7

Motion

1984/85:2831

Per-Olof Strindberg m. fl.

Förslag till lag om vitén m. m. (prop. 1984/85:96)

Inledningsvis må framhållas att det varit förenat med särskilda svårigheter
att få en samlad bild av lagförslaget och dess konsekvenser. Det till lagrådet
remitterade förslaget - som innebar en väsentlig utvidgning av det bakomliggande
kommittébetänkandet - har inte varit föremål för sedvanligt remissförfarande.
Detta är självfallet mindre tillfredsställande. Det remitterade
förslaget vidlåddes vidare av sådana djupgående brister att lagrådet icke fann
det dugligt att föreläggas riksdagen. Förslaget har i anledning av lagrådets
ovanligt skarpa kritik omarbetats. Det nya förslaget skiljer sig väsentligt från
det ursprungliga, det som avhandlas på de 80 första sidorna i propositionen.

Mot förslaget i dess slutgiltiga skick finns inte anledning till invändning
annat än beträffande valet av länsrätt såsom prövningsinstans.

Enligt vår mening är tingsrätt avgjort att föredra framför länsrätt. Alldeles
oavsett om vitet i rättsligt hänseende betraktas som ett tvångsmedel eller en
påföljd är det sålunda påtagligt att i helhetsbedömningen kommer att ingå
straffmätningsliknande överväganden. Detta talar otvivelaktigt till tingsrättens
förmån. Vidare är att märka den fördel som i dag ligger i att målet vid
tingsrätten förbereds och talan där utförs av allmän åklagare, som med
hänsyn till utbildning och yrkeserfarenhet är särskilt förfaren att handha
angelägenheter av straffrättslig natur. Han står dessutom helt fri från ”egna”
intressen i saken. Förfarandet vid tingsrätt är till yttermera visso muntligt,
varför den som vitesföreläggandet berör regelmässigt har möjlighet att
framlägga sin sak personligen inför domstolen. Den enskilde är också bättre
ställd med avseende på möjligheten att få ersättning för rättegångskostnader,
om målet handläggs vid tingsrätt.

Det av departementschefen åberopade argumentet, att ”för länsrätternas
del skulle den aktuella målgruppen innebära en breddning av verksamhetsfältet
som ligger helt i linje med de intentioner som låg till grund för dessa
domstolars inrättande”, talar slutligen till förmån för att nuvarande ordning
bibehålls. Innebörden av departementschefens uttalande är att länsrätterna
saknar den erfarenhet av vitesmål som de allmänna domstolarna besitter.
Den av departementschefen föreslagna förändringen bör alltså medföra
effektivitetsförluster.

I likhet med lagrådet anser vi således att det föreligger övertygande skäl
från effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkt för att inte frånta allmän
domstol handläggandet av frågor om utdömande av vitén.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Mot. 1984/85:2831

8

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionen såvitt angår förslaget att utdömande
av vite skall handläggas av länsrätt.

Stockholm den 7 februari 1985

PER-OLOF STRINDBERG (m)

LENNART BLOM (m)

ALLAN EKSTRÖM (m)

MARGIT GENNSER (m)

BJÖRN KÖRLOF (m)

SVEN MUNKE (m)

ARNE SVENSSON (m)

STEN ANDERSSON (m)
i Malmö

ANITA BRÅKENHIELM (m)
GÖRAN ERICSSON (m)
SVEN SKOGLUND (m)
GUNNEL LILJEGREN (m)
MONA SAINT CYR (m)
INGER WICKZÉN (m)