Motion
1984/85:189
Lars Werner m. fl.

Ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, m. m. (prop. 1984/
85:62)

Vpk konstaterar med tillfredsställelse att de som permitteras skall få lön
under permitteringstiden, enligt den överenskommelse som träffats mellan
SAF och LO. Detta är en framgång för de arbetande.

Det bör emellertid erinras om att permitteringsinstitutet trots detta finns
kvar, dvs. möjligheten för arbetsgivaren att under en kortare eller längre
tid skilja arbetare från arbetsplatsen. Permitteringen är i sig själv en stor
olägenhet både för den enskilde som drabbas och för hela arbetarkollektivet,
trots att det utgår full lön. Därför kvarstår kravet på att permitteringsinstitutet
bör utmönstras ur lagen.

Det aktuella avtalet mellan SAF och LO är preliminärt och förutsätter
dessutom att staten medverkar med finansiering. Det senare är anmärkningsvärt.
Vpk har under lång tid hävdat att permitteringsfrågan måste
lösas lagstiftningsvägen. Regeringen har däremot envist vidhållit uppfattningen
att arbetsmarknadens parter skall lösa frågan. När dessa parter
sluter ett avtal så förutsätter dess genomförande att staten medverkar
genom riksdagsbeslut.

Vpk ser uppgörelsen som en framgång när det gäller permitteringslönen,
men vi är kritiska till finansieringen och till att turordningsreglerna vid
permittering avskaffas i lagen. 1 övrigt innehåller avtalet sådana kompromisskrivningar
som kräver en praktisk utvärdering för att kunna närmare
bedömas.

Finansieringen

1 princip innebär avtalet mellan LO och SAF att arbetsgivarna svarar för
lönen under permitteringstiden med ett bidrag från en permitteringslöneanordning
som inrättas av LO och SAF tillsammans. Till denna permitteringslöneanordning
utbetalar staten ett bidrag motsvarande 300 kr. per
permitteringsdag. Motivet till detta bidrag är att staten redan i dag har
dessa kostnader vid permittering. Statsbidraget till permitteringslön skall
beräknas på samma sätt som statsbidraget till arbetslöshetskassorna, vilket
innebär att 65% av detta statsbidrag finansieras med arbetsgivaravgift
och resterande 35% budgetfinansieras.

Vpk har den uppfattningen att hela permitteringslönekostnaden skall
betalas av arbetsgivaren. Därför föreslår vi att hela den statliga finansieringen
sker via arbetsgivaravgifter genom den s. k. arbetsmarknadsavgiften.

1 Riksdagen 1984185. 3 saini. Nr 189—200

Mot. 1984/85:189

2

Turordningsregler

I propositionen föreslås att turordningsreglerna vid permittering slopas i
lagstiftningen med motivering att lön skall utgå för hela permitteringstiden.
Permitteringen har fler olägenheter än utebliven lön: tryggheten att t. ex. få
återgå till sitt gamla jobb efter permittering, vilka som skall permitteras
etc. Vi anser det inte tillräckligt att hänvisa till MBL:s förhandlingsparagrafer.
Både den enskilde arbetaren och dennes fackliga organisation behöver
stöd från lagstiftningen. F.ö. föreligger redan f. n. möjligheten till
avvikelser från lagparagraferna, om turordning vid permittering, genom
kollektivavtal.

Vpk föreslår därför avslag på regeringens förslag att 24 § skall utgå ur
lagen och de ändringar som föreslås i 22 och 23 §§.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen beslutar att statsbidraget till permitteringslönekostnaden
i sin helhet skall finansieras med arbetsgivaravgifter genom
den s. k. arbetsmarknadsavgiften,

2. att riksdagen beslutar att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd
ej skall utgå och avslår propositionens förslag om
förändringar dels i vad avser att 24 § skall utgå ur lagen, dels i
vad gäller förändringar i 22 och 23 §§.

Stockholm den 20 november 1984

LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)
ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)