6

Motion
1984/85:172
Jörgen Ullenhag m. fl.

Ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan
(prop. 1984/85:57)

Lärartjänstutredningen föreslog 1980 att arbets- och tjänsteorganisationen
för lärare i högskolan skulle förändras i grunden. Utredningsförslaget
hade ett brett politiskt stöd. Också representanter för berörda fackliga
organisationer ställde upp på utredningens huvudlinje.

En utgångspunkt för utredningen var att få en internationell anpassning
av högskolans lärartjänster. Det var inte rimligt, menade utredningen, att
låsa vissa tjänster till enbart grundutbildning och andra tjänster till enbart
forskning/forskarutbildning. Utredningens huvudtankar lick ett starkt stöd
också i remissbehandlingen.

Det är mot denna bakgrund bra att regeringen nu, tyvärr efter åtskillig
försening, lägger förslag på basis av lärartjänstutredningens betänkande. 1
många viktiga delar stöder vi därför förslagen i propositionen.

På några centrala punkter har vi dock andra uppfattningar än vad som
redovisats i propositionen. Delvis är också propositionen oklart skriven.

Målet för reformen

Målet för reformen måste vara att åstadkomma en systemförändring så
att de svenska högskolelärarna blir internationaliserade och får samma
arbetsuppgifter — forskning och undervisning - som sina kolleger i andra
länder. Detta borde i klartext ha fastslagits i propositionen.

Befordringsmöjligheterna

En hörnsten i utredningens förslag var att i lärartjänsterna bygga in
mekanismer, som stimulerar den enskilde att förkovra sig i sin yrkesverksamhet.
Innehavaren av tjänst som högskolelektor borde enligt utredningen
kunna befordras till ”bitr. professor” på grund av framstående verksamhet
av antingen vetenskaplig eller pedagogisk art. Prövningen av den
vetenskapliga meriteringen borde ske i enlighet med vad som nu sker vid
prövning av antagning av oavlönad docent.

För att befordras till bitr. professor på vetenskaplig grund borde, enligt
utredningen, krävas en vetenskaplig kompetens som överstiger vad som
f. n. krävs för antagning till oavlönad docent. Utredningen slår fast att en
sådan ändrad benämning ansluter till förhållandena i andra länder.

Mot. 1984/85:172

7

Motsvarande incitament borde, enligt utredningen, också byggas in för
tjänstekategorien högskoleadjunkter. Den högskoleadjunkt som avlägger
doktorsexamen bör befordras till högskolelektor. Sådan befordran bör bli
möjlig också genom att väsentliga pedagogiska eller andra insatser görs.
En befordran till bitr. professor eller högskolelektor bör också leda till
löneförhöjningar.

Det är självfallet mycket viktigt att höga kvalitetskrav uppehålls vid
bedömningen av befordran. En omsorgsfull prövning måste göras av den
vetenskapliga och den pedagogiska skickligheten. Enligt utredningen
borde därför tjänsteförslagsnämnderna vara den lämpliga beredningsinstansen.

De formella incitamenten till förkovran för högskollärare är få. Det finns
en grupp universitetslektorer och docenter, som är mycket meriterade
såväl vetenskapligt som pedagogiskt men som ändå inte har en chans att få
professorstjänster, eftersom befintliga professorstjänster är besatta för
lång tid. Det är värdefullt för verksamheten att dessa personer stannar
inom högskolan. Utbyggda befordringsmöjligheter kan medverka till att så
sker.

Införs befordringsmöjligheter kommer självfallet benägenheten för kvalificerade
personer att söka sig till högskolan också att öka. Detta är
betydelsefullt för universiteten och också för de medelstora och små
högskolornas möjligheter att rekrytera kvalificerade lärare.

Mot denna bakgrund vill vi föreslå att riksdagen uttalar att befordringsmöjligheter
för högskolans lärare bör byggas in på det sätt som Lärartjänstutredningen
har föreslagit. Detta bör ges regeringen till känna.

På denna punkt fick lärartjänstutredningens förslag ett mycket starkt
stöd av remissinstanserna.

Tj änsteförslagsnämndens sammansättning

Lärartjänstutredningen föreslog en förändrad sammansättning av
tjänsteförslagsnämnden i syfte att få en allsidig bedömning av de sökandes
lämplighet bl.a. Förslaget innebär att alla de fasta ledamöterna blir desamma
vid tillsättning av professorstjänster och tjänster som högskolelektor/bitr.
professor samt i befordringsärenden. Enligt förslaget skulle antalet
ledamöter, som utses vid varje ärende, bli oförändrat tre ifråga om
professorstjänst. Vid tillsättning av tjänst som högskolelektor/bitr. professor
får högskolestyrelsen möjlighet att utse 1—3 ledamöter för varje
ärende.

Vi delar lärartjänstutredningens bedömning och instämmer i dess förslag.
Föredragande statsråd avvisar utan argumentering förslagen till förändringar
i tjänsteförslagsnämnderna.

Vi delar dessutom UHÄ:s och flera högskolemyndigheters uppfattning,
att minst en av de särskilt utsedda ledamöterna alltid hämtas utanför den
institution till vilken berörd lärartjänst hör.

Mot. 1984/85:172

8

Behörighetskrav för tjänst sorn högskolelektor/bitr. professor

Enligt propositionen bör behörighetsföreskrifterna för tjänst som högskolelektor
formuleras i två alternativ. Enligt det ena alternativet bör
doktorsexamen eller motsvarande kompetens vara behörighetsgivande.
Enligt det andra alternativet bör "kompetens av annat slag” vara behörighetsgrund.

Det är alltså enligt propositionen möjligt för högskolestyrelse att avstå
från att hävda det vetenskapliga behörighetskravet för tjänst som högskolelektor.

