Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:176

Per Unckel m. fl.

Ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan
(prop. 1984/85:57)

Regeringens nu framlagda proposition om ny arbets- och tjänsteorganisation
för lärare i den statliga högskolan innebär att slutskedet nalkas i en
långvarig process. Förslag som tidigare har presenterats av 1963 års forskarutredning
och därefter av forskarutbildningsutredningen har endast lett
till smärre förändringar. Inte heller i samband med 1977 års s. k. högskolereform
förelåg något försök till samlad lösning av lärartjänstorganisationen.
Samma år tillsattes emellertid lärartjänstutredningen (LÄTU), som
1980 presenterade sitt förslag.

En proposition på grundval av LÄTU: s förslag förbereddes av den då
sittande borgerliga regeringen. Vi kan med tillfredsställelse konstatera att
nuvarande regering fullföljt arbetet och för fram LÄTU-förslaget utan
några avgörande förändringar.

Regeringens förslag till ny arbets- och tjänsteorganisation är i sina huvuddrag
bra. Vi tillstyrker sålunda förslagen rörande bl. a. förändring av
nuvarande konstlade uppdelning mellan forskande och undervisande lärartjänster,
nytt system för arbetsorganisationen och förändring av högskolornas
möjligheter att utnyttja disponibla resurser. I det följande behandlas
därför endast sådana förslag i propositionen, på vilka vi funnit anledning
att lämna avvikande eller kompletterande synpunkter.

Utgångspunkter

Moderata samlingspartiet har i många sammanhang understrukit den
högre utbildningens och forskningens avgörande betydelse för Sveriges
möjligheter att behålla och vidareutveckla vårt välstånd. Högskolans
grundutbildning, forskarutbildning och forskning måste därför vara av hög
kvalitet. Ett av flera avgörande hinder i nuvarande högskolesystem för att
uppnå tillräcklig kvalitet är utan tvivel tjänsteorganisationen med sin
konstlade uppdelning i rena undervisnings- resp. forskningstjänster. Kvaliteten
på grundutbildningen är beroende av i vilken mån den får influenser
från forskningsverksamheten. En god rekrytering till forskarutbildningen
kräver att de som är aktiva forskare undervisar också i grundutbildningen.
Kan rätt personer rekryteras påverkas också på sikt kvaliteten på forskningsinsatserna
i positiv riktning. Likaså gynnas forskningen av att vetenskaplig
kompetens hos lärarna kan tillgodoföras verksamheten utan hinder
av en stel tjänsteorganisation.

Mot. 1984/85:176

Propositionens förslag till ny tjänsteorganisation utgör en god grund för
den systemändring som är helt nödvändig för en högtstående svensk forskning
och högre utbildning. De utgångspunkter för förslagen regeringen
menar vara de viktigaste - bl. a. decentraliserade beslut och enhetligare
tjänstestruktur —är enligt vår mening av underordnad betydelse. För oss är
det avgörande skälet för att tillstyrka förslaget att det innehåller de rätta
förutsättningarna för att vi på sikt kan få en ordning där samtliga härför
kompetenta lärare både forskar och undervisar. Detta innebär att propositionens
möjlighet till forskning för universitetslektorerna kommer att förbytas
i en rättighet. Detta förutsätter dock att den rörliga forskningsresursen
successivt tillförs nya medel. Reformen måste därför fullföljas genom
att denna post prioriteras i det årliga budgetarbetet. Vi vill i detta sammanhang
också peka på vad vi nedan anför angående en successiv överföring
av sektorsorganens resurser till högskolan.

Lärartjänsterna

Vi tillstyrker regeringens — ursprungligen LÄTU:s — förslag att ersätta
ett stort antal tjänstetyper med tre tjänstekategorier. Till skillnad från
propositionsförslaget anser vi emellertid att det i systemet också skall
finnas en stimulans till förkovran inte bara genom möjlighet till högre lön
utan också genom titelbefordran vid uppnådd högre kompetens.

Den högre titeln måste givetvis kopplas till bestämda kompetenskrav.
Detta bör också kunna innebära en garanti för att löneuppflyttningar bestäms
med utgångspunkt från kompetensbedömningar snarare än av anciennitetsskäl.

I valet av benämning för de olika tjänsterna frångår propositionen LÄTU:s
ursprungliga förslag vad gäller mellannivån. I stället för docent
föreslås benämningen högskolelektor. Valet av benämning är en grannlaga
uppgift. Ett nytt system kan inte avvika alltför mycket från nuvarande
bruk. Samtidigt vore en anpassning till internationellt språkbruk önskvärd.
Svårigheten i valet av benämning får emellertid inte leda till att tanken på
befordringstitlar överges. Vi anser att följande förslag kan vara en framkomlig
väg.

Den tjänst för vilken genomgången grundutbildning utgör behörighetskrav
bör benämnas högskoleadjunkt. I och med att innehavaren av sådan
tjänst avlägger doktorsexamen sker befordran till universitetslektor samtidigt
som löneuppflyttning görs. Doktorsexamen måste, enligt vår uppfattning,
premieras även inom högskolan. Titelbefordran skall också kunna
ske på meriter genom väsentliga pedagogiska eller andra insatser efter
prövning på tjänsten.

