Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:124

Lars Werner m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1984/85:45)

Den socialdemokratiska regeringen lägger fram denna proposition i ett
läge då den av allt att döma inser att den hittills förda politiken inte på
något sätt kunnat förändra de grundläggande ekonomisk-politiska förhållanden
som föder fram den stora arbetslösheten och de av den följande
ekonomiska problemen.

Man säger sig ha velat lägga grunden för en långsiktig expansion av
sysselsättning och investeringar, men har misslyckats med båda sakerna.
Förbättringar har nåtts vad gäller bytesbalans och budgetsaldo utan att
man kunnat avancera från den position med fortsatt hög arbetslöshet som
alltjämt är det allt överskuggande problemet. Landet kommer av allt att
döma att gå in i en ny lågkonjunktur med en kvarstående dold och öppen
arbetslöshet av en storlek som vi tidigare varit förskonade från. En analys
av det av regeringen omhuldade begreppet att "Det går bra för Sverige”
visar att det under de senaste åren har gått mycket bra för exportindustrin
och dess ägare, det har gått mycket bra för aktiespekulanter och förmögenhetsägare
medan det inte har gått bra alls för den stora skara som vill ha ett
arbete för sin försörjning. Detta beror bl. a. på att företag som har en stark
inriktning mot den svenska hemmamarknaden har haft en sämre utveckling
än exportindustrin.

Vänsterpartiet kommunisterna har. under såväl de borgerliga regeringarnas
tid som under socialdemokratins regeringsperiod efter 1982, pekat på
faran av att söka sin tillit till en exportledd tillväxt som den allenarådande
medicinen. Särskilt som denna tillväxtpolitik förts fram på bekostnad av
inhemsk privat och offentlig konsumtion. Fördelningspolitiskt har den
förda politiken varit negativ för det stora flertalet eftersom stora förmögenheter
flyttats över från de vanliga inkomsttagarna till de redan besuttna och
från den samlade offentliga sektorn till privata händer. Detta har skett
samtidigt som "den underbara nattens" orättfärdiga skatteuppgörelse mellan
de borgerliga och socialdemokraterna har inneburit sänkt skatt främst
för höginkomsttagarna, och minskade skatteintäkter för staten som måst
täckas på andra vägar.

Det är i detta ekonomiska läge, med de stora och mycket komplicerade
uppgifter som ligger framför regeringen om den på allvar vill lösa upp
arbetslöshetsknuten, förvånande att man från regeringen motiverar de
föreslagna skatteökningarna med "åtstramningsmotiv" och pekar på
"nödvändigheten” av konsumtionsminskningar för det svenska folket.
Enligt vänsterpartiet kommunisterna krävs långsiktiga satsningar för att

Mot. 1984/85:124

skapa varaktiga arbetstillfällen och en utveckling av den offentliga sektorn
för att råda bot på arbetslösheten. Vissa av regeringens nu föreslagna
åtgärder kan diskuteras och delvis motiveras utifrån denna ståndpunkt,
även om det inte är särskilt svårt att finna betydligt bättre och rättvisare
alternativ till finansiering och förslag om betydligt kraftfullare åtgärder.

Vpk kan inte heller acceptera den hittills förda lönepolitiken. Den innebär
att man från regeringens håll, trots de stora reallönesänkningar som
skett, försöker tvinga arbetstagarna att begränsa sig till 5% löneökningar
nästa år. Man tror att detta är nyckeln till låg inflation. Som vi tidigare flera
gånger påpekat finns inget sådant automatiskt samband mellan löneutveckling
och inflation utan problemet är mera sammansatt. Löntagarna måste
få sin andel av den produktions- och vinstökning som faktiskt skett under
de senaste åren. De blir inte för den skull ansvariga för pris- och kostnadsökningarna.
Hög ränta, stora satsningar inom försvaret, enorm vinstutveckling
och stora inslag av spekulation i stället för framtidsinriktade
investeringar är bidragande orsaker till inflationsutvecklingen.

Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar starkt huvudlinjen i regeringens
ekonomiska politik. Utrymme måste skapas för kraftfulla samhällsinsatser
mot arbetslösheten och för att förstärka samhällsekonomin inför
kommande lågkonjunktur. Men detta måste framför allt ske genom att
företagens och spekulanternas rekordvinster dras in och mobiliseras för en
arbetsskapande och inkomstutjämnande politik. Arbetarrörelsen har ett
ansvar att bekämpa den ekonomiska krisen och se till att det kapital folket
skapar kommer till användning för landets fromma. Det är hög tid att sätta
folkets väl före kapitalets profiter och inte tvärtom vilket nu är fallet.

Politik för arbete, rättvisa och en bättre miljö

En mer effektiv krispolitik måste utformas så att den bidrar till en
maktförskjutning från storfinans och andra kapitalistiska maktcentra till
förmån för de arbetande. Graden av folkligt inflytande och planmässighet i
utvecklingen måste öka samtidigt som man banar väg för ett jämlikt och
socialt rättfärdigt samhälle där livskvalitén höjs.

