Regeringens proposition

1983/84:17

om lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser;

beslutad den 22 september 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen ges en redogörelse för utvecklingen av den internationella linjesjöfarten och systemet med linjekonferenser (sammanslutning av linjerederier) samt för tillkomsten av och innehållet i en konvention om en uppförandekod för linjekonferenser som utarbetats inom FN:s organ för handel och utveckling, UNCTAD.

Det föreslås att Sverige vid lämpligt tillfälle ansluter sig till konventionen. Sveriges anslutning föreslås i propositionen anknyta till den lösning för anpassning till koden som utarbetats inom den Europeiska gemenskapen, EG.

I propositionen läggs fram förslag till den lagstiftning som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Denna lagstiftning innehåller jämväl bestämmelser som motsvarar relevanta delar av den förordning som antagits av EG: s råd angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till konventionen.

I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Prop. 1983/84:17

Prop. 1983/84:17 2

Förslag till

Lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april

1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänt

1 § Denna lag skall tillämpas på den linjesjöfart som bedrivs av linjekonferenser i handeln mellan de stater som har anslutits till den i Geneve den 6 april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser.

2§ Kap. I-V saml kap. VI. art. 23-25, 26(2), 27, 29, 31-38 och 40-45 i konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag, om inle annat framgår av det följande. Konventionens engelska text jämte en svensk översättning är intagen i bilaga till denna lag.

Regeringen fullgör de uppgifter som enligt konventionen ankommer på behörig myndighet, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Vid tillämpningen av konventionen skall iakttas vad som föreskrivs i det följande.

38 Frågan om ett linjerederi i Sverige skall få delta som svenskt nationellt linjerederi i en konferens avgörs genom förhandlingar mellan de svenska medlemmarna av konferensen eller, i fråga om en ny konferens, de svenska rederier som avser att ingå i konferensen. Uppnås inte enighet, kan regeringen på begäran av ett av de berörda rederierna utse det rederi eller de rederier som skall få delta i konferensen som svenskt nationellt linjerederi.

Undanlag från tillämpning av konventionens regler om lastuppdelning m.m.

4 8 Reglerna i art. 2, 3 och 14 (9) i konventionen gäller inte i handeln
mellan Sverige och andra stater som är medlemmar i Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD-stater). Inom konferenser
som betjänar handeln mellan OECD-stater skall förfarandet enligt kap. VI i
konventionen inte tillämpas på tvist som enligt avtal mellan parterna skall
biläggas genom annat förfarande.

Bestämmelserna i första stycket skall dock inte påverka möjligheterna forell linjerederi hemmahörande i konvenlionsanslutet utvecklingsland att delta som rederi från tredje land i handeln mellan Sverige och annan OECD-stat i enlighet med principerna i art. 2 i konventionen. Detta gäller under förutsättning att rederiet är erkänt som nationellt linjerederi och antingen är medlem i den konferens som betjänar handeln i fråga eller är berättigat att vinna inträde i en sådan konferens enligt art. 1 (3) i konventionen.

5 8 När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelning enligt
art. 2 i konve.itionen, skall den lasivolym omfördelas som enligt konven
tionen varje grupp av nationella linjerederier hemmahörande i OECD-
stater eller linjerederier från OECD-stater som deltar som tredjelandsseg
lare är berältigade till, om inte beslut om annal fattas av samtliga rederier

som är medlemmar av konferensen och omfattas av omfördelningsreglerna. Beslut om omfördelning skall syfta till atl ge samtliga sådana rederier en rättvis andel av konferensens trafik.

De andelar som efter omfördelning tilldelas ett linjerederi skall bestämmas med utgångspunkt i sedvanliga affärsmässiga principer med särskild hänsyn till

a) den lastvolym som transporteras av konferensen och som härrör från de OECD-stater vilkas utrikeshandel den betjänar,

b) linjerederiernas tidigare deltagande i den linjefart som omfattas av marknadsdelningen,

c) den lastvolym som transporteras av konferensen och som skeppas över OECD-staters hamnar,

d) behoven hos de avlastare vars gods transporteras av konferensen.
Kan överenskommelse om omfördelningen av transportandelarna inte

träffas, skall frågan på begäran av någon av parterna hänskjutas till förlikning enligt detta stycke. Parterna skall utse en eller flera förlikningsman. Kan parterna inte enas härom, skall vardera av dem utse en förlikningsman och de sålunda utsedda förlikningsmännen tillsammans välja en tredje, som skall fungera som ordförande. Skulle någon part underlåta alt utse förlikningsman eller kan de av parterna utsedda förlikningsmännen inte komma överens om ordförande, skall presidenten i Internationella handelskammaren, på begäran av någon av parterna, utse de förlikningsmän som behövs. Förlikningsmännen beslutar själva om det förfarande som skall följas. Deras arvode betalas av parterna. Tvist som inte biläggs genom förlikning kan hänskjutas till skiljedom, om parterna är eniga om detta. Fördelningen av transportandelar skall regelbundet ses över vid i förväg bestämda tidpunkter. Vid översynen skall särskilt beaktas att avlas-tarna får tillgång till ändamålsenliga och effektiva transporter.

Ogiltighet

68 Villkor i konferensavtal som inte uppfyller de krav som ställs i konventionen kan förklaras vara ogiltigt i den del det strider mot konventionen. Detsamma gäller i fråga om villkor i avtal om marknadsdelning och i lojalitetsöverenskommelse. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet i sin helhet lämnas utan avseende.

Jurisdiktion m. m.

78 Talan som gäller tillämpningen av bestämmelserna i konventionen eller som på annat sätt rör rättsförhållanden som är reglerade i denna lag får väckas vid svensk domstol

a) om den gäller en konferens som betjänar svensk utrikeshandel,

b) om talan riktas mot någon som har hemvist här i riket,

c) om talan rikas mot någon som på grund av avtal skall svara här,

d) om talan riktas mot någon som med hansyn till sakens anknytning till
svenska förhållanden bör svara här.

Talan kan avvisas, om tvisten på grund av anknytning till en annan stal eller med hänsyn till omständigheterna inte är ägnad att avgöras har.

En fordran som grundar sig på ett rättsförhållande som är reglerat i konventionen är preskriberad, om talan inte har väckts inom tvä är efter det att fordringen uppkom. Har inom den tiden sådant förlikningsförlä-

•rop. 1983/84: 17 4

iiide som anges i kap. VI i konventionen inletts, preskriberas fordringen ex mänuder efter det alt förfarandet avslutades, om inte preskription iträftär senare enligt tväårsregeln. Gäller talan annat än penningfordran äknas liden från det all den omständigheten inträffade som yrkandet anför sig till.

8 Angående sädana förhandlingar som anges i kap. VI i konventionen äller

a) atl linjekonferens och organisation av avlastare kan vara part,

b) att en undeirättelse till en linjekonferens eller en organisation av ivlastare skall anses utgöra underrättelse till varje medlem av en sådan Lonferens eller avlastarorganisation,

c) att underrättelser till en linjekonferens eller en organisation av avlas-are skall sändas till adressen för konferensens eller avlasiarorganisaiio-lens huvudkontor,

d) att, om linjekonferensen eller avlastarorganisationen underlåtit att
egistrera adress eller inte har något huvudkontor, underrättelse till vilken
iom helst av medlemmarna skall anses utgöra underrättelse till konferen-
;en eller avlastarorganisationen.

i>8 Mål angående tvist som avses i 7 8 skall förklaras vilande, om

a) tvisten rör en fråga som är föremål för internationellt förlikningsförfarande enligt bestämmelserna i kap. VI i konventionen,

b) tvisten inte har varit föremål för internationellt förlikningsförfarande av angivet slag och någon av parterna begär att tvisten skall hänskjutas till sådant förtärande.

Har ett mål förklarats vilande enligt första sycket, fär det återupptagas när förlikningsförfarandet har avslutats utan att förlikning nåtts eller del visas att frågan om förlikning eljest har förfallit.

10 8 Mål enligt 7 8 prövas av den tingsrätt som är behörig enligt 336-337 88 sjölagen (1891: 35 s. I). Finns inte behörig sjörattsdomstol, får talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

Verkställighet av rekommendation efter internationell förlikning

118 En rekommendation som har utfärdals vid ett förlikningsförfarande enligt kap. VI i konventionen gäller här i riket mellan parter som godkänt den, om inte den part mot vilken rekommendationen åberopas visar,

a) att någon av de parter som godkänt rekommendationen inte var behörig till det,

b) att rättsslridigt tvång eller svikligt föriedande inverkat vid tillkomsten av rekommendationen, eller

c) att tillsättandet av förlikningsmännen eller föriikningsförfarandet stått i strid med bestämmelserna i konventionen.

En rekommendation gäller inte heller, om den är oförenlig med grunderna för rältsordningen här i riket.

Om nägon av de omständigheter som anges i första och andra styckena föreligger i fråga om endast en del av rekommendationen, skall denna gälla i återstående delar, om de kan särskiljas.

12 S Ansökan om verkställighet av en rekommendation görs hos Svea hovraii. Rekommendationen skall ges in i original eller i bestyrkt kopia.

Convention on a Gode of Conduct for Liner Conferences

OBJECTIVES AND PRINCIPLES

The Contracting Parties lo the present Convention.

Desiring lo improve the liner conference syslem,

Rccognizing the need for a universally acceptable code of conduct for liner conferences,

Taking into account the special needs and problems of Ihe developing countries with respecl to the aclivities of liner conferences serving their foreign trade,

Agreeing lo reflect in the Code the follow-ing fundamental objectives and basic princi-ples:

(a) the objeclive to facilitale the orderly expansion of world sea-borne trade;

(b) the obejctive to stimulate the develop-ment of regular and efficient liner services adequale to the requirements of the trade concerned;

(d) the principle thal conference practices
should not invoNe any discrimination againsl
the shipowners. shippers or the foreign trade
of any counlry;

(e) the principle that conferences hold
meaningful consullations with shippers' orga-
nizalions. shippers' representatives and ship
pers on matters of common interest. with,
upon, requcst. the participalion of appropri-
ate aulhorities;

(O the principle that conferences should make available to interesled parties pertinent information about Iheir aclivities which are relevant to those parties and should publish meaningful information on their activities.

Have agreed as follows:

Bilaga Översättning

Konvention om en uppförandekod för linjekonferenser

SYFTEN OCH PRINCIPER

De fördragsslutandc parterna till denna konvention,

Soi7i önskar förbättra linjekonferenssystemet.

Som inser behovet av en uppförandekod för linjekonferenser, som vinner allmänt internationellt erkännande.

Som beaktar utvecklingsländernas speciella behov och problem när det gäller verksamheten hos linjekonferenser som betjänar deras utrikeshandel.

Som enats om att i koden ge uttryck för följande huvudsyften och grundprinciper:

a) syftet atl främja en ordnad utveckling av den sjöburna världshandeln;

b) syftet att stimulera utvecklingen av reguljär och effektiv linjetrafik som motsvarar den aktuella handelns behov:

c) syftet atl säkra balans mellan intressen som erbjuder och som använder linjesjöfarts-trafik;

d) principen att konferensernas agerande
inte får innebära någon diskriminering av re
dare, avlastare eller något lands utrikeshan
del;

e) principen att konferenserna håller me
ningsfulla konsultationer med avlastarorgani-
sationer, med företrädare för avlastare och
med avlastare i frågor av gemensamt in
tresse, med deltagande av berörda myndighe
ter om dessa sä begär;

f) principen atl konferenserna bör tillhan
dahålla intresserade parter lämplig informa
tion om sin verksamhet som är relevant för
dessa och bör publicera relevant information
om sin verksamhet.

Har enats om följande:

carriers which provides International liner services for Ihe carriage of cargo on a par-ticular route or routes within specificd geo-graphical limits and which bas an agreemenl or arrangement, whalever ils nalure, within the framework of which they operate under uniform or common freight råtes and any oth-er agreed conditions with respecl to the provision of liner services.

National shipping linc

A national shipping line of any given counlry is a vessel-operaling carrier which has ils head office of management and ils effective control in thal counlry and is recognized as such by an appropriate authorily of that counlry or under the law of thal counlry.

Lines belonging lo and operated by a joint venture involving two or more countries and in whose equity the national interesls. public and/or private, of those countries have a sub-stantial share and whose head office of management and whose effective control is in one of those countries can be recognized as a national line by the appropriate aulhorities of those countries.

Third-CDuntiy shipping linc

A vessel-operaling carrier in ils operations between two countries of which il is not a national shipping line.

Slupper

A person or enlity who has entered inio, or who demonslrales an intention to enter into, a contraclual or other arrangement with a conference or shipping line for the shipment of goods in which he has a beneficial interest.

Shipper's organization

An association or equivalent body which promoles, represenls and protects the interests of shippers and. if those aulhorities so desire, is recognized in that capacity by the appropriate authorily or aulhorities of Ihe counlry whose shippers il represenls.

Goods carried hy the conference

Cargo Iransported by shipping lines mem-bers of a conference in accordance with the conference agreemenl.

tillhandahåller internationell linjelrafik för transport av last pä viss rutt eller vissa rutter inom bestämda geografiska gränser och som har ett avtal eller ett arrangemang, av v;kI natur det vara månde, inom ramen för vilket den utför transporter med enhetlig eller gemensam fraktsätlning och eventuella andra överenskomna villkor avseende tillhandahållandet av linjetrafik.

Nationellt linjeredcri

Elt nationellt linjerederi i ett visst land är ett rederi, som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i det landet och som är erkänt som sådant av det landels behöriga myndighet eller enligt det landets lag.

Linjerederier som tillhör och drivs av ett företag, med gemensamt risktagande mellan medlemmar från två eller fiera länder och i vars kapital nationella intressen i dessa länder - allmänna och/eller enskilda — har en betydande andel och som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i ett av dessa länder, kan erkännas som ett nationellt linjerederi av behöriga myndigheter i dessa länder.

Tredje-lands linjerederi

Ett rederi när del trafikerar två länder och inte är nationellt linjerederi i något av dessa länder.

Avlastare

Fysisk eller juridisk person som har inträtt i eller ger tillkänna en avsikt att inträda i elt kontraktsbundet eller annat arrangemang med en konferens eller ett linjerederi för transport av gods i vill«fet han har ett vinstintresse.

A vlastarorganisation

En sammanslutning eller jämförbar organisation som främjar, företräder och skyddar avlastares intressen och som är erkänd i denna egenskap av behörig myndighet eller myndigheter - om dessa finner det önskvärt - i del land vars avlastare den företräder.

Gods som transporteras av konferensen

Last som transporteras av linjerederier som är medlemmar av en konferens i enlighet med konferensavtalel.

Appropriate authorily

Eilher a government or a body dcsignated by a government or by national legislation to perform any of the functions ascribed to such authorily by the provisions of ihis Code.

Promotional freight råte

A råte instituted for promoling the carriage [>f non-tradition;il exports of Ihe counlry concerned.

Special freight ratc

A preferenlial freight rale, other than a promotional freight rale, which may be nego-tiated between the parties concerned.

Behörig myndighet

En regering eller ett organ som av regering eller nationell lagstiftning utsetts att utöva de funktioner som genom bestämmelserna i denna kod ålägges sådan myndighet.

Främjande frakt

En frakt som tillkommit för alt främja transporten av icke-lraditionell export från vederbörande land.

Speciell frakt

En preferensfrakl, annan än främjande frakt, som kan överenskommas mellan berörda parter.

CHAPTER II:

RELATIONS AMONG MEMBER LINES

Artide I MEMBERSHIP

(I) Any national shipping line shall have the right to be a full member of a conference which serves the foreign trade of ils counlry, subject to the crileria set out in Artide 1(2). Shipping lines which are not national lines in any trade of a conference shall have the right to become full members of that conference, subject to the crileria set out in Artide 1(2) and (3) and to the provisions regarding the share of trade as set out in Artide 2 as re-gards third-country shipping lines.

