12

Motion
1984/85:127
Alf Wennerfors m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:45)

I motion 1984/85:125 av Ulf Adelsohn m.fl. utvecklar vi närmare våra
synpunkter på Sveriges aktuella ekonomiska läge, situationen på arbetsmarknaden
samt våra synpunkter på den allmänna inriktningen i propositionen.
I denna motion kommer vi endast att beröra vissa konkreta åtgärder
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde.

1. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

Under den nuvarande regeringen har den totala arbetslöshetens omfattning
ökat till en nivå som aldrig tidigare förekommit. Situationen på arbetsmarknaden
är mycket allvarlig. Enligt de senast tillgängliga arbetslöshetssiffrorna
uppgår den totala arbetslösheten till 7,6% för oktober månad.
Detta innebär att ca 340000 personer står utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringen har misslyckats med att skapa förutsättningar för

350
300
250
200

150 —i i 1 1 1 1 i l l i i i

jan febr marsapril maj juni juli aug sept okt nov doc

Källa: SCB + AMS.

Total arbetslöshet 1982—1984

l000-tal personer
400 -z

1984

1983

1982

Mot. 1984/85:127

13

sysselsättningsökningar. I stället har den totala arbetslösheten varje månad
alltsedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde ökat i jämförelse
med motsvarande månad föregående år.

Regeringens åtgärder, i form av skatteökningar, kommer som vi påpekat
i motion 1984/85: 125 att få mycket negativa effekter för sysselsättningen.
Den köpkraftsindragning som blir följden av skattehöjningarna kommer att
slå ut produktiva arbeten. Denna utslagning kommer att bli av ungefär
samma storleksordning som det antal nya konstlade arbeten som regeringen
föreslår skall inrättas. Resultatet kommer således att bli att normala
arbeten kommer att ersättas av beredskapsarbeten och liknande.

Arbetsmarknadsmyndigheterna har hittills under året utnyttjat sina anslag
på ett sådant sätt att man kommer att tvingas till kraftiga nedskärningar
av såväl antalet beredskapsarbeten som antalet placeringar med rekryteringsstöd
om man inte får någon anslagsökning. Med hänsyn till det
aktuella läget på arbetsmarknaden anser vi det motiverat att ytterligare
medel tillskjuts för att möjliggöra beredskapsarbeten och rekryteringsstöd
för långtidsarbetslösa. Regeringen har föreslagit att 1,75 miljarder kronor
skall anvisas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder; 500 milj. kr. för beredskapsarbeten,
250 milj. kr. för beredskapsarbeten av investeringskaraktär i
sex Norrlandslän, 500 milj. kr. för rekryteringsstöd till näringsliv och
kommuner samt 500 milj. kr. i reserv. Det är anmärkningsvärt att regeringen
redan i ett så tidigt skede under budgetåret inkommer till riksdagen med
begäran om utökade anslag. Vid behandlingen av proposition 1983/84:150,
kompletteringspropositionen, anvisades en finansfullmakt om 2,5 miljarder
kronor, att disponeras av regeringen för bl. a. sysselsättningsskapande
åtgärder. Såvitt vi erfarit har ännu icke några medel ur denna tagits i
bruk. Regeringen borde, i stället för att anhålla om nya medel, i första hand
utnyttja de medel som anvisats i finansfullmakten.

Det ankommer på regeringen själv att besluta när och i vilken utsträckning
medlen i finansfullmakten skall brukas för sysselsättningsskapande
åtgärder. Vi anser emellertid att det för att förbättra AMS möjligheter till
planering vore motiverat att regeringen nu anslår ca 750 milj. kr. till AMS
för olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Det innebär att regeringen har
betydande reserv i finansfullmakten om ytterligare åtgärder skulle visa sig
vara nödvändiga.

2. Rekryteringsstöd

I samband med förslaget om att införa ett rekryteringsstöd framhöll vi i
motion 1983/84: 120 att det fanns en uppenbar risk att detta stöd i stor
utsträckning skulle komma att användas som en subvention av nyanställningar,
vilka skulle ha kommit till stånd även om rekryteringsstödet inte
hade funnits. Vi fruktade att mer svårplacerade grupper på arbetsmarknaden
inte i första hand skulle komma i åtnjutande av den subvention rekry

Mot. 1984/85:127

14

teringsstödet innebär. Det är med tillfredsställelse vi noterar att regeringen
nu delar vår uppfattning, att rekryteringsstödet och de enskilda beredskapsarbetena
i fortsättningen huvudsakligen skall utnyttjas för långtidsarbetslösa.

En av de positiva aspekterna av rekryteringsstödet är att detta är avsett
för anställningar inom näringslivet. Rekryteringsstödet leder således i
många fall fram till produktiva arbeten.

