Riksdagens protokoll 1983/84:25

Onsdagen den 16 november

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

2 § Talmannen meddelade alt Iris Mårtensson (s) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Kenth Högströms uppdrag som ersättare upphört.

3 § Föredrogs och hänvisades Proposition

1983/84:61 till näringsutskottel

4 § Föredrogs och hänvisades
Förslag

1983/84:8 till finansutskottet

5 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1983/84:73-75 till näringsutskottel

1983/84:76-82 till utbildningsutskottet

1983/84:83 fill kulturutskottet

1983/84:84 fill socialförsäkringsulskottet

1983/84:85 till bostadsutskottet

1983/84:86 yrkandena 1 och 2 till finansutskottet

yrkande 3 fill utrikesutskottet

yrkande 4 till försvarsutskottet

yrkandena 5-8 och 19-21 till socialförsäkringsulskottet

yrkandena 9, 10 och 23 fill skatteutskottet

yrkandena 11-18 till utbildningsutskottet

yrkande 22 till jordbruksutskottet

yrkandena 24-26 till bosladsulskottel
1983/84:87 till bostadsutskottet
1983/84:88 till trafikutskottet
1983/84:89 till arbetsmarknadsutskottet 97

7 Riksdagens protokoll 1983/84:22-26

Nr 25_________ 1983/84:90 till bostadsutskottet
Onsdagen den__ 1983/84:91 yrkandena 1-3 till finansutskottet
16 november 1983 yrkandena 4 och 5 till skatteutskottet
_____________ 1983/84:92 fill utbildningsutskottet

1983/84:93 yrkande 5 fill skatteutskottet i övrigt fill jordbruksutskottet

1983/84:94 och 95 fill ulbildningsulskollel

1983/84:96 yrkande 4 fill finansutskottet

i övrigt till socialförsäkringsulskottet

1983/84:97 fill utbildningsutskottet

1983/84:98 och 99 till jordbruksutskottet

1983/84:100 yrkande 1 till finansutskottet yrkande 2 til! utrikesutskottet yrkandena 3-9 till socialförsäkringsulskottet yrkandena 10-12 fill trafikutskottet yrkandena 13-20, 39 och 52 till skatteutskottet yrkandena 21 och 22 till kulturulskollet yrkandena 23-36 till ulbildningsulskollel yrkandena 37, 38 och 40-44 till jordbruksutskottet yrkandena 45-51 och 53 till bostadsutskottet yrkandena 54-56 och 58 till näringsutskottel yrkande 57 till försvarsutskottet

1983/84:101 till utbildningsutskottet

1983/84:102 till socialförsäkringsulskottet

1983/84:103 till jordbruksutskottet

1983/84:104 till bostadsutskottet

1983/84:105 till utbildningsutskottet

1983/84:106 till skalteutskotlet

1983/84:107 till näringsutskottet

1983/84:108-112 till ulbildningsutskollel

1983/84:113 till utrikesutskottet

1983/84:114 till utbildningsutskottet

1983/84:115 till bostadsutskottet

1983/84:116 till kulturutskottet

1983/84:117 till utbildningsutskottet

1983/84:118 till socialförsäkringsulskottet

1983/84:119 till skalleulskollel

1983/84:120 till arbetsmarknadsutskottet

1983/84:121 till kulturutskottet

1983/84:122 och 123 fill socialförsäkringsulskottet

1983/84:124 och 125 fill bostadsutskottet

1983/84:126 fill finansutskottet

1983/84:127 och 128 till skatteutskottet

6 § Höjning av skatterna på drycker och tobak, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1983/84:7 om höjning av skatterna på drycker och tobak, m. m. (prop. 1983/84:37).

Ulskollels hemställan om att betänkandet skulle avgöras efter endast en bordläggning bifölls av kammaren.

Anf. 1 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! En av de av alla omfattade alkoholpolitiska målsättningarna är att främja en övergång av konsumtionen från starkare till svagare drycker.

Mot bl. a. denna bakgrund biföll riksdagen i våras yrkanden i en reservation i skatteutskottet om en förändring av lätlvinsbeskatlningen. Den förändring som där föreslogs hade också i princip föreslagils av socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor i en skrivelse till regeringen något år tidigare.

Motivet är all lätlvinsbeskatlningen i dag är så utformad att de priser konsumenterna får betala för kvalilelsviner redan i vad man skulle kunna kalla mellanprislägen blir alltför höga för all många skall kunna se delta som ett alternativ till konsumtion av starkare drycker. Därigenom motverkas strävandena för en övergång till konsumtion av svagare drycker.

Finansministern säger i proposition 37 att han inte f. n. är beredd all föreslå någon förändring av systemet för beskattning av lällviner. Han hänvisar framför allt till tekniska problem med all utforma ett sådant beskattnings-system.

Såsom anförs i del särskilda yttrande som är fogat till skalleulskollels belänkande 7, förefaller de tekniska problem som utvecklas vara något överdrivna. Jag förutsätter all man gör förnyade överväganden i departementet - vilket borde kunna ske ganska enkelt - och återkommer till riksdagen med ett förslag i enlighet med riksdagens beslut i våras.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis också notera att till en del har man i alla fall från departementets sida försökt följa den uttalade målsättningen i riksdagsbeslutet, genom att man föreslår all bara grundavgiften för lättvin höjs och inte procentavgiften. Därutöver hade vi ju kunnat önska en sänkning av procentavgiften, finansierad genom en höjning av grundavgiften, men del finns anledning all återkomma till delta.

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Höjning av skatterna på drycker och tobak, m. m.

Anf. 2 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Till skatleulskotlels betänkande nr 7 vill vi från vpk endast göra ett påpekande rörande handläggningen.

Den förkortade mofionstid som gällt för proposition nr 37 sammanföll med den riksdagsfria veckan. Detta har allvarligt minskal ledamöternas möjligheter att utöva mofionsrätlen. Förutsättningarna alt behandla propositionen kollekfivl i partigrupperna har varit ännu mindre.

Det kan vara mofiverat att förkorta mofionstiden för vissa frågor, men detta får inte i avgörande grad inkräkta på riksdagens möjligheter att granska förslagen.

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Höjning av skatterna på drycker och tobak, m. m.

För många ledamöter - kanske de allra flesta - var situationen den, alt när de efter riksdagsuppehållet anlände hit tisdagen den 8 november, fann de i sina fack ett meddelande om att motionstiden utgått dagen innan. På propositionen fanns däremot en stämpel som angav motionstidens slut till den 15 november.

Det förhållandel att den förkortade motionstiden klubbades samtidigt som propositionen föredrogs och hänvisades till utskott den 27 oktober ändrar inte i någon avgörande grad ledamöternas möjligheter. Många befann sig redan då på väg ut för arbete i sina valkretsar.

Jag har, herr talman, inget yrkande utan vill endast uttala förhoppningen att, när liknande situationer i framtiden uppkommer, hänsyn tas till riksdagens möjligheter att granska propositionsförslagen. I andra sammanhang brukar längre uppehåll i riksdagsarbetet beaktas vid fastställande av sista motionsdag. Detta måste nog gälla även propositioner av den art som det här är fråga om.

100

Anf. 3 EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 7 har tillkommit med anledning av proposition 37, som föreslår justeringar av skatten för vin, sprit och tobak. Den föreslagna höjningen följer de principer som hittills tillämpats i fråga om dessa skatter, och utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot förslaget. Jag ber därför alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Beträffande vinbeskatlningen har moderaterna avgivit ett särskilt yttrande med innehåll som Bo Lundgren nyss redogjort för.

Vårens reservation var undertecknad också av socialdemokrater, bl. a. av mig själv. Vi som undertecknat denna reservation ansåg oss då ha tillräcklig dokumentation för all kräva en förändring av vinbeskattningen på så sätt att priserna på viner i mellanprislägen skulle kunna sänkas på bekostnad av smärre prisjusleringar för de billigaste vinerna. Vi förutsatte också att detta skulle gälla viner upp till en prisnivå på 50-60 kr. Därefter skulle beskattningen gälla som hittills. För alt man skulle uppnå detta krävdes att skatteskalan ändrades vid delta prisläge.

Det har nu visat sig svårt att åstadkomma en sådan skatteskala. Det finns dokumenterat i propositionen. och jag försäkrar Bo Lundgren att del även är andra som försökt konstruera en ny skatteskala utan att uppnå det avsedda resultatet. Jag kan alltså för min del konstatera alt det inte funnits möjligheter att effektuera beslutet, och jag kan därför i dag inte heller stödja det särskilda yttrandet.

