Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:257

Förbättringar inom föräldraförsäkringen, havandeskapspenningen
och vissa regler inom sjukpenningförsäkringen (prop. 1984/85:78)

Propositionen företer stora tekniska brister, som i vissa fall gör det svårt
eller omöjligt att bedöma hur de föreslagna förändringarna kan komma att
fungera i praktiken. Förslaget om utvidgad frivillig sjukpenningförsäkring,
i och för sig positivt, är så skissartat, att den närmare utformningen
av försäkringen måste bli en fråga för senare tillämpningsföreskrifter. Så
t. ex. saknas varje antydan om vad försäkringen kan komma att kosta den
försäkrade i form av egenavgifter och staten i form av statsbidrag. Även om
de exakta kostnaderna inte låter sig beräknas utan kännedom om hur
många som kommer att ansluta sig till försäkringen hade det givetvis varit
möjligt att, utifrån rimliga antaganden, ge en någorlunda rättvisande bild
av vilka kostnader som kan väntas.

Ett annat exempel på propositionens undermålighet: Den föreslagna
nya 8 a § i 4 kap. AFL är avsedd att utsträcka rätten till tillfällig föräldrapenning
att gälla dem mellan 12och 16 år som på grund av handikapp eller
andra särskilda omständigheter har särskilt behov av tillsyn under sjukdom.
Detta är ett välmotiverat förslag mot vilket vi inte har någon erinran.
Men den föreslagna lagtexten ger uppenbarligen rätt till tillfällig föräldrapenning
även för barn som inte faller in under de i motivtexten uppställda
kriterierna. Det räcker med ett läkarintyg att den aktuella, tillfälliga sjukdomen
föranleder behov av särskild tillsyn — en mycket tänjbar definition
av stödbehovet.

Bristerna i propositionen är delvis så allvarliga att det kunde finnas skäl
för riksdagen att helt avvisa den med begäran att regeringen återkommer
med bättre genomarbetade förslag. För att inte fördröja delvis angelägna
reformer avstår vi dock från ett sådant avslagsyrkande. Då återstår förhoppningen
att vederbörande utskott skall kunna uträtta det arbete som
borde ha varit gjort innan propositionen framlades för riksdagen.

Tidsramen för uttag av föräldrapenningen

I proposition 78 föreslås bl. a. att föräldrapenning i samband med barns
födelse och särskild föräldrapenning slås samman till en förmån som
enbart skall kallas föräldrapenning. 1 likhet med vad nuvarande regler för
föräldraförsäkringen medger skall den sammanslagna föräldrapenningens
totala utnyttjandetid vara 360 dagar varav 270 med ersättning enligt sjukpenningnivån
— lägst enligt garantinivån, som är 48 kr. per dag — samt
90 dagar med ersättning enligt nämnda garantinivå. Den väsentliga skill

Mot. 1984/85:257

naden i förhållande till nuvarande regler är att uttagstiden maximeras så
att ersättning endast kan utgå under barnets första fyra levnadsår.

Vi har ingen invändning mot detta men anser övergångsbestämmelserna
för snålt tilltagna. Enligt vår mening skall de nya reglerna om uttagstid inte
tillämpas för barn som fötts före ikraftträdandet av lagen. Annars får
reglerna retroaktiv verkan. De familjer som planerat enligt nuvarande
regler och är inne i systemet före ikraftträdandet skall således, om de så
önskar, kunna utnyttja den längre uttagstiden.

Eftersom de ändrade reglerna inte har några påtagliga kostnadseffekter
(besparingseffekter) gäller för den av oss föreslagna förbättringen av övergångsbestämmelserna
att den knappast kan medföra någon merkostnad i
förhållande till propositionsförslaget.

Villkor för föräldrapenning över garantinivån

I propositionen föreslås dels att kvalifikationstiden för föräldrpenning
förkortas från 270 till 240 dagar, dels att föräldrapenning skall utges med
sjukpenningbelopp oberoende av den andre förälderns sjukpenningbelopp.

Mot det förstnämnda förslaget att förälder för att meritera sig till föräldrapenning
över grantinivån under de 180 första ersättningsdagarna skall
ha varit sjukförsäkrad i minst 240 och inte som nu minst 270 dagar före
barnets födelse, eller den beräknade tidpunkten för födelsen, har vi inga
invändningar.

