6

Motion
1984/85:238
Ivar Franzén m. fl.

Beredskapslagring av olja och kol m. m. (prop. 1984/85:53)

Energisystemen kan vara uppbyggda efter i princip två skilda strategier.
Den ena strategin bygger på en centralistisk och koncentrationsinriktad
syn på hur energisystemen bör vara utformade. Företrädarna för detta
synsätt - t. ex. kärnkraftsförespråkarna — förordar investeringar i och
byggande av storskaliga och centraliserade anläggningar för såväl produktion
som distribution av energianläggningar anpassade och dimensionerade
efter de krav ett tänkt ”högenergisamhälle” ställer. Den andra strategin
bygger på ett decentralistiskt synsätt och hävdar nödvändigheten av hushållning
med tillgängliga resurser och energianvändningens anpassning till
naturens eget kretslopp. Företrädarna för detta synsätt ser inte energianvändning
som ett självändamål utan utgår ifrån att produktionen av energi
inte skall vara större än vad som behövs för att tillgodose de behov som
finns. Energiförsöijningssystemet måste baseras på energihushållning och
effektiv användning av tillförd energi, där utnyttjat energislag anpassas
efter ändamål.

I proposition 1984/85:53 angående beredskapslagring av olja och kol
m. m. läggs bl. a. förslag om en ny lag för beredskapslagring av olja och
kol. De konkreta förslagen är i vissa hänseenden rimliga med utgångspunkt
i den storskaliga och koncentrationsinriktade energipolitik som den socialdemokratiska
regeringen förespråkar. I andra hänseenden innebär förslaget
betydande risker för en ökad sårbarhet. Propositionen innebär, bl. a. i
förhållande till de bedömningar överstyrelsen för ekonomiskt försvar redovisar,
en lägre beredskapsnivå vad avser motorbensin, diesel och eldningsolja.
Regeringen har vidare enligt ÖEF en för optimistisk bedömning
av möjligheterna att ersätta olja med el vid krissituationer. Sammantaget
innebär således regeringens förslag ökade säkerhetspolitiska risker.

Det framgår också klart att det primära motivet för utformningen av
försörjningsmotivet är en strävan att stärka statsbudgeten. Utförsäljningen
av statens beredskapslager beräknas ge nära 1,2 miljarder kronor. Samtidigt
ställs ökade beredskapskrav på privata förbrukare. Det kan ifrågasättas
om den myndighet som har att ansvara för försöijningsberedskapsfrågor,
i den utsträckning som nu ställs krav på, skall engagera sig i försörjning
av olja m.m. på energimarknaden. Därutöver skall även betydande
kvantiteter olja från Iran, vilken inköpts av rent handelspolitiska skäl,
prånglas ut på marknaden. Detta riskerar att medföra att myndighetens
primära uppgifter sätts på undantag.

Stora och snabba förändringar av oljepriset, såväl uppåt som nedåt.

Mot. 1984/85:238

7

innebär störningar i såväl den nationella ekonomin som i världsekonomin.
En välavvägd oljepolitik förutsätter att en reduktion av beredskapslagren
inte sker i ett läge då oljepriset ändå är utsatt för en betydande press neråt.

I en prisstabiliserande oljepolitik måste ingå att en del av beredskapslagren
skall kunna användas för att motverka snabba prishöjningar, men med
den mycket kraftiga reduktion av beredskapslagren som föreslås i propositionen
finns den möjligheten knappast kvar. Reduktionen av beredskapslagren
bör därför inte ske av statsfinansiella skäl oavsett oljeprissituationen
utan på ett sådant sätt att den kan få en prisstabiliserande effekt,
vilket sannolikt också innebär mindre störningar i den nationella oljeindustrins
verksamhet.

Reduktionen av beredskapslagren kan självklart användas i prisstabiliserande
syfte endast en gång vid en given oljeanvändning. Sannolikt kommer
dock oljeanvändningen att minska ytterligare. Det kan framdeles bli
möjligt att ytterligare reducera beredskapslagren. och därmed återkommer
möjligheten att verka för ett stabilt oljepris. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna att reduktionen av beredskapslagren bör ske på ett
sådant sätt att den får en prisstabliserande effekt på oljemarknaden.

Det bör i detta sammanhang påpekas att den ryckiga politik den nuvarande
regeringen bedrivit beträffande såväl råoljelagrens storlek som produktlagrens
storlek innebär betydande svårigheter för såväl de lagringsskyldiga
som den myndighet som ansvarar för beredskapsplaneringen. En
mera långsiktig planering av beredskapslagringen av t. ex. oljeprodukter är
nödvändig om landet i en avspärrningsperiod skall kunna upprätthålla en
fullgod försörjning av oljeprodukter. Försörjning av råolja i syfte att förstärka
budgeten får inte ske på ett sådant sätt och ändring i lagringsprocenttal
ske så ofta att väsentliga nationella försörjningsberedskapsintressen
åsidosätts.

Från centerpartiets sida har vi tidigare understrukit nödvändigheten av
att energisystemen ges en flexibel och lokalt anpassad, småskalig utformning
- dvs. system som är anpassade till ett decentraliserat samhälle. Ett
energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar en helt
annan säkerhet och försötjningstrygghet. En så låg energianvändning som
möjligt där energiförsörjningen baseras på i huvudsak förnybara inhemska
energikällor och effektivare energianvändning är betydligt mindre sårbart.
Graden av sårbarhet beror bl. a. på hur stor andel av energin som är
importerad, vidare på hur energiförsörjningssystemet är uppbyggt. I krigstider
torde storskaliga energiförsöijningssystem vara betydligt lättare att
skada och svårare att utnyttja.

Från centerpartiets sida anser vi att kol inte skall introduceras i energisystemet
så som regeringen förutsätter. Satsningar på alternativa drivmedel
bör kunna minska behovet av importerad motorbensin, exempelvis
genom låginblandning av etanol. Det framgår bl. a. av propositionen att
ÖEF påpekat de brister som bergrumslagringen innebär. Lagringen av

Mot. 1984/85:238

8

drivmedel torde därför ske på ett sådant sätt, att det underlättar exempelvis
låginblandning av t. ex. etanol. Byggande av småskaliga elförsörjningsanläggningar
är en annan väg att förbättra beredskapen och minska sårbarheten.
Det har emellertid inte närmare prövats vilka fördelar en decentralistisk
energipolitik kan innebära ur beredskapssynpunkt. Vi anser därför
att riksdagen hos regeringen bör begära att en utredning av försörjningsberedskapsfrågor
på energiområdet med utgångspunkt i ett energisystem
byggt på småskalighet, effektivare energianvändning, utnyttjande av i huvudsak
inhemska förnybara energislag och därmed en så låg energianvändning
som möjligt.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att försörjningsberedskapens
utformning på energiområdet utreds med utgångspunkt i ett
småskaligt energiförsörjningssystem baserat på effektivare energianvändning
och användning av i huvudsak inhemska förnybara
energislag i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reduktionen
av råoljelagren sker på ett sådant sätt att möjligheten att
hålla stabila priser på olja tas till vara.

Stockholm den 26 november 1984

IVAR FRANZÉN (c)
P. O. ERIKSSON (c)

TAGE SUNDKVIST (c)