Prop. 1983/84; 197

Regeringens proposition

1983/84:197

om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

beslutad den 26 april 1984;

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i O bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

/ propos/Jionen föreslås att Sverige tiWträder en /'nom Europarådet år 1983 utarbetad konvention om överförande av dömda personer till deras hemland. Vidare föreslås de ändringar i lagen (1972:160) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom som krävs för ett sådant tillträde.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 197

Nuvarande lydelse

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet av dom eller annat avgörande meddelat i främmande stat som tillträtt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brollmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet i sådan stat av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk myndighet, gäller 4-41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Gäller förordnandet annan främmande stat än som sägs i första stycket, meddelar Konungen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25-34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

2 §

Föreslagen lydelse

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brollmålsdomskonventionen) gäller 4-24, 26 och 2S-41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen) gäller 25 a, 25 b, 34 a, 35 och 37-41 §§.

Gäller förordnande enligt 1 § verkställighet enligt annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första etter andra stycket, meddelar regeringen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25-34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

Prop. 1983/84:197

Nuvarande lydelse

svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av domstol eller annan behörig myndighet i främmande stat fär verkställas i Sverige enligt denna lag, eller aU verkställighet av frihetsberövande påföljd som icke avser överlämnande till särskild värd och som här i landet ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i viss främmande stat får anförtros myndighet i den främmande staten.

I fall som avses i första stycket äger 2 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av domstol eller annan behörig myndighet i främmande stat får verkställas i Sverige enligt denna lag, eller att verkställighet av frihetsberövande påföljd som icke avser överlämnande till särskild vård och som här i landet ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i viss främmande stat får anförtros rriyndighet i den främmande staten.

I fall som avses i första stycket äger 2 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgörande, vars verkställighet skall prövas enligt brollmålsdomskonventionen.

Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgörande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad.

Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej annat särskilt föreskrives.

6 § Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås

1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt,

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt ålal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall väckas eller fullföljas,

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där påföljden bestämts,

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,

Skall enligt förordnande som avses i 2 § andra stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lagföring ägt rum i främmande stat, vilken ej tillträtt brollmålsdomskonventionen, gäller i fråga om sådan verkställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols la-gakraflägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verkställighet ske i Sverige utan atl ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, får verkställighet äga rum utan hinder av alt påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brottet eller brotten. Ådömda böter fär verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligl svensk

Skall enligt förordnande som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lagföring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verkställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall verkställigheten ske i Sverige utan alt ny påföljd beslämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, fär verkställighet äga rum utan hinder av alt påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa pä brotten. Ådömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihelsberö-

Prop. 1983/84:197 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lag. Innebär den ådömda påföljden vande, gäller bestämmelserna i

frihetsberövande, gäller bestäm- svensk lag om verkställighet av på-

melserna i svensk lag om verkstäl- följd av närmast motsvarande art.
lighet av påföljd av närmast mot
svarande art.

Verkställighet i fall som avses i Verkställighet i fall som avses i
denna paragraf får icke i något fall denna paragraf fär icke i något fall
ske på sådant sätt att påföljden blir ske på sådant sätt att påföljden blir
att anse som strängare än den på- att anse som strängare än den på
följd som ådömts i den främmande följd som ådömts i den främmande
staten. Vid verkställighet enligt staten. Vid verkställighet enligl
andra stycket skall, i den mån det andra stycket skall, i den mån det
kan ske, den dömde räknas till godo kan ske och följer av den överens-
vad han kan ha utstått av påföljden kommelse med främmande stat
i den främmande staten samt tid som är i fråga, den dömde räknas
varunder han med anledning av till godo vad han kan ha utstått av
brott som avses med påföljden varit påföljden i den främmande staten
anhållen eller häktad i den fram- samt tid varunder han med anled-
mande staten eller här i landet. ning av brott som avses med påfölj
den varit anhållen eller häktad i den
främmande staten eller här i landet.

25 a §

Verkställighet enligt överförandekonventionen av frihetsberövande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i stat som har tillträtt nämnda konvention får ske i Sverige, om

1. den dömde är svensk medborgare eller har hemvist här,

2. den dömde har samtyckt titt att verkställighet sker i Sverige,

3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

4. den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.

Framställning om verkställighet i
Sverige görs av behörig myndighet
i den främmande staten hos utri
kesdepartementet och prövas av re
geringen. Regeringen kan också
själv göra framställning hos främ-

mande stat om att verkställigheten skall ske i Sverige.

25 b §

Skall verkställighet enligt överförandekonventionen ske i Sverige av frihetsberövande påföljd, kan regeringen efter omständigheterna antingen

1. själv meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten i Sverige, eller

2. överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning.

Vid verkställighet enligt denna paragraf tillämpas 24 § första och andra styckena.

Ifall som avses i första stycket 1 gäller i tillämpliga delar 25 § andra och tredje styckena.

Ifall som avses i första stycket 2 gäller i tillämpliga delar 9 §, 10 § andra stycket samt 11 — 13 och 15 §§. Påföljden får inte bestämmas till enbart böter. I fråga om anhållande, häktning, reseförbud och anmälningsskyldighet gäller 24 och 25 kap. rättegångsbalken.

26 §

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfattas av förordnande enligt 1 § upptages av kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan myndighet som Konungen bestämmer. Framställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1—8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd enligt förordnande som avses i 2 § första eller tredje stycket upptages av kriminal-värdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Framställning om verkställighet fär ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1-8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Nuvarande lydelse

påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall den centrala uttänningsmyndighe-ten höras, om icke den dömde samtycker Ull åtgärden. Avstyrker utlänningsmyndigheten att framställning göres, underställes ärendet Konungen för avgörande-

Har Konungen enligt 3 § förordnat, att verkställighet aV påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främmande staten.

Föreslagen lydelse

påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall statens invandrarverk höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker invandrarverket att framställning göres underställes ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 § förordnat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främmande staten.

Prop. 1983/84:197 8

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i den internationella verkställighetslagstiftningen

1 Inledning

I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (dnr 2574-83) behandlas frågan om Sveriges tillträde till konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen) som öppnats för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983. I promemorian föresläs atl Sverige tillträder konventionen. I promemorian återges de engelska och franska originaltexterna till konventionen jämte svensk översättning. Vidare läggs i promemorian fram förslag till ändringar i lagen (1972:260) om internadonellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom justitiedepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

Till följd bl.a. av de allt livligare kommunikationerna mellan länderna och brottslighetens ökade röriighet inträffar det allt oftare att brott begås i en annan stat än den där gärningsmannen har sitt hemvist. För svensk del återspeglas detta bl. a. av att en inte oväsentlig andel av de intagna i våra kriminalvårdsanstalter är utlänningar som inte är kyrkobokförda i Sverige.

Det förekommer också att svenska medborgare är berövade friheten i utländska fängelser. F. n. finns i utomnordiska häkten och fängelser såvitt

Prop. 1983/84:197 9

känt ett trettiotal svenska medborgare som är häktade eller avtjänar frihetsstraff. Strafftiden för dem som är dömda varierar i dessa fall mellan ett par månader och flera år.

Brottslighetens ökade internationalisering har skapat behov av ett intensivare samarbete mellan staterna när det gäller olika brottsbekämpande åtgärder, däribland verkställighet av utländska brottmålsdomar. Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverkställighet som regleras genom enhetlig lagstiftning. För Sveriges del är huvudbestämmelserna om detta samarbete intagna i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Det nordiska samarbete som grundas pä denna lag omfattar verkställighet av böter, frihetsstraff, förverkande på grund av brott samt anordnande av övervakning av villkorligt dömda och villkorligt frigivna (se närmare promemorian avsnitt 2.2).

Under en följd av år har vidare inom Europarådet bedrivits arbete pä att få lill stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbekämpningens område. Verksamheten har haft som mål att åstadkomma att medlemsstaternas resurser för att hindra och beivra brott utnyttjas pä bästa möjliga sätt. Den har dessutom syftat lill att tillvarata den brottsliges rättigheter och främja hans återanpassning.

Europarådets arbete på detta område har lett fram till en rad konventioner som har tillträlts av Sverige. En närmare redogörelse för dessa konvenfioner lämnas i promemorian (avsnitt 2.6). Jag hänvisar till framställningen där.

Den 28 maj 1970 öppnades för undertecknande en inom Europarådet utarbetad konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonvenfionen). Sverige tillträdde konventionen år 1972 med vissa förbehåll. 1 samband därmed antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26, rskr 233 och 285).

1972 års lag (IVL) innebär atl Sverige efter överenskommelse med en främmande stat under vissa förutsättningar kan åta sig att efter framställning verkställa en utländsk brottmålsdom här i landet. En sådan överflyttning kan avse frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande. En förutsättning för att Sverige skall äta sig verkställighet är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning till Sverige.

Verkställigheten av en ufiändsk brottmålsdom här i landet skall enligt IVL i princip föregås av ett domstolsförfarande efter vilket domstolen skall bestämma en ny påföljd med tillämpning av de svenska påföljdsreglerna. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler.

Enligt lagen är det också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i främmande stat av svensk brottmålsdom på motsvarande villkor. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att efter egen prövning göra sådan framställning.

Prop. 1983/84:197 10

Brottmålsdomskonventionen utgör en sådan överenskommelse med främmande stat som avses i IVL, och lagen har i stor utsträckning anpassats till konventionens regler. Den har emellertid inte begränsats till att gälla samarbete med stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttande av verkställighet kan enligt lagen också ske i förhållande till annan stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse i ämnet. Om synnerliga skäl föreligger, kan en sådan överflyttning anordnas även i andra fall.

För en närmare redogörelse av IVL hänvisas till promemorian (avsnitt 2.3).

När brottmålsdomskonventionen antogs ställdes stora förhoppningar på den. Dessa har inte infriats. Huvudskälet är att så få stater har ratificerat konventionen. Förutom Danmark, Norge och Sverige har bara Cypern, Turkiet och Österrike tillträtt konventionen: I förhållandet mellan Sverige, Norge och Dannmark har konventionen haft mycket begränsad betydelse eftersom det redan tidigare fanns ett väl utvecklat nordiskt samarbete på detta område.

2.2 Överförandekonventionen

Brottmålsdomskonventionen har tillämpats ytterst. sparsamt och har som jag nyss nämnde inte motsvarat de förväntningar man - inte minst frän svenskt håll — hade vid dess tillkomst. Bl.a. av dessa skäl har inom Europarådet utarbetats ytterligare en konvention inom området, konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Den öppnades för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983 och träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på tre månader sedan den dag dä det tredje dokumentet rörande ratifikation eller annan anslutning har deponerats.

Den nya konventionen är öppen för tillträde av, förutom europarådsstater, de övriga stater som medverkat vid dess utarbetande, nämligen USA och Kanada. Sedan konventionen trätt i kraft kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att ansluta sig. Sädan inbjudan kräver beslut med särskild majoritet av Europarådets ministerkommitté. Konventionen har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Sverige jämte ytterligare 13 stater.

Syftet med överförandekonventionen är att underlätta överförandet' av utländska intagna till hemlandet genom att erbjuda en enkel och lätullämp-lig ordning för en sådan procedur. Konventionen är avsedd att komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention som ansetts vara förenad med vissa brister.

Den nya konventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen huvudsakligen i följande avseenden.

— Förfarandet är enklare vilket skall göra den praktiska tillämpningen lättare.

Pi-op. 1983/84:197 11

- Överförande av straffverkställighet fär begäras inte bara av domslandet utan också av den stat som önskar överta verkställigheten.

- Överförande förutsätter den dömdes medgivande.

- Konventionen är avsedd att kunna tillträdas även av stater utanför Europarådet.

För en närmare redogörelse för konventionen hänvisas till promemorian (avsnitt 3).

2.3 Sveriges tillträde till överförandekonventionen

I promemorian diskuteras skälen för att Sverige skall tillträda överförandekonventionen.

Från svensk sida har i olika sammanhang inom Europarådet kraftigt understrukits vikten av att brottmålsdomskonventionen av år 1970 ratificerats av flera stater. När arbetet på den nya konventionen om överförande av dömda personer inleddes, uttrycktes också viss tveksamhet från svensk sida på grund av den olägenhet som det kan tänkas innebära att två europarådskonventioner reglerar i huvudsak samma ämne.

I promemorian uttalas vidare att man - när man bedömer värdet av den nya konventionen - också måste beakta risken att den föranleder ytterligare dröjsmål när del gäller ralificering av den äldre konventionen. Denna har ett vidare tillämpningsområde eftersom den också gäller bötesstraff och eftersom den inte kräver att den dömde samtycker lill att verkställigheten förs över. Del har visserligen från svensk sida med skärpa understrukits att den nya konventionen inte bör få tas fill intäkt för något sådant dröjsmål. Farhågor i detta hänseende torde dock inte vara obefogade.

Gentemot detta har dock anförts att flera stater tvekar att ratificera brottmålsdomskonventionen eller bedömer detta som otänkbart. Detta beror dels pä att den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter ett omfattande internt lagstiftningsarbete, dels på att konstitutionella skäl i vissa fall lägger hinder i vägen. Man har därför ansett att en ny konvention med annorlunda.uppbyggnad ökar förutsättningarna alt få till stånd ett fungerande samarbete mellan europarådsstaterna på det aktuella området.

I riksdagen har det ocksä flera gånger understrukits att det är angeläget att förbättra samarbetet beträffande överförande av straffverkställighet mellan Sverige och andra stater. Riksdagen har sålunda behandlat motioner med önskemål om att utlänningar som döms i Sverige i större utsträckning än f. n. bör kunna avtjäna frihetsstraff i sina hemländer. Därvid har riksdagen framhållit att det bl. a. från humanitära synpunkter kan vara av värde att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i sitt hemland. Det har från riksdagens sida understrukits att det sagda i synnerhet gäller i förhållande till länder som har likartade rättssystem. Beträffande andra länder kan det enligt riksdagen finnas anledning till försiktighet.

Prop. 1983/84:197 12

Bl.a. måste beaktas skillnader i fråga om den vård och behandling som förekommer (JuU 1981/82:44 s. 9, 1982/83:25 s. 10).

Enligt promemorian finns det mot denna bakgrund anledning att se positivt pä varje åtgärd som kan förbättra det internationella samarbetet på det aktuella området. Tidigare erfarenheter beträffande europarådskonventioner av näraliggande slag ger dock enligt promemorian anledning räkna med alt det kan ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen får praktisk genomslagskraft. I en del hänseenden har den också fält en annan utformning än man från svensk sida skulle ha önskat. I synnerhet gäller detta det obligatoriska krav som ställs upp på samtycke från den dömdes sida som förutsättning för att straffverkställigheten skall få överföras. Från svensk sida har hävdats atl det åtminstone vad det gäller utländska intagna som jämte fängelse har dömts till utvisning skulle vara en fördel, om straffverkställigheten kunde föras över oberoende av samtycke. Dessa synpunkter har dock inte vunnit gehör.

I promemorian förordas likväl att Sverige tillträder överförandekonventionen. Bl. a. framhålls att den nya konventionens lösningar i en del hänseenden får anses innebära sakliga fördelar i förhållande till den äldre och att det naturligtvis är angeläget för konventionens praktiska effektivitet att den fär så bred anslutning som möjligt. Bl.a. i Danmark, Finland och Norge planerar man att tillträda konventionen. Sverige bör inte ställa sig utanför detta samarbete utan ta tillvara de möjligheter som konventionen erbjuder till samverkan med andra stater när det gäller att överföra straffverkställighet.

Ingen remissinstans har någon erinran mot förslaget att Sverige skall tillträda överförandekonventionen. Enligt Svea hovrätt bör emellertid tillträdet kunna anstå till dess det står klart att konventionen kommer att tillträdas av ett beaktansvärt antal av de stater som inte har tillträtt brottmålsdomskonventionen.

Enligt min mening har det i promemorian lagts fram övertygande skäl för att Sverige skall tillträda konvenfionen. Jag anser inte att det finns någon anledning att - som Svea hovrätt har föreslagit — avvakta med tillträdet.

Jag föreslår således att Sverige tillträder konventionen. I del följande återkommer jag till frågor om förbehåll och förklaringar.

2.4 Förbehåll och förklaringar

2.4.1 Uteslutande av viss verkställighetsform

Konventionen erbjuder två former av verkställighet. Dessa är fortsatt verkställighet av en i det andra landet ådömd påföljd eller omvandling av denna påföljd i det land där den skall verkställas (se vidare promemorian avsnitt 3). Enligt art. 3.3 får en konventionsstal vid tillträdet lill konvenfionen avge förklaring att staten inte kommer att acceptera endera av de båda föreskrivna formerna för verkställighet.

Prop. 1983/84:197 13

Det kan enligt promemorian förutses att bl. a. konstitutionella skäl kommer att göra förbehåll nödvändiga frän en del staters sida i aktuellt hänseende. Några sådana skäl föreligger inte för svensk del. I promemorian anmärks att det enligt 2 kap. 9 § första stycket andra meningen regeringsformen är uttryckligen medgivet att fill Sverige överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd frän annan stat utan mellankommande beslut av svensk domstol.

I promemorian uttalas mot denna bakgrund att det för Sveriges del inte finns anledning att göra något förbehåll av berört slag. Enligt IVL finns i princip utrymme för båda förfarandena. Om man från svensk sida genom förbehåll skulle utesluta tillämpning av endera förfarandet, skulle detta innebära att Sverige inte skulle kunna överföra eller ta emot straffverkställighet i förhållande till en konventionsstal som för sin del uteslutit tillämpning av det andra förfarandet. Detta skulle inverka menligt pä värdet av konventionsarbetet.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian.

2.4.2 Innebörden av begreppet medborgare ("national")

Enligt art. 3.4 får en konventionsstat avge förklaring om hur staten för sin del vid tillämpningen av konventionen kommer att tolka begreppet medborgare ("naUonal"). Vad det närmast gäller är om konventionens bestämmelser skall göras tillämpliga endast på dem som är medborgare i verkställighetslandet eller också pä andra som har hemvist i detta land. Sverige har i andra sammanhang - exempelvis i förklaring i anslutning fill den europeiska utlämningskonventionen - gett begreppet "national" en förhållandevis vidsträckt tolkning.

I promemorian framhålls att det får anses vara en fördel om konventionen i detta hänseende kan tillämpas i huvudsak på samma sätt som brottmålsdomskonventionen sä till vida att en påföljd som i aiinan stat har ådömts en person med hemvist i Sverige kan verkställas här och att en dom i Sverige mot någon som har hemvist i en konventionsstat kan verkställas i den staten oavsett medborgarskapet. Det föresläs därför atl en förklaring avges om att det för svensk del med "national" i konventionens mening skall förstås även utlänningar med hemvist i verkställighetslandel. Därigenom kommer verkställighet att kunna överflyttas från Sverige till en annan stat även beträffande en svensk medborgare som har hemvist i sistnämnda stat, om den staten tillämpar motsvarande betraktelsesäft. Detta kan enligt vad som uttalas i promemorian inte anses inge några betänkhgheter, eftersom det enligt konventionen alltid krävs den dömdes samtycke.

I sammanhanget anmärks i promemorian att det enligt den nya konventionen till skillnad frän vad som gäller enligt brottmålsdomskonvenfionen inte är lillräckligt som anknytningsfaktum alt verkställigheten kan antas förbättra möjligheterna till anpassning av den dömde eller att frihetsberö-vandet kan verkställas i samband med annan påföljd. Att en sådan regle-

Prop. 1983/84:197 14

ring har undvikits i den nya konventionen har samband med intresset att göra tillämpningen av konventionen så enkel som möjligt utan regler som kan bli svåra att tolka i den praktiska tillämpningen.

Endast rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk har särskilt berört promemorieförslaget i det nu aktuella hänseendet. Invandrarverket erinrar om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör göras innan något beslut fattas om att föra över verkställighet. Detta är dock enligt verket nödvändigt endast i fråga om personer som inte är medborgare i något av de nordiska ländema. En förutsättning för överförande bör vidare enligt invandrarverket vara att den dömde har uppehålls- eller arbetstillstånd för bosättning eller permanent uppehållstillstånd eller att sådant tidigare tillstånd kan förnyas. Kontrollen får ske genom kontakt med invandrarverket.

Rikspolisstyrelsen ansluter sig till uppfattningen att även ufiänning med stadigvarande hemvist i verkställighetslandet bör omfattas av begreppet "national".

Jag ansluter mig till promemorieförslaget när det gäller innebörden av begreppet "national". Enligt min mening bör en överflyttning till Sverige av verkställigheten beträffande utlänning med hemvist i Sverige inte formellt bli beroende av en prövning i frågan om uppehålls- eller arbetsfill-ständ, även om man naturligtvis normalt har anledning att lägga sådana aspekter på frågan som dem som invandrarverket har fört fram. Det kan bl. a. av dessa skäl ofta finnas anledning att inhämta uppgifter från invandrarverket, innan regeringen avgör en fråga av denna art.

2.4.3 Mottagare av framställningar m. m.

Enligt art. 5.3 överförandekonventionen skall framställningar och svar på framställningar sändas resp. mottas av konventionsstaternas justitiedepartement. Detsamma gäller enligt art. 16.3 beträffande framställningar om transitering genom en konventionsstat av den som enligt konventionen skall avtjäna straff i en annan konventionsstat. En konventionsstat får enligt art. 5.3 avge förklaring att den kommer att använda någon annan mellanhand för de angivna meddelandena.

Enligt promemorieförslaget bör Sverige, liksom vid tillträdet till bl.a. brottmålsdomskonventionen och 1964 års s. k. övervakningskonvenlion (jfr SFS 1978:801), avge förklaring att framställningar och andra meddelanden för svensk del bör sändas resp. mottas äv utrikesdepartementet.

Jag ansluter mig till promemorieförslaget.

2.4.4 Påföljd för psykiskt avvikande lagöverträdare

I art. 9.4 fmns en särskild regel som tar sikte på de fall då en påföljd i en konvenUonsstat har ålagts någon som med hänsyn till sin psykiska status inte har ansetts vara straffrättsligt ansvarig för en begången brottslig gärning. Om den nationella lagen i sådant fall utgör hinder för en konventions-

Prop. 1983/84:197 15

stat att.följa någon av de procedurer — fortsatt verkställighet eller påföljdsomvandling — som föreskrivs i konventionen, får denna stat i en särskild förklaring ange vilket förfarande den kommer att tillämpa i den situafionen.

Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att i en sådan situation någon form av sjukhusvård som regel torde ha ådömts i den främmande staten och att, om det i ett sådant fall uppkommer fråga om att överföra verkställigheten till Sverige, fortsatt verkställighet uppenbarligen inte kan tillämpas. En förklaring bör därför avges frän svensk sida om att endast påföljdsomvandhng för vår del kan tillämpas i fall som avses i art. 9.4.

Jag ansluter mig också till förslaget i promemorian (avsnitt 4.2) om att överförande av straffverkställighet från Sverige inle bör äga rum beträffande den som enligt brottsbalken har överlämnats till särskild vård. Jag hänvisar i den delen fill vad som anförs i promemorian.

2.4.5 Språk och kostnader

Av art. 17 framgår att framställningar och underrättelser enligt konventionen skall göras på mottagarlandets språk eller ett av Europarådets officiella språk (engelska och franska). Sverige bör i enlighet med praxis utnyttja den möjlighet som artikeln ger (punkt 3) att avge en förklaring atl framställningar och underrättelser till Sverige skall, om de ej är avfattade på danska, engelska, norska eller svenska, vara översatta fill svenska eller engelska.

2.4.6 Transitering

Jag delar den uppfattning som förts fram i promemorian att något förbehåll i den delen inte behövs.

2.5 Av konventionen föranledd lagstiftning

2.5.1 Allmänt

I promemorian uttalas att det från systematisk och praktisk synpunkt är en fördel, om de nya lagbestämmelser som behövs kan inarbetas i IVL. Både IVL och den reglering som blir aktuell vid ett tillträde till överförandekonventionen avser nämligen överföring av verkställighet beträffande frihetsberövande påföljder. Fördelarna av en samlad reglering får enligt promemorian anses vara så stora att den lösningen bör väljas.

I promemorian erinras samfidigt om de lagtekniska komplikationer som lösningen innebär. Det kan enligt promemorian bl. a. med hänsyn till dessa ifrågasättas att i detta sammanhang göra en mera fullständig omarbetning av IVL. Ett så omfattande lagstiftningsarbete som det skulle innebära synes dock enligt promemorian böra anstå till dess man får verklig erfarenhet av brottmälsdoms- och överförandekonventionerna. F. n. bör därför

Prop. 1983/84:197 16

sistnämnda konvention på enklast möjliga sätt arbetas in i lagen, fastän detta med nödvändighet innebär att lagstiftningen t. v. inte kommer att bli helt tillfredsställande från systemafisk synpunkt.

Remissinstanserna har allmänt godtagit den angivna ståndpunkten.

Även jag anser att den nödvändiga lagstiftningen bör inarbetas i IVL.

2.5.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen

Som anförs i promemorian bör lämpligen vissa grundläggande bestämmelser med anledning av ett fillträde till överförandekonventionen tas in i IVL. I lagen bör också göras en del formella justeringar med anledning av tillträdet. Förslag till ändringar i dessa hänseenden läggs fram i promemorian.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de förslag till lagtekniska lösningar som har lagts fram i promemorian. Några smärre justeringar bör dock göras till följd av påpekanden under remissbehandlingen. Jag skall i det följande beröra några huvudpunkter.

I överensstämmelse med promemorieförslaget förordar jag att i en ny paragraf, 25 a §, grundförutsättningarna anges för verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen. Dessa förutsättningar är att den dömde är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige och att han har samtyckt till åtgärden. Vidare bör anges kravet pä s. k. dubbel straffbarhet och ett krav på att särskilda skäl skall föreligga för överförande av verkställighet om den återstående strafftiden understiger sex månader.

