Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:10

Inga-Britt Johansson m. fl.

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter (prop. 1984/
85:1)

Propositionen föreslår omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter
för att stödja uppbyggnaden av en självständig regional musikverksamhet.

Det avgörande argumentet för ett regionalt huvudmannaskap är att både
regionmusiken och den regionala delen av Rikskonsertverksamheten skall
kunna ingå som ett organisatoriskt led i en sammanhängande regional
musikpolitik som landsting och kommuner gemensamt svarar för och som
omfattar alla delar av musikpolitiken: musikundervisning, folkbildning,
institutionsverksamhet i orkestrar och ensembler etc.

Landstingen skall bli huvudmän och dessa får själva avgöra vilken regional
indelning som är lämplig och hur samverkan över länsgränser och med de
kommuner, Malmö och Göteborg, som står utanför landstingsindelningen
skall ske. Som exempel på samverkan anges ”Musik i Väst” och Kultur i
Skåne, där dessa båda städer ingår i samverkansprojekt.

I dessa projekt ingår symfoni- och kammarorkestrarna som en viktig del.
Dessas roll i ett regionalt musikliv har också understrukits av några
remissinstanser. Eftersom avsikten är att få till stånd en sammanhängande
regional musikpolitik är det nödvändigt att symfoni- och kammarorkestrarna
tas med i det fortsatta arbetet och att de får likvärdiga ekonomiska villkor.
Som Gävleborgs läns landsting har konstaterat i sitt remissyttrande så ”kan
det inte vara rimligt att enskilda landsting och kommuner tvingas avsätta
huvuddelen av sina bidragsresurser till dessa specialiserade och resurskrävande
institutioner”.

Regeringen bör därför ge kulturrådet i uppdrag att utreda vilka åtgärder
som behöver vidtas för att symfoniorkestrar och kammarorkestrar skall
kunna inlemmas i det regionala samarbetet.

Målsättningen bör vara att detta skall kunna ske samtidigt som regionaliseringen
av regionmusiken och Rikskonserter genomförs.

En viktig förutsättning för hur väl den föreslagna musikreformen skall
fungera är hur organisationsfrågorna såväl på arbetsgivar- som på arbetstagarsidan
ordnas. F. n. är på arbetsgivarsidan landets symfoniorkestrar,
radioorkestern, Hovkapellet och övriga teaterorkestrar oavsett statligt,
kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap anslutna till Teatrarnas
riksförbund (TR), likaså Rikskonserter, medan regionmusiken är en
statlig förvaltning, vars arbetsgivarfråga företräds av arbetsgivarverket.

Det är en entydig uppfattning att regionmusikens speciella ställning

Mot. 1984/85:10

organisatoriskt försvårat möjligheterna att inlemma regionmusiken i musiklivet.
Föredragande statsrådet slår också fast:

Regionmusikernas anställningsvillkor har, genom att de styrs av statliga
avtal, lagt vissa hinder i vägen för samarbetet med andra musikinstitutioner.

De statliga anställningsvillkoren har inte heller givit lösningar på bl. a. de
upphovsrättsliga problem som uppkommer vid överföringar i radio eller TV,
grammofoninspelningar etc. Inom TR:s avtalssystem har det varit mycket
lättare att lösa problemen genom att TR även disponerar över radio- och
TV-företagens och teatrarnas avtal samt helt och hållet kan bygga upp sina
avtal utifrån kulturlivets krav.

Den organisatoriska splittringen på arbetsgivarsidan är ett problem som
enligt kulturrådet bör lösas i samband med den nu diskuterade omorganisationen.
Kulturrådet fortsätter i sin rapport (1981:6):

Den nuvarande ordningen är enligt kulturrådet otillfredsställande, inte
minst för musikområdet. Att arbetsgivarsidan är splittrad kan enligt rådet
försvåra den positiva utveckling som regionaliseringen syftar till.

