Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion
1984/85:158
Linnea Hörlén m. fl.

Familjeplanering och abortvård (prop. 1984/85:48)

Under höstriksdagen 1979 beslöts om en utvärdering av 1974 års abortlag.
1980 års abortkommitté fick i uppdrag att göra denna utvärdering samt att
föreslå åtgärder som syftar till att minska abortfrekvensen i landet.

I socialutskottets betänkande 1979/80:10framhålls bl. a. följande: ”Dådet
gäller den praktiska utformningen och omfattningen av abortrådgivning bör
ingående undersökas om den information som ges beträffande samhällets
stödåtgärder är tillfredsställande utformad. Utskottet anser att en undersökning
i detta hänseende bör bli en av de viktigaste uppgifterna vid utvärderingen.”

Vad gäller själva rådgivningen har riksdagen också anslutit sig till de
tankegångar som kommer fram i samma betänkande. ”Då abortutredningen

skall göras torde ett eventuellt behov av rådgivning kunna tillgodoses

inom ramen för den kontakt med kurator som ett sådant förfarande kommer

att innebära. Utskottet vill därför framhålla att det framstår som

nödvändigt - och detta gäller självfallet i särskilt hög grad fall där kuratorsutredning
inte är aktuell - att kvinnan muntligt underrättas såväl om att
rådgivning finns tillgänglig och hur denna är utformad som om de alternativa
möjligheter hon kan erbjudas i fråga om samtal med personer som har
kännedom om förhållandena på olika områden av betydelse för kvinnan i en
abortsituation.”

Riksdagen har alltså sett det som synnerligen angeläget att en abortsökande
kvinna får tillgång till såväl information som rådgivning. Också vi vill
starkt betona vikten av att kvinnan får ökad insikt om vad abortingreppet
innebär och de konsekvenser det kan få i psykiskt hänseende, så att hon kan
väga in dessa i sitt ställningstagande. Likaså är det av vikt att kvinnan efter ett
abortingrepp får möjlighet till hjälp med det sorgearbete som ofta följer med
en abort. Erfarenheten säger att i annat fall komplikationer kan tillstöta i
samband med nästa graviditet. De undersökningar som gjorts genom
abortkommitténs försorg visar att endast 25 % av alla kvinnor i en
abortsituation har kontakt med kurator. Vid vissa kliniker hänvisas kvinnorna
rutinmässigt till kurator. Undersökningarna har också gett vid handen att
det vid många kliniker sker en individuell bedömning av om kuratorskontakten
kan underlåtas även vid fall av abort efter utgången av 12:e graviditetsveckan,
där kuratorsutredning eljest är förutsatt. Efter en sådan bedömning
får mindre än hälften av kvinnorna kontakt med kurator.

Situationen på abortrådgivningens område är alltså djupt otillfredsställande.
Frågan är om de åtgärder som föreslås i proposition 1984/85:48 är

Mot. 1984/85:158

13

tillräckliga för att rätta till förhållandena. Önskvärt vore att rådgivningen
kunde omfatta alla abortsökande. Ett obligatorium skulle dock kunna
medföra risk för ett psykologiskt motstånd, som mer skulle skada än gagna.
En rutinmässig hänvisning till kurator däremot, som vissa kliniker redan i dag
tillämpar, tror vi skulle vara en framkomlig väg att förmå människor i en svår
situation att verkligen söka den hjälp som erbjuds.

Skulle kurator finna att den abortsökande brottas med problem av sådan
art att hon inte själv kan ge den hjälp som behövs, bör hon ha möjlighet att
hänvisa till annan lämplig person. Inte minst kan detta gälla frågor av etisk
natur, frågor som bl. a. de handikappades organisationer framhållit som
viktiga. I detta sammanhang kan erinras om den resurs som numera finns
inom sjukvården bland dem som har ansvar för den andliga vården.

Vi ser det också som viktigt att sådan personal som finner abort oförenlig
med sin etiska eller religiösa uppfattning, ges tillräckliga garantier för att
slippa delta i abortarbetet. Vi delar uppfattningen att socialstyrelsen numera
gett anvisningar, som i detta avseende verkar betryggande.

Däremot har det vid ett par tillfällen varit förenat med vissa svårigheter för
elever i barnmorskeutbildning att vinna respekt för sin etiska övertygelse.
För några få sådana elever har det varit oförenligt med deras etiska
uppfattning att i en realistisk situation prova in s. k. spiraler som preventivmedel.
Därigenom hindras det redan befruktade ägget att sätta sig fast i
livmodern, ett förfarande som bl. a. av den katolska kyrkan jämställs med
abort. Två elever har på detta sätt hindrats från att få sin barnmorskekompetens
stadfäst. Den respekt för den enskildes etiska uppfattning som vi
tillerkänner personalen vid sjukhusen borde vi också kunna visa elever under
utbildning.

Med hänvisning till det i motionen framställda hemställs

1. att riksdagen av regeringen begär sådana åtgärder att den abortsökande
rutinmässigt hänvisas till kurator för information och
eventuell rådgivning, som också bör ge utrymme för etiska
synpunkter.

2. att riksdagen av regeringen begär sådana åtgärder att barnmorskeelever
under sin utbildning ej tvingas handla i strid med sitt
samvete.

Stockholm den 20 november 1984

LINNEA HÖRLÉN (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp) BÖRJE STENSSON (fp)