En anslutning till konventionen medför inte någon skyldighet för den anslutna staten att medverka till atl föra över verkställighet enhgt den nya konventionen. Det är som närmare utvecklas i promemorian därför inte erforderligt att - utöver dessa grundförutsättningar - ställa upp några absoluta eller fakultativa hinder mot överförande enligt den nya konvenfionen på det sätt som skett i 5 och 6 §§ IVL när det gäller brottmålsdomskonventionen. Det är dock naturligt atl de grunder för vägran att medge överförande som anges i sistnämnda båda paragrafer i praktiken kan vara till ledning också för regeringens prövning av en ansökan om överförande enligt överförandekonventionen. Jag delar således inte den uppfattning som under remissbehandlingen har förts fram av domstolsverket att de grunder som bör föranleda att verkställigheten vägras bör anges i lagtexten.

I ytteriigare en ny paragraf, 25 b §, bör anges de möjligheter regeringen har att enligt konventionsbestämmelserna antingen sörja för att påföljden omvandlas till en svensk påföljd eller föranstalta om fortsatt verkställighet.

För den händelse regeringen beslutar omvandla påföljden till en svensk påföljd, bör på sätt som föreslås i promemorian, förfarandet regleras i huvudsak i enlighet med vad som föreskrivs beträffande verkställighet enligt brottsmålsdomskonventionen. Det bör alltså överlämnas till riksåklagaren att begära hos rätten att ny påföljd skall bestämmas för gärning-

Prop. 1983/84:197 17

en. Genom en hänvisning till andra bestämmelser i IVL i tillämpliga delar kan i princip samma rättegångsregler som gäller i fråga om en europeisk brottmålsdom göras fillämpliga. Genom en sådan hänvisning tillgodoses också kraven enligt överförandekonventionen om att ny prövning ej får ske av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet, om att häktes- och anhållningstid skall avräknas och om att påföljden ej får göras strängare än i den utländska domen. Det bör emellertid i paragrafen i överensstämmelse med överförandekonventionen uttryckligen föreskrivas att påföljden inte får omvandlas till böter.

Bestämmelserna i 26 och 28-34 §§ IVL om verkställighet utomlands av svensk broUmålsdom är i princip generellt tillämpliga och gäller således oavseU om den stat hos vilken framställning om sådan verkställighet görs har tillträtt brottmålsdomskonvenfionen eller inte. 30-32 §§ har dock inte aktualitet i förevarande sammanhang. De övriga paragraferna kan efter formella justeringar på sätt som föresläs i promemorian reglera även det förfarande som förutsätts i överförandekonvenlionen.

Slutligen bör som föreslås i promemorian de allmänna bestämmelserna i 35, 37-39 och 41 §§ gälla överförande även sedan verkställighet enligt överförandekonvenfionen förts in i lagen.

Bestämmelserna i överförandekonventionen om förhållandet till andra konventioner och överenskommelser (art. 22) ger utrymme för att i enlighet med 42 § IVL undanta verkställighet enligt den nordiska verkställighetslagen även från den nya konventionens tillämpningsområde.

I förhållande till de stater som tillträder överförandekonventionen och som i likhet med Sverige också har tillträtt brottmålsdomskonventionen kan båda konventionerna i och för sig bli tillämpliga. Den stat som begär överförande är i sådant fall enligt art. 22.4 överförandekonvenfionen skyldig att i samband med framställningen ange vilken konvention framställningen stöder sig på. Någon särskild bestämmelse härom i IVL eller i en verkställighetsförordning synes, som anförs i promemorian, inte erforderlig.

2.5.3 Verkställighetsföreskrifter

I förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om intemationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom har meddelats de närmare beslämmelser för verkställigheten av IVL som regeringen enligl 1 och 2 §§ har bemyndigats att meddela.

Förordningen avser endast verkställighetssamarbete enligt brottmålsdomskonventionen. Den reglerar med vilka länder sådant samarbete får äga mm samt förfarandet vid framställning om samarbete. De nya bestämmelser som behövs med anledning av Sveriges tillträde till överförandekonventionen och därav föranledda ändringar i IVL bör inarbetas i 1977 års förordning. Det är min avsikt att senare, om riksdagen bifaller mina förslag i det föregående, lägga fram förslag till sådana bestämmelser. I det 2 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 197

Prop. 1983/84:197 18

sammanhanget får prövas den av kriminalvårdsstyrelsen under remissbehandlingen upptagna frågan om behörighet att uppta förklaring av den dömde att han samtycker till överförande.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

De av mig föreslagna lagändringarna överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreslås i promemorian och jag ansluter mig också till de motiveringar som redovisats i denna. Bl.a. på gmnd av påpekanden vid remissbehandlingen har redaktionella ändringar i förhällande till promemorieförslaget gjorts i 2, 4 och 25 §§.

4 Ikraftträdande m. m.

Som nämnts träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på tre månader sedan den dag då det tredje dokumentet rörande ratifikation eller annan anslutning har deponerats. Det är emellertid tänkbart att Sverige kan komma att träffa överenskommelse med främmande stat om tillämpning av konventionens regler ulan hinder av att den inte har trätt i kraft. Lagen bör träda i kraft samtidigt som konventionen eller någon dessförinnan träffad bilateral överenskommelse. Denna tidpunkt kan inte fömlses nu. Det bör därför ankomma på regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.

Med hänsyn bl. a. till att det - som nämnts i promemorian - inför Förenta Nationernas sjunde kongress i brottslighetsfrägor har utarbetats ett modellavtal som till huvudsaklig del överensstämmer med överförandekonventionen, kan det tänkas bli aktuellt för Sverige atl med stater utanför Europarådet ingå bilaterala avtal som till sitt materiella innehåll svarar mot konventionens regler. Om riksdagen godkänner överförandekonventionen och antar de lagändringar som föreslås här, bör regeringen med stöd av I och 2 §§ IVL utan nytt riksdagsbeslut kunna meddela förordnande i nu angivna hänseenden liksom sådana föreskrifter som behövs med anledning av ett förordnande av detta slag. Detsamma bör gälla för det fallet att bestämmelserna i överförandekonventionen kan göras tillämpliga mellan Sverige och någon främmande stat innan konventionen har trätt i kraft.

Prop. 1983/84:197 20

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-30

Närvarande: justitierådet Höglund, f. d. justitierådet Hessler, regeringsrådet Wahlgren.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Nils-Olof Berggren.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

År 1972 tillträdde Sverige den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internafionella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). I samband därmed antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, även benämnd internationella verkställighetslagen (IVL). Lagen är fillämplig även i förhållande till annan stat än sådan som har tillträtt brollmålsdomskonventionen. Den innebär i huvudsak att Sverige efter överenskommelse med främmande stat under vissa förutsättningar efter framställning verkställer en utländsk brottmålsdom här i landet. En förutsättning för sådant åtagande är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning lill Sverige. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler. Enligt lagen är det också möjligt alt från svensk sida begära verkställighet i främmande stat av svensk brottmälsdom på motsvarande villkor.

Brottmålsdomskonventionen har inte motsvarat de förväntningar som ställts på den. En anledning därtill är alt den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter ett omfattande internt lagstiftningsarbete. En ny konvention med annorlunda uppbyggnad har ansetts önskvärd. Inom Europarådet har ocksä utarbetats en ny konvention, konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonvenfionen). Den har öppnats för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983 och träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag dä det tredje dokumentet rörande rafifikation eller annan anslutning har deponerats. Den nya konventionen är öppen för tillträde av europarådsstaterna samt USA och Kanada. Sedan den trätt i kraft kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att ansluta sig.

Syftet med överförandekonventionen är atl underlätta överförandet av utländska intagna lill hemlandet genom en enkel och lättillämplig proce-

Prop. 1983/84:197 21

dur. Den är också avsedd alt komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention, i förhållande till vilken den uppvisar vissa skillnader.

Enligt remissprotokollet förordar föredragande statsrådet att Sverige tillträder överförandekonventionen och att i anledning härav vissa ändringar genomförs i IVL. Lagrådets granskning avser lagändringarna sådana de kommit till uttryck i det remitterade förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

IVL innehåller en både omfattande och invecklad reglering. Den kan sägas ta sikte på två skilda förhållanden, nämligen dels Sveriges förhållande till främmande stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen, dels Sveriges förhållande fill annan främmande stat. Detta återspeglas också i lagens terminologi, som skiljer mellan europeisk brottmälsdom och annan ufiändsk brottmålsdom. Med europeisk brottmålsdom avses dom eller annat avgörande, varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad. I anslutning härtill består lagen av huvudsakligen tre avsnitt, av vilka det första gäller verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom, det andra verkställighet i Sverige av annan utländsk brottmålsdom och det tredje verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom. Det dominerande avsnittet är det som behandlar verkställighet här i landet av europeisk brottmålsdom. Det består av ett stort antal paragrafer, 5-24 §§, vilka ansluter sig Ull bestämmelserna i brottmålsdomskonventionen. När det gäller verkställighet här i landet av annan utländsk brottmålsdom fömtsälts att regeringen meddelar närmare bestämmelser. Lagen innehåller för det fallet ett fätal föreskrifter, i 25 §. I fråga om verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom skiljer inte lagen mellan verkställighet i stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen och annan stat. Lagens bestämmelser härom, i 26-34 §§, bygger på brottmålsdomskonvenfionen.

Ett fillträde fill överförandekonvenfionen kräver en särskild lagreglering. Förslag till sådan reglering har utarbetats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (dnr 2574-83) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Efter remissbehandling av promemorian har föredragande statsrådet i allt väsentligt anslutit sig till de förslag till lagtekniska lösningar som lagts fram i promemorian. Från systematisk och prakfisk synpunkt har det enligt promemorian ansetts vara en fördel om de nya lagbestämmelserna kunde inarbetas i IVL. Både IVL och den behövliga nya regleringen avser nämligen överföring av verkställighet beträffande frihetsberövande påföljder. Å andra sidan uppkommer härvid en del lagtekniska komplikationer med hänsyn till att brottmålsdomskonventionen och överförandekonventionen är olikartat utformade i åtskilliga hänseenden. Detta gäller främst förfarandet, tillämpningsområdet och de grundläggande fömtsättningarna för överförande av

Prop. 1983/84:197 22

verkstäUighet. Det kunde bl.a. därför enligt promemorian komma i fråga att göra en mera fullständig omarbetning av IVL. Ett sä omfattande lagstiftningsarbete som en mera gmndlig revision av IVL skulle innebära syntes dock enligt promemorian böra anstå till dess man fått verklig erfarenhet av brottmålsdoms- och överförandekonvenfionerna. Den sistnämnda konventionen borde därför för närvarande pä enklast möjliga sätt arbetas in i lagen, fastän detta med nödvändighet innebar att lagstiftningen tills vidare inte kom att bli helt tillfredsställande från systemafisk synpunkt.

Lagtekniskt innebär det remitterade förslaget i huvudsak, att nya bestämmelser som ansluter sig till överförandekonventionen införs i det avsnitt av IVL som behandlar verkställighet i Sverige av annan brottmålsdom än europeisk brottmälsdom (25 a och 25 b §§) samt att ett par fillägg görs i avsnittet rörande verkställighet av svensk brottmålsdom utomlands (i 26 och 27 §§). Därutöver görs en del smärre jämkningar i lagtexten bl. a. för att den skall passa även fall av verkställighet enligt överförandekonventionen.

Den valda tekniken medför att lagen även i fortsättningen kommer att domineras av bestämmelser som ansluter sig till brottmålsdomskonventionen, trots att denna av remissprotokollet att döma kan väntas få ringa tillämpning. Den gör ocksä lagen än mera svårtillgänglig. Häri ligger självfallet en klar brist. Som anförs i remissprotokollet synes dock skäl föreligga att avvakta utvecklingen en tid innan en mera genomgripande reform företas. Remissinstanserna har allmänt godtagit den angivna ståndpunkten. Även lagrådet finner sig — trots de brister främst i systematiskt hänseende som kommer att vidlåda IVL — kunna lämna den föreslagna ordningen utan erinran. Vissa redaktionella jämkningar synes dock kunna göras i det remitterade förslaget för att mildra olägenheterna av den bristfälliga systematiken. Härom vill lagrådet anföra följande i anslutning till de särskilda paragraferna.

2§

Enligt 1 § meddelar Konungen, numera regeringen, förordnande om verkställighet enligt lagen i den mån det påkallas av överenskommelse som Sverige träffar med främmande stat. Lagen skiljer mellan förordnanden som påkallas av överenskommelser med stater anslutna till brottmålsdomskonventionen, å ena sidan, samt förordnande som påkallas av överenskommelser med andra stater, å den andra. I förevarande 2 § anges vilka bestämmelser i det följande av lagen som blir tillämpliga vid det ena eller det andra slaget av förordnanden. I första stycket behandlas verkställighet enligt brottmålsdomskonventionen och i andra stycket verkställighet enligt annan överenskommelse. I första styckets fall sägs 4-41 §§ bli tillämpliga, i den mån ej annat anges i förordnandet. I andra styckets fall skall regeringen meddela bestämmelser rörande verkställigheten; bestämmelserna i 25-34 §§ gäller dock i fillämpliga delar.

Prop. 1983/84:197 23

Den nu angivna indelningen behålls i det remitterade förslaget. Det fallet att verkställighet skall ske enligt överförandekonventionen förs till andra stycket, vilket i övrigt lämnas oförändrat.

Som tidigare nämnts har emellertid etl tillträde lill överförandekonventionen ansetts böra medföra tre nya paragrafer i lagen, nämligen 25 a, 25 b och 27 §§. De nuvarande hänvisningarna i första och andra styckena fill följande bestämmelser i lagen blir i följd härav inte korrekta. Överförandekonvenlionen synes dessutom förtjäna etl egel stycke i paragrafen, liksom brottmålsdomskonventionen.

Med hänsyn till det anförda förordar lagrådet att paragrafen delas upp på tre stycken, av vilka det första får gälla förordnanden om verkställighet enligt brottmålsdomskonventionen, del andra förordnanden om verkställighet enligt överförandekonventionen och det tredje förordnanden om verkställighet enligt andra överenskommelser med främmande stater än de båda nämnda konventionerna.

När det gäller hänvisningarna i paragrafens första stycke märks att 25 § avser det fallet att fråga är om verkställighet i Sverige av annan utländsk brottmålsdom än europeisk brottmälsdom. Denna paragraf skulle således egentligen inte ingå bland de bestämmelser till vilka hänvisning görs i första stycket. När nu tre nya bestämmelser införs, vilka tar direkt sikte på överförandekonventionen, bör i klarhetens intresse undantag för dessa göras i första stycket. Följdriktigheten kräver då att undantag görs också för 25 §.

Andra stycket, som avser verkställighet enligt överförandekonventionen, bör innehålla hänvisning bl.a. till 25 a, 25 b, och 27 §§ i det remitterade förslaget. Vad 27 § beträffar vill lagrådet emellertid, enligt vad som närmare berörs i det följande, förorda att den där intagna bestämmelsen får ingå i en ny 34 a § i stället för att utgöra 27 §. Hänvisningen i andra stycket skall alltså avse 34 a § i stället för 27 §. Liksom i första stycket synes böra hänvisas även till de "gemensamma bestämmelser" i lagen som blir tillämpliga, här 35 och 37-41 §§.

Härjämte synes vissa redaktionella förenklingar böra göras i paragrafen.

I enlighet med det sagda föreslår lagrådet, att första stycket fär det innehållet att, om förordnande enligt 1 § avser verkställighet enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen), 4-24, 26 och 28-41 §§ gäller, i den mån ej annat anges i förordnandet. Därefter torde andra stycket få innehålla au, om förordnande enligl I § avser verkställighet enligt den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen), 25 a, 25 b och 34 a §§ samt 35 och 37-41 §§ gäller. I tredje stycket slutligen torde fä föreskrivas att, om förordnande enligt 1 § gäller verkställighet enligl annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första eller andra stycket, regeringen meddelar bestämmelser om

Prop. 1983/84:197 24

prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige samt att bestämmelserna i 25-34 §§ dock gäller i tillämpliga delar.

Det kan anmärkas att i 25 b § hänvisning görs till bl. a. 25 § i tillämpliga delar.

3§

Den av lagrådet föreslagna uppdelningen av 2 § på tre stycken föranleder att i andra stycket av förevarande paragraf hänvisning görs Ull 2 § tredje stycket i stället för 2 § andra stycket.

4§

Paragrafen synes kunna undergå en betydande förenkling genom en omformulering av första stycket, som gör det i det remitterade förslaget upptagna andra stycket överflödigt. Lagrådet förordar sålunda i stället för de båda första styckena i det remitterade förslaget ett enda stycke av innehåll, att med europeisk brottmålsdom förstås i lagen dom eller annat avgörande, vars verkställighet skall prövas enligt brottmålsdomskonventionen.

25 §

Den av lagrådet föreslagna uppdelningen av 2 § på tre stycken föranleder att hänvisningen i förevarande paragraf till bl. a. 2 § skall avse tredje stycket i stället för andra stycket i 2 §.

25 a §

Till framhävande av att paragrafen gäller verkstäUighet enligt överförandekonventionen förordar lagrådet att ingressen ges lydelsen, att verkställighet enligt överförandekonventionen av frihetsberövande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i stat som har tillträtt nämnda konvention får ske i Sverige, om etc.

25 b §

Lagrådet vill förorda en redaktionell omarbetning av paragrafen till förtydligande av de två olika fall av verkställighet - fortsatt verkställighet och omvandling av påföljd - som kan komma i fråga och vilka paragrafer i lagen som blir tillämpliga i de båda fallen. I detta syfte torde paragrafen i ett första stycke få innehålla bestämmelse rörande de båda verkställighetsformer som kan förekomma samt därefter i elt andra stycke hänvisning fill de bestämmelser, nämligen 24 § första och andra styckena, som blir tillämpliga i båda fallen. I ett tredje och ett fjärde stycke torde därefter få upptas hänvisningar till de bestämmelser som skall tillämpas i del ena och det andra fallet.

Prop. 1983/84:197 25

I enlighet med det sagda föreslår lagrådet den lydelsen av första stycket all, om verkställighet enligt överförandekonventionen skall ske i Sverige av frihetsberövande påföljd, regeringen kan efter omständigheterna antingen I. själv meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten i Sverige eller 2. överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning. Därefter torde i andra stycket få följa bestämmelsen, att vid verkstäUighet enligl denna paragraf 24 § första och andra styckena tillämpas. Tredje stycket torde få innehålla att i fall som avses i första stycket I gäller i tillämpliga delar 25 § andra och tredje styckena, I Qärde stycket torde som en första mening intas bestämmelsen, att i fall som avses i första stycket 2 gäller i fillämpliga delar 9 §, 10 § andra stycket samt 11-13 och 15 §§. Därefter torde i samma stycke få följa bestämmelserna att påföljden inte får bestämmas tiU enbart böter samt att i fråga om anhållande, häktning, reseförbud och anmälningsskyldighet 24 och 25 kap. rättegångsbalken gäller.

26 och 27 §§

Med 26 § inleds det avsnitt av lagen som behandlar verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom. Utom vissa ändringar av rent formell natur upptar det remitterade förslaget ett tillägg i första stycket av 26 §, varigenom paragrafen blir tillämplig även vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Som en ny 27 § införs en bestämmelse om prövning av fråga om verkställighet enligt samma konvention när begäran om sådan verkställighet görs av myndighet i främmande stat.

Lagrådet vill förorda att samma modell används här som den lagrådet föreslagit i avsnittet rörande verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom. Det betyder att bestämmelserna om verkställighet enligt överförandekonvenfionen samlas i en särskild eller flera särskilda paragrafer på samma sätt som skett genom de föreslagna 25 a och 25 b §§ i avsnittet rörande verkställighet av utländsk brottmålsdom i Sverige. De bestämmelser som här erfordras kan sammanföras i en paragraf. Liksom i nyssnämnda avsnitt torde den nya paragrafen böra införas efter övriga beslämmelser i avsnittet. Den bör sålunda få beteckningen 34 a §, lämpligen under särskild mbrik, förslagsvis "Verkställighet enligt överförandekonventionen". Till denna paragraf bör naturligen överföras de bestämmelser som i det remitterade förslaget intagits i den nya 27 §. Samtidigt som bestämmelserna om verkställighet enligt överförandekonventionen sålunda samlas i en paragraf torde i 26 § böra anges att denna paragraf gäller verkställighet enligt brottmålsdomskonventionen eller annan överenskommelse utom överförandekonventionen, dvs. enligt förordnande som avses i 2 § första eller tredje stycket.

I enlighet med det anförda föreslår lagrådet att inledningsorden i 26 § ändras sä att paragrafen kommer att gälla fråga om verkställighet i fram-

Prop. 1983/84:197 27

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-04-26

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om internationellt samarbete rörande verkställighet av brotts-målsdom

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag fill lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkstäUighet av brottmålsdom (IVL).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Lagförslaget

Lagrådet har lämnat det remitterade förslaget ulan erinran i sak. Lagrådet har också i huvudsak godtagit den i remissprotokollet valda tekniken för den lagstiftning som behövs för att Sverige, i enlighet med vad jag har förordat i remissen, skall kunna tillträda 1983 års överförandekonvention. Det innebär bl. a. alt de nya lagbestämmelser som behövs inarbetas i IVL. Enligt lagrådets mening bör dock redaktionella jämkningar göras i det remitterade föreslaget.

Med anledning av lagrådets förslag till jämkningar vill jag anföra följande. Som lagrådet har uttalat kan IVL i nuvarande lydelse sägas ta sikte på två skilda förhåUanden, nämligen dels Sveriges förhållande till främmande stater som har tillträtt 1970 års europeiska brottmålsdomskonvention, dels Sveriges förhållande till andra stater i här aktuellt hänseende. I remissprotokollet har den lösningen valts att så långt möjligt söka anpassa de regler som gäller för sistnämnda förhållande tiU det förfarande som

' Beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde den 1 mars 1984.

Prop. 1983/84:197 28

fömtsälts vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Lagrådets förslag till jämkningar bygger däremot på tanken att de bestämmelser som skall reglera förfarandet enligt överförandekonvenlionen bör hållas åtskilda både från de regler som tar sikte på brottmålsdomskonventionen och de bestämmelser som avser andra överenskommelser med främmande stater, exempelvis bilaterala avtal.

Som framgår av vad som har anförts i departementspromemorian finns det anledning anta att framtida bilaterala överenskommelser mellan Sverige och andra stater på del aktuella området i stora drag kommer att stämma överens med vad som gäller enligt överförandekonventionen. En lagteknisk lösning som i enlighet med det remitterade förslaget innebär att man sä längt möjligt sammanför reglerna om förfarandet enligt sådana överenskommelser med de motsvarande bestämmelser som behövs för tillämpning av överförandekonventionen synes från bl. a. denna synpunkt ligga nära till hands.

Klart är dock samtidigt att förfarandet enligt överförandekonventionen kan förväntas att i framtiden bli det vanligaste vid tillämpningen av IVL. Detta kan tala för att förfarandet bör få en mera markerad plats i lagen än vad fallet skulle bli enligt det remitterade förslaget. Även om jag är tveksam när det gäller frågan om lagrådets förslag tillgodoser intresset av överskådlighet bättre än det remitterade förslaget, anser jag mig mot den angivna bakgrunden inte ha anledning att motsätta mig de jämkningar som lagrådet har förordat.

Med denna utgångspunkt synes de ändringar som i remissen föreslagils i fråga om 26 § första stycket andra meningen och andra stycket första meningen samt 33 § bli överflödiga.

Utöver vad som följer av det anförda bör en formell justering göras i 23 §.

3 Tillträde till överförandekonventionen

I remissprotokollet har jag förordat att Sverige skall tillträda överförandekonvenlionen med vissa förbehåll och förklaringar (se nämnda protokoll avsnitt 2.4.2-2.4.5).

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag atl regeringen

föreslär riksdagen att dels anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar, dets godkänna konventionen den 21 mars 1983 om överförande av

dömda personer med de förbehåll och förklaringar som jag har angett.

Prop. 1983/84:197 30

Bilaga 1

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Dnr 2574-83

om internationellt samarbete rörande verkställighet av

brottmålsdom

Sveriges tillträde till konvenfionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer.

1 Inledning

Den 28 maj 1970 öppnades för undertecknande en inom Europarådet utarbetad konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonvenfionen). Sverige fillträdde konventionen år 1972 med vissa förbehåll. I samband därmed ändrades vissa bestämmelser i 2 kap. brottsbalken (BrB) om tillämpningen av svensk lag. Dessutom antogs lagen (1972:260) om internationelll samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26, rskr 233 och 285). En närmare redovisning av brottmålsdomskonvenfionens reglering finns i prop. 1972:98(5.20-22).

1972 års lag (internationella verkstäUighetslagen, IVL) innebär att Sverige efter överenskommelse med en främmande stat under vissa förutsättningar kan åta sig att efter framställning verkställa en utländsk brottmälsdom här i landet. En sådan överflyttning kan avse frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande. En förutsättning för att Sverige skall åla sig verkställighet är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning fill Sverige.

Verkställigheten av en utländsk brottmälsdom här i landet skall enligt IVL i princip föregås av ett domstolsförfarande, efter vilket domstolen skall bestämma en ny påföljd med tillämpning av de svenska päföljdsreg-lerna. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler.

Enligt lagen är det ocksä möjUgt att från svensk sida begära verkställighet i främmande stat av svensk brottmålsdom på motsvarande villkor. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att pröva en sådan fråga.

Brottmålsdomskonventionen utgör en sädan överenskommelse med främmande stat som avses i IVL, och lagen har i stor utsträckning anpassats till konventionens regler. IVL har emellerfid inte begränsats lill att gäUa samarbete med stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttande av verkställighet kan enligt lagen också ske i förhållande till

Prop. 1983/84:197 31

annan stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse i ämnet. Om synnerliga skäl föreligger kan en sådan överflyttning anordnas även i andra faH.

Brottmålsdomskonventionen har tillträtts av, förutom Sverige, Danmark, Norge, Cypern, Turkiet och Österrike.