Regeringen bör anvisa ytterligare 400 milj. kr. till AMS för rekryteringsstöd
inom näringslivet under innevarande budgetår.

Regeringen föreslår också ett system för rekryteringsstöd för anställning
i kommuner och landsting. Stödet skulle fungera enligt ungefär samma
principer som det nuvarande rekryteringsstödet för anställningar inom
näringslivet, men utgå endast för fasta anställningar.

Sedan 1960 har den kommunala sysselsättningen ökat fyra gånger. Konsekvenserna
av denna kraftiga personalökning har kunnat utläsas på skattsedlarna.
Kommunala skatter har under samma tid stigit kraftigt. Vi har i
dag nått en nivå då den offentliga sektorns andel av ekonomin är alltför
stor och måste nedbringas. Kommunerna behöver inte fler utan snarare
färre anställda. Regeringens förslag är en effektuering av en beställning
från den senaste socialdemokratiska partikongressen. Den ansåg att fler
beredskapsarbeten skulle omvandlas till fasta arbeten i kommuner och
landsting. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn skulle vara ett
aktivt medel att bekämpa arbetslöshet.

Vi kan inte acceptera ett system som med subventioner stimulerar
kommunerna att ytterligare utöka sin personal. Detta skulle snabbt ge
negativa konsekvenser för den totala sysselsättningen. Fler kommunalt
anställda kräver högre kommunalskatter, vilket i sin tur leder till mindre
konsumtion och därmed lägre sysselsättning. Förslaget att utvidga rekryteringsstödet
till den offentliga sektorn måste således avvisas.

3. Beredskapsarbeten

Regeringen föreslår att sammanlagt 750 milj. kr. anvisas för beredskapsarbeten,
varav en tredjedel för beredskapsarbeten av investeringskaraktär
i de sex nordligaste länen. Beredskapsarbeten får inte bli ett självändamål.
Det kan emellertid vara motiverat att använda beredskapsarbeten för att
hjälpa långtidsarbetslösa att hålla en sådan kontakt med arbetslivet att
deras framtida återinträdande på den reguljära arbetsmarknaden kan underlättas.
Även sociala skäl talar för detta.

Beredskapsarbeten är emellertid inte någon lösning på regionala strukturella
problem. På s. 45 i propositionen påpekar regeringen att ”arbetslösheten
beräknas bli störst i de län som på sikt kan ha behov av att minska
sin byggnadsarbetarkår". Med utgångspunkt från den analysen förefaller
det ogenomtänkt att satsa på beredskapsarbeten för byggnadsarbetare. Om

Mot. 1984/85:127

15

byggnadsarbetarkåren behöver bantas bör detta ske redan nu. Omställningen
blir givetvis smärtsam för enskilda individer. Reglerna på arbetsmarknaden
kan emellertid inte se annorlunda ut för byggnadsarbetarna,
bara för att det är enkelt att ordna offentliga beredskapsarbeten för dessa.

En stor mängd byggnader och vägar har uppförts i Norrland under de
senaste 20 åren med hjälp av beredskapsarbetsanslag. Detta är självfallet
inte en process som kan pågå ständigt. Det som oftast eufemistiskt kallas
tidigareläggning av offentliga investeringar blir lätt skapande av onödiga
offentliga investeringar, byggnader och anläggningar som inte bara kostar
stat och kommun stora pengar vid uppförandet utan även i framtiden
belastar de kommunala budgetarna. Dessutom riskerar fördelningen av
offentliga investeringar att snedvridas.

Vad som ovan anförts utesluter emellertid inte att det kan finnas investeringsobjekt
som statsmakterna bedömer väsentliga och att en del av dessa
kan uppföras i beredskapsarbetsform. I stället för dyrbara nyinvesteringar
bör en del av beredskapsarbetsmedlen användas för projekt som syftar till
att förbättra underhållet av redan existerande anläggningar. Det finns dock
ingen anledning att knyta detta just till de sex nordligaste länen. Enligt vår
bedömning bör AMS nu ur finansfullmakten tilldelas ca 350 milj. kr. för
beredskapsarbeten.

4. Nya regler för beslut om kommunala beredskapsarbeten

Regeringen föreslår, i enlighet med AMS förslag, en ändring av det
nuvarande regelsystemet för beslut om beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär
i primär- och landstingskommunal regi. Vi kan instämma i
mycket av den kritik som riktas mot det nuvarande systemet. Det konstruerades
en gång med hänsyn till de vid den tiden helt förhärskande
beredskapsarbetena av investeringskaraktär. Det är med nuvarande fördelning
mellan investeringsarbeten och övriga beredskapsarbeten både
otympligt och svåröverskådligt. Det är därför positivt att initiativ tas till en
reformering, som möjliggör ett enklare förfarande, samtidigt som beslutsfattandet
i mindre grad koncentreras till arbetsmarknadsverkets centrala
enheter. Emellertid har det av regeringen presenterade förslaget så
många nackdelar.

