6

Motion

1984/85:156

Lars Werner m. fl.

Familjeplanering och abortvård (prop. 1984/85:48)

Mer stöd i abortsituationen!

Varje års görs mellan 31 000 och 34 000 aborter. 95 % av aborterna görs
senast i 12:e graviditetsveckan. Det blir allt vanligare med tidiga abortingrepp,
och de sker numera oftast polikliniskt, dvs. inom den öppna vården.

För kvinnor i abortsituation har möjligheterna att få tidig abort inneburit
både medicinska och psykologiska fördelar. Men att genomgå en abort är
ändå något svårt för många kvinnor och även för män som berörs. Omkring
en tredjedel av de kvinnor som genomgått abort har fått mer eller mindre
svåra psykiska besvär. Ibland har sorgen efter en abort kommit fram först
efter många år.

Det är bra att det skett en avdramatisering av aborterna, men man kan
också fråga sig om inte abortsituationen, åtminstone för en del kvinnor,
upplevs för opersonligt och för rutinmässigt.

En bättre psykosocial rådgivning måste erbjudas alla kvinnor och män i en
abortsituation. Denna psykosociala rådgivning skall ses som ett stöd för de
berörda och också vara ett sätt att förhindra psykiska efterreaktioner. Det
kan ske i samtal med kurator, läkare eller annan personal. Det psykosociala
stödet skall erbjudas både inför en abort och efter en genomgången sådan.
Sjuk vårdsansvariga bör ålägga att ombesörja en utbyggnad av det psykosociala
stödet i tillräckligt stor omfattning.

Utbyggd preventivmedelsrådgivning

En fortsatt satsning på preventivmedelsrådgivningen och upplysning i
samlevnadsfrågor är angelägen, inte minst för att ytterligare minska antalet
aborter. En utbyggd preventivmedelsrådgivning har en direkt återverkan på
abortfrekvensen i positiv riktning. Enligt docent K G Nygrens (expert i
abortkommittén) bedömning skulle kanske en tredjedel av aborterna kunna
undvikas med förbättrad preventivmedelsrådgivning och med förbättrade
preventivmedel.

Preventivmedelsrådgivningen har utökats sedan abortlagen började gälla,
men fortfarande motsvarar antalet rådgivningsbesök en miniminivå. Antalet
rådgivningsbesök ligger i de flesta län mellan 310 och 380 besök per 1 000
fertila kvinnor och år. Abortkommittén har uppskattat rådgivningsbehovet
till 500 besök per 1 000 fertila kvinnor och år.

Enligt vpk:s mening bör hälften av alla kvinnor i fertil ålder varje år ha

Mot. 1984/85:156

7

möjlighet till rådgivning. Det behövs en norm för att trygga utbyggnaden av
rådgivningen. Sjukvårdsansvariga bör åläggas att bygga ut rådgivningen efter
ovannämnda dimension. Abortkommittén beräknade att ersättningen till
sjukvårdshuvudmännen för en sådan utbyggnad skulle öka från 51 milj. kr.
till 69 milj. kr. (avsåg 1981 års kostnadsnivå). Medel för en utbyggnad och en
kvalitativt förbättrad preventivsmedelsrådgivning bör utgå från statskassan.

I en undersökning bland abortsökande kvinnor i Umeå redovisas att 25 %
av kvinnorna sökte abort på grund av yttre omständigheter, såsom brist på
daghemsplats, arbetslöshet och dåliga bostadsförhållanden. 25 % ville inte
ha fler barn, 25 % angav ekonomiska skäl och 25 % angav svårigheter med
yrke och utbildning.

För att minska antalet aborter måste samhället göras mer barnvänligt
genom bl. a. sociala reformer som gör barnen till en tillgång och inte till en
belastning för föräldrarna. 6 timmars arbetsdag, ett arbetsliv som går att
förena med att ha barn, bättre ekonomiska villkor för barnfamiljer och
utbyggd barnomsorg är några exempel på förbättringar för barnfamiljerna i
dag och i framtiden.