Brottmålsdomskonventionen har tillämpats ytterst sparsamt och den kan knappast sägas ha infriat de förväntningar som, inte minst från svenskt håU, ställdes på konventionen i anslutning tiU dess tillkomst. Bl.a. av dessa skäl har inom Europarådet nyligen utarbetats ytterligare en konvention inom området, konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Den öppnades för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983 och träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på tre månader sedan den dag då del tredje dokumentet rörande ratifikation eller annan anslutning har deponerats.

Den nya konventionen är öppen för tillträde av, fömtom europarådsstater, de övriga stater som medverkat vid dess utarbetande, nämligen USA och Kanada. Sedan konventionen trätt i kraft, kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att ansluta sig. Konventionen har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Sverige jämte ytterligare 13 stater.

Konventionen i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska fogas till denna promemoria som bilaga 1.

I denna promemoria behandlas frågan om Sveriges tillträde till den nya konventionen och om lagstiftning som föranleds därav. Ett förslag till lagändring och ett utkast till verkställighelsföreskrifter är fogade till promemorian som bilaga 2 och 3.

2 Gällande svensk rätt m. m.

2.1 Allmänt

Bestämmelserna i brottsbalken (BrB) ger inte svensk myndighet någon allmän befogenhet att verkställa en utländsk brottmålsdom eller alt begära verkställighet i annan stat av en brottmålsdom som har meddelats i Sverige. Bestämmelser om detta finns emellertid i särskild lagstiftning.

2.2 Nordiska verkställighetslagen

Genom enhetlig lagsfiftning i de nordiska länderna har man gjort det möjligt att inom Norden verkställa domar och beslut i brottmål i annat nordiskt land än domslandet. För Sveriges del är denna fråga reglerad i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. (NVL) och i kungörelsen

Prop. 1983/84:197 32

(1963:194) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av nämnda lag. Lagar med huvudsakligen samma innehåll gäller i de övriga nordiska länderna.

Det nordiska samarbetet omfattas i princip av verkställighet av böter, förverkande och fängelse samt anordnande av övervakning för villkorligt dömda, skyddstillsynsdömda och viUkorligt frigivna.

Verkställigheten av frihetsstraff kan på begäran av domslandet ske i det land där den dömde är medborgare eller har sitt hemvist. Domen kan också verkställas i det land där den dömde uppehåller sig, om det med hänsyn lUl omständigheterna anses lämpligast (5 § och 8 § första stycket). Den dömdes samtycke tUl överförandel är inte nödvändigt.

Bifalls en framställning om verkställighet av frihetsstraff i Sverige förvandlas det straff som har ådömts i domslandet till fängelse på lika lång tid (6 §). Därefter verkställs det tiU fängelse omvandlade straffet som om straffet hade ådömts genom en svensk lagakraftvunnen dom. Verkställigheten sker sålunda i enlighet med de svenska reglerna i brottsbalken och lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

I fråga om kriminalvård i frihet innebär NVL att övervakning av den som har blivit villkorligt dömd i Danmark, Finland, Island eller Norge med föreskrift om övervakning eller som blivit villkorligt frigiven efter att i något av dessa länder ha avtjänat ordinärt frihetsstraff kan anordnas i Sverige.- Övervakningen av den som genom svensk dom har ådömts skyddstUlsyn eller som här har blivit vUlkorligt frigiven kan också flyttas till annat nordiskt land. Bestämmelser om detta finns i 10-23 §§ NVL.

2.3 Internationella verkställighetslagen

När det gäller verkställighet av svenska domar i länder utanför Norden eller verkställighet av utomnordiska brottmålsdomar i Sverige finns som nämnts bestämmelser i IVL. Lagen kompletteras av förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkstäUighet av brottmälsdom.

IVL gäUer frihetsberövande påföljder, böter eller förverkande. Lagen tar som framgått i första hand sikte pä samarbete med de stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttning av straffverkställighet kan emellertid ske även i förhållande tiU annan stat, under förutsättning alt regeringen på grundval av överenskommelse med staten har förordnat om det. F.n. finns dock inte någon annan överenskommelse av aktuellt slag med främmande stat än brottmålsdomskonventionen.

Även om något förordnande på gmndval av en generell överenskommelse med främmande stat inte har meddelats, fär regeringen, om synnerliga skäl föreligger i ett särskilt fall, förordna att frihetsberövande påföljd som utomlands har ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige skall verkställas i Sverige. På motsvarande sätt kan

Prop. 1983/84:197 33

regeringen förordna att en frihetsberövande påföljd som i Sverige har ådömts en person som är utländsk medborgare eUer har sitt hemvist i främmande stat får verkställas i den främmande staten.

Som fömtsättningar för att en dom som har meddelats i en stat som har tillträtt brottmålsdomskonvenfionen skall få verkställas i Sverige gäller enligt IVL tUl en början att domen har vunnit laga kraft, att påföljden fär verkställas i den främmande staten, att den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag liksom att gärningsmannen, om gärningen hade begåtts här i landet, skulle ha kunnat ådömas påföljd för brottet. Vid sistnämnda prövning beaktas inte bestämmelserna om straffmyndighetsålder. Vidare fordras i princip antingen att den dömde har sitt hemvist i Sverige eller också att verkställighet här kan antas förbättra möjligheterna till hans återanpassning. Verkställighet här i landet kan emellertid också ske, om påföljden avser frihetsberövande och kan verkställas här i samband med verkställighet av annan sådan påföljd eUer om Sverige är den dömdes ursprungliga hemland.

Slutligen krävs det att verkställigheten är förenlig med principerna för rättsordningen i Sverige och inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser, att den dömde inte har lagförts för gärningen i Sverige och i princip inte heller i någon annan främmande stat än den som gjort framställningen samt att verkställigheten inte strider mot brottmålsdomskonventionen.

Framställning om verkställighet kan dessutom avslås bl. a. om gärningen utgör ett politiskt eller militärt brott, om den är föremål för fömndersök-ning eller åtal i Sverige, om gärningen inte har begåtts i den stat, där påföljden har bestämts, om den dömde vid tiden för brottet inte har fyllt 15 år, samt om brottet enligt svensk rätt skulle ha varit preskriberat. I dessa fall är emellertid avslag inte obligatoriskt.

I fråga om förfarandet gäller i stora drag följande.

Framställning om verkställighet görs hos utrikesdepartementet. Om regeringen inte omedelbart avslår framställningen, skall den överlämnas fill riksåklagaren för vidare handläggning. Denne gör ansökan fiU rätten om prövning av framställningen.

Rätten avgör saken genom dom. Den dömde skaU höras personligen, om han begär det. Är han berövad friheten i domslandet kan förhandling dock äga mm i hans frånvaro; målet får dock inte avgöras slutligt utan att han har blivit hörd personligen. Rätten, som inte fär pröva om den dömde är skyldig uU brotlet, bestämmer ny påföljd enligl vad som är föreskrivet i svensk lag om påföljd för motsvarande brott. I fråga om frihetsberövande påföljd gäUer att påföljden inte får vara strängare än i domen, även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet. Vid bestämmandet av påföljd skall den dömde räknas till godo dels vad han kan ha utstått av den påföljd som ådömts

3 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 197

Prop. 1983/84:197 34

genom den utländska domen dels den Ud under vilken han varit anhållen eller häktad för brottet.

Om framställningen avser endast böter eller förverkande, kan riksåklagaren pröva framställningen och utfärda strafföreläggande.

IVL innehåller också regler om tvångsåtgärder för det fall dä en stat som har fillträtt brottmålsdomskonventionen begär verkställighet av påföljd. Den dömde kan då under vissa förutsättningar anhållas, häktas eller meddelas reseförbud. Har egendom förklarals förverkad, kan den tas i beslag.

Beträffande s. k. utevarodomar finns särskilda bestämmelser om möjlighet för den dömde att begära omprövning av domen.

Verkställigheten i Sverige sker i enlighet med svensk lag. Den skall upphöra om domslandet beviljat nåd eller amnesti eller tagit upp brottmåls-domen till ny prövning eller om det i den staten har meddelats annat beslut som medför att den ådömda påföljden inte längre får verkstäUas.

IVL innehåller också vissa beslämmelser om verkställighet i Sverige av påföljder som har ådömts i stater vilka inte tillträtt brottmålsdomskonventionen.

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas i de fall då generell överenskommelse föreligger av kriminalvårdsstyrelsen såvitt gäller frihetsberövande påföljder och av riksskatteverket i fråga om böter och förverkande. Framställning får inte göras, om hinder mot verkställighet av en utländsk dom i Sverige i motsvarande situation skulle ha förelegat. Inte heller får framställning göras beträffande påföljd som innebär överlämnande till särskild värd. Om den dömde är svensk medborgare och det är fråga om en frihetsberövande påföljd krävs att han inte motsätter sig åtgärden.

Framställningen inges till utrikesdepartementet som vidarebefordrar den till behörig myndighet i den främmande staten. Sedan framställningen vidarebefordrats får verkställighet av den påföljd som avses med verkställigheten inte påbörjas i Sverige, om den dömde inte är häktad. Om framställningen återkallas eller avslås, kan dock påföljden verkställas i Sverige. I IVL finns ocksä särskilda bestämmelser om överförande av den dömde till den främmande staten.

Enligt gemensamma bestämmelser i IVL är Stockholms tingsrätt laga domstol i mål eller ärende enligt lagen. Vidare gäller bl.a. att talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt lagen förs hos regeringen genom besvär. Från lagens tiUämpningsområde är uttryckligen undantagna frågor om verkställighet eUer annan åtgärd som regleras genom NVL.

2.4 Brottsbalken

Med anledning av Sveriges tillträde till brottmålsdomskonventionen ändrades bestämmelserna i 2 kap. BrB om tillämpligheten av svensk lag. Bl.a. infördes en ny paragraf - 5 a § - enligt vilken en ufiändsk brott-

Prop. 1983/84:197 . 35

målsdom under vissa fömtsättningar utgör hinder för ny rättegäng här i landet om ansvar för samma gärning. Lagmmmel tar, efter en ändring år 1976, sikte pä bl. a. domar meddelade såväl i stater som tillträtt brottmålsdomskonventionen som i stater vilka tillträtt 1972 års lagföringskonvention (se avsnitt 2.6.3).

Har ansvarsfrågan prövats genom lagakraftägande dom i den stat där gärningen har förövats eller i en stat som har tillträtt någon av de angivna konventionerna, får sålunda enligt första stycket av den aktuella paragrafen lagföring här i landet inte ske, om den tilltalade har frikänts frän ansvar eller förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts. Detsamma gäller om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår eller om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

Från det nu angivna förbudet mot lagföring görs i andra stycket vissa undantag. Om inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet, utgör sålunda den uUändska domen inte hinder mot lagföring i fråga om brott som har begåtts eller kan antas vara begånget här i landet, brott som har förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning, brott som avses i 2 kap. 3 § 5 BrB (bl.a. kapning av luftfartyg) och brott för vilket det lindrigaste straffet enligt svensk lag är fyra är eller däröver.

Enligt tredje stycket krävs förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigar för att åtal här i landet skall få väckas för brott som omfattas av tidigare meddelad dom i främmande stat i fall då inte hinder mot lagföring föreligger enligt första eller andra stycket.

2.5 Internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Genom lagen (1978:801) om internationeUt samarbete rörande kriminal-värd i frihet har öppnats möjlighet att under vissa fömtsättningar i Sverige verkställa en utländsk dom i brottmål som innebär kriminalvård i frihet. Personer med hemvist i Sverige som åtalas utomlands kan därmed dömas till en påföljd motsvarande skyddstillsyn under hänvisning Ull att påföljden kan verkställas i hemlandet. På motsvarande sätt kan en svensk dom pä skyddstillsyn som har meddelats någon med hemvist utomlands verkställas i den dömdes hemland. Lagen tar också sikte pä personer som har dömts fill frihetsberövande påföljd och därefter frigivits villkorligt eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt. Det är i sådana fall möjligt att anordna övervakning m. m. i det land där den dömde har hemvist.

Lagen bygger på en inom Europarådet utarbetad konvention den 30 november 1964 om övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer (övervakningskonvenUonen) och kan fillämpas i förhållande ull de stater som har tillträtt konventionen. Dessa stater är f. n., förutom Sverige, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Österrike. På

Prop. 1983/84:197 36

motsvarande sätt som IVL avses emellertid lagen bli tillämplig även på andra överenskommelser i ämnel som Sverige kan komma att ingå. Vidare fmns även enligt den nu berörda lagen möjlighet för regeringen att, om synnerliga skäl föreligger, förordna om verkställighetssamarbete i ett särskilt fall utan atl generell överenskommelse föreligger.

2.6 Vissa andra former för internationellt samarbete i brottmål

2.6.1 Utlämning

Sverige har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 och har dessutom särskilda utlämningsavtal med vissa stater.

Bestämmelser om utlämning finns dels i lagen (1957:668) om utlämning för brott (allmänna utlämningslagen), dels i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen).

Enligt allmänna utlämningslagen kan regeringen besluta att den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och som uppehåller sig här i landet skall utlämnas till den främmande staten. Svensk medborgare får dock inte utlämnas. Det brott för vilket utlämning begärs måste motsvara brott för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Begärs utlämning på grund av en dom, måste den ådömda påföljden utgöra frihetsstraff eller annat omhändertagande i minst fyra månader. Utlämning får dock ske även för mindre allvarligt brott, om utlämning samtidigt begärs för flera brott och ett av dem uppfyller de angivna kraven på svårighetsgrad. En särskild regel finns för fall då gemensam påföljd har ådömts.

Ufiämning fär inte ske för politiska eller militära brott och får inte heller avse person som därigenom på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden riskerar att utsättas för förföljelse. Om det här i landet har meddelats dom beträffande del uppgivna brottet eller, med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken (RB) eller annan motsvarande bestämmelse, har meddelats beslut att inte åtala brottet eller om preskription har inträtt enligt svensk lag, får utlämning inte ske. Utlämningsförbud gäller också under vissa förutsättningar, om ansvarsfrågan har prövats genom lagakraftägande dom i annan stat än den som gjort utlämningsfram-ställningen och brottet är förövat i den förstnämnda staten eller denna stat har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen, brottmålsdomskonventionen eller 1972 års lagföringskonvention (betr. sistnämnda konven-Uon se nedan under 2.6.3).

När ufiämning beviljas, skall i tillämpliga delar vissa i lagen angivna villkor ställas upp, såsom att den utlämnade inle annat än under vissa särskilda förutsättningar får dömas för annat före utlämningen begånget brott än det som utlämningen avser och inte dömas till döden.

Prop. 1983/84:197 37

FramstäUning om utlämning skall ske på diplomatisk väg. Avslås inte ansökningen, överlämnas ärendet fill RA för utredning. Häktning och andra tvångsmedel får vid behov användas. Om den som begärs utlämnad samtyckt till att lämnas ut, redovisar RÅ utredningen till regeringen, som då direkt kan besluta i frågan. I annat fall överlämnar RÅ sin utredning till högsta domstolen (HD), som har att pröva om utlämning kan beviljas. Sedan HD:s beslut meddelats beslutar regeringen om utlämning skaU ske. Har HD funnit hinder möta mot utlämning, är regeringen bunden därav.

Den som i främmande stat är efterlyst för brott som kan föranleda utlämning får i avvaktan på framställning om utlämning anhållas eller åläggas reseförbud.

Enligt nordiska ufiämningslagen kan även svensk medborgare ufiämnas, om han sedan två år vistas i den ansökande staten eUer gärningen är av viss allvarligare beskaffenhet. I övrigt gäller bl. a. att utlämning inte fär ske för enbart bötesbrott. Utlämning kan under vissa fömtsättningar ske även för politiskt brott. Vid utlämning inom Norden krävs i vissa fall medgivande av regeringen för att den utlämnade skall få dömas för andra brott som har begåtts före ufiämningen. Det gäller här faU då den utlämnade är svensk medborgare eller då det är fråga om politiskt brott.

Framställning om utlämning enligt nordiska utlämningslagen skall göras av poUs- eller åklagarmyndighet i den ansökande staten antingen hos RÅ eller, om gärningsmannens uppehållsort här i landet är känd, direkt hos stats- eUer distriktsåklagare. Åklagaren har att skyndsamt utreda ärendet och kan under vissa fömtsättningar besluta om ufiämning, när den som begärs utlämnad har samtyckt. Annars avgörs — utom i vissa undantagsfall - frågan av RÅ, om den är uppenbar. Är detta inte förhållandet beslutar regeringen. HD kan höras i ärendet, om det finns särskilda skäl.

2.6.2 Trafikbrottskonventionen

I syfte att genom internafionellt samarbete öka möjligheterna att effekfivt och smidigt beivra trafikbrott som har begåtts av trafikant vid tillfäUig vistelse utanför hemlandet har inom Europarådet utarbetats en konvention om straff för vägtrafikbrott, vUken tiUträtts av Sverige (trafikbrottskonventionen). Konventionen öppnades för undertecknade den 30 november 1964 och har hitfiUs Ullträtts av - fömtom Sverige - Cypern, Danmark och Frankrike.

I konventionen ges regler om lagföring för trafikbrott och verkställighet av dom beträffande sådana brott i fall då gärningsmannen har sitt hemvist i annan konventionsstat än den stat där brottet har begåtts. Hemviststaten förpliktas att på begäran av gärningsstaten pröva frågan om lagföring för brottet eller att på begran av gämingsstaten verkställa dom som har meddelats i den staten.

Hemviststatens egen lag skall tillämpas när den staten har övertagit lagföring eller verkställighet. Konventionen förutsätter sålunda i första

Prop, 1983/84:197 38

hand att hemviststatens egen trafikstraffrätt har sådant innehåll att den kan fillämpas på brott som begås utomlands. Men konventionen förpliktar dessutom hemviststaten att i vissa fall lägga de trafikregler som gäller på gärningsorten till gmnd för den straffrättsliga bedömningen.

När framställning om lagföring har gjorts får gärningsstaten inte längre vidta åtgärder mot gärningsmannen för att beivra brottet. Gärningsstaten får emellertid tillbaka sin behörighet i detta hänseende, om hemviststaten inte vidtar någon åtgärd i konventionens mening eller om gärningsstaten återkallar framställningen på vissa gmnder.

Vid sin anslutning till trafikbrottskonventionen har Sverige godtagit dess bestämmelser om lagföring men gjort förbehåll mot reglerna om överförande av verkställighet. Sådant överförande kan dock även beträffande trafikbrott komma i fråga i förhållande till stat som har tillträtt brottmåls-konvenfionen enligt reglerna i den konventionen.

I samband med beslutet om tillträde till trafikbrottskonventionen antogs en särskild lag (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands. Lagen innehåller bl. a. en föreskrift om att samtliga bestämmelser i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott skaU gälla även i fråga om brott som har begåtts utomlands.

2.6.3 Lagföringskonventionen

Inom Europarådet har utarbetats en konvention om överförande av lagföring i brottmål (lagföringskonventionen), som öppnades för undertecknande den 15 maj 1972. Syftet med denna konvention är att bereda medlemsstaterna möjlighet att i varje särskilt fall förlägga lagföringen för ett brott till den stat där det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som mest ändamålsenligt att den äger rum. I samband med beslutet om Sveriges tiUträde till konventionen (prop. 1975/76:3, JuU 14, rskr 22) antog riksdagen en lag (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott (internationeUa lagföringslagen). Denna lag innebär att Sverige hos stat, som har fillträtt lagföringskonventionen, kan göra framställning om överförande av lagföring för brott mot svensk lag. En fömtsättning är därvid bl.a. att den misstänkte har hemvist i den främmande staten eller annan närmare anknytning dit. Enligt lagen kan överförande av lagföring också ske efter det att dom har meddelats här. Detta gäller dock endast om domen inte kan verkställas och utlämningsför-farande inte heller kan komma till stånd. FramstäUning om överförande av lagföring medför enligt lagen hinder mot att åtal väcks här. Har åtal hunnit väckas medför framställningen rättegångshinder. På motsvarande sätt medför en framstäUning om överförande av lagföring att en här i landet meddelad dom inte får verkställas. Framställningen medför även att tiden för älalspreskription här förlängs med sex månader.

Enligt lagen är det också möjligt för en annan stat, som har tiUträtt lagföringskonventionen, att i Sverige begära lagföring för brott enligt dess

Prop. 1983/84:197 39

lag på motsvarande villkor. Vid prövningen av en sådan framställning upprätthålls i princip kravet på dubbel straffbarhet, dvs. lagföringen får föras över bara om gärningen skulle ha varit ett brott enligt svensk lag, om den hade begåtts här i landet. Kommer lagföring till stånd här, skaU svensk strafflag fiUämpas.

Lagföringskonventionen har tiUträtts av - fömtom Sverige - Cypern, Danmark, Norge, Turkiet och Österrike.

2.6.4 Terrorismkonventionen

I den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism har de avtalsslutande parterna åtagit sig att antingen tillmötesgå begäran från annan konventionsstal om utlämning av någon som har begått terrordåd av visst angivet slag eller att själv vidta åtgärder för lagföring av honom.

Enligt konventionen får en konventionsstat inte vägra utlämning för ett sådant brott under hänvisning till att brollel är politiskt. Konventionen innebär också att konventionsstaterna skaU lämna varandra rättsligt biträde när det gäller straffrättsliga förfaranden mot personer som gjort sig skyldiga Ull terrordåd. Sverige har vid sitt tillträde till konventionen år 1977 gjort förbehåll som innebär att Sverige behåUer nuvarande möjlighet att vägra utlämning för politiska brott (prop. 1976/77:124, JuU 36, rskr 330). Utnyttjar Sverige sin möjlighet att vägra utlämning blir emellertid Sverige förpliktat att söija för lagföring här i landet.

Terrorismkonvenfionen har tillträtts av, förutom Sverige, 13 andra europarådsstater.

3 Konventionen om överförande av dömda personer

Syftet med 1983 års konvention är att underlätta överförandet av utländska intagna lill hemlandet genom att erbjuda en enkel och lättillämplig ordning för en sådan procedur. Konventionen är avsedd att komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention, som ansetts vara förenad med vissa brister. Den har ratificerats av endast ett fåtal medlemsländer i Europarådet, och det förfarande som föreskrivs i konventionen anses innebära en alltför komplicerad och utdragen procedur. Genom den nya konventionen har man försökt skapa en enhetlig, snabb och flexibel mekanism för att utländska intagna skall kunna avtjäna sina straff i hemlandet.

Den nya konventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen huvudsakligen i fem avseenden.

- Förfarandet är enklare, vilket skall göra den praktiska fillämpningen lättare. - Överförande av straffställighet får begäras inte bara av domslandet utan också av den stat som önskar överta verkställigheten.

Prop. 1983/84:197 40

—Överförande fömlsälter den dömdes medgivande.

—Konvenfionen drar endast upp ramen för ett överförandeförfarande. Den innebär inget tvång för parterna att bifalla en begäran om överförande. Konventionen innehåUer därför inte i samma utsträckning som brottsmålsdomskonventionen en uppräkning av de gmnder som fär åberopas till stöd för en vägran att medge överförande.

—Konventionen är avsedd att kunna tillträdas även av stater utanför Europarådet. När det gäller andra sådana stater än dem som har deltagit i utarbetandet av konvenfionen (USA och Kanada) krävs inbjudan efter beslut med särskild majoritet av Europarådets ministerkommitté. Konventionen består av 25 artiklar. Art. 1-2 innehåller definitioner och

grundläggande principer. I art. 3 anges fömtsättningarna för ett överförande av straffverkställighet. Art. 4-6 innehåller bestämmelser om de upplysningar och det dokumentationsmaterial parterna är skyldiga att lämna varandra när ett överförande är aktuellt. I art. 7 understryks att den dömdes medgivande skall vara frivilligt, och staterna åläggs att särskilt sörja för det. Art. 8-9 innehåller regler om de rättsliga följderna av ett överförande när det gäller verkstäUighet av den påföljd överförandet avser. I art. 10-11 redogörs närmare för de alternativ som står verkställighetslandet tiU buds, fortsatt verkställighet eller omvandling av påföljden. Art. 12—13 reglerar rätten för resp. stat att meddela bl. a. nåd och att ompröva det avgörande som verkställigheten avser. Art. 14—15 reglerar frågor kring verkstäUighetens fullgörande, medan det i art. 16 finns regler om skyldighet för partema att tillåta transitering av dömda från ett land tiU elt annat. Art. 17-25 behandlar bl.a. frågor om språk och kostnader, ikraftträdande och konventionens förhållande tiU andra traktater.

Art. I innehåller definitioner av vissa uttryck som används i konventionen. Med "sentence" (påföljd) avses sålunda varje straff eller annan åtgärd som bestämts av domstol och som innebär ett frihetsberövande för en begränsad eller obegränsad tid på grund av en brottslig gärning. Till skillnad från brottmålsdomskonventionen är den nya konventionen alltså fiUämplig endast i fråga om frihetsberövande påföljder. Sådana påföljder omfattas av konventionen oberoende av om verkställigheten har påbörjats eller inte.

Med "judgment" (avgörande, dom) avses ett avgörande eller beslut av en domstol som innebär att en påföljd av nyss angivet slag har ådömts. "Sentencing State" (domslandet) är den stat i vilken en dom har meddelats beträffande en person som kan bli eller har blivit överförd. "Administering State" (verkställighetslandet) är den stat till vilken den dömde kan bli eller har blivit överförd för att påföljden skall bli verkställd.

Enligt art. 2 åtar sig parterna att i största möjliga utsträckning erbjuda varandra samarbete när del gäller överförande av dömda personer enligt konventionen. Den dömde skall enligt samma artikel få anmäla önskemål om överförande såväl till domslandet som till verkställighetslandet. Både

Prop. 1983/84:197 ' 41

domslandet och verkstäUighetslandet skall kunna göra framställning om överförande. Konvenfionen avviker som nämnts i detta hänseende från brottmålsdomskonventionen, enligt vilken endast domslandet kan begära överförande. Den nya konstrukfionen har skapats med hänvisning till det intresse hemlandet kan ha av att den dömde återförs, exempelvis av kultureUa eller religiösa skäl eller med hänsyn tUl hans familjeförhållanden eller sociala anknytning i övrigt.

