4
Motion
1984/85:16
Lennart Pettersson m. fl.
Artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2)
Ofrivillig barnlöshet utgör ofta ett stort problem för dem som drabbas.
Insemination som en metod att avhjälpa barnlöshet har på senare år ökat
starkt, även om den inte har samma omfattning som adoption. Behovet av
att lagreglera s. k. inseminationsbarns rätt och det ansvar som föräldrarna
till dem tar på sig har därmed ökat. Ur den synpunkten är regeringens
förslag till lag om insemination att hälsa med tillfredsställelse.
På en punkt är emellertid regeringsförslaget helt uppenbart inte i överensstämmelse
med opinionen, i varje fall inte med opinionen hos de närmast
berörda, dvs. föräldrarna till inseminationsbarn. läkarna, spermadonatorerna
och knappast heller hos de berörda barnen. Det gäller stadgandet
i lagförslaget att ge inseminationsbarn en absolut rätt att efter en
viss ålder kunna få reda på vem spermagivaren var. Därmed skulle det
hittillsvarande anonymitetsskyddet för spermadonatorer brytas med svåröverskådliga
negativa konsekvenser som följd.
Detta förslag har väckt mycket starka negativa känslor hos de närmast
berörda. Läkarna talar om en dramatisk nedgång i antalet spermagivare,
vilket starkt kommer att försvåra verksamheten. Spermadonatorer som
ställer upp riskerar att konfronteras med okända barn 20 år senare, som de
inte kan ha någon personlig känsla för. Barnlösa föräldrar som överväger
insemination är förtvivlade därför att regeringsförslaget de facto klassar
ner dem som fullvärdiga föräldrar och också kan bygga in helt onödiga
konflikter i förhållandet mellan barn och föräldrar. Regeringsförslaget
innebär därmed en total kallsinnighet för de sociala föräldrarnas situation
och känslor. Propositionen har heller inte kunnat visa att ett lagfäst upphävande
av anonymitetsskyddet för spermadonatorer skulle vara till någon
entydig fördel för de berörda barnen.
Det går heller inte att hänvisa till någon utländsk lagstiftning på denna
punkt. Den motsatta uppfattningen är den helt dominerande. Utomlands
avser man inte att avskaffa det faktiska anonymitetsskydd som finns för
spermadonatorer.
Helt nyligen har exempelvis en engelsk regeringskommission behandlat
frågan om artificiell insemination. Man är där entydigt emot att spermadonatorernas
anonymitetsskydd skulle avskaffas.
De tyngsta remissinstanserna i detta sammanhang har också klart avrått.
Det gäller exempelvis Sveriges Läkarförbund, Psykiatriska föreningen,
Svensk Gynekologförening samt socialstyrelsen. Sveriges Läkarförbund
pekar exempelvis på en enkät som genomförts vid fertilitetslaboratoriet i
Mot. 1984/85:16
5
Malmö med bl. a. 76 föräldrapar 1980 och 62 par 1983. vilka genomgick
eller hade genomgått givareinseminationsbehandling. Enkäten ger klart
besked om att föräldrarnas inställning i dessa frågor inte överensstämmer
med lagförslaget. 95% av föräldrarna i 1980 års enkät uppgav att de inte
tänkte berätta något för barnen om inseminationen. För 98% av de svarande
var det i båda enkäterna av vikt att verksamheten hade ett anonymitetsskydd.
Dessa siffror ger enligt Sveriges Läkarförbund en indikation på
hur dessa känsliga frågor kan uppfattas av föräldrarna i dag. Läkarförbundet
anser dessutom att ett slopande av anonymitetsskyddet för spermagivaren
kan leda till ett betydligt färre antal givare och att det uppstår en
illegal verksamhet på området. Det är också troligt att de par som har råd
och möjlighet i övrigt söker sig till utlandet för att få denna behandling.
Ur socialdemokratisk synpunkt borde inte minst denna sistnämnda bedömning
av Läkarförbundet vara viktig att beakta. Här skulle ytterligare
en klassklyfta öppna sig mellan dem som har råd och dem som inte har råd.
Detta gäller f. ö. också för de allt dyrare internationella adoptionerna.
Vid adoptionen är det möjligt att spåra de biologiska föräldrarna. Detta
förhållande tas i propositionen till intäkt för att samma förhållande bör
gälla vid insemination. Parallellen är emellertid på flera sätt missvisande.
De flesta adoptioner i Sverige avser numera barn från främmande länder
med ett utseende som avviker från svenska barn. Detta gäller inte för barn
som tillkommit genom insemination. Det grundläggande är emellertid att
det sociala föräldraskapet måste uppfattas som det helt avgörande i en
inseminationssituation. I adoptionsfallet övertas ett barn som fötts fram av
en annan kvinna, medan i inseminationsfatlet så har föräldrarna enbart
tagit över sperma. Även den som anser att det biologiska ursprunget är det
viktigaste borde kunna inse att jämförelsen med adoption är missvisande.
Sammanfattningsvis utgör regeringsförslaget på denna punkt ett beklagligt
återfall i ett föråldrat blodsbandstänkande som man trodde för länge
sedan skulle vara övergivet. Vi hävdar att det entydigt bör vara så att det
sociala föräldraskapet skall sättas främst, dvs. samhället bör stödja den
långvariga relation som byggs upp mellan barnet och dess sociala föräldrar.
Slutsatsen blir därför att förslaget till lag om insemination bör ändras så
att anonymitetsskyddet för spermadonatorer inte bryts. 4 § i lagförslaget
bör därför utgå.
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
att riksdagen avslår 4 § i förslaget till lag om insemination.
Stockholm den 17 oktober 1984
LENNART PETTERSSON (s)
KURT HUGOSSON (s) INGA-BRITT JOHANSSON (s)