För mellantjänsten utgör doktorsexamen behörighetsgrund. Det är därför
naturligare för denna kategori med titeln universitetslektor, vilket vi
föreslår, än högskolelektor, som det föreslås i propositionen. I likhet med

Mot. 1984/85:176

LÄTU anser vi att innehavaren av tjänst som universitetslektor på grund
av framstående verksamhet av antingen vetenskaplig eller pedagogisk art
skall kunna ges titeln biträdande professor. Detta ansluter också till förhållanden
i andra länder.

I anslutning till genomförandet av den nya tjänsteorganisationen bör
övervägas att ge samtliga nu ordinarie universitetslektorer befordringstiteln
biträdande professor. De ordinarie universitetslektorer som så önskar
skall ges möjlighet att även framdeles behålla sin fullmaktsställning.

Vad gäller behörighetsgrund för mellantjänsten anser vi det vara
självklart att tjänsteinnehavarna inom den traditionella universitets- och
högskoleutbildningen skall ha avlagt doktorsexamen eller ha motsvarande
kompetens. För konstnärlig utbildning måste givetvis kompetens av annat
slag bedömas. Något skäl att i andra fall frångå behörighetskravet doktorsexamen
Finns knapppast. Om synnerliga skäl föreligger bör dock dispens
från behörighetskravet kunna ges.

Professorerna bör enligt propositionen inte garanteras att få avsätta viss
tid för forskningsverksamhet. Vi förutsätter dock att man i den lokala
planeringen utgår från att minst 50% av professorernas arbetstid skall
förfogas för vetenskaplig verksamhet.

Det är utomordentligt tillfredsställande att föredraganden valt att följa
remissopinionens mening och därför föreslår att tjänst som forskat assistent
skall finnas kvar. Vi tillstyrker de föreslagna reglerna för denna
tjänstekategori liksom förslaget att forskningsråden skall kunna medge
forskarassistenter att förlägga sin verksamhet utomlands. Enligt vår mening
finns emellertid - trots dessa positiva förändringar - ändå skäl för
råden att även framdeles avsätta medel för postdoktorala stipendier.

Det är utmärkt att möjligheter ges att innefatta även externa resurser i
underlaget för lärartjänster. 1 vår motion med anledning av regeringens
proposition (1983/84: 107) angående forskningspolitiken förordade vi sådana
organisatoriska förändringar att merparten av de statliga resurser
som i dag kanaliseras via sektorsorganen — exkl. forskningsråden — successivt
kan föras över till högskolan. Detta skulle i sin tur leda till en större
stabilitet i högskoleorganisationen och ett minskat behov att utnyttja externa
medel som underlag för tjänster. Regeringen går emellertid rakt
motsatt väg. I forskningspropositionen gavs sektorsorganen också ett ansvar
för viss långsiktig kompetensuppbyggnad. 1 föreliggande proposition
föreslås därutöver att för långsiktig kunskapsuppbyggnad tidsbegränsade
tjänster som högskolelektor skall kunna inrättas inom ramen för externa
medel. Tidsbegränsade tjänster för långsiktig kunskapsuppbyggnad är för
oss en anomali. Förslaget avstyrks därför. Däremot bör tidsbegränsade
tjänster för forskning kunna inrättas på denna nivå inom ramen för externt
finansierade medel. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.

I propositionen anges att det finns starka skäl att medge möjlighet till

Mot. 1984/85:176

tidsbegränsning av förordnande för lärare som medverkar i hemspråkslärarundervisning.
Samma skäl kan emellertid också anföras för särreglering
av tjänsterna för tolk- och fackspråklig utbildning. Vi förordar således — i
likhet med LÄTU — att även dessa lärartjänster skall fa tidsbegränsade
förordnanden.

För pedagogisk-administrativa arbetsuppgifter föreslås en ny tjänstekategori
som utbildningsledare. Det framgår inte klart var dessa skall kunna
inrättas. Förutsatt att tjänsten är avsedd enbart för lärarutbildningarna
tillstyrks förslaget.

Studievägledare på löneplan L föreslås bli förda till den nya lärarkategorin
högskoleadjunkt. Vi kan instämma i att det är väsentligt att också
studievägledande uppgifter kan ingå i lärartjänster. Rollen som lärare och
studievägledare går dock inte alltid att förena. Risk finns att de studerande
drar sig för att vända sig till en lärare med vägledningsfrågor, eftersom den
studerande också står i ett beroendeförhållande till läraren. Det bör därför
även framgent finnas en möjlighet för institutionerna att inrätta särskilda
studievägledartjänster.

Fördelning av resurser och arbetsuppgifter

Den nya organisationen kommer att ställa ökade krav på institutionernas
verksamhetsplanering. Institutionsstyrelsen skall enligt förslaget besluta
om riktlinjer för arbetet. Skrivningen i propositionen är på denna punkt
något oklar. Enligt vår mening skall styrelsen besluta om riktlinjer för
organisationen av arbetet och riktlinjer för fördelningen av arbetsuppgifter
mellan arbetstagarna. Arbetet att fördela arbetsuppgifter på institutionens
arbetstagare åligger prefekten ensam. I och med att dessa i verklig mening
arbetsledande uppgifter läggs på prefekten bör det enligt vår mening vara
naturligt att professorn/ämnesföreträdaren i ökad omfattning åtar sig detta
uppdrag.