Som nödvändiga fömtsättningar för överförande anges i art. 3 alt den dömde är medborgare ("national") i verkställighetslandet, att domen har vunnit laga kraft och att den dömde vid tiden för mottagandet av framställningen om överförande har minsl sex månader kvar all verkställa, om inte påföljden är tidsobestämd. Vidare krävs det att den dömde eller i förekommande faU hans legale ställföreträdare har lämnat sitt samtycke till överförandet, att den gärning som avses med domen är straffbar ocksä i verkställighetslandet samt att både domslandet och verkställighetslandet medger överförandet.

I undantagsfall får parterna medge överförande även om den resterande verkställighetsfiden understiger sex månader. Sexmånadersregeln har tillkommit mot bakgmnd av att den sociala rehabilitering som åsyftats med konventionen inte ansetts få aktualitet vid en kortare strafftid liksom med hänsyn tiU de kostnader som ett överförande allud för med sig. Undantagsmöjligheten har införts för att ge utrymme för överförande där rehabilitering anses möjUg inom en kortare tid eller där kostnaderna är låga, exempelvis vid överförande mellan grannländer.

Varje konventionsstat kan när som helst genom en förklaring hos Europarådets generalsekreterare, såvitt på staten ankommer, definiera innebörden av "national" enligt konventionen.

I art. 4 finns bestämmelser om vad som åligger konventionsstaterna när det gäller information till dem som dömts och som kan komma i fråga för överförande av straffverkställighet. Alla sådana dömda skall av domslandet informeras om innehållet i konventionen. Om den dömde anmäler intresse för överförande av straffverkställigheten skaU domslandet informera verkställighetslandet så snart som möjligt efter det att domen har vunnit laga kraft. Underrättelsen skaU fömtom personuppgifter om den dömde innefatta uppgifter om domen och om verkställigheten.

Om den dömde har begärt överförande hos verkställighetslandet skall domslandet pä begäran lämna verkställighetslandet den nyss berörda infor-mafionen.

Den dömde skall skriftligen underrättas om de åtgärder som vidtas av domslandet eller verkställighetslandet liksom om de beslut som någondera staten meddelar med anledning av en begäran om överförande.

I art. 5 finns bestämmelser om formerna för framställningar och svar rörande överförande. Såsom kommunikafionskanal anges justitiedepartementen i resp. land. Möjlighet finns dock att anmäla att annat organ

Prop. 1983/84:197 42

kommer att användas. Den anmodade staten skall genast underrätta den anmodande staten om sitt beslut humvida man samtycker till det begärda överförandet.

I art. 6 finns bestämmelser om vilka handlingar som konventionsstaterna skall tillställa varandra i ärenden som gmndas på konventionen. Verkställighetslandet skall sålunda alltid pä begäran tillställa domslandet bevis om att den dömde är medborgare eller har hemvist i det landet, utdrag ur lagtext utvisande alt de gärningar som domen gmndas på är straffbara där samt besked humvida landet, om överförande sker, kommer att fortsätta verkställigheten eller bestämma ny påföljd. Om överförande begärs skall domslandet till verkställighetslandet översända en styrkt kopia av domen, uppgifter om straffverkstäUigheten och besked om den dömdes samtycke till överförandet. De nämnda uppgifterna kan vaije konventionsstat begära av annan stat innan överförande begärs eller beslut fattas om medgivande till ett överförande.

Enligt art. 7 skall domslandet försäkra sig om atl den dömde frivilligt och med kännedom om konsekvenserna härav lämnar sitt medgivande tiU överförandet. Konvenfionsstatema skall reglera förfarandet för inhämtande av sådant samtycke.

Rättsföljderna av ett överförande behandlas, beträffande domslandet i art. 8, och beträffande verkställighetslandet i art. 9.

Så snart den dömde berövats friheten i verkställighetslandet skall verkställigheten i domslandet skjutas upp. Vidare gäller att domslandet inte kan vidta vidare verkställighetsåtgärder om verkstäUighetslandet anser aft påföljden har till fuUo verkställts.

I verkställighetslandet skall myndigheterna antingen fortsätta verkställigheten med den utländska domen som underlag eUer genom en domstolsprocedur eller ett administrativt förfarande omvandla domen till en påföljd som svarar mot vad som skuUe ha kunnat ådömas för samma brott i verkställighetslandet. VerkstäUigheten skall äga mm enligt verkställighetslandets lag och endast den staten skall vara behörig att fatta beslut om verkställigheten. En konvenfionsstat kan göra förbehåU beträffande behandlingen av dem som på grund av sin psykiska status inte kan göras ansvariga för brottet.

Konventionen erbjuder alltså två olika förfaranden, "fortsatt verkställighet" (continued enforcement) och "påföljdsomvandling" (conversion of sentence). En konventionsstat kan enligt art. 3.3 avge en allmän förklaring att staten utesluter tillämpning av den ena eller andra av de båda procedurerna.

I art. 10 regleras formerna för fortsatt verkställighet. Verkställighetslandet skall därvid vara bundet av den rättsliga karaktären och längden av den påföljd som bestämts i domslandet. Om påföljden emellertid inte går att förena med verkställighetslandets lagstiftning eller om dess lagsiiftning kräver det, får verkstäUighetslandet genom beslut av domstol eller admi-

Prop. 1983/84:197 43

nistrativ myndighet tillämpa en påföljd enligt den egna lagstiftningen för ett liknande brott. Den påföljden skall så långt som möjligt motsvara den i domslandet ådömda påföljden och får inte innebära en skärpning av denna men inte heller tiU sin längd överskrida straffmaximum i domslandet. Den procedur som i enlighet härmed kallas "fortsatt verkstäUighet" är uppenbarligen avsedd även för fall då verkställigheten påbörjas först i verkställighetslandet.

I art. 11 ges bestämmelser angående påföljdsomvandling. Själva proceduren förutsätts vara reglerad i verkslällighetslandets lag. Verkställighets-landet skall emellertid vara bundet av den bevisprövning som har gjorts i domen. En frihetsberövande påföljd får inte förändras till böter. Den tid som den dömde har avtjänat skall avräknas när längden av en frihetsberövande påföljd bestäms. Den dömdes situafion får inte försämras och påföljden skall inte vara bunden av straffminimum i verkställighetslandet beträffande det aktuella brottet. Om proceduren äger mm efter det att den dömde förts till verkställighetslandet, skall detta land sörja för atl han i avvaktan på att den genomförs hålls i häkte eller på annat sätt säkerställa hans närvaro.

Enligt art. 12 får varje stat bevilja nåd, amnesti eller omvandling av påföljden i enlighet med sina grundlagar eller annan lagstiftning. Endast domslandet får emellertid enligt art. 13 besluta om ny prövning av domen.

Verkställighetslandet skall enligt art. 14 avsluta verkställigheten sä snart den får besked om något beslut eUer åtgärd i domslandet som innebär atl påföljden inte längre kan verkställas.

I art. 15 ges bestämmelser om informafion från verkställighetslandet till domslandet rörande verkstäUigheten.

I art. 16 ges bestämmelser om transitering genom konventionsstats område av dömda personer som enligt konventionens bestämmelser skall avtjäna straff i någon annan konventionsstat.

I art. 17 fmns bestämmelser om språk och kostnader.

Art. 18-25 slutligen innehåller regler om undertecknande och ikraftträdande, om tillträde för stater utanför Europarådet och i övrigt om konventionens tillämplighet i tid och mm, om förhåUandet till andra konvenfioner och om bl. a. förbehåll m. m.

4 Överväganden och förslag

4.1 Sveriges tillträde till överförandekonventionen

TUl följd bl.a. av de allt livligare kommunikationerna meUan länderna och brottslighetens ökade rörlighet inträffar det allt oftare att brott begås i en annan stat än den där gärningsmannen har sitt hemvist. För svensk del återspeglas detta bl. a. av att en inte oväsentlig andel av de intagna i våra kriminalvårdsanstalter är utlänningar som inte är kyrkobokförda i Sverige.

Prop. 1983/84:197 44

Det förekommer också att svenska medborgare är berövade friheten i utländska fängelser. F. n. fmns i utomnordiska häkten och fängelser såvitt känt ett trettiotal svenska medborgare som är häktade eller avtjänar frihetsstraff. Strafftiden varierar i dessa fall mellan ett par månader och flera år.

Brottslighetens ökade internationalisering har skapat behov av ett intensifierat samarbete mellan staterna när det gäller olika brottsbekämpande åtgärder, däribland verkställighet av ufiändska brottmålsdomar. Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverksställighet som regleras genom enhetlig lagstiftning. För Sveriges del är huvudbestämmelserna om detta samarbete som nämnts intagna i NVL. Det nordiska samarbete som grundas pä denna lag omfattar verkställighet av böter, ordinärt frihetsstraff, förverkande på gmnd av brott samt anordnande av övervakning av villkorligt dömda och villkorligt frigivna (se avsnitt 2).

Under en följd av år har vidare inom Europarådet bedrivits arbete på att få till stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbekämpningens område. Verksamheten har haft som mål att åstadkomma att medlemsstaternas resurser för hindrande och beivrande av brott blir utnyttjade på bästa möjliga sätt. Den har dessutom syftat till att tiUvarata den brottsliges rättigheter och främja hans återanpassning.

Europarådets arbete på detta område har lett fram till en rad konventioner som har tiUträtts av Sverige. År 1957 tillkom en konvention om utlämning för brott, som ratificerades av Sverige år 1959. Bestämmelser om rättshjälp i brottmål finns i den s.k. rättshjälpskonventionen från år 1959, som för Sveriges del trädde i kraft år 1968. Den innehåller regler om samverkan beträffande delgivning, bevisupptagning och vissa andra bevisfrämjande åtgärder. I 1964 års trafikbrottskonvenUon, som också har tillträtts av Sverige, finns bestämmelser om samverkan för bl.a. lagföring i fråga om vägtrafikbrott. Sverige har vidare anslutit sig till 1964 års övervakningskonvention, 1970 års brottmålsdomskonvention, 1972 års lagföringskonvention och 1977 års terrorismkonvention.

Av de nu berörda konvenfionerna är det i främsta mmmet brottmålsdomskonventionen och övervakningskonventionen som reglerar samarbete i fråga om domsverkställighet. Enligt brottmålsdomskonventionen och den med anledning av Sveriges tillträde till den konventionen antagna IVL kan Sverige som framgått av den tidigare redogörelsen åta sig att efter framställning verkställa en brottmålsdom som har meddelats i någon konventionsstat och som avser frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande. Det är också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i annan konventionsstat av frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som har ådömts här i landet.

IVL erbjuder möjlighet att förordna om överflyttning av verkställighet även i förhållande uU en stat som inte har anslutit sig tUl brottmålsdoms-

Prop. 1983/84:197 45

konvenfionen, såvida Sverige har ingått överenskommelse med staten om verkställighetssamarbete. När synnerliga skäl föreligger kan regeringen slutligen under vissa förutsättningar förordna att verkställigheten av frihetsberövande påföljd skall överflyttas i visst konkret fall utan alt generell överenskommelse med den främmande staten föreligger.

Enligt den med anledning av Sveriges tiUträde tiU övervakningskonven-fionen antagna lagen (1978:801) om internafionellt samarbete rörande kriminalvård i frihet kan en utländsk brottmålsdom som innebär kriminalvård i frihet verkställas i Sverige. Vidare kan en svensk dom på skyddstiUsyn som meddelas någon med hemvist utomlands verkställas utomlands i den dömdes hemland. Motsvarande gäller i fråga om övervakning efter villkorlig frigivning (se avsnitt 2).

Vid fillkomslen av brottmålsdomskonvenfionen ställdes stora förhoppningar på denna. Det måste emellertid konstateras att dessa förhoppningar knappast har infriats. Konventionen har hittills tillämpats ytterst sparsamt. Huvudskälet är att så få stater ännu har ratificerat konventionen. Fömtom de skandinaviska länderna har bara Cypern, Turkiel och Österrike tillträtt konvenfionen. I förhåUandet mellan Sverige, Norge och Danmark har konventionen haft mycket begränsad betydelse med hänsyn fill det enhetliga system som redan tidigare fanns på det nordiska planet. Det kan f ö. anmärkas att inte heller övervakningskonventionen har fått någon egentlig praktisk tillämpning för svensk del.

Från svensk sida har i oUka sammanhang inom Europarådet kraftigt understmkits vikten av att brottmålsdomskonventionen ratificeras av flera stater. När arbetet på den nya konventionen om överförande av dömda personer inleddes, uttrycktes viss tveksamhet frän svensk sida. Därvid framhölls bl. a. den olägenhet som det kan tänkas innebära att två europa-rådskonventioner reglerar i huvudsak samma ämne. Gentemot detta har anförts att flera stater tvekar att ratificera brottmålsdomskonventionen eller bedömer della som otänkbart dels med hänsyn lill all den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter elt omfattande internt lagstiftningsarbete, dels därför att konstitufionella skäl i vissa faU lägger hinder i vägen. Man har därför ansett att en ny konvention med annorlunda uppbyggnad ökar fömtsättningarna att få tiU stånd ett fungerande samarbete mellan europarådsstaterna på det aktuella området. .

Angelägenheten av att samarbetet beträffande överförande av straffverkställighet mellan Sverige och främmande stater förbättras har bl. a. framhåUits flera gånger i den svenska riksdagen. Riksdagen har sålunda behandlat motioner med önskemål om att utlänningar som döms i Sverige i större utsträckning än f. n. bör kunna avtjäna frihetsstraff i sina hemländer. Därvid har riksdagen framhåUit all det bl. a. från humanitära synpunkter kan vara av värde att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i sitt hemland. Det har från riksdagens sida understmkits all del sagda i synnerhet gäller i förhåUande till länder som har likartade rättssy-

Prop. 1983/84:197 46

slem.- Beträffande andra länder kan det enligl riksdagen finnas anledning fill försiktighet. Bl.a. måste beaktas skiUnader i fråga om den vård och behandling som förekommer (JuU 1981/82:44 s. 9, 1982/83:25 s. 10).

Mot denna bakgmnd finns det naturligtvis anledning att se positivt på varje åtgärd som kan förbättra det internationella samarbetet på det aktuella området. Tidigare erfarenheter beträffande europarådskonventioner av näraliggande slag - inte bara brottmålsdomkonventionen utan ocksä övervaknings- och lagföringskonventionerna - ger dock anledning räkna med att det kan ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen fär praktisk genomslagskraft. I en del hänseenden har den också fått en annan utformning än man från svensk sida skulle ha önskat. 1 synnerhet gäller detta det obligatoriska krav som ställs upp på samtycke frän den dömdes sida som fömtsättning för att straffverkställigheten skall fä överföras. Från svensk sida har hävdats att det åtminstone vad gäUer utländska intagna som jämte fängelse har dömts till utvisning skulle vara en fördel om straffverkställigheten kunde föras över oberoende av samtycke, men dessa synpunkter har inte vunnit gehör.

När man bedömer värdet av den nya konventionen måste också beaktas risken att den föranleder ytterligare dröjsmål när det gäller ralificering av den äldre konventionen, som i sig har ett större tUlämpningsområde eftersom den ocksä är tillämplig på bötesstraff och eftersom den inte kräver att den dömde samtycker till förfarandet. Det har visserligen från svensk sida med skärpa understrukits att den nya konventionen inte bör få tas till intäkt för något sådant dröjsmål, men farhågor i detta hänseende torde inte vara obefogade.

Även om det alltså av olika skäl finns anledning att bedöma den nya konventionens värde med viss försiktighet, torde det stå klart alt den kan komma att UUträdas av fler europarådsstater än dem som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Av särskilt värde är att tillträde kan förväntas ske också av USA och Kanada. Det kan i anslutning härtill nämnas atl det under förberedelsearbetet inför FN:s sjunde kongress om förebyggande av brott och behandhng av brottslingar har utarbetats ett modellavtal i det nu aktuella ämnet som huvudsakligen bygger på den nya europaråds-konvenUonen. I en del hänseenden får den nya konventionens lösningar vidare anses innebära sakliga fördelar i förhåUande tiU den äldre.

Det är naturligtvis angeläget för konvenfionens praktiska effektivitet att den får sä bred anslutning som möjligt. I Danmark, Finland och Norge planerar man att tillträda konventionen. Sverige bör inte ställa sig utanför detta samarbete utan ta till vara de möjligheter som konventionen erbjuder fill samverkan med andra stater när det gäller överförande av straffverkställighet. Det förordas alltså att Sverige tiUträder konventionen.

Prop. 1983/84:197 47

4.2 Förbehåll och förklaringar

Överförandekonventionen erbjuder som framgått två olika möjligheter för verkstäUighetslandet när det gäller verkstäUighet som har överförts från annan konventionsstat.

Antingen skaU verkställigheten ske direkt av den i domslandet ådömda påföljden (art. 9.La). Vid denna samarbetsform - s.k. fortsatt verkställighet — gäUer bl. a. att verkställighetslandet i princip är bundet av den påföljdsform och den straffmätning som valts i domslandet (art. 10.1). Om påföljden inte kan jämföras med någon i verkställighetslandet föreskriven påföljd, får en liknande påföljd användas, som så långt som möjligt motsvarar den ådömda påföljden. Den får inte innebära en skärpning i förhållande till den i domslandet ådömda påföljden och inte heUer överskrida straffmaximum i verkställighetslandet (art. 10.2).

En annan möjlighet för verkstäUighetslandet är att efter en domstolsprocedur eller ett administrativt förfarande omvandla påföljden till en påföljd i verkstäUighetslandets påföljdssytem (art. 9.1). I sådant fall skall domstolen vara bunden av bevisprövningen i domen. Påföljden får inte ändras till enbart böter, och frihetsberövande som ägt mm i domslandet skaU avräknas vid straffmätningen. Den nya påföljden får inte innebära någon skärpning och skall inte vara bunden av straffminimum i verkställighetslandel för de aktuella brotten (art. II).

Enligt art. 3.3 får en konventionsstat vid tiUträdet till konventionen avge förklaring att staten inte kommer att acceptera endera av de båda föreskrivna formerna för verkställighet i dess förhällande tiU andra stater.

För Sveriges del finns det inte anledning att göra något förbehåll av nyss nämnt slag. Enligt IVL finns i princip utrymme för båda förfarandena. Om man från svensk sida genom förbehåll skuUe utesluta tillämpning av endera förfarandet, skulle detta innebära att Sverige inte skulle kunna överföra eller ta emot straffverkställighet i förhällande till en konventionsstat som för sin del uteslutit tillämpning av del andra förfarandet. Delta skulle inverka menligt på värdet av konventionsarbetet. Det kan fömlses alt bl. a. konstitutionella skäl kommer att göra förbehåll nödvändiga från en del staters sida i aktuellt hänseende. Några sådana skäl föreligger inte för svensk del. Det bör här särskilt anmärkas att del enligl 2 kap. 9 § första stycket andra meningen regeringsformen är uttryckligen medgivet alt lill Sverige överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd från annan stat utan mellankommande beslut av svensk domstol.

Enligt art. 3.4 får en konventionsstat avge förklaring om hur staten för sin del vid tillämpningen av konventionen kommer att tolka begreppet medborgare ("national"). Vad del närmast gäller är om konvenfionens bestämmelser skall göras fillämpliga endast pä dem som är medborgare i verkställighetslandet eller ocksä pä dem som har hemvist i detta land. Sverige har i andra sammanhang - exempelvis i förklaring i anslutning till

Prop. 1983/84:197 48

den europeiska ufiämningskonventionen - gett begreppet "national" en förhåUandevis vidsträckt tolkning. Det får anses vara en fördel om konventionen i detta hänseende kan tillämpas i huvudsak på samma sätt som enligt brottmålsdomskonventionen så tUl vida alt en påföljd som i annan stat har ådömts en person med hemvist i Sverige kan verkställas här och att en dom i Sverige mot någon som har hemvist i en konventionsstat kan verkställas i den staten oavsett medborgarskapet.

En förklaring bör därför avges om att det för svensk del med "national" i konvenfionens mening skall förstås även i verkställighetslandet domici-lierade utlänningar. Därigenom kommer verkställighet att kunna överflyttas från Sverige till en annan stat även beträffande en svensk medborgare som har hemvist i sistnämnda stat om i den staten tillämpas motsvarande betraktelsesätt. Detta kan emellertid inle anses inge några betänkligheter, eftersom det enligt konventionen alltid krävs den dömdes samtycke.

Del bör emeUertid i sammanhanget anmärkas att det enligt den nya konventionen till skUlnad frän vad som gäller enligt brottmålsdomskonventionen inte är tillräckligt som anknylningsfaktum att verkstäUigheten kan antas förbättra möjligheterna till anpassning av den dömde eller att frihels-berövandet kan verkställas i samband med annan påföljd. Atl en sådan reglering har undvikits i den nya konventionen har samband med intresset att göra tillämpningen av konventionen så enkel som möjligt utan regler som kan bli svåra alt tolka i den praktiska tillämpningen.

Enligt art. 5.3 överförandekonventionen skaU framställningar och svar på framställningar sändas resp. mottas av konventionsstaternas justitiedepartement. Detsamma gäller enligt art. 16.3 beträffande framställningar om transitering genom en konventionsstat av den som enligt konventionen skall avtjäna straff i en annan konventionsstat. En konventionsstat får enligt art. 5.3 avge förklaring att den kommer att använda någon annan mellanhand för de angivna meddelandena.

Vid Sveriges tillträde lill bl.a. brottmålsdomskonventionen och övervakningskonventionen avgavs förklaring att framställningar och andra meddelanden för svensk del bör sändas resp. mottas av utrikesdepartementet. Med hänsyn till den praxis som sålunda tillämpas på andra områden bör en sådan förklaring avges också nu.

I art. 9.4 finns en särskild regel som tar sikte pä de fall då en påföljd i en konvenfionsstat har ålagts någon som med hänsyn till sin psykiska status inte har ansetts straffrättsligt ansvarig för en begången brottslig gärning. Om den nationella lagen i sådant fall utgör hinder för en konventionsstat atl följa någon av de procedurer som har angetts i det föregående, får denna stat i en särskild förklaring ange vilket förfarande den kommer att tiUämpa i den situationen.

I den situation som avses i art. 9.4 torde som regel någon form av sjukhusvård ha ådömts i den främmande staten. Om det i ett sådant fall uppkommer fråga om att överföra verkställigheten till Sverige, kan uppen-

Prop. 1983/84:197 49

barligen den procedur som benämns fortsatt verkställighet inte tillämpas. En förklaring bör därför avges frän svensk sida om att endasi påföljdsomvandhng för vår del kan tUlämpas i fall som avses i art. 9.4.

I detta sammanhang bör erinras om de uttalanden som gjordes under förarbetena till IVL angående överflyttning från Sverige av verkställighet av påföljd som innebär att den dömde överlämnas Ull särskild vård. Eftersom valet av en sådan påföljd träffas efter en starkt individualiserad bedömning och med utgångspunkt i hur de olika vårdformerna har utformats enligt svensk lagstiftning måste det enligt vad som uttalades i proposifionen tUl lagen finnas särskilda garantier för att värdbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt även i främmande stat, innan överflyttning av verkställighet dit bör få ske. Brottmålsdomskonvenfionen ansågs inte erbjuda sädana garanfier och IVL kom därför enligt 1 § andra stycket ej att avse överlämnande tiU särskild vård som beslutats av svensk domstol (se prop. 1972:98 s. 87).

Inte heller enligt den nya konventionen bör påföljd som innebär överlämnande till särskild vård överföras frän Sverige lill främmande stat. Enligt överförandekonvenfionen är samtycke från såväl domslandet som verkställighetslandel en fömtsäUning för överförande (art. 3.1 O- Någon skyldighet aU från svensk sida överflyUa verkställigheten av en här i landet ådömd påföljd kan alltså aldrig uppkomma. I sammanhanget bör emellertid erinras om de möjligheter som i praktiken föreligger att med tUlämpning av 18 a § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall åstadkomma motsvarande resultat.

Transitering av en dömd person genom en konvenfionsstats område för verkställighet kan enligt art. 16.1 ske efter framställning av annan konvenfionsstat. Någon sädan framställning behövs enligt art. 16.7 inte om det är fråga om flygtransport och någon landning inte är avsedd. En konventionsstat kan dock enligt nämnda artikel avge förklaring om att den önskar bli underrättad om varje sädan transitering genom sitt område. Sådan underrättelse är obligatorisk enligt en bestämmelse i den europeiska utlämningskonventionen (art. 21.4), en bestämmelse som dock får anses obsolet. Anledning saknas att för svensk del göra någon sådan förklaring.

Av art. 17 framgår att framställningar och underrättelser enligt konventionen skall göras på mottagariandets språk eller ett av Europarådets officiella språk (engelska och franska). Sverige bör i enlighet med praxis utnyttja den möjlighet som artikeln ger (punkt 3) att avge en förklaring att framställningar och underrättelser till Sverige skall, om de ej är avfattade på danska, norska eller svenska, vara översatta Ull svenska eller engelska.

4.3 Av konventionen föranledd lagstiftning

4.3.1 Lagstiftningens form och tillämpningsområde

Ett tiUträde tiU överförandekonventionen kräver särskild lagstiftning. 4 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 197

Prop. 1983/84:197 50

När det gäller metoden att införliva konventionen med svensk rätt finns olika möjligheter. Antingen kan konvenfionstexten omarbetas lill lag med användning av svensk lagstiftningsteknik och svenskt språkbmk (transfor-mafionsmetoden) eller också kan i en författning hänvisning göras till konventionen med förklaring atl dess bestämmelser skall gälla som lag (inkorporeringsmetoden).

HittUls har transformationsmeloden i allmänhet använts när det gällt att införliva straffrättsliga konventioner av förevarande slag med svensk rätt. Med hänsyn tiU de praktiska fördelarna vid tillämpningen bör denna metod tillämpas även i detta sammanhang.