Däremot - och del kan sägas vara en personlig deklaration - kan det finnas skäl att i framliden se över hela vin- och spritbeskattningen. Men till det får vi säkert anledning att återkomma i ett annat sammanhang.

Slutligen ett par ord till Nils Berndtson. Jag skulle kanske ha kunnat förstå den här kritiken om det nu hade gällt en proposition där man hade föreslagit en ny beskattning eller en avvikelse från gällande skatteprinciper på vin- och spritbeskattningsområdet. Nu är det inte så, utan det är fråga om en traditio-

nell höjning. Den följer vad riksdagen tidigare har kommit överens om när Nr 25

del gäller vin-och spritskatterna. Och det är ju, Nils Berndtson, inte ovan- p. . ,

ligt, framför allt inte i frågor av det här slaget, att man förkortar motionsti- ,, , , ,10-1

16 november 1983

den. Det finns också en benägenhet från riksdagens sida att försöka undvika___

en hamslringsvåg när vi fattar beslut av delta slag. „ . •

° ° " Beredning av rege-

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till skatteutskottets hem- ,

> ringsarenden

m. m.

ställan.

Anf. 4 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! För att rätt skall vara rätt vill jag passa på att korrigera Egon Jacobsson på en punkt. Det särskilda yttrandet har faktiskt avgetls av både moderaterna och folkpartisterna i skatteutskottet.

När det gäller själva sakfrågan förnekar Egon Jacobsson inte att han nu har samma uppfattning som han redovisade i våras i en reservation som vi avgav gemensamt och som riksdagen biföll. Jag är helt övertygad om att inte minst Egon Jacobsson, genom de uppdrag han har vid sidan av riksdagsuppdraget, har möjlighet all pröva frågan om förbättringar av vinbeskatlningen, och jag kommer all ge honom allt stöd i del arbetet.

Anf. 5 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Visst bör man motverka hamstring vid sådana här tillfällen. Men jag kan inte se någon avgörande skillnad mellan en motionstid på fem och exempelvis sju dagar, förutom alt sju dagar skulle ha möjliggjort för riksdagens ledamöter alt granska förslaget. Regeringen förordade fem dagars motionstid, men del är väl ändå riksdagen som skall pröva om del är möjligt. Här hade vi en kollision med en sammanlrädesfri vecka, och det kan knappast regeringen ha vägt in. Att göra detta måste vara vår egen bedömning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Beredning av regeringsärenden m. m.

Föredrogs konsfilulionsutskoltels betänkande 1983/84:1 om vissa frågor angående beredning av regeringsärenden m. m.

Anf. 6 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Ärendet gäller alltså beredningsarbetet i lagstiftningsproces
sen. Man kan ha olika modeller för lagstiftningsarbetet. En modell är vad jag
skulle vilja kalla den traditionellt svenska. Den innebär att man fäster stor
vikt vid bred medverkan och insyn under själva utredningsarbetet, all man
ger möjlighet till kritik och öppen debatt genom ett vidsträckt remissförfa
rande och att lagrådet får granska förslaget för att se om det har den 101

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

102

lagtekniska kongruens och den ändamålsenlighet som krävs för all den nya eller ändrade lagen skall kunna tillämpas på ett sådant sätt all syftet med den tillgodoses. Riksdagen, slutligen, skall ha lid på sig alt genom utskotten göra de kompletterande överväganden som man finner nödvändiga.

Del säger sig självt all för denna slutliga behandling är det också rätt avgörande hur de tidigare faserna i förberedelsearbetet sett ut. Det är detta förberedelsearbete som skall ge huvudparten av del material som riksdagen har alt fota sina bedömningar på. Ulredningsbelänkandet, remisskrifiken, den offentliga debatten, lagrådets synpunkter och regeringens egna överväganden ger således rikhaltiga källor att ösa ur.

En särskild fördel med den här modellen är att många människor blir inblandade, kanaler öppnas åt olika håll, de politiska partierna - även oppositionspartierna - blir väl förberedda inom de sakområden det så småningom blir fråga om all la ställning i, särskilt om utredningen varit parlamentarisk, dvs. haft företrädare med skiftande politisk förankring.

Den här modellen lar litet tid, men den har uppenbara fördelar, som jag redan berört. Premisserna för att det skall bli en hygglig lagstifiningsprodukt blir dessutom bättre. I varje fall kan man inte skylla på förberedelseprocessen om utfallet trots allt skulle bli mindre lyckat.

Den andra modellen för lagstiftningsarbetet är all förberedelsearbetet i stort sett sker inom kanslihusels stängda dörrar, att man starkt begränsar antalet remissorgan, skär ner remisstiden till del minimala eller helt hoppar över remissförfarandet, alt man går förbi lagrådet och att man stressar igenom besluten i riksdagen, så alt utskotten i realiteten inte hinner med del noggranna beredningsarbete som de är satta att sköta.

Denna modell är den som socialdemokraterna i hög grad praktiserat sedan de återfick regeringsmaklen. Tendensen var klar även före 1976, och detta påtalades också då i riksdagen vid flera tillfällen, och nu har man tagit upp modellen igen på ett än mer påtagligt sätt.

Detta är, såvitt man kan förstå, inte någon tillfällighet eller enbart ett utslag av att man vill visa sig rivig och duktig. Del är ett utslag av en socialdemokratisk uppfattning om att det bör gå till så här. Del framgår med all önskvärd tydlighet av det pressmeddelande som Ingvar Carlsson lät sprida i den här frågan förra vintern. Kontentan av detta var alt alltmer av utredningsverksamheten skulle dras in till kanslihuset.

Den här nämnda modellen har socialdemokraterna under det dryga år de suttit vid makten tillämpat helt eller till valda delar i ett stort antal fall. En utanförstående iakttagare summerade redan hösten 1982 31 fall där man gått förbi en normal beredningsprocess. Jag går inte i god för del exakta antalet, men nog var det många exempel.

I mitt eget utskott kom jag i kontakt med ett fall där man lyckats gå förbi praktiskt taget alla de utåtriktade momenten i beredningsprocessen. Del gällde det fortfarande så omdiskuterade förslaget om avdrag från skatten för fackföreningsavgifter. Det hade inte föregåtts av någon utredning, det hade inte remissbehandlats, och det hade inte varit hos lagrådet. Man hade inte ens hört datainspektionen om de i sammanhanget så viktiga inlegriletsfrågor-

na. Förslaget drevs igenom i riksdagen i stor hast. I utskottet krävde vi att åtminstone lagrådet och datainspektionen skulle höras, men det kravet blev i strid med författningens föreskrifter om minoritetens rätt och i strid med etablerad praxis avslaget av den socialdemokratiska majoriteten. Först skulle beslutet tas, sedan skulle problemen i efterhand eventuellt undersökas -det var den modell man skulle tillämpa enligt majoritetens mening.

I några av de fall där lagrådet hörts har lagrådet gjort ur historisk synpunkt mycket sensationella uttalanden om bristerna i den socialdemokratiska regeringens beredningsarbete, uttalanden som såvitt jag vet saknar tidigare motstycken.

Ett sådant fall gällde förslaget hösten 1982 om s. k. tillfällig vinslskall -fortfarande en het fråga i debatten. Lagrådet skrev i sill yttrande bl. a. följande:

"De remitterade förslagen har inte varit föremål för sådan remissbehandling som avses i 7 kap. 2 § regeringsformen. Lagrådet får med anledning härav understryka all en lagrådsgranskning inte kan ersätta den sedvanliga remissbehandlingen av myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området."

I detta sammanhang skrev lagrådet dessutom: "En behandling av ärendet i grundlagsenlig ordning skulle varit särskilt värdefull med hänsyn till den delvis komplicerade karaktären av de frågor som remissen" - alltså remissen till lagrådet - "berör. Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter att med ledning av del föreliggande materialet bedöma sådana frågor om lagstiftningens praktiska konsekvenser och tillämpning som avses i 8 kap. 18 § 3 stycket regeringsformen."

Vad lagrådet här gör är - om man översätter jurislprosan till rikssvenska -att anklaga regeringen för alt inte ha fullgjort sina grundlagsenliga förpliktelser. Men dessa grava anmärkningar hindrade inte regeringen och den socialistiska majoriteten att med stor hast driva igenom förslaget i riksdagen.

