4
Motion
1984/85:161
Lars Tobisson m. fl.
Bosparande för ungdomar och andra sparfrågor (prop. 1984/85:51)
I proposition 1984/85:51 föreslås åtgärder som rör hushållssparande! och
ungdomars lånebehov i samband med bosättning och bostadsanskaffning.
Hushållssparande! i Sverige har minskat kraftigt under senare år. År
1983 sjönk hushållens sparkvot till noll. I år blir enligt konjunkturinstitutet
hushållens sparande negativt för första gången i modern svensk historia.
Hushållen tvingas ta av sitt sparkapital för att försvara sin levnadsstandard.
Men sparandet är nödvändigt för att vidmakthålla och förstärka
kapitalutrustningen i vårt land. Mot denna bakgrund är det angeläget att
försöka öka hushållens sparande.
Moderata samlingspartiet har i många år förordat en ekonomisk politik
som syftar till att stimulera hushållens sparande. Hit hör våra förslag om
sänkta marginalskatter och kamp mot inflationen, som ju skulle leda till att
sparande ger en högre realavkastning efter skatt. Vi har även stött de olika
sparsystem som funnits under senare tid, t. ex. allmänna lönsparandet,
vinstsparandet och skattesparandet. Dessutom har moderata samlingspartiet
medverkat till att skattelättnader för produktivt sparande i aktier
genomförts under slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Den
socialdemokratiska attityden till kapitalbildning hos enskilda individer
har under denna tid varit närmast sval när den inte varit direkt fientlig.
Efter regeringsskiftet 1982 har den socialdemokratiska regeringen genomfört
en rad skattehöjningar på enskilt sparande i framför allt aktier.
Både skattesparandet i bank och skattefondsparandet har avskaffats. Den
30-procentiga skatterabatten på aktieutdelningar har tagits bort, varigenom
den tidigare dubbelbeskattningen återinförts. År 1983 uttogs en tillfällig
skatt på 20 % av företagens aktieutdelningar. Fr. o. m. i år har en
permanent vinstskatt till löntagarfonderna införts. I slutet av förra året
skärptes reavinstskatten på aktier, och omsättningsskatt på aktiehandel
infördes från årsskiftet. Alla dessa åtgärder försämrar det riskvilliga sparandets
villkor.
I den aktuella propositionen föreslås att ungdomars allemanssparande
skall ge rätt till lån för att underlätta bosättning och bostadsanskaffning,
att gränsen för högsta månadsinsättning i allemanssparande! höjs till 800
kr. och att nuvarande regler för vinstsparandet upphör fr. o. m. den 1
januari 1985. Dessutom aviseras ett förslag om att kapitalfonderna skall
befrias från inkomstskatt för realisationsvinster. För skattesparandet föreslås
inga åtgärder för att förmå spararna att låta sparmedlen stå kvar efter
bindningstidens utgång.
Mot. 1984/85:161
5
Moderata samlingspartiet anser det angeläget att stimulera sparande för
bostadsändamål — och då inte bara bland yngre människor. Regeringens
förslag har dock vissa brister som gör att det inte bör förverkligas.
Förslaget innebär en lagstadgad skyldighet för banker att i sin utlåning
prioritera ungdomar som kanske inte har något annat kundförhållande
med banken än att de under viss tid satt in pengar för överföring till
riksgäldskontoret eller kapitalsparfond. Bankerna skulle vara skyldiga att
ställa upp med utlåning motsvarande tre gånger det sparade beloppet.
Dessa medel måste då tas ur andra kunders inlåning. Den utlåningsreglering
som riksbanken tillämpar kan sedan mycket väl medföra att dessa
inlåningskunder inte kan få sina berättigade kreditbehov tillgodosedda
därför att ungdomar gör anspråk på en lånerätt som de förvärvat i allemanssparandet.
Detta strider mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.
1 detta sammanhang bör framhållas att de flesta banker redan i dag har
fördelaktiga ”spara/låna-till-bostad-system”. De belopp som kunderna
erbjuds att låna är ofta betydligt större än vad regeringen nu föreslår. I
dessa existerande sparsystem finns inte heller någon åldersgräns där lånerätten
upphör. Förslaget om en åldersgräns vid 28 år kan väntas leda till
att utnyttjandet blir stort bland personer som närmar sig denna gräns, även
om de inte behöver medlen för sitt boende.
Moderata samlingspartiet har under många år föreslagit att det allmänna
skall stimulera till ett ökat bostadssparande. En egen bostad är ett
naturligt och angeläget sparmål för många och dessutom det bästa sättet
att sprida förmögenhetstillgångarna i samhället. Ett ökat bostadsägande
medför ekonomisk trygghet för den enskilde. Dessutom förbättras vården
av bostaden, vilket medverkar till att begränsa driftkostnaderna. Detta är
till fördel från både privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt.
Vi har tidigare förordat ett målsparande till egen bostad inom ramen för
skattesparandet. Eftersom detta håller på att avvecklas, fungerar inte denna
lösning. Att knyta bosparandet till allemanssparandet går inte heller av
ovan nämnda skäl.
Vi anser att stimulanser till bosparande bör bygga på redan existerande
”spara/låna-till-bostad-system” i stället för att på ett krångligt sätt kopplas
till allemanssparandet. Ett sådant bosparsystem bör inte ha någon övre
åldersgräns. Det sparade beloppet bör premieras av staten, förutsatt att
medlen används för köp av bostad. Vi återkommer i januari med ett mer
detaljerat förslag i vad gäller utformningen av ett sådant system.
