32

Motion
1984/85:24

Allan Åkerlind och Tore Nilsson
Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2)

I proposition 1984/85: 2 angående artificiella inseminationer föreslås att
detta förut oreglerade område nu blir lagreglerat. Detta måste hälsas med
tillfredsställelse.

Som framgår av remissvaren är det en mycket stark remissopinion som
är tveksam för att inte säga helt negativ till givarinsemination. När det
gäller makeinsemination är meningarna entydigt positiva. Men redan när
man kommer in på samboförhållanden påvisas att vissa problem uppstår.

Med tanke på alla de problem som kan uppträda vid givarinsemination
hade det varit bäst om vi kunnat stanna för att godkänna endast makeinsemination.
Men med tanke på att vi måste fa en lagreglering över hela detta
område med det snaraste är vi beredda att godta propositionens förslag
med vissa ändringar.

I förslaget till inseminationslag föreslås i § 2 att "För inseminationen
krävs skriftligt samtycke av maken eller den man som kvinnan bor tillsammans
med”. Detta är helt nödvändigt. Men det bör enligt vår mening
föreskrivas att detta skriftliga samtycke skall vara bevittnat av två personer
för att inga problem skall uppstå angående dess rättsliga verkan.

I lagförslagets 7 § sägs: ”Den som vanemässigt eller för att bereda sig
vinning utför insemination i strid mot denna lag eller under angivna förhållanden
tillhandahåller sperma för sådan insemination döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.” Här lämnas dörren helt öppen för att
kringgå lagen om man inte gör det för att bereda sig vinning eller gör det
vanemässigt. Orden ”vanemässigt eller för att bereda sig vinning" föreslår
vi därför att de utgår ur lagtexten.

Många av dem som har avlats genom insemination kommer senare i livet
att vilja ha reda på vem den biologiske fadern är. Detta verifieras både i
remissyttrandena och i propositionen. Men en annan sida är att även
många som inte har tillkommit genom insemination men misstänker att så
har skett kan gå med denna fråga inom sig och misstänka att de inte har fått
rätt uppgifter. För dessa finns det med propositionens förslag inga möjligheter
att få veta sanningen. Det är illa nog att kanske tvingas leva på en
osanning men det är än värre att inte kunna söka sanningen.

Sedan många decennier tillbaka är också intresset för släktforskning på
stark frammarsch i vårt land. Man kan tala om en ny folkrörelse. Släktforskarens
viktiga uppgift är att spåra upp och — i den mån det är möjligt —
bevara dokument som kan ge besked om och upplysa om den enskilde
individens härstamning och därmed bidra med sin bit till Sveriges historia.

Mot. 1984/85:24

33

Den föreliggande propositionen tar inte hänsyn till forskningens intresse av
att efter sekretesstidens utgång kunna få korrekta uppgifter om en persons
ursprung eller om hans biologiska avkomma. Hur skall en forskare kunna
få indikation på att den i kyrkobok uppgivne rättslige fadern inte också är
den biologiske? Hur ska det gå till att på ett vetenskapligt godtagbart sätt
kartlägga en mans avkomlingar?

Vårt förslag för att komma till rätta med dessa problem är att namnet på
den biologiske fadern skall skrivas in i sjukhusets journal enligt propositionens
förslag, men att vidare en hänvisningsanteckning görs i kyrkobok till
journalen i fråga. Detta förslag kan sägas uppfylla kravet att folkbokföringen
skall vara sanningsenlig. Med detta förslag skulle de i det föregående
nämnda problemen lösas.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1984/85:2 bifaller de
förändringar i förhållande till propositionsförslaget som här föreslås.

Stockholm den 17 oktober 1984

ALLAN ÅKERLIND (m)

TORE NILSSON (m)