(2) A shipping line applying for member-ship of a conference shall furnish evidence of ils abilily and intention, which may include the use of chartered tonnage, provided the crileria of this paragraph are met, to operate a regular, adequale and efficient service on a long-term basis as defined in the conference agreemenl within the framework of the conference, shall undertake to abide by all the terms and conditions of the conference agreemenl. and shall deposil a financial guarantee to cover any outslanding financial obligation in the event of subsequent withdrawal, suspension or expulsion from membership, if so rcquired under the conference agreemenl.

(3) In considering an application for mem-

KAPITELII

RELATIONER MELLAN KONFERENSMEDLEMMAR

Artikel I

MEDLEMSKAP

1. Varje nationellt linjerederi skall ha rätt att vara fullvärdig medlem av en konferens som betjänar dess lands utrikeshandel, på villkor atl den uppfyller de förutsättningar som anges i artikel 1, punkt 2. Linjerederier som inte är nationella linjerederier i någon del av den handel som betjänas av konferensen skall ha rätt att bli fullvärdiga medlemmar av en sådan konferens på villkor att de uppfyller de kriterier som anges i artikel I, punkt 2 och 3, och med iakttagande av bestämmelserna om lastuppdelning som anges i artikel 2 beträffande tredje-lands linjerederier.

2. Ett linjerederi som ansöker om medlemskap i en konferens skall bevisa sin förmåga och avsikt - som, under förutsättning alt bestämmelserna i denna paragraf är uppfyllda, kan omfatta användningen av chartrat tonnage - att driva en reguljär, lämplig och effektiv trafik under längre lid inom konferensens ram och i överensstämmelse med konferensavtalel; linjerederiet skall åtaga sig atl efterkomma alla konferensavtalets bestämmelser och villkor och skall - om konferensavtalel kräver det - deponera en garantisumma för att täcka varje utestående ekonomisk förpliktelse i händelse av senare utträde, avstängning eller uteslutning från medlemskap.

3. Vid behandlingen av en ansökan om

bership by a shipping line which is not a national line in any trade of the conference concerned. in addition lo the provisions of Artide 1(2). the following crileria, interalia. should be taken into account:

(a) the existing volume of the trade on the route or routes served by the conference and prospects for ils growth;

(b) Ihe adequacy of shipping space for the existing and prospective volume of trade on the route or routes served by the conference;

(c) the probale effect of admission of the shipping line lo the conference on the effi-ciency and quality of the conference service;

(d) the currenl participalion of the shipping
line in trade on the same route or routes
oulside the framework of a conference; and

(e) the currenl participalion of the shipping
line on the same route or routes within the
framework ofanother conference.

The above crileria shall not be applied so as to subvert the implementation of the provisions relating to participalion in trade set out in Artide 2.

(4) An application for admission or read-mission to membership shall be promptly de-cided upon and the dedsion communicated by a conference to an applicant promptly, and in no case låter than six months from the date of application. When a shipping line is refused admission or readmission the conference shall, al the same time, give in writing the grounds for such refusal.

(5) When considering applications for admission. a conference shall take into account Ihe view.s put forward by shippers and shippers' organizations of the countries whose trade is carried by the conference, as well as the views of appropriate aulhorities if they so request.

(6) In addition to the crileria for admission sel oul in Artide 1(2), a shipping line applying for readmission shall also give evidence of having fulfilled its obligations in accordance with Artide 4(1) and (4). The conference may give special scrutiny to the circum-stances under which the line left the conference.

medlemskap från ed linjerederi som inle nationellt linjerederi i någon del av den h;i del som betjänas av den berörda konfere sen. skall hänsyn las till - förutom besläi melserna i artikel I. punkt 2 - bl. a. följan kriterier:

a) den befintliga omfattningen av hände och dess ökningspotenlial pä den rutt eller rutter som trafikeras av konferensen;

b) tonnagets lillräcklighet för den befintli och framtida omfattningen av handeln på d rutt eller de ruller som trafikeras av konl rensen;

c) den effekt linjerederiels inträde i konl rensen kan antagas fä pä konferenstrafike effektivitet och kvalitet;

d) linjerederiels nuvarande marknadsand
på samma rutt eller rutter utanför ramen f
en konferens; och

e) linjerederiets nuvarande deltagande i
samma rutt eller rutter inom ramen för •
annan konferens.

Ovannämnda kriterier skall inte använd sä, att de hindrar tillämpningen av de besläi melser om marknadsandelar som anges i ar kd2.

4. En ansökan om medlemskap eller c förnyat medlemskap skall behandlas skyn samt och konferensen skall delge sökan beslutet skyndsamt, och i intet fall senare sex månader från ansökningsdalum. Om i linjerederi nekas medlemskap eller förn> medlemskap skall konferensen samtid skriftligt ange grunderna för nekandet.

5. Vid behandlingen av medlemsansc ningar skall konferensen överväga de sy punkter som framförs av avlastare och avi; larorganisationer i de länder vilkas hane transporteras av konferensen så väl som ; behöriga myndigheters synpunkter, om des så begär.

6. Utöver de kriterier för medlemskap st anges i artikel I, punkt 2, skall eU linjerede som ansöker om förnyat medlemskap, ock förete bevis på att det har fullgjort sina ft pliktelser enligt artikel 4, punkt I och 4. Kc ferensen får göra en särskild utredning < omständigheterna när linjerederiel lämna konferensen.

iriicle 2

ARTICIPATION IN TRADE

(1) Any shipping line admitted to member-hip of a conference shall have sailing and aading righls in the trades covered by thal onference.

(2) When a conference operates a pool, all hipping lines members of the conference erving the trade covered by the pool shall lave the right to participale in the pool for hat trade.

(3) For the purpose of delermining the
.hare of trade which member lines shall have
he right to acquire, the national shipping
ines of each counlry, irrespective of the
lumber of lines, shall be regarded as a singie
:roup of shipping lines for that counlry.

(4) When delermining a share of trade with-
n a pool of individual member lines and/or
;roups of national shipping lines in accor-
lance with Artide 2(2), the following princi-
5les regarding their right of participalion in
he trade carried by the conference shall be
jbserved. uniess otherwise mutually agreed:

(a) The group of national shipping lines of
:ach of two countries the foreign trade be-
ween which is cartied by the conference
■ihall have equal righls to participale in the
Freight and volume of traffic generated by
their mutual foreign trade and carried by the
;onference;

(b) Third-country shipping lines, if any,
shall have the right to acquire a significant
part, such as 20 per cent, in the freight and
volume of traffic generated by that trade.

(5) If, for any one of the countries whose
trade is carried by a conference, there are no
national shipping lines participating in the
carriage of thal trade, the share of the trade
to which national shipping lines of that coun
lry would be entitled under Artide 2(4) shall
be distributed among the individual member
lines participating in the trade in proportion
to their respective shares.

(6) If the national shipping lines of one
counlry decide not lo carty their full share of
the trade, that portion of their share of the
trade which they do not carty shall be distrib
uted among the individual member lines par-
lidpating in the trade in proportion to their
respective shares.

Artikel 2 MARKNADSANDELAR

1. Varje linjerederi som beviljas medlem
skap i en konferens skall ha avgångs- och
lastningsrättigheter i den trafik som konfe
rensen betjänar.

2. Om en konferens driver en pool, skall alla linjerederier, som är medlemmar av den konferens som betjänar den trafik som omfattas av poolen, ha rätt att delta i poolen.

3. Vid fastställandet av vilken andel i trafiken som medlemslinjerna skall ha rått att uppnå, skall de nationella linjerederierna -oavsett deras antal - i varje land anses som en enda grupp av linjerederier för det landet.

4. Vid fastställandet av andel i trafiken
inom en pool för individuella medlemsrede
rier och/eller grtipper av nationella linjerede
rier i enlighet med artikel 2, punkt 2, skall
följande principer angående deras rätt till
marknadsandel i den av konferensen utförda
trafiken iakttas, om inte annat ömsesidigt
överenskommits:

a) den nationella gruppen av linjerederier
från vart och ett av två länder där utrikeshan
del dem emellan transporteras av konferen
sen skall ha rätt till lika andel i den frakt och
den Iransportvolym som uppkommer av
deras inbördes utrikeshandel och som han
teras av konferensen;

b) tredje-lands linjerederier, om sådana
deltar i konferensen, skall ha rätt all uppnå
en betydande andel, såsom 20%. i den frakt
och den transportvolym som hänför sig till
denna handel.

5. Om det i något av de länder vars handel betjänas av en konferens inte finns några nationella linjerederier som deltar i transporten av denna handel, skall den andel i trafiken, till vilken detta lands nationella sjöfartslinje skulle vara berättigad enligt artikel 2, punkt 4, fördelas på de individuella medlemslinjer som deltar i trafiken i proportion till deras respektive marknadsandelar.

6. Om ett lands nationella linjerederier beslutar alt inte utnyttja hela sin andel i trafiken, skall den del av deras andel i trafiken som de inte utnyttjar fördelas bland de enskilda linjerederier i konferensen som deltar i trafiken i proportion till deras respektive andelar.

(7) If the national shipping lines of the
countries concerned do nol participale in the
trade between those countries covered by a
conference, the shares ofirade carried by the
conference between those countries shall be
allocated between Ihe participating member
lines of third countries by commercial negoti-
ations between those lines.

(8) The national shipping lines of a region, members of a conference. al one end of the trade covered by the conference. may redis-tribute among themselves by mutual agreemenl the shares in trades allocated to (hem. in accordance with Artide 2(4) lo (7) inclu-sive.

(9) Subject to the provisions of Artide 2(4) to (8) indusive regarding shares of trade among individual shipping lines or groups of shipping lines, pooling or Irade-sharing agreements shall be reviewed by the conference periodically, al intervals to be stipulated in those agreements and in accordance with crileria to be specified in the conference agreemenl.

(10) The application of the present Artide shall commence as soon as possible after en-try into force of the present Convention and shall be completed within a transition period which in no case shall be longer than two years, taking into account the specific situation in each of the trades concerned.

(11) Shipping lines members of a conference shall be entitled to operate chartered ships to fulfil their conference obligations.

(12) The criteria for sharing and the revision of shares as sel oul in Artide 2( I) to (11) indusive shall apply when, in the absence of a pool. there exists berthing. sailing and/or any other form of cargo allocation agreemenl.

(13) Where no pooling. berthing, sailing or other trade participalion agreements exisl in a conference. eilher group of national shipping lines, members of the conference, may require thal pooling arrangements be intro-duced, in respecl of the trade between their countries carried by the conference. in con-formity with the provisions of Artide 2(4); or alternatively they may require thal the sail-ings be so adjusted as to provide an opportu-niiy to these lines to enjoy substantially the

7. Om de nationella linjerederierna från berörda länder inle deltar i trafiken mellan dessa länder som omfattas av en konferens, skall de andelar i trafiken mellan dessa länder som transporteras av konferensen tilldelas linjerederier i konferensen från tredje-länder genom kommersiella förhandlingar mellan dessa rederier.

8. Nationella linjerederier i en konferens frän en region i början eller i slutet av den konferensens trafikrelation fär genom ömsesidig överenskommelse omfördela mellan sig de andelar i trafiken som tilldelats dem, i enlighet med artikel 2, punkt 4-7.

9. På villkor att bestämmelserna i artikel 2. punkt 4—8, angående enskilda linjeredcriers eller grupper av linjerederiers andelar i trafiken iakttas, skall pool- eller trafikandelsöver-enskommelser ses över periodiskt av konferensen på intervaller som skall vara fastställda i dessa överenskommelser och i enlighet med kriterier som skall vara angivna i konferensavtalet.

10. Tillämpningen.av denna artikel skall
börja så snart som möjligt efter denna kon
ventions ikraftträdande och skall \'ara full
bordad inom en övergångsperiod som under
inga förhållanden får överstiga tvä år. med
hänsyn tagen till den särskilda situationen
inom var och en av de aktuella trafikrelatio
nerna.

11. Linjerederier som är medlemmar av en konferens skall ha rätt att använda chartrade fartyg för att uppfylla sina förpliktelser i konferensen.

12. Kriterierna för fördelning och revision av andelar som anges i artikel 2, punkt, I - 11, skall tillämpas när det - i frånvaro av en pool - existerar avtal om anlöp, avgång och/eller någon annan form av överenskommelse om lasltilldelning.

13. Där inga överenskommelser om pool. anlöp, avgång eller annan marknadsdelning existerar inom en konferens, kan varje grupp av nationella linjerederier som är medlemmar av konferensen begära att poolöverenskom-melser skall införas med avseende på trafiken mellan deras länder som omfattas av konferensen, i enlighet med bestämmelserna i artikel 2, punkt 4; eller de kan alternativt begära att antalel avgångar skall anpassas så, atl de säkerställer möjlighet för dessa linjerederier

ame righls to participale in the trade be-wecn those two countries carried by Ihe con-erence as they would have enjoyed under he provisions of Artide 2(4). Any such re-|ucst shall be considered and decided by the :onference. If there is no agreemenl to insli-ute such a pool or adjuslment of sailings imong the members of the conference, the ;roups of national shipping lines of the coun-ries al both ends of the trade shall have a najority vote in deciding to eslablish such a wol or adjuslment of sailings. The malier ihall be decided upon within a period not ;xceeding six months from the receipt of the equest.

(14) III the event of a disagreemenl be-ween the national shipping lines of the coun-ries at eilher end whose trade is served by he conference with regard to whether or not TOoling shall be introduced, they may require hat within the conference sailings be so ad-usted as to provide an opportunity to these ines to enjoy substantially the same righls lo iarticipatc in the trade between those two ;ountries carried by the conference as they vould have enjoyed under the provisions of \rlicle 2(4). In the event that there are no lalional shipping lines in one of Ihe countries vhose trade is served by the conference, the lalional shipping line or lines of the other ;ountry may make the same request. The ;onference shall use its best endeavours to neet this request. If, however, this request is lot met. the appropriate aulhorities of the ;ountries at both ends of the trade may take ip Ihe matter if they so wish and make their riews known to the parties concerned for heir consideration. If no agreemenl is -eached, the dispute shall be dealt with in iccordance with the procedures established n this Code.

(15) Other shipping lines. members of a :onference, may also request that pooling or sailing agreements be introduced. and the re-:iuesl shall be considered by the conference n accordance with the relevant provisions of his Code.

(16) A conference shall provide for appropriate measures in any conference pooling iigreement to cover cases where Ihe cargo has been shiit out by a member line for any

atl åtnjuta väsentligen samma rättigheter till marknadsandel i konferenstrafiken mellan dessa två länder, som de skulle ha åtnjutit enligt bestämmelserna i artikel 2. punki 4. Varje sådan begäran skall granskas och avgöras av konferensen. Om det inle mellan konferensens medlemmar uppnås någon överenskommelse om inrättande av nägon sådan pool eller reglering av antalet avgångar, skall grupper av nationella linjerederier i länderna i början och i slutet av trafikrelationen ha möjlighet att genom majoritetsbeslut besluta om inrättandet av en sådan pool eller om reglering av antalet avgångar. Denna fråga skall avgöras inom loppet av en period som inte överstiger sex månader frän mottagandel av begäran.

14. I händelse av oenighet mellan de nationella linjerederierna i länderna i början eller i slutet av den trafikrelation som betjänas av konferensen med avseende på huruvida en pool skall införas eller ej, kan de begära reglering inom konferensens ram av antalel avgångar sä, alt de säkerställer möjlighet för dessa linjerederier att åtnjuta väsentligen samma rättigheter till marknadsandel i konferenstrafiken mellan dessa två länder, som de skulle ha åtnjutit enligt bestämmelserna i artikel 2. punkt 4. För det fall att det inte finns några nationella linjerederier i det ena av de länder vilkas handel betjänas av konferensen, kan det andra landets nationella linjerederi eller linjerederier göra samma begäran. Konferensen skall göra silt yttersta för alt tillmötesgå denna begäran. Om emellertid denna begäran inte tillmötesgås, fär behöriga myndigheter i länderna i början och i slutet av irafikrelationen ta upp frågan om de så önskar och tillkännage sina synpunkter fill berörda parter för deras övervägande. Om ingen överenskommelse uppnås, skall tvisten avgöras i enligt med den i denna kod fastställda ordningen.

