3
Motion
1984/85:270
Ingemar Eliasson m. fl.
Företagshälsovård och arbetsanpassning (prop. 1984/85:89)
Skyldighet att inrätta företagshälsovård
Det är angeläget att alla anställda omfattas av företagshälsovården och att
även ensamföretagare ges möjlighet att ansluta sig. Vi anser att utbyggnaden
skall ske på frivillig väg och bygga på avtal och överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter. Det är positivt att regeringen tar avstånd från
lagstadgad rätt till företagshälsovård som de socialdemokratiska ledamöterna
i företagshälsovårdsutredningen föreslagit.
I propositionen föreslås att yrkesinspektionen i vissa enskilda fall skall
kunna förelägga arbetsgivare att inrätta företagshälsovård. Förslaget avser
arbetsmiljöer där arbetsuppgifterna är förenade med så speciella påfrestningar
och risker för de anställda att tillgång till företagshälsovård måste ses
som en absolut nödvändighet.
Folkpartiet anser att det i vissa fall kan finnas behov av att förelägga
arbetsgivare att inrätta företagshälsovård. Vi föreslår därför följande
formulering: Vi anser att den formulering i arbetsmiljölagen som regeringen
föreslår är alltför oprecis och skulle kunna tillämpas i alltför stor omfattning.
Utbildning
Folkpartiet anser att det är angeläget att överväga hur företagshälsovårdsutbildningen
skall bedrivas i framtiden. Det är naturligt, att UHÄ i samband
med den översyn som aviseras i propositionen även överväger huvudmannaskapet
för den utbildning som bedrivs inom detta område. Vi vill bl. a.
påpeka, att det i dag finns orimligt stora skillnader, när det gäller
studiefinansieringen mellan den utbildning som bedrivs av arbetarskyddsstyrelsen
resp. av högskolan.
I propositionen finns en negativ inställning till utredningens förslag att
utbildningen i företagshälsovården skall spridas i landet. Självklart krävs det
en viss koncentration för att utbildningen skall kunna hållas på en kvalificerad
nivå. Möjligheterna att åstadkomma en spridning torde dock vara större
än vad som framförs i propositionen. En viktig del av företagshälsovårdsutbildningen
är praktiktjänstgöring och denna kan i många fall erhållas enklare
om utbildningen är spridd.
Det finns skäl att överväga behovet av arbetsterapeuter även inom
företagshälsovården. Arbetsterapeuternas utbildning gör att de är lämpade
för en del av de arbetsuppgifter som åvilar företagshälsovården. Det är
Mot. 1984/85:270
4
därför angeläget att deras yrkeskunnande tas till vara och att de också ges
möjligheter till vidareutbildning inom företagshälsovårdsutbildningen.
Minimiarbetstid för ersättning
I propositionen föreslås en minimistandard på i genomsnitt 15 timmar i
veckan för att ersättning skall utgå för företagshälsovården. I propositionen
sägs vidare att detta inte skall tolkas så att de som arbetar kortare tid inte skall
anslutas till företagshälsovården.
Det finns dock en risk för att arbetsgivarnas intresse av att ansluta
personer, som arbetar kortare tid än 15 timmar i veckan, minskar därför att
ersättning inte utgår. Detta kommer troligen att i första hand drabba
kvinnor. En del av dessa har antagligen fysiskt påfrestande arbeten, t. ex.
som lokalvårdare. Folkpartiet anser därför att ersättning skall utgå för alla
anställda som är anslutna till företagshälsovården oavsett arbetstidens längd.
Den grupp som arbetar kortare tid än 15 timmar i veckan är förhållandevis
liten. För att inte öka de totala kostnaderna bör storleken på ersättningen
justeras med hänsyn till att denna kan utgå till samtliga som omfattas av
företagshälsovården oavsett arbetstid. Den justering som krävs blir sannolikt
mycket begränsad.
Beredningsgrupper för företagshälsovårdsfrågor
Vissa yrkesinspektionsnämnder har inrättat särskilda beredningsgrupper
som bl. a. har till uppgift att bereda ärenden till yrkesinspektionsnämnderna
gällande ersättningen till företagshälsovården. Genom att inrätta sådana
beredningsgrupper har företagshälsovården beretts möjligheter till insyn i
fördelningen av ersättningen. Vi anser att det är viktigt att de som är
verksamma i företagshälsovården har möjlighet att delta i diskussioner som
rör fördelningen av ersättningen. Det är angeläget att deras sakkunskap tas
till vara. Beredningsgrupper kan vara ett sätt att åstadkomma detta.
Övrigt
Det är angeläget att reglerna för ersättning görs så enkla som möjligt. De
regler som föreslås kan, särskilt för småföretag, upplevas som krångliga.
Regeringen bör därför följa upp tillämpningen av dessa regler för att se om
det krävs och finns möjlighet att göra några förenklingar.
I propositionen föreslås att landstingen skall ges en egen representant i
yrkesinspektionsnämnden. Vi finner detta förslag välmotiverat. Verksamheten
i yrkesinspektionsnämnderna rör dock i hög utsträckning det enskilda
näringslivet. Vi anser därför att de bör ges plats i yrkesinspektionsnämnden.
Mot. 1984/85:270
5
Hemställan
Med stöd av det ovan anförda yrkas
1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
tillägget till 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen skall lyda:
Om arbetsförhållandena är förenade med särskilda påfrestningar och
risker för de anställda skall arbetsgivare föranstalta om företagshälsovård i
den omfattning verksamheten kräver.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om huvudman för och lokalisering av företagshälsovårdsutbildningen
samt om arbetsterapeuterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att ersättning för företagshälsovården skall
utgå för alla anslutna till företagshälsovård oavsett arbetstid,
4. att riksdagen beslutar begära att regeringen följer tillämpningen av
ersättningsreglerna för företagshälsovården med hänsyn till möjligheterna
att förenkla reglerna,
5. att riksdagen beslutar att en ledamot för de enskilda företagen skall
ges plats i yrkesinspektionsnämnden.
Stockholm den 7 december 1984
INGEMAR ELIASSON (fp)
ELVER JONSSON (fp) ERIC HÄGELMARK (fp)