Däremot anser vi det inte riktigt att utvidga föräldrapenningen på så vis
att föräldrapenning över garantinivån skall kunna utgå oberoende av den
andre förälderns sjukpenningförsäkring. Det skulle innebära att även i de
fall den ena maken är hemarbetande, och därmed inte försäkrad över
garantinivån, skulle den andre maken kunna ta föräldraledigt och så att
säga överta hemmamakens vård av barnen till en högre ersättning. F. n.
gäller att makarna kan växla sinsemellan som vårdare av barnen i hemmet
med rätt till föräldrapenning i sjukpenningnivå endast i de fall bägge
makarna är sjukpenningförsäkrade över garantinivån.

Den sistnämnda regeln är från försäkringssynpunkt självklar och behöver
inte särskilt motiveras här. Däremot vill vi i det följande närmare
förklara vår ståndpunkt i de fall bara ena maken är försäkrad över garantinivån.

Föredragande statsråd anför i propositionen att syftet med förslaget i
aktuell del är ”att öka föräldrarnas rätt och möjlighet att kunna ta praktiskt
ansvar för små barn”. Även administrativ förenkling anförs som skäl och
att förslaget dessutom syftar till att undvika ”missförstånd och irritation
bland föräldrarna”.

Regeln om anknytning till den andre förälderns sjukpenningförsäkring
har sin grund i att det inte ansetts rimligt med föräldrapenning över

Mot. 1984/85:257

garantinivån när den andre föräldern redan är hemma och kan ta vård om
barnet. Vi anser att föräldrapenning endast skall kunna ges till den förälder
som huvudsakligen vårdar barnet.

1 de fall en moder inte har sjukpenninggrundande inkomst får man
normalt utgå ifrån att hon är hemma. Den nu föreslagna regeländringen
skulle innebära att om den andre föräldern som har sjukpenninggrundande
inkomst tar ledigt med föräldrapenning, uppstår förtjänst på föräldraförsäkringens
bekostnad. I stort sett blir familjeinkomsten oförändrad
trots att familjeförsörjaren tagit ledigt från arbetet. Då det är fråga om
semester är denna ordning inte anmärkningsvärd. Men i fråga om föräldraledighet
gäller att den som uppbär ersättningen skall sköta den faktiska,
huvudsakliga vården av barnet. Om detta är föredragande statsråd uppenbarligen
fullt medveten och anför:

Jag vill dock understryka att det krävs att den förälder som uppbär
föräldrapenning också skall vara den som huvudsakligen vårdar barnet
under de dagar föräldrapenning utges. För att föräldern skall anses vårda
barnet krävs redan i dag att det finns en rumslig kontakt mellan föräldern
och barnet under större delen av tiden. Detta innebär dock inte att föräldern
är förhindrad att uträtta ärenden eller sysslor som normalt ingår i
hushållet och som endast tar en kortare tid från umgänget med barnet.

Med andra ord medför den föreslagna nyordningen inte bara en betydande
merkostnad för försäkringen. Regeländringen ställer också stora
krav på försäkringskassorna i fråga om kontroll. Denna är i sig svår att
genomföra. Att avgöra vem som faktiskt tar vård om barnet kan inte vara
det enklaste. Föredragande statsråd har inskränkt sig till att anföra krav på
”rumslig kontakt”, vilket framgår av citatet ovan.

Vi instämmer mot denna bakgrund i den av försäkringsrätten för Mellansverige
anförda farhågor att det finns ”en inte ringa risk för att försäkringen
skulle råka i vanrykte med den föreslagna regeländringen”.

Vi yrkar således avslag på förslaget i berörd del.

Garantinivån bör höjas till 55 kr.

Vi vill erinra om vårt tidigare i år framförda och av riksdagen behandlade
förslag om höjd garantinivå inom föräldraförsäkringen. Vi vidhåller
vår mening att med hänsyn till penningvärdets urholkning denna nivå bör
bestämmas till 55 kr. per dag. Nu gällande 48 kr. är en för låg nivå. En
sådan förändring bör göras så snart det är praktiskt lämpligt, och vi
föreslår att den sker vid kommande budgetårsskifte. Med andra ord anser
vi att garantinivån i föräldraförsäkringen fr. o. m. den 1 juli 1985 skall vara
55 kr. per dag. Kostnaderna för denna förbättring belastar inte den nu
löpande budgeten. Vi återkommer med förslag beträffande finansieringen
när regeringen lagt fram budgetpropositionen i januari 1985.

Mot. 1984/85:257

Särskilda kontaktdagar för inskolningsverksamhet m. m.