15. Andra linjerederier som är medlemmar av en konferens kan också begära införande av överenskommelse om pool eller reglering av antalet avgångar, och denna begäran skall behandlas av konferensen i enlighet med tilllämpliga bestämmelser i denna kod.

16. En konferens skall se till atl varje pool-avtal inom konferensen anger läinplig;i ;ii-gärder för den händelse all ett linieiedeii ! konferensen avvis;ir l;ist ;iv v;iije ;imi;in oi -..ik

reason excepiing late presentation by Ihe shipper. Such agreemenl shall provide thal a vessel with unbooked space, capable of being used, be allowed lo lift the cargo, even in excess of the pool share of the line in the trade, if otherwise the cargo would be shui oul and delayed beyond a period sel by the conference.

(17) The provisions of Artide 2(1) lo (16) indusive concern all goods regardless of their origin, their destinaiion or the use for which they are intcnded, with the exception of mili-lary equipmenl for national defence purposes.

än atl avlastaren tillhandahäller godset for sent. Eli sådant avtal skall ange all elt fartyg med obokat utrymme, som går alt använda, tillåts Iransporleia lasten även om del linjerederiets marknadsandel i poolen överskrids, om lasten i annat fall inle blir avsänd eller försenas längre än en av konferensen läst-ställd period.

17. Bestämmelserna i artikel 2, punkl I-16, gäller alla varor, oavseil deras ursprung, deras destination eller den användning för vilken de avses, med undanlag av militär utrustning för naiionella försvarsändamål.

Artide 3

DECISION MAKING PROCEDURES

The decision-making procedures embodied in a conference agreerpent shall be based on the principle of equality ofall the full member lines; these procedures shall ensure that the voting rules do nol hinder the proper work of the conference and the service of the trade and shall definc the maliers on which deci-sions will be made by unanimity. However, a dedsion cannot be taken in respect of matters defined in a conference agreemenl relating lo the trade between two countries wilh-out the conseni of the national shipping lines of those two countries.

Artikel 3 BESLUTSORDNING

Den beslutsordning som elt konferensavtal innehåller skall grundas på principen om alla fullvärdiga medlemmars likhet; denna ordning skall säkerställa att röstningsreglerna inte hindrar en ordnad verksamhet i konferensen och i den handel den betjänar, saml skall ange de frågor vilka skall avgöras enhälligt. Emellertid kan ett beslut i frågor som har angetts i ett konferensavtal och som berör handeln mellan tvä länder inle fallas ulan samtycke av de nationella linjciederiema i dessa tvä länder.

Artide 4 SANCTiONS

(1) A shipping line member of a conference
shall be enlilled, subject to the provisions
regarding withdrawal which are embodied in
pool schemes and/or cargo-sharing arrange
ments, to secure its release, without peiially,
from the terms of the conference agreemenl
after giving three monlh' noiice, uniess the
conference agreemenl provides for a differ-
enl lime period, although il shall be required
to fulfil its obligations as a member of ihe
conference up to the date of its release.

(2) A conference may, upon notice to be
specified in the conference agreemenl, sus-
pend or expel a member for significant failure
to abide by the terms and conditions of the
conference agreemenl.

(3) No expulsion or suspension shall be
come effective uniil a siaiement in writing of

Artikd 4 SANKTIONER

1. Ett linjerederi som är konferensmedlem skall vara berätligad att - med beaktande av de bestämmelser om utträde som ingår i pool-avial och/eller i avtal om lastdelning - ulan att ådra sig straff frigöra sig frän konferensav-taleis villkor efter tre månaders uppsägning, om inte konferensavtalet fastställt en annan tidsperiod; linjerederiet skall dock vara förpliktat all fram till dagen för sill utträde fullgöra sina åligganden som konferensniedlem.

2. En konferens får - efter varsel enligt regler som skall vara angivna i konferensavtalel - avstänga eller utesluta en medlem som visar allvarlig brist i uppfyllandet av konferensavtalels villkor.

3. Ingen uteslutning eller avstängning skall verkställas förrän skriftligt besked om orsa-

he reasons iherefor has been given and until iny dispute has been seltlcd as provided in ;hapter VI.

(4) Upon withdrawal or expulsion, the line ;oncerned shall be required to pay its share jf the outslanding financial obligations of the ;onference, up to Ihe date of its withdrawal Dr expulsion. In cases of withdrawal, suspension or expulsion, the line shall not be re-lieved of its own financial obligations under the conference agreemenl or of any of ils obligations towards shippers.

kerna därför har getts och varje tvist avgjorts sä som anges i kapitel VI.

4. Efter utträde eller uteslutning skall vederbörande linjerederi vara förpliktat all betala sin del av konferensens utestående finansiella förpliklelser fram till datum för sitt utträde eller uteslutning. I händelse av utträde, avstängning eller uteslutning skall linjerederiet inle befrias från sina egna finansiella förpliktelser enligt konferensavtalet eller frän någon av sina förpliktelser gentemot avlastare.

Artide 5 SELF-POLICING

(DA conference shall adopt and keep up to date an illusiraiive list, which shall be as comprehensive as possible, of practices which are regarded as malpractices and/or breaches of the conference agreemenl and shall provide effective self-policing machin-ery lo deal with them, with specific provisions requiring:

(a) the fixing of penalties or a range of penalties for malpractices or breaches, lo be commensurate with their seriousness;

(b) the examination and impartial review of an adjudication of complaints, and/or deci-sions taken on complaints, againsl malpractices or breaches, by a person or body uncon-necled with any of the shipping lines members of the conference or their affiliates, on request by the conference or any other party concerned;

(c) the reporiing, on request, on the action laken in connexion with complaints againsl malpractices and/or breaches, and on a basis of anonymity for the parties concerned, to the appropriate aulhorities of the countries whose trade is served by the conference and of the countries whose shipping lines are members of the conference.

(2) Shipping lines and conferences are entitled to the full co-operation of shippers and shippers' organizations in the endeavour lo combat malpractices and breaches.

Artikd 5 EGENKONTROLL

1. En konferens skall antaga och hålla ak
tuell en åskådlig förteckning, vilken skall
vara sä täckande som möjligt, på handlingar
som anses som missbruk av och/eller brott
mot konferensavtalet, och skall föratt under
söka dem tillhandahålla ett effektivt egenkon-
trollsystem med särskilda bestämmelser som
kräver:

a) fastställande av straff eller strafflalituder
— som är relaterade till svårighetsgrad - för
missbruk eller brott;

b) undersökning och opartisk granskning på begäran av konferensen eller annan berörd part, utförd av person eller organ som är obundet i förhällande till de linjerederier som är medlemmar av konferensen och dessas dotterbolag, av reglering av klagomål och/eller beslut med anledning av klagomål avseende missbruk eller brott;

c) rapportering, på begäran, om åtgärder vidtagna efter klagomål mol missbruk och/eller brott, och på grundval av anonymitet för berörda parter, till behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av konferensen och i de länder vilkas linjerederier är medlemmar av konferensen.

2. Linjerederier och konferenser har rätt
till fullödigt samarbete från avlastare och av-
lastarorganisationer i sin kamp mot missbruk
och brott.

CHAPTER III:

RELATIONS WITH SHIPPERS

Artide 7

LOYALTY ARRANGEMENTS

(1) The shipping lines members of a conference are entitled to inslitute and mainlain loyaliy arrangements with shippers, the form and tei'ms of which are malters for consulta-tion between the conference and shippers' organizations or representatives of shippers. These loyaliy arrangements shall provide safeguards making explicit the rights of shippers and conference members. These arrangements shall be based on the conlract syslem or any other system which is also lawful.

(2) Whalever loyaliy arrangements are made, the freight rale applicable lo loyal shippers shall be delermined within a fixed range of percentages of the freight rale applicable to other shippers. Where a change in the differential causes an increase in the råtes charged to shippers, the change can be imple-mented only after 150 days' notice to those shippers or according to regional practice and/or agreemenl. Dispules in connexion with a change of the differential shall be set-lled as provided in the loyaliy agreemenl.

(3) The terms of loyaliy arrangements shall provide safeguards making explicit the rights and obligations of shippers and of shipping lines members of the conference in accordance with the following provisions, inter alia:

(a) The shipper shall be bound in respect of cargo whose shipment is controlled by him or his affilialed or subsidiary company or his forwarding agent in accordance with the con-traci of sale of the goods concerned, provided thal the shipper shall nol, by evasion, subteriuge, or intermediary, atiempt to divert cargo in violation of his loyaliy commilment.

KAPITEL III

FÖRHÅLLANDE TILL AVLASTARNA

Artikd 7 LOJALITETSARRANGEMANG

1. De linjerederier som är konferensmedlemmar har rätt att upprätta och vidmakthålla lojaliletsarrangemang med avlastare, vilkas form och innehåll skall göras till föremål för konsultation mellan konferensen och avlas-tarorganisationer eller företrädare för avlastare. Dessa lojaliletsarrangemang skall ge garantier som tydligt anger avlastarnas och konferensmedlemmarnas rättigheter. Dessa arrangemang skall grundas på kontraklsyste-mel eller vilket annat system som helst som också är lagligt.

2. Oavsett vilka lojaliletsarrangemang som än träffas, skall den frakt som skall tillämpas för lojala avlastare fastställas inom ett bestämt procentområde av den frakt som tillämpas för övriga avlastare. När en ändring av rabattsatserna förorsakar en ökning av de frakter som debiteras avlastare, kan ändringen tillämpas först efter 150 dagars varsel till dessa avlastare eller i enlighet med regional praxis och/eller avtal. Tvister i samband med en ändring av dessa rabattsatser skall avgöras så som föreskrivits i lojalitetsarrangemanget.

3. Lojalitetsarrangemangens bestämmelser skall innehålla garantier som tydligt anger rättigheter och skyldigheter för avlastare och för linjerederier, som är medlemmar av konferensen, bl. a. i överensstämmelse med följande föreskrifter:

a) avlaslarens skyldigheter hänför sig till last vars transport kontrolleras av honom eller av honom beroende bolag eller dotterbolag eller av hans speditör i enlighet med försäljningskontraktet för de aktuella varorna, varvid förutsätts att avlastaren inle, medelst undanflykter, kryphål eller mellanhand, får försöka omdirigera last i strid mol hans förpliktelser enligt lojalitetsarrangemanget;

(b) Where there is a loyaliy conlract, the xlent of aclual or liquidated damages and/or )enalty shall be specified in the conlract. The nember lines of the conference may, howev-;r, decide lo assess lower liquidated damages )r to waive the claim to liquidated damages. n any event. Ihe liquidated damages under he conlract lo be paid by the shipper shall lot exceed the freight charges on the particu-ar shipment, computed at the rale provided jnder the conlract.

(c) The shipper shall be entitled lo resumé
full loyaliy status, subject to the fulfilment of
;onditions established by the conference
kvhich shall be specified in the loyalty ar
rangement.

(d) The loyalty arrangement shall set out:
(i) a list of cargo, which may include

bulk cargo shipped without mark or count, v\'hich is specifically excluded from the scope of the loyalty arrangement;

(ii) a definition of the circumstances in which cargo other than cargo covered by (i) above is considered to be excluded from the scope of the loyalty arrangement;

(iii) the method of settlement of dispules arising under the loyalty arrangement;

(iv) provision for lermination of the loyalty arrangement on request by eilher a shipper or a conference without penalty, after expiry of a stipulated period of noiice, such notice to be given in writing; and

(v) the terms for granting dispensation. (4) If there is a dispute between a conference and a shippers' organization, representatives of shippers and/or shippers about the form or terms of a proposed loyalty arrangement, eilher party may refer the malier for resolution under appropriate procedures as sel oul in this Code.

b) när det finns ett lojaliteiskonirakt skall omfattningen av faktiskt eller läsisiälll skadestånd och/eller straff framgå av detta. Emellertid kan linjerederier, som är konferensmedlemmar, besluta alt fastställa elt lägre skadestånd eller alt avstå från skadestånd. I varje fall får det skadestånd, som skall betalas av avlastaren enligt kontraktet, inte vara högre än frakten för den last det handlar om, beräknad efter den i kontraktet angivna frakten;

c) avlastaren skall ha rätt att återta fullständig lojalitetsstatus om han fullgör de villkor som fastställts av konferensen, vilka skall anges i lojalitetsarrangemangei;

d) lojalitetsarrangemanget skall ange:

i) en förteckning på laster, vilken kan inkludera bulklasl transporterad ulan märkning eller räkning, som är särskilt undantagna från lojalitetsarrangemangei;

ii) fastställande av de omständigheter under vilka annan last än sådan som avses under i) ovan anses undantagen från omfattningen av lojalitetsarrangemanget;

iii) metod för avgörande av tvister som uppslår med anledning av lojalitetsarrangemangei;

iv) föreskrifter om upphörande av lojalitetsarrangemangei på begäran av endera avlastaren eller konferensen, utan straff, efter utgången av en fastställd uppsägningsperiod, varvid uppsägningen skall ske skriftligen; och

v) villkoren för meddelande av dispens. 4. Om en tvist uppstår mellan en konferens och en avlastarorganisation, företrädare för avlastare och/eller avlastare om ett föreslaget lojalitetsarrangemangs form eller villkor, kan endera parten hänskjuta frågan för avgörande enligt tillämpligt förfarande som anges i denna kod.

in the loyalty arrangemenl, sufficieni space to accominodale a shipper's cargo within a period also specified in the loyalty arrangement, the shipper shall have Ihe right, without being penalized, to ulilize any vessel for the cargo in queslion.

(2) In ports where conference services are arranged subject to the availabiliiy of a specified minimum of cargo (i.e. on inducemenl), bul eilher the shipping line does not call, despile due noiice by shippers, or the shipping line does nol reply within an agreed time to the noiice given by shippers, shippers shall automatically have the right, without preju-dicing their loyalty status, to use any available vessel for the carriage of their cargo.

riod - bekräfta lillräckligl ulrymme för all transportera en avlastares last inom en period som likaledes anges i lojalitetsarrangemanget, skall avlasiaren ha rålt all utan all ådraga sig straff använda vilkel lärtyg som helst för lasten i fråga.

2. I hamnar där konferenslransporler arrangeras endast om ett angivet lastminimum finns tillgängligt (dvs. efter anmaning) skall avlastarna automatiskt ha rätt atl - utan atl äventyra sin lojalitetsstatus — använda vilkel tillgängligt fartyg som helst för transporten av deras last, om linjerederiet antingen inte angör hamnen trots vederbörlig avisering från avlastarnas sida eller inte inom överenskommen tid besvarar avlastarnas avisering.

Artide 9

AVAILABILITY OF TARIFFS AND RE-

LATED CONDITIONS AND/OR REGU-

LATIONS

Tariffs, relaied conditions, regulalions, and any amendments thereto shall be made available on request to shippers, shippers' organizations and other parties concerned at reasonable cost, and they shall be available for examination at offices of shipping lines and their agents. They shall spell oul all conditions concerning the application of freight råtes and Ihe carriage of any cargo covered by them.

Artikd 9

TILLGÅNG TILL TARIFFER OCH TILLHÖRANDE VILLKOR OCH/ELLER REGLER

Tariffer, tillhörande villkor och regler samt varje ändring därav skall på begäran tillhandahållas avlastare, avlaslarorganisationer och andra berörda parter till ett rimligt pris, och de skall finnas tillgängliga för granskning pä linjerederiers och deras agenters kontor. De skall ange alla villkor rörande tillämpningen av frakter och rörande transporten av varje last vilken omfattas av dessa.

Artide 10 ANNUAL REPORTS

Conferences shall provide annually to shippers' organizations, or to representatives of shippers, reports on their aclivities designed to provide general information of interest lo them, including relevant information about consullations held with shippers and shippers' organizations, action taken regarding complaints, changes in membership, and significant changes in service, tariffs and conditions of carriage. Such annual reports shall be submitled, on requesi, to the appropriate aulhorities of the countries whose trade is served by the conference concerned.

