8

Motion

1984/85:1403

Martin Olsson och Karin Israelsson
Fjällnära skogar

Den fjällnära naturskogen i vårt land sträcker sig i nästan oavbruten
följd längs hela den 100 mil långa fjällkedjan. Ovanför skogsodlingsgränsen
finns drygt 2 miljoner hektar mark med skog, varav 1,5 miljoner hektar
betraktas som produktiv skogsmark. De avverkningar i större skala i dessa
skogar som skett under de senaste åren har starkt ifrågasatts och kritiserats
från främst naturvårdshåll och av de renskötande samerna. Det finns flera
skilda intressen både för avverkning av delar av dessa skogar och för
bevarande av detta för vårt land unika skogsområde. Det är därför svårlösta
avvägningsproblem gällande dessa skogar. De som företräder naturvårdssynpunkter
anser att bevarandeintresset är synnerligen stort eftersom
dessa skogar utgör vårt sista större ursprungliga barrskogsområde. Skogen
där har varit orörd och praktiskt taget opåverkad av människan under
årtusenden. Det naturliga växt- och djurlivet har där kunnat utvecklas och
bevaras fram till vår egen tid och det finns därför speciella skäl för
bevarande för framtiden.

Svenska naturskyddsföreningen har därför uttalat sig för ett permanent
skydd för de fjällnära skogarna genom inrättande av en särskild naturvårdsgräns.

Samerna har på olika sätt protesterat mot avverkningar eller planer på
avverkningar av fjällnära skogar. För rennäringen har nämligen vissa av
dessa och angränsande områden stor betydelse, ja, anses vara en förutsättning.
På grund av att marken är skogsbärande och ej kal lägger sig snön så
att det är lättare för renarna att där komma åt den lav som växer på
marken. Lyckas renarna ändå på grund av snödjup eller snöns hårdhet inte
nå laven på marken är hänglaven på träden renarnas räddning under svåra
förhållanden. Det är därför mycket förståeligt att de renskötande samerna
motsätter sig avverkning av berörda skogar, särskilt som det är synnerligen
ovisst om marken någonsin kan återfå samma vegetation och samma
betydelse för rennäringen.

För skogsbruket är det ett intresse att denna mark utnyttjas för virkesproduktion
i den mån det är möjligt. För skogsindustrin är virket därifrån
ett välkommet tillskott. Därför har under senare år avverkningar i större
skala börjat ske inom områden där skogsbruk i vart fall enligt moderna
metoder aldrig förekommit tidigare. Ur turistsynpunkt finns starka intressen
för att dessa delar av vårt land, kanske Västeuropas sista vildmarksområde,
bevaras opåverkat i så stor utsträckning som möjligt. Stora kalhyggen
torde varken locka svenska eller utländska turister, medan däremot
den orörda naturen blir alltmer eftertraktad att få vistas i.

Mot. 1984/85:1403

9

Intresset för att detta väldiga område bidrar till sysselsättning främst för
dessa bygders befolkning är självklart mycket framträdande. Härvid är att
märka att modernt skogsbruk inom området inte är någon garanti för att
det skall ge underlag för största möjliga sysselsättning för ortsbefolkningen.
Även goda förutsättningar för renskötsel och turism ger värdefulla
sysselsättningstillfällen.

Eventuell avverkning måste följas av föryngringsåtgärder. Bland många
skogsexperter och även bland andra råder stor ovisshet om det är möjligt
att få ny skog på kalhyggen i dessa områden. Det är även osäkert hur lång
tidsperiod — kanske ett par hundra år — som fordras innan områdena —
om det över huvud taget är möjligt — åter blir som de varit före avverkningarna.
Utan att det verkat störande eller har kritiserats av andra intresseföreträdare
har tidigare främst enskilda skogsägare bedrivit traditionellt
skogsbruk även i delar av den skog som är fjällnära. Blädningsmetoden
eller upptagande av mycket begränsade kala ytor har varken väckt protester
från naturvårdsföreträdare eller samer och heller inte ansetts föranleda
problem med föryngringen. Det är efter övergången till moderna avverkningsformer
som kritiken och ifrågasättandena kommit.

I olika utredningar har delar av fjällskogsproblematiken behandlats.
1981 och 1982 genomfördes en inventering av urskogsartad fjällnära skog.
Under 1982 gjordes även inventering av de hänglavbärande lavskogarna.
Nu prövas metoder för framställning av markanvändningsplaner i fjällnära
skogar. Naturvårdsverket bedriver alltsedan 1970 en fjällutredning.