Bättre undervisning i sex och samlevnad på skolorna!

Det behövs ett intensifierat upplysningsarbete i sex och samlevnadsfrågor i
vid bemärkelse och där preventivmedelskunskap är en viktig del. Den
begränsade samlevnadsundervisning som nu bedrivs är mer inriktad på
information än på samtal om etiska aspekter på samlevnad eller om känslor
och relationer.

Elevernas möjligheter att få insikt om homosexualitet är t. ex. nästan helt
obefintliga.

Samlevnadsundervisningen har en svag ställning i grundutbildningen för
alla berörda lärarkategorier. De förslag till förstärkning av undervisningen
som föreslogs av USSU 1974 (utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor
i undervisnings- och upplysningsarbete) har i stort sett lämnats utan
åtgärd. Genom decentralisering av utbildningsansvar för lärarutbildning har
samhället små möjligheter att påverka utbildningens innehåll och omfattning.

Samlevnadsundervisningen i skolan och i lärarutbildningen måste enligt
vår mening planeras in som en del i en större helhet.

På senare år har antalet diagnostiserade könssjukdomar ökat bland unga
människor. Därför måste också kunskap och könssjukdomar ges i skolans
sex- och samlevnadsundervisning. Läkare - gynekologer - och barnmorskor
är bäst lämpade att förmedla denna specifika del av undervisningen.
Förutsättningar måste skapas så att det kan bli möjligt för dessa att medverka
i skolan. Än mer viktigt är det att denna del av sex- och samlevnadsundervisningen
belyses, med tanke på att i cancerkommitténs nyss lagda betänkande
redovisas att sexualvanor kommer på tredje plats vad gäller orsak till cancer.

Mot. 1984/85:156

8

Socialstyrelsens samordnande funktion

Socialstyrelsen har under 1970-talet haft en klart pådrivande roll för
utvecklingen av den abortförebyggande verksamheten. Det har funnits en
samordning mellan rådgivnings- och upplysningsarbetet, vilket har varit en
stimulans för utvecklingen ute i landet. Socialstyrelsen måste också i
fortsättningen få de resurser som behövs för att kunna följa, bevaka och
samordna det abortförebyggande arbetet. I socialstyrelsens nuvarande
organisationer saknas samordningen mellan mödrahälsovård/preventivmedelsrådgivning
och abortförebyggande upplysning. Medel borde avsättas för
åtminstone en tjänst där arbetsuppgiften skall vara ett uttalat ansvar för
samordningen av den abortförebyggande verksamheten.

Det behövs specialdestinerade statsbidrag

Tidigare utgick ett specialdestinerat bidrag till landstingen för preventivmedelsrådgivningen.
I propositionen uttalas på många ställen att verksamheten
måste ses som ett prioriterat område inom den förebyggande hälsovården.
För att kunna garantera en utbyggnad på detta område bör ett
specialdestinerat statsbidrag utgå. Ett sådant statsbidrag skulle också
medverka till att utjämna de regionala skillnader som finns mellan olika
landsting.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen uttalar att det psykosociala stödet bör byggas ut så att
alla kvinnor och berörda män i en abortsituation ges möjlighet att
få del av det,

2. att riksdagen uttalar att preventivmedelsrådgivningen bör byggas
ut så att hälften av alla kvinnor i fertil ålder årligen skall kunna nås
av denna rådgivning,

3. att riksdagen uttalar att åtgärder bör vidtas för att engagera läkare
och barnmorskor i skolans sex- och samlevnadsundervisning,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att bättre
trygga samordningen av det abortförebyggande arbetet inom
socialstyrelsen,

Mot. 1984/85:156

9

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett specialdestinerat
statsbidrag för att trygga en utbyggd abort- och preventivmedelsrådgivning.

Stockholm den 20 november 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) MARGO INGVARDSSON (vpk)

INGA LANTZ (vpk)