4

Motion

1984/85:250

Lars Werner m. fl.

Förbättringar inom föräldraförsäkringen, havandeskapspenningen
och vissa regler inom sjukpenningförsäkringen (prop. 1984/85:78)

Kampen för kvinnans frigörelse har olika sidor. Den måste föras ideologiskt,
men också i praktisk dagspolitik. Föräldraförsäkringen som ger
kvinnan ekonomisk möjlighet att vara hemma med barnet den första tiden
är ett exempel på praktisk kvinnopolitik. En ändrad och utbyggd föräldraförsäkring
måste enligt vpk:s mening innebära ytterligare steg mot kvinnofrigörelse
och jämlikhet. För att detta skall vara möjligt bör papporna
få förbättrade möjligheter att använda sin del av föräldraförsäkringen.
Visst finns det i dag en del män som delar ansvaret för små barn och
hemarbete, men det finns oändligt fler som bara i princip är överens om att
det bör delas.

För männen och barnen är det viktigt att lära känna varandra. Ett bra
sätt är att vara hemma när barnen är riktigt små. Då får barnen en chans
att nära lära känna båda sina föräldrar och knyta an till dem båda. I dag
avstår tre av fyra pappor från sin rätt att använda föräldraledigheten.

Ofta sägs det att det är svårt för män att ta ut denna ledighet. De blir
mobbade på jobbet, har svårare att avancera etc. Detta må vara sant eller
falskt, men det är argument som är svårare att hävda om föräldraledigheten
är kvoterad. Kvoterad föräldraledighet innebär att det inte går att
överlåta den kvoterade delen av ledigheten på den som varit hemma
huvuddelen av tiden (vanligen kvinnan). På sikt kommer kvoterad föräldraledighet
att göra det mer självklart för männen att vara hemma under
föräldraledigheten. Det kommer säkert att spela roll för hur ansvaret
hemma fördelas också efter ledighetens slut. Och det gagnar inte minst
barnen.

Vpk delar uppfattningen i propositionen om att det underlättar för
papporna att använda föräldraförsäkringen om ersättningen utges med
sjukpenningens belopp oberoende av den andre förälderns sjukpenning.
Men fortfarande skall 90 dagar ersättas enligt garantibeloppet, fr. o. m.
den 1 januari 1985 48 kr. per dag.

Den låga ersättningen gör att framför allt papporna inte stannar hemma
under den tid då garantibeloppet utgår. De undersökningar som gjorts av
riksförsäkringsverket visar att män i högavlönade familjer använder föräldraförsäkringen
i större omfattning än män i låginkomstfamiljer. På så
sätt bidrar garantibeloppet till ökad klassorättvisa mellan låg- och högavlönade.
På sikt måste därför garantibeloppet avskaffas och ersättning
motsvarande sjukpenning betalas ut under hela föräldraledigheten. Detta

Mot. 1984/85:250

5

måste anses som angelägnare än att tidsmässigt förlänga föräldraledigheten.

Föräldrapenningen får enligt förslaget tas ut under barnets fyra första
år, mot tidigare åtta år. För att ge föräldrar möjlighet till kontakt med och
insikt i barnens vardagliga miljö föreslås att två kontaktdagar per barn och
år införs inom den tillfälliga föräldrapenningen för barn som fyllt fyra år
men inte tolv år. Den ledigheten är avsedd för bl. a. inskolning. Vid dessa
tillfällen krävs det enligt vår mening längre tid än två dagar. Särskilt
angeläget är det för barn med särskilda behov, t. ex. handikappade och
invandrarbarn. Då det är aktuellt med inskolning bör därför kontaktdagarna
utsträckas till en vecka per barn och år. Den tillfälliga föräldrapenningen
skall som tidigare kunna utges under högst 60 dagar per barn och
år. Nytt i förslaget är att barn med allvarlig sjukdom eller handikapp kan
få ha sina föräldrar hemma vid sjukdom upptill 16 års ålder. Det sistnämnda
kravet har ställts av bl. a. vpk i motioner, och vi är givetvis nöjda med
att detta krav nu tillgodoses. Däremot anser vi inte att det skall finnas ett
övre tak, i detta fall 60 dagar. Den tillfälliga föräldrapenningen bör enligt
vår mening utges helt med hänsyn till barnets behov.