Från systematisk och praktisk synpunkt är det en fördel, om de nya lagbestämmelser som behövs kan inarbetas i IVL. Både IVL och den reglering som bUr aktuell vid ett tillträde tUl överförandekonventionen avser nämligen överföring av verkstäUighet beträffande frihetsberövande påföljder. Fördelarna av en samlad reglering får anses vara så stora att den angivna lösningen bör väljas.

Lagtekniskt uppkommer emellertid en del komplikationer. Brottmålsdomskonventionen, på vilken IVL bygger, och överförandekonvenfionen är i åtskilliga hänseenden olikartat utformade. Skillnader föreligger främst i fråga om förfarandereglerna och konventionens tUlämpningsområde liksom i fråga om en del av de grundläggande förutsättningarna för överförande av verkställighet.

Bl. a. med hänsyn tUl de komphkafioner som har angetts nu skulle det kunna ifrågasättas att i detta sammanhang göra en mera fullständig omarbetning av IVL. Även andra skäl kan tala för att en sådan omarbetning kommer till stånd. Mot detta kan å andra sidan anföras att IVL hilfills bara har tillämpats i några enstaka fall och att det torde ta förhållandevis läng tid innan den nya konventionen får praktisk betydelse. Ett så omfattande lagstiftningsarbete som det skuUe innebära att genomföra en mera gmndlig revision av IVL synes böra anstå till dess man fär verklig erfarenhet av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. F. n. bör därför sistnämnda konvention på enklast möjliga sätt arbetas in i lagen, fastän detta med nödvändighet innebär att lagstiftningen t. v. inte kommer atl bU fullt ut tillfredsställande från systematisk synpunkt.

4.3.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen

I 1 § första stycket IVL tillerkänns regeringen en allmän befogenhet att på gmndval av överenskommelser med främmande makter förordna alt vissa i de främmande staterna ådömda påföljder för brott m. m. får verkställas i Sverige enligt IVL. Förordnandet fär inte ges större omfattning än som påkallas av de folkrättsliga förpliktelser som sådana överenskommelser innebär för Sveriges del. Bestämmelsen har utformats med tanke i första hand på den europeiska brottmålsdomskonventionen men är också avsedd att kunna utnyttjas då Sverige har ingått separat avtal med stat som

Prop. 1983/84:197 51

inte är part i den konventionen oavsett om avtalet överensstämmer med konvenfionen eller innefattar avvikelser från den (prop. 1972:98 s. 104). Bestämmelsen ger enligt sin lydelse utrymme även för ett förordnande av regeringen om verkställighet i Sverige enligt den nya överförandekonventionen.

Enligt 1 § andra stycket kan regeringen i samband med förordnande enligt första stycket och i den mån det påkallas eller annars föranleds av överenskommelse med främmande stat förordna att verkställighet bl. a. av en i Sverige ådömd påföljd som innebär frihetsberövande skall kunna anförtros myndighet i den främmande staten. Lagrummet gör undantag för sådan frihetsberövande påföljd som avser överlämnande tiU särskild vård. Av skäl som har redovisats i det föregående bör ett sådant undantag gälla ocksä för överförande av verkstäUighet enligt överförandekonvenfionen. Något hinder häremot föreligger inte enligt konventionen, eftersom ett överförande förutsätter samtycke av såväl domslandet som verkställighetslandet. Av del sagda framgår alt 1 § andra stycket i oförändrad form kan utgöra grund för ett regeringens förordnande om verkställighet av frihetsberövande påföljder i andra stater enligt överförandekonventionen.

IVL har utformats med den utgångspunkten att regeringen skall kunna meddela de bestämmelser som behövs med anledning av nya verkställighetsavtal vid sidan av den generella regleringen i lagen. Lämpligen bör emellertid vissa grundläggande bestämmelser med anledning av ett tillträde till överförandekonventionen tas in i själva lagen. Konventionen föranleder också en del formeUa justeringar i lagens bestämmelser.

I 2 § IVL finns föreskrifter om tillämpligheten av lagens efterföljande beslämmelser i fall då verkställighet skall överflyttas till eller från Sverige. Första stycket behandlar fall då ett förordnande enligl I § avser främmande stat som har tillträtt den europeiska brottmålsdomskonventionen. I dessa fall blir lagens 4-41 §§ tillämpliga i det fall annat inte anges i förordnandet, något som har avsetts bli fallet dä en stat har begagnat sig av en eller flera av möjligheterna till förbehåll mot konventionsbestämmelserna.

Sveriges tUUräde tUl överförandekonventionen påkaUar inte någon saklig ändring i 2 § första stycket IVL. Bestämmelsen bör också i fortsättningen ta sikte endast på samarbete enligt brottmålsdomskonventionen. Med hänsyn till att en del stater som fillträtt eller avser tUlträda brottmålsdomskonvenfionen kan tänkas tillträda även den nya konventionen bör bestämmelsen dock justeras redaktionellt, sä att det blir klart att den avser endast samarbete gmndat på brottmålsdomskonventionen.

Det har i 2 § andra stycket IVL överlämnats ät regeringen att meddela de bestämmelser om prövning av verkställighetsärenden som blir behövliga med anledning av nya överenskommelser om verkställighetssamarbete. Vissa grundläggande bestämmelser om genomförande av verkställigheten och om förfarandet när svensk brottmålsdom skall verkstäUas

Prop. 1983/84:197 52

utomlands har emellertid ansetts vara av sådan art att de under alla förhållanden bör respekteras också i förhållande till stater som inte tillträtt den europeiska brottmälsdomskonventionen. En särskild regel härom har tagits upp i lagrummet.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket IVL kan efter en språklig justering göras tillämplig också beträffande förordnanden som gjorts på grundval av överförandekonventionen. De särskUda regler om samarbete enligt den konventionen som bör stå i själva lagen kan tas upp i en ny paragraf och i fillägg tUl andra bestämmelser.

Med hänsyn bl.a. till att det som nämnts inför FN:s sjunde kongress i brottslighetsfrågor har utarbetats ett modellavlal som tiU huvudsaklig del överensstämmer med överförandekonventionen, kan det tänkas bli aktuellt för Sverige att ingå bilaterala avtal som till sitt materiella innehåll svarar mot konventionens regler. En fråga som också har aktualiserats är att överförandekonventionen skulle göras tillämpUg mellan Sverige och en eller flera andra stater redan innan den har trätt i kraft (diskussioner om detta har förts bl.a. med Förbundsrepubliken Tyskland). Om riksdagen godkänner överförandekonvenfionen och antar de lagändringar som föreslås i denna promemoria bör regeringen med stöd av 1 och 2 §§ vid behov utan nytt riksdagsbeslut kunna meddela förordnande i nu angivna hänseenden liksom sådana föreskrifter som behövs med anledning av ett sådant förordnande.

I 4 § IVL ges en definition av begreppet europeisk brottmälsdom. Därmed förstås enligt paragrafen dom eller annat avgörande varigenom domstol eller myndighet i stal som har tillträtt brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad. Eftersom i enlighet med vad som har konstaterats förut vissa slaler som anslutit sig tUl brottmålsdomskonventionen kan tänkas tillträda ocksä den nya konventionen, bör paragrafen justeras redaktionellt. Det kan diskuteras om begreppet europeisk brottmålsdom bör behållas i lagen och i sä fall om begreppet bör utvidgas till att avse även domar i europarädsstater som tillträtt den nya konventionen. Emellertid används begreppet europeisk brottmålsdom genomgående i hela lagen som beteckning på domar som är avsedda att kunna omfattas av verkställighetssamarbete enligt brottmålsdomskonventionen; att man inom Europarådet skulle utarbeta en ny konvention i väsentligen samma ämne kunde av naturliga skäl inte förutses vid lagens tillkomst. En ändring av terminologin på den aktuella punkten skulle sålunda dra med sig en genomgripande omarbetning av IVL, något som i enlighet med vad som har sagts fömt lämpligen bör anstå tills erfarenhet har vunnits av verkställighetssamarbetet. Med hänvisning härtiU förordas att begreppet europeisk brottmålsdom reserveras för domar på vUka brottmålsdomskonventionen har tiUämpning.

1 5-24 §§ IVL finns beslämmelserom verkställighet i Sverige av europeisk brottmälsdom i den mening som har angetts nyss. Förutsättningarna

Prop. 1983/84:197 53

för verkställighet i Sverige av sådan dom skiljer sig på flera punkter från vad som föreskrivs om verkställighet av utländska brottmålsdomar i överförandekonventionen. De gmndläggande reglerna om verkställighet i Sverige av sistnämnda domar bör därför tas upp särskilt i IVL.

I 25 § IVL finns särskilda bestämmelser om verkställighet i Sverige av påföljd som ådömts i främmande stat som inte har tillträtt brottmålsdomskonvenfionen. Paragrafen avser f. n. verkställighet av brottmålsdom som omfattas antingen av en genereU överenskommelse om samarbete på förevarande område med en sådan stat eller ett förordnande av regeringen för visst faU. Bestämmelsen innebär att verkställighet i dessa faU skall ske som om påföljden hade ådömts genom svensk lagakraftägande dom. Den innehåller också särskilda regler om att verkställighet får äga mm även om påföljden är strängare än vad som kunnat utdömas enligl svensk lag saml om bl. a. avräkning av häktningstid m. m. Paragrafen kan efter vissa redaktionella justeringar tillämpas även dä en brottmålsdom skaU verkställas i Sverige enligt överförandekonventionen. Hämtöver bör särskilda regler införas för sädan verkställighet.

I en ny paragraf, 25 a §, bör sålunda anges gmndfömtsättningarna för verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen. Dessa förutsättningar är att den dömde är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige och att han har samtyckt till åtgärden. Vidare bör anges kravet på dubbel straffbarhet och ett krav på att särskilda skäl skall föreligga för överförande av verkställighet, om den återstående strafffiden understiger sex månader. Vid bedömningen av om särskilda skäl skall anses föreligga i sistnämnda hänseende kommer naturligen de humanitära aspekterna i förgrunden.

I överensstämmelse med vad som har föreslagits i det föregående bör i 25 a § också föreskrivas att en framställning från främmande stat om verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen skall göras av behörig myndighet i den främmande staten hos utrikesdepartementet. Med hänsyn tiU att prövningen av sådana framställningar frän främmande stater i betydande utsträckning kommer att innefatta diskretionära bedömningar, bör åtminstone f. n. den ordningen tillämpas att en framstäUning av aktuellt slag prövas av regeringen. Antalet framställningar kommer säkerligen under ett förhåUandevis långt inledningsskede att bli blygsamt. Vid den mera fuUständiga omarbetning av IVL, som har fömtsälts i det föregående får mot bakgrund av erfarenheterna från tillämpningen av konventionen ställning tas tiU om prövningen i framtiden bör anförtros åt domstol eller annan myndighet.

Överförandekonventionen innehåller inte såsom brottmålsdomskonventionen några mera utförliga regler om pä vilka gmnder en ansökan kan avslås av verkställighetslandel. Ett överförande kräver samtycke av såväl domslandet som verkstäUighetslandet, men någon skyldighet att bifalla en framställning uppstäUs inte i konventionen. Det är därför inte erforderligt

Prop. 1983/84:197 54

att - utöver de gmndfömlsättningar som angetts nyss - ställa upp några absoluta eUer fakultativa hinder mot överförande enhgt den nya konvenfionen på det sätt som skett i 5 och 6 §§ IVL när det gäller överförande av verkställighet av europeisk brottmålsdom. Naturligt är dock att de gmnder för vägran att medge överförande som anges i sistnämnda båda paragrafer i prakfiken kan vara till ledning också för regeringens prövning enligt överförandekonventionen av en ansökan om överförande.

I 25 a § bör också i enlighet med konventionens regler anges att man även från svensk sida kan begära hos främmande stat att verkställigheten av där ådömd påföljd skaU överföras till Sverige. I praktiken är det inte sällan redan f.n. så att det är Sverige som tar initiativet till ärenden av aktuellt slag. En framstäUning bör i dessa faU göras av regeringen via utrikesdepartementet.

I ytterligare en ny paragraf, 25 b §, bör anges de möjligheter regeringen har att enligt konventionsbestämmelserna anfingen sörja för att påföljden omvandlas till en svensk påföljd eller ocksä föranstalta om fortsatt verkställighet.

För den händelse regeringen beslutar omvandla påföljden fill en svensk påföljd bör förfarandet regleras i huvudsak i enlighet med vad som föreskrivs beträffande europeisk brottmälsdom. Det bör alltså överlämnas till riksåklagaren att begära hos rätten att ny påföljd skall bestämmas för gärningen. Genom en hänvisning tiU 9 §, 10 § andra stycket, 11-13 §§ och 15 § i tillämpliga delar kan i princip samma rättegångsregler som gäller för ändring av europeisk brottmålsdom göras tillämpliga. Genom en sädan hänvisning tUlgodoses också kraven enligt överförandekonventionen om att ny prövning ej får ske av frågan huruvida den dömde är skyldig fill brottet (art. 1 l.l a, jfr 10 § andra stycket IVL) om att häktes- och anhållningstid skall avräknas (art. 11.1 c, jfr 13 § IVL) och om att påföljden ej får göras strängare än i den utländska domen (art. ll.l d, jfr 12 § första stycket IVL). Det bör emellertid i paragrafen i överensstämmelse med art. 11.1b uttryckligen föreskrivas att påföljden inte får omvandlas till böter (jfr 18 § första stycket tredje meningen lagen om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet).

Det bör anmärkas atl den svenska domstolen i nu aktuella fall endast har att bestämma ny påföljd för brottet. Det förutsätts alltså - till skillnad frän vad som gäller i fråga om europeisk brottmålsdom - ingen prövning av själva framställningen från domstolens sida utöver den som regeringen har gjort.

I 26 och 28-34 §§ IVL finns bestämmelser om verkställighet utomlands av svensk brottsmålsdom. De är i princip generellt tillämpliga och gäUer således oavsett om den stat hos vilken framställning om sådan verkställighet görs har fillträtt brottmälsdomskonventionen eller inte. De pä den konventionen gmndade särskilda bestämmelserna om s. k. opposition mot utevarodom i 30-32 §§ har dock inte aktualitet i förevarande samman-

Prop. 1983/84:197 55

häng. I övrigt bör paragraferna efter en del formella justeringar kunna reglera även det förfarande som fömtsälts i överförandekonventionen.

Genom lagstiftning år 1973 har 27 § upphävts. Det lediga paragrafnumret bör nu användas för att ge utrymme för en ny bestämmelse om förfarandet då en främmande stat enligt överföringskonventionen begär att verkstäl-hgheien av en svensk dom skall överföras lill den staten. En sådan framställning bör prövas av kriminalvårdsstyrelsen.

Överförandekonventionen innehåller i art. 16 bestämmelser om skyldig-hel för konventionsstal all i vissa fall Ullåta transitering över sitt område av en person som skall överföras från en stat till en annan för verkställighet. Skyldigheten föreligger dock endast om en framställning härom görs av en annan konventionsstat som å ena sidan måste ha träffat överenskommelse om överförandet med en tredje konvenfionsstat eller med annan stat som inte har tillträtt konventionen. Framställning kan också göras av en stat som inte har tiUträtt konventionen om den staten har träffat överenskommelse om överförandet med en konventionsstat (16.4). Någon skyldighet att tillåta transitering föreligger dock inte i det fallet. En konventionsstat får vägra transitering om den dömde är en av dess egna medborgare (art. 16.2 a) och om gärningen för vilken den dömde har dömts inte utgör brott enligt konventionsstatens lagstiftning (art. 16.2 b). Hämtöver finns vissa speciella föreskrifter om transitering.

I 40 § IVL finns regler om transitering genom Sverige av den som har berövats friheten i främmande stat och skall föras till annan främmande stat på grund av överenskommelse enligt 1 § IVL. På samma sätt som enligl utlämningslagstiftningen har befogenheten att medge transitering tillagts chefen för justitiedepartementet. Denne kan sålunda medge transitering även i de fall då det påkallas av den nya konventionen.

Slutligen bör nämnas att det i 35, 37 — 39 och 41 §§ finns vissa allmänna bestämmelser som bör gälla överförande även sedan verkställighet enligt överförandekonventionen förts in i lagen.

Enligt 35 § IVL är sålunda Stockholms tingsrätt laga domstol i mål eller ärende enligt IVL. Riksåklagaren fär enligt 37 § i den omfattning regeringen bestämmer förordna annan åklagare atl fullgöra vad som enligl IVL ankommer på riksåklagaren. Åtal fär inte väckas i Sverige för en brottslig gärning, om påföljd för gärningen har ålagts i främmande stat och skall verkställas i Sverige enligt IVL (38 §). Enligl 39 § skall av allmänna medel utgiven ersättning till offenfiig försvarare och kostnad enligt rättshjälpslagen i princip stanna på statsverket. Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt IVL förs enligt 41 § hos regeringen genom besvär.

Bestämmelserna i överförandekonventionen om förhällandet till andra konventioner och överenskommelser (art. 22) ger utrymme för att i enlighet med 42 § IVL undanta verkställighet enligt nordiska verkställighetslagen även från den nya konventionens tillämpningsområde.

I förhållande till de stater som tillträder överförandekonventionen och

Prop. 1983/84:197 56

som i likhet med Sverige ocksä har tillträtt brottmålsdomskonventionen kan båda konventionerna i och för sig bli tillämpliga. Den stat som begär överförande är i sådant fall enligt art. 22.4 överförandekonventionen skyldig att i samband med framställningen ange vilken konvention framställningen stöder sig på. Någon särskild bestämmelse härom i IVL eller i tillämpningsförordning synes inte erforderlig.

4.3.3 Förhållandet till brottsbalkens regler

I 2 kap. 5 a § BrB finns beslämmelser om ufiändsk brottmålsdoms internationella rättsverkningar i Sverige. Paragrafen tiUkom år 1972 vid de lagändringar som föranleddes av Sveriges tillträde tUl brottmålsdomskonventionen. Med paragrafen avsågs urspmngligen närmast att tillgodose brottmålsdomskonventionens regler om "ne bis in idem", dvs. om när en konventionsstat skall vara förhindrad att lagfora en person för en gärning för vilken han tidigare har dömts i en annan konventionsstat.

Överförandekonvenfionen medför inte någon generell förpliktelse för ansluten stat att tillerkänna rättskraft ät brottmålsdom som har meddelats i konvenfionsstat. Något fillägg tUl 2 kap. 5 a § BrB påkallas därför inte av ett tillträde till konventionen från svensk sida. Inle heller i övrigt ger ett sådant fillträde anledning till ändringar i brottsbalken.

De domar som skall verkställas utomlands enligt konventionen kommer utan lagändring att omfattas av bestämmelsen i 34 kap. 18 § andra stycket BrB om ändring av påföljd för atl underlätta verkställighetssamarbete med annan stat.

4.3.4 Verkställighetsföreskrifter

I förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internafionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom har meddelats de Ull-lämpningsbeslämmelser fill IVL som regeringen enligt 1 och 2 §§ har bemyndigats att meddela.

Förordningen avser endast verkställighetssamarbete enligt brottmålsdomskonvenfionen och reglerar med vilka länder sådant samarbete får äga mm samt förfarande vid framställning om samarbete. De nya bestämmelser av regeringen som behövs med anledning av Sveriges tillträde tUl överförandekonventionen och därav föranledda ändringar i IVL bör inarbetas i 1977 års förordning. Den kan lämpligen delas upp i olika avsnitt för verkställighet dels enligt brottmålsdomskonventionen och dels enligt överförandekonventionen.

Såvitt gäller sistnämnda konvention bör i förordningen anges de stater som har tillträtt konvenfionen och de eventuella särskilda bestämmelser som kan komma att gälla till följd av enskilda staters förklaringar eller förbehåU. Vidare bör regleras bl.a. vilka handlingar som skall fogas till framstäUningar om verkställighet i Sverige samt om information till och

Prop. 1983/84:197 57

inhämtande av samtycke från den som kan överföras från Sverige för verkstäUighet av en här ådömd påföljd i en annan konvenfionsstat.

Något mera slutgiltigt förslag till ändringar och tillägg i 1977 års förordning kan inte utarbetas f. n., eftersom man inte vet vilka stater som kommer att tillträda konventionen och vilka förbehåll som kommer atl göras i detta sammanhang. Ett utkast som visar den ungefäriiga utformningen av de ändringar och tillägg som behöver göras har emeUertid upprättats (bilaga 3).

4.4 Specialmotivering till förslaget till ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

2, 4 och 6 §§

I 2 och 4 §§ har gjorts de redaktionella justeringar som krävs för att IVL skall kunna göras tillämpUg när det gäller överförande av straffverkställighet enligt överförandekonventionen. Beträffande mofiveringen lUI de föreslagna ändringarna hänvisas fill avsnitt 4.3.2.1 6 § har gjorts en redak-tioneU ändring som föranleds av att 35 kap. 10 § BrB numera har upphävts (prop. 1980/81:76, JuU 25, rskr2ll, SFS 1981:211).

25 §

Som nämnts i den allmänna mofiveringen (avsnitt 4.3.2) kan nuvarande 25 § efter vissa redaktionella justeringar i princip tillämpas ocksä då en brottmålsdom skall verkställas i Sverige enligt överförandekonventionen. Vissa justeringar har emellertid gjorts i första och andra styckena.

I paragrafen finns bestämmelser som blir tillämpliga på såväl fortsatt verkställighet som på verkställighet efter påföljdsomvandhng i Sverige.

Genom första stycket fastslås beträffande verkstäUighet i Sverige av utländska brottmålsdomar samma princip som har kommit tiU uttryck i överförandekonventionens art. 9.3 atl verkställigheten skall ske enligt verkställighetslandets lag. Hänvisningen fill svensk lag innefattar också reglerna om vUlkorlig frigivning. Det bör i anslutning härtUl anmärkas att domslandets regler om villkorlig frigivning bör studeras innan man från svensk sida vid tillämpning av konvenfionen väljer procedur.

Av bestämmelserna i andra stycket, som endast avser verkställighet i Sverige utan att ny påföljd bestäms här, blir endast två punkter av betydelse vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Verkställighet får sålunda äga mm utan hinder av att påföljden är strängare än som kunnat följa enligt svensk lag på brotten. Regeln i sista meningen om att om den ådömda påföljden innebär frihetsberövande så skaU bestämmelserna i svensk lag om påföljd av närmast motsvarande art gäUa får betydelse endast när det gäller verkställigheten av ett ufiändskl frihetsberövande som inte betecknas som fängelse. För vår del är ju numera fängelse den enda frihetsberövande påföljden.

Prop. 1983/84:197 58

Regeln i tredje stycket att verkställighet inte får ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som har ådömts i den främmande staten svarar mot art. 10.2 överförandekonventionen och kommer, när det gäller verkställighet enligt denna konvention att ta sikte endast på fortsatt verkställighet. Beträffande verkställighet efter omvandling ges i 25b § första stycket en hänvisning till bl.a. 12 § enligt vilken paragraf rätten inte får bestämma en strängare påföljd än vad som har ådömts i den främmande staten.

Tredje stycket sista meningen innehåller regler om avräkning av verkställd lid och av anhållnings- och häktestid. I överförandekonventionen finns inte några särskilda bestämmelser om avräkning av sådan tid vid fortsatt verkställighet. Bestämmelserna härom i art. 11.1c avser verkställighet efter omvandling. Vid fortsatt verkställighet skall naturligtvis vad som har utståtts av den ådömda påföljden avräknas; det följer redan av att Sverige vid verkställigheten är bundet bl. a. av påföljdens längd. I fråga om anhållnings- och häktestid i den främmande staten måste konventionen vara så alt förstå att sådan lid får avräknas endast i den män del följer av domen eller av den främmande statens lag. Däremot bör givetvis häktestid här i landet avräknas vid verkställigheten. Det torde fä förutsättas att regeringens beslut i förekommande fall anger vilken avräkning som skall göras i angivna hänseenden.

I ett sista stycke har tagits upp en hänvisning till de ytterligare regler om verkställighet enligt överförandekonventionen som har tagits in i 25 a och 25b §§.

25 a §

I denna paragraf, som uteslutande behandlar verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen, tas i första stycket upp de grundläggande fömtsättningarna för sådan verkställighet i enlighet med vad som sagts i den allmänna motiveringen. I andra stycket ges också en allmän bestämmelse att framställning skall göras till utrikesdepartementet och att den skall prövas av regeringen. Den möjlighet som konventionen ger en kon-ventio isstat att själv hos en annan stat begära att verkställighet överflyttas till den anmodade staten skall för svensk del utnyttjas så att framställning härom skall göras av regeringen. Motiven för denna ordning har redovisats i den allmänna motiveringen, där bestämmelserna också har kommenterats närmare (avsnitt 4.3.2).

25 b §

I.denna paragraf anges i första stycket med utgångspunkt i artikel 9.1 i konvenfionen de olika beslut som regeringen kan fatta efter en framställning om överförande enligt konventionen från en främmande stat till Sverige. I punkt I anges sålunda att regeringen kan överlämna till riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas. Som

Prop. 1983/84:197 59

anmärkts i den allmänna motiveringen har domstolen inte alt pröva framställningen om överförande. Den prövningen skall göras av regeringen. I övrigt föreskrivs beträffande förfarandet att 9 §, 10 § andra stycket och 11-13 §§ samt 15 § skall gälla i liUämpliga delar. En hänvisning har också gjorts lill 17 § andra stycket första meningen. Därigenom blir reglerna i rättegångsbalken om häktning, reseförbud och anmälningsskylldighet tilllämpliga i här avsedda situationer. Enligt art. 11.2 överförandekonventionen har nämligen verkställighetslandel skyldighet att genom häktning eller på annat sätt säkerställa den dömdes närvaro under den procedur varigenom påföljden skall omvandlas.

