22

Motion
1984/85:21
Björn Körlof m. fl.

Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2)

I proposition 1984/85: 2 framläggs förslag till lagstiftning om artificiell
insemination. Förslaget innebär bl. a. att såväl make- som givarinsemination
skall kunna äga rum, att moderns make eller man som bor tillsammans
med henne under äktenskapsliknande förhållanden skall anses som rättslig
far om han samtyckt till inseminationen samt att barnet av föräldrarna skall
upplysas om att det tillkommit genom insemination och ha rätt att få veta
vem den biologiske fadern (spermadonatorn) är.

Då det är fråga om samboende under äktenskapsliknande förhållanden
måste självklart definitionen vidgas jämfört med gällande lagstiftning, som
i regel förutsätter gemensamt barn.

I propositionen framhålls att s.k. makeinsemination — insemination
med sperma från kvinnans make eller annan man som bor tillsammans med
kvinnan under äktenskapsliknande förhållanden - inte ger upphov till
några särskilda etiska eller psyko-sociala problem. Vi delar denna uppfattning.

Vid s. k. givarinsemination - insemination med sperma från en anonym
givare - uppstår dock medicinska, etiska och psyko-sociala problem.

Vi finner propositionens lösning av dessa frågor olycklig och kan inte
godta förslaget såvitt avser givarinsemination. Enligt vår mening talar ett
flertal skäl mot att givarinsemination skall av lagstiftaren accepteras som
en metod att alstra barn.

Vi anser att det inte kan betraktas som någon allmän mänsklig rättighet
att få tillgång till givarinsemination. Avsaknaden av forskning om situationen
för såväl barn som tillkommit genom givarinsemination som de
familjer de växer upp i gör att stor försiktighet måste iakttas vid lagstiftning
gällande ifrågavarande område.

I propositionen betonas att en prövning av makarnas eller de samboendes
lämplighet att vårda och fostra barn är nödvändig innan givarinsemination
kan genomföras. Detta förutskickas innebära så stora insatser att
endast allmänna sjukhus med tillgång till psykologisk expertis kan utföra
uppgiften. Vederbörande ansvarig läkare skall med biträde av kuratorer,
psykologer eller psykiatriker genomföra psyko-sociala utredningar om makarnas
eller de samboendes lämplighet som föräldrar.

Enligt propositionen är dessa åtgärder behövliga för att så långt det är
möjligt säkerställa att barnet skall kunna växa upp under goda förhållanden.
Å andra sidan är ju modern barnets biologiska förälder och det är ett
oroande fenomen att offentligt anställda tjänstemän - om än aldrig så

Mot. 1984/85:21

23

kvalificerade inom sitt fack — skall ha sista ordet i en fråga om medborgarnas
barnalstring.

I propositionen framhålls att makarna eller de samboende skall få råd
och upplysningar om ”de särskilda problem som möter vid en givarinsemination”,
och att de måste ges tid att tänka igenom situationen. Detta är i
och för sig en lovvärd ambition. Vi måste emellertid för vår del uttrycka
stor tveksamhet till om det alls är möjligt för människor att till fullo
föreställa sig vilka svårbemästrade problem som i sinom tid kan aktualiseras.
Det är uppenbart att väldiga - sannolikt ofta olösliga - konflikter kan
uppstå inom en familj på grund av att givarinsemination ägt rum.

Även beträffande spermagivaren måste enligt propositionen omfattande
utredning företas. Medicinska undersökningar gällande givarens kroppsliga
och själsliga tillstånd måste ske och hans lämplighet från psyko-social
synpunkt beaktas. Det understryks att givaren skall bli informerad om att
barnet i framtiden kan komma att kontakta honom. Även i detta sammanhang
är vi mycket tveksamma vad gäller en människas möjlighet att rätt
sätta sig in i de konsekvenser som handlandet kan medföra flera tiotal år
senare.

En huvudlinje i propositionen är att givaren skall utses av vederbörande
läkare och i övrigt skall endast barnet har rätt att få kännedom om givarens
identitet. Det är därför mycket förvånande när det i propositionen nämns
att det inte finns något hinder mot att som givare nyttjas någon som
makarna eller samboende själva pekat ut. Det är vidare egendomligt att
propositionen förutsätter att fryst sperma skall kunna föras in i landet från
andra länder, trots att ett sådant förfarande torde utesluta såväl medicinsk
kontroll av givaren som möjligheten för ett barn att kontakta honom. Här
berörda förhållanden visar vilka svårigheter ett godkännande av givarinsemination
kan medföra och öppnar fältet fritt för manipulationer.