Ett huvudmål för en sådan politik måste vara att avskaffa arbetslösheten
och samtidigt vidta åtgärder som förbättrar arbetsmiljö och yttre miljö.
Därför är det inte en hållbar strategi att i så hög grad som nu förlita sig på
att kapitalets exportindustri skall vara motor och centrum i den utvecklingen.
En politik för arbete, rättvisa och en bättre miljö måste förutom att
gripa sig an uppgiften att skapa nya arbetstillfällen utgå från ekologisk och
medicinsk kunskap. Detta måste ske genom samhälleliga investerings- och
utbyggnadsprogram som grundas på hushållning med mänskliga och miljömässiga
resurser. Därigenom kan man trygga de arbetandes levnadsstandard
och höja livskvalitén samtidigt som den ekonomiska aktiviteten i
samhället höjs.

Mot. 1984/85:124

Ett program för arbete, rättvisa och en bättre miljö bör innehålla bl. a.
följande:

— Upprättande av ett nationellt industriprogram i samhällelig regi med mål
att skapa ca 100000 nya arbetstillfällen för bl.a. miljö-, energi- och
transportteknik, under en tioårsperiod.

— En planmässig utbyggnad av den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt
viktiga delar. En satsning på statens järnvägar och en
starkt förbättrad kollektivtrafik och överflyttning av tung trafik och
långväga transporter till järnväg.

— En arbetsmarknadspolitik som i väsentligt högre grad riktar in sig på att
skapa bestående arbeten.

— Åtgärder för att ställa viktiga kapitalistiska maktcentra under folkets
kontroll samtidigt som snabba åtgärder görs för att se till att vinster och
förmögenheter fördelas på ett fördelningspolitiskt riktigt sätt.

— En allmän arbetstidsförkortning måste påbörjas. Det är en socialpolitisk
åtgärd som har betydelse också för sysselsättningen.

— Som alternativ till exportledd tillväxt måste ett program för att ersätta
onödig import med inhemsk produktion tas fram. Ett sådant program
har en helt annan fördelningspolitisk innebörd än generella ”åtstramningar”
för att minska importefterfrågan.

De i propositionen föreslagna åtgärderna kan, med vissa väsentliga
förändringar, accepteras som ett led i kampen mot arbetslösheten trots att
förslagen i första hand ger en bitter bismak av panikartad budgetpolitik.
Enligt vår mening bör subventioneringen till s. k. rekryteringsplatser upphöra.
1 stället bör man ställa krav på särskilt större företag, som gör vinster
på omfördelningen inom ekonomin, att de garanterar anställning för ungdomar
i proportion till den egna arbetsstyrkan. Regeringen bör med det
snaraste återkomma med förslag om en sådan ungdomsgaranti för arbetslösa
ungdomar.

Det är bra att det skapas fler beredskapsarbeten även om detta också är
en kortsiktig lösning. Det är gott att byggarbetsmarknaden får stöd och det
är en viktig socialpolitisk åtgärd att det skapas ett rekryteringsstöd för
långtidsarbetslösa inom den kommunala sektorn. Däremot bör de pengar
som avses användas för rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten
inom näringslivet och de medel som avsatts för senare användning, tillsammans
inemot 1 miljard kronor, i stället användas för att skapa nya fasta
jobb inom olika delar av den offentliga sektorn.

Inom energi-, miljö- och kommunikationsområdena kan redan på kort
sikt arbeten skapas genom ombyggnads- och nyanläggningssatsningar.
Förutsättningarna är en sådan inriktning som nämns inledningsvis i detta
avsnitt. Naturvårdsverkets aktionsplan mot luftföroreningar, försurning
och skogsdöd utgår från att samhällsinvesteringar kommer till stånd utan
dröjsmål. Planen omfattar förslag till åtgärder för minskad och renare
bilism, liksom satsningar på teknik för energihushållning och miljöförbätt

Mot. 1984/85:124

ringar i övrigt. Samtliga förslag ryms mycket väl i en strategi för att
avskaffa arbetslösheten. Med hänvisning till att luftföroreningarna hittills
kostat mångmiljardbelopp kommer en sådan strategi att vara direkt samhällsekonomiskt
lönsam.

Av de i propositionen föreslagna 1750 milj. kr. som skall anslås till
sysselsättningsskapande åtgärder bör alltså satsningar göras som ett led i
en strategi som här beskrivs. Det synes oss vidare som om vinstutvecklingen
inom näringslivet är sådan att det knappast är brist på ekonomiska
resurser som gjort att nyanställningar och nödvändiga satsningar på miljöteknik
och förbättrad arbetsmiljö uteblivit.

Kommunerna bör ges möjligheter att omvandla ungdomslagsplatser som
många gånger fyller viktiga samhällsnyttiga uppgifter - till fasta
arbeten. Vidare bör arbetstiden i ungdomslagen förlängas.