I propositionen föreslås att två kontaktdagar per år för barn mellan fyra
och tolv års ålder införs inom ramen för föräldraförsäkringen. Ersättningsrätten
skall gälla för föräldrar som avstår från förvärvsarbete i samband
med föräldrautbildning, besök i barns skola eller besök i förskole- eller
fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.

Bestämmelsen som föreslås utesluter i viss mån att besök i enskild
barnomsorg blir ersättningsberättigad. Vi godtar inte denna ordning. Ersättningsrätten
skall vara oberoende av huvudman. Orden ”inom samhällets
barnomsorg” borde inte finnas med i lagtexten (4 kap., 10 § LAF). 1
samma paragraf borde ordet "samhällets” bort i punkt 3, som gäller besök
i den förebyggande barnhälsovården.

Vi anser att den här aktuella lagstiftningen bör ses över i sin helhet i syfte
att eliminera förekommande diskriminering av enskild verksamhet. En
sådan översyn bör ankomma på regeringen att verkställa. Förslag till
korrigerad lagtext bör föreläggas riksdagen i god tid före den I januari
1986.

Förlossningsvård

1 propositionen föreslås på ett enligt vår mening något försåtligt sätt att
sjukhusvårdsavdrag skall göras vid förlossningsvård. Med tanke på att
detta är ett avsteg från principen om kostnadsfri förlossningsvård borde
förslaget ha fått en mer framskjuten position i propositionen, och framför
allt borde det ha beretts tillständigt och därvid bl. a. underkastats vederbörlig
remissbehandling. Vi anser att regeringens hantering av frågan
gränsar till nonchalans mot riksdagen.

Dessutom vill vi framhålla att den enda propå som helt klart förekommit
vid beredningen av propositionen var av en helt annan innebörd — nämligen
helt motsatt — än den som förslaget fick. Riksförsäkringsverket
(RFV) påpekade nämligen i sitt remissyttrande att gällande och föreslagna
lagtext borde justeras så att den anpassades till verkligheten. Och verkligheten
är att man inte gör sjukhusvårdsavdrag vid förlossningsvård av det
ovan anförda principskälet. RFV anförde också att verket ansåg att sådant
avdrag inte heller skall göras. Av propositionen kan man dess värre inte få
någon uppfattning om RFV:s viljeinriktning. Därför skall vi citera RFV:s
remissyttrande i den del som rimligtvis borde ha återgivits i propositionen:

1 lagförslaget (6 och 13 §§) liksom i motsvarande stadgande i nuvarande
lag regleras beräkningen av föräldrapenning — i de fall denna beräknas på
grundval av SGI1 — genom en hänvisning till 3 kap. 4 § lagen om allmän
försäkring (AFL). I sistnämnda bestämmelse andra stycket regleras avdrag
för sjukhusvård. Verket — som anser att sjukhusvårdsavdrag inte bör göras
på föräldrapenningen, vilket heller inte görs idag — föreslår att hänvisningen
i 6 och 13 §§ lagförslaget begränsas till 3 kap. 4 § första stycket AFL.

1 SGI = sjukpenninggrundande inkomst. (Våranmärkning.)

Mot. 1984/85:257

Visserligen innebär propositionsförslaget att endast en begränsad utgift
uppkommer för patienten i förlossningsvård.

Behållningen skulle inte få understiga garantinivån, 48 kr. per dag, och
sjukhusavdraget skulle bli högst 45 kr. per dag.

Ändå bryter förslaget i princip inte bara mot regeln att förlossningsvård
skall vara fri för den enskilde utan också mot strävan att underlätta
barnfamiljernas ekonomiska situation. Även om en marginell merkostnad
kan tyckas sakna betydelse så läggs den ovanpå alla andra merkostnader
som uppstår för barnfamiljerna. Inte minst uppstår dessa merkostnader
genom den serie skattehöjningar som den socialdemokratiska regeringen
driver igenom, trots protester från vår sida. (En genomsnittlig barnfamilj
får nästa år sådana merutgifter genom sådana skattehöjningar att barnbidragshöjningen
får marginell effekt. En tvåbarnsfamilj med två förvärvsarbetande
med industriarbetarlön förlorar trots det höjda barnbidraget
drygt 7 000 kr. räknat på helt år.)

Vi vill också framhålla att den omfördelning av kostnader inom föräldraförsäkringen
som föreslås i propositionen inte blir aktuell med vårt
förslag. Vi har ovan avvisat förslaget att föräldrapenning över garantinivån
skall kunna utgå oberoende av andra förälderns sjukpenning. Vi har
alltså inte behov av den kompenserande ”besparingen” i form av en
dagavgift vid förlossningsvård.