Enligt punkt 2 av första stycket kan regeringen också förordna atl verkställighet eller fortsaU verkställighet i Sverige skall ske av den påföljd som har beslämts i den främmande staten. Det torde få förutsättas atl regeringen därvid ofta måste precisera formerna för verkställigheten. Det kan t.ex. gälla en föreskrift om aU en ufiändsk dom på ungdomsfängelse skall verkställas som ett svenskt fängelsestraff Med hänsyn till att komplikationer kan tänkas uppkomma vid tolkningen av det utländska avgörandet kan det förutses att även andra preciseringar kan behöva göras i vissa fall. Punkten har därför avfattats så att det fömtsälts att regeringen meddelar närmare föreskrifter för verkställigheten.

Slutligen har i ett andra stycke angetts att 24 § första och andra styckena skall tillämpas pä motsvarande sätt i här avsedda fall. Det betyder att den påföljd som den svenska domstolen bestämmer skaU verkställas enligt vad som i aUmänhet är föreskrivet om verkställighet här i landet. Vare sig fråga är om fortsatt verkställighet eller verkställighet efter påföljdsomvandling skall verkställigheten dock upphöra, om den främmande staten meddelar att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat annat beslut som enligt dess lag innebär att påföljden inte längre får verkställas.

26 §

Paragrafen behandlar verkställighet i främmande stal av en påföljd som ådömts i Sverige.

I första stycket har, som hinder för framställning om verkställighet utomlands enligt överförandekonventionen tagits upp omständigheter som enligt en motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket skulle ha utgjort hinder för verkställighet av en utländsk brottsmålsdom här i landet.

27 §

I denna paragraf har föreskrivits att kriminalvårdsstyrelsen prövar framställningar från annat land om överförande till det landet av verkställighet av en svensk dom. Av hänvisningen tUl 25 a § första stycket framgår att en fömtsättning för bifall tiU en framställning av denna art är att den dömde är medborgare i den främmande staten eller har hemvist där, att han har samtyckt till åtgärden, att gärningen motsvarar brott i den främmande staten samt att i princip sex månader kvarstår av verkstäUigheten.

Prop. 1983/84:197

Conventton on the transfer of sentenced persons

The member States of the CouncU of Europé and the other States, signatory here-to,

Considering that the aim of the Council of Europé is to achieve a greater unity between its Members;

Desirous of further devel-oping intemational co-opera-fion in the field of criminal law;

Considering that such co-operation should further the ends of justice and the social rehabilitation of sentenced persons;

Considering that these ob-jectives require that for-eigners who are deprived of their liberty as a result of their commission of a criminal offence should be given the opportunity to serve their sentences within their own society; and

Considering that this aim can best be achieved by hav-ing them transferred to their own counlries.

Ha ve agreed as foUows:

Convention sur le transfer-ement des personnes con-damnées

Les Etats membres du ConseU de TEurope et les autres Etats, signataires de la présente Convention,

Considérant que le but du Conseil de TEurope est de réaliser une union plus étroite entré ses membres;

Désireux de développer davantage la coopération intemationale en matiére pé-nale;

Considérant que cette coopération doit servir les inté-réts d'une bonne administration de la justice et favoriser la réinsertion sociale des personnes condamnées;

Considérant que ces objec-tifs exigent que les étrangers qui sont privés de leur liberté å la suite d'une infraction pénale aient la possibilité de subir leur condamnation dans leur milieu social d'ori-gine;

Considérant que le meil-leur moyen d'y parvenir est de les transférer vers leur propre pays,

Sont convenus de ce qui suit:

Underbilaga I

Konvention om överförande av dömda personer

Signatärstatema, medlemmar av Europarådet, och övriga stater som undertecknat denna konvention;

vUka beaktar att Europarådets ändamål är att uppnå större enighet bland sina medlemmar;

vilka önskar ytterligare utveckla det internationella samarbetet på straffrättens område;

vilka beaktar att ett sådant samarbete skulle främja rättvisan och dömda personers återanpassning tiU samhället;

vilka beaktar all dessa syften kräver att utlänningar som berövats friheten på gmnd av att de begått en brottslig gärning bör beredas tiUfälle att undergå verkställighet av påföljderna i sin egen mUjö och

vilka beaktar att detta ändamål bäst kan uppnäs genom att de överförs till sina hemländer,

har överenskommit om följande:

ARTICLE 1 Definitions

For the purposes of this Convention:

a. "sentence" means any
punishment or measure in-
volving deprivafion of liberty
ordered by a court for a limit-
ed or unlimited period of
lime on accounl of a criminal
offence;

b. "judgment" means a
decision or order of a court
imposing a sentence;

ARTICLE 1 Definitions

Aux fins de la présente Convention, Texpression:

fl. «condamnation » dé-signe toute peine ou mesure privative de liberté pronon-cée par un juge pour une durée limitée ou indéter-minée en raison d'une infraction pénale;

b. «jugement» désigne une decision de justice pro-nongant une condamnation;

ARTIKEL 1 Definitioner

I denna konvention förslås med

a. "påföljd" varje straff el
ler annan åtgärd som be
stämts av domstol och som
innebär frihetsberövande un
der en begränsad eller obe
gränsad tid på gmnd av en
brottslig gärning;

b. "dom" ett avgörande
eller beslut av en domstol
som innebär att en påföljd
ådöms;

ARTICLE 2 General principles

1. The Parties undertake to
afford each other the.widest
measure of co-operation in
respect of the transfer of sen
tenced persons in accor-
dance with the provisions of
this Convention.

2. A person sentenced in
the territory of a Party may
be transferred to the territory
of another Party, in accor-
dance with the provisions of
this Convention, in order to
serve the sentence imposed
on him. To that end, he may
express his interest to the
sentencing State or to the ad
ministering State in being
transferred under this Con
vention.

3. Transfer may be re-quested by either the sentencing State or the administering State.

ARTICLE 2

Principes généraux

1. Les Parties s'engagent ä s'accorder mutuellement, dans les conditions prévues par la présente Convention, la coopération la plus large possible en matiére de trans-férement des personnes condamnées.

2. Une personne condamnée sur le territoire d'une Partie peut, conformément aux disposifions de la présente Convention, étre transférée vers le territoire d'une autre Partie pour y subir la condamnation qui lui a été infligée. A cette fin, elle peut exprimer, soit auprés de l'E-tat de condamnation, soit auprés de TEtat d'exécufion, le souhait d'étre transférée en vertu de la présente Convention.

3. Le transférement peut
étre demandé soit par TElat
de condamnation, soit par
TElat d'exécution.

ARTIKEL 2 Allmänna priniciper

1. De fördragsslutande sta
terna åtar sig att i största
möjliga utsträckning erbjuda
varandra samarbete när det
gäller överförande av dömda
personer i enlighet med be
stämmelserna i denna kon
vention.

2. En person som dömts i en fördragsslutande stats område kan överföras till en annan fördragsslutande stats område i enlighet med bestämmelserna i denna konvention för att undergå verkställighet av den påföljd som har ådömts honom. I detta syfte får han tiU domslandet eller verkställighetslandet uttrycka sitt önskemål att bli överförd enligt denna konvention.

3. Framställning om överförande kan göras av antingen domslandet eUer verkställighetslandet.

Prop. 1983/84:197

b. if the judgment is final;

c. if, at the lime of receipt
of the request for transfer,
the sentenced person sfiU has
at least six months of the
sentence to serve or if the
sentence is indeterminate;

d. if the transfer is con-
sented to by the sentenced
person or, where in view of
his age or his physical or
mental condition one of the
iwo States considers it
necessary, by the sentenced
person's legal representa-
five;

e. if the acts or omissions
on accounl of which the sen
tence has been imposed con-
stitute a criminal offence ac-
cording to the law of the ad
ministering State or would
constitute a criminal offence
if committed on ils territory;
and

/. if the sentencing and administering States agree to the transfer.

2. In excepfional cases, Parties may agree to a transfer even if the time to be served by the sentenced person is less than that specified in paragraph l.c.

3. Any State may, at the time of signature or when de-positing its instmment of ra-tification, acceptance, ap-proval or accession, by a de-claration addressed to the Secretary General of the CouncU of Europé, indicate that it intends to exclude Ihe application of one of the pro-cedures provided in Artide 9.1.0 and b in its relations with other Parties.

b. le jugement doit étre dé-
finilif;

c. la durée de condamna-.
tion que le condamné a en-
core ä subir doit étre au
moins de six mois ä la date
de reception de la demande
de transférement, ou indéter-
minée;

d. le condamné ou, lors-
qu'en raison de son äge ou de
son état physique ou mental
Tun des deux Etats Teslime
nécessaire, son representant
doit consentir au transfére
ment;

e. les actes ou omissions qui ont donné lieu å la condamnation doivent consti-tuer une infracfion pénale au regard du droit de TEtat d'exécution ou devraienl en constituer une s'Us survena-ient sur son territoire; et

/. TEtat de condamnation et TEtat d'exécution doivent s'étre mis d'accord sur ce transférement.

2. Dans des cas exception-nels, des Parties peuvent convenir d'un transférement méme si la durée de la condamnation que le condamné a encore ä subir est infé-rieure a celle prévue au para-graphe l.c.

3. Tout Etat peut, au moment de la signature ou du dépöt de son instrument de ratificafion, d'acceptafion, d'approbation ou d'adhé-sion, par une déclaration adressée au Secrétaire General du Conseil de 1'Europe, indiquer qu'U entend exclure fapplicafion de l'une des procédures prévues å 1'arti-cle 9.1. fl et i dans ses relations avec les autres Parties.

b. om domen har vunnit
laga kraft;

c. om den dömde vid tiden
för mottagandet av framställ
ningen om överförande fort
farande har minst sex måna
der av påföljden kvar att
verkställa eller om påföljden
är tidsobestämd;

d. om samtycke tiU över
förandet har lämnats av den
dömde eller, när någon av de
båda staterna med hänsyn lill
hans ålder eller kroppsliga el
ler mentala tillstånd anser
det vara nödvändigt, av
dennes legale ställföreträ
dare;

e. om det handlande eller
den underlåtenhet som för
anlett påföljden utgör ett
brott enligt verkställighets
landets lag eller skulle ha va
rit ett brott enligt den statens
lag om det hade begåtts på
dess eget område; och

/. om domslandet och verkställighetslandet samtycker tUl överförandet;

2. I särskilda faU kan fördragsslutande stater medge ett överförande även om den tid som är kvar att verkställa är kortare än den som anges i punkt 1 c.

3. Varje fördragsslutande stat kan vid deponeringen av instrument rörande ratifika-fion, godtagande, godkännande eller anslutning genom förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare uppge att den har för avsikt all utesluta tillämpningen av ett av de i artikel 9. I a och b angivna förfarandena i förhållande till andra fördragsslutande stater.

ARTICLE 4

Obligation to furnish information

1. Any sentenced person to whom this Convention may apply shall be informed by the sentencing State of the substance of this Convention.

2. If the sentenced person has expressed an interest to the sentencing State in being transferred under this Convention, that State shall so inform the administering State as soon as practicable after the judgment becomes final.

3. The information shaU in-clude:

fl. the name, date and place of birth of the sentenced person;

b. his address, if any, in
the administering State;

c. a statement of the facts
upon which the sentence was
based;

d. the nature, duration and
date of commencement of
the sentence.

4. If the sentenced person
has expressed his interest to
the administering State, the
sentencing State shall, on re
quest, communicate to that
State the information re-
ferred to in paragraph 3
above.

5. The sentenced person
shall be informed, in writing.

ARTICLE 4

Obligation de fournir des informations

1. Tout condamné auquel la présente Convention peut s'appliquer doit étre informé par TEtat de condamnation de la teneur de la présente Convention.

2. Si le condamné a ex-primé auprés de l'Etat de condamnafion le souhait d'étre transféré en vertu de la présente Convention, cet Etat doit en informer TEtat d'exécution le plus löt possible apres que le jugement soit devenu définitif.

3. Les informations doi
vent comprendre:

a. le nom, la date et le lieu
de naissance du condamné;

b. le cas échéant, son
adresse dans TEtat d'exécu-
tion;

c. un exposé des faits
ayant entrainé la condamna
tion;

d. la nature, la durée et la
date du debut de la condam
nation.

4. Si le condamné a ex-primé auprés de TEtat d'exé-cution le souhait d'étre transféré en vertu de la présente Convention, l'Etat de condamnafion communique ä cet Etat, sur sa demande, les informations visées au para-graphe 3 ci-dessus.

5. Le condamné doit étre informé par écrit de toute dé-

ARTIKEL 4

Skyldighet att tillhandahålla information

1. Varje dömd person som
denna konvenfion kan tilläm
pas på skaU av domslandet
underrättas om innehållet i
konventionen.

2. Om den dömde till
domslandet har anmält öns
kemål om att bli överförd en
ligt denna konvention, skall
den staten underrätta verk
ställighetslandet härom så
snart som möjligt efter det alt
domen har vunnit laga kraft.

3. Informationen skaU om
fatta:

a. den dömdes namn samt
hans födelsdatum och födel
seort;

b. hans adress, om sådan
finns, i verkställighetslandet;

c. en uppgift om de gär
ningar för vUka påföljden be
slämts;

d. påföljdens art och längd
samt lidpunkten för verkstäl
lighetens påbörjande.

4. Om den dömde till verk
stäUighetslandet har anmält
önskemål om överförande,
skall domslandet på begäran
lämna den staten den i punkt
3 ovan angivna informafio-

5. Den dömde skaU skriftligen underrättas om varje åt-

ARTICLE 5 Requests and replies

1. Requests for transfer and replies shall be made in writing.

2. Requests shaU be addressed by the Ministry of Justice of the requesling State to the Ministry of Justice of the requested State. Replies shall be communicat-ed through the same chan-nels.

3. Any Party may, by a dé
claration addressed to the
Secretary General of the
Council of Europé, indicate
that it will use other channels
of communication.

4. The requested State
shall promptly inform the re
quesling State of its decision
whether or not to agree to
the requested transfer.

ARTICLE 5 Demandes et réponses

1. Les demandes de trans
férement et les réponses doi
vent étre formulées par écrit.

2. Ces demandes doivent étre adressées par le Minis-tére de la Justice de TElat requérant au Ministére de la Justice de l'Etat requis. Les réponses doivent étre com-muniquées par les mémes voies.

3. Toute Partie peut, par une déclaration adressée au Secrétaire General du Conseil de 1'Europe, indiquer qu'elle utilisera d'autres voies de communication.

4. L'Etat requis doit in
former l'Etat requérant, dans
les plus brefs délais, de sa
decision d'accepterou de re-
fuser le transférement de
mandé.

ARTIKEL 5 Framställningar och svar

1. Framställning om över
förande och svar härpå skall
göras skriftligt.

2. Framställningen skall av
den anmodande statens justi-
tiedepartment stäUas till jus-
titidepaitementet i den an
modade staten. Svar skall
lämnas på samma sätt.

3. Varje fördragsslutande stat kan genom förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare uppge att den kommer att använda sig av andra regler för lämnande av meddelanden.

4. Den anmodade staten skall omedelbart underrätta den anmodande staten om sitt beslut huruvida den samtycker till det begärda överförandet.

ARTICLE 6 Supporting documents

1. The administering State, if requested by the sentencing State, shall furnish it with:

fl. a document or statement indicating that the sentenced person is a national of that State;

b. a copy of the relevant law of the administering State which provides that the acts or omissions on accounl of which the sentence has

i Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 197

ARTICLE 6 Piéces ä Pappui

1. L'Etatd'exécuUon doit, sur demande de TEtat de condamnafion, fournir ä ce dernier:

fl. un document ou une déclaration indiquant que le condamné est ressortissant de cet Etat;

b. une copie des disposifions legals de TEtat d'exé-cufion desquelles il résulte que les actes ou omissions qui ont donné lieu ä la con-

ARTIKEL 6

Handlingar som skall bifogas

1. Verkställighetslandet skall, om framställning görs av domslandet, förse denna stat med:

fl. en handling eller ett intyg som visar att den dömde är medborgare i den staten;

b. en kopia av verkslällighetslandets tillämpliga lag, som visar att de handlingar eller underlåtenheter som föranlett. påföljden i doms-

been imposed in the sentencing State constitute a criminal offence according to the law of the administering State, or would constitute a criminal offence if committed on its territory;

c. a statement containing the information mentioned in Artide 9.2.

2. If a transfer is requested, the sentencing State shall provide the following documents to the administering State, unless either State has already indicated that it will not agree to the transfer:

a. a certified copy of the
judgment and the law on
which it is based;

b. a statement indicafing
how much of the sentence
has already been served, in-
cluding information on any
pre-trial detenfion, remis-
sion, and any other factor re
levant to the enforcement of
the sentence;

c. a déclaration containing
the consent to the transfer as
referred to in Artide 3.1. d;
and

d. whenever appropriate,
any medical or social reports
on the sentenced person, in
formation about his treat-
ment in the sentencing State,
and any recommendation for
his further treatment in the
administering State.

3. Either State may ask to be provided with any of the documents or statements referred to in paragraphs I or 2 above before making a request for transfer or taking a decision on whether or not to agree to the transfer.

damnation dans I'Etat de condamnation constituent une infraction pénale au regard du droit de TEtat d'exé-cution ou en constitueraient une s'ils survenaient sur son territoire;

c. une déclaration conte-nant les renseignements pré-vus ä rartide 9.2.

2. Si un transférement est
demandé, I'Etat de condam
nation doit fournir les docu
ments suivants ä TEtat
d'exécution, å moins que
Tun ou Tautre des deux Etats
ait déjä indiqué qu'il ne
donnerait pas son accord au
transférement:

fl. une copie certifiée con-forme du jugement et des dispositions legales appliquées;

b. rindication de la durée
de la condamnation déjä su-
bie, y compris des renseigne
ments sur toute détention
provisoire, remise de peine
ou autre acte concernant
Texécution de la condamna
tion;

c. une déclaration consta-
tant le consentement au
transférement tel que vise ä
rartide 3.l.c/; et

d. chaque fois qu'U y aura
lieu, tout rapport médical ou
social sur le condamné, toute
information sur son traite-
ment dans TEtat de condam
nation et toute recommanda-
tion pour la suite de son trai-
tement dans TEtat d'exécu-
tion.

3. L'Etat de condamnation
et TElat d'exécution peu
vent, Tun et Tautre, de-
mander ä recevoir fun quel-
conque des documents ou
dédarations vises aux para
graphes 1 et 2 ci-dessus
avant de faire une demande
de transférement ou de
prendre la decision d'ac-
cepter ou de refuser le trans
férement.

landet utgör ett brott enligt verkställighetslandets lag eller skulle ha varit brott om de begåtts på dess område;

c. en redogörelse som innehåller den i artikel 9.2 angivna informationen.

2. Om ett överförande be
gärs, skall domslandet förse
verkställighetslandet med
följande handlingar, om inte
endera staten redan har upp
gett att den inte kommer att
ge sitt samtycke till överfö
randet:

fl. en bestyrkt kopia av domen och av den lag som denna gmndas på;

b. en uppgift om hur stor
del av påföljden som redan
verkställts, inklusive uppgift
om eventuell häktningstid
före rättegången, påföljdsef
tergift eller straffiindring
samt om varje annan omstän
dighet som är av betydelse
för påföljdens verkstäUande;

c. en förklaring som inne
håller samtycke till överfö
randet på sätt som anges i
artikel 3.1.; och

d. i förekommande fall, lä
karintyg eller socialut
redningar om den dömde, in
formation om behandlingen
av honom i domslandet samt
varje rekommendation som
avser vidare behandling av
honom i verkställighetslan
det.

3. Varje stat kan be att få
tillgång tUl någon av de hand
lingar eller uppgifter som
anges i punkterna 1 och 2
ovan, innan den gör en fram
ställning om överförande el
ler fattar beslut humvida den
skall ge sitt samtycke till
överförandet.

ARTICLE 7

Consent and its verification

1. The sentencing State shall ensure that the person requLred to give consent to the transfer in accordance with Artide 3.\.ddoes so vo-luntarily and with full know-ledge of the legal conse-quences thereof The proce-dure for giving such consent shall be governed by the law of the sentencing State.

2. The sentencing State shall afford an opportunity to the administering State to verify, through a consul or other official agreed upon with the administering State, that the consent is given in accordance with the conditions set out in paragraph 1 above.

ARTICLE 8

Effect of transfer for sentencing State

1. The taking into charge of the sentenced person by the authorities of the administering State shaU have the effect of suspending the enforcement of the sentence in the sentencing State.

2. The sentencing State may no longer enforce the sentence if the administering State considers enforcement of the sentence to have been completed.

ARTICLE 9

Effect of transfer for administering State

1. The competent authorities of the administering State shaU:

ARTICLE 7 Consentement et verification

1. L'Etat de condamnation
fera en sorte que la personne
qui doit donner son consen
tement au transférement en
vertu de Tartide 3.\.d le
fasse volontairement et en
élanl pleinemenl conscienle
des conséquences juridiques
qui en découlent. La procé-
dure å suivre å ce sujet sera
régie par la loi de TElat de
condamnation.

2. L'Etat de condamnation
doit donner ä TEtat d'exécu-
fion la possibUilé de vérifier,
par rintermédiaire d'un con
sul ou d'un autre foncfion-
naire désigne en accord avec
TElat d'exécution, que le
consentement a été donné
dans les conditions prévues
au paragraphe précédent.

ARTICLE 8

Conséquences du transférement pour 1'Etat de condamnation

1. La prise en charge du
condamné par les autorités
de TEtat d'exécution a pour
effet de suspendre fexécu-
tion de la condamnation dans
TElat de condamnation.

2. L'Etat de condamnation
ne peut plus exécuter la con
damnation lorsque l'Etat
d'exécufion considére Texé-
cufion de la condamnation
comme étant terminée.

ARTICLE 9

Conséquences du transférement pour 1'Etat d'exécution

1. Les autorités compé-tentes de l'Etat d'exécution doivent:

ARTIKEL 7

Samtycke och bestyrkande härav

I. Domslandet skall säkerställa att den person som anmodats ge sitt samtycke tiU överförandet i enlighet med arfikel 3.1. d gör detta frivilligt och med fuU vetskap om de rättsliga följderna härav. Förfarandet vid lämnandet av ett sådant samtycke skaU regleras i domslandets lag.

2. Domslandet skall ge verkstäUighetslandet tillfälle atl genom någon konsul eUer någon annan befattningshavare, enligt överenskommelse med verkställighetslandet, bestyrka att samtycket givits i enlighet med de i punkt 1 ovan angivna villkoren.

ARTIKEL 8

Verkan av överförandet för domslandet

1. VerkstäUighetslandets
myndigheters omhänderta
gande av den dömde skaU ha
den verkan att verkställighe
ten av påföljden uppskjuts i
domslandet.

2. Domslandel får inte
längre verkstäUa påföljden
om verkstäUighetslandet an
ser att påföljden har tiU fullo
verkstäUts.

ARTIKEL 9

Verkan av överförande för verkställighetslandet

1. De behöriga myndigheterna i verkställighetslandet SkaU:

a. continue the enforce
ment of the sentence imme-
diately or through a court or
administrative order, under
the conditions set out in Arti
de 10, or

b. convert the sentence,
through a judicial or adminis
trative procedure, into a
decision of that State, there-
by subsfituting for the sanc-
tion imposed in the sentenc
ing State a sanction pre-
scribed by the law of the ad
ministering State for the
same offence, under the con-
difions set out in Artide 11.

2. The administering State, if requested, shall inform the sentencing State before the transfer of the sentenced person as to which of these procédures it wiU follow.

3. The enforcement of the sentence shall be governed by the law of the administering State and that State alone shall be competent to lake all appropriate decisions.

4. Any State which, ac
cording to its national law,
cannot avaU itself of one of
the procédures referred to in
paragraph I to enforce mea-
sures imposed in the terri
tory of another Party on per
sons who for reasons of men
tal condition have been held
not criminally responsible
for the commission of the of
fence, and which is prepared
to receive such persons for
further treatment may, by
way of a déclaration ad
dressed to the Secretary
General of the CouncU of Eu
ropé, indicate the procédures
it will foUow in such cases.

fl. soit poursuivre 1'exécu-tion de la condamnation im-médiatement ou sur la base d'une decision judiciaire ou administrative, dans les conditions énoncées ä Tartide 10;

b. soit convertir la condamnation, par une procedure judiciaire ou administrative, en une decision de cet Etat, substituant ainsi å la sanction infligée dans TE-tat de condamnation une sanction prévue par la légis-lation de l'Etat d'exécufion pour la méme infraction, dans les condiUons énoncées årartide II.

2. L'Etat d'exécution doit, si la demande lui en est faite, indiquer ä TElat de condamnafion, avant le transférement de la personne condamnée, laquelle de ces procédures il suivra.

3. L'exécution de la condamnation est régie par la loi de l'Etat d'exécution et cet Etat est seul competent pour prendre toutes les decisions appropriées.

4. Tout Etat dom le droit inteme empéche de faire usage de fune des procédures visées au paragraphe 1 pour exécuter les mesures dont on fait 1'objet sur le territoire d'une autre Partie des pesonnes qui, compte tenu de leur état mental, ont été dédarées pénalement irres-ponsables d'une infraction et qui est disposé ä prendre en charge ces pesonnes en vue de la poursuite de leur traite-ment peut, par une déclaration adressée au Secrétaire General du Conseil de 1'Europe, indiquer les procédures qu'il suivra dans ces cas.

a. fortsätta verkställighe
ten omedelbart eller genom
ett beslut av domstol eller
administrativ myndighet pä
de i arfikel 10 angivna viU
koren; eUer

b. genom ett dpmstolsför-
farande eller administrativt
förfarande omvandla påfölj
den tiU ett beslut fattat av
den staten, varigenom den i
domslandet ådömda påfölj
den omvandlas fill en enligt
verkstäUighetslandets lag fö
reskriven påföljd för samma
brott på de i artikel 11 an
givna vUlkoren.

2. Pä begäran skall verkställighetslandet före överförandet av den dömde underrätta domslandet om vilket av dessa förfaranden verkställighetslandet kommer att tillämpa.