Artikel 10

ÅRLIGA RAPPORTER

Konferenserna skall årligen tillställa avlaslarorganisationer eller företrädare för avlastare rapporter om sin verksamhet ägnade alt ge allmän information av intresse för dem, inklusive aktuell information om konsulia-lioner som hållits med avlastare och avlaslarorganisationer, om vidtagna äigiirder angående klagomål, om ändringar i konferensens sammansällning och om väsentligare ändringar av service, tariffer och transportvillkor. Sådana årsrapporter skall pä begäran tillställas behöriga myndigheter i de länder vilkas handel beijanas av vedei börande konferens.

Artide 11

::ONSULTATION MACHINERY

(1) There shall be consullations on matters
af common interest between a conference,
shippers' organizations, representatives of
shippers and, where praciicable, shippers,
which may be designated for that purpose by
the appropriate authorily if il so desires.
These consullations shall lake place when-
ever requested by any of the above-men-
tioned parlies. Appropriate aulhorities shall
have the right, upon request, to participale
fully in the consullations, bul this does not
mean that they play a decision-making role.

(2) The following matters inter alia, may
be the subject of consullation:

(a) changes in general tariff conditions and relaied regulalions;

(b) changes in the general levd of tariff råtes and råtes for major commodities;

(d) imposition of, and relaied changes in,
surcharges;

(e) loyalty arrangements, their establish-
ment or changes in their form and general
conditions;

(f) changes in the tariff classification of
ports;

(g) procedure for the supply of necessary
information by shippers concerning the ex-
pecled volume and nalure of their cargoes;
and

(h) presentation of cargo for shipment and the requirements regarding noiice of cargo availabiliiy.

(3) To the exient that they fall within the
scope of activily of a conference, the follow
ing malters may also be the subject of consul
lation:

(a) operation of cargo inspection services;

(b) changes in the paltern of service;

(c) elfecis of the inlroduction of new tech-nology in the carriage of cargo, in particular unitizulion, with consequent reduction of conveniional service or loss of direct services; and

(d) adequacy and quality of shipping ser
vices, including the impact of pooling, berth
ing or sailing arrangements on the availabiliiy
of shipping services and freight rales al which

Artikel It KONSULTATIONSFÖRFARANDE

1. Konsultationer i frågor av gemensamt intresse skall hällas mellan en konferens, avlaslarorganisationer, företrädare för avlastare och, där så är möjligt, avlastare, som kan vara utsedda för detta ändamål av den behöriga myndigheten om denna finner det önskvärt. Dessa konsultationer skall äga rum nar-helsi så begärs av någon av de ovannämnda parterna. Behöriga myndigheter skall ha rätt att pä begäran delia fullt ut i konsultationerna; detta betyder emellertid inte att de deltar i beslutsfattande.

2. Bl. a. följande frågor kan vara föremål för konsultationer:

a) ändringar i allmänna lariffvillkor och i tillhörande regler;

b) ändringar i den allmänna nivån för tarifffrakter och i frakter för viktigare handelsvaror;

c) främjande och/eller särskilda frakter;

d) införande av tilläggsavgifter och änd
ringar i dessa;

e) lojalitetsarrangemang, deras upprät
tande eller ändringar i deras form och all
männa villkor;

O ändringar i tariffernas klassificering av hamnar;

g) förfarande vid avlastarnas tillhandahållande av nödvändig information rörande den väntade volymen och arten av deras laster; och

h) avlämnande av last för transport och kraven angående varsel om att en last finns tillgänglig.

3. I den utsträckning de faller inom en kon
ferens verksamhelsram kan även följande
frågor bli föremål för konsultation:

a) drift av lasiinspektionsverksamhet;

b) ändringar i trafikmönstret;

c) effekterna av införandet av ny teknologi i lasltransporten, särskilt övergång till enhetslaster med därav följande minskning av konventionell trafik eller förlust av direkttrafik; och

d) sjötransporternas anpassning och kvali
tet, inklusive inverkan av avtal om arrange
mang lör pooler, anlöp eller avgång på till
gängen pä sjötransporter och pä de frakter till

shipping services are provided; changes in the areas served and in the regularity of calls by conference vessels.

(4) Consullations shall be held before final decisions are taken, uniess otherwise provided in this Code. Advance notice shall be given of the intention lo lake decisions on matters referred to in Artide 11 (2) and (3). Where this is impossible, urgent decisions may be taken pending the holding of consullations.

(5) Consullations shall begin without un-due delay and in any event within a maximum period specified in the conference agreemenl or. in the absence of such a provision in the agreemenl, not låter than 30 days after receipt of the proposal for consullations, uniess differeni periods of time are provided in this Code.

(6) When holding consullations, the parties shall use their best eftörts to provide relevant information, to hold limely discus-sions and lo clarify mallers for the purpose of seeking solutions of the issues concerned. The parlies involved shall take account of each other's views and problems and strive to reach agreemenl consistent with their commercial viability.

vilka sjötransporterna lillhandahälls; ;nn.l-ringar i de områden inom vilka transporiei ulföres och i regelbundenheien i anlop av konferensfariyg.

4. Konsultationer skall hällas innan slutliga beslut fattas, såvida inte annat föreskrives i denna kod. Avsiki atl ta beslut i fi;lgor som anges i artikel II, punkt 2 och 3, skall foi-handsaviseras. Där delta är omöjligt, må brådskande beslut tagas i avvaklan på att konsultationer skall hållas.

5. Konsultationer skall börja uran obefogiid försening och i vart fall inom en maximipe-riod fastställd i konferensavtalel eller, i frånvaro av en sådan bestämmelse i avtalet, inte senare än 30 dagar efter mottagande av forslag om konsultationer', såvida inte andra lidsperioder föreskrives i denna kod.

6. När konsultationer hälls, skall parterna göra sitt yttersta för all tillhandahålla relevant information, hålla diskussioner i rati lid och klarlägga förhållanden i syfte all finna lösningar på aktuella problem. De inblandade parterna skall beakta varandras synpunkter och problem och sträva efter all uppnå avt;il som är anpassade till deras kommersiella livskraft.

CHAPTER IV: FREIGHT RÅTES

Artide 12

CRITERIA FOR FREIGHT-RATE DETER-

MINATION

In arriving at a decision on queslions of tariff policy in all cases meniioned in this Code, the following points shall, uniess otherwise provided, be laken inio account:

(a) Freight råtes shall be fixed at as low a level as is feasible from the commercial point of view and shall permil a reasonable profil for shipov,'nei's;

(b) The cost of operations of conferences shall, as a rule, be evaluated for ihe round voyage of ships, with ihe outward and inward diiections considered as a singie whole. Where applicable, the outward and inward voyage should be considered separately. The freight råtes should take into account, among other faclors, the nalure of cargoes, the inler-relaiion between weight and cargo measure-ment, as well as the value of cargoes;

KAPITEL IV FRAKTER

Artikel 12

FÖRUTSÄTTNINGAR FOR BESLUT OM FRAKTER

När beslut skall tas i frågor om lariflpoliiik i alla de fall, som nämns i denna kod, skall, om ej annal föreskrives, följande pnnkter beaktas:

a) frakter skall sällas pä sä låg nivå som ar
praktiskt möjligt från konmiersiell synpunki
och skall medge en skälig vinst lör redarna;

b) konferensens drifikosinadei skall som
regel beräknas för en rundresa, v;u vid f;iiiy-
gens ut- och återresor betrakt;is som en hel
het. Där så är lämpligt bor ut- oeh åleries;in
beaktas separat. Frakterna skall s;at.is med
hänsyn till bl. a. lasternas art, del inbördes
förhållandet mellan lastens vikl oeh män lik
som också lastens vinde;

Artide 13

CONFERENCE TARIFFS AND CLASSl-FIC.'\TION OF TARIFF RÅTES

(1) Conference tariffs shall not unfairly dif-
ferentiate between shippers similarly situat-
ed. Shipping lines members of a conference
shall adhcre slricily lo ihe laies, rules and
terms shown in the tariffs and other currently
valid published documenis of the conference
and to any special arrangements permitted
under this Code.

(2) Conference tariffs should be drawn up
simply and cleariy, coniaining as few dasses/
categories as possible, depending on the par
ticular requirements of a trade, specifying a
freighl rale for each commodity and, where
appropriate, for each dass/category; they
should also indicaie, wherever praciicable, in
order lo facilitale slatislical compilation and
analysis, the corresponding appropriate code
number of the iiem in accordance with the
Standard International Trade Classification,
the Brussels Tariff Nomendature or any oth
er nomeiidature that may be inlernalionally
adopied; the classification of commodities in
the tariffs should, as far as praciicable, be
prepared in co-operaiion with shippers' orga
nizations and other national and inlernalional
organizations concerned.

Ariikd 13

KONFERENSTARIFFER OCH KLASSIFICERING AV TARIFFRAKTER

1. Konferensiariffer skall inle göra orättvis
skillnad mellan avlastare i samma situation.
Linjerederier, som är medlemmar av en kon
ferens, skall strikt hålla sig till de frakter,
regler och villkor som anges i tarifferna och i
andra publicerade giltiga konferensdoku
ment, saml även varje särskilt arrangemang
som tillåts enligt denna kod.

2. Konferenstariffer skall avfattas enkelt
och klart och innehålla sä fä klasser/katego
rier som möjligt, beroende på transporternas
speciella behov, samt ange den särskilda
frakten för varje vara och, där så är lämpligt,
för varje klass/kategori; för atl underlätta
sammanställning och analys av statistik skall
de också — där så är praktiskt möjligt — ange
varans molsvaninde tillämpliga kodnummer
enligt Standard International Trade Classifi
cation, Brussels Tariff Nomenclaiure eller
annan nomenklatur som kan ha antagits inter
nationellt; klassificering av varor i tarifferna
skall, så långt praktiskt genomförbart, utar
betas i samarbete med avlasiarorganisatio-
nerna och berörda nationella och internatio
nella organisationer.

Artide 14

GENERAL FREIGHT-RATE INCREASES

(1) A conference shall give noiice of nol less than 150 days, or according to regional practice and/or agreemenl, to shippers' organizations or representatives of shippers and/ or shippers and. where so required, to appio-priale aulhorities of the countries whose trade is served by the conference, ofils intention to effect a general increase in freighl raies, an indication of its exient, the date of effect and the reasons supporting the proposed increase.

(2) At the requesi of any of the parties

Artikd 14

ALLMANNA FRAKTHÖJNINGAR

1. En konferens skall minst 150 dagar i förväg, eller i enlighet med praxis och/eller avtal, avisera avlaslarorganisationer eller företrädare för avlastare och/eller avlastare samt. där så ertordras, behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av konferensen om sin avsiki alt genomföra en allmän höjning av frakter med angivande av höjningens storlek, datum för genomförandet och de orsaker som motiverar den föreslagna höjningen.

2. På begäran, som skall framföras inom en

prcscribed for this purposc in this Code. to be made wiihin an agreed period of lime after the receipt of the noiice, consullations shall commence. in accordance with the relevant provisions of this Code. wiihin a stipulated period not exceeding 30 days or as previously agreed between the parties concerned; ihe consullations shall be held in respecl of the bases and amounts of the proposed increase and the dale from which it is lo be given effecl.

(3) A conference. in an efforl to expedite consullations, may. or upon the request of any of Ihe parties prescribed in this Code as entitled to participale in consullations on general freighl-rate increases shall. where praciicable, reasonably before (he consullations. submil to the participating parties a report from independenl accountants of re-pule, including, where (he requesting parties accepl il as one of the bases of consullations, an aggregated analysis of dala regarding relevant cosis and revenues which in Ihe opinion of the conference necessitale an increase in freighl råtes.

(4) If aggreemenl is reached as a result of the consullations, the freighl-rate increase shall lake effecl from the date indicaled in the notice served in accordance with Artide 14(1). uniess a låter dale is agreed upon between the parties concerned.

(5) If no agreemenl is reached within 30 days of the giving of notice in accordance with Artide 14(1). and subject lo procedures prescribed in this Code, the malier shall be submitled immediately to inlernalional man-datory conciliation. in accordance with chap-ter VI. The recommendation of the concilia-tors. if accepled by the parlies concerned, shall be binding upon them and shall be im-plemenled, subject to the provisions of Artide 14(9). with effect from the date meniioned in the conciliators' recommendation.

(6) Subject to the provisions of Artide 14(9), a general freight-rate increase may be implemented by a conference pending the conciliators' recommendation. When making their recommendation. the conciliators should take into account the exient of the above-mentioned increase made by the conference and the period for which il has been in force. In the event that the conference rejecls the recommendation of the concilia-

överenskommcn tidsperiod efler moU;ig;inde av aviseringen. av någon av de parter som därtill berältigals enligt denna kod skall konsultationer i enlighet med lillämpliga bestiim-melser i denna kod påbörjas inom en fastställd lidsperiod vilken inte får översliga 30 dagar eller efler vad tidigare överenskommits mellan berörda parter; konsultationerna skall hällas med avseende på grunderna för' och storleken av den föreslagna höjningen och datum för dess genomförande.

3. En konferens kan. för' atl påskynda konsultationer, eller skall, pä begäran av nägon av de parter som i enlighet med denna kod är berättigade alt dellaga i konsultationer om allmänna frakthöjningar, där så är görligt. inom rimlig tid före konsultationerna, tillställa de deltagande parterna en rapport från oberoende revisorer med gott anseende som innefattar - i de fall då de parter som begärt konsultationerna godtar den som en av grunderna för konsultationerna - en sammanlagd analys av de dala rörande gällande kostnader och intäkter vilka enligt konferensens åsikt nödvändiggör en höjning av frakterna.

4. Om avtal uppnås som ett resultat av konsultationerna, skall frakthöjningen träda i kraft från den dag som angavs i aviseringen enligt artikel 14, punkt I, om inte ett senare datum överenskommits mellan de berörda parterna.

5. Om inget avtal uppnås inom 30 dagar från aviseringen enligt artikel 14, punkl I, skall, med iakttagande av i denna kod föreskrivet förfarande, frågan omedelbart hänskjutas till internationell obligatorisk förlikning i enlighet med kapitel VI. Förlikningsmännens rekommendation skall, om den an-tages av de berörda parterna, bli bindande för dem och tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 14. punkl 9, med verkan frän det datum som anges i förlikningsmännens rekommendation.

6. Med iakttagande av bestämmelserna i artikel 14, punkt 9, kan en konferens fillämpa en allmän höjning av frakterna i avvaklan på föriikningsmännens rekommendation. När de gör sin rekommendation skall förlikningsmannen la hänsyn till storleken av den av konferensen företagna, ovannämnda höjningen och till den period under vilken den har varit i kraft. I händelse av all konferensen förkastar förlikningsmännens rekommenda-

ors, shippers and/or shippers' organizations ihall have the right lo consider themselves 1101 bound, after appropriate notice, by any irrangemenl or other conlract with that conference which may prevent them from using non-confcrence shipping lines. Where a loyalty arrangement exisls, shippers and/or shippers' organizations shall give noiice within a period of 30 days lo the effect that they no longer consider themselves bound by that arrangemenl, which notice shall apply from the dale meniioned Iherein, and a period of nol less than 30 days and not more than 90 days shall be provided in the loyalty arrangemenl for this purpose.

(7) A deferred rebale which is due to the shipper and which has already been accumu-laled by the conference shall not be withheld by. or forfeited to, the conference as a result of action by the shipper under Artide 14(6),

(8) If the trade of a counlry carried by shipping lines members of a conference on a particular route consisls largely of one or few basic commodities, any increase in the freight rale on one or more of those commodities shall be Irealed as a general freight-rate increase, and the appropriate provisions of this Code shall apply.