Men kulturrådet ville inte lägga förhandlingsansvaret för regionmusiken
på TR, som väl underförstått annars vore det naturligaste, eftersom TR var
ansluten till SAF. Kulturrådet motiverar det olämpliga i SAF-anslutningen
med att kulturinstitutionerna ju har sin verksamhet finansierad av stat,
landsting och kommun samt styrs av kulturpolitiska mål.

Föredragande statsrådet uttalar att han delar kulturrådets uppfattning att
det behövs ”en mer samlad arbetsgivarorganisation på kulturområdet än vi
nu har” och erinrar om 1982/83 års riksmötes beslut att statsägda företag inte
skall tillhöra SAF.

Vi finner det på sin plats att deklarera att den av utbildningsministern
anförda synen på de statliga företagens SAF-tillhörighet har sin motsvarighet
långt ut i kommun och landsting och gäller alla kulturområden. Detta har lett
till att de statliga, kommunala och landstingsägda kulturinstitutionernas
företrädare inom TR utrett frågan om hur ett utträde ur SAF skall kunna
genomföras utan kostnadsökningar eller ett sönderbrytande av det finmaskiga
samarbete som utvecklats mellan kulturinstitutionerna inom TR. Utredningens
förslag har lett fram till att TR och samtliga dess medlemmar begärt
sitt utträde ur SAF den 1 januari 1985. TR kommer då att fortsätta som en
helt obunden organisation med närmast samma ställning som Tidningarnas
arbetsgivareförening och främst med ansvar att tillvarata de offentligt ägda
kulturinstitutionernas intressen som arbetsgivar- och branschorganisation
inom områdena teater, musik, radio, TV och film.

Bakom den ovannämnda TR-utredningen står politiskt eniga företrädare
för samtliga de kommuner och landsting samt staten som iklätt sig huvudmannaskap
på teater- och musikområdena. Det är dessa representanters tro
att man med det nya TR, som f. n. också kommer att välja ett mera
heltäckande namn, har skapat ett instrument som på ett expertbetonat sätt

Mot. 1984/85:10

skall kunna bidra till ett förverkligande av kulturpolitiken. Samtidigt som vi
är övertygande om TR:s kapacitet att på ett kvalificerat sätt tillvarata också
regionmusikens intressen inom musiklivets ram också som branschorganisation,
bör framhållas vårt starka intresse av att stödja det nya Teatrarnas
riksförbund genom att ge den organisation vi nu själva utformat ett odelat
ansvar på musikens område. Härigenom blir det möjligt att upphäva den
splittring inom musiklivet som föreligger

- mellan Rikskonserter resp. den nya centrala musikinstitutionen och
regionmusiken i övrigt,

- mellan symfoniorkestrarna och regionmusikerna,

- mellan regionmusiken i Stockholm och övriga landet,

- mellan regionmusiken och andra institutioner med musikanknytning på
teaterns, radions m. fl. områden,

- och samtidigt ta hänsyn till olika fackliga önskemål.

Det vore därför fel att redan nu binda stiftelsen till statligt reglerade
tjänster. I stället bör det i enlighet med det ovan sagda ankomma på
organisationsutredningen att finna en lösning på arbetsgivarorganisationsfrågorna.

I anslutning till utbildningsministerns uttalade avsikt att behandla arbetsgivarorganisationsfrågan
”i samband med bl. a. överläggningar mellan befintliga
arbetsgivarorganisationer” bör TR inbegripas bland ”befintliga arbetsgivarorganisationer”.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att kulturrådet bör utreda vilka åtgärder som
behöver vidtas för att inlemma symfoni- och kammarorkestrarna i
det regionala samarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsgivarorganisationsfrågorna.

Stockholm den 17 oktober 1984

INGA-BRITT JOHANSSON (s)

OLLE WESTBERG (s)

HANS PETTERSSON (s)
i Helsingborg

MAJ-LIS LANDBERG (s)

ARNE ANDERSSON (s)
i Gamleby