En annan lika graverande anmärkning kom från lagrådet när det fick det sedermera lyckligtvis åtminstone tillfälligt havererade förslaget om s. k. skogskonlolag. Härvidlag yttrade lagrådet bl. a.:

"Genom lagen om inbetalning på a-werkningskonto slår lagstiftaren in på
nya vägar, ett förhållande som kunde ha motiverat en noggrann analys av de
ganska invecklade problem som uppkommer genom den använda tekniken.
--- Här försvåras emellerfid lagrådels granskning av alt förslaget till konto-
lag inte varit föremål för sedvanlig remissbehandling av det slag som avses i 7
kap. 2 § regeringsformen. De ekonomiska styrmedel som tidigare behand
lats i olika betänkanden - berörda i remissprolokollel - har haft en annan
karaktär, och vad som framgått vid remissbehandlingen beträffande dessa
förslag ger inte någon nämnvärd ledning i förevarande lagstiftningsärende."

Del här förslaget stoppades den gången, men det berodde nog mest på del formliga raseri som förslaget väckte bland berörda skogsägare. Vad lagrådet eller oppositionen säger brukar inte ha någon särskild effekt på de socialdemokratiska förslagen. Men det är rätt betänkligt att det skall behövas tutande traktorer i gator och gränder för att regeringen skall backa från förslag som

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

103

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

104

inte beretts i anständig ordning.

I båda fallen gällde det regeringsförslag som inte utretts, annat än inom kanslihusets slängda dörrar, och som inte remissbehandlats av berörda myndigheter och organisationer. Del var således produkter helt i den anda som tydligen enligt givna signaler skulle prägla lagstiftningsprocessen enligt socialdemokratisk mening.

Jag har här uppehållit mig med viss utförlighet vid lagrådels yttranden i stället för att ge andra exempel, av del enkla skälet att ingen kan anklaga lagrådet för att vara ute i partipolitiska avsikter. Lagrådet är ett partipolitiskt helt frislående organ, och det ger naturligtvis vad lagrådet har sagt i de här fallen en särskild tyngd.

Del kan vara frestande alt fylla på med det nu aktuella förslaget om löntagarfonder. Även här är lagrådet starkt kritiskt till den föregående beredningsprocessen. Detta förslag är också en typisk kanslibusprodukt. Det är arbetsgrupper inom kanslihuset som grubblat fram de lagda förslagen. Frågan har visserligen remissbehandlats, men det har skett under stort jäkt under sommaren när de flesta har semester. Huvudparten av remissorganen är starkt kritiska, men del har inte påverkat regeringen när man lagt förslaget.

Om beredningsprocessen i detta ärende säger lagrådet bl. a.: "Myndigheter och sammanslutningar har således inte varit i tillfälle att yttra sig över ett föralsättningslösl utarbetat och samlat förslag till löntagarfonder. Från flera håll har detta kritiserats och man har även anmärkt på att remisstiden varit för kort. Också lagrådet ställer sig kritiskt fill all en fråga av så stor principiell betydelse och med så kontroversiella inslag beretts på sätt som skett." Lagrådet slutar denna del av sin genomgång: "Det sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen skett försvårar för lagrådet all fullgöra dess granskningsuppgifl."

Men del här förslaget, med så villfamnande ekonomiska och politiska verkningar, skall väl nu trumfas igenom i riksdagen på rekordtid, trots att ingen har kunnat ge någon motivering för den brådska med vilken det tydligen måste pressas fram till beslut.

Av de exempel som jag hastigt anfört, herr talman, framgår att jag föredrar den traditionella svenska beredningsmodellen med parlamentariska utredningar, öppenhet och ett omfattande remissförfarande framför den socialdemokratiska, slutna, inåtvända och självgoda.

Det förvånar mig inte så mycket att utskottets socialdemokrater och kommunister avstyrker den centermotion där dessa frågor las upp och som ligger till grund för reservationen i utskottsbetänkandel. Del är väl ett utflöde av den etablerade synen inom socialdemokratin i de här frågorna. Däremot vill jag passa på tillfället att uttrycka viss förvåning över all moderatema utan en grymtning håller socialisterna så stadigt i handen. Men de har väl även de sina ideologiska skäl.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall till reservationen i konstitutionsutskottets betänkande nr 1.

Anf. 7 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Bertil Fiskesjös anförande handlade i mycket stor utsträckning om beredningsarbetet inom regeringen. Då ber jag att få erinra om att Bertil Fiskesjö i det avsnittet av betänkandet befinner sig på den socialistiska sidan - för all använda hans eget uttryckssätt alldeles nyligen. Han har inte någon invändning mot den skrivning vi har gjort beträffande regeringens beredningsarbete. Det är alltså ett enhälligt uttalande på den punkten med avslag på den motion som har framlagts av Göthe Knutson m. fl.

Däremot skall jag gärna la upp en diskussion om kommittéväsendet, och då tycker jag att det är viktigt att den diskussionen förs med utgångspunkt i vad konstitutionsutskottets majoritet har anfört i det betänkande som vi i dag diskuterar.

Vid flera tillfällen har vi uttalat oss om utredningsväsendet. Senast skedde detta i utskottets betänkande 1980/81:8, där vi säger följande:

"Kommittéväsendets starka ställning i den svenska politiska beslutsprocessen är framför allt en följd av den grundlighet och saklighet som av tradition präglar arbetet i de offentliga utredningarna. Genom att kommittéerna i så stor utsträckning har parlamentariskt inslag är det också ofta möjligt all åstadkomma en bred politisk förankring inför viktiga samhällsreformer. Enligt utskottet är det angeläget att slå vakt om det värdefulla inslag i beslutsprocessen som kommittéväsendet utgör."

Vi pekade redan då på - också Bertil Fiskesjö var med vid del tillfället - att det ändå är viktigt att man effektiviserar arbetet inom utredningarna.

I det belänkande som i dag föreligger slår vi fast vid denna uppfattning - vi har samma inställning. Vi säger nu: "Del är naturligtvis viktigt alt kommittéerna arbetar snabbt och effektivt. I effektivitetskravet ingår emellertid att ämnet blir föremål för en allsidig belysning. Denna tillgodoses enligt utskottets mening i de flesta fall bäst av att - som sker i parlamentariskt sammansatta utredningar - skilda politiska meningsriklningar får påverka utredningsarbetet."

Ett stöd för belänkandet i dag är ett stöd för dessa uttalanden.

Sedan gör Bertil Fiskesjö en rad frihandsteckningar om vad socialdemokrafin gjort i det förflutna och vad den möjligen skulle vilja göra i framfiden. Han nämnde en del exempel. Ett exempel var mycket dåligt, nämligen beredningen av förslaget om löntagarfonder. Den parlamentariska löniagar-fondsulredningen kunde inte fullföljas på grund av - jag vågar säga det -bristande intresse från de borgerliga partiernas sida att medverka. Här fanns en utredning, tillsatt på förslag av socialdemokrater och folkpartister. Den kunde alltså inte fullföljas. Del bör inte socialdemokraterna ges skulden för.

Del som ändå kan diskuteras är om man inte bör genomföra en effektivisering inom kommittéväsendet. Del har regeringen försökt göra. Under ett normalår arbetar vanligtvis omkring 300 statliga utredningar. Genom den förändring som skett har antalet nu sjunkit till 225. Men det innebär ju att man försöker effektivisera kommittéväsendet genom att ge utredningarna snävare tidsgränser och genom att se till alt utredningar inte pågår oavbrutet

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

ulan alt de fyller ett meningsfullt syfte. Jag tror att sådana effektiviseringar är vikliga.

Majoriteten i utskottet håller alltså fortfarande på den svenska modellen när del gäller kommittéväsendet. Jag kan citera ett uttalande av Tage Erlander från 1964, där han säger:

"Det offentliga utrednings- och remissväsendet har i vårt land en omfattning och betydelse som i få andra länder. Den svenska regeringen kan basera sina beslut och sina propositioner till riksdagen på ett utförligt och gediget, ofta vetenskapligt sakmaterial som samlats och bearbetats utanför regeringskansliet. Detta är ur flera synpunkter ulomordenfligt värdefullt. BI. a. torde oppositionspartierna i Sverige härigenom ha större möjligheter alt få insyn i sakfrågorna och all påverka politiken än vad oppositionen i andra länder har."

Här rör det sig alltså nu om något av en kommittéslakl, 60 år efter Thorssons kommittéslakl år 1923.

