6

Motion

1984/85:150

Per-Olof Strindberg m. fl.

Preskriptionshinder vid skattebrott, m. m. (prop. 1984/85:47)

I propositionen föreslås att preskription av ett skattebrott skall kunna
hindras dels genom att den misstänkte delges en underrättelse om misstanke
om brottet, dels genom att preskriptionstiden för ett sådant brott i
individuella fall skall kunna förlängas med upp till fem år. Vidare föreslås att
preskriptionstiden för vissa brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna
förlängs från två till fem år och att följdändringar skall ske av regler som
gäller eftertaxering m. m. i samband med skattebrott.

Inledningsvis vill vi hänvisa till vad vi i motion nr 96 anfört om orsakerna
till att skattebrottsligheten är så utbredd. Vi hävdar i nämnda motion att den
väsentligaste anledningen till denna typ av brott är det höga skattetrycket.
Om detta inte sänks drastiskt kommer skattebrottsligheten aldrig att kunna
framgångsrikt bekämpas.

För att omedelbart försvåra för enskilda eller företag att undandra sig skatt
måste vederbörande kontrollorgan ges möjlighet att utföra ett bättre arbete.
Regeringen borde ägna betydande uppmärksamhet åt möjligheterna att
effektivisera uppbörden av skatter och avgifter. Enligt överåklagaren i
Stockholm är bristerna i detta hänseende påtagliga. Svea hovrätt understryker
att ökad effektivitet genom översyn av nuvarande tidskrävande rutiner är
angelägnare än ändrade preskriptionsbestämmelser. Lagändringar som
innebär hårdare straff eller - som i detta fall - tidsmässigt ökade möjligheter
att döma den skyldige, kan endast få marginell betydelse.

Om preskriptionsreglerna skall ändras bör detta ske inom hela kriminalrätten.
Om vissa brottstyper särbehandlas, utan att preskriptionstiderna för
samtliga brott först övervägs, kan konsekvenserna bli allvarliga. Svea hovrätt
framhåller i ett remissvar att resultatet kan bli brist på likformighet vid
bedömning av lika eller närbesläktade fall.

Nuvarande preskriptionsbestämmelser är resultatet av ingående överväganden.
För att preskription av brott skall avbrytas krävs att den misstänkte
får del av åtalet eller häktas. Det måste - som kammarrätten i Stockholm
framhåller - krävas starka skäl för att bryta ut särskilda brott ur detta
regelkomplex. Propositionens förslag innehåller konstruktioner som, med
domstolsverkets ord, ”varit främmande för den svenska straffrätten” och de
kommer enligt verket att göra ”preskriptionsinstitutet oklart och svåröverskådligt”.
Vi menar att det från rättssäkerhetssynpunkt är ett absolut krav att
man på förhand kan beräkna när ett brott preskriberas. Detta kommer
emellertid inte att vara möjligt om regeringens förslag till särreglering
genomförs. Frågor gällande preskriptionstider bör därför prövas i ett vidare
sammanhang.

Mot. 1984/85:150

7

Propositionens förslag att preskriptionstiden för vissa brott inom skatteoch
avgiftsområdet generellt skall utsträckas till fem år innebär en anpassning
till vad som gäller för brott enligt skattebrottslagen. Då syftet med
ändringarna således är att skapa enhetliga preskriptionsbestämmelser för
skattebrotten kan vi biträda förslaget.

Att preskriptionsavbrott skall kunna ske genom underrättelse om misstanke
om brottet kan vi emellertid inte biträda. Det strider mot de principer som
enligt vår mening måste gälla i ett rättssamhälle beträffande preskriptionsregler.
Samma förhållande gäller förslaget att förlänga preskriptionstiden i
individuella fall.

Som framgått av det anförda ställer vi oss avvisande till förslagen i
propositionen, utom såvitt avser generell förlängning av preskriptionstiden
för vissa brott. Vår inställning delas av ett flertal sakkunniga remissinstanser.
Här kan nämnas överåklagaren i Stockholm, länsåklagaren i Stockholms län
och Gotlands län, domstolsverket, Sveriges advokatsamfund, Svea hovrätt,
kammarrätterna i Stockholm och Jönköping, länsstyrelsen i Kopparbergs län
samt justitiekanslern.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen avslår propositionen utom såvitt avser förslaget om
generell förlängning av preskriptionstiden för vissa brott mot
skatte- och avgiftsförfattningarna.

Stockholm den 19 november 1984

PER-OLOF STRINDBERG (m)

INGER WICKZÉN (m)
ALLAN EKSTRÖM (m)
MARGIT GENNSER (m)
BJÖRN KÖRLOF (m)
SVEN MUNKE (m)

NIC GRÖNVALL (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)
ANITA BRÅKENHIELM (m)
GÖRAN ERICSSON (m)

GUNNEL LILJEGREN (m)
MONA SAINT CYR (m)

ARNE SVENSSON (m)
STEN ANDERSSON (m)

i Malmö