Motion
1984/85:120
Sven Henricsson m. fl.
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:45)
Sammanfattning
I denna motion behandlas frågan om kompensation till glesbygden för
bensinskattehöjningen. Frågan om den ur fördelningspolitisk synpunkt
orättvisa prissättningen på oljeprodukter berörs i sammanhanget. Vidare
föreslås en förbättring av reseavdragen för arbetsresor.
Stora regionala prisskillnader
Vem som helst kan vid resor genom landet se att bensinpriset är betydligt
lägre i centrala regioner och högre i de perifera områdena t. ex. i
Norrlands inland. Detta gäller oljeprodukter i allmänhet. Följden av detta
förhållande är att de regioner där avstånden till arbete och service är långa
med därav följande större åtgång på motorbränsle också får betala mer per
kvantitet bränsle. Samma sak gäller f. ö. olja för uppvärmningsändamål.
De delar av landet som har långa leveransvägar har ofta, som i fallet
Norrlands inland, också det hårdaste klimatet. Det betyder att såväl transportavstånd
som klimatförhållanden i denna landsdel är ägnade att höja
uppvärmningskostnaderna i jämförelse med andra landsdelar. Det finns
exempel på att uppvärmningskostnaderna i vissa fall kan vara dubbelt så
höga i Norrland som i Skåne för en likadan villa. Trots att denna fråga varit
föremål för utredning ett flertal gånger har några som helst konkreta
åtgärder inte vidtagits för att komma till rätta med de stora prisskillnaderna.
Det begränsade fraktbidrag som riksdagen beslöt om 1980 i syfte att
minska prisskillnaderna på olja i den mån de betingades av fraktkostnaderna
togs bort 1983. De s. k. marknadskrafternas priskrig gynnar centrala
tätbefolkade regioner på bekostnad av glest befolkade, ekonomiskt mindre
utvecklade områden.
1 själva verket illustrerar förhållandet resultatet av oljebolagens uppskörtningspolitik
och aktualiserar arbetarrörelsens gamla krav på oljehandelns
överförande i samhällelig och kooperativ ägo. Enligt vår mening är
det fullt möjligt att utjämna priset på oljeprodukter i hela landet. Det är en
fråga om solidaritet och en viktig fördelningspolitisk och regionalpolitisk
princip rörande utjämning och rättvisa och vi anser därför att frågan om en
utjämning av priserna på oljeprodukter i landet inte får glömmas bort utan i
stället göras till föremål för nya överväganden av regeringen.
1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 120-124
Mot. 1984/85:120
2
Kompensation till glesbygden för bensinskattehöjningen
Det är alltså odiskutabelt att de delar av landet som har gles bebyggelse
också har långa pendlingsavstånd till arbetsplatser och service och samtidigt
en svagt utbyggd kollektivtrafik. En fortgående koncentration av
service och produktion förstärker dessa tendenser. En rad ytterligare
faktorer medverkar f. ö. till högre rese- och transportkostnader i glesbygderna.
I många fall är bilisterna hänvisade till ett grusvägnät som sliter hårt
på bilarna, och vintertid måste exempelvis i Norrland och Värmland bilen
specialutrustas för att klara snö. is och stark kyla. Härtill kommer stora
merkostnader på grund av de nyssnämnda regionala prisvariationerna som
inte sällan kan uppgå till 50-60 öre litern. Den i propositionen föreslagna
bensinskattehöjningen får alltså ses i sammanhang med glesbygdsbilistens
hela situation. I dessa områden finns ofta inget val mellan privatbil och
kollektivtrafik - ett val som på andra håll ofta kan ske då driftkostnaderna
för bilen stiger.
Vi är medvetna om svårigheterna att uppnå ett helt rättvist system för
kompensation till regioner som på grund av sin struktur kräver längre
körsträckor än vanligt. Dock borde enligt vår mening hela denna problematik
bli föremål för en närmare genomgång. I avsaknad härav måste vi
acceptera att kompensationen utgår i de tidigare angivna kommunerna, 36
stycken i inre stödområdet, och i form av nedsatt fordonsskatt för de
personbilar som hör hemma där.
De undersökningar som propositionen hänvisar till då det gäller regionala
skillnader i körsträckor har inte tillräckligt beaktat det förhållandet att i
mera centrala regioner med en väl utbyggd kollektivtrafik bilen inte nödvändigtvis
måste användas i den utsträckning som sker. En direkt jämförelse
kan knappast göras. De schablonmässiga genomsnittssiffror för riket
som helhet resp. för s.k. A-regioner som tydligen använts ger inte den
rättvisande bild som en direkt jämförande analys av förhållandet mellan de
berörda glesbygdsområdena och de med kollektivtrafik välförsedda regionerna
skulle kunna ge. Vi har, i avsaknad av en sådan mera ingående
analys, genom erfarenhetsmässiga beräkningar och intervjuer kommit
fram till att exempelvis en Norrlandsbilist i de berörda typiska glesbygdskommunerna
måste använda bilen mellan 500 och 1 000 mil mer per år än
genomsnittsbilisten. Den längre sträckan av de nämnda gäller arbetspendlare.
Om man därför vill säkerställa att de berörda bilisterna i samband
med den höjda bensinskatten inte fåren försämring måste kompensationen
uppgå till ca 500 kr. för pendlingsbilister och omkring halva detta belopp
för övriga.
Höjda avdrag för resa med egen bil bostad—arbetsplats
Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen äger
skattskyldig ”rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplat
Mot. 1984/85:120
3
sen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad att han
behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel”. Vidare framgår
att riksskatteverket för varje år skall fastställa grunderna för beräkning
av de avdrag som får göras när den skattskyldige använder egen bil för
resor till och från arbetsplatsen. Såväl visst vägavstånd som viss angiven
tidsvinst utgör en förutsättning för avdrag. Ett högre milavdrag medges för
de första 1 000 milen och anses utgöra viss ersättning för de årsbundna
kostnaderna. Körda mil utöver de första 1 000 ger ett mindre avdrag per
mil och anses motsvara de rörliga kostnaderna. Vi är av den bestämda
meningen att en eventuell höjning av bensinskatten enligt regeringens
förslag måste leda till en motsvarande höjning av nyssnämnda avdrag för
resor mellan bostad och arbetsplats. När vi därför föreslår en kompensation
motsvarande ca 500 kr. utgår vi ifrån att en viss del av denna kompensation
erhålls genom en sådan höjning av avdragsbeloppet för arbetsresor
fr. o. m. 1986 års självdeklaration. Riksdagen bör i en särskild rekommendation
till riksskatteverket uttala sig för en sådan höjning. Med tillägg av
den av oss föreslagna grundkompensationen på 250 kr. sänkt fordonsskatt
(ill alla berörda bilister i inre stödområdet kommer kompensationen för
den kategori glesbygdsbilister som dessutom har långa arbetsresor att
uppgå till ca 500 kr.
Hemställan
Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen sägs beträffande
a) utjämning av de regionala prisskillnaderna på olja och bensin,
b) höjning av avdragsbeloppet för resor mellan bostad och arbetsplats,
2. att riksdagen beslutar att reduktionen av fordonsskatten för personbilar
i vissa kommuner i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län skall kunna uppgå till högst 370 kr.
Stockholm den 12 november 1984
SVEN HENRICSSON (vpk)
JOHN ANDERSSON (vpk)
PAUL LESTANDER (vpk)
BJORN SAMUELSON (vpk)
BERTIL MÄBR1NK (vpk)
+1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 120-124