Men även om man alltså kan kritisera vissa delar av utredningsväsendet, tror jag att vi kan vara ense om att del funnits och fortfarande finns en stor uppslutning kring behovet av de offentliga kommittéerna. De möjliggör en systematisk genomgång och bedömning av olika frågor. De utgör en garanfi för att vikfiga politiska beslut grundas på sakligt och objektivt underlag.

Jag håller med Bertil Fiskesjö: Kommittéerna passar det svenska kynnet. Därför ber jag att få yrka bifall fill konstitufionsutskottets hemställan.

106

Anf. 8 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Olle Svensson beskyllde mig inledningsvis för all tala om sådant som det inte fanns täckning för i reservationen och motionen. Nu är del dess bättre så all del/inn5 täckning.

Jag kan naturligtvis inte begära att Olle Svensson, jäktad som han väl är, läser motionen i dess helhet. Men redan den sammanfattning som finns i ulskollsbelänkandet skulle härvidlag ha varit till fyllest. Jag hänvisar alltså till sammanfattningen i betänkandet, där det klart anges all vi från vår sida är helt inställda på att del skall ske en effektivisering av utredningsväsendet. Del står t. o. m. i klartext all del är rimligt alt utredningar inte bör få la mer än t. ex. två år. Så den saken kan lämnas därhän - här råder del enighet.

Men för alt sedan verifiera min tidigare kritik vill jag bara citera följande ur ulskollels sammanfattning av motionen: "Däremot uttalas i motionen kritik mot det som sägs vara det huvudsakliga inslaget i regeringens ambitioner, nämligen all en allt större del av utredningsverksamheten skall ske internt i departement och ämbetsverk. En ökad centralisering till kanslihuset innebär enligt motionen all förslag som föreläggs riksdagen knappast alls är utredda och att remissbehandling och lagrådsgranskning försummas."

Detta är alltså det underlag från motionen som på den punkten finns i reservationen. Nu kritiserade Olle Svensson min kritik. Men jag var ju ganska noga med alt inte fabulera. Jag citerade vad lagrådet hade sagt i sina yttranden i några fall som har varit aktuella under den här tiden, och sedan hänvisade jag till de uttalade ambitioner i vad gäller sättet att bereda lagslift-

ningsärenden som statsrådet Ingvar Carisson har givit till känna.

Detta var i stort sett det underiag som jag hade för min kritik. Men jag kunde naturligtvis ha redovisat mängder av ärenden som ytterligare belyser att det är på det här sättet - del är en centraliseringsprocess på gång där man har som ambition att göra så mycket som möjligt inom kanslihusets väggar och sedan få snabba beslut i riksdagen. Detta är helt otvetydigt, och det har bl. a. avsatt sig i en myckel snabb ökning av anlalel.ljänslemän i departementen och inom statsrådsberedningen. Vi gjorde ju en granskning av detta i konstitutionsutskottets granskningsbetänkande i våras, och vi fann då all stick i stäv mot vad man skulle kunna tro, när man tagit del av den socialdemokratiska kritiken mot fidigare borgeriiga regeringar, så hade antalet handläggande tjänstemän i kanslihuset expanderat myckel kraftigt.

Och del är naturligtvis nödvändigt, om man vill ha denna nya typ av beredningsarbete när det gäller lagstiftningen i vårt land, att man skaffar sig mer folk inom kanslihuset. Men del är alltså en modell som vi opponerar mot i motion och reservation.

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

Anf. 9 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är inte så imponerad av Bertil Fiskesjös argumentering i dag. Vi brukar i konstitutionsutskottet vilja ha litet bättre underiag, innan vi kommer med så självsäkra slutsatser, och jag vill därför som konstitutionsutskottels ordförande snarast hävda all vi bör undersöka vad som har hänt i det förflutna betydligt grundligare.

Jag har minnen av att man under de borgerliga regeringsåren i stor utsträckning använde ett system med enmansutredningar osv. Men jag kastar inte bara ut vissa påståenden här, utan jag tycker att vi i så fall bör undersöka delta grundligt i samband med granskningsarbelel.

Sedan är del väl lika bra alt gå till reservationen. Där sägs: "Enligt utskottels mening är regeringens uttalade avsikter att lägga en allt större del av utredningsverksamheten internt i departementen och ämbetsverken mycket betänkliga."

Jag vill starkt understryka att det uttalandet är en frihandsteckning när det gäller regeringens avsikter. Jag ber all få citera från statsrådet Ingvar Carlsson: "Åtgärderna får inte ses som en nedvärdering av utredningsväsendet. Tvärtom, syftet med dem är att ge utredningarna större möjligheter att fylla sin viktiga roll genom att arbeta både snabbare och effektivare."

Det finns alltså ingen strävan från regeringens sida all arbeta sig bort från traditionen.

Del hänvisas sedan till antalet tjänstemän som arbetar med utredningar. Men de sysslar ju inte enbart med beredningsarbete. Regeringen sysslar med verkställighetsarbete, och det är viktigt att den politiska instansen har resurser för alt hävda folkstyrets krav gentemot förvaltningen. Det är också en viktig synpunkt som bör tillgodoses när del gäller alt bedöma sådana här frågor - så att man inte bara gör en sammankoppling med att det skulle bli en minskning av det deparlemenlala utredningsväsendet.

107

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

Anf. 10 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Det är viktigt att den politiska instansen har resurser för att kunna motväga förvaltningen, säger Olle Svensson. Jag kan i och för sig hålla med om det. Men jag konstaterar bara vilket annat ljud i skällan det är nu än när vi diskuterade dessa frågor under andra regeringar. Då blev vi utsatta för en våldsam kritik, därför att några sakkunniga hade utsetts i departementen.

Det verkade som om Olle Svensson är belåten med det nuvarande läget. Han tycker således all lagrådet gott kan få lov all göra sådana här kritiska uttalanden även framöver- det måste ju vara kontentan av vad han har sagt. Det behövs alltså inga särskilda uttalanden från riksdagens sida, eftersom det är regeringen som tänker och handlar bäst i denna som i alla andra frågor.

Den här kritiken mot socialdemokratiska regeringar är, som sagt, ingalunda ny. Den förekom redan före regeringsskiftet 1976. Olle Svensson citerade Tage Erlander 1964. Jag skall be att få citera en passus ur en debatt som vi hade i kammaren den 10 november 1972, då socialdemokraterna var inne på samma vägar som nu. Citatet lyder:

"Det är bra när man har parlamentariker från olika partier, det förlorar vi aldrig på. Det är den reprimand som jag vill ge regeringen och har givit den tidigare: Tag med representanter från partierna som sedan skall ta ställning i riksdagen, så att de dels känner alla premisser för det förslag utredningen lägger fram, dels kan följa de förslag som på grundval av utredningarna läggs fram i riksdagen.

Man kan vara hur kritisk som helst och likväl vara en stor anhängare av det system som vi har med utredningar. Del är starkt med utredningar. De får tid på sig. Vad har vi för lid när vi i ett utskott skall behandla en fråga? Man är inte så fri där och man har för kort tid på sig. Det är en väldig styrka både med utredningarna och med remissförfarandet på utredningarnas resultat. Det förfarandet får vi vara rädda om, även om det kostar myckel pengar-det är värt sina pengar, menar jag."

Det är dock inte mig själv som jag citerar här, utan det är en ännu i dagarna högst aktuell socialdemokrat, nämligen Nancy Eriksson. Hon hade tydligen upptäckt vart man redan då var på väg. Ur lagstiftningsmoralens synpunkt hade det varit bra om Olle Svensson nu tagit upp hennes i detta avseende fallna mantel.

108

Anf. 11 OLLE SVENSSON (s) replik: . Herr talman! Jag uppfattade Bertil Fiskesjös senaste anförande som alt han log tillbaka del han hade hävdat tidigare, nämligen alt det förhållandet alt del nu finns fler tjänstemän i kanslihuset skulle kunna åberopas som ett argument för alt utredningsuppgifter håller på all flyttas från kommittéväsendet fill regeringen. Han medgav all de har andra funktioner också, bl. a. den vikliga rollen all följa det politiska inflytandet över förvaltningen.

Bertil Fiskesjö citerar ofta jusfifieråd och andra för att skapa underlag för sitt yrkande. Men jag har citerat ett uttalande av Ingvar Carlsson från 1983, där del framgår all avsikten inte alls är den som nu anges av Berfil Fiskesjö. Han har alltså respekt för utredningsväsendet.