1 samband med behandlingen av proposition 1978/79: 114 om forskning
och forskarutbildning gjorde riksdagens utbildningsutskott ett uttalande,
som syftade till att stärka forskarutbildningens meritvärde. Man borde
pröva, sade utskottet, om inte forskarutbildning i ökad utsträckning "bör
krävas för behörighet" till tjänster inom statlig och kommunal sektor.

Det går då inte att försvara att man just på högskoleområdet tar ett steg i
motsatt riktning. Det krävs ju f. n. för tjänst som universitetslektor avlagd
doktorsexamen eller motsvarande kompetens. Avstår man från att hävda
ett vetenskapligt behörighetskrav för tjänsten som högskolelektor innebär
detta en mycket dålig stimulans för enskilda personer att genomgå forskarutbildning.

För samtliga tjänster som högskolelektor bör enligt vår uppfattning
hävdas det vetenskapliga behörighetskravet. Vi är övertygade om att detta
på sikt bäst främjar kvaliteten på utbildning och forskning.

Regionstyrelsens roll

Folkpartiet har tidigare vid upprepade tillfällen föreslagit att regionstyrelserna
skall avvecklas. Regeringen har en motsatt uppfattning och försitter
inga tillfällen att i stället föreslå att regionstyrelserna skall förstärkas. I
propositionen föreslås att regionstyrelsen skall fördela medel ur den rörliga
resursen för forskningsändamål till högskoleenheterna utan fast forskningsorganisation.

En enhällig lärartjänstutredning föreslog att medlen i den rörliga resursen
för forskning avseende högskoleenheter utan fast forskningsorganisation
bör fördelas av fakultetsnämnd.

Vi delar denna uppfattning. Det är viktigt att bedömningen utifrån vetenskapliga
kriterier görs av vetenskapligt kompetenta personer.

Studierektorstjänster

På s. 26 i propositionen heter det: "Befintliga tjänster som studierektor
och bitr. utbildningsledare bör successivt dras in i samband med att de blir
vakanta.” På s. 27 däremot säger man: "Under institutionsstyrelsen skall

Mot. 1984/85:172

9

institutionen ledas av en prefekt, som till sin hjälp kan ha en eller liera
studierektorer.”

Enligt vår mening bör förordnanden som studierektor kunna ges också i
framtiden. Troligen avser den första markeringen i propositionen enbart
undervisnings/yrkessektorn. Detta framgår dock inte klart av propositionens
skrivning. Det är angeläget att denna fråga klaras ut under utskottsbehandlingen.

Studievägledartjänster

Regeringen föreslår att studievägledartjänsterna på institutionsnivå antingen
skall föras över till den nya lärarkategorien högskoleadjunkt eller
omvandlas till rent administrativa tjänster.

Lärartjänstutredningen föreslog att det skulle vara möjligt att också i den
framtida organisationen bevara eller nyinriitta studievägledartjänster också
på institutionsnivå. Tjänsterna som studievägledare bör dock värderas
så att vissa undervisningsuppgifter kan ingå i dem. Vi delar utredningens
uppfattning. Lärare bör i framtiden fullfölja studievägledande uppgifter i
större utsträckning än nu. Något förbud mot inrättande av studievägledartjänster
bör dock inte införas.

Benämningen högskolelektor m.m.

Det finns anledning att behålla benämningen universitetslektor för innehavare
av mellantjänster inom högskolan. Universitetslektorer finns i dag
också vid de mindre högskolorna, och titeln är vedertagen och välkänd. Vi
anser inte att de skäl som föredraganden anger för att införa benämningen
högskolelektorer är tillräckligt övertygande. Starka skäl talar dessutom för
att ordinarie docentkompetenta universitetslektorer skall få titeln biträdande
professor.

I propositionen föreslås att befintliga ordinarie tjänster som universitetslektor
och övriga ordinarie berörda tjänster som lektor, bör dras in om de
är vakanta eller föras på övergångsstat, varvid innehavarna bör få förordnande
som e. o. högskolelektor.

Det finns ingen anledning att föra dessa tjänster på övergångsstat. Den
enklaste lösningen är att de som nu har ordinarie tjänst får behålla sin
fullmaktsanställning så länge de står kvar i tjänst.

Hemställan

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

I. att riksdagen beslutar att högskoleadjunkt som avlägger doktorsexamen
eller meriterar sig genom väsentliga pedagogiska eller
andra insatser efter prövning på sin tjänst skall kunna befordras
till högskolelektor i enlighet med lärartjänstutredningens förslag.

Mot. 1984/85:172

10

2. att riksdagen beslutar att högskolelektor på grund av framstående
vetenskaplig eller pedagogisk verksamhet efter prövning
på sin tjänst skall kunna befordras till bitr. professor i enlighet
med lärartjänstutredningens förslag,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad vi ovan anfört angående en förändrad sammansättning av
tjänsteförslagsnämnderna,

4. att riksdagen beslutar att avlagd doktorsexamen eller motsvarande
kompetens skall vara behörighetskrav för tjänst som högskolelektor,

5. att riksdagen beslutar att den rörliga resursen för forskning avseende
högskoleenheter utan fast forskningsorganisation bör fördelas
av fakultetsnämnd,

6. att riksdagen beslutar att något förbud mot att inrätta studievägledartjänst
inte skall införas,

7. att riksdagen beslutar att innehavare av mellantjänster vid högskolan
skall benämnas universitetslektor,

8. att riksdagen beslutar att innehavare av ordinarie tjänst får behålla
sin fullmaktsanställning så länge de kvarstår i tjänst.

Stockholm den 20 november 1984

JÖRGEN ULLENHAG (fp)

LINNEA HÖRLÉN (fp) BÖRJE STENSSON (fp)