13

Motion

1984/85:222

Lennart Pettersson och Wivi-Anne Cederqvist
Förslag till tandvårdslag m. m. (prop. 1984/85:79)

I proposition 1984/85:79 framläggs förslag till en tandvårdslag som
skall ersätta nu gällande folktandvårdslag. Den föreslagna tandvårdslagen
understryker att vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet. Det har självfallet gällt tidigare men understryks nu
än tydligare. Vården och behandlingen skall således så långt som möjligt
utformas i samråd med patienten, och patienten skall upplysas om sitt
tandhälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds.

Denna markering av tandvårdspatientens rätt som görs i propositionen
har speciell relevans för personer som lider av, eller anser sig lida av, oral
galvanism, dvs. sjukdomar som kan härröra från ett för dem felaktigt
tandlagningsmaterial. Särskilt under senare år har kvicksilveramalgamet
kommit i blickpunkten som ett skadligt material för känsliga personer. Det
är ett obestridligt faktum att ett betydande antal personer anser sig lida av
sjukdomar eller sjukdomstillstånd som de menar på ett eller annat sätt kan
föras tillbaka till tandlagningar med amalgam.

En särskild sammanslutning, Tandvårdsskadeförbundet, har också bildats
av dem som lider av oral galvanism. Detta förbund verkar för att
kvicksilveramalgamet helt skall förbjudas och ersättas med andra tandlagningsmaterial.
De arbetar också för att tandvårdspatienter skall ges en
ovillkorlig rätt att byta ut amalgam mot andra lagningsmaterial.

Tandläkarnas inställning till patienter med dessa problem är fortfarande
i flertalet fall direkt negativ, bl. a. med hänvisning till att forskningen
inte anses ha hittat några entydiga samband mellan oral galvanism (utfällning
av tungmetallen kvicksilver från amalgamet) och olika fysiska och
psykiska besvär. Dessa problem och sjukdomstillstånd är dock en klar
realitet för alltför många tandvårdspatienter och får enligt vår mening inte
nonchaleras i den utsträckning som hittills har skett. En mera tillmötesgående
attityd mot dessa patienter från samhällets sida skulle inte kosta
särskilt mycket men skyile betyda mycket för dem som anser sig drabbade
av oral galvanism.

Det är också glädjande att notera att propositionen nu på det centrala
planet — i statsrådet Gertrud Sigurdsens gestalt — visar en klart mera
positiv attityd till de tandvårdskadades krav än tidigare sjukvårdsministrar
har gjort. Som redovisas i propositionen har socialstyrelsen fått i uppdrag
att utreda förutsättningarna för en skyldighet för fabrikanter och importörer
att uppge innehållet i tandersättningsmaterial samt upprättande av
ett produktregister och ett register över biverkningar av materialen. I

Mot. 1984/85:222

14

uppdraget ingår också att överväga en begränsning av materialsortimentet.
Vidare skall socialstyrelsen ange ytterligare behov av forskning och annan
kunskapsutveckling om materialens lokala och generella biverkningar.
Socialstyrelsen skall även utarbeta ett underlag till vårdprogram för patienter
med tandbesvär, vilka kan sättas i samband med tandersättningsmaterial.
Regeringen har slutligen uppdragit åt socialstyrelsen att utforma
och genomföra utbildning av s. k. hänvisningstandläkare inom varje
landstingsområde om tandersättningsmaterialens användningsområde
samt riskerna för olika former av biverkningar och tekniska komplikationer.

Vad som saknas i propositionen är emellertid bestämda krav som kan slå
igenom på det lokala planet, dvs. där patienten och tandläkaren möts.

De konkreta krav som bör ställas i detta sammanhang är följande:

1. I varje landsting bör finnas en specialmottagning för patienter med
problem med oral galvanism.

2. Patienter med oral galvanism klagar ofta på att de tvingas genomgå
vad de kallar för trakasserande och utdragna medicinska och psykologiska
utredningar. Det är angeläget att tandläkarna i stället går dessa patienter
till mötes och visar en förstående inställning.

3. En patient bör slutligen kunna avböja lagning med kvicksilveramalgam
och också ha rätt att byta ut sådana lagningar mot annat lagningsmaterial
med sedvanlig ersättning från försäkringskassan. Det finns numera
allt bättre kompositplastmaterial att tillgå som, även om de inte fullt
ut har samma hårdhet och varaktighet som amalgamet, ändå ligger ganska
nära detta.

Det är angeläget att socialstyrelsen utformar anvisningar som så långt
som möjligt tillmötesgår dessa krav.

Vi hemställer därför

att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om ett mera generöst tillmötesgående från samhällets sida mot de
tandvårdspatienter som lider av oral galvanism.

Stockholm den 22 november 1984

LENNART PETTERSSON (s)

W1VI-ANNE CEDERQVIST (s)

Liber Tryck Stockholm 1984