16

Motion
1984/85:115
Birger Rosqvist

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:45)

Det är i princip helt riktigt att regeringen vidtar åtgärder för att stärka
statsbudgeten när så behövs. Att åter få balans i ekonomin efter den
förödande finanspolitik som fördes under de borgerliga åren 1976-1982
har krävt och kräver fortfarande delvis stränga åtgärder som kan uppfattas
som både hårda och tunga.

När sysselsättningsläget kräver kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser
tvekar inte heller regeringen att gå in med omfattande åtgärder. Sådana
åtgärder skall dock betalas och att som under den borgerliga tiden låna sig
fram är en väg som nuvarande regering helt riktigt undviker. Därför föreslås
nu en rad åtgärder som stärker statsbudgeten.

Det är emellertid på ett område i åtgärd spaketet som regeringsförslaget
medför en invändning. Det gäller förslaget om budgetförstärkning genom
höjd elskatt. Den höjda skatten beräknas ge ökade statsfinansiella intäkter
med 1 600 milj.kr./år.

Vi har ett energipolitiskt beslut. Vi skall minska importbehovet av
energi. Det har i flerfaldiga sammanhang klart uttalats att oljeförbrukning
och oljeimport skall reduceras så långt möjligt. Så görs också nu i proposition
1984/85:45 av föredragande statsråd: ”Jag vill understryka att det är
angeläget med fortsatta insatser för att spara energi och ersätta olja.”

Vårt lands elproduktion belastar till mycket liten del vår import. Ingen
elproduktion behöver i dag ske med olja eller kol. Importkostnaden för
bränslet till de kärnkraftproducerande energin är mycket liten i förhållande
till producerad energi. Elkonsumenten använder således en nästan helt
igenom inhemsk produkt.

Hittills har energipolitiken vad gäller importbehov varit framgångsrik.
Oljekonsumtion för bl. a. uppvärmning har minskat betydligt. Kolimporten
har blivit betydligt lägre än tidigare prognoser. Allt detta har gagnat vår
handelsbalans. Det är därför svårt att förstå det resonemang som nu förs
att den föreslagna elskatten också skulle medverka till en förbättrad handelsbalans.
Det blir ju tvärtom på den punkten. Det ger i stället följder som
går stick i stäv mot ett i stor enighet fattat energipolitiskt beslut.

Den trend till övergång från importerad olja till inom landet producerad
energi som varit så behövlig och tydlig kan nu komma att brytas.

På basis av fattade energipolitiska beslut har investeringar gjorts för att
kunna produktionen inom den elproducerande sektorn. Skatteförslaget
ändrar nu balansen i kostnader mellan olja och el. El producerad inom

Mot. 1984/85:115

17

landet kommer att efterfrågas mindre. Övergången från importerad olja till
vår egen producerade energi kommer att bromsas upp. Vad har vi då
vunnit statsfinansiellt vad gäller handelsbalans? Dessutom, vad vinner vi
miljöpolitiskt genom att ge större utrymme för rök, gas och svavelutsläpp
från mera oljeförbränning på bekostnad av el som idag är den ur miljösynpunkt
mest rena energiframställning som går att erbjuda?

För elkraftindustrin som redan gjort stora investeringar och kraftiga
ekonomiska åtaganden på basis av politiska energibeslut skulle en nu
minskande beräknad efterfrågan av produktionen allvarligt ändra ekonomiska
kalkyler.

Det behövs säkert åtgärder för att stärka svensk ekonomi. Regeringen
har inte tvekat att vidta åtgärder. Men åtgärder och resultat kan utformas
ännu bättre. En sådan bättre åtgärd vore att skattemässigt ej ytterligare
försämra den balans som idag räder mellan förbrukning av olja och el. Den
nämnda inkomstförstärkningen om 1,6 miljarder/helår som nämnts i propositionen
föranleder vad belopp beträffar ingen invändning.

Men skall ett resultat uppnås som tjänar det syfte som sagts får inte
balansen skattevägen rubbas mellan olika energislag. En mellan olja och el
neutral skattehöjning bibehåller trenden för minskad oljeimport till gagn
för såväl statsfinansiell rekonstruktion och handelsbalans som energipolitisk
målsättning.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för att statsbudgeten stärks vad gäller skatt
å energi på sådant sätt att nuvarande konkurrensförhållande mellan
el och olja ej ytterligare försämras till elanvändningens nackdel.

Stockholm den 8 november 1984

BIRGER ROSQVIST (s)