Mot den anförda bakgrunden avvisar vi förslaget att sjukhusvårdsavdrag
skall kunna göras vid förlossningsvård.

Sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare

Många egenföretagare får enligt dagens ordning en alltför låg sjukpenning
och måste i vissa fall betala avgift utan att få motsvarande sjukpenning.

Propositionen föreslår emellertid ingen ändring, utan innebär att nuvarande
regler för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare
bibehålls ”med en mera flexibel tillämpning”.

Den nuvarande ordningen för att fastställa den sjukpenninggrundande
inkomsten för egenföretagare är otillfredsställande från flera synpunkter.
Sådan inkomst från en rörelse eller ett jordbruk baseras f. n. på den
taxerade inkomsten under förfluten tid, i vissa fall med upp till fem års
eftersläpning.

Ett annat problem är att en egenföretagare aldrig kan sjukpenningplaceras
i högre inkomst än en motsvarande anställd, även om egenföretagarens
arbetsinsats i realiteten skulle motivera det.

Ytterligare ett problem är att olika försäkringskassor tillämpar delvis
olika regler för fastställande av den sjukpenninggrundande inkomsten,
framför allt i samband med nyföretagande i ett uppbyggnadsskede.

Propositionen innebär en utökad tillämpning av systemet med jämförel

Mot. 1984/85:257

selön, dvs. jämförelse med den lön som en anställd inom samma bransch
har. I LAF, 3 kap., 2 § stadgas: ”Inkomst av arbete för egen räkning får ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.”

Systemet upplevs — med all rätt — av många som orättvist, då ingen
hänsyn kan tas till arbetsinsatsen. Vi förordar därför — i enlighet med
reservanterna i sjukpenningkommittén — ett nytt system med jämförelselön
som huvudregel vid beräkning av egenföretagares sjukpenning. Jämförelselönen
bör fastställas med en avsevärd grad av schablonisering, och
det skall också finnas möjlighet att använda arbetstidsmått utöver heltid.
Heltidsarbete bör avse 40 timmar per arbetsvecka. Därutöver bör tillägg
kunna göras med kvoter av heltidsarbete (1/4, 1/2, 3/4, 1/1) på sätt som
angivits i utredningen SOU 1983:48.

Underlaget för egenföretagarens sjukförsäkringsavgift bör vara den registrerade
sjukpenninggrundande inkomsten. Därmed uppnås en eftersträvansvärd
överensstämmelse mellan avgift och förmån för egenföretagaren.
Förslaget innebar också full kostnadstäckning till skillnad från
propositionens förslag, som inte anvisar någon finansiering av ökade
administrationskostnader och ökade sjukpenningutgifter.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om nya regler för beräkning
av sjukpenninggrundande inomst för egenföretagare i enlighet med
vad vi här förordat.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig
författningstext.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring av propositionsförslaget i motsvarande
del beslutar att de familjer som så önskar skall medges rätt att
tillämpa nu gällande regler för uttagstid av föräldrapenning
förutsatt att förmånsberättigande barn fötts före den nya lagens
ikraftträdande,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till sådan utvidgning av
föräldrapenningen att den skall kunna utgå över garantinivån
oberoende av om andra föräldern är sjukpenningförsäkrad över
denna nivå eller inte,

3. att riksdagen beslutar att garantinivån i föräldraförsäkringen
den 1 juli 1985 skall höjas till 55 kr.,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag i god tid före utgången
av 1985 som syftar till eliminering av i här aktuell lagstiftning

Mot. 1984/85:257

förekommande diskriminering av enskild verksamhet i enlighet
med vad i motionen förordats,

5. att riksdagen beslutar avslå propositionen i den del som avser
sjukhusvårdsavdrag vid förlossningsvård,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya regler för
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare
i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 29 november 1984

NILS CARLSHAMRE (m)
GÖTE JONSSON (m)

BO ARVIDSON (m)

ANITA BRÅKENHIELM (m)
GÖRAN ERICSSON (m)

HUGO HEGELAND (m)
GULLAN LINDBLAD (m)

EWY MÖLLER (m)

GUNNAR BIÖRCK (m)

LARS-ERIK AHLINDER (m)
SONJA REMBO (m)

GÖREL BOHLIN (m)

INGVAR ERIKSSON (m)

SIRI HÄGGMARK (m)
BLENDA LITTMARCK (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
BARBRO NILSSON (m)
i Visby

i Värmdö

ALLAN ÅKERLIND (m)

Liber Tryck Stockholm 1984