20

Motion
1984/85:20

Ulla-Britt Åbark och Hans Göran Franck
Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2)

Insemination har i Sverige förekommit sedan 1920-talet. Några särskilda
regler för verksamheten har inte funnits tidigare. När nu regeringen lägger
ett förslag är det mycket tillfredsställande för alla inblandade parter. I stort
delar vi de förslag och synpunkter som förs fram i propositionen.

Studerar man massmedia och läser remissyttrandena är det frågan om
barns ovillkorliga rätt att få veta sitt ursprung som vållat mest debatt. I
princip har varje barn rätt att få veta på vilket sätt det har kommit till.
Föräldrar till adoptivbarn brukar man uppmana att så tidigt som möjligt
tala om för barnet att det är adopterat.

När det gäller inseminationsbarn saknas forskning kring deras villkor
och upplevelser. Vi är inte övertygade om att man kan jämställa inseminationsbarn
och adoptivbarn. Vi tror dock att även inseminationsbarn behöver
veta på vilket sätt de kommit till. Men att utifrån detta lagstifta om
barns ovillkorliga rätt att få veta sitt ursprung anser vi vara felaktigt. Vi
kan alltså inte ställa oss bakom 4 § i lagförslaget.

Som vi nämnt är remissvaren mycket delade. Vid insemination är det
inte bara det blivande barnet man skall ta hänsyn till utan även till tre
vuxna personer.

Man har gjort en undersökning vid fertilitetslaboratoriet i Malmö med
bl. a. 76 föräldrapar 1980 och 62 par 1983, vilka genomgick eller hade
genomgått inseminationsbehandling. För 98% av de svarande var det av
vikt att verksamheten hade ett anonymitetsskydd. Svaret ger en viss
indikation på hur känslig denna fråga är, och hur den uppfattas av blivande
föräldrar.

När det gäller spermadonatorernas inställning till denna fråga vet vi
inget i dag. Vad vi vet är att bl. a. i Göteborg har många donatorer lämnat
verksamheten. Det har fått till följd att väntetiden för kvinnorna har
fördubblats från ett till två år. Detta kan leda till att det praktiskt taget kan
bli omöjligt för kvinnor att bli inseminerade i Sverige. Alternativet för
dessa kvinnor är då att åka utomlands och ”köpa” en insemination. Barn
som blir frukten av en sådan graviditet får rimligtvis inte det rättsskydd
som är avsikten i propositionen.

Dessutom för det med sig stora kostnader för kvinnan att resa utomlands
och ”köpa” en insemination, vilket också kan få till följd att det blir en
klasslag.

Med hänvisning till de starkt delade remissvaren och den oro som finns
bland blivande föräldrar och donatorer anser vi att det vore olyckligt om
riksdagen antar förslaget i sin helhet.

Mot. 1984/85:20

21

Vi hemställer

att riksdagen avslår den del i förslaget som innefattas i 4 § Lag om
insemination.

Stockholm den 17 oktober 1984

ULLA-BRITT ÅBARK (s) HANS GÖRAN FRANCK (s)

3 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 15-26