Men det är väl ändå inte orimligt all vi också får en diskussion om möjligheter till ändringar och större effektivitet på det här området. Jag tror att det finns mycket som vi kan komma överens om alt göra för all förbättra kommittéväsendet. Det handlar om att man inte får begrava och långhala frågor som man av olika skäl inte hinner eller orkar fatta politiska beslut om vid ett givet tillfälle. Del handlar också om att förmå utredarna att snabbare bli färdiga med sina uppdrag. Del är vikliga saker att arbeta med.

Det som berör kommittéväsendet är en följetong. Jag tycker att konstitutionsutskottet här har en granskningsuppgifl, men då bör granskningen göras allsidigt, och vi bör inte komma med citat och slutsatser som inte är underbyggda och redovisade. Jag ställer större krav på konstitutionsutskottets granskningsuppgift när del gäller kommittéväsendet.

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

Anf. 12 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! I den motion som Bertil Fiskesjö refererar till finns det krav
på all man även i fortsättningen skall se till att så mycket som möjligt av
utredningsväsendet är föremål för insyn och alt man i stor utsträckning skall
använda sig av parlamentariska utredningar. Detta har konstitutionsutskot
tet tillgodosett i sin skrivning på s. 7 i utskottsbetänkandet, där det om kravet
på en allsidig belysning står: "Denna tillgodoses enligt utskottels mening i de
flesta fall bäst av alt - som sker i parlamentariskt sammansatta utredningar -
skilda politiska meningsriklningar får påverka utredningsarbetet. Ut
skottet utgår ifrån att regeringen inte har någon annan uppfattning om värdet
av parlamentariskt sammansatta utredningar än utskottet."

Jag har svårt alt se, herr talman, all vi med detta inte har tillgodosett i stort sett de krav som Bertil Fiskesjö har framfört, och del är anledningen till att vi, moderata samlingspartiets representanter i utskottet, inte har stött reservationen.

Herr talman! Det finns naturligtvis undantag också på det här området när det gäller kravet på parlamentariskt sammansatta utredningar. Vi har ett mycket stort utredningsväsende i det här landet, som kostar åtskilliga miljoner kronor och som i många fall används för att stoppa vettiga beslut i den här kammaren. Det är populärt att skylla på sittande utredning. Mot den bakgrunden, herr talman, är del naturligtvis viktigt all regeringen har möjligheter att ha en flexibilitet. Ibland bör man inte använder sig av stora parlamentariskt sammansatta utredningar. Utredningsväsendet får inte förvandlas till en enda gigantisk långbänk.

Jag har, herr talman, själv erfarenhet av sju statliga utredningar, och jag måste verkligen säga att det är blandade erfarenheter. I vissa av de här sju utredningarna skulle man ha kunnat arbeta på ett helt annat sätt och uppnått en betydligt större effektivitet. Det är inte alltid fallet, måste jag tyvärr understryka.

Jag kan, herr talman, inte heller underlåta alt säga alt en del av ansvaret för

109

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

all vi har långrolande utredningar ligger på de statsråd som har tillsatt utredningarna eller som bar ett ansvar för dem genom att de verkar inom deras departement. Jag har svårt all se alt statsråden eller regeringen, vid fillsällning av utredningar, inte i direktiven kan ange ett sista datum då utredningarna skall vara klara. Man använder sig ofta av generella formuleringar, såsom alt "arbetet skall bedrivas skyndsamt" etc. Ordet "skyndsamt" tolkas av de flesta stadiga utredningar på ett alldeles eget sätt, som inte skulle kunna användas i något annat sammanhang.

Jag anser alltså all man skall sälla ett sloppdalum. De utredningar som går över detta sloppdalum skall anhålla om alt få fortsätta; I annat fall skall utredningarna normalt sett upphöra - eller åtminstone kan man se till att arvodena fill ulredningsledamöterna slutar utgå i och med all detta sloppdalum passerats. Del skulle, herr talman, innebära en ordentlig effekfivisering av det statliga utredningsväsendet.

Får jag allra sist säga, all del naturligtvis just nu finns några exempel på hur utredningar icke skall vara sammansatta och arbeta. Jag tänker på Ekokommissionen och kommissonen mot narkotika, där det inte finns fillfredsställande möjligheter för oppositionen att göra sin stämma hörd och påverka utredningsresultaten.

Anf. 13 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Anders Björcks inlägg bekräftar vad jag inledningsvis sade avslutningsvis. Del finns tydligen en viss samstämmighet mellan socialdemokraterna och moderata samlingspartiet i synen på dessa frågor.

För alt undvika alla missförstånd vill jag än en gång understryka all vi i motionen och reservationen betonar oerhört hårt alt vi skall ha ett effektivt utredningsväsende. Del är alltså inte del frågan gäller. Både Olle Svensson och Anders Björck vill förenkla det hela därhän.

Vi säger t. o. m. all vi tycker all del är bra med normen all en utredning inte skall få la mer än två år. Det har vi alltså ingenting emot, utan del vi vänder oss emot och krifiserar är del sätt på vilket regeringen har utnyttjat sina möjligheter att lägga in beredningsprocessen i kanslihuset - utan chans fill insyn, allmän debatt och inflytande från regeringen utanförstående människor.

För all bygga under den kritiken citerade jag några, sett ur historisk synpunkt, myckel sensationella uttalanden av lagrådet. Jag vet inte all del fidigare förekommit något sådant i svensk lagstiftnings historia. Del gäller myckel sensationella uttalanden av lagrådet, och om dessa säger Olle Svensson . .".

Anf. 14 TALMANNEN:

Repliken får endast avse Anders Björcks anförande.

Anf. 16 OLLE S-VENSSON (s) replik:

Herr talman! Med anledning av vad Anders Björck sade om behovet av att få utredningar som arbetar snabbare och all få större effeklivlel i utredningsväsendet vill jag peka på att åtskilligt hänt sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde. 75 utredningar har fått nya och snävare lidsgränser. 17 utredningar har lagts ned, och nylillsatla utredningar får endast i undantagsfall överskrida maximigränsen två år. Sedan har man kommit fram till att mer rulinbelonade ärenden inte skall bli föremål för statliga utredningar ulan kan beredas av tjänstemän inom myndigheter och departement.

Del har tillsatts 48 nya utredningar, men av dessa torde redan vid årets slut ett tjugotal vara klara, och således kan vi se en klar förbättring av effektiviteten när del gäller utredningsväsendet.

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

Anf. 17 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr talman! Jag tycker alt den här debatten börjar bli litet meningslös, och vi skall väl inte la upp kammarens tid i onödan. Majoriteten och reservanterna i utskottet är faktiskt ense om all del normala bör vara alt man har parlamentariska utredningar. Det står alldeles klart i majoritetens betänkande, och jag tillät mig, herr talman, all citera del från talarstolen.

Bertil Fiskesjö och hans partivänner vill tillsammans med folkpartisterna göra ett tillkännagivande på denna punkt. Jag tycker knappast det behövs. Del väsentliga är att vi är ense om huvudprinciperna. Sedan bör vi därutöver ge möjligheter till de regeringar som sitter att i enskilda fall arbeta så att del blir så stor effektivitet som möjligt. Som jag sade, herr talman, kostar faktiskt utredningarna statsverket mycket stora pengar i dag, och de används ibland till all förhindra nödvändiga och snabba beslut.

Anf. 18 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! När jag nu har tillfälle alt återkomma vill jag koppla på där
jag slutade i mitt förra inlägg och säga till Olle Svensson .

Anf. 19 TALMANNEN:

Nej, det gäller fortfarande replik mot Anders Björck.

Anf. 20 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Jag trodde jag hade ordet för anförande.

Men då vill jag till Anders Björck säga följande:

I ulskoltsmajoritelens skrivning slår: "Utskottet utgår ifrån att regeringen inte har någon annan uppfattning om värdet av parlamentariskt sammansatta utredningar än utskottet. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen är enligt utskottets mening inte erforderlig."

De praktiska resultat som vi har sett av regeringens sätt att tillämpa sina uttalade åsikter i vad gäller beredningsarbetet har inte alls påverkat Anders Björck, trots lagrådets myckel kraftiga kritik. Man nöjer sig med en from förhoppning om att regeringen skall vara hygglig på den här punkten. Något

111

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Beredning av regeringsärenden m. m.

uttalande som understryker kritiken mot regeringens handlande vill Anders Björck inte vara med på.