(9) Conferences should inslitute any general freight-rate increase effective in accordance with this Code for a period of a stated minimum duration, subject always to the rules regarding surcharges and regarding adjuslment in freight rales consequent upon fiuclualions in foreign exchange rales. The period över which a general freight-rate increase is lo apply is an appropriate matter to be considered during consullations conduct-ed in accordance with Artide 14(2), bul uniess otherwise agreed between the parties concerned during the consullations, the minimum period of lime between the date when one general freight-rate increase becomes effective and the dale of notice for the next general freight-rate increase given in accordance with Artide 14(1) shall not be less than 10 months.

tion, skall avlastare och/eller avlaslarorganisationer ha rätt att efter lämpligt varsel anse sig själva obundna av något som helst arrangemang eller annat kontrakt med den konferensen, som kan hindra dem från atl använda icke-konferensanslulna linjerederier. Om det föreligger ett lojaliletsarrangemang, skall avlastare och/eller avlaslarorganisationer inom en period av 30 dagar varsla all de inte längre anser sig bundna av delta arrangemang, varvid varslet skall gälla från del datum som anges däri, och i lojalitetsarrangemangei skall en period av minst 30 och högst 90 dagar vara anslagen för detta ändamål.

7. En innehållen rabatt, som tillkommer
avlastaren och som här hopsamlats av kon
ferensen, skall inte kvarhållas eller konfis
keras av konferensen som ett resultat av en
handling vilken avlastaren företagit i enlighet
med artikel 14, punkt 6.

8. Om ett lands handel, som på en viss rutt transporteras av linjerederier som är medlemmar av en konferens, företrädesvis består av en eller några få basvaror, skall varje höjning av frakten på en eller flera av dessa varor anses som en allmän fraklhöjning, och lillämpliga bestämmelser i denna kod skall gälla.

9. Konferenserna bör genomföra varje allmän frakthöjning med giltighet enligt denna kod för en bestämd minimiperiod. varvid de alltid skall beakta reglerna om tilläggsavgifter och om anpassning av frakter som följd av förändringar i växelkurserna. Den period, under vilken en allmän fraklhöjning skall tillämpas, är en fråga som bör behandlas vid konsultationer förda i enlighet med artikel 14. punkt 2, men om inte annal överenskommes mellan de berörda parterna under konsultationerna, skall minimiperioden - mellan den dag då en allmän frakthöjning träder i kraft och dagen för avisering enligt artikel 14, punkl 1, av nästa allmänna frakthöjning -inte undersliga 10 månader.

(2) All necessary and reasonable information juslifying the need for a promotional freight rale shall be submitled lo a conference by the shippers, shippers' organizations or represenlatives of shippers concerned.

(3) Special procedures shall be instituted providing for a decision within 30 days from the dale of receipt of that information, uniess mutually agreed otherwise, on applications for promotional freighl råtes. A clear dislinc-tion shall be made between these and general procedures for considering the possibilily of reducing freighl rales for other commodities or of exempting them from increases.

(4) Information regarding the procedures for considering applications for promotional freight rales shall be made available by the conference lo shippers and/or shippers" organizations and. on request, to the govern-ments and/or other appropriate aulhorities of the countries whose trade is served by the conference.

(5) A promotional freight rale shall be established normally for a period of 12 months, uniess otherwise mutually agreed between the parties concerned. Prior lo the expiry of the period, the promotional freighl rale shall be reviewed. on request by the shipper and/ or shippers' organization concerned, when it shall be a malier for the shipper and/or shippers' organization, at the request of the conference, to show thal the continualion of the råte is justified beyond the initial period.

(6) When examining a request for a promotional freighl rale, the conference may lake into account that, while the rale should pro-mote the export of the non-lradilional prod-uct for which il is sought, it is nol likely to creale subslantial competitive distrolions in the export of a similar product from anolher counlry served by the conference.

(7) Promotional freighl råtes are not excluded from the imposition of a surcharge or a currency adjuslment factor in accordance with Artides 16 and 17.

(8) Each shipping line member of a conference serving the relevant ports of a conference trade shall accepl, and not unreasonably refuse, a fair share of cargo for which a promotional freighl rale has been established by the conference.

2. All nödvändig och rimlig information, som motiverar behovet av en främjande frakt skall föreläggas konferensen av de berörda avlastarna, avlastarorganisationerna eller företrädare för avlastare.

3. Ett särskilt förfarande skall införas för att beslut gällande ansökningar om främjande frakter skall kunna fattas inom 30 dagar från den dag då man mottog sådan information, såvida inte annat ömsesidigt överenskommits. En klar åtskillnad skall göras mellan delta förfarande och del allmänna förfarandet vid en undersökning av möjligheten alt reducera frakten på andra varor eller att undantaga dem från höjningar.

4. Konferensen skall tillhandahålla avlastare och/eller avlaslarorganisationer, saml på begäran regeringar och/eller andra behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av konferensen, information angående förfarandet vid behandling av ansökningar om främjande frakter.

5. En främjande frakt skall normalt etableras för en period av 12 månader, om inle annal ömsesidigt överenskommits mellan de berörda parterna. Före periodens utgång skall den främjande frakten äter granskas på begäran av den berörda avlastaren och/eller avkaslarorganisalionen, varvid det ankommer pä avlastaren och/eller avlastarorganisationen atl på begäran av konferensen visa all det är motiverat alt fortsätta med denna frakt efter inledningsperioden.

6. Vid behandlingen av en ansökan om en främjande fr",kt kan konferensen ta hänsyn till atl frakten, även om den skall främja exporten av den icke-traditionella vara för vilken den är sökt. sannolikt inte skapar väsentliga konkurrensstörningar i exporten av en liknande vara från någon annal land som betjänas av konferensen.

7. Främjande frakter är inle undantagna från tilläggsavgift eller valutaanpassningsfak-tor i enlighet med artiklarna 16 och 17.

8. Varje linjerederi, som är medlem av en konferens och som betjänar aktuella hamnar i konferenstrafiken, skall ta emot och inle utan rimliga skäl vägra en rättvis andel last för vilken en främjande frakt har införts av konferensen.

Artide 16 SURCHARGES

(1) Surcharges imposed by a conference lo
;over sudden or exlraordinary increases in
;osls or losses of revenue shall be regarded
IS tempoiary. They shall be rcduced in ac-
;ordance with improvemenls in the situation
Dr circumstances which Ihey were imposed
lo meel and shall be cancelled, subject to
Artide 16(6), as soon as the situation or cir-
:umslances which prompled their imposition
:ease to prevail. This shall be indicaled al Ihe
moment of their imposition. logelher, as lär
as possible, with a descriplion of the change
in the situation or circumstances which will
bring about their increase. reduction or can-
cellation.

(2) Surcharges imposed on cargo moving lo or from a particular port shall likewise be regarded as lemporary and likewise shall be increased, reduced or cancelled, subject lo Artide 16(6). when the situation in that port changes.

(3) Before any surcharge is imposed, whelher general or covering only a specific port, notice should be given and there shall be consullation, upon request, in accordance with the procedures of this Code, between the conference concerned and other parties direclly affecled by the surcharge and prescribed in this Code as entitled to participale in such consullations, save in those excep-tional circumstances which warrant immedi-ale imposition of the surcharge. In cases where a surcharge has been imposed without prior consullation, consullations, upon request, shall be held as soon as possible there-afler. Prior to such consullations, conferences shall furnish data which in their opinion justify the imposition of the surcharge.

(4) Uniess the parties agree otherwise. within a period of 15 days after the receipt of a notice given in accordance with Artide 16(3), if there is no agreemenl on the queslion of the surcharge between Ihe parties concerned referred lo in that Artide. Ihe relevant provisions for settlement of dispules provided in this Code shall prevail. Uniess the parlies concerned agree otherwise, the surcharge may. however, be imposed pending resolution of the dispute, if the dispute still

Artikd 16 TILLÄGGSAVGIFTER

1. Tilliiggsiivgifler. som införs av en konferens för all läck;i plötsliga eller icke-nor-mala ökningar av kostnader eller inläklsborl-fall. skall anses som tillfälliga. De skall reduceras i anslutning till förbättringar i den situation eller de omständigheter som de avsågs möta, och skall avskaffas med beaktande av artikel 16, punkl 6, så snart som den situation eller de omständigheter som påkallade deras införande upphört att råda. Delta skall anges vid tidpunkten för deras införande, så långt möjligt tillsammans med en beskrivning av den förändring i situationen eller omständigheterna som kommer alt medföra deras ökning, minskning eller avskaffande.

2. Tilläggsavgifter som pålagts last på väg till eller frän en viss hamn skall likaledes anses som tillfälliga och skall likaledes ökas, minskas eller avskaffas, med beaktande av artikel 16. punkt 6, när situationen i denna hamn ändras.

3. Innan någon tilläggsavgift införs - vare sig generell eller gällande endast en viss hamn - skall varsel lämnas och, på begäran, konsultationer hållas i enlighet med förfarandet i denna kod mellan den berörda konferensen och de andra parter som direkt påverkas av tilläggsavgiften och som enligt föreskrift i denna kod ar berättigade till atl deltaga i sädana konsultationer, utom när exceptionella omständigheter motiverar omedelbart påläggande av tilläggsavgiften. I sådana fall där en tilläggsavgift har lagts pä ulan föregående konsultation, skall på begäran konsultationer hållas så snart som möjligt därefter. Före sådana konsultationer skall konferenserna framlägga de fakta som enligt deras åsikt motiverar atl tilläggsavgiften läggs pä.

4. Om inte parterna överenskommer an
norlunda, skall, om inte inom en period av 15
dagar efter mottagandet av varsel enligt arti
kel 16, punkl 3. överenskommelse om
tilläggsavgiften uppnåtts mellan de berörda
parter som åsyftas i artikeln, lillämpliga före
skrifter i denna kod om biläggande av tvister
få råda. Om inle de berörda parterna över
enskommer annorlunda, får tilläggsavgiften
emellertid läggas på i avvaktan på tvistens
biläggande. om tvisten fortfarande är olöst

rcmains nnresolved at Ihe end of a period of 30 days after Ihe receini of the abovemen-fioned notice.

(5) In the event of a surcharge being imposed in exceplional circumstances without prior consullation as provided in Artide 16(3). if no agreemenl is reached through subsequent consullations. the relevant provisions for settlement of dispules provided in this Code shall prevail.

(6) Financial loss incurred by Ihe shipping lines members of a conference as a result of any delay on account of consullations and/or other proceedings for resolving dispufes regarding imposition of surcharges in accordance with Ihe provisions of this Code. as compared to the dale from which the surcharge was lo be imposed in terms of the notice given in accordance with Artide 16(3), may be compensaledby an equivalent pro-longalion of the surcharge before its removal. Conversely, for any surcharge imposed by the conference and subsequently determined and agreed to be unjuslificd or excessive as a result of consullations or other procedures prescribed in this Code, Ihe amounts so col-lected or the excess Ihereof as delermined hereinabove. uniess otherwise agreed, shall be refunded lo the parties concerned. if claimed by them. within a period of 30 days of such claim.

vid slutet av en period av 30 dag;ir efter mot-lagandet av ovannämnda varsel.

5. 1 händelse av all en tilläggsavgift läggs på under exceptionella omständigheter- ui;in föregående konsullalion enligt föreskrifterna i artikel 16. punkl 3. och om ingen överenskommelse uppnäs under efterföljande kon-sullalioner. skall lillämpliga regler i denna kod för biläggande av tvister fä råda.

6. Ekonomisk förlusl som linjerederier, som är konferensmedlemmar, åsamkas som ett resultat av försening - på grund av konsultationer och/eller förfaranden för lösande av tvister angående pålägg av tilläggsavgifter i enlighet med föreskrifterna i denna kod - i förhållande iill del datum från vilkel tilläggsavgifter i enlighet med föreskrifterna i denna kod skulle ha pålagts på grund av varsel enligt artikel 16. punkt 3. kan kompenseras genom motsvarande förlängning av tilläggsavgiftens lillämpningstid före dess avskaffande. Omvänt gäller att om del senare som ett resultat av konsultationer eller andra förfaranden fastställda i denna kod. fastslås och överenskommes att en tilläggsavgift p;'ilagd av en konferens är obefogad eller omättlig. skall - om annan överenskommelse ej föreligger - uppburna belopp eller den för höga andelen av sådant belopp fastställda som anges ovan, återbetalas till berörda parter, om dessa så begär, inom 30 dagar efler framställningen av en sådan begäran.

Artide 17

CURRENCY CHANGES

(I) Exchange rale changes, including for-mal devaluation or revaluation, which lead to changes in ihe aggregate operalional costs and/or revenues of the shipping lines members of a conference relating to their operations within the conference provide a valid reason for the inlroduction of a currency adjuslment factor or for a change in the freighl rales. The adjuslment or change shall be such thal in the aggregate the member lines concerned neilher gain nor lose, as far as possible. as a result of the adjuslment or change. The adjuslment or change may take the form of currency surcharges or discounts or of increases or decreases in the freight rales.

Artikd 17 VALUTAKURSÄNDRINGAR

I. Ändringar i valutakurser, inklusive formell devalvering eller revalvering. som leder till ändringar i de sammanlagda driftkosina-derna och/eller intäkterna för linjerederier som är konferensmedlemmar, och som sammanhänger med deras verksamhet inom konferensen, utgör elt giltigt skäl att införa en valulaanpassningsfaklor i frakterna eller för en ändring av dessa. Anpassningen eller ändringen skall företas på ett sådant sätt att - så långt möjligt - respektive medlemsrederier sammanlagt vare sig gör förluster eller vinster som ett resultat av anpassningen eller andringen. Anpassningen eller ändringen kan la formen av valutatilläggsavgifier eller rabatter eller av ökningar eller minskningar av frakten.

(2) Such adjustmenls or changes shall be ubject to noiice, which should be arranged 1 accordance with regional practice, where uch practice exists, and there shall be con-ultations in accordance with the provisions f this Code between the conference con-erned and the other parties directly affecled nd prescribed in this Code as entitled to ■articipale in consullations, save in those ex-eptional circumstances which warrant im-lediate imposition of the currency adjust-lenl factor or freight-rate change. In the veni thal this has been done without prior onsultations, consullations shall be held as oon as possible thereafter. The consulta-ions should be on the application, size and late of implementation, of the currency ad-jstment factor or freight-rate change, and he same procedures shall be followed for his purpose as are prescribed in Artide 16(4) nd (5) in respect of surcharges. Such consul-ations should lake place and be completed vithin a period not exceeding 15 days from he dale when the intention to apply a curten-y surcharge or to effect a freight-rate change s announced.

(3) If no agreemenl is reached within 15 lays through consullations, the relevant pro-'isions for settlement of dispules provided in his Code shall prevail.

(4) The provisions of Artide 16(6) shall ap-)ly, adapted as necessary, to currency ad-ustmenl faclors and freighl-rate changes lealt with in the present Artide.

2. Sädana anpassningar eller ändringar skall varslas i överensstämmelse med regional sedvänja, där sådan sedvänja finns: därtill skall i överensstämmelse med föreskrifterna i denna kod konsultationer hållas mellan den berörda konferensen och de andra parter som detta direkt angår och som enligt denna kod är berättigade all deltaga i konsultationer, utom i de undantagsfall som kräver ett omedelbart införande av valutaanpassningsfak-torn eller fraktändringen. I den händelse detta har gjorts utan föregående konsultationer skall konsultationer hållas sä snart som möjligt därefter. Konsultationerna bör gälla valutaanpassningsfaklorns eller fraktändringens rillämpning, storlek och datum för införande, varvid samma förfarande skall gälla som föreskrivs i artikel 16, punkl 4 och 5. med avseende på tilläggsavgifter. Sädana konsultationer bör äga rum och avslutas inom en period som inle får överstiga 15 dagar från den dag då avsikten att tillämpa en valutatill-läggsavgift eller företaga en fraktändring tillkännages.

3. Om konsultationerna inte inom 15 dagar leder till att en överenskommelse uppnås, skall tillämpliga föreskrifter för biläggande av tvister givna i denna kod följas.

4. Bestämmelserna i artikel 16, punkl 6, skall med erforderliga korrigeringar tillämpas på valutaanpassningsfaktorer och fraktändringar som behandlas i denna artikel.

member lines provide regular, adequale and efficienl service of the required frequency on the routes (liey serve and shall arrange such services so as to avoid as far as possible bunching and gapping of sailings. Conferences should also lake into consideration any special measures necessary in arrangning services lo handle seasonal variations in cargo volumes.

