4

Motion

1984/85:155

Karin Israelsson m. fl.

Familjeplanering och abortvård (prop. 1984/85:48)

I den abortlag som trädde i kraft den 1 januari 1975 betonade såväl riksdag
som regering att abort var att betrakta som en nödfallsåtgärd och endast som
en del av den större frågan om födelsekontroll samt att abort inte fick bli ett
medvetet alternativ till familjeplanering med preventiva metoder.

Familjeplanering

Förbättrade preventivmedel har ökat möjligheterna att förebygga aborter
och planera barnen. Utvecklingen har visat på en nedgång av aborter och
graviditeter hos tonåringarna. Däremot behövs det utveckling och forskning
för att finna lämpliga p-medel för män och för kvinnor över 35 år som har
svårt att finna passande preventivmetod.

I propositionen framhålls att där preventivmedelsrådgivningen varit väl
utbyggd och lättillgänglig har detta haft en direkt återhållande verkan på
abortfrekvensen. Men det är bara en del av sanningen. Andra samverkande
faktorer såsom befolkningsstrukturer, traditioner, samlevnadsmönster, arbetsmarknad,
preventivmedelsvanor och mycket mer har betydelse för
abortfallen. Detta förringar dock på inget sätt preventivmedelsrådgivningens
stora värde.

Behovet av abortförebyggande arbete är speciellt stort i våra storstäder,
där sex- och samlevnadsmönstret är mera flyktigt, men även i vissa
befolkningsgrupper där man av tradition aldrig har haft något annat
preventivmedel än abort. Särskilt måste invandrarnas situation förbättras
med mer riktad information, framför allt till männen. Invandrarkvinnorna
bör ges större möjligheter att välja kvinnlig gynekolog.

Abortvården

Båda föräldrarna har ett ömsesidigt ansvar för att undvika graviditet och
för att avbryta en graviditet. I möjligaste mån måste mannen delta i beslutet.

När en graviditet är konstaterad och i samband med första kontakten med
mödravårdscentralen (MVC) upplever många att det första och starkaste
intrycket är frågan om barnet skall födas eller om det är aktuellt med abort.
Många tveksamma väljer då abortrådgivning för att få någon erfaren att
diskutera problemen med. Abortrådgivningen skall ej förutsättas sluta i ett
beslut om abort. Blir beslutet ändå abort skall ett återbesök efter aborten
alltid erbjudas kvinnan.

Mot. 1984/85:155

5

Anvisningen för den praktiska tillämpningen av abortlagen har utfärdats
av socialstyrelsen. I anvisningen används ”abortrådgivning”. Ordet ”abortrådgivning”
kan framstå hårt och skapa känslomässiga effekter. Ordet
abortrådgivning kan också härleda till information om det medicinska
ingrepp som en abort gör. För att få ett neutralare begrepp kring den
information och de samtal kring graviditeten som förs, kanske man kan från
sjukvårdshuvudmannens sida erbjuda eller inbjuda till samtal inför det
väntade barnet. Detta samtal skall - om man fortsätter graviditeten innehålla
information om samhällets olika stödåtgärder.

Personal

För att förbättra och få preventivmedelsrådgivning och abortrådgivning
mer lättillgänglig behövs en utbyggnad av den gynekologiska och psykosociala
kompetensen i primärvården, där det är viktigt att även personal i
abortverksamhet får bättre psykologiskt stöd att bearbeta sina känslor vid
aborter. Som också påpekats i remissvaret bör sjukvårdspersonal i abortverksamheten
få handledning.

Framtida insatser

För att stimulera, planlägga och genomföra abortförebyggande insatser
måste man genomföra nya samarbetsformer mellan landsting-kommunermyndigheter
och organisationer. Så kan landstingen hjälpa t. ex. länsskolnämnden
med välutbildad personal som har till arbetsuppgift att vara
pådrivande och idégivande för skolornas samlevnadsundervisning.

Under de kommande åren bör man noga följa utvecklingen och på olika
sätt försöka lokalisera och identifiera olika abortbenägna grupper. Statistik
uppdelad på kommunnivå är lämpligt underlagsmaterial.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att en utvärdering av abortlagen
sker inom en tioårsperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om ”samtal inför det väntade barnet” och stöd till
personalen i abortverksamheten.

Stockholm den 19 november 1984

KARIN ISRAELSSON (c)

ELLA JOHNSSON (c) GUNHILD BOLANDER (c)