6
Motion
1984/85:211
Lars Werner m. fl.
Ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och
män i arbetslivet (prop. 1984/85:60)
De förslag regeringen lägger fram i proposition 1984/85:60 uppfyller till
en del de önskemål jämställdhetsombudsmannen fört fram i en skrivelse
till regeringen. Vi tillstyrker dessa förslag. Förslagen kräver inte några
mera ingående ingrepp i lagstiftningen, vilket också framgår av propositionen.
De övriga av JämO väckta förslagen är av mer långtgående natur.
Vi anser dock inte att de av det skälet bör lämnas helt utan åtgärd. JämO
har i sin skrivelse till regeringen pekat på faktiska missförhållanden vid
tillämpningen av jämställdhetslägen. Dessa förslag är värda att prövas
mycket ingående, även om de inte går att genomföra med enkla lagändringar.
Diskriminerads rätt till anställningen
JämO föreslår i sin skrivelse att man utreder om det är möjligt att i
jämställdhetslagen införa en regel som ger den som har diskriminerats vid
anställning möjlighet att i rättegång tillerkännas anställningen.
I departementspromemorian, som legat till grund för föreliggande förslag,
är man tveksam till ytterligare utredning. Man ifrågasätter om en
förnyad utredning skulle ge särskilt mycket nytt, och man anser att frågan
Fick en mycket noggrann prövning inför lagens tillkomst. Slutligen anför
man att "Innan man tar ställning till huruvida saken bör underkastas
ytterligare utredning synes remissinstansernas syn på saken böra inhämtas”.
Bland remissinstanserna var socialstyrelsen, SAMN, JämO, LO, TCO,
Fredrika Bremer-förbundet, Folkpartiets kvinnoförbund och vpk:s kvinnopolitiska
utskott positiva till ytterligare utredningar. Negativa eller tveksamma
var JK, RÅ, AD, SAV, JO, Landstingsförbundet, Kommunförbundet,
SAF, KFO och SFO.
Sammanfattningsvis var alltså de remissinstanser som aktivt arbetar för
jämställdhet och bättre villkor för kvinnorna på arbetsmarknaden positiva,
medan vissa myndigheter och arbetsgivarorganisationer var negativa.
Vi anser att man i detta fall främst bör lyssna till den förstnämnda kategorin,
och vi förordar alltså att frågan utreds ytterligare. Säkerligen kan en
hel del nytt framkomma i en sådan utredning. Vi vill exempelvis framhålla
de synpunkter JämO lämnar i sitt remissvar. Hon pekar där på vikten av
att undersöka hur den rätt till anställning som används som sanktion i
utländska system fungerar i praktiken.
Mot. 1984/85:211
7
Vi har naturligtvis inget att invända emot en utvidgning av denna
utredning i den riktning LO och TCO förordar. Man förordar i sina
remissvar en utredning som omfattar hela problemkomplexet om rätten till
anställning. Enligt vär uppfattning bör regeringen överväga om utredningen
skall göras mera omfattande än vad JämO föreslagit.
Skydd mot trakasserier
JämO föreslår också i sin skrivelse att den som har anmält eller som
överväger att anmäla könsdiskriminering bör genom en särskild lagregel
ges ett skydd mot sådana trakasserier som en sådan anmälan kan ge
upphov till.
Också på denna punkt förordar vi att frågan övervägs ytterligare. Enligt
departementspromemorian är det knappast möjligt att uttala en uppfattning
vare sig om behovet av en sådan lagändring som JämO åsyftar eller
om den rätta lösningen utan att man närmare har studerat de erfarenheter
som har gjorts av trakasserier mot arbetstagare som vill anmäla eller har
anmält fall av otillåten diskriminering. Detta tillsammans med vad som
anförts för övrigt i departementspromemorian talar enligt vår mening
entydigt för att frågan bör prövas ytterligare.
Det finns dessutom också i denna fråga intressanta internationella erfarenheter
att ta till vara, då både den engelska och australiensiska lagstiftningen
omfattar också frågan om trakasserier.
I detta sammanhang bör också prövas om kvinnor genom jämställdhetslagen
kan ges ett skydd gentemot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Att
sådana förekommer och är ett problem för många kvinnor visade den
pressdebatt som förekom i somras. Vi är medvetna om att man troligen inte
kan lagstifta bort trakasserier. Vi anser dock att de överväganden som
gjorts i frågan inför denna proposition lämnar alltför många frågor obesvarade
och förordar därför ytterligare utredning.
Domstols sammansättning i diskrimineringstvister
JämO föreslår att reglerna om domstolarnas sammansättning ändras så
att domstolarna i diskrimineringstvister måste bestå av både kvinnliga och
manliga ledamöter. I denna fråga delar vi propositionens uppfattning att
man inte nu bör lagstifta i denna fråga. Vi utgår från att de instanser som
har att utse ledamöter till dessa domstolar i och med JämO:s skrivelse har
blivit uppmärksammade på problemet och att de fortsättningsvis kommer
att arbeta för en jämnare könsfördelning i domstolarna.
Flera av remissinstanserna tar i detta sammanhang upp frågan om
utbildningen av dem som har att i domstol handlägga jämställdhetstvister.
Detta är synpunkter som man redan nu kan ta fasta på. Vi anser att
regeringen bör undersöka vilka möjligheter det finns att genom olika
utbildningsinsatser förbättra domstolarnas kunskaper och insikter i jämställdhetsfrågor
och därefter ta erforderliga initiativ i frågan. Ökade kun
Mot. 1984/85:211
8
skaper behövs säkerligen inom hela domstolsväsendet, eftersom mål som
har anknytning till kvinnans ställning i samhället ingalunda enbart avgörs
i arbetsdomstolen. Som exempel kan nämnas mål om våldtäkt och kvinnomisshandel,
som ju avgörs av vanliga domstolar.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts ovan hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om utredning om diskriminerads möjligheter
att tillerkännas anställningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om utredning angående trakasserier på arbetsplatsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om utbildning i jämställdhetsfrågor i domstolsväsendet.
Stockholm den 21 november 1984
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅRBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
MAR1E-ANN JOHANSSON (vpk)