6

Motion

1984/85:139

Göran Ericsson

Vissa ändringar i lagen (1977:293) om handel med drycker (prop.
1984/85:44)

Efter det att försäljningen av alkohol under en lång följd av år stadigt stigit,
har de senaste årens mätningar glädjande nog visat på en minskning. Någon
säker förklaring till orsaken till denna minskning finns f. n. inte. Dock finns
det skäl att tro att konsumtionsminskningen dels beror på prishöjningar, dels
på den omfattande information som utpekar alkoholen som ett betydande
hälsoproblem, samt dels på att främst ungdomen alltmer kommit att ägna sig
åt hälsosammare alternativ, t. ex. idrott.

Alkoholpolitiken har under åren utgjort en symbol för samhällets syn på
alkoholkonsumtionen och de risker som är förknippade med denna. Men den
avhållande verkan på konsumenten och på konsumtionen i landet är trots allt
liten. Normalkonsumenten minskar visserligen sin konsumtion men missbrukaren
bibehåller en hög nivå. Prisinstrumentet är verksamt gentemot dem
som har låg eller måttlig konsumtion, men inte gentemot missbrukare och
högkonsumenter.

Politiken när det gällt tillståndsgivning till restauranger kan däremot
knappast tillmätas något alkoholpolitiskt symbolvärde utan har i huvudsak
kommit att framstå såsom orimlig, snårig, byråkratisk och orättvis.

Alkoholpolitisk målsättning

Ett av samhällets mål är att skapa en så god livsmiljö som möjligt för alla
människor. Alkoholmissbruk är ett av det största problemen i vårt samhälle.
Alkoholkonsumtionen är i dag till mycket liten del förlagd till restauranger.
Olika beräkningar pekar på att endast 3 till 4 % av den totala konsumtionen
av alkoholdrycker sker i restaurangmiljö. Detta är enligt min mening
negativt. Den sociala kontroll som råder på restauranger leder till en lägre
konsumtion per tillfälle. Dock har restaurangernas betydelse på ett negativt
sätt uppvärderats i den svenska alkoholpolitiska debatten.

Det är ostridigt att umgängesformerna och alkoholattityden på restaurang
är från alkoholbegränsande synpunkt fördelaktiga faktorer, men negativa i
privata miljöer där det oftare än på restauranger förekommer alkoholöverkonsumtion.
Alkoholpolitiken bör därför syfta till

o fortsatt minskad total alkoholkonsumtion,
o minskat ungdomsmissbruk,

o skärpta straff för langning av alkohol till främst ungdom,
o att större andel av totalkonsumtionen förläggs till restaurangmiljö.

Mot. 1984/85:139

7

Lagen om handel med drycker (LHD)

I proposition 1984/85:44 om vissa ändringar i LHD föreslår statsrådet en
synnerligen måttlig korrigering av lagens många stötande regler. Förslaget
går i rätt riktning men det är dock enligt min mening nödvändigt att mer
verksamt angripa lagen och redan nu onödiga och överdrivna bestämmelser,
som mer saboterar en ny svensk krögargeneration än den stöder och stärker
de trots allt många seriösa krögare som finns i landet.

Rättssamhällets innersta princip är att den offentliga makten aldrig skall
kunna utövas godtyckligt eller innebära särbehandling av enskilda människor.
Medborgarna skall veta sina rättigheter och skall genom den offentliga
makten få skydd.

LHD är en lag som i mycket stor utsträckning utlämnar enskilda
människor till helt godtyckliga prövningar. Existerande politiska majoriteter
håller enskildas framtid i sina händer inte beroende på faktiska förhållanden
utan på politiskt för tillfället gångbara synpunkter. Det omfattande remissförfarandet
och överklagningsmöjligheterna leder till att den tid som går åt
till tillståndsprövningar i omfattning kan jämställas med större stadsplaneändringar,
vilket är orimligt både från samhällets och den enskildes
synpunkt.

LHD är en oprecis lag. Dess språk lämnar många frågor öppna och
tolkningen blir då också godtycklig i resp. kommun. Vem är t. ex. ”lämplig”?
Vad skall byggas in i denna term? Vad är serveringsställets ”tjänlighet”?
Vilka kriterier styr ”tjänlighetsbegreppet"?

Huvudkritiken blir därför att lagen lämnar ett betydande utrymme för
godtycke i tillämpningen, skapar rättsosäkerhet och utgör ett onödigt
ingrepp genom de många för näringen försvårande och krångliga reglerna.
Ingreppet i näringsfriheten drabbar ytterst konsumenterna, vars möjligheter
att påverka utbudet begränsas, och som på sitt sätt får sin valfrihet beskuren.

Hårt tillämpad har det också visat sig att Lagen om handel med drycker blir
en klasslag. Den urskiljer inte bara restaurangers respektabilitet utan den
sorterar människor på ett synnerligen anmärkningsvärt sätt. Medan alla
instanser granskar och utvärderar en nyetablering, sker tveksamma överlåtelser
av redan existerande rörelser vid sidan om, där den nye ägaren alls inte
underkastas samma stränga krav som vid nyetablering. I detta hänseende är
lagen direkt rättsvidrig.

Sammanfattningsvis kan sägas att LHD:s brister är följande. Den

o skapar rättsosäkerhet,

o brister i enhetlighet (olika kommuner tolkar reglerna olika),
o inskränker konsumentens valfrihet,
o inskränker näringsfriheten,

o motverkar alkoholpolitiska mål (att kunna "umgås” med alkoholen),
o framstår i extrema fall som en ren klasslag.

Mot. 1984/85:139

8

Avreglering

Genom en avreglering kan de ovan sex redovisade bristerna i lagstiftningen
rättas till. Det bör för det första slås fast, att grundstenarna i alkoholpolitiken
i här berörd del bör vara

o att minderåriga inte skall serveras,
o att berusade personer inte skall serveras,
o att utskänkningen inte får störa allmän ordning.

Lagens kriterier måste på ett helt annat sätt preciseras. Det måste framgå
av lagen vad som avses med ”lämplighet” och ”tjänlighet” etc.

Kriteriet behov skall utmönstras ur lagen. Behovet ankommer inte på
offentliga organ att bedöma. Det måste vara företagaren själv som avgör om
han/hon har en marknad, dvs. att det föreligger ett behov av den rörelse de
avser starta.

Kommunerna måste kopplas bort från tillståndsgivningen. För att återställa
rättssäkerheten är det lämpligt att länsstyrelserna avgör också nyetableringarna
liksom man redan nu avgör ägaröverlåtelserna.

Sist men inte minst måste tidsregleringen i 46 § tas bort.

Systembutikernas öppethållande

Föredragande statsråd föreslår ingen ändring då det gäller systembutikernas
lördagsstängning, som nu varit permanent i två år. Någon formell
lagstiftning föreligger inte, utan riksdagsbeslutet som ligger bakom har
karaktären av rekommendation, som Systembolaget naturligtvis anser det
olämpligt att bryta mot.

Jag anser för min del att Systembolaget själv bör anförtros ansvaret att helt
bestämma sina affärstider, sålunda även när det gäller lördagar.

Hemställan

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare liberalisering
i lagstiftningen om handel med drycker i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen uttalar sig för vad i motionen anförts beträffande
systembutikernas öppethållande.

Stockholm den 12 november 1984

GÖRAN ERICSSON (m)