13

Motion

1984/85:214

Alf Wennerfors m. fl.

Ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och
män i arbetslivet (prop. 1984/85:60)

1 proposition 1984/85:60 föreslås att ”en arbetssökande som inte har fått
en anställing eller en arbetstagare som inte har fått en befordran eller en
utbildning för befordran, har rätt att få begära en skriftlig uppgift av
arbetsgivaren om arten och omfattningen av utbildning, yrkeserfarenhet
och andra jämförbara meriter beträffande den av motsatt kön som fick
arbetet eller utbildningsplatsen".

Utifrån det i och för sig mycket vällovliga syftet att öka jämställdheten
mellan kvinnor och män i arbetslivet har regeringen föreslagit en princip,
som visserligen till en del överensstämmer med praxis för statlig tjänstetillsättning,
men som inte alls passar in inom den privata sektorn.

Statliga tjänstetillsättningar i Sverige har sedan lång tid präglats av att
mycket stor hänsyn tas till formella meriter. Offentlighetsprincipen har
också medfört att dessa uppgifter i efterhand blivit kända för medsökande.
Detta tillsammans med möjligheten att överklaga en tjänstetillsättning till
högre instanser har medfört att det, t. ex. inom utbildningsväsendet, utvecklats
en tradition att vid överklaganden försöka ifrågasätta meriterna
hos den som fått tjänsten.

Det statliga tjänstetillsättningssystemet har funnits sedan lång tid. Det
finns ingen anledning att i detta sammanhang ifrågasätta dess funktion.
Men bara för att ett system hjälpligt kan fungera inom den offentliga
sektorn får man inte tro att det också kan införas inom den privata sektorn.
Anställningsbeslut inom privata företag sker i mindre utsträckning på
formella meriter. De baseras snarast på de personliga kvalifikationer som
de sökande uppvisar. Det är också på detta sätt som anställningsbeslut bör
ske inom den privata sfären. Den svenska arbetsmarknaden får inte utvecklas
på ett sätt som innebär att formella meriter får en allt överskuggande
betydelse. Detta vore naturligtvis inte heller någon utveckling som
skulle gynna kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Efter lagrådsremissen har ett förtydligande skett i lagtexten som innebär
att arbetsgivaren endast är skyldig att upplysa om arlen och omfattningen
av utbildning, yrkeserfarenhet och andra jämförbara meriter. Lagrådet
säger i sitt yttrande att arbetsgivaren blir skyldig att uppge vilken utbildning
och yrkeserfarenhet som den anställde har, men att denne däremot
inte behöver redovisa vilka betyg och andra omdömen som den anställde
erhållit vid utbildning eller tidigare yrkesverksamhet.

Som tidigare påpekats föregås inte anställningsförfarandet inom den

Mot. 1984/85:214

14

privata sektorn av en formaliserad meritvärdering. Därför saknar lagparagrafen
reell betydelse. Det är inte heller önskvärt att genom lagstiftning
åstadkomma ett formaliserat förfarande.

Ökad jämställdhet inom arbetslivet kan inte nås genom bestämmelser
som reglerar hur tjänster skall tillsättas eller vilken insyn medsökande skall
ha vid tjänstetillsättningar. Arbetsgivaren måste dessutom alltid ha rätten
att bestämma vem som är mest lämpad för en viss uppgift.

Med stöd av ovanstående hemställer vi

att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män
i arbetslivet vad avser 5 a §.

Stockholm den 19 november 1984

ALF WENNERFORS (m)

INGRID HEMMINGSSON (m)

ANDERS G. HÖGMARK (m)

BENGT WITTBOM (m)

SONJA REMBO (m)

BARBRO NILSSON (m)
i Visby

HÅKAN STJERNLÖF (m)
GULLAN LINDBLAD (m)
GÖREL BOHLIN (m)
STEN SVENSSON (m)

Liber Tryck Stockholm 1984