Av stor betydelse för belysning av samernas behov av skydd för rennäringen
inom dessa områden kan samerättsutredningens arbete bli. Enligt
direktiven skall denna bl. a. utreda möjligheterna att stärka samernas
rättsliga ställning i frågor som rör rennäringen.

I direktiven sägs bl. a. att ”sorn en utgångspunkt för kommitténs överväganden
bör kommittén redovisa de förutsättningar som idag gäller för
rennäringen. Särskilt i fråga om de lagregler och andra föreskrifter som rör
rennäringen på olika sätt .

En väsentlig uppgift för kommittén bör vara att undersöka i vilken
utsträckning rennäringens intressen har fått träda tillbaka för andra samhällsintressen
vid markanvändning av olika slag och i vilken utsträckning
hänsyn har tagits till den samlade effekten för rennäringen av olika exploateringar.
Hur utfaller med andra ord intresseavvägningen mellan å ena
sidan rennäringens intressen och å andra sidan andra samhällsintressen?

Avsikten är att kommittén skall göra en översiktlig genomgång av

sådana beslut i markanvändningsfrågor som är av särskild betydelse för
rennäringen.”

Mot bakgrund av sina undersökningar skall samerättsutredningen överväga
om det finns behov av att stärka skyddet för rennäringen och i så fall
hur och i vilken utsträckning.

Med hänsyn till detta utredningsarbete är det väsentligt att det, innan

Mot. 1984/85:1403

10

dess eventuella förslag lett till beslut, iakttas återhållsamhet så att inte
områden som man finner bör bevaras av hänsyn till rennäringens intressen
då redan är avverkade.

Det finns en alldeles speciell anledning att gå mycket hänsynsfullt fram
i de områden som är av stor betydelse för rennäringen. Samerna är en
ursprungsbefolkning och en minoritet i sitt område. Både med hänsyn till
vår grundlag och allmänna folkrättsliga grundsatser skall samerna ha
möjlighet att bevara och föra vidare sin kultur till kommande generationer.
Eftersom rennäringen är en förutsättning för och en del av deras kultur
måste alltså avverkningarna i de fjällnära skogarna även ses mot den
samiska kulturens överlevnadsmöjligheter.

Riksdagen har nyligen (JoU 1984/85:20) behandlat de för ett år sedan
väckta sju motionerna, bland dessa vår motion 1983/84:452 om de fjällnära
skogarna och deras bevarande. Åtskilliga i riksdagen bedömde de
skrivningar som utskottet enats om ”att ge regeringen till känna” mycket
positivt. Även andra gjorde detta, t. ex. Svenska samernas riksförbund
(SSR), som i likhet med vad utskottets ordförande Einar Larsson framhållit
i ett massmediauttalande betecknade utskottsbetänkandet som "en seger
för naturvården och rennäringen”.

Tyvärr tolkade inte regeringspartiets talesmän i debatten utskottsbetänkandet
lika positivt ur dessa intressens synpunkt. Med anledning av SSR:s
skrivelse anförde nämligen Jan Fransson (s) att han ”måste nog göra
samerna besvikna i fråga om den här tolkningen”.

Det visar att kampen för att tillgodose olika intressen gällande fjällnära
skogar måste gå vidare och att risk föreligger för att de som har att
handlägga ärenden angående dessa skogar inte gör den positiva tolkning
av utskottsbetänkandet som bl. a. SSR och vi som motionärer gjorde.

Enligt vår uppfattning är det synnerligen viktigt att kunskaperna om
följderna av olika utnyttjanden av de fjällnära skogarna vidgas och fördjupas.
Det är av största vikt att beslut med kanske flerhundraåriga följder
inte fattas om inte tillräckligt säkert kunskapsunderlag finns.

Vi har nämnt de olika intressen som finns i detta fall. Det är enligt vår
uppfattning av största betydelse att finna lösningar som gör att motsättningar
undviks och att skogsområdena kan nyttjas så att naturvårdshänsyn
tas, samerna kan fortsätta sin traditionella näring och att sysselsättning
kan ges åt bygdernas befolkning samt att möjligt virkesuttag görs inom
ramen för dessa avvägningar och förutsättningarna att få ny skog.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen angående fjällnära skogar beslutar att som sin mening
ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av
hänsynstagande till olika intressen med särskilt beaktande av
bevarandeintresset, samernas rättigheter, långsiktigt utnyttjande,
anpassning av skogsbruksmetoder och behovet av sysselsättning
för bygdens befolkning.

Stockholm den 23 januari 1985

MARTIN OLSSON (c)

KARIN ISRAELSSON (c)