Departementschefen framhåller att han anser att det från principiell
synpunkt är viktigt att ett barn som kommit till genom givarinsemination
får reda på detta genom sina föräldrar. Barnet skall även ha möjlighet att få
veta vem som har varit givare. I propositionen betonas vidare att barnet
kan behöva hjälp med att bearbeta känslomässiga problem som gör sig
gällande i sammanhanget. Departementschefen förklarar att han inte tror
att detta skall inverka menligt på barnets familjerelation. Denna uppfattning
kan vi inte dela. Vi menar tvärtom att såväl barnet och dess familj som
givaren och hans familj kan komma att utsättas för stora påfrestningar.
Risken är enligt vår mening påtaglig att barnet kan fara illa av att få
kännedom om att det tillkommit genom givarinsemination och att fadern är
en främling. Att barnet sedan kan få reda på vem den biologiske fadern är
ger inte några garantier för att barnet skall slippa bestående skadeverkningar
av psykisk och psyko-social karaktär.

De synpunkter vi ovan framfört belyser vilka allvarliga problem etiska,
psykologiska och sociala - som givarinsemination kan ge upphov

Mot. 1984/85:21

24

till för berörda personer. Vi finnér därför övertygande skäl föreligga för att
förbjuda denna verksamhet.

Mot denna inställning kan anföras att om givarinsemination likväl sker
kommer barnet att vara faderlöst, såvida modern inte är gift. Till detta kan
sägas att en sådan situation kan uppstå redan i dag, exempelvis om en
faderskapstalan vid domstol lämnas utan bifall. Även om rätten till
givarinsemination lagfästes skulle samma läge kunna inträffa. Detta blev
följden om människor ordnade givarinsemination på annat sätt än lagtexten
föreskriver. Det är fullt tänkbart med en sådan utveckling exempelvis
beträffande personer som inte erhållit tillstånd till givarinsemination eller
av någon orsak — kanske önskemål om viss givare — inte vill att inseminationen
skall komma till myndigheternas kännedom.

Det önskemål om barn som ligger bakom att somliga är beredda att
nyttja givarinsemination skulle kunna tillgodoses på annat sätt. I dag krävs
ett tidsödande, komplicerat och för adoptivföräldrarna dyrbart förfarande
vid adoption. Om möjligheterna till adoption underlättas skulle det säkert
medföra att givarinsemination blev mindre efterfrågad.

Vi är medvetna om att den av regeringen nu föreslagna lagstifningen, om
den genomförs, kanske leder till att givarinsemination praktiskt taget upphör.
Även om detta skulle vara en avsedd effekt innebär propositionen att
statsmakterna skall sanktionera en enligt vår mening tveksam verksamhet.
En sådan sanktion strider mot den för oss självklara strävan att låta
lagstiftningen styras av etiska normer som vilar på västerländsk, kristen
grund.

Förbudslagstiftning är något som vi ogärna rekommenderar. Men i den
här situationen kan vi inte följa den principen. Vi föreslår således att
givarinsemination i lag förbjuds. Förbudet skall vara förenat med en straffbestämmelse
som torde kunna ha samma innehåll som 7 § i lagförslaget i
den nu föreliggande propositionen och rikta sig mot dem som vanemässigt,
eller för att bereda sig vinning, utför insemination i strid mot lagen.
Förbudet skall inte omfatta s. k. makeinsemination.

Föreliggande proposition bör alltså avslås och regeringen lägga fram ett
nytt förslag i enlighet med de i denna motion anförda riktlinjerna.

Skulle riksdagens majoritet ändå godkänna propositionen bör enligt vår
mening undantag göras i fråga om införsel i landet av fryst sperma. Det bör
under alla omständigheter vara förbjudet.

Med anledning av ovanstående hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:2 hos regeringen
begär nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som framförs i
motionen,

2. att riksdagen därest yrkande I inte vinner bifall beslutar att
införsel av fryst sperma från utlandet skall förbjudas.

Mot. 1984/85:21

Stockholm den 17 oktober 1984
BJÖRN KÖRLOF (m)

BLENDA LITTMARCK (m) GULLAN LINDBLAD <m)

GÖTHE KNUTSON (m) ARNE SVENSSON (m)

ANN-CATHRINE HAGLUND <m)