Finansiering

I propositionen föreslås ett antal skattehöjningar för att finansiera arbetsmarknadspolitiska
åtgärder samt för att få en budgetförstärkning. 1
valet mellan en budgetförstärkning via skatten och en ytterligare nedskärningspolitik
inom den offentliga sektorn så är valet inte svårt för vänsterpartiet
kommunisterna. Vi anser dock att man i första hand bör lägga
skatter på dem som har störst bärkraft och ställer förslag om en höjd
omsättningsskatt på aktiehandeln, engångsskatt på stora förmögenheter
samt åtgärder för att beskatta de stora realräntevinster som skapas hos
bl. a. finansbolagen.

Dessa förslag har tillsammans med andra åtgärder för att lindra verkningarna
av regeringspropositionen framlagts för regeringen i diskussioner.
Vad gäller resultatet av överläggningarna anser vi att de stora lindringar
som ges hyresgästerna genom en halvering av den väntade hyreshöjningen
och kompensationen till pensionärerna för fastighetsskatten ger ett
samhällsekonomiskt resultat som inte kan betecknas som en "åtstramningspolitik”.
Omräknat i pengar betyder de lägre hyreshöjningarna under
1985 ca 2 miljarder kronor. Till detta kommer de arbetsmarknadspolitiska
satsningarna som betyder ca 1,75 miljarder kronor. Dvs. samhällsekonomin
tillförs på olika vägar i stort sett samma summa som dras in via de
föreslagna skattehöjningarna.

Vidare anser vi att förutsättningarna för en räntesänkning finns. En
sådan skulle få stor betydelse för boendekostnader och produktiva investeringar
samt verka återhållande på den allmänna prisutvecklingen. Regeringen
bör ta initiativ för att åstadkomma en snar räntesänkning.

Vänsterpartiet kommunisternas förslag till finansiering genom bl. a. höjd
aktieoms, förmögenhetsskatt och beskattning av realräntorna kan användas
för att få till stånd ett mer långtgående program i enlighet med vad som

Mot. 1984/85:124

ovan sägs i motionen. Den utredning om hur realräntorna bör beskattas
som regeringen ställt i utsikt bör genomföras snabbt.

Vad gäller de olika skatteförslagen i regeringens proposition accepterar
vi de föreslagna höjningarna på alkohol, tobak, resor och el, medan vi
kräver en större kompensation för glesbygdsbilister för att den föreslagna
bensinskattehöjningen inte skall avvisas. Vpk vill också att de som har
kostnader för resor mellan bostad och arbete kompenseras.

Energipolitiska överväganden

Både elskattehöjningarna och bensinskattehöjningarna har energipolitisk
betydelse. Den elrea som pågår bidrar till att den svenska energiförsörjningen
binds fast vid kärnkrafts-el och försvårar på så sätt avvecklingen
av kärnkraften. Såväl vindkraft som mottryckskraft. inhemska bränslen
och naturgasintroduktion i större omfattning motverkas av alltför låga
elpriser, och en fortsatt elrea kommer att allvarligt försena introduktion av
alternativen till såväl olja som el. Vpk ser med tillfredsställelse att regeringen
föreslår elhöjningar som denna gång drabbar alla, dvs. i huvudsak
även industrin som vid tidigare tillfallen undantagits vid skattehöjningar.

När det gäller drivmedel för fordon anser vi att både etanol och gasol bör
undantas från den föreslagna skattehöjningen liksom blyfri bensin så att
övergång till inhemska bränslen (etanol) och miljövänliga bränslen (gasol
och etanol) underlättas. Det är åtgärder som på sikt får betydelse för såväl
jordbruket och miljön som handelsbalansen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförs föreslås

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:45 beslutar godkänna
de allmänna riktlinjerna för ett program för arbete, rättvisa
och en bättre miljö som anvisas i motionen,

2. att riksdagen beslutar om en höjning av omsättningsskatten på
aktier med 1 % till sammanlagt 2% från den 1 januari 1985,

3. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförs
om en engångsskatt på stora förmögenheter och hos regeringen
hemställa om förslag till lag i enlighet härmed,

4. att riksdagen med anledning av vad som anförs i motionen hos
regeringen hemställer om en skyndsam utredning om hur en
beskattning av realräntevinster skall genomföras med giltighet
från den I juli 1985,

5. att riksdagen med hänvisning till vad som anförs i motionen
beslutar avslå regeringens förslag till skattehöjningar på etanol
och gasol.

Mot. 1984/85:124

6. att riksdagen med verkan fr. o. m. den I januari 1985 beslutar om
en nedsättning av fordonsskatten i det inre stödområdet med 170
kr. utöver regeringens förslag, dvs. sammanlagt 370 kr., dock
maximalt med den för fordonet normalt utgående skatten,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som kompenserar
den som har längre avdragsgilla bilresor mellan arbete och
bostad för bensinskattehöjningen,

8. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om
en sänkning av räntan,

9. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag vad avser
anvisning av 500 milj. kr. till rekryteringsstöd,

10. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till en ungdomsgaranti
med finansiering av företagsvinster enligt vad i motionen
anförs,

11. att riksdagen beslutar att anvisa 1000000000 kr. för att finansiera
fasta jobb i kommunerna.

Stockholm den 12 november 1984
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

Nototedts Tryckeri, Stockholm 1984