2

Motion
1984/85:235

Rolf Dahlberg m. fl.

Ändringar i bestämmelserna om räntebidrag till följd av fastighetsskatten
m. m. (prop. 1984/85:85)

I proposition 1984/85:85 föreslår regeringen riksdagen vissa ändringar i
räntebidragen och i beräkningsgrunden för KBT som kompensation för
den nya statliga fastighetsskatten. Moderata samlingspartiet har i partimotion
närmare utvecklat skälet till att vi avvisar förslaget om en ny statlig
fastighetsskatt. I konsekvens med detta ställningstagande kan vi heller inte
biträda propositionen om kompensation för skatten för vissa grupper.
Lagrådet kritiserade förslaget till fastighetsskatt bl. a. därför att det var
svåröverskådligt. Det förslag till ändringar i den garanterade räntan som
regeringen nu för fram är om möjligt ännu krångligare och dessutom
undermåligt uppbyggt. Propositionen innehåller förslag till såväl ned- som
upptrappningar av den garanterade räntan. Anledningen till upptrappningen
är att bostadsministern uppenbart blivit tvungen att skaffa kompensation
till statskassan för del av kostnaderna för kompensation till vissa
fastighetsägare för att mildra effekterna av den föreslagna fastighetsskatten.
Som förslaget nu presenteras i proposition 1984/85:85 får vissa fastighetsägare
sänkning, medan andra får såväl sänkning som höjning av den
garanterade räntan. En tredje grupp fastighetsägare får ingen kompensation
alls, nämligen alla de som inte nu får subventioner. Orättvisorna
accentueras än mer!

Den metod som regeringen använt sig av för att räkna fram de nya
räntesatserna leder dessutom till ”såväl under- som överkompensation för
vissa fastighetsägare”, som frankt deklareras i propositionen. Sammantaget
kan man konstatera att det torde vara omöjligt för en enskild att
beräkna effekterna av dels den nya fastighetsskatten, dels de upp- och
nedtrappningar av den garanterade räntan som nu föreslås. Detsamma
gäller även förslaget om ändrade regler för KBT. Uppenbart är dock att det
helt övervägande antalet pensionärer inte kommer att få kompensation för
fastighetsskatten via de föreslagna ändringarna i reglerna för KBT.

När det gäller beräkningar av kostnader och intäkter av nu föreliggande
förslag är underlaget i propositionen undermåligt. Sålunda framgår det ej
hur mycket pengar som de föreslagna upptrappningarna ger för olika
årgångar. Ej heller framgår det hur många fastigheter som berörs i den ena
eller den andra riktningen. När det gäller statens intäkter av den nya
fastighetsskatten finns en anmärkningsvärd uppgift i proposition 1984/
85:85. Enligt denna kommer fastighetsskatten att ge 300 miljoner mera till
statskassan än enligt regeringens proposition 1984/85:18, som just nu

Mot. 1984/85:235

3

behandlas av skatteutskottet. På två veckor har skatteuttaget ökat med 300
milj. kr. Hur skall man i framtiden kunna ha tilltro till regeringens förmåga
att räkna, när den hanterar sådana räknestycken för riksdagen?

Regeringens handläggning av fastighetsskatten och därmed sammanhängande
frågor är ett sorglustigt exempel på hur det går när en regering
velar fram och tillbaka utan att riktigt kunna bestämma sig. Regeringens
handlande går ut över dess eget anseende, men värst drabbas dock alla de
människor som skall leva med de lagar som stiftas på detta otillfredsställande
sätt.

Slutligen är det ur demokratisk synvinkel djupt otillfredsställande att
bostadspolitiken genom förslaget blir så ogenomtränglig att det blir fullständigt
omöjligt att överblicka dess konsekvenser.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag i proposition
1984/85:85, bilaga 1,

2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag i proposition
1984/85:85, bilaga 2.

Stockholm den 26 november 1984

ROLF DAHLBERG (m)

KNUT BILLING (m)

MARGARETA GARD (m)

ERIK OLSSON (m)

JAN-ERIC VIRGIN (m)

BERTIL DANIELSSON (m)
GÖTE JONSSON (m)

STEN STURE PATERSON (m)

tl Riksdagen 1984185. 3 saini. Nr 234 -240