Motion

1984/85:162

Jörgen Ullenhag och Erling Bager

Bosparande för ungdomar och andra sparfrågor (prop. 1984/85:51)

I propositionen föreslås bl. a. att sparande inom ramen för allemanssparande!
skall ge upphov till en lånerätt för ungdomars bosättningsändamål
eller anskaffande av bostad. Ungdomar mellan 18 och 28 år skall ges
rätt till s. k. bosparlån på tre gånger det sparade beloppet om detta överstiger
5 000 kr. av den bank som förmedlar allemanssparande fr. o. m. 1
januari 1986.

Förslaget är i stort sett detsamma som presenterats i en departementspromemoria
(Ds Fi 1984:11). Promemorian har remissbehandlats, och
väsentlig kritik av förslaget har därvid framkommit. Propositionen har en
dag före motionstidens utgång blivit fullständig i och med att ett exemplar
av bilagorna överlämnats till partikanslierna. Riksdagens ledamöter har
emellertid inte haft tillgång till de nämnda bilagorna, som bl. a. innehåller
en sammanställning av remissinstansernas synpunkter på departementspromemorian.

Folkpartiet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att stimulera
ungdomars regelbundna sparande för bostadsändamål liksom för andra
syften. Därigenom grundläggs goda sparvanor, samtidigt som beredskapen
att möta större utgifter ökar. Denna uppfattning delas också av alla
remissinstanser. Även med ett regelbundet sparande kan det emellertid
vara svårt att finansiera vissa större utgifter, t. ex. för bostadsanskaffning
eller bosättningsändamål, och därför behövs kompletterande lånemöjligheter.

Sådana lånemöjligheter existerar redan i dag och flera remissinstanser
anser att det aktuella förslaget inte erbjuder någon förbättring. De flesta
banker har i själva verket system för ”spara/låna till bostad” som ger
kunderna möjlighet att vid köp av bostad låna ett betydligt större belopp
än i förslaget. Konsumentverket skriver t. ex.: ”Redan existerande sparlån
och bosparformer erbjuder ofta likvärdiga eller bättre villkor än de som
erbjuds i det nya bosparandet.” Nästan alla kreditmarknadsinstitutioner
som yttrat sig kommer till samma slutsats. Svenska sparbanksföreningen
finnér sålunda att ”de nuvarande lånemöjligheterna för ungdomar är
väsentligt bättre i det redan existerande bosparsystemet” och drar slutsatsen
att förslaget mot den bakgrunden ”mäste bedömas som helt obehövligt”.
Svenska sparbanksföreningen påpekar också att man redan har
rekommenderat sparbankerna att ge även ungdomar som allemanssparar
lånemöjligheter med utgångspunkt i deras allemanssparande.

Enligt vår uppfattning är ett bättre sätt att stimulera ungdomars sparan

Mot. 1984/85:162

9

de för bostadsändamål att införa skattefrihet även för avkastningen på
ungdomars sparande i bank för bostadsändamål. Då vinner man samma
fördelar som med det aktuella förslaget men undviker nackdelarna. En
sådan skattefrihet kan i övrigt utformas med samma beloppsgränser som
gäller för allemanssparande!.

I nuvarande spara/låna-system stannar de sparade medlen kvar i bankerna
och utgör därmed grunden för utlåningen. Vi anser att ett sådant
kundförhållande är väsentligt att behållas. I regeringens förslag bryts
denna kundrelation, eftersom bankerna inte får behålla allemanssparande!
utan detta genast slussas vidare till riksgäldskontoret för att finansiera
statens budgetunderskott.

Indirekt erkänner regeringen också att ett sådant kundförhållande bör
utgöra grunden för lånemöjligheterna i och med att en särskild regel
föreslås för allemanssparande i HSB:s sparkassa. Den särbehandling som
där föreslås innebär just att sparmedlen skall stanna kvar hos HSB i
motsats till vad som gäller för bankerna. Vi anser att en sådan särbehandling
är oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet. Även om riksdagen
i övrigt skulle bifalla förslaget bör särbehandlingen av HSB avvisas.

En konsekvens av att sparmedlen inte stannar kvar i bankerna är att den
föreslagna ”lånerätten" inkräktar på kreditmöjligheterna till vanliga
banksparare, detta trots att det blir sparmedel som används och utgör
grunden för bospararnas lånebehov. Förslaget innebär därigenom ett
tvång för en bank att i sin utlåning prioritera vissa personer till nackdel för
trogna sparkunders berättigade lånebehov, eller enligt TCO ”man tvingar
bankerna att låna ut pengar till ungdomar".

En ytterligare nackdel med förslaget är att lånevillkoren kan riskera att
bli mycket likartade mellan olika banker. Det normala och önskvärda är
emellertid att varje bank får tillfälle att utveckla konkurrenskraftiga produkter
för att möta konkurrens från andra banker. Därigenom befrämjas
produktutveckling och valfrihet för kunderna.

Förslaget är i lagtexten utformat så att ”bank skall lämna bosparlån” (8
a §) och "en sparare som har fyllt 18 år har rätt att få bosparlån" (26 §).
Detta kan ge upphov till missförstånd. Ungdomarna bibringas naturligtvis
uppfattningen att de faktiskt får en "rätt att låna”, vilket strider mot
bankernas skyldigheter att alltid pröva låntagarens kreditvärdighet/
återbetalningsförmåga.

Därtill kommer troliga övergångsproblem vid 28-årsgränsen. Eftersom
"lånerätten" enligt förslaget skall upphöra vid 28 års ålder, kan de flesta
sparare väntas utnyttja den innan det blir för sent, även om lånet egentligen
inte behövs just då. Departementschefen skriver: "Någon egentlig
ändamålsprövning skall inte behöva ske på annat sätt än att bankerna i
rimlig utsträckning förvissar sig om att lånet skall användas för bosättning
och inte för t. ex. bilköp.” Självfallet är det helt omöjligt för en bank att
kontrollera detta. Även om kvitton eller köpekontrakt uppvisas — vilket

Mot. 1984/85:162

10

på andra grunder är tvivelaktigt — kan banken inte kontrollera om köpet
redan är finansierat genom lån t. ex. på annat håll.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande, 3 §, 8 a § samt 24 — 28 §§,

2. att riksdagen avslår förslaget att till Information om allemanssparande
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 milj. kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skattefrihet för
ungdomars bosparande enligt vad som anförs i motionen.

Stockholm den 20 november 1984

JÖRGEN ULLENHAG (fp)

ERLING BAGER (fp)