(2) Conferences and other parties prescribed in this Code as entitled lo participale in consullations, including appropriate aulhorities if they so desire, should keep under review. and should mainlain dose co-operation regarding. the demand for shipping space, (he adequacy and suilability of service, and in particular Ihe possibilities for rationalizalion and for increasing the efficien-cy of services. Benefits identified as accruing from rationalizalion of services shall be fairiy reflected in the level of freighl rales.

(3) In respect of any port for which conference services are supplied only subject to the availabiliiy of a specified minimum of cargo. thal minimum shall be specified in the tariff. Shippers should give adequate noiice of the availabiliiy of such cargo.

deras medlemmar rillhandahåller regelbunden, tillräcklig och effektiv trafik med erior-derlig turtäthet pä de rutter de Irafikernr och skall ordna trafiken så att man i görligaste män undviker såväl anhopning av fartyg som långa uppehåll mellan avgångar Konferenser skall också överväga alla särskilda åtgärder som är nödvändiga när det gäller atl inrätta trafiken med hänsyn till säsongmässiga variationer i laslmängd.

2. Konferenser och andra parter, som enligt denna kod ar berältigade all deltaga i konsultationer, inklusive behöriga myndigheter om de så önskar, bör i nära samarbete övervaka efterfrågan pä lastutrymme, trafikens tillräcklighet och lämplighet och - i synnerhet — möjligheterna atl rationalisera trafiken och öka dess effektivitet. Vinster som uppstår genom rationalisering av trafiken skall rättvist återspeglas i fraklnivån.

3. När det gäller hamnar som konferensen trafikerar endast om lastmängden uppgår till ett angivet minimum., skall detla minimum anges i tariffen. Avlastarna skall ge lämplig varsel om all en sådan lastniängd finns tillgänglig.

Artide 21 REPRESENTATION

Conferences shall eslablish local representation in all countries served, except that where there are practical reasons to the con-trary the representation may be on a regional basis. The names and addresses of representatives shall be readily available. and these representatives shall ensure that the views of shippers and conferences are made rapidly known to each other with a view to expedil-ing prompt decisions. When a conference considers it suitable, il shall provide for adequale delegation of powers of decision to ils representatives.

Artikel 21 REPRESENTATION

Konferenser skall ha lokal representation i alla länder som de trafikerar, men där praktiska skäl talar emot det kan regional representation inrättas. Representanternas namn och adress skall finnas lätt tillgängliga, och representanterna skall säkerställa alt avlastarna och konferenserna skyndsamt får del av varandras synpunkter för all få fram snabba beslut. När en konferens anser del ändamålsenligt skall den sötja för att rätten att fatta beslut i lämplig omfattning delegeras till representanterna.

'ART TWO

:HAPTER VI:

'ROVISIONS AND MACHINERY FOR SETTLEMENT OF DISPUTES

\. GENERAL PROVISIONS

\rticlc 23

(1) The provisions of this chapter shall ap-
ily whenever there is a dispute relating lo the
ipplicalion or operation of the provisions of
his Code between the following parties:

(a) a conference and a shipping line;

(b) the shipping lines members of a conference;

(c) a conference or a shipping line member hereof and a shippers' organization or repre-;entalives of shippers or shippers; and

(d) two or more conferences.

For the purposes of this chapter the term 'party" means the original parties to the dispute as well as third parlies which have oined the proceedings in accordance with (a) >f Arlicle 34.

(2) Dispules between shipping lines of the ame flag. as well as those between organiza-ions belonging to the same counlry, shall be etlled within the framework of the national urisdiction of thal country, uniess this cre-iles serious difficulties in the fulfilment of the )rovisions of this Code.

(3) The parties to a dispute shall first at-empt lo sellie it by an exchange of views or lirecl negotiations with the intention of find-ng a mutually salisfactory solution.

(4) Dispules between Ihe parties referred o in Artide 23( I) relating lo:

(a) refusal of admission of a national ship-

DELTVÅ

KAPITEL VI

FÖRESKRIFTER OCH TILLVÄGAGÅNGS-SÅTT FÖR BILÄGGANDE AV TVISTER

A. ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER Artikd 23

1. Föreskrifterna i detta kapitel skall tilläm
pas närhelsl en tvist uppkommer rörande lill-
lämpningen eller verkställandet av föreskrif
terna i denna kod mellan följande parter:

a) en konferens och ett linjerederi;

b) linjerederierna som är medlemmar av en konferens;

c) en konferens eller elt linjerederi som är medlem därav och en avlastarorganisation eller företrädare för avlastare eller avlastare: och

d) tvä eller flera konferenser.

I delta kapitel skall med beteckningen "part" förslås de ursprungliga parterna i tvisten såväl som tredje parter som har anslutit sig till förhandlingarna i enlighet med artikel 34, stycke a.

2. Tvister mellan linjerederier under
samma flagg, såväl som mellan organisa
tioner som hör hemma i samma land. skall
biläggas inom ramen för delta lands nationel
la jurisdiktion, om inle detla skapar allvarliga
svårigheter i uppfyllandet av föreskrifterna i
denna kod.

3. Parterna i en tvist skall i första hand försöka alt bilägga den genom meningsutbyte eller direkta förhandlingar med målsättningen atl finna en ömsesidigt tillfredsställande lösning.

4. Tvister mellan de parter som anges i artikel 23, punkl I, angående:

a) alt ett nationellt linjerederi vägrats in-

ping line to a conference serving the foreign trade of the country of thal shipping line;

(b) refusal of admission of a third-country shipping line to a conference;

(d) inconsistency of a conference agree
menl with this Code;

(e) a general freighl-rate increase;

(f) surcharges;

(g) changes in freight rales or the imposi
tion of a currency adjuslment factor due to
exchange ruie changes;

(h) participalion in irade; and

(i) the form and terms of proposed loyalty arrangements

which have not been resolved through an exchange of views or direci negotiations shall, at the request of any of ihe parties lo the dispute, be referred lo inlernalional manda-lory conciliation in accordance with ihe provisions of this chapter.

trade i en konferens, som betjänar del linjerederiels hemlands utrikeshandel;

b) atl ett tredje-lands linjerederi vägr;its inträde i en konferens;

c) uteslutning ur en konferens;

d) bristande överensstämmelse mellan elt
konferensavial och denna kod;

e) en allmän höjning av Irakier;
O tilläggsavgifter;

g) ändringar i frakter eller införandet av v.ilutaunpassningsfaktor pä grund av valutakursändringar;

h) marknadsandelar; och

i) formen och villkoren för föreslagna lojaliletsarrangemang,

som inte har lösts genom meningsutbyte eller direkta förhandlingar, skall, på begäran av part i tvisten, hänskjutas till internationell obligatorisk förlikning i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel.

Artide 24

(1) The conciliation procedure is initiated al the request of one of the parlies lo ihe dispute.

(2) The requesi shall be made:

(a) in dispules relating lo membership of conferences: nol laier than 60 days from the dale of receipt by the applicani of the conference decision, including the reasons iherefor, in accordance with Artides 1(4) and 4(3);

(b) in dispules relating lo general freighl-rate increases: not laler (han the dale of expiry of the period of noiice specified in Arlicle 14(1);

(c) in dispules relating lo surcharges: not låter than the date of expiry of the 30-day period specified in Artide 16(4) or, where no noiice has been given, nol låter than 15 days from the date when the surcharge was put into effect; and

(d) in dispules relating to changes in
freight rales or the imposition of a currency
adjuslment factor due to exchange rale
changes: not låter than five days after the
dale of expiry of the period specified in Arti
de 17(3).

(3) The provisions of Artide 24(2) shall nol
apply lo a dispute which is referred to inler
nalional mandatory conciliation in accor
dance with Artide 25(3).

Artikd 24

1. Förlikningsförfarandet inledes pä be
gäran av en av parterna i tvisten.

2. Begäran skall inges:

a) i tvister angående medlemskap i konfe
renser: inte senare än 60 dagar frän den dag
då sökanden mottog konferensens beslut och
skälen därför, i enlighet med artiklarna I,
punkt 4, och 4, punkt 3;

b) i tvister angående allmänna frakihoj-ningai': inle senare an all liden för den varselperiod som anges i artikel 14, punkt I, löpt ui;

c) i tvisler angående tilläggsavgifter: inte senare än all tiden för den 30-dagarsperiod som anges i artikel 16, punkl 4, löpt ut eller, om ingen avisering har givils, inte senare än 15 dagar från del datum dä tilläggsavgiften sattes i kraft; och

d) i tvister angående ändringar i frakter
eller införande av valulaanpassningsfaklor på
grund av valutakursändringar: inte senare än
fem dagar efler atl tiden för den period som
anges i artikel 17, punkt 3, löpi ut.

3. Föreskrifterna i artikel 24, punkl 2. skall
inle tillämpas på en tvist som är hänskjuien
till internationell obligatorisk förlikning i en
lighet med artikel 25, punkl 3.

(4) Requests for conciliation in dispules other than those referred lo in Artide 24(2) may be made al any lime.

(5) The lime-limits specified in Artide 24(2) may be exlended by agreemenl between the parlies.

(6) A requesi for conciliation shall be considered to have been duly made if it is proved thal the request has been sent lo the other party by registered letter, telegram or tele-printer or has been served on it within the lime-limits specified in Artide 24(2) or (5).

(7) Where no request has been made within the lime-limits specified in Artide 24(2) or (5), the decision of the conference shall be final and no proceedings under this chapter may be broughl by any party to the dispute lo challenge that decision.

4. Begäran om förlikning i tvister, andra än dem som anges i artikel 24, punkt 2, kan inges vid vilken tidpunkt som helst.

5. Tidsgränserna som anges i artikel 24. punkl 2, kan utsträckas genom överenskommelse mellan parterna.

6. En begäran om förlikning skall anses ingiven i vederbörlig ordning om det bevisas att den har avsänls till den andra parten i rekommenderat brev, telegram eller telex eller har delgivits inom de tidsgränser som anges i artikel 24, punkl 2 eller 5.

7. Om ingen begäran har ingivits inom de tidsgränser som anges i artikel 24, punkt 2 eller 5, skall konferensens beslut vara slutgiltigt och inga förhandlingar enligt detta kapitel kan lagas upp av någondera parlen i tvisten för att bestrida det beslutet.

Artide 25

(1) Where the parties have agreed that dis
pules referred to in Artide 23(4) (a), (b), (c),
(d), (h) and (i) shall be resolved through pro
cedures other than those established in that
Artide, or agree on procedures to resolve a
particular dispute that has arisen between
them, such dispules shall, al the request of
any of the parties to the dispute, be resolved
as provided for in their agreemenl.

(2) The provisions of Arlicle 25(1) apply also lo the dispules referred lo in Artide 23(4) (e), (f) and (g), uniess national legislation, rules or regulalions prevent shippers from having this freedom of choice.

(3) Where conciliation proceedings have been initiated, such proceedings shall have precedence över remedies available under national law. If a party seeks remedies under national law in respect of a dispute to which this chapter applies without invoking the procedures provided for in this chapter, then, upon the request of a respondenl to those proceedings, they shall be stayed and the dispute shall be referred to the procedures defined in this chapter by ihe court or other authorily where the national remedies are sought.

Artikd 25

1. Om parterna har överenskommit alt tvis
ter som avses i artikel 23, punkt 4, stycke a,
b, c, d, h och i, skall avgöras genom andra
förtaranden än dem som anges i den artikeln
eller om de enas om förfarande för atl lösa en
viss tvist som har uppställ mellan dem, skall
sådana tvister, på begäran av någondera par
ten i tvisten, biläggas så som föreskrives i
deras överenskommelse.

2. Föreskrifterna i artikel 25, punkt I, till-lämpas också på de tvisler som nämns i artikel 23, punkt 4, stycke e, f och g, om inle nationell lagstiftning, regler eller förordningar fråntager avlastarna denna valfrihet.

3. Om förlikningsförhandlingar har inletts, skall sådana förhandlingar ha företräde framför rättsmedel som tillhandahälles enligt nationell lag. Om en part vill utnyttja rättsmedel enligt nationell lag med hänseende pä en tvist, på vilken detla kapitel är tillämpligt, utan att åberopa de förfaranden som föreskrives i delta kapitel, skall, på begäran av en svarande, förhandlingarna avbrytas och tvisten — av den domstol eller annan myndighet där de nationella rättsmedlen begärts -hänskjutas till de förläranden som bestäms i detta kapitel.

tions such capacity as is necessary for the application of the provisions of this chapter. in particular:

(a) a conference or a shippers' organization may inslitute proceedings as a party or be named as a party lo proceedings in its colleclive capacity;

(b) any nolification to a conference or shippers' organization in its colleclive capacity shall also constitute a nolification lo each member of such conference or shippers' organization;

(c) a nolification to a conference or shippers' organization shall be transmitied to the address of the head office of the conference or shippers' organization. Each conference or shippers' organization shall register the address of ils head office with the Regislrar appointed in accordance with Artide 46(1). In the event that a conference or a shippers' organization fails to register or has no head office, a nolification lo any member in the name of the conference or shippers' organization shall be deemed to be a nolification to such conference or organization.

(2) Acceptance or rejection by a conference or shippers' organization of a recommendation by conciliators shall be deemed to be acceptance or rejection of such a recom-mendaiion by each member thereof.

sådan behörighet som är nödvändig för lill-lämpningen av föreskrifterna i detta kapitel. 1 synnerhet så att:

a) en konferens eller en avlastarorganisation kan inleda förhandlingar som part eller anges som part i förhandlingar i sin kollekliva egenskap;

b) varje underrättelse till en konferens eller avlastarorganisation i dess kollektiva egenskap skall också utgöra en underrättelse iill varje medlem av sådan konferens eller avlastarorganisation;

c) underrättelse till en konferens eller avlastarorganisation skall sändas till adressen för den konferensens eller den avlasiaror-ganisationens huvudkontor. Varje konferens eller avlastarorganisation skall registrera adressen till sill huvudkontor hos den regist-rator, som utnämnts i enlighet med artikel 46, punkt I. Om en konferens eller en avlastarorganisation underlåter att registrera adressen eller inle har något huvudkontor, skall en underrättelse till vilken som helst av medlemmarna i konferensens eller avlastarorganisa-tionens namn anses vara en underrättelse till sådan konferens eller avlastarorganisation.

2. Om en konferens eller avlastarorganisation godtager eller förkastar en rekommendation av förlikningsmännen, skall varje medlem av konferensen/avlasiarorganisaiionen anses ha godtagit eller förkastat rekommendationen.

B. INTERNATIONAL MANDATORY CONCILIATION

Artide 28

In inlernalional mandatory conciliation the appropriate aulhorities of a Contracting Party shall, if they so request, participale in the conciliation proceedings in support of a party being a national of that Contracting Party, or in support of a party having a dispute arising in the coniexl of the foreign trade of that Contracting Party. The appropriate authorily may alternatively aci as an observer in such conciliation proceedings.

B. INTERNATIONELL OBLIGATORISK FÖRLIKNING

Artikd 28

Vid internationell obligatorisk förlikning skall behöriga myndigheter i en fördragsslutande stal, om de så önskar, deltaga i förlikningsförhandlingarna föratt bistå antingen en part som är av den fördragsslutandc staiens nalionaiilet eller en part i en tvist som uppkommit i samband med vederbörande for-dragsslutande stats utrikeshandel. Den behöriga myndigheten kan aliernativi uppträda som observatör vid sådana lörlikningsför-handlingar.

rtlcle 29

(1) In intern;tlional mandatory conciliation ie proceedings shall be held in the place nanimously agreed lo by the parlies or, fail-ig such agreemenl, in Ihe place decided pon by the conciliators.

(2) In delermining the place of conciliation roceedings the parlies and the conciliators hall take inio account, inter alia, countries /hich are closely connecied with Ihe dispute, earing in iniiid the counlry of the shipping ne concerned and. especially when the dis-ute is relaied lo cargo, the country where rie cargo originaies.