Anf. 21 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Herr talman! Min replik skall naturligtvis avse Bertil Fiskesjö. Får jag bara säga alt som en f. d. ordförande i konstitutionsutskottet väl bör känna till granskar vi i utskottet regelbundet bl. a. den statliga utredningsverksamheten. Vi återkommer en gång per år. Då, herr talman, tycker jag det är lämpligt att slå ned på konkreta fall där vi från t. ex. oppositionens sida tycker att den sittande regeringen uppträtt mindre lämpligt. Sådana fall finns det gott om, och då skall vi naturligtvis kritisera dem.

112

Anf. 22 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Bertil Fiskesjö talade om att utskottets socialdemokrater och kommunister hade avstyrkt hans motion, och jag vill därför göra ett litet påpekande.

Givelvis kan olika frågor motivera olika former av utredningar. Det tror jag de flesta är ense om. Men vi har från vpk kritiserat tendenser till enmansutredningar och departemenlsutredningar som framkommit under olika regeringar - jag vill markera att även regeringar där Bertil Fiskesjö borde haft inflytande har visat sådana tendenser.

Jag tycker dock att med den kraftiga markering utskotlet gör av hur utskottet ser på dessa frågor har det som är väsentligt i frågan framkommit. Utskottet har ändå erinrat om att det vid tidigare tillfällen behandlat frågan och framhållit betydelsen av att ha representanter för riksdagspartierna i utredningarna. Utskottet säger alt del fortfarande har samma uppfattning.

När utskottet därtill säger att det utgår ifrån att regeringen inte har någon annan uppfattning om värdet av parlamentariskt sammansatta utredningar, tycker jag det är ett viktigt understrykande.

Visar det sig all regeringen har en annan uppfattning än utskottet, kommer i varje fall vpk att liksom tidigare noga granska utvecklingen. Då tycker jag utskottets majoritelsullalande är värdefullt som grund för ett ställningstagande.

Anf. 23 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Till Nils Berndtson vill jag säga att utgångspunkten för den kritik som vi har riktat mot regeringen ju är alt regeringen redan i ett antal uppmärksammade fall har visat all den har en annan uppfattning än vad utskollsmajoriteten i sin blida fromhel inbillar sig alt regeringen har i dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 24 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det har på senare år blivit regel,, all redogörelsen från riksdagens justitieombudsmän inte skall passera riksdagen under tystnad. Det är en regel som kan vara värd att hålla på, oavsett om man är överens med ombudsmännen i deras bedömningar och oavsett om man är nöjd med JO-ämbetels verksamhet i stort eller ej.

JO-berätlelsen har ju inte bara till ändamål alt ge utgångspunkt för riksdagens granskning av sina valda ombudsmän. Den har i än högre grad del ändamålet att ge lagstiftaren en utgångspunkt för att reflektera över hur lagar följs och vilka problem som uppslår i tillämpningen. Rent allmänt lider riksdagen brist på tillräcklig sådan återinformalion, och detta beror åtminstone fill stor del på en viss ovilja att ta åt sig information och använda den för aktiv handling.

Allt för ofta möter man i betänkandelexler den välkända frasen alt "riksdagen förutsätter" att myndigheter bevakar eller lar initiativ. Alt passivt förutsätta sådant är att inte la uppgiften som lagstiftare på riktigt allvar. Erfarenheten ger oss i stället fog för uppfattningen, all man inte får förutsätta någonting som självklart när det gäller utvecklingen av rättsförhållandena i landet.

Med den bakgrunden vill jag göra några reflexioner kring problem som aktualiseras av årets JO-berällelse.

Det förefaller exempelvis nödvändigt, att man på ett bättre sätt uppmärksammar utvecklingen inom den socialpolitiska sektorn. Man kan ställa frågan, ifall vi som lagstiftare inte har förutsatt alltför myckel som självklart när del gäller den nya socialtjänstlagen och dess praktik. Man har överlämnat delvis mycket svårbemästrade uppgifter ål den lokala administrationen utan att riktigt se konsekvenserna och ulan all rikligt länka på vilka resurser ett uppfyllande av lagens intentioner kräver.

När en missbrukare som omhändertagits enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall får stanna hos polisen i 25 dagar, därför att de för socialtjänsten ansvariga inte kan eller vill la sitt lagliga ansvar - då har avståndet mellan teori och verklighet blivit sådant att också socialtjänstlagens upphovsmän borde ta sig en funderare. När åldringar under daglid hålls inlåsta i sina

Riksdagens protokoll 1983/84:22-26

113

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

JO.s ämbetsberättelse

lägenheter, därför alt en av rikels största kommuner inte finner någon bättre tillsynsform för dem - då måste del finnas något mer grundläggande fel i värderingar och i social metodik. Just del fall jag senast refererat till är i förbigående sagt.föremål för en myckel intressant och föredömligt ingående utredning av ombudsmannen.

Många kritiker har i den offentliga debatten yttrat rädsla för att rättssäkerheten håller på att undergrävas. Mot dem har uppträtt andra debattörer, företrädare för högre myndigheter och även för riksdagen, som har menat att sådana farhågor är överdrivna och all felen utgör undantag.

Men om det t. ex. i utredningen av ett allvarligt brottmål sker en fotokonfronlation, där del av fotona omedelbart framgår att den misstänkte är klädd på ett helt avvikande sätt och alltså kan identifieras, inte genom sitt utseende utan genom sin speciella klädsel - är inte ett sådant elementärt brott mot instruktioner och enkel villnespsykologi någonting som borde inge allmän oro? När den typen av grundläggande fel över huvud kan begås och när rikspolisstyrelsen - denna kvalificerade instans - inte finner minsta anledning till invändning, kan då verkligen rättstillståndet vara i stort sett tillfredsställande? Ligger inte den reflexionen då närmare till hands, att sådana fall är som man säger toppar på ett isberg, all de är symtom på mera vittgående, allmänna missförhållanden? Om det allmänna klimatet i förvaltningarna i stort sett var fillfredsställande, skulle ju inte den här typen av grova, elementära och cyniska avvikelser framträda.

Ytterligare en reflexion till protokollet:

Nästan varje JO-berättelse, liksom varje studium av handlingar vid tings-och hovrätter, ger oss exempel på de allvarliga och svårlösta problem som möter i vårdnads- och umgängeslvisler. Man får en oerhört markant bild av domares svårigheter och av deras vånda inför ibland till synes omöjliga avgöranden. I skarp relief framträder det förhållandet alt i synen på vad som är barnels bästa bryter sig ofta helt motsatta och oförenliga värderingar. Del är en omständighet som visar all man på det här området befinner sig i en brytningstid, där en allvarlig oklarhet råder och där risken av för barnen destruktiva beslut ökar. Vad vore naturligare än att lagstiftarna äntligen tog på sig ansvaret för att göra en lödig och samtidigt tidsenlig definition av begreppet barnets bästa? Det är någonting som mig veterligt aldrig har skett.

Herr talman! Jag är medveten om att åtskilligt i de strödda synpunkter jag här har framfört inte är något nytt gods, men jag kan försvara mig med alt även gamla synpunkter kan ha en relevans så länge de problem som de avser inte angrips på något effektivt sätt.

Anf. 26 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Inom del statliga området finns ett antal ordinarie tjänster som filisätts på s. k. förordnande. Det kan ske på viss tid, och då omfattas man av förordningen om s. k. förordnandepension.

Denna förordnandepension har i och för sig i vissa fall ett berättigande, men i många andra fall ger reglerna ett sådant utfall all de är långt ifrån tilltalande. Reglerna är utformade på ett sådant sätt att även ett relativt kort förordnande kan ge en myckel hög pension under lång lid. Reglerna är också sådana att endast vid en fortsalt statlig anställning eller verksamhet kommer denna förordnandepension att samordnas med den kommande lönen. Vid anställningsförhållanden utanför den statliga sektorn sker däremot ingen samordning. I vart fall finns del inga garantier för alt en sådan samordning skall äga rum.

Detta innebär ju all de som har förordnandepension kan uppbära en mycket hög pension samtidigt som de sannolikt kommer att uppbära en mycket hög ersättning för det de utför sedan de lämnat sitt förordnande om de fortfarande är kvar i verksamhet.