Regeringens förslag riskerar medföra en permanentning av en stor andel
beredskapsarbetare inom kommunernas personalorganisation. 1 korthet
innebär förslaget att varje kommun skall upprätta en "sysselsättningsreserv”,
en lista bestående av önskade projekt eller verksamheter. Länsarbetsnämnderna
tilldelas ett visst antal beredskapsarbetsplatser, vilka sedan
fördelas till kommunerna i enlighet med de sysselsättningsreserver
som upprättats. Man kan således från kommunens sida alltid förvänta sig
att en del av de ordinarie arbetsuppgifterna kan bli utförda med AMSmedel.
Skillnaden mellan beredskapsarbetare och övrig kommunal perso

Mot. 1984/85:127

16

nal kommer att i det närmaste försvinna. Samtidigt kommer banden mellan
kommunerna och AMS att ytterligare stärkas. Man har t. o. m. från AMS
sida talat om möjligheterna att koppla samman AMS datasystem med
Kommundatas lönesystem. Den starka knytning mellan AMS och kommunerna
som regeringens förslag kommer att medföra vore djupt olycklig.
Riksdagen bör avslå regeringens förslag. Regeringen bör i stället ges i
uppdrag att återkomma med förslag som skall syfta till att förenkla den
nuvarande handläggningsordningen, samtidigt som man undviker att integrera
beredskapsarbetare i kommunens normala arbetskår.

5. Skyddad sysselsättning hos offentliga arbetsgivare

Regeringen lägger också förslag som syftar till att omvandla de f. d. T 1beredskapsarbetena,
som främst avser tunga missbrukare, till skyddad
sysselsättning hos kommuner och landsting. Detta är emellertid inte i så
hög grad ett arbetsmarknadspolitiskt problem som ett socialt problem.

Många har varit svåra missbrukare under en lång tid. Det är därför
uppenbart att det krävs speciella arbets- och anställningsformer för dessa.
Arbetet måste vara ett led i ett socialt omhändertagande, som syftar till att
rehabilitera dem. Vi anser därför att de sociala myndigheterna måste ta det
primära ansvaret för dessa människors situation. Placering i den av regeringen
föreslagna formen för skyddade arbeten bör ske på de sociala
myndigheternas initiativ. Arbetsförmedlingarna torde inte ha möjlighet att
göra den nödvändiga sociala bedömningen.

För att denna typ av arbeten skall kunna ordnas krävs vissa förändringar
i den arbetsrättsliga lagstiftningen. 1 princip bör dessa personer stå till
arbetsmarknadens förfogande. Emellertid kan man inte förvänta sig att
någon omfattande utslussning till den ordinarie arbetsmarknaden skall
kunna ske. Beträffande lönesättningen vill vi framhålla att det med tanke
på den aktuella gruppens missbruksproblem är väsentligt att lönen knyts
till den enskildes sociala situation. Socialtjänsten måste få möjlighet att
sätta och utforma lönen på ett sådant sätt att missbruket inte främjas.
Regeringen bör återkomma med förslag till lönesättning enligt dessa principer.

6. Särskilda medel

Regeringen föreslår att riksdagen skall anvisa 500 milj. kr. under anslaget
B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder för att kunna användas av
regeringen till beredskapsarbeten eller rekryteringsstöd efter hand s-om
stora behov redovisas, främst i samband med AMS redovisning av arbetsmarknadsläget
i februari.

Såsom framhållits ovan anser vi att regeringen i första hand bör utnyttja
den finansfullmakt som riksdagen lämnat. Det finns därför inte någon
anledning för riksdagen att anslå ytterligare medel som reserv.

Mot. 1984/85:127

17

7. Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att till sysselsättningsskapande
åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1984/85 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 750000000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utnyttjande av regeringens finansfullmakt
för anslag till beredskapsarbeten och rekryteringsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett kommunalt rekryteringsstöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nya regler för kommunala beredskapsarbeten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om offentlig skyddad sysselsättning.

Stockholm den 12 november 1984

ALF WENNERFORS (m)
ANDERS G. HÖGMARK (m)
INGRID HEMMINGSSON (m)
GÖREL BOHLIN (m)
GULLAN LINDBLAD (m)
BARBRO NILSSON (m)
i Visby

HÅKAN STJERNLÖF (m)
SONJA REMBO (m)
BENGT WITTBOM (m)
STEN SVENSSON (m)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

■