3. Verkställigheten av pä-föjden skall ske enligt verkställighetslandets lag och endast denna stat skall vara behörig att fatta de för verkställigheten erforderliga besluten.

4. Varje fördragsslutande stat, vilken enligt sin natio- . nella lagstiftning inte kan till-lämpa något av de i punkt I angivna förfarandena för att verkställa åtgärder som i en annan fördragsslutande stat ålagts dömda personer som på gmnd av sitt mentala tillstånd ansetts inte vara straffrättsligt ansvariga för brottet, och vilken är beredd att ta emot sådana personer för vidare behandling kan, genom förklaring ställd fill Europarådets generalsekreterare, ange vilka förfaranden den i sådana fall kommer att tillämpa.

Prop. 1983/84:197

ARTICLE 10 Continued enforcement

1. In the case of continued
enforcement, the administer
ing State shaU be bound by
the legal nature and duration
of the sentence as deter-
mined by the sentencing
State.

2. If, however, this sen
tence is by its nature or dura
tion incompafible with the
law of the administering
State, or its law so requires,
that State may, by a court or
administrative order, adapt
the sanction to the punish
ment or measure prescribed
by its own law for a similar
offence. As to its nature, the
punishment or measure
shall, as far as possible, cor-
respond with that imposed
by the sentence to be en-
forced. It shall not aggra-
vate, by its nature or dura
tion, the sanction imposed in
the sentencing State, nor ex-
ceed the maximum pre
scribed by the law of the ad
ministering State.

ARTICLE 10 Poursuite de 1'exécution

1. En cas de poursuite de rexécution, TEtat d'exécu-tion est lié par la nature juri-dique et la durée de la sanc-fion telles qu'eUes résultent de la condamnation.

2. Toutefois, si la nature ou la durée de cette sanction sont incompatibles avec la législation de I'Etat d'éxécu-tion, ou si la législation de cet Etat 1'exige, TEtat d'exé-cution peut, par decision judiciaire ou administrative, adapter cette sanction å la peine ou mesure prévue par sa propre loi pour des infrac-tions de méme nature. Cette peine ou mesure correspond, autant que possible, quant å sa nature, ä celle infligée par la condamnation ä exécuter. Elle ne peut aggraver par sa nature ou par sa durée la sanction prononcée dans TE-tat de condamnation ni ex-céder le maximum prévu par la loi de TEtat d'exécution.

ARTIKEL 10 Fortsatt verkställighet

1. Vid fortsatt verkstäl
lighet skall verkstäUighets
landet vara bundet av påfölj
dens rättsliga karaktär och
längd såsom den fastställts i
domslandet.

2. Om emeUertid denna på
följd på gmnd av sin natur
eller längd är oförenlig med
verkställighetslandets lag, el
ler om denna stats lagstift
ning så kräver, kan staten ge
nom ett beslut av domstol el
ler en administrativ myndig
het anpassa påföljden tiU det
straff eller den åtgärd som
dess egen lag föreskriver för
ett likartat brott. När det gäl
ler påföljdens natur, skall
straffet eller åtgärden, i den
utsträckning det är möjligt,
motsvara den påföljd som
skall verkstäUas. Straffet el
ler påföljden får inte genom
sin natur eller längd vara
strängare än den påföljd som
ådömts i domslandet och
straffet får inte heUer över
sliga straffmaximum i verk
ställighetslandets lag.

ARTICLE 11 Conversion of sentence

1. In the case of conversion of sentence, the procédures provided for by the law of the administering State apply. When converting the sentence, the competent authority:

fl. shaU be bound by the fmdings as to the facts inso-far as they appear explicitly or implicitly from the judgment imposed in the sentencing State;

ARTICLE 11

Conversion de la condamnation

1. En cas de conversion de la condamnafion, la procedure prévue par la législa-fion de TElat d'exécution s'applique. Lors de la conversion, Tautorité compé-tente:

fl. sera liée par la consta-tation des fails dans la mesure oCi ceux-ci figurent ex-plicitement ou implicitement dans le jugement prononcé dans TElat de condamnafion;

ARTIKEL 11 Omvandling av påföljd

1. Vid omvandling av påföljd skall de i verkställighetslandets lag föreskrivna förfarandet tillämpas. Vid omvandlingen av påföljden gäller att den behöriga myndigheten:

fl. skall vara bunden av den bedömning av vad som är styrkt i målet som uttryckligen eller underförstått framgår av den i domslandet meddelade domen;

b. may not convert a sanc-
fion involving deprivation of
liberty to a pecuniary sanc-
fion;

c. shall deduct the full pe
riod of deprivation of liberty
served by the sentenced per
son; and

d. shall not aggravate the
penal position of the sen
tenced person, and shall not
be bound by any minimum
which the law of the adminis
tering State may provide for
the offence or offences com
mitted.

2. If the conversion procedure lakes place after the transfer of the sentenced person, the administering State shaU keep that person in cus-tody or otherwise ensure his presence in the administering State pending the outcome of that procedure.

b. ne peut convertir une
sanction privative de liberté
en une sanction pécuniaire;

c. déduira intégralement
la période de privation de li
berté subie par le condamné;
et

d. n'aggravera pas la situ
ation pénale du condamné, et
ne sera pas liée par la sanc
tion minimale éventuelle-
ment prévue par la législa
tion de TElat d'exécution
pour la ou les infractions
commises.

2. Lorsque la procedure de conversion a lieu apres le transférement de la personne condamné, TElat d'exécu-tion gardera cette personne en détention ou prendra d'autres mesures afin d'as-surer sa presence dans l'Etat d'exécution jusqu'ä fissue de cette procedure.

b. inte får omvandla en
påföljd som innebär frihets
berövande till en påföljd som
innebär böter;

c. skall avräkna hela den
tid, vamnder den dömde va
rit berövad friheten, och

d. inte får försämra den
dömdes ställning i straffrätts
ligt hänseende och att den
inte är bunden av de mini-
mistraff som kan vara före
skrivna i verkställighetslan
det för det eller de brott som
begåtts.

2. Om omvandlingsförfarandet äger rum efter den dömdes överförande, skaU verkställighetslandet hålla denne i häkte eller på annat sätt säkerställa hans närvaro i verkstäUighetslandet i avvaktan pä resultatet av förfarandet.

ARTICLE 15

Information on enforcement

The administering State shall provide information to the sentencing State con-cerning the enforcement of the sentence:

a. when it considers en
forcement of the sentence to
have been completed;

b. if the sentenced person
has escaped from custody
before enforcement of the
sentence has been complet
ed; or

c. if the sentencing State
requests a special report.

ARTICLE 15

Informations concernant 1'exécution

L'Etat d'exécution four-nira des informations ä TElat de condamnation concernant rexécution de la condamnation:

a. lorsqu'il considére ter
minée rexécution de la con
damnation;

b. si le condamné s'évade
avant que fexécution de la
condamnation ne soit ter
minée; ou

c. si TEtat de condamna
tion lui demande un rapport
special.

ARTIKEL 15

Information om verkställighet

VerkstäUighetslandet skall lämna domslandet information om verkställighet av påföljden:

fl. när den anser att verkställigheten har fullföljts; eller

b. om den dömde har rymt
från kriminalvårdsanstalt in
nan påföljden fill fullo har
verkställts;

c. om domslandet begär
en särskUd redogörelse.

ARTICLE 16

Transit

1. A Party shall, in accordance with its law, grant a request for transit of a sentenced person through its territory if such a request is made by another Party and that State has agreed with another Party or with a third State to the transfer of that person to or from its territory.

2. A Party may refuse to grant transit:

fl. if the sentenced person is one of its nationals, or

b. if the offence for which the sentence was imposed is not an offence under its own law.

ARTICLE 16

Transit

1. Une Parfie doit, en con-formité avec sa législation, accéder ä une demande de transit d'un condamné par son territoire, si la demande est formulée par une autre Partie qui est eUe-méme con-venue avec une autre Partie ou avec un Etat tiers du transférement du condamné vers ou å partir de son territoire.

2. Une Partie peut refuser d'accorder le transit:

fl. si le condamné est un de ses ressortissants, ou

b. si 1'infraction qui a donné lieu å la condamnafion ne consfitue pas une infracfion au regard de sa législation.

ARTIKEL 16 Transitering

1. En fördragsslutande stat skall, i enlighet med sin lagstiftning, bifalla en framställning om transitering för en dömd person över dess område, om en sådan framställning görs av en annan fördragsslutande stat och den staten har kommit överens med en annan fördragsslutande stat eller med en tredje stat om den personens överförande fill eller frän dess område.

2. En fördragsslutande stat kan vägra transitering:

fl. om den dömde är en av dess egna medborgare, eller

b. om brottet för vilket påföljden utdömdes inte är ett brott enligt dess egen lag.

3. Requests for transit and replies shaU be communica-ted through the channels referred to in the provisions of Artide 5.2 and 3.

4. A Party may grant a request for transit of a sentenced person through its territory made by a third State if that State has agreed with another Party to the transfer to or from its territory.

5. The Party requested to grant transit may hold the sentenced person in custody only for such time as transit through its territory requires.

6. The Party requested to grant transit may be asked to give an assurance that the sentenced person will not be prosecuted, or, except as provided in the preceding paragraph, detained, or otherwise subjected to any re-striction on his liberty in the territory of the transit State for any offence committed or sentence imposed prior lo his departure from the territory of the sentencing State.

7. No request for transit shall be required if Iransport is by air över the territory of a Party and no landing there is scheduled. However, each State may, by a déclaration addressed to the Secretary General of the CouncU of Europé at the time of signature or of deposit of its instmment of ratification, acceptance, approval or accession, require that it be notified of any such transit över its territory.

3. Les demandes de transit et les réponses doivent étre communiquées par les voies mentionnées aux dispositions de Tartide 5.2 et 3.

4. Une Parfie peut accéder ä une demande de transit d'un condamné par son territoire, formulée par un Etat tiers, si celui-ci est con-venu avec une autre Partie du transférment vers ou å partir de son territoire.

5. La Partie ä laqueUe est demandé le transit peut gärder le condamné en détention pendanl la durée strictement nécessaire au transit par son territoire.

6. La Partie requise d'ac-corder le transit peut étre in-vitée ä donner 1'assurance que le condamné ne sera ni poursuivi, ni détenu, sous ré-serve de Tapplication du paragraphe précédent, ni soumis ä aucune autre re-striction de sa liberté indivi-duelle sur le territoire de l'Etat de transit, pour des faits ou condamnations an-térieurs å son départ du territoire de TElat de condamnation.

7. Aucune demande de transit n'est nécessaire si la voie aérienne est utilisée au-dessus du territoire d'une Partie et aucun atterrissage n'est prévu. Toutefois, chaque Etat peut, par une déclaration adressée au Secrétaire General du Conseil de r Europé au moment de la signature ou du dépöt de son instrument de ratificiation, d'acceptation, d'approbafion ou d'adhésion, exiger que lui soit notifié tout transit au-dessus de son territoire.

3. Framställning om transitering och svar därpå skall lämnas på samma sätt som avses i artikel 5.2 och 3.

4. En fördragsslutande stat kan bifalla en av en tredje stat gjord framstäUning om transitering av en dömd person över dess område om den tredje staten har kommit överens med en annan fördragsslutande stat om överförande till eller från dess område.

5. Den fördragsslutande stat som mottagit en framställning om transitering kan hålla den dömde i fängsligt förvar endast under den tid som krävs för transitering genom dess område.

6. Den fördragsslutande stat som mottagit en framstäUning om transitering kan anmodas att avge en försäkran att den dömde inte blir åtalad eller, med undantag av vad som föreskrivs i föregående punkt, kvarhållen i häkte eller pä annat sätt föremål för frihetsinskränkande åtgärd pä transitstatens område pä gmnd av brott som begåtts eUer påföljd som har ådömts före den dömdes avresa från domslandets område.

7. Om transitering genom en fördragsslutande stats område sker genom flygtransport och ingen landning där är avsedd krävs inte någon framställning om transitering. Varje fördragsslutande stat kan dock vid deponeringen av instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring kräva att bU underrättad om varje sådan transitering genom sill område.

ARTICLE 17 Language and costs

1. Information under Arti
de 4, paragraphs 2 to 4, shall
be fumished in the language
of the Party lo which il is
addressed or in one of the
official languages of the
CouncU of Europé.

2. Subject to paragraph 3 below, no translafion of requests for transfer or of supporting documents shall be required.

3. Any State may, at the time of signature or when de-positing its instmment of ratificafion, acceptance, approval or accession, by a déclaration addressed to the Secretary General of the Council of Europé, require that requests for transfer and supporting documents be ac-companied by a translation into its own language or into one of the official languages of the Council of Europé or into such one of these languages as it shall indicate. It may on that occasion declare its readiness to accept trans-lations in any other language in addition to the official language or languages of the CouncU of Europé.

4. Except as provided in Artide 6.2.a, documents transmitted in application of this Convention need not be certified.

5. Any costs incurred in the application of this Convention shaU be borne by the administering State, except costs incurred exdusively in the territory of the sentencing State.

ARTICLE 17 Langues et frais

1. Les informations en vertu de rartide 4, paragraphes 2 ä 4, doivent se faire dans la langue de la Partie ä laquelle eUes sont adressées ou dans Tune des langues officielles du Conseil de TEurope.

2. Sous réserve du paragraphe 3 d-dessous, aucune traduction des demandes de transférement ou des documents ä Tappui n'esl nécessaire.

3. Tout Etat peut, au moment de la signature ou du dépöt de son instmment de ratification, d'acceptation, d'approbafion ou d'adhé-sion, par déclaration adressée au Secrétaire Génefal du ConseU de TEurope, exiger que les demandes de transférement et les piéces k Tap-pui soient accompagnées d'une traducfion dans sa propre langue ou dans Tune des langues officielles du ConseU de TEurope ou dans celle de ces langues qu'U in-diquera. Il peut ä cette occasion dédarer qu'il est disposé ä accepter des traduc-tions dans toute autre langue en plus de la langue officielle, ou des langues officielles, du Conseil de TEu-rope.

4. Sauf Texception prévue ä Tartide 6.2fl, les documents transmis en application de la présente Conven-Uon n'ont pas besoin d'étre certifiés.

5. Les frais occasionnés en appliquant la présente Convention sont å la charge de TEtat d'exécution, ä Tex-ception des frais occasionnés exdusivement sur le territoire de TEtat de condamnation.

ARTIKEL 17 Språk och kostnader

1. Informafion enligt artikel 4, punkterna 2 och 4 skall tillhandahåUas på den fördragsslulande siats språk tiU vilken informationen lämnas eller på något av Europarådets officiella språk.

2. Med förbehåU för vad som sägs i punkt 3 nedan skall översättning av framställning om överförande eller av bilagor liU en sådan framställning inte krävas.

3. En fördragsslutande stat kan vid deponeringen av instmment rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring kräva att en framställning om överförande med bilagor skaU åtföljas av en översättning till dess eget språk eUer till ett av Europarådets officiella språk eller till det av dessa språk som den anger. Den kan vid detta tillfälle förklara sig beredd att godkänna översättningar till varje annat språk utöver ett eller flera av Europarådets officiella språk.

4. Med undantag av vad som föreskrivs i artikel 6.2a behöver handUngar som överlämnats i enlighet med bestämmelserna i denna konvention inte legaliseras.

5. Kostnader som uppkommer i samband med fill-lämpningen av denna konvention skall bäras av verkställighetslandel, med undantag av kostnader som uppkommer uteslutande på domslandets område.

ARTICLE 18

Signature and entry into force

1. This Convention shall be open for signature by the member States of Council of Europé and non-member States which have participat-ed in its elaboration. It is subject to ratification, acceptance or approval. Inslm-ments of ratification, acceptance or approval shall be de-posited with the Secretary General of the CouncU of Europé.

2. This Convenfion shaU enter into force on the first day of the month following the expiraUon of a period of three months after the date on which three member States of the Council of Europé have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance with the provisions of paragraph 1.

3. In respect of any signatory State which subsequent-ly expresses its consent lo be bound by it, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instmment of ratification, acceptance or approval.

ARTICLE 18

Signature et entrée en vigueur

1. La présente Convention est ouverte ä la signature des Etats membres du Conseil de TEurope et des Etats non membres qui ont parti-cipé ä son elaboration. Elle sera soumise ä ratification, acceptation ou approbation. Les instmments de ratification, d'acceptation ou d'ap-probation seront déposés prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

2. La présente Convention entrera en vigueur le premier jour du mois qui suite Texpiration d'une période de trois mois apres la date ä laquelle trois Etats membres du Conseil de 1'Europe auront exprimé leur consentement ä étre lies par la Convenfion, conformément aux dispositions du paragraphe 1.

3. Pour tout Etat signa-taire qui exprimera ultérieu-rement son consentement ä étre lié par la Convention, celle-d entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstmment de ratification, d'acceptation ou d'approbation.

ARTIKEL 18

Undertecknande och ikraftträdande

1. Denna konvention är öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater samt för icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av konventionen. Den skall ratificeras, godtagas eller godkännas. Instmment rörande ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

2. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då tre medlemsstater i Europarådet har förklarat sig bundna till konventionen i enlighet med bestämmelserna i punkt 1.

3. I förhållande Ull en sig-natärstal som senare förklarar sig bunden lill konventionen träder den i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då instmmentet rörande ratifikafion, godtagande eUer godkännande har deponerats.

18.1 to accede to this Convenfion, by a decision taken by the majority provided for in Artide 20. of the Statute of the Council of Europé and by the unanimous vote of the representatives of the Contracting States enfitled to sit on the Committee.

2. In respect of any acced-ing State, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of deposit of the instmment of accession with the Secretary General of the Council of Europé.

ä 1'article 18.1. ä adhérer ä la présente Convention, par une decision prise ä la majo-rité prévue ä 1'article 20.t/ du Statut du Conseil de TEu-rope, et ä funanimité des representants des Etats Contractanls ayant le droit de siéger au Comité.

2. Pour tout Etat adhé-rant, la Convention entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstmment d'adhésion prés le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

ansluta sig till denna konvention. Ett beslut härom kräver sådan majoritet som föreskrivs i artikel 20. d i Europarådets stadgar och måste enhälligt biträdas av ombuden för de fördragsslutande stater som har rätt att representeras i kommittén.

2. I förhållande till en stat som ansluter sig träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då instmmentet rörande anslutningen deponerades hos Europarådets generalsekreterare.

ARTICLE 20 Territorial application

1. Any State may at the fime of signature or when de-positing its instmment of ratificafion, acceptance, approval or accession, specify the territory or territories to which this Covention shaU apply.

2. Any State may at any låter date, by a déclaration addressed to the Secretary General of the Council of Europé, extend the application of this Convenfion to any other territory specified in the déclaration. In respect of such territory the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such déclaration by the Secretary General.

3. Any déclaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such dedarafion, be with-

ARTICLE 20 Application territoriale

1. Tout Etat peut, au mo
ment de la signature ou au
moment du dépöt de son in
stmment de ratification,
d'acceptafion ou d'adhésion,
designer le ou les territories
auxquds s'appliquera la pré
sente Convention.

2. Tou Etat peut, å tout autre moment par la suite, par une déclaration adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, étendre 1'appUcation de la présente Convention ä tout autre territoire désigne dans la déclaration. La Convention entrera en vigueur ä 1'égard de ce territoire le premier jour du mois qui suit 1'expiration d'une période de trois mois apres la date de reception de la déclaration par le Secrétaire General.

3. Toute déclaration faite en vertu des deux paragraphes précédents pourra élre retirée, en ce qui con-ceme tout territoire désigne

ARTIKEL 20 Territoriell tillämpning

1. Varje stat kan vid undertecknandet eller vid deponeringen av instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning närmare ange det eller de områden beträffande vilka konventionen skall fiU-lämpas.

2. Varje stat kan vid vilken som helst senare fidpunkt, genom förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka till-lämpningen av denna konvention till vilket som helst annat område som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant område träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, beträffande område som har angetts i förklaringen, alertas

ARTICLE 22

Relationship to other Conven-tions and Agreements

1. This Convenfion does not affect the rights and un-dertakings derived from ex-tradition treaties and other treaties on intemational co-operation in criminal matters providing for the transfer of detained persons for purposes of confrontation or tes-timony.

2. If two or more Parties have already conduded an agreement or treaty on the transfer of sentenced persons or otherwise have es-tablished their relations in this matter, or should they in future do so, they shall be entitled to apply that agreement or treaty or to regulate those relations accordingly, in lieu of the present Convention.

3. The present Convention does not affect the right of States party to the Euro-pean Convention on the Intemational VaHdity of Crim-

ARTICLE 22

Relations avec d'autres con-ventions et accords

1. La présente Convention ne porte pas atteinte aux droits et obligations décou-lant des traités d'extradition et autres traités de coopération internafionale en mai-tiére pénale prévoyant le transférement de détenus ä des fins de confrontation ou de témoignage.

2. Lorsque deux ou plu-sieurs Parties ont déjä conclu ou conduront un accord ou un traité sur le transférement des condamnés ou lorsqu'ils ont établi ou établiront d'une autre maniére leurs relations dans ce domaine, ils auront la faculté d'appliquer ledit accord, traité ou arrange-ment au lieu de la présente Convention.

3. La présente Convention ne porte pas atteinte au droit des Etats qui sont Par-fies ä la Convention euro-péenne sur la valeur interna-

ARTIKEL 22

Förhållande till andra konventioner och avtal

1. Denna konvention inverkar inte på de rättigheter och åtaganden enligt utlämningsavtal och andra avtal om intemationellt samarbete i straffiättsliga frågor, som medger överförande av häktade personer för konfrontation eUer vittnesmål.

2. Om två eller flera fördragsslutande stater redan har ingått en överenskommelse eller ett avtal om överförande av dömda personer eller på annat sätt har reglerat sina förhåUanden med varandra i detta ämne, eller om de skulle göra så i framtiden, har de rätt att tillämpa denna överenskommelse eller detta avtal eller att reglera sina förhållanden med hänsyn härtUI i stället för att tiU-lämpa denna konvention.

3. Denna konvention inverkar inte på den rättighet som tiUkommer fördragsslutande stat enligt den europeiska konventionen om

inal Judgments to conclude bilateral or multilateral agreements with one another on matters dealt with in that Convention in order to supplement its provisions or fa-cilitate the application of the principles embodied in it.

4. If a request for transfer falls within the scope of both the present Convention and the European Convention on the International Validity of Criminal Judgments or another agreement or treaty on the transfer of sentenced persons, the requesfing State shall, when making the request, indicate on the basis of which instrument it is made.

tionale des jugements répres-sifs de condure entré elles des accords bilatéraux ou multUatéraux, relatifs aux questions réglées par cette Convention, pour en com-pléter les dispositions ou pour faciliter fapplication des principes dont eUe s'in-spire.

4, Si une demande de transférement tombe dans le champ d'application de la présente Convention et de la Convention européenne sur la valeur intemationale des jugements répressifs ou d'un autre accord ou traité sur le transférement des condamnés, TElal requérant doU, lorsqu'il formule la demande, préciser en vertu de quel instmment la demande est formulée.

brottmålsdoms internafionella rättsverkningar att ingå bilaterala och multUaterala överenskommelser med varandra i ämnen som behandlas i den konventionen för att göra tillägg till dess bestämmelser eller underlätta tiU-lämpningen av dess principer.

4. Om en framställning om överförande faUer inom ramen både för denna konvention och för den europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar eller för någon annan överenskommelse eller något annat avtal om överförande av dömda, skall den anmodande staten när framställningen görs ange på gmndval av vilket instmment detta sker.

ARTICLE 24 Denunciation

1. Any Party may at any time denounce this Convention by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europé.

2. Such denunciation shaU become effective on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date

ARTICLE 24 Dénonciation

1. Toute Partie peut, ä tout moment, dénoncer la présente Convention en ådressant une notification au Secrétaire General du Conseil de 1'Europe.

2. La dénonciation prendra effet le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date de récepfion de

ARTIKEL 24 Uppsägning

1. En fördragsslutande stat kan när som helst säga upp denna konvention genom en till Europarådets generalsekreterare ställd underrättelse.

2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag dä ge-

ARTICLE 25

Notifications

The Secretary General of the Council of Europé shall notify the member States of the CouncU of Europé, the non-member States which have participated in the elaboration of this Convention and any State which has ac-ceded to this Convention of:

a. any signature;

b. the deposit of any in
stmment of ratification, ac
ceptance, approval or acces
sion;

c. any date of entry into
force of this Convention in
accordance with Artides
18.2 and 3, 19.2 and 20.2
and 3;

d. any other act, déclara
tion, notification or com
munication relating to this
Convention.

In witness whereof the un-dersigned, being duly author-ised thereto, have signed this Convention.

Done at Strasbourg, this 21st day of March 1983, in EngUsh and French, both texts being equaUy authen-tic, in a single copy which shall be deposited in the ar-chives of the CouncU of Europé. The Secretary General of the Council of Europé shall transmit certified co-

ARTICLE 25

Notifications

Le Secrétaire General du ConseU de I'Europé notifiera aux Etats membres du Conseil de rEuropé, aux Etats non membres qui ont parti-cipé ä 1'élaboration de la présente Convention ainsi qu'a tout Etat ayant adhéré ä celle-ci:

a. toute signature;

b. le dépöt de tout instm
ment de ratificafion, d'ac-
ceptation, d'approbation ou
d'adhésion;

c. toute date d'entrée en
vigueur de la présente Con
vention conformément å ses
artides 18.2 et 3, 19.2 et 20.2
et 3;

d. tout autre acte, déclara
tion, notification ou com
munication ayant trait ä la
présente Convention.

En foi de quoi, les sous-signés, dument autorisés ä cet effet, ont signé la présente Convention.