Man kan peka på många fall, men speciellt ett sådant fall var aktuellt för knappt ett år sedan. Det var en tjänsteman i en mycket hög befattning som hade haft sitt förordnande under mindre än tre år. När förordnandet fick avslutas, fick tjänstemannen i fråga 12 000 kr. i månaden i pension. Personen i fråga var inte fyllda 50 år. Det innebär att personen i fråga fram till pensionsdagen kommeratt uppbära i s. k. statlig förordnandepension mer än 2 300 000 kr. - samtidigt som personen i fråga också har ett mycket välbetalt

115

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Stadig personalpolitik

jobb, och någon samordning inte kommer i fråga.

Det är självfallet inte del här fallet som är avgörande för att vi från vpk anser att detta måste ses över, men det är en bidragande orsak att sådana här förhållanden kan uppstå. Av del skälet har jag och Bertil Måbrink motionerat och krävt att man skall se över de här frågorna för att sådant inte skall få förekomma.

Utskotlet säger med anledning av motionen att det finns en utredning som skall se över myndigheternas ledningsorganisation och som även har någon form av deluppdrag att titta på förordnandepensioner. Det finns dock två väsenfiiga skillnader mellan motionens krav och utredningens direktiv. I motionen kräver vi direkt att man skall se över reglerna för förordnandepensioner och att sådana här avarter skall mönstras bort, medan direktiven till utredningen inte alls talar samma klarspråk.

Vi har ansett att del finns anledning för riksdagen alt göra en klar markering av att den här typen av pensionsförmåner, som man redan har avskaffat för statsråd, i fortsättningen bör tas bort även i andra sammanhang. Av den anledningen har vår ledamot i utskottet reserverat sig. Jag ber att få yrka bifall fill reservation 2.

116

Anf. 27 GUSTAV PERSSON (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 1 om statlig personalpolitik behandlar sju motioner som väcktes under den allmänna motionstiden i januari i år.

I motion 1982/83:152 av Allan Ekström begärs större öppenhet vid tillsättning av s. k. anmälningstjänster - och att de tillsätts efter samma förfarande som gäller förslagstjänslerna.

En större öppenhet vid tillsättningen av s. k. anmälningstjänster finner utskottet vara värdefull. Den främjar ökad personalrörlighet och kan också medverka till att öka jämställdheten mellan könen vid rekrytering till högre chefstjänster.

Från den 1 januari 1983 gäller för s. k. anmälningstjänster att de skall föregås av s. k. intresseannonsering. En sådan annonsering sker i Post- och Inrikes Tidningar, i myndighetens personaltidning och på dess anslagstavla. Föreskrifter om detta förfarande har också intagits i 10 a § anställningsförordningen.

Vissa anmälningstjänster har undantagits från regeln om intresseannonsering, vilket framgår av myndigheternas instruktioner. Det gäller bl. a. tjänster med speciell juridisk kompetens.

Genom förändringar som regeringen beslutat att gälla från den 1 januari 1983 har således yrkandet i motion 1982/83:152 till vissa delar uppfyllts. Med hänvisning till vad som sagts avstyrker utskottet motionen,

I motion 1982/83:501 av Lilly Bergander m. fl. föreslås att trätelefonen Diavox skall kunna ges som utmärkelse"För nit och redlighet i rikets tjänst" i stället för medalj, armbandsur etc.

Enligt utskottets mening bör frågor av detta slag lösas av staten och de anställdas organisationer gemensamt. Ett sådan ställningstagande överens-

stämmer med vad utskottet tidigare uttalat. Motionen bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Motion 1982/83:821 av Oskar Lindkvist och Stig Olsson lar upp frågan om översyn av reglerna om förordnandepension. Ett liknande yrkande framförs också i motion 1982/83:1049 av Tommy Franzén och Bertil Måbrink.

I sitt betänkande redogör utskottet för omfattningen av dessa pensioner, de samordningsregler som gäller och på vilka områden det ännu saknas sådana regler. Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande i fråga om statsrådens och statssekreterarnas pensioner, där man bl. a. framhöll det otillfredsställande i alt pension skall kunna utgå oavkortad vid sidan av andra inkomster.

Utskottet anser därför att de i motionen angivna pensionsförmånerna också bör ses över. Den kommitté som skall utreda de statliga myndigheternas ledningsorganisation har också som deluppgift att se över samordningsreglerna för de statliga förordnandepensionerna. Utskottet säger all man "förutsätter att kommitténs övervägande utgår från de ovan redovisade principerna som riksdagen på förslag av ett enhälligt utskott anslutit sig till".

Med hänsyn till att en översyn redan är på gång och del uttalande utskottet gjort får syftet med motionerna anses vara tillgodosett, och därför föranleder motionerna inte någon ytterligare åtgärd.

I motion 1982/83:1516 av Ove Eriksson yrkas all åtgärder vidtas för alt undanröja orättvisor när det gäller pensionsförmåner för stats- och kommunalanställda.

Som utskottet framhåller kan man säga all de i motionen redovisade skillnaderna i pensionsförmånerna beroende på om man går i pension i december eller i januari året efter är konjunklurbetingade. Lönerna har stigit långsammare än priserna under de senaste åren. Situationen blir den motsatta om vi får en reallöneökning. Sådana oönskade effekter bör enligt utskottets mening rättas till genom ändring i avtalen. Del är en uppgift för avtalsparterna på del statliga området och riksdagens lönedelegation.

Beträffande basbeloppslillägget på 300 kr. som riksdagen beslutat om och som inte ingick i den statliga kompletleringsproposilionen har detta genom avtal nu reglerats.

Med dessa motiveringar avstyrks motionen.

I motion 1518 av Pär Granstedt m. fl. hemställs om en översyn av de dellidsarbelandes villkor, i första hand på den statliga arbetsmarknaden.

Antalet delfidsarbelande har ökat kraffigt under den senaste tioårsperioden. Del är framför allt när del gäller den långa delfiden, mellan 20 och 34 timmar, som antalet har ökat. Antalet arbetande på deltid under 20 limmar har däremot minskal.

Utskottet konstaterar all de dellidsarbelandes anställningsförmåner och sociala förmåner successivt har förbättrats. För dem som arbetar kort deltid är dock på vissa områden förmånerna sämre. Det finns dock en klar strävan -inte minst från fackligt håll - att arbeta för att de som har kort deltid skall få längre arbetstid. Därigenom förbättras både deras inkomster och deras sociala förmåner.

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Statlig personalpolitik

117

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Statlig personalpolitik

Flertalet av de brister som kvarstår fillhör det avlalsreglerade området, och utskottet är därför inte berett all föreslå någon speciell åtgärd för del statliga området.

Med denna motivering avstyrks motionen.

I mofion 2058 av Stig Gustafsson m. fl. tas upp behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom den statliga sektorn i samband med neddragningar av personalstyrkan, rationaliseringar och strukturförändringar.

För att en verklig anställningstrygghet skall kunna uppnås anser motionärerna alt ett trygghetsavtal bör slutas för den statliga sektorn och att reglerna för omplacering av statligt anställda bör ändras.

Utskottet konstaterar att del i årets avtalsrörelse har träffals ett preliminärt trygghetsavtal på del statliga området. Under hösten väntas ett slutligt avtal, så att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 januari 1984.

Regeringen kommer vidare inom kort all avlämna en proposition om anställningstrygghet i statlig tjänst.

Med dessa hänvisningar avstyrker utskotlet motionen.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till hemställan i arbetsmarknadsulskollels belänkande 1983/84:1 och avslag på samtliga här berörda motioner.

Anf. 28 LILLY BERGANDER (s):

Herr talman! Jag beklagar all arbetsmarknadsutskottet inte har ansett sig kunna tillstyrka min motion 501, där jag tillsammans med några partivänner hemställer om alt man utöver medalj, klocka och glasskål även skall införa Irälelefonen Diavox som en valmöjlighet när det gäller utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst". Nämnda telefon är också framtagen av ett statligt förelag, nämligen Teli.

Sällan har jag mött så många välgångsönskningar för ett förslag som för denna mofion. Visserligen säger arbetsmarknadsutskottet att den här frågan skall lösas av de fackliga organisationerna i förhandlingar med staten. Men jag tycker naturligtvis att även riksdagen kunde ha gjort ett uttalande i denna riktning.

Jag är myckel väl medveten om att det mot ett enigt utskott skulle vara fåfängt all yrka bifall till motionen. Jag kan då bara uttala den förhoppningen all de fackliga organisationerna och staten kommer fram till ett positivt ställningstagande i denna fråga. Med del, herr talman, har jag inget särskilt yrkande.

en ideologikris. Vi ser också, fortsatte han, all del politiska agerandet blir nästan enbart taktiskt. Ingen tar ansvaret fullt ut för en totallösning. Vi har alltså en ledningskris. Ingen har i realiteten tagit på sig ansvaret alt vara ledare.

