Motion

1984/85:173

Evert Svensson

Ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan
(prop. 1984/85:57)

De förslag som framläggs i proposition 1984/85:57 kan i förstone synas
vara av renodlat teknisk natur. De har emellertid ett samband med forskningspolitiska
frågor av grundläggande art som är viktigt att uppmärksamma.
Det gäller inte minst de aspekter av propositionen som här skall
beröras, befordringsgrunderna för tjänster som lärare vid högskoleenhet,
behovet av tillämpningsföreskrifter rörande dessa samt besvärsinstitutets
betydelse för framväxten av en klarare och mer enhetlig praxis för meritvärdering.

I de senaste årens forskningspolitiska propositioner (1981/82:106 och
1983/84:107) utvecklas ståndpunkter av klar relevans i detta sammanhang.
Sålunda diskuteras olika vägar att upprätthålla och höja svensk forsknings
kvalitet i ett internationellt perspektiv. Det understryks att om svensk
högskoleforskning trots sin relativt begränsade volym skall kunna spela en
fortsatt viktig roll måste det internationella perspektivet vara vägledande. I
syfte att uppnå detta mål förordas att forskningens kvalitet mäts genom
jämförelser som beaktar de internationella framstegen. Det framhålls att
det finns en rad metoder att bedöma den vetenskapliga kvaliteten, t. ex.
antalet uppsatser publicerade i internationella erkända vetenskapliga tidskrifter,
internationella kontakter, referenser i den vetenskapliga litteraturen
osv. Över huvud understryks att Jen vetenskapliga kvaliteten i
forskningen måste hävdas med ökad kraft.

Likaså framhålls med eftertryck nödvändigheten av att tvär- och mångvetenskapliga
ansatser på olika sätt ges hög prioritet i forskningens förnyelseprocess.
Högskolans meriteringssystem och anställningsformer påtalas
som en av svårigheterna i tvärvetenskaplig forskning. På denna punkt
har också en utredning, den s. k. Andrénska kommittén (SOU 1981:29),
hävdat att det är viktigt att t. ex. ämnesbeskrivningar för professurer görs
så vida, att vid tillsättningen vetenskaplig kvalitet kan hävda sig, vare sig
den ligger inom det tvärvetenskapliga eller inom det mera disciplinorienterade
området.

Det är angeläget att dessa forskningspolitiska riktlinjer får större genomslag
än hittills i meritvärderingen vid tjänstetillsättningar. De bör bl. a. få
konsekvenser i följande avseenden:

I. Meritvärderingen bör så långt möjligt baseras på internationella jämförelser.

Mot. 1984/85:173

12

2. Det internationella mottagandet av de sökandes vetenskapliga produktion
bör särskilt beaktas.

3. Ämnesbenämningar och ämnesbeskrivningar bör tolkas i ljuset av den
internationella forskningsutvecklingen.

4. Lokalt etablerade forskningstraditioner bör problematiseras till förmån
för internationellt definierad vetenskap.

5. Sådan forskning vars vetenskapliga kvalitet kan ifrågasättas bör ej
vara möjlig att tillgodoräkna som vetenskaplig merit.

6. Kriteriet vetenskaplig kvalitet bör vara överordnat kvantitets- och
innehållskriterier.

7. Särskild hänsyn bör tas till objektiva kvalitetskriterier på forskning,
såsom citatanalyser och internationellt mottagande.

8. Grundforskningsmeriter bör särskilt beaktas.

9. Tvärvetenskapliga forskare bör ha rätt att för befordran även till
traditionella disciplinorienterade professurer få tillgodoräkna tvärvetenskapliga
meriter av betydelse för tjänsten.

10. Ämnesbenämningar och ämnesbeskrivningar bör ges vida tolkningar.

11. Vid meritvärdering bör konsekvenser dras av statsmakternas beslut
att högprioritera tvärvetenskaplig forskningsförnyelse inom såväl traditionella
discipliner som nya tvärvetenskapliga forskningsområden.

På vad sätt kan då dessa synpunkter lämpligast fas att slå igenom vid
handläggningen av tjänstetillsättningar?

1. Det är angeläget att riksdagen ger regeringen till känna att bestämmelsernas
begrepp vetenskaplig skicklighet bör tolkas med hänsyn till
bl. a. ovanstående punkter.

2. Det framstår likaledes som angeläget att regeringen utfärdar eller
uppdrar åt UHÄ att utfärda tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna
som innefattar dessa punkter.

3. Det är dessutom angeläget att tillsättningsförfarandet utformas så, att
det blir möjligt att genom prejudicerande beslut främja framväxten av
en klarare och mer enhetlig rättstillämpning i tillsättningsärenden. I
detta avseende är det nuvarande förfarandet vid besvär över tillsättning
av professur, ett förfarande som propositionen föreslår skall vara
oförändrat, problematiskt. Det innebär att besvären går direkt från
vederbörande högskola till regeringen och alltså inte passerar UHÄ.
Problemet består i att regeringsbesluten inte motiveras och därför inte
blir prejudicerande. Motiveringen för att en gång slopa UHÄ:s deltagande
i processen var önskemålet att förkorta handläggningstiden.
Behovet av en tydligare och mer enhetlig praxis gör det nödvändigt att
frågan om UHÄ:s medverkan tas upp till förnyat övervägande. En
ordning med medverkan av UHÄ skulle kunna förenas med en någorlunda
rimlig handläggningstid om regeringen i normalfallet fastställde
UHÄ:s beslut, försåvitt det inte fanns någon prejudicerande aspekt
som skulle föranleda regeringen att göra en mer omfattande prövning

Mot. 1984/85:173

13

av ärendet. Regeringens befattning med dessa ärenden skulle därmed
bli parallell till HD:s och RR:s arbetssätt: först ”prövningstillstånd”,
därefter sakprövning.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om befordringsgrund för tjänst som professor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rätt att överklaga beslut i ärende om tillsättning
av professur.

Stockholm den 20 november 1984

EVERT SVENSSON (s)