Artikd 29

1. Vid inlernalionell obligatorisk förlikning
skall förhandlingarna hällas på den plats, som
parterna enhälligt överenskommer om eller,
om sådan överenskommelse inte uppnås, på
den plats, som förlikningsmannen bestäm
mer.

2. När parterna och förlikningsmännen
skall bestämma platsen för förlikningsför
handlingarna skall de laga i beaktande bl. a.
de länder som är nära förbundna med tvisten,
och därvid ha i åtanke det berörda linjerede
riels land och, särskilt om tvisten gäller las
ten, del land varifrån denna härrör.

irticle 30

(1) For the purposes of this chapter an In-
:rnalional Panel of Conciliators shall be es-
ablished, consisting of experts of high repute
■r experience in the fields of law, economics
'f sea transport, or foreign trade and finance,
s determined by the Contracting Parties se-
ecling them, who shall serve in an indepen-
lent capacity.

(2) Each Contracting Party may at any ime nominaie members of the Panel up to a otal of 12, and shall communicate Iheir lames to the Regislrar. The nominations hall be for periods of six years each and may le renewed. In ihe event of the dealh, inca-lacity or resignation of a member of the Pan-I, the Contracting Party which nominated uch person shall nominaie a replacement for he remainder of his term of office. A nomi-lation lakes effect from Ihe dale on which the ommunicalion of the nomination is received ly the Regislrar.

(3) The Regislrar shall mainlain the Panel ist and shall regulariy inform the Contracting 'arlies of the composition of the Panel.

Artikd 30

1. För delta kapitels syften skall en internationell grupp av förlikningsmän inrättas, bestående av experter med högt anseende eller erfarenhet inom juridik, sjöiransporiekonomi eller utrikeshandel och finansiering, som del bestäms av de lördragsskitande parterna som utser dem; de utsedda skall handla i en oberoende funktion.

2. Varje lördragssluiande part kan när som helst utnämna medlemmar av gruppen intill elt antal av 12, och skall meddela deras nanm till regislraiorn. Utnämningarna gäller sex-ärsperioder och kan förnyar. I händelse av en gruppmedlems död, oförmåga eller avsägelse skall den lördragssluiande part som uinämni vederbörande utnämna en ersättare för återstoden av hans tjänstgöringstid. En uinäm-ning gäller frän och med den dag dä regislraiorn mottagit meddelande om utnämningen.

3. Regislraiorn skall föra en förteckning över gruppmedlemmarna och skall regelbundet informera de fördragsslutandc parterna om gruppens sammansällning.

Prop. 1983/84:17

any information from the parties, and, on the basis thereof, submil lo the parties a recommendation for the settlement of the dispute.

(3) The parties shall co-operaie in good faith with the conciliators in order to enable them lo carry oul Iheir functions.

(4) Subject to the provisions of Artide 25(2), the parties lo the dispute may at any time during the concilialion proceedings decide in agreemenl to have recourse lo a dif-ferent procedure for the settlement of their dispute. The parties to a dispute which has been made subject lo proceedings other than those provided for in this chapter may decide by mutual agreemenl to have recourse to inlernalional mandatory conciliation.

fordra all slags information frän parterna och, på grundval därav, förelägga parterna en rekommendation för biläggande av tvisten.

3. Parterna skall uppriktigt samarbeta med föriikningsmännen för all möjliggöra för dem alt utöva sina funktioner.

4. Med beaktande av föreskrifterna i artikel 25, punkt 2, kan parterna i tvisten vid vilken lidpunkt som helst under föriikningsförhand-lingarna gemensamt besluta atl utnyttja ett annal förfarande för biläggande av deras tvist. Parterna i en ivisl, vilken har blivit föremål för andra förhandlingar än dem som föreskrivs i delta kapitel, kan genom ömsesidig överenskommelse besluta att utnyttja internationell obligatorisk förlikning.

Artide 32

(1) The conciliation proceedings shall be conducted eilher by one conciliator or by an uneven number of conciliators agreed upon or designated by Ihe parlies.

(2) Where the parties cannot agree on the number or the appointment of the conciliators as provided in Artide 32(1), the conciliation proceedings shall be conducted by three conciliators, one appointed by each party in the slalement(s) of claim and reply lespec-tively, and the third by the two conciliators thus appointed, who shall act as chairman.

(3) If the reply does not name a conciliator to be appointed in cases Where Artide 32(2) would apply, the second conciliator shall, within 30 days following the receipt of the siaiement of claim, be chosen by lot by ihe conciliator appointed in the staiemeni of claim from among the members of the Panel nominated by the Contracting Party or Parties of which the respondent(s) is (are) a na-tional(s).

(4) Where the conciliators appointed in accordance with Artide 32(2) or (3) cannot agree on Ihe appointment of the ihird conciliator within 15 days following the date of the appointment of the second conciliator, he shall, wiihin Ihe following 5 days be chosen by lot by the appointed conciliators. Prior lo the drawing by lot:

(a) no member of ihe Panel of conciliators having Ihe same nationality as eilher of the

3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Artikel 32

1. Förlikningsförhandlingarna skall genomföras antingen av en förlikningsman eller av ett ojämnt antal föriikningsmän, vilka parterna har enats om eller ulsett.

2. Om parterna inte kan enas om antalet eller utnämningen av föriikningsmännen som föreskrivs i artikel 32, punkl 1, skall förlik-ningsförhandlingarna föras av tre föriikningsmän; vardera parten skall i käromålel respektive svarsskrivelsen/skrivelserna utnämna en förlikningsman, varpå de två sålunda utnämnda förlikningsmännen utser den tredje, vilken skall vara ordförande.

3. Om svarsskrivelsen inle namnger en förlikningsman, som skall utnämnas i de fall dar artikel 32, punkl 2, tillämpas, skall, inom 30 dagar efter mottagandet av käromälet. den förlikningsman som iilnänints i käromälet utse den andre förlikningsmannen genom lottdragning bland de gruppmedlemmar som utnämnts av den/de lördragssluiande parten/parterna och som är av samma nationalitet som svaranden (a).

4. Om de förlikningsmän som utnämnts i
enlighet med artikel 32, punkt 2 eller 3, inle
kan enas om utnämningen av den tredje för
likningsmannen inom 15 dagar efter dagen för
utnämningen av den andre förlikningsman
nen, skall han, inom de följande lem dagarna,
väljas genom lottdragning av de utnämnda
förlikningsmännen. Före lottdragningen skall
följande beaktas:

a) ingen medlem av föilikningsmannagrnp-pen som är av samma nationaliiei som ender;i

Artide 33

(1) Where several parlies requesi concilialion with the same respondenl in respect of the same issue, or of issues which are closely connecied, that respondenl may request the consolidaiion of those cases.

(2) The request for consolidaiion shall be consiedered and decided upon by majority vote by the chairmen of the conciliators so far chosen. If such request is allowed, the chairmen will designate the conciliators to consider the Consolidated cases from among the conciliators so far appointed or chosen, provided that an uneven number of conciliators is chosen and thal the conciliator first appointed by each party shall be one of the conciliators considering the consolidaled case.

Artikd 33

1. Om flera parter begär förlikning med
samma svarande avseende samma tvisiefråga
eller tvistefrågor som är nära sammanhäng
ande, kan svaranden begära sammanläggning
av dessa fall.

2. Begäran om sammanläggning skall
granskas och beslut fattas genom majoritets
votering av ordförandena för de dittills valda
förlikningsmännen. Om sådan begäran bevil
jas, utser ordförandena de förlikningsmän,
som skall granska de sammanlagda fallen,
bland de förlikningsman som dittills är ut
nämnda eller valda, förutsatt atl ett ojämnt
antal förlikningsmän väljes och alt den förlik
ningsman som först utnämnts av varje part
skall vara en av de förlikningsmän som grans
kar del sammanlagda fallet.

Arlicle 34

Any party, other than an appropriate authorily referred to in Arlicle 28, if conciliation has been initiated, may join in the proceedings: Eilher

(a) as a party, in case of a direci economic
interest,

(b) as a supporting party lo one of the
original parties, in case of an indirecl eco
nomic interest, uniess eilher of the original
parties objects to such joinder.

Artikel 34

Om förlikningsförhandlingar har inlelis, kan varje annan part än en behörig myndighet, som omnämns i artikel 28, ansluta sig till förhandlingarna:

antingen

a) som part, i händelse av ett direkt ekono
miskt intresse;

eller

b) som understödjande purt till en av de
ursprungliga parterna, i händelse av eu indi
rekt ekonomiskt intresse, om inle endera av
de ursprungliga parterna motsätter sig sådan
anslutning.

ceedings commence or thereafter, bul nol laler than the lime of submission fo evidence lo the conciliators. Failing such agreemenl, the law which in the opinion of the conciliators is most closely connecied with the dispute shall be applicable.

(3) The conciliators shall not decide ex
acqito et bono upon the dispute uniess Ihe
parties so agree after the dispute has arisen.

(4) The conciliators shall nol bring a finding of non liquet on Ihe ground of obscuriiy of the law.

(5) The conciliators may recommend those remedies and reliefs which are provided in the law applicable to Ihe dispute.

mer om vid liden för förlikningsförhandlingarnas inledande eller därefter, dock inte senare än vid tiden för framläggande av bevismaterial för förlikningsmännen. I avsaknad av sådan överenskommelse skall den lag rillämpas, vilken enligt förlikningsmannens bedömning närmast anknyter till tvisten.

3. Förlikningsmännen skall inte avgöra
tvisten ex aequo et bono (efter rätt och bil
lighet), om inte parterna så överenskommer
efter det all tvisten har uppkommit.

4. Förlikningsmännen skall inle avge utlä-landet "non liquet" (frågan är oklar) på grund av oklarhel i lagen.

5. Förlikningsmiinnen kan rekommendera de rältsföljder som anvisas i den lag som till-lämpas på tvisten.

Artide 37

(1) Uniess the parlies have agreed before,
during or after the conciliation procedure
thal the recommendalion of the conciliators
shall be binding, the recommendalion shall
become binding by acceptance by the parties.
A recommendation which has been accepted
by some parties to a dispute shall be binding
as belween those parties only.

(2) Acceptance of the recommendation must be communicated by the parties to the conciliators, al an address specified by them, not laler than 30 days after receipt of the nolification of Ihe recommendalion; otherwise, it shall be considered that the recommendalion has not been accepled.

(3) Any party which does nol accept the recommendation shall nolify the conciliators and the other parties, within 30 days following the period specified in Artide 37(2), of its grounds for rejection of the recommendalion, comprehensively and in writing.

(4) When the recommendation has been accepted by parties, the conciliators shall immediately draw up and sign a record of settlement, al which lime the recommendalion shall become binding upon those parlies. If the recommendalion has nol been accepted

Artikd 37

1. Om inte parterna före, under eller efter
föriikningsförfarandet har överenskommit att
förlikningsmännens rekomniendalion skall
vara bindande, skall rekommendationen bli
bindande genom parternas godtagande av
den. En rekommendation, som har godtagits
av några av parterna i en tvist, är bindande
endast för dessa parter.

2. Godtagande av rekommendationen
måste meddelas till förlikningsmannen, på av
dem angiven adress, av parterna inle senare
än 30 dagar efter mottagandet av underrät
telse om rekommendationen; i annal fall sk;ill
del anses att rekommendationen inte har god
tagits.

3. Varje part som inle godtager rekommendationen skall inom 30 dagar efler den period som anges i artikel 37, punkt 2, delaljeral oeh skriftligen meddela förlikningsmännen och de andra parterna sina skäl för förkastande av rekommendationen.

4. Om rekommendalionen har godtagits av parterna, skall förlikningsmannen omedelbart upprätta och underieckn;i ett protokoll om biläggande av tvisten, vid vilken tidpunkt rekommendationen skall bli bindande for dessa parter. Om rekommendationen inte li;ir

by all parties, Ihe conciliators shall draw up a report with respect lo those parties rejecting Ihe recommendation, noling the dispute and Ihe failure of those parties to setlie the dispute.

(5) .A recommendation which has become binding upon the parlies shall be implemented by them immediately or al such låter lime as is specified in the recommendalion.

(6) Any party may make its acceptance condiiional upon acceptance by all or any of the other parties lo the dispute.

godtagils av alla parter, skall förlikningsmännen, med avseende på de parter som förkastar rekommendalionen, sammanställa en rapport, i vilken anges atl tvist föreligger och all dessa parter inle lyckats bilägga tvisten.

5. En rekommendation som har blivit bindande för parterna skall tillämpas av dem omedelbart eller vid den senare tidpunkt som anges i rekommendationen.

6. Varje part kan sätta som villkor för sitt godtagande atl alla eller några av de andra pai-terna också godtager den.

Artide 39

(1) Each Contracting Party shall recognize a recommendalion as binding belween the parties which have accepted il and shall, subject to the provisions of Arlicle 39(2) and (3), enforce, at the request of any such party, all obligations imposed by the recommendalion as if it were a final judgement of a court of that Contracting Party.

(2) A recommendation shall nol be recognized and enforced at the requesi of a party referred lo in Artide 39(1) only if the court or other competent authorily of the country where recognition and enforcement is sought is salified that;

(a) any party which accepted the recommendalion was, under the law applicable to it, under some legal incapacily al the time of acceptance;

(b) fraud or coercion has been used in ihe making of the recommendalion;

(il) (lie composirion of the conciliators, or

Artikd 39

I. Varje fördragsslutande part skall erkänna en rekommendation som bindande mellan de parter som har godtagit den och skall, med beaktande av föreskrifterna i artikel 39, punkt 2 och 3, på begäran av nägon sådan pari, verkställa alla förpliktelser ålagda genom rekommendationen som om denna vore en slutlig dom av en domstol i den fördragsslutandc staten.

2. En rekommendation skall inte erkännas och verkställas på begäran av part som åsyftas i artikel 39, punkl I. om domstol eller annan behörig myndighet i det land, där erkännande och verkställande begäres, är övertygad om alt:

a) någon av de parter, som godtagit rekom
mendationen, inte vid tiden för godtagandet
hade full rältskapacilet enligt den lag som är
tillämplig på den;

b) bedrägeri eller tvång har använts vid
utformningen av rekommendationen;

c) rekommendalionen står i strid med grun
derna för rättsordningen (ordre public) i det
land där verkställighet begärs; eller

d) förlikningsmännens sammansällning el-

Artide 40

(1) Where the recommendation has been accepted by all the parlies. the recommendation and the reasons therefor may be published with the conseni ofall the parties.

(2) Where the recommendation has been rejected by one or more of the parties bul has been accepled by one or more of the parlies:

(a) the party or parties rejecting the recommendalion shall publish ils or their grounds for rejection, given pursuant to Artide 37(3). and may at the same time publish the recommendation and the reasons Iherefor;

(b) a party which has accepted the recommendation may publish the recommendation and the reasons therefor; it may also publish the grounds for rejection given by any other party uniess such olher party has already published its rejection and the grounds therefor in accordance with Artide 40(2) (a).

(3) Where the recommendation has not
been accepted by any of the parties, each
party may publish the recommendation and
the reasons therefor and also its own rejec
tion and the grounds therefor.

Ariikd 40

1. Om rekommendationen har godtagils av
alla parter, kan rekommendalionen och skä
len därför offentliggöras med samtycke av
alla parterna.

2. Om rekommendationen har förkastals
av en eller flera parter men har godtagils av
en eller flera parter:

a) skall den part eller de parter, som förkastar rekommendationen, offentliggöra sina i enlighet med artikel 37, punkt 3, givna skäl för förkastandet och de kan samtidigt offentliggöra rekommendationen och skälen därför;

b) fär en part som har godtagit rekommendationen offentliggöra rekommendationen och skälen därför; den parten kan också offentliggöra de skäl för förkastande, som givits av nägon annan part, om inte denna andra part redan har offentliggjort sitt förkastande och skälen härför i enlighet med artikel 40, punkt 2, stycke a.

3. Om rekommendationen inte har godta
gits av någon part, kan varje part offentlig
göra rekommendationen och skälen därför
och även sitt eget förkastande och grunderna
för detta.