Vinstsparandet, som infördes 1972, expanderade kraftigt under hela
1970-talet. Nettoinsättningarna exklusive räntekrediteringar har dock
uppvisat en svagare utveckling de senaste åren. Orsakerna till detta är
troligen den allmänna nedgången i hushållssparande! samt konkurrensen
från skatte- och allemanssparandet.
Statens kostnader i förhållande till nettoinsättningarna har, som påta
Mot. 1984/85:161
6
lats i propositionen, vuxit snabbt under senare tid. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen en avveckling av statens kostnader för vinstsparande.
De nuvarande reglerna föreslås upphöra att gälla efter utgången av detta
år. Bankerna har efter överläggningar med regeringsrepresentanter förklarat
sig villiga att fortsätta med vinstsparandet. Vi har ingenting att invända
mot de föreslagna förändringarna.
För allemanssparande! föreslår regeringen att gränsen för högsta tillåtna
sparbelopp höjs från 600 kr. per månad till 800 kr. per månad fr. o. m. den
I januari 1985. Eftersom 65 % av allemansspararna sparar högsta tillåtna
belopp är det troligt att många sparare skulle vilja sätta in mer än 600 kr.
per månad. Vi har inga invändningar mot en höjning av gränsen för högsta
tillåtna månadsinsättning.
Skattesparandet infördes av den första borgerliga trepartiregeringen i
oktober 1978. Den nuvarande regeringen avskaffade möjligheten till nyinsättningar
i skattesparandet fr. o. m. den 1 april 1984.
Skattefondssparandet har varit av stor betydelse för att motverka den
skattemässiga diskrimineringen av aktier och därmed öka allmänhetens
intresse för aktiesparande. Den viktigaste effekten av skattefondssparandet
var den betydande breddning av aktieägandet som åstadkoms i början
på 1980-talet. Det finns i dag, efter det att nyinsättningsmöjligheterna
har försvunnit, nästan 600 000 skattefondskonton. Av dessa innehas ca
380 000 av nya aktieägare. Ingen annan åtgärd har som detta sparsystem
förmått sprida aktieägandet i Sverige. Skattefondssparandet har också
ökat tillströmningen av riskkapital till börsen, vilket i sin tur möjliggjort en
kraftig ökning av företagens nyemissioner. Framgången med detta sparsystem
visade vilka stora resurser i form av frivilligt sparande som kan
frigöras genom gynnsamma skatteregler.
I stället för att bygga ut skattesparandet valde den socialdemokratiska
regeringen att avskaffa det och ersätta det med allemanssparande!. Även
om allemanssparande! totalt sett har fått en stor omfattning är andelen
aktiesparare betydligt blygsammare än inom skattesparsystemet. Antalet
konton i allemansfonderna har ännu inte nått upp till samma nivå som
inom skattefondssparandet trots att allemanssparande har kunnat utnyttja
det ökade aktieintresse som grundlädes i och med skattefondssparandets
framväxt.
Fr. o. m. den 1 januari 1985 upphör bindningen av de medel som sattes
in i skattesparandet under år 1979 och sista kvartalet 1978. De övriga
sparmedlen kommer successivt att frigöras vid kommande årsskiften fram
t. o. m. I januari 1989. Regeringen föreslår inga särskilda åtgärder för att
förmå spararna att låta sparmedlen stå kvar efter bindningstidens utgång.
Även om riskerna för att sparmedel efter bindningstidens utgång tas ut
och används till konsumtion inte skall överdrivas är det angeläget att
motverka att skattefondsandelar säljs ut med icke önskvärda effekter på
börsen som resultat. Efter femårsperiodens utgång bör därför medel som
Mot. 1984/85:161
7
står kvar på skattefondskonton bli befriade från skatt på avkastningen.
Värdestegringen på fondandelarna bör således göras skattefri även i framtiden.
Samma skatteregler som för allemansfonderna skulle därigenom
gälla.
Vi anser även att skattefondssparandet bör öppnas för nyinsättningar
fr. o. m. den 1 januari 1985. De regler som gällde under 1983 i vad gäller
skattereduktion och bindningstid bör gälla även i fortsättningen. Det finns
all anledning att låta denna framgångsrika sparform fortsätta att växa.
Vissa mindre tekniska förändringar bör göras i skattefondssparandet i
enlighet med vad som föreslogs i partimotionen 1983/84:37. Bl. a. bör
kapitalets rörlighet ökas och riskspridningen i de företagsanknutna aktiesparfonderna
förbättras.
I propositionen aviseras även ett förslag om att kapitalsparfonderna
skall befrias från skattskyldighet för realisationsvinster. Den nuvarande
realisationsvinstbeskattningen på aktier som innehafts mindre än två år
utgör utan tvivel ett hinder för en aktiv placeringspolitik. Vi delar därför
regeringens bedömning att kapitalsparfonderna bör befrias från realisationsvinstbeskattning
i vad gäller såväl aktier som obligationer. Denna
förändring bör dessutom omfatta aktiesparfonderna.
Med stöd av det anförda hemställer vi
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1983:890) om allemanssparande utom i vad avser 4 §,
2. att riksdagen avslår förslaget att till Information om allemanssparandet
på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 milj. kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrad reavinstbeskattning för kapitalsparfonder
och aktiesparfonder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återinförande av skattefondsparandet
fr. o. m. den 1 januari 1985.
Stockholm den 19 november 1984
LARS TOBISSON (m)
LENNART BLOM (m)
OVE ERIKSSON (m)
MARGARETA GARD (m)
ANDERS ANDERSSON (m)
RUNE RYDÉN (m)
FILIP FRIDOLFSSON (m)
HUGO HEGELAND (m)
MARGIT GENNSER (m)