I våras kom del en myckel intressant liten bok, som verkligen kan rekommenderas riksdagens ledamöter. Boken heter Leda rätt. Författarna - Ve-din-Brodin-Liibeck-Pellersson - ger oss alla, inte minst oss politiker, myckel all länka på, och detta bara på ett 80-lal sidor. Läs exempelvis om hur de tycker all vi bar oss åt i frågan om Örebroregemenlel!

Hur skall man radikalt omstöpa företag och organisationer i både den enskilda och den offentliga sektorn i ett läge då tillväxten inte längre är självklar? Vad som krävs, säger författarna, är inte dyra utredningar, nya institut eller nya tjänster. Vad som krävs är förändrade attityder till ledarskap. Vad som krävs är chefer på alla nivåer som kan väcka de slumrande resurser som finns på varje arbetsplats. Vad som krävs är ett ansvarsmedvetet ledarskap, som är lagledarens, ett ledarskap som bygger på ett fritt meningsutbyte och som tillfredsställer de olika mänskliga behoven. Vad som krävs är ett slags "japanskt" ledarskap, som innebär att när alla har fåll delta i en effektivt genomförd beslutsprocess, så ställer alla också upp hundraprocentigt för att verkställa beslutet, snabbt och effektivt och med sikte på ständiga kvalitetsförbättringar.

Att Sverige är illa ute behöver jag inte hålla ett längre anförande om i den här kammaren. Vi är medvetna om obalanserna, om budgetunderskottet etc. Men är vi tillräckligt medvetna om att det i en krisekonomi krävs chefer som är än mer kunniga, skickliga, ärliga och omdömesgilla? I kristider krävs det både vad man kallar hårda nypor och omtanke och varm medmänsklighet.

Herr talman! Vad kostar då detta? Ja, i boken Leda rätt säger författarna att förändrade attityder till ledarskap och visionärt tänkande inte skulle behöva kosta en enda krona. Kanske är detta det enda uttalande i boken som del ligger en smula överdrift i. En del kronor kan nog krävas, men de kronor man satsade skulle få stor effekt.

Hur är del med den statliga personalpolitiken när det gäller chefsrekryteringen? Jag förutsätter all den är genomtänkt och systematiserad. Jag förutsätter all man i departementen och i de statliga verken har analyserat kraven - inte minst mot bakgrund av krislägel - och att de personer som anställs verkligen motsvarar dessa. Jag förutsätter alt man har studerat den systematiserade rekryteringen av chefer i exempelvis Volvo, Electrolux, IBM eller Unilever. Dessa och många andra förelag har myckel all lära oss i den offentliga sektorn. Är del inte så som jag förutsätter, då räknar jag med att åtgärder omgående vidtas.

Del jag hittills har sagt leder fram till Allan Ekströms motion om hur högre stathga tjänster tillsätts. Allan Ekström anser all del brister i öppenhet och insyn i lillsältningsförfarandet. Vi moderater i utskottet har följt upp motionen med en reservation.

Tillsättningen av chefer skall föregås av ett förfarande som gör del möjligt för var och en som är intresserad att anmäla sig som sökande och all bli

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Stadig personalpolitik

119

Nr 25

Onsdagen den 16 november 1983

Ledighetslagstiftningen

merilmässigl värderad i förhållande till sina medsökande. Regeringen har nu tagit ett steg i rätt riktning, och del är utmärkt. Men man har undantagit vissa tjänster. Del finns ingen rimlig förklaring till detta. Också domarkåren undrar över del. Därför har vi med reservationen markerat att delta undantag är onödigt. Jag yrkar bifall till reservationen.

Slutligen vill jag peka på ett förslag som i förlängningen kan försvåra rekryteringen av kompetenta sökande till högre tjänster, nämligen del förslag som framförs i motionen av Oskar Lindkvist och Stig Olsson och i en kommunislmolion. Vi skall följa delta ärende - det vill jag uppmana kammarens ledamöter all göra - därför att det kan innebära alt vi inte kommer all kunna rekrytera de bästa till chefstjänster inom vår sektor. Vi konkurrerar ju med den enskilda sektorn och även med arbetsmarknaden utanför vårt lands gränser. Vi måste med andra ord vara beredda alt betala konkurrenskraftiga löner till de allra bästa - som vi skall ha också inom den offentliga sektorn.

Jag nöjer mig med att säga detta i dag, för delta ärende återkommer.

120

Anf. 31 LARS ULANDER (s):

Herr talman! De frågor som nu behandlas har vi haft anledning all diskutera under de år som gått sedan lagstiftningen på del här området tillkom under 1970-talet. Låt mig bara slå fast en sak, nämhgen all rätt till ledighet är en viktig del av de anställdas möjligheter till ett meningsfullt liv.

Vi behandlar nu ett antal motioner som syftar till begränsningar i ledighetslagstiftningen. Moderaterna har fullföljt sin motion med en reservation. Även om reservationen är något luddig framgår det klart att moderaterna önskar begränsningar i möjligheterna för de anställda att utnyttja ledighet för olika orsaker. Från socialdemokratiskt håll har vi motsatt oss försämringar för de anställda all utnyttja möjligheterna till ledighet. Utskottets majoritet säger i betänkandet alt de lagar vi nu har på delta område inte får försämras eller begränsas.

I det särskilda yttrandet nr 1 till belänkandet framförs tankar om att de små företagen borde särbehandlas i ledighelslagsliftningen. Jag tror att det är fel tänkt och att del skulle få negativa konsekvenser för de små företagen. Om anställda i de mindre förelagen upplever sin situation som sämre än den som de anställda i de större företagen har, gynnar det knappast de små företagens

möjligheter att konkurrera om arbetskraften. Nr 25

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i arbetsmarknadsut- Onsdagen den
skottets belänkande nr 2. november 1983

Anf. 32 ALF WENNERFORS (m): Ledighetslagstift-

Herr talman! Eftersom vi här i kammaren saknar Barbro Nilsson i Visby, ninot>n som skulle ha redogjort för vår ståndpunkt, skall jag göra det, men då så pass kortfattat att jag begränsar mig till att yrka bifall till reservationen i belänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1

Mom. 1 (fillsällning av vissa högre statliga tjänster)

Utskottets hemställan bifölls med 220 röster mot 81 för reservation 1 av Alf Wennerfors m. fl.

Mom. 3 (förordnandepension)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Övriga moment Ulskollels hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2

Mom. 1 (ändring av ledighetslagarna)

Utskottets hemställan bifölls med 220 röster mot 80 för reservationen av Alf Wennerfors m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls.

11 § Anmäldes och bordlades Motionerna

1983/84:129 av Arne Fransson m. fl. 1983/84:130 av Lars Werner m. fl.

Förslag fill lag om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län, m. m. (prop. 1983/84:38)

1983/84:131 av Gunhild Bolander och Martin Olsson

1983/84:132 av Lars-Ove Hagberg m. fl.

1983/84:133 av Inger Josefsson och Lennart Brunander

1983/84:134 av Tore Nilsson m. fl.

1983/84:135 av Hans Nyhage

121

Nr 25

Onsdagenden 16 november 1983

Ledighetslagstiftningen

1983/84:136 av Rune Rydén m: fl.

1983/84:137 av Björn Samuelson m. fl.

1983/84:138 av Björn Samuelson m. fl.

1983/84:139 av Evert Svensson m. fl.

1983/84:140 av Per Unckel m. fl.

1983/84:141 av Lars Werner m. fl.

1983/84:142 av Lars Werner tn. fl.

1983/84:143 av Lars Werner m. fl.

1983/84:144 av Lars Werner m. fl.

1983/84:145 av Lars Werner m. fl.

1983/84:146 av Lars Werner m. fl.

1983/84:147 av Lars Werner m. fl.

1983/84:148 av Lars Werner m. fl.

1983/84:149 av Lars Werner m. fl.

1983/84:150 av Lars Werner m. fl.

1983/84:151 av Lars Werner m. fl.

1983/84:152 av Lars Werner m. fl.

1983/84:153 av Lars Werner m. fl.

1983/84:154 av Lars Werner m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

1983/84:155 av Arne Fransson m. fl.

Arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare (prop. 1983/84:46)