Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:165

Lars Werner m. fl.

Förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
(prop. 1984/85:56)

Propositionen med förslag om en ny Sydafrikalag skiljer sig från tidigare
regeringsförslag genom en mera omfattande och riktigare analys av
utvecklingen i Sydafrika och hur den påverkar situationen i hela södra
Afrika. I stort följer den allmänna motiveringen i motionen de beskrivningar
av läget i regionen, som sedan länge framförts av motståndarna till
apartheidsystemet inne i Sydafrika och Namibia — ANC resp. SWAPO —
och också det som sagts av representanter för frontstaterna. Beskrivningen
av de olika lagarnas inverkan på utländska företags verksamhet, syftande
till att ställa dem helt under apartheidregimens kontroll, tvinga dem till att
delta i regimens rustningsprogram och direkt bidra till statens militärutgifter,
är korrekt. Påpekandet om den sydafrikanska statens militarisering
inom alla samhällsområden är likaså riktig och har sedan flera år med oro
uppmärksammats av alla som intresserat sig för Sydafrikafrågor. Anmärkningen
att det har varit den inre kampen och motståndet mot apartheid,
som tvingat regimen till en viss ”modernisering” av systemet, i stället för
att den av egen fri vilja inlett en demokratisering, är också viktig.

Denna analys, som även är helt i linje med vad solidaritetsrörelser och
andra motståndare till apartheidsystemet anser, borde logiskt ha utmynnat
i en kraftig skärpning av lagen med förbud mot investeringar i Sydafrika.
Så har långt ifrån blivit fallet. 1 stället för att dra konsekvenserna av sin
egen analys, har regeringen nöjt sig med smärre utvidgningar av den redan
gällande lagen och t. o. m. i ett par fall underlättat företagens investeringar
inom de redan vida ramar den drar upp. Vänsterpartiet kommunisterna
har sedan Sydafrikalagens tillkomst krävt en lagstiftning om ekonomisk
bojkott av Sydafrika och Namibia. Det är och förblir det övergripande
målet så länge apartheidregimen och dess förtryck består. 1 motion 1983/
84:2202, som ännu inte behandlats av riksdagen, upprepas och motiveras
dessa krav. De förändringar och förbättringar av lagförslaget i den nu
föreliggande propositionen, som föreslås i det följande betraktas av vpk
som delmål på vägen till den heltäckande lagstiftning som partiet anser
nödvändig.

Den uppmjukning av förbudet mot anskaffning och uthyrning (leasing),
som föreslås i 2 § kan inte godkännas av vpk. Att först införa ett förbud och
sedan tillåta avsteg med upp till 100 000 kr. per år ökar inte respekten för
lagen. Detta är så mycket mera allvarligt som regeringen i 8 § öppnar för
en generell dispens för ersättningsinvesteringar och förbättringar av ar

1** Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 164—168

Mot. 1984/85:165

hetsmiljö och arbetsförhållanden. Detta är den allvarligaste försämringen
jämfört med den nuvarande redan dåliga bestämmelsen om dispenser från
fall till fall. Det är svårt att frigöra sig från tanken att regeringen genom
denna ändring vill befria sig från den obehagliga kritik och debatt som
varje tidigare dispens medfört. Hänvisningen till att denna möjlighet funnits
i den hittills gällande lagens 5 § är ett dåligt argument. Företagen
förberedde sig väl före lagens ikraftträdande 1979. De gjorde stora investeringar
och var därför naturligtvis inte intresserade av att förbinda sig att
inte utvidga sin verksamhet i Sydafrika för att därigenom erhålla generella
dispenser. Detta så mycket mindre som de räknade med och också har fått
de dispenser från fall till fall som de tänkte begära. Förslaget om särskilda
åtaganden i den nya lagens 8 § bör därför utgå.

Det stopp för dispenserna från investeringsförbudet fr. o. m. 1990, som
föreslagits i Sydafrikakommitténs betänkande bör också enligt vpk:s mening
tas in i den nya lagen. Att en ny utredning snarast bör tillsättas för att
förutsättningslöst studera den svenska Sydafrikapolitiken och lagen, som
kommittén också föreslagit, utgör inget hinder för att redan nu tala om för
företagen att några dispenser för investeringar inte kommer att beviljas
efter 1990.

Vpk stöder de reservanter i Sydafrikakommittén och de remissinstanser
som föreslår ett förbud mot import till Sverige från Namibia. Sydafrikas
ockupation av Namibia är olaglig och fortgår trots upprepade FN-beslut
om att den skall upphöra. Ett importförbud har ringa ekonomisk betydelse
för Sverige och strider inte heller, som påpekas i propositionen, mot
bestämmelserna i GATT. Det är däremot en viktig politisk manifestation
och kan inte utan vidare underkännas med argumentet att förbudet med
lätthet kan kringgås genom att handeln leds genom Sydafrika. Det bör
tvärtom leda till att en skärpning av bestämmelserna om handeln med
Sydafrika också tas in i den nya lagen.

Det är tillfredsställande att regeringen är beredd att utvidga förbudet om
krigsmaterielexport till att också omfatta datautrustningar och terrängfordon
avsedda för sydafrikanska militära och polisiära myndigheter. Men i
likhet med det remissvar till Sydafrikakommitténs betänkande som ISAK
lämnat anser vpk att ytterligare åtgärder bör vidtas inom handelsområdet.
Det gäller i första hand export av elektronik och teknologi inom kärnenergiområdet.
Sambandet kärnkraft-kärnvapen är nu äntligen erkänt, och
Sydafrika är en av de stater som kanske redan har skaffat sig förmågan att
tillverka kärnvapen med hjälp av civil kärnkraftsteknologi. På importsidan
gäller det precis som i Namibiafallet frukt och livsmedel. Ett system
med licenser inom dessa begränsade områden vore en god början till en
utvidgad handelsbojkott.

Mot bakgrund av det anförda föreslås

1. att riksdagen beslutar att undantagsregeln om anskaffning och
hyrning upp till 100 000 kr. per år i 2 § utgår,

Mot. 1984/85:165

2. att riksdagen beslutar att 8 §, särskilda åtaganden, utgår,

3. att riksdagen beslutar att en bestämmelse om ett stopp för dispenser
från investeringsförbudet fr. o. m. 1990 införs i lagen,

4. att riksdagen beslutar att ett förbud om import från Namibia
införs i lagen,

5. att riksdagen beslutar att licenstvång för export av elektronik
och teknologi inom kärnenergiområdet samt för import av frukt
och livsmedel införs i lagen.

Stockholm den 20 november 1984

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)