1 och med att flera olika typer av lärartjänster nu kommer att sammanföras
i bara tre tjänstetyper kan det för någon grupp uppstå olägenheter.
Metodiklektorer vid lärarutbildningarna som i dag har en undervisningsskyldighet
om 425—475 timmar/år har i förslaget förts till kategorin högskoleadjunkt.
De får då enligt de föreslagna riktvärdena en undervisningsskyldighet
om maximalt 630 timmar. Riksdagen bör uttala att förändringar av
ramregleringen enligt ovan inte får leda till ett ökat uttag av undervisningstid
från berörda personer.

Den rörliga resursen, som successivt blir allt större i och med att docenttjänsterna
upphör, skall, enligt propositionen, fördelas efter beslut av
högskolestyrelserna vid enheter med fast forskningsorganisation och av
regionstyrelserna för övriga högskoleenheter. Den vetenskapliga prövningen
och prioriteringen skall dock göras av fakultets-/sektionsnämnderna.

Mot. 1984/85: 176

Enligt högskolelagen har fakultets-/sektionsnämndema ansvar för sina
resp. vetenskapsområden inom hela högskolercgionen. Enligt vår mening
följer därav, att någon överprövning av nämndernas vetenskapliga granskning
och prioritering inte skall göras eller bvpolitiska hänsyn tas vid
fördelningen av medel inom regionen. Rcgionstyrclsernas befattning med
dessa ärenden kan saklöst undvaras. Den formella fördelningen tiv medlen
bör göras av resp. högskolestyrelse. Slutligen vill vi understryka vikten av
att de lärare från mindre högskolor som erhåller medel ur den rörliga
resursen upprätthåller god kontakt med lämplig institution vid högskoleenhet
med fasta forskningsresurser.

Inrättande och tillsättning av tjänster

Tjänsteförslagsnämnd bör enligt propositionen kunna användas också i
andra ärenden än de tjänstetillsättningar som obligatoriskt skall beredas av
denna. Vi utgår från att högskolestyrelserna utnyttjar denna möjlighet i så
stor utsträckning som detta är möjligt med tanke på arbetsbelastningen för
nämndens fasta ledamöter.

Enligt gammal svensk tradition har den svenske medborgaren kunnat
"gå till kungs" med besvär över skilda beslut. Föredraganden föreslår nu
att denna rätt skall avskaffas för tjänster inom högskolan. Detta vöre till
allvarligt men för rättssäkerheten vid tjänstetillsättningen inom högskolan.
Det skulle också kunna medverka till en ökad provinsialism vid tjänstetillsättningarna.
i all synnerhet som inrättande och tillsättning av bl. a. universitetslektoraten
enligt propositionens förslag skall ske lokalt. Vi avvisar
förslaget och föreslår att rätten att fullfölja besvär hos regeringen skall
kvarstå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att innehavare av tjänst som högskoleadjunkt
vilka avlägger doktorsexamen eller meriterar sig genom
väsentliga pedagogiska eller andra insatser efter prövning på sin
tjänst skall ges titeln universitetslektor.

2. att riksdagen beslutar att tjänster för vilka krav på doktorsexamen
eller motsvarande kompetens gäller för behörighet skall
benämnas universitetslektor.

2. att riksdagen beslutar att innehavare av tjänst som universitetslektor
vilka bedrivit framstående verksamhet av antingen vetenskaplig
eller pedagogisk art efter prövning på sin tjänst skall ges
titeln biträdande professor.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om övergångsbestämmelser för innehavare av
tjänst som ordinarie unversitetslektor.

Mot. 1984/85:176

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om doktorsexamen som behörighetskrav för
universitetslektorstjänster,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättande av tidsbegränsade tjänster som
högskolelektor inom ramen för externa medel,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tidsbegränsade förordnanden för lärare i
tolkutbildning och fackspråklig utbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den nya tjänsten som utbildningsledare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjlighet att inrätta särskilda studievägledartjänster
på institutionsnivå,

10. att riksdagen uttalar att förändringar av ramregleringen av undervisningsskyldigheten
inte får leda till ett ökat uttag av undervisningstid
från berörda personer,

11. att riksdagen beslutar att resp. högskolestyrelse efter beredning
av fakultets-/sektionsnämnd skall fördela den rörliga resursen för
forskning,

12. att riksdagen beslutar att besvär över regional eller lokal myndighets
beslut om tjänstetillsättning inom den statliga högskolan
skall kunna fullföljas hos regeringen.

Stockholm den 20 november 1984

PER UNCKEL(m)

RUNE RYDÉN (m)

GÖRAN ALLMÉR (m)

BIRGER HAGÅRD (m)

BIRGITTA RYDLE (m)
GUNNAR HÖKMARK (m)
OLLE AULIN (m)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984