Fait å Strasbourg, le 21 mars 1983, en frangais et en anglais, les deux textes fai-sant également foi, en un seul exemplaire, qui sera dé-posé dans les archives du Conseil de I'Europé. Le Secrétaire General du Conseil de r Europé en communi-quera copie certifiée con-

ARTIKEL 25

Underrättelser

Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlemsstater, de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention och varje stat som har anslutit sig tiU denna konvention om:

a. undertecknande;

b. deponering av ratifika
tions-, godtagande-, godkän
nande- eller anslutningsin-
stmment;

c. dagar för konventio
nens ikraftträdande enligt ar-
tiklama 18.2 och 3, 19.2 och
20.2 och 3;

d. andra åtgärder, förkla
ringar, underrättelser eller
meddelanden som rör denna
konvention.

TUl bekräftelse härav har undertecknade, därtiU vederbörligen befuUmäktigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 21 mars 1983 på engelska och franska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar, som skaU förvaras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkt avskrift därav tUl varje medlemsstat i Europarådet och

Avser förordnande enligt I §
verkställighet av dom eller annat
avgörande meddelat i främmande
stat som tillträtt den i Haag den 28
maj 1970 undertecknade europeiska
konventionen om brottmålsdoms
internationella rättsverkningar

(brottmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet i sådan stat av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk myndighet, gäller 4-41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Gäller förordnande annan främmande stat än som sägs i första stycket, meddelar Konungen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25—34 §§ gäller dock i liUämpliga delar.

Avser förordnande enligt I §
verkställighet av dom eller annat
avgörande enligt den i Haag den 28
maj 1970 undertecknade europeiska
konventionen om brottmålsdoms
internationella rättsverkningar

(brottmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet enligt den konventionen [främmande stat av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk myndighet, gäller 4-41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Har förordnandet föranletts av annan överenskommelse med främmande stat än brottmålsdomskonventionen, meddelar regeringen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagats eller beslutals i Sverige. Bestämmelserna i 25— 34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

Prop. 1983/84:197 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

brottmålsdomskonventionen har brottmälsdomskonventionen har
ådömt eller ålagt någon påföljd för ådömt eller ålagt någon påföljd för
brott eller förklarat egendom för- brott eller förklarat egendom för
verkad, verkad.

Bestämmelserna i denna lag om europeisk brottmålsdom gäller dock inte ifråga om ett avgörande som skall verkställas här i landet med tillämpning av annan överenskommelse med främmande stat än brottmålsdomskonventionen.

Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första slyckei angivet avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej annat särskilt föreskrives.

6 § Framställning om verkställighet av europeisk brottmälsdom kan avslås

1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

2. om det finnes gmndad anledning antaga att domen föranletts eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt,

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående fömndersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall väckas eller fullföljas,

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där påföljden bestämts,

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

6. om del kan antagas atl påföljden kan verkställas i den främmande staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,

8. om en fillämpning av 35,kap. 8. om en fillämpning av 35 kap. 1-10 §§ eller 36 kap. 10 § brotts- 1-9 §§ eUer 36 kap. 10 § brottsbal-balken skulle innebära att påföljden ken skulle innebära att påföljden bortfallit. bortfallit.

Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes, skall åtgärden ha samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.

25 §

Skall enligt förordnande som Skall / annat fall än då 5-24 §§

avses i 2 § andra stycket eller 3 § är tillämpliga verkställighet ske här

verkställighet ske här i landet av i landet av påföljd för brott, för vil-

påföljd för brott, för vilket lagföring ket lagföring ägt mm i främmande

ägt mm i främmande stat, vilken ej stat, gäller i fråga om sådan verk-

tillträtt brottmålsdomskonvention- ställighet vad som är föreskrivet om
6 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 197

Prop. 1983/84:197

Nuvarande lydelse

en, gäller i fråga om sådan verkställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verkställighet ske i Sverige ulan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, får verkställighet äga mm utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brottet eller brotten. Ådömda böter fär verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skaU, i den mån det kan ske, den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

Förestagen lydelse

verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall verkställigheten ske i Sverige utan att ny påföljd beslämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, fär verkställighet äga rum utan hinder av alt påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa pä brotten. Ådömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ädömda påföljden frihetsberövande, gäUer bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna pragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skaU, i den mån det kan ske och är medgivet enligt den överenskommelse med främmande stat som är ifråga, den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

Om verkstäUighet här i landet enligt den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen) finns härutöver bestämmelser i 25 a och 25 b §§.

brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i en stat som har tillträtt överförandekonventionen får med tillämpning av nämnda konvention ske i Sverige om

1. den dömde är svensk medbor
gare eller har hemvist här,

2. den dömde har samtyckt titt att verkställighet sker i Sverige,

3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

4. den tid för frihetsberövande som återstod när framstäUning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkstäUigheten ändå förs över till Sverige.

Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndighet i den främmande staten hos utrikesdepartementet och prövas av regeringen. Regeringen kan också själv göra framställning hos främmande stat om att verkstäUigheten skall ske i Sverige.

25 b §

Bifalls en framställning som avses i 25 a §, kan regeringen efter omständigheterna:

1. Överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skaU bestämmas för gärningen. För sådant falt gäller 9 §, 10 § andra stycket, 11 — 13 och 15 §§ samt 17 § andra stycket första meningen i tillämpliga delar. Påföljden får dock inte bestämmas till enbart böter.

2. Förordna att verkstäUighet eller fortsatt verkställighet skall ske i Sverige av den påföljd som har bestämts i den främmande staten enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

I fall som avses i denna paragraf tillämpas 24 § första och andra styckena på motsvarande sätt.

FramstäUning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras, om den dömde är svensk ;nedborgare och själv motsätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall den centrala utlänningsmyndigheten höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker utlänningsmyndigheten att framställning göres, underslälles ärendet Konungen för avgörande.

Har Konungen enligt 3 § förordnat, att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer krimi-. nalvärdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främmande staten.

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfattas av förordnande enligt 1 § upplages av kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Framställning om verkställighet fär ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1—8 eller 25 a § första stycket hinder mol verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej / något fall göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall invandrarverket höras, om icke den dömde samtycker till ål-gärden. Avstyrker invandrarverket att framställning göres underslälles ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 § förordnat alt verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främmande staten.

Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26 § den dömde berövad friheten här i landet eller uppehåller han sig eljest här, skall han överföras tUl den främmande statens område så snart den staten meddelat att framställningen bifallits samt, när framställning gjorts enligt 26 § tredje stycket, utfäst sig att, i den mån icke medgivande som avses i 34 § har lämnats, iakttaga vad som enligt 23 § gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främmande stat överföres till Sverige för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

Är i fall dä framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26 § eller 27 § den dömde berövad friheten här i landet eller uppehåller han sig eljest här, skall han överföras till den främmande statens område så snart framstäUningen bifallits samt, när framställning gjorts enligt 26 § tredje stycket, den främmande staten har utfäst sig att, i den mån icke medgivande som avses i 34 § har lämnats, iakttaga vad som enligt 23 § gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främmande stat överföres till Sverige för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

Prop. 1983/84:197 86

Underbilaga 3

Utkast till

Förordning

om ändring i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om

internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

dels att nuvarande 13 och 14 §§ skall betecknas 20 och 2r §§,

dels att rubriken närmast före 13 § skall sättas närmast före nya 20 §,

dels att I § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att närmast före rubriken "Inledande bestämmelser" skall införas en ny mbrik av nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skaU införas sju nya paragrafer, 13-19 §§ samt närmast före 13, 15 och 17 §§ nya mbriker av nedan angivna lydelse.

Verkställighet enligt den europeiska konventionen den 23 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen)

Inledande bestämmelser

1 §' Påföljd som avses i 1 § första stycket lagen (1972:260) om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får verkställas i Sverige enligt nämda lag om påföljden har ådömts eller beslutats i följande stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen: Cypern, Danmark, Norge, Turkiet eller Öslerrike.

Verkställighet av påföljd som avses i 1 § andra stycket lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom fär anförtros åt myndighet i Cypern, Danmark, Norge, Turkiet eller Österrike under de fömtsättningar som anges i samma lag.

Verkställighet enligt konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen)

Inledande bestämmelser

13 § Frihetsberövande påföljd får verkställas i Sverige enligt lagen
(1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brott
målsdom, om påföljden har ådömts eUer beslutats i följande stater som har
tillträtt överförandekonventionen:

Verkställighet av fängelsestraff som har ådömts här i landet får anförtros
myndighet---- under de fömtsättningar som anges i lagen om interna
tioneUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

14 § Den dömde skall skriftligen underrättas angående beslut om över
förande av verkställighet enligt överförandekonventionen.

' Senaste lydelse 1980:979.

Prop. 1983/84:197 87

15 § Framställning från främmande stat om verkstäUighet i Sverige enligl 13 § första stycket skall göras skriftligen och vara åtföljd av de handlingar som anges i 4 § och övriga handlingar av betydelse för frågans bedömning. Vid framställningen skall vara fogat bevis om att den dömde eller laglig ställföreträdare för honom har samtyckt till att verkstäUigheten överförs till Sverige.

16 § FramstäUning från Sverige hos främmande stat om verkställighet här i landet enligt överförandekonventionen görs av utrikesdepartementet hos behörig myndighet i den främmande staten.

Verkställighet utomlands

17 § Om verkställigheten av ett här i landet ådömt fängelsestraff kan anförtros åt myndighet i annan stat enligt 13 § andra stycket, skall den dömde genom kriminalvårdsstyrelsens försorg upplysas om detta och om innebörden av att verkställigheten överförs. Begär den dömde i ett sådant fall själv att verkstäUigheten överförs, skall kriminalvårdsstyrelsen underrätta behörig myndighet i den främmande staten om detta. Därvid skaU anges den dömdes födelsetid, födelseort och hemvist, brottens beskaffenhet samt påföljdens art och längd.

18 § Förklaring rörande samtycke som avses i 25 a § första stycket 4 lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom avges inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte eller inför polismyndighet. Den som mottar förklaringen skall förvissa sig om att den dömde avgett förklaringen med fuU vetskap om dess innebörd. Anteckning om förklaring skaU göras i protokoU eUer dokumenteras pä annat lämpligt sätt.

19 § Framställning som avses i 27 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom inges till utrikesdepartementet, som vidarebefordrar den tiU kriminalvårdsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

Prop. 1983/84:197 88

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (dnr 2574-83) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, statens invandrarverk, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund.

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänt

Enligt 5vea hovrätt kan verkställighet i ett främmande land i realiteten innebära särskilt stora påfrestningar för utlänningen, inte minst om utvisning skall följa på det avtjänade straffet. För dem som är ansvariga för verkställigheten kan den intagnes främlingskap orsaka särskilda problem och kostnader. Det är därför enligt hovrätten betydelsefullt med åtgärder som underlättar överföring av straffverkställighet till den dömdes hemland, i synnerhet när det gäller långvariga frihetsberövanden.

2.2 Sveriges tillträde till överförandekonventionen

Enligt Svea hovrätt kan man som berörts i promemorian mot etl svenskt tillträde tiU överförandekonventionen åberopa olägenheterna av att två konventioner jämsides skall reglera i stort sett samma slags frågor men på skilda sätt. Med hänsyn bl. a. till att det är viktigt att ett ökat internafionellt samarbete kommer till stånd när det gäller överföring av straffverkställighet, tillstyrker hovrätten att Sverige tUlträder överförandekonventionen. Tillträdet bör emellertid enligt hovrätten kunna anstå tiU dess det står klart att konventionen kommer att tillträdas av ett beaktansvärt antal av de stater som inte har tillträtt brottmålsdomskonvenfionen.

Stockholms tingsrätt delar den i promemorian framförda uppfattningen att Sverige inte bör ställa sig utanför det avsedda samarbetet. Det framstår för tingsrätten som angelägel alt möjlighelerna fill bemästrande av de problem som brottslighetens internationalisering medför, förbättras genom fillskapande av bestämmelser om överförande av verkställighet som kan förväntas komma tiU ökad tillämpning.

Kammarrätten i Jönköping och domstolsverket Ullstyrker att Sverige fillträder överförandekonventionen med de förklaringar som förordas i promemorian.

Prop. 1983/84:197 89

Oc\iså rikspolisstyrelsen tillstyrker att Sverige tUlträder konventionen. Styrelsen framhåller emellertid att ett förenklat förfarande inte får leda till att straff, utdömda i utlandet i realiteten lindras genom verkställighet i Sverige. En sådan praxis skulle enligt styrelsen i förhållande tUl mänga länder försvåra ett effektivt samarbete bland annat på narkotikabekämpningens område.

Kriminalvårdsstyrelsen som också tillstyrker att Sverige tillträder konventionen delar uppfattningen att brottmålskonventionen inte motsvarat de förväntningar som funnits beträffande ökade möjligheter för överflyttning av verkställighet. Enligt styrelsen är det svårt att bedöma humvida överförandekonventionen kommer att medföra någon förbättring av den nuvarande situationen, men styrelsen för sin del anser att den sannolikt kommer att medföra en förbättring i de fall en överflyttning av straffverkställighet för svenska medborgare som är intagna i utomnordiska fängelser aktualiseras. Konventionen kommer därvid troligen att innebära en avsevärd förenkling av förfarandet.

Inte heller Sveriges domareförbund och statens invandrarverk har något att erinra mot att Sveriges tillträder konvenfionen.

2.3 Lagstiftning

Svea hovrätt tillstyrker att konventionstexten omarbetas tUl lag med transformationsmeloden och att de bestämmelser som behövs arbetas in i IVL. Hovrätten anser att det i promemorian föreslagna nya Qärde stycket tUl 25 § IVL bör placeras under IVL:s inledande bestämmelser, eventuellt i 2 §, med någon justering. Definitionen i 4 § av begreppet, europeisk brottmålsdom torde enligt hovrätten kunna förenklas på sä vis att man i nämnda paragraf direkt knyter an till brottmålsdomskonventionen. Vidare kan rubriken tiU 5—24 §§ ges lydelsen "Verkställighet i Sverige enligt brottmålsdomskonventionen" och rubriken till 25, 25a och 25b §§ lydelsen "VerkstäUighet i Sverige av utländsk brottmålsdom i annat fall".

Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att en omfattande överarbet-ning av internationella verkställighetslagen kan anstå tiU dess praktisk erfarenhet föreligger.

Den ökning av antalet fall av överförande av verkställighet som den nya konventionen förhoppningsvis kan leda till torde enligt Ungsrätten inte behöva föranleda någon oro vad gäller tingsrättens arbetsbelastning även om den samlade effekten av dylika fommregler kan förtjäna att hållas i minnet.

Kammarrätten i Jönköping tillstyrker de föreslagna lagändringarna.

Också enligl domstolsverket kan förslagen till ändring av IVL läggas till grund för lagstiftning.

Enligt domstolsverkets mening bör man dock, överväga om inte de gmnder som bör föranleda att verkställighet enligt överförandekonventionen vägras, bör preciseras och komma fill uttryck i lagtexten.

Prop. 1983/84:197 90

Riksåklagaren ställer sig bakom uppfattningen, atl en mera grundlig revision av internafionella verkställighetslagen bör anstå tiU dess man får större erfarenhet beträffande tillämpningen av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. Mot denna bakgmnd synes enligt riksåklagaren den sistnämnda konventionen nu kunna arbetas in i lagen på det sätt som föresläs i promemorian.

Enligt kriminalvårdsstyrelsen bör ställföreträdare vid ordinarie befattningshavares förfall äga befogenhet att uppta förklaring angående samtycke tUl överförande av straffverkställighet.

Statens invandrarverk erinrar om att Sverige i andra sammanhang har gett begreppet "national" en förhållandevis vidsträckt tolkning. I anslutning till förslaget att Sverige bör avge en förklaring som innebär att med "national" i konventionens mening även skall avses i verkställighetslandet domicUierade utlänningar viU verket erinra om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör företas innan något beslut fattas om överförande av verkställighet. Detta är dock endast nödvändigt i fråga om personer som inte är medborgare i något av de nordiska länderna.

En fömtsättning för att verkställighet skall överföras bör enligt verkets mening vara att den dömde, om han är medborgare i ett utomnordiskt land, innehar uppehålls- och arbetstUlstånd för bosättning (alternativt permanent uppehållstillstånd), eller att hans tiUstånd, om det har löpt ut, kan förnyas.

Enligt domstolsverkets mening bör man dock överväga om inte de grunder som bör föranleda att verkställighet enligt överförandekonventionen vägras, bör preciseras och komma Ull uttryck i lagtexten.

Riksåklagaren ställer sig bakom uppfattningen, att en mera grundlig revision av internationeUa verkställighetslagen bör anstå till dess man får större erfarenhet beträffande tillämpningen av brottmälsdoms- och överförandekonventionerna. Mot denna bakgmnd synes enligt riksåklagaren den sistnämnda konventionen nu kunna arbetas in i lagen på det sätt som föresläs i promemorian.

Enligt kriminalvårdsstyrelsen bör ställföreträdare vid ordinarie befattningshavares förfall äga befogenhet att uppta förklaring angående samtycke tUl överförande av straffverkställighet.

Statens invandrarverk erinrar om att Sverige i andra sammanhang har gett begreppet "nafional" en förhållandevis vidsträckt tolkning. I anslutning till föreslaget att Sverige bör avge en förklaring som innebär att med "national" i konventionens mening även skall avses i verkstäUighetslandet domicilierade utlänningar vill verket erinra om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör företas innan något beslut fattas om överförande av verkställighet. Detta är dock endast nödvändigt i fråga om personer som inte är medborgare i något av de nordiska ländema.

En fömtsättning för att verkställighet skaU överföras bör enligt verkets mening vara att den dömde, om han är medborgare i ett utomnordiskt land.

Prop. 1983/84:197 91

innehar uppehålls- och arbetsfiUstånd för bosättning (alternativt permanent uppehållstillstånd), eUer att hans tillstånd, om det har löpt ut, kan förnyas.

Den kontroU som erfodras bör ske genom att kontakter tas med verket.

Det kan enligt invandrarverket inte uteslutas att den dömde på grund av den politiska situationen i ett land som tillträtt konventionen kan ha skäl som avses i 3, 5 eller 6 § utlänningslagen (1982:1111) mot att överföras till detta land från Sverige. Mot bakgmnd härav understryker verket betydelsen av att den dömde - innan det beslutas om överförande av verkställigheten - har klart för sig vad hans samtycke tUl överförandet innebär. Det kan heller inte uteslutas att den dömde i vissa situationer måste informeras om läget i det land varom är ifråga för att han skall få full insikt i vad ett samtycke innebär.

2.4 Övrigt

Sveriges Advokatsamfund tillstyrker de förslag som har lagts fram i promemorian.

Prop. 1983/84:197 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgörande varigenom domstol eUer annan myndighet i stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad.

Bestämmelserna i denna tag om europeisk brottmålsdom. gäller dock inte ifråga om ett avgörande beträffande vilket frågan om verkstäUighet här i landet skall prövas enligt annan överenskommelse med främmande stat än brottmålsdomskonventionen.

Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stal av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej annat särskilt föreskrives.

6 § Framställning om verkstäUighet av europeisk brottmålsdom kan avslås

1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

2. om det finnes gmndad anledning antaga atl domen föranletls eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn tUl ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt,

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stal där påföljden bestämts,

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton är,

8. om en fillämpning av 35 kap. 8. om en tillämpning av 35 kap. 1-10 §§ dier 36 kap. 10 § brotts- 7-9 §§ eller 36 kap. 10 § brottsbal-balken skulle innebära att påföljden ken skulle innebära att påföljden bortfallit. bortfaUit.

25 §
Skall enligl förordnande som SkaU i annat fall än då 5—24 §§

avses i 2 § andra stycket eller 3 § är tillämpUga verkställighet ske här

verkställighet ske här i landet av i landet av påföljd för brott för vil-

Prop. 1983/84:197

Nuvarande lydelse

påföljd för brott, för vilket lagföring ägt mm i främmande stat, vilken ej tillträtt brottmålsdomskonventionen, gäller i fråga om sådan verkställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verkställighet ske i Sverige utan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, får verkställighet äga mm utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brottet eller brotten. Ådömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i faU som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Vid verkstäUighet enligt andra stycket skall, i den mån det kan ske, den dömde räknas tUl godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid vamnder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den fram-, mande staten eller här i landet.

Föreslagen lydelse

ket lagföring ägt mm i främmande stat, gäller i fråga om sädan verkställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall verkställigheten ske i Sverige utan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, får verkställighet äga mm utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. Ådöihda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i faU som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Vid verkstäUighet enligt andra stycket skall, i den mån det kan ske och är medgivet enligt den överenskommelse med främmande stat som är ifråga, den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid vamnder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhåUen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

1. den dömde är svensk medborgare eller har hemvist hår,

2. den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,

3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

25b§

Bifalls en framställning som avses i 25 a §, kan regeringen efter omständigheterna:

1. Överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas för gärningen. För sådant fall gäller 9 §, 10 § andra stycket, 11 — 13 och 15 §§ samt 17 § andra stycket första meningen i tillämpliga delar. Påföljden får dock inte bestämmas till enbart böter.

2. Förordna att verkställighet eller fortsatt verkställighet skall ske i Sverige av den påföljd som har bestämts i den främmande staten enUgt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Ifall som avses i denna paragraf tiUämpas 24 § första och andra styckena på motsvarande sätt.

26 §

Prop. 1983/84:197

Nuvarande lydelse

ler, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan myndighet som Konungen bestämmer. FramstäUning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1-8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall den centrala utlänningsmyndigheten höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker utlänningsmyndigheten att framställning göres, underslälles ärendet Konungen för avgörande.

Har Konungen enligt 3 § förordnat, att verkställighet av påföljd i visst faU får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främmande staten.

Föreslagen lydelse

ler, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Framställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1—8 eller 25 a § första stycket hinder mot verkstäUighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej / något faU göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall statens invandrarverk höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker invandrarverket att framställning göres underställes ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 § förordnat att verkställighet av påföljd i visst faU fär anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främmande staten.

Prop. 1983/84:197

Nuvarande lydelse

mande statens område så snart den staten meddelat att framställningen bifallits samt, när framstäUning gjorts enligt 26 § tredje stycket, utfäst sig att, i den män icke medgivande som avses i 34 § har lämnats, iakttaga vad som enligl 23 § gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främmande stat överföres tUl Sverige för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

Första stycket gäller ej, om den avstår från att verkställa påföljden.

Föreslagen lydelse

främmande statens område så snart framstäUningen bifallits samt, när framställning gjorts enligt 26 § tredje stycket, den främmande staten har utfäst sig att, i den mån icke medgivande som avses i 34 § har lämnals, iakttaga vad som enligt 23 § gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främmande stat överföres tUl Sverige för verkstäUighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

främmande staten meddelar atl den

Prop. 1983/84:197 98

Innehåll

Sid.

Propositionen .................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Förslag lill lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationeUt samar
bete rörande verkställighet av brottmålsdom ............ ... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 1984 .... 8

1 Inledning ......................................................... ... 8

2 Föredragandens överväganden ............................ ... 8

2.1 Bakgrund ................................................... ... 8

2.2 Överförandekonventionen ............................ .. 10

2.3 Sveriges tillträde till överförandekonventionen . II

2.4 Förbehåll och förklaringar ............................. 12

2.4.1 Uteslutande av viss verkställighetsform .... 12

2.4.2 Innebörden av begreppet medborgare ("national") .... 13

2.4.3 Mottagare av framstäUningar m. m............. 14

2.4.4 Påföljd för psykiskt avvikande lagöverträdare 14

2.4.5 Språk och kostnader ............................... 15

2.4.6 Transitering ........................................ .. 15

2.5 Av konvenfionen föranledd lagstiftning 15

2.5.1 Allmänt .............................................. 15

2.5.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen 16

2.5.3 Verkställighetsföreskrifter ........................ .. 17

3 Upprättade lagförslag ....................................... 18

4 Ikraftträdande mm .......................................... .. 18

5 Hemställan .................................................... .. 19

6 Beslut .......................................................... .. 19

Utdrag av lagrådets protokoll den 30 mars 1984 ...... 20

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 1984 ... 27
BUaga 1 PM om internationellt samarbete rörande verkställighet

av brottmålsdom. Sveriges tillträde till konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (dnr

2574-83) ........................................... 30

1 Inledning ......................................................... .. 30

2 Gällande svensk rätt m.m.................................... 31

2.1 Allmänt....................................................... .. 31

2.2 Nordiska verkställighetslagen........................... .. 31

2.3 Internafionella verkställighetslagen................... .. 32

2.4 Brottsbalken .............................................. .. 34

2.5 Internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 35

2.6 Vissa andra former av internationellt samarbete i brottmål ... 36

2.6.1 Utlämning ............................................. .. 36

2.6.2 Trafikbrottskonventionen.......................... .. 37

2.6.3 Lagföringskonventionen............................ .. 38

2.6.4 Terrorismkonventionen............................. .. 39

3 Konventionen om överförande av dömda personer.... .. 39

4 Överväganden och förslag ................................. .. 43

4.1 Sveriges tillträde tUl överförandekonventionen.... .. 43

4.2 Förbehåll och förklaringar................................ 47

4.3 Av konventionen föranledd lagstiftning ............. .. 49

4.3.1 Lagstiftningens form och tillämpningsområde 49

Prop. 1983/84:197 99

Sid.

4.3.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen 50

4.3.3 Förhållandet till brottsbalkens regler .......... 56

4.3.4 Verkställighetsföreskrifter ........................ 56

4.4 Specialmotivering till förslagel till ändring i lagen (1972:260)

om internationelll samarbete rörande verkställighet av brott
mälsdom ..................................................... 54

UnderbUaga 1 Konventionen om överförande av dömda personer i
engelsk och fransk orginaltext jämte översättning Ull
svenska ........................................... 61

Underbilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom..................................... 80

UnderbUaga 3 Utkast till Förordning om ändring i förordningen
(1977:178) med vissa bestämmelser om inlernatio-
nellt samarbete rörande verkställighet av brottmåls
dom ................................................ 86

BUaga 2 Sammanställning av remissyttrandena av departe-

mentspromemorian, (dnr 2574-83) om internafionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom . 86

Bilaga 3 Del remitterande förslaget.................... 88

t>torstedts Tryckeri, Stockholm 1984