Samhället har ett stort ansvar för att underlätta för föräldrar till barn
med handikapp och göra det möjligt för dem att ikläda sig sitt vårdaransvar.
Det är också uppenbart att de föräldrar som lyckas med detta tar på
sig uppgifter som i annat fall skulle åvila samhällets institutioner. Alltför
ofta händer det att föräldrar till barn med handikapp måste tillkämpa sig
sina rättigheter i strid med försäkringskassa och läkare. Det finns tyvärr
också tendenser till mer rigorös tillämpning av gällande bestämmelser,
som en följd av det allmänna kravet på besparingsåtgärder inom statsförvaltningen.
Det finns därför anledning för riksdagen att uttala sig för en
generös regeltillämpning, särskilt när det gäller vård av sjukt barn med
handikapp. Detta styrks ytterligare av att kunskapsläget hos myndigheter
när det gäller de problem som sammanhänger med vården i hemmet av
barn med handikapp är långt ifrån tillfredsställande. Riksdagen bör därför
också hos regeringen begära åtgärder för att förbättra informationen till
berörda personalgrupper hos myndigheter och vårdinrättningar, särskilt
när det gäller små handikappgrupper.

För att föräldrar till barn med handikapp skall kunna fullgöra sina
vårdaruppgifter, som inte sällan är av rent sjukvårdande karaktär, behöver
de information och undervisning som kan vara omfattande och tidsödande.
Man kan som förälder tvingas ta ledigt från arbetet under en viss tid för
att få den nödvändiga informationen och undervisningen. Även detta bör
enligt vår mening berättiga till sjukpenning, på samma sätt som vård av
sjukt barn.

Gravida kvinnor, som tvingas avstå från förvärvsarbete på grund av att
arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador, föreslås få rätt till omplacering
eller, om omplacering inte kan ordnas, rätt till havandeskapspen

Mot. 1984/85:250

6

ning. En förutsättning är att kvinnan har avstängts från arbete enligt
föreskrifter utfärdade med stöd av arbetsmiljölagen. 1 dag finns sådana
föreskrifter endast för blyarbete. Först när forskningen inom andra arbetsområden
kan framlägga bevis om risk för fosterskador i arbetsmiljön
kommer föreskrifterna i arbetsmiljölagen att utökas. Detta kan inte medföra
ett godtagbart skydd mot risk för fosterskador.

När det gäller risk för fosterskador måste det finnas säkerhetsmarginaler
som skyddar kvinnan och fostret även vid de fall då endast stark misstanke
föreligger. Exempel på sådant arbete är där man utsätts för lösningsmedelsexponering.
Det finns fler omdiskuterade arbetsmiljöer där bevis om risk
för fosterskada ännu inte föreligger. Enligt vpk:s mening måste någon
instans i samhället ta på sig ansvaret för bedömning av arbeten där stark
misstanke om risk för fosterskador föreligger. Lämpligast för den uppgiften
är f. n. arbetarskyddsstyrelsen. I denna bedömning bör de givetvis
samråda med de experter de finnér nödvändiga.

De föreslagna ändringarna inom föräldraförsäkringen beräknas medföra
en kostnad på 100 milj. kr. per år. Enligt förslaget skall detta finansieras
bl. a. genom att avgiftsbelägga förlossningsvård på samma sätt som övrig
sjukhusvård, dvs. med 45 kr. per dag. Vidare försämras villkoren för att
behålla den sjukpenning som utgick före barnets födelse. Enligt nu gällande
regler får kvinnan behålla sin sjukpenningsberäkning ett och ett halvt
år efter barnets födelse. Detta ändras enligt förslaget till ett år efter barnets
födelse.

