Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:240
Per Petersson m. fl.

Beredskapslagring av olja och kol m. m. (prop. 1984/85:53)

Regeringen föreslår i propositionen dels en ny lag om beredskapslagring
av olja och kol, dels ändrade riktlinjer för beredskapslagring av olja, kol
och kärnbränsle.

Oljekrisen 1973—1974 ställde ökade krav på beredskapslagring av olja
och oljeprodukter. Detta var angelägna åtgärder med hänsyn till landets
stora oljeberoende. Stora investeringar gjordes i bergrum, där statens,
oljeföretagens och förbrukarnas oljelager kunde förvaras.

Energibesparande åtgärder har avsevärt minskat vårt oljeberoende. Detta
ledde till att beredskapslagren blev orimligt stora. Den 5 juni 1984 beslöt
därför riksdagen i enlighet med regeringens proposition 1983/84:110 att
minska statens eget oljelager från 3,9 till 2,7 miljoner m3. Samtidigt ökades
den lagrade volymen av motorbensin, flygbensin, gasol etc. och skyldigheten
att hålla dessa lager överfördes på enskilda producenter/importörer
och förbrukare. Näringslivet påfördes härigenom ökade lagringskostnader.

I den nu föreliggande propositionen föreslår regeringen att statens råoljelager
skall minskas med ytterligare 1,1 miljoner m3 och således uppgå till
1,6 miljoner m3. Det bör noteras att målet för den statliga råoljelagringen
ursprungligen var 9,5 miljoner m3, vilket 1980 sänktes till 6,5 miljoner m3.
Neddragningen av beredskapslagren är därför betydligt större än vad som
motsvarar minskningen av oljeförbrukningen under motsvarande tid. Även
om det kan finnas skäl att minska den nuvarande beredskapslagringen av
olja och kol bör detta, bl. a. med hänsyn till vår försöijningstrygghet, ske
under en längre tidsperiod än vad som föreslås i propositionen. Det bästa
sättet att undvika kriser i oljeförsöijning, förorsakade av avspärrning eller
åtgärder från oljeproducenters sida, är att ha betryggande lager. En alltför
stor riskexponering minskar Sveriges handlingsfrihet.

Regeringen föreslår också att statens kollager på ca 750000 ton skall
försäljas senast under budgetåret 1985/86 och att kolkonsumenter - kommuner
och företag - skall åläggas att hålla beredskapslager.

Totalt bidrar de föreslagna åtgärderna till en statlig budgetförstärkning
av engångskaraktär på ca 1,2 miljarder kronor.

Våra synpunkter

Regeringens förslag verkar syfta mera till statliga budgetförstärkningar
med åtföljande belastningar för näringslivet än till rimlig försöijningstrygghet
vid leveransstörningar av olja, oljeprodukter och kol. Det framgår av

Mot. 1984/85:240

propositionen att ÖEF, som ansvarig för den ekonomiska försvarsberedskapen,
i nuläget ej vill avveckla råoljelagren. ÖEF anser att ett oförändrat
statligt råoljelager på 2.7 miljoner m’ ger en bättre balans mellan råolja och
färdiga oljeprodukter. Vidare påpekar man att den av regeringen föreslagna
övergången från lagring av råolja till lagring av fardiga produkter innebär
att betydande investeringar krävs för nya lagerutrymmen. Dessa kommer
inte att hinna Färdigställas inom den planerade tiden.

Försörjningstryggheten kräver därför att nuvarande råoljelager kvarstår,
i varje fall under en övergångstid. Regeringen har inte. enligt vår uppfattning,
tagit tillräcklig hänsyn till problemen vid övergång till produktlager.
Berörda företag måste ges rimlig tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna.

Vad angår avvecklingen av det statliga kollagret har ÖEF också en
avvikande mening. Mycket talar för att en lagersvacka kommer att uppstå i
samband med utförsäljning av det statliga kollagret, innan den nya lagringsskyldigheten
fått full omfattning. Det snabba överförandet av kollagringen
till kommuner och företag kan vålla betydande problem. Det kan
också vara en fördel vid en krissituation om staten har vissa egna kollager.

Starka skäl talar för att det statliga råoljelagret och kollagret f. n. bör
bibehållas på nuvarande nivå, samtidigt som övriga lagringsskyldiga får
skälig tid till att förbereda övergång till de nya reglerna. Vidare borde
regeringen innan beslut togs om neddragning av råoljelagret närmare utrett
vad kraven på nya lagerutrymmen har för tids- och kostnadsmässiga konsekvenser.
Det finns också, enligt vår mening, starka skäl för att närmare
utreda vilka konsekvenser en övergång till blyfri bensin får för de tekniska
förutsättningarna att lagra motorbensin. Regeringen borde klarlagt för- och
nackdelar av en fortsatt användning av de bergrumslager, som ställts i
ordning för hundratals miljoner kronor.

Förslag till ny lag om beredskapslagring av olja och kol

Regeringens förslag till ny lag kan i huvudsak biträdas. Det finns dock
utifrån konkurrenssynpunkt anledning att ifrågasätta den dispensregel regeringen
föreslår i 24 §. Dispensen kan öppna möjligheter för regeringen
att undanta en eller flera lagringsskyldiga helt eller delvis från denna
skyldighet, utan att de vare sig får lagringen ombesörjd av annan eller
betalar lagringsavgift. Detta kan givetvis rubba konkurrenssituationen på
oljeproduktmarknaden.

Regeringen ger i propositionen vid handen att dispens skall kunna beviljas
för företag som inträder på marknaden. Enligt vår mening har alla
lagringsskyldiga, oberoende av när deras lagringsskyldighet inträdde, i
princip samma lagringskostnad för sitt beredskapslager. Värdet av lagret
är det värde marknaden åsätter varan vid vaije givet tillfälle. Dispenser bör

Mot. 1984/85:240

därför normalt inte medges för att underlätta situationen för nytillträdande
företag.

Utskottet bör vid behandlingen klarlägga under vilka omständigheter
regeringen skall ha rätt att bevilja dispens enligt 24 §.

Hemställan

Med åberopande av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om beredskapslagring av olja,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om beredskapslagring av kol,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om möjligheterna till dispensgivning.

Stockholm den 25 november 1984

PER PETERSSON (m)

CARL BILDT (m)

BJÖRN KÖRLOF (m)

ANITA BRÅKENHIELM (m)
ERIK OLSSON (m)
LENNART BLOM (m)

STEN ANDERSSON (m)
i Malmö

GÖRAN ALLMÉR (m)
INGVAR ERIKSSON (m)
IVAR VIRGIN (m)

OLLE AULIN (m)

GÖTHE KNUTSON (m)
PER-RICHARD MOLÉN (m)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984