Det är en fastslagen princip att den förebyggande mödrahälsovården
och förlossningsvården skall vara avgiftsfri för den enskilde. Genom att
avgiftsbelägga förlossningsvården skulle man göra avsteg från denna princip.
I förlängningen kan detta medföra, att när förlossningsvård jämställs
med annan sjukhusvård i avgiftshänseende, så kan mödrahälsovård jämställas
med annan öppen vård och därmed också avgiftsbeläggas. När
avgifter införs för vård- och omsorgstjänster innebär detta alltid att vissa
grupper måste göra en ekonomisk bedömning samtidigt med behovsbedömningen
vid användandet av dessa tjänster. Mödrahälsovård och förlossningsvård
har varit avgiftsfria just därför att ingen skall behöva avstå
på grund av ekonomiska skäl. Det finns en uppenbar risk för att nyblivna
mammor som tillhör långinkomstfamiljer kommer att låta sig skrivas ut
från förlossningsvården tidigare än vad de skulle gjort om vården var
avgiftsfri. Förslaget om införande av avgift vid förlossningsvård avvisas
därför.

Bestämmelserna om att den sjukpenninggrundande inkomsten får behållas
i ett och ett halvt år efter barnets födelse tillkom för att garantera
förvärvsarbetande kvinnor ett bibehållet försäkringsskydd viss tid efter
barnets födelse, även om de av olika skäl inte återupptog förvärvsarbetet
efter föräldraförsäkringens upphörande. Med hänsyn till att barnomsorgen
fortfarande är otillräckligt utbyggd kan alla kvinnor inte återgå till

Mot. 1984/85:250

7

arbete omedelbart efter föräldrapenningens upphörande. Fortfarande har
kvinnan huvudansvaret för barn och hemarbete, och därför måste en del
kvinnor första tiden välja deltidsarbete. Med regler om att kvinnan då ej
har rätt att behålla tidigare sjukpenning mer än ett år efter barnets födelse
innebär förslaget försämrad ekonomisk trygghet vid sjukdom och utnyttjande
av den tillfälliga föräldrapenningen för kvinnan.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen beslutar att antalet ersättningsdagar med föräldrapenning
för föräldrar som gemensamt har barnet i sin vård
kvoteras så att 60 dagar ej kan överlåtas på den förälder som
varit hemma huvuddelen av tiden,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär
att de 90 dagarna inom föräldrapenningen med ersättning
enligt garantinivån upphör och ersätts med ett system där föräldrapenningen
utgår enligt sjukpenningsbeloppet under hela
ersättningstiden,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i vad avser förkortning
av den tid under vilken förälders sjukpenninggrundande
inkomst skall gälla från 18 månader till 12 månader,

4. att riksdagen beslutar avskaffa den övre gränsen för antal dagar
per år under vilka tillfällig föräldrapenning kan utgå för vård av
sjukt barn,

5. att riksdagen — vid avslag på yrkande 4 i motionen — beslutar
att undantag från den övre gränsen för antal ersättningsdagar
med tillfällig föräldrapenning skall medges i det fall barnet på
grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp
är i behov av särskild tillsyn eller vård,

6. att riksdagen beslutar att tillfällig föräldrapenning även skall
utgå i det fall föräldrarna måste avstå från förvärvsarbete för att
inhämta information och färdigheter som behövs för att i hemmet
ge handikappade barn en riktig omvårdnad,

7. att riksdagen beslutar att förälder har rätt att uppbära tillfällig
föräldrapenning under sju dagar i samband med att barn under
åtta år inskolas i förskola eller skola, varvid dock dispens bör
kunna medges både ivad avser antal dagar och i vad avser övre
åldersgräns när det gäller barn vilkas inskolning är särskilt komplicerad
på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller
annat handikapp,

8. att riksdagen uttalar

a) att i avsikt att förbättra föräldrars möjligheter att i hemmet ta
vård om barn med handikapp bör en generös regeltillämpning
ske inom det allmänna försäkringssystemet,

b) att i avsikt att förbättra myndigheters och vårdinrättningars
möjligheter att göra korrekta bedömningar av de svårigheter och

Mot. 1984/85:250

8

kostnader som kan vara förenade med vård av handikappat
barn i hemmet bör informationen till berörda personalgrupper
intensifieras,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder som ger
gravida kvinnor rätt till omplacering eller havandeskapspenning
om de vistas i arbetsmiljöer där stark misstanke om risk för
fosterskador föreligger i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i vad avser
införande av avgift på förlossningsvård.

Stockholm den 27 november 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBR1NK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) MARGO INGVARDSSON (vpk)

TOMMY FRANZÉN (vpk)