Artide 43

(1) (a) The costs of Ihe conciliators and all
costs of the administration of the conciliation
proceedings shall be borne equally by the
parlies to the proceedings. uniess they agree
otherwise.

(b) When the conciliation proceedings have been initiated, the conciliators shall be entitled to require an advance or security for the costs referred to in Artide 43( 1) (a).

(2) Each party shall bear all expenses it incurs in connexion with the proceedings, uniess the parties agree otherwise.

(3) Nolwithstanding the provisions of Artide 43(1) and (2), the conciliators may. having decided unanimously that a party has broughl a claim vexatiously or frivolously, assess againsl that party any or all of the costs of other parties lo the proceedings. Such decision shall be final and binding on all the parties.

Artikd 43

1. a) Kostnaderna för förlikningsmän och
alla kostnader för genomförandel av förlik
ningsförhandlingarna skall bäras lika av par
terna i förhandlingarna, om dessa inle över
enskommer annorlunda.

b) Om föriikningsförhandlingarna har inletts, skall förlikningsmännen vara berättigade all begära förskott eller säkerhet för täckande av de kostnader som avses i artikel 43. punkt 1. stycke a.

2. Varje part skall bära alla utgifter som den ådrager sig i samband med förhandlingarna, om inte parterna överenskommer annorlunda.

3. Oavsett föreskrifterna i artikel 43, punkt I och 2. kan förlikningsmannen, sedan de enhälligt beslutat all en part har framställt anspråk av okynne eller utan orsak, belasta den parlen med alla eller en del av de andra parternas förhandlingskostnader. Ett sådant beslut är slutligt och bindande för alla parter.

Artide 44

(1) Failure of a party lo appear or lo pre
sent its case at any slage of the proceedings
shall nol be deemed an admission ofthe other
party's assertions. In thal event, the other
party may, at its choice, request the concilia
tors to dose the proceedings or to deal with
the queslions presented lo them and submil a
recommendalion in accordance with the pro
visions for making redommendations set out
in this Code.

(2) Before closing the proceedings, the
conciliators shall grant Ihe party failing to
appear or lo present its case a period of
grace, nol exceeding 10 days. uniess they are
satisfied thal the party does not intend lo
appear or »o present ils case.

Artikel 44

1. En parts underlåtenhet alt inställa sig eller utföra sin lalan under någon del av förhandlingarna skall inte anses som ett medgivande av den andra partens yrkanden. I sådant fall kan den andra parlen. efter eget val, begära atl förlikningsmännen antingen avslutar förh;indlingarna eller behandlar de frågor som har framlagts för dem och ulformar en rekommendation i enlighet med de föreskrifter för utfärdande av rekommendationer som finns i denna kod.

2. Innan de avslutar förhandlingarna, skall förlikningsmännen bevilja den part. som underlåter alt inställa sig eller utföra sin talan, en frist, som inte får överstiga 10 dagar, såvida de inle är helt säkra på alt den parten inte har för avsikt alt inställa sig eller utföra sin lalan.

Prop. 1983/84:17

(3) Failure lo observe procedural lime-lim
its laid down in this Code or determined by
the conciliators. in particular time-limils re
lating to the submission of slatements or in
formation, shall be considered a failure to
appear in the proceedings.

(4) Where the proceedings have been
closed owing to one party's failure lo appear
or lo present ils case. the conciliators shall
draw up a report notinp that party's failure.

3. Underlåtenhet all iakttiiga de processuella tidsgränser som fastställts i denna kod eller bestämts av förlikningsmännen, i synnerhet tidsgränser som avser inlämnanden av förklaringar eller information, skall betraktas som underlåtenhet all inställa sig vid förhandlingarna.

4. Om förhandlingarna har avslutats på grund av atl en part underlåtit all inställa sig eller ulföra sin talan, skall föriikningsmännen upprätta en rapport i vilken de fastslår partens underlätenhet.

Artide 45

(1) The conciliators shall follow the procedures stipulated in this Code.

(2) The Rules of Procedure annexed (o the present Convention shall be considered as Model Rules for the guidance of conciliators. The conciliators may, by mutual conseni, use, supplement or amend the rules con-tained in the Annex or formulate their own rules of procedure lo Ihe exient thal such supplementary, amended or other rules are not inconsistenl with the provisions of this Code.

(3) If the parties agree that it may be in the interest of achieving an expeditions and inex-pensive solution of the conciliation proceedings. they may mutually agree lo rules of procedure which are not inconsislent with the provisions of this Code.

(4) The conciliators shall formulate their recommendation by consensus or failing that shall decide by majority vote.

(5) The concilialion proceedings shall finish and the recommendation of the conciliators shall be delivered not laler than six months from the date on which the conciliators are appointed. except in the cases referred lo in Artide 23(4) (e), (O and (g), for which the lime-limits in Artides 14(1) and 16(4) shall be valid. The period of six months may be exlended by agreemenl of the parlies.

Artikd 45

1. Förlikningsmännen skall följa det förfarande som fastställts i denna kod.

2. De regler om förfarandet som fogals till denna konvention som bilaga skall anses som typregler till vägledning för förlikningsmännen. Om förlikningsmännen överenskommer därom, kan de använda sig av, göra tillägg till eller ändringar i reglerna i bilagan eller fastställa sina egna regler om förfarandet i den mån sådana kompletterande, ändrade eller andra regler inte står i slrid med föreskrifterna i denna kod.

3. Om parterna enas om att det kan underlätta uppnåendet av ett snabbt och ekonomiskt genomförande av föriikningsförhandlingarna, kan de ömsesidigt överenskomma om förfaringsregler som inte slår i strid med föreskrifterna i denna kod

4. Föriikningsmännen skall utfärda sin rekommendation i enhällighel eller, om enhäl-lighel inte kan uppnås, efter majoritetsbeslut.

5. Förlikningsförhandlingarna skall avslutas och förlikningsmännen utfärda sin rekommendation inte senare än sex månader frän den dag då förlikningsmännen utnämndes, utom i de fall, som omnämnes i artikel 23, punkt 4, stycke e. f och g. för vilka de tidsgränser som angives i artikel 14. punkt 1. och artikel 16, punkt 4, skall gälla. Sexmånaders-perioden kan förlängas genom överenskommelse mellan parterna.

jcneral ofthe United Nations shall, subject to the approval of the General Assembly of Ihe United Nations, and taking into account ihe views expressed by the Contracting Parties, appoint a Regislrar, who may be assisl-ed by such addilional staff as may be necessary for Ihe performance ofthe functions listed in Artide 46(2). Administrative services for the Regislrar and his assistants shall be provided by the United Nations Office al Geneva.

(2) The Regislrar shall perform the following functions in consullation with the Contracting Parlies as appropriate:

(a) mainlain the list of conciliators of Ihe International Panel of Conciliators and regulariy inform the Contracting Pailies of the composition ofthe Panel;

(b) provide the names and addresses ofthe conciliators to the parlies concerned on request;

(c) receive and mainlain copies of requests for concilialion, replies, recommendations, acceplances. or rejedions, including reasons therefor;

(d) furnish on request, and at their cost,
copies of recommendations and reasons for
rejection to the shippers' organizations, con
ferences and governments, subject to the
provisions of Artide 40;

(e) make available information of a non-
confidential nalure on completed concilialion
cases, and without atlribulion to the parties
concerned, for the purposes of preparation of
material for the Review Conference referred
lo in Artide 52; and

(f) the olher functions prescribed for the
Regislrar in Artides 26(1) (c) and 30(2) and
(3).

ralsckrelerare, med förbehåll för Förenta nationernas generalförsamlings godkännande och med hänsyn tagen till de åsikter som uttryckts av de fördragsslutande parterna, utnämna en regislralor, som kan biträdas av sådan ytterligare personal som kan vara erforderiig för utövandet av de funktioner som är förtecknade i artikel 46, punkt 2. Administrativa tjänster skall tillhandahållas regislraiorn och hans medarbetare av Förenta nationernas kontor i Geneve.

2. Regislraiorn skall, i samråd - när sä är lämpligt - med de fördragsslutandc parterna, utöva följande funktioner:

a) föra förteckningen över förlikningsmännen i den internationella förlikningsmannagruppen och regelbundet informera de fördragsslutande parterna om gruppens sammansättning;

b) på begäran tillhandahålla berörda parter förlikningsmännens namn och adresser;

c) mottaga och förvara kopior av begäran om förlikning, svar, rekommendationer, godtaganden eller förkastanden, innefattande skälen därför;

d) med beaktande av föreskrifterna i artikel
40 tillställa avlastarorganisationerna, konfe
renser och regeringar — på deras begäran och
bekostnad - kopior av rekommendationer
och skäl för förkastanden av dem;

e) lillhandahålla information - av icke-för-
trolig natur och utan angivande av de berörda
parterna - om avslutade förlikningsfall för
iordningsslällande av material till den revi
sionskonferens som omnämnes i artikel 52;
och

f) de övriga funktioner som i artiklarna 26,
punkl I. stycke c och artikel 30, punkt 2 och 3
ålägges regislraiorn.

Artide 48

SIGNATURE, RATIFICATION,

ACCEPTANCE, APPROVAL AND

ACCESSION

(1) The present Convention shall remain open for signature as from 1 July 1974 until and including 30 June 1975 at United Nations Headquarlers and shall thereafter remain open for accession.

(2) All States are entitled to become Contracting Parlies to the present Convention by:

(a) signature subject to and followed by ratificalion, acceptance or approval; or

(b) signature without reservation as to ratificalion, acceptance or approval; or

(3) Ratificalion, acceptance. approval or
accession shall be effected by the deposit of
an instrument to this effect with the deposi
lary.

Artikel 48

UNDERTECKNANDE, RATIFICERING,

GODTAGANDE, GODKÄNNANDE OCH

ANSLUTNING

1. Denna konvention skall vara öppen för undertecknande i Förenta nationernas huvudkontor från den I juli 1974 till och med den 30juni 1975 och skall därefter vara öppen för anslutning.

2. Alla stater är berättigade att bli fördragsslutande parter till denna konvention genom;

a) undertecknande med förbehåll för och följt av ratificering, godtagande eller godkännande;

b) undertecknande ulan förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande; eller

c) anslutning.

3. Ratificering, godtagande, godkännande
eller anslutning skall verkställas genom depo
sition av ett instrument därom hos deposita-
rien.

Artide 49

ENTRY INTO FORCE

(I) The present Convention shall enter into force six months after the date on which not less Ihan 24 States, the combined tonnage of which amounts to at leasl 25 per cent of world tonnage, have become Contracting Parties lo it in accordance with Artide 48. For the purpose of the present Artide the tonnage shall be deemed lo be thal contained in Ltoyd's Register of Shipping, Statisiical Tables 1973, table 2 "World Fleels-Analysis by Principal Types", in respect of general cargo (including passenger/cargo) ships and container (fully cellulär) ships, exdusive of the United States reserve fleet and the American and Canadian Greal Lakes Fleets.'

Artikd 49 IKRAFTTRÄDANDE

I. Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter den dag då minst 24 stater, vilkas sammanlagda tonnage uppgår till minst 25% av världstonnaget, har blivit fördragsslutande parter enligt artikel 48. Vad beträffar denna artikel skall med "tonnage" förslås det tonnage som upptages i Lloydss Register of Shipping. Statistiska tabeller 1973. tabell 2 "Väridens handelsflottor - fördelade efter huvudtyper" när del gäller styckegodsfarlyg (även kombinerade passagerar-Zlastfarlyg) och containerfartyg (med fullständig cellindelning) med undanlag av Förenta staternas reservflolta och de amerikanska och kanadensiska flottorna på de Stora sjöarna.'

(2) For each State which thereafter ratifies, iccepls, approves or accedes to it, the pre-enl Convention shall come into force six nonlhs after deposil by such State of the ippropriale instrument.

(3) Any State which becomes a Contracting arty lo the present Convention after the en-ry into force of an amendment shall, failing m expression of a differeni intention by that >tate:

(a) be considered as a Party to the present
konvention as amended; and

(b) be considered as a Party lo Ihe un-
imended Convention in relation lo any Party
o the present Convention not bound by the
imendment.

2. För varje stal. som därefter ratificerar, godtager, godkänner eller ansluter sig till den, skall denna konvention bli gällande sex månader efter stålens deposition av vederbörligt instrument.

3. Varje stal som blir fördragsslutandc part till denna konvention skall, efter ikraftträdandet av en ändring, om den inte meddelar annan avsikt.

a) anses som part till konventionen i dess
ändrade lydelse; och

b) anses som part till den icke ändrade
konventionen i förhållande Iill varje part till
denna konvention som inte är bunden av änd
ringen.

Artide 51 \MENDMENTS

(1) Any Contracting Party may propose )ne or more amendments to the present Con-/ention by communicating the amendments o the deposilary. The deposilary shall circu-ate such amendments among the Contracting Parties, for their acceptance, and among States entitled to become Contracting Parties :o the present Convention which are nol Con-racting Parties, for their information.

(2) Each proposed amendment circulated n accordance with Artide 51(1) shall be Jeemed to have been accepted if no Con-iracting Party communicates an objection thereto to the deposilary within 12 months Following Ihe date of its circulation by the Jeposilary. If a Contracting Party communi-:ates an objection to the proposed amendment. such amendment shall not be considered as accepted and shall nol be put into effecl.

Artikd 51 ÄNDRINGAR

1. Varje fördragsslutande part kan föreslå
en eller flera ändringar i denna konvention
genom att meddela depositarien ändringarna.
Depositarien skall sända ut sådana ändringar
till de fördragsslutande parterna för godta
gande och till stater, som är berättigade att bli
fördragsslutandc parter men inte är det. för
deras information.

2. Varje föreslagen ändring som har sänts
ut enligt artikel 51, punkt 1, skall anses ha
godtagits, om ingen fördragsslutande part
meddelar någon invändning däremot till de
positarien inom 12 månader från den dag då
depositarien utsände den. Om en fördragsslu
tande part meddelar invändning mot den
föreslagna ändringen, skall den inte anses
som antagen och inte träda i kraft.

Arlicle 52

REVIEW CONFERENCES

(DA Review Conference shall be con-vened by the deposilary five years from the date on which the present Convention comes into force to review the working of the Convention, with particular reference to its implementation, and to consider and adopt appropriate amendments.

(2) The deposilary shall. four years from the date on which the present Convention comes into force, seek the views ofall States entitled to atlend Ihe Review Conference and shall, on the basis ofthe views received. pre-pare and circulate a draft agenda as well as amendments proposed for consideration by Ihe Conference.

(31 Further review conferences shall be similarly convened every five years, or at any time after the first Review Conference. at the requesi of one third of the Contracting Parties to the present Convention, uniess the first Review Conference decides otherwise.

(4) Nolwithstanding the provisions of Artide 52(1), if the present Convention has not entered into force five years from the date of the adoption of the Final Act of the United Nations Conference of Plenipotenliaries on a Code of Conduct for Liner Conferences, a Review Conference shall, at the request of one third of the States entitled to become Contracting Parties to the present Convention, be convened by the Secretary-General ofthe United Nations, subject to the approval ofthe General Assembly in order to review the provisions ofthe Convention and its Annex and lo consider and adopt appropriate amendments.

Artikel 52 REVISIONSKONFERENSER

1. En revisionskonferens skall sammankallas av depositarien fem är efter den dag då denna konvention träder i kraft för alt granska konventionens verkan med särskilt hänseende fill dess tillämpning saml för atl pröva och antaga lämpliga ändringar.

2. Depositarien skall, fyra är efter den dag då denna konvention träder i kraft, infordra synpunkter från alla de stater som är berättigade all dellaga i revisionskonferensen och skall, på grundval av de erhållna synpunkterna, iordningställa och utsända ett utkast till dagordning, liksom också ändringar som föreslagits att prövas av konferensen.

3. Ytteriigare revisionskonferenser skall likaledes sammankallas vart femte år eller, på begäran av en tredjedel av de fördragsslutande parterna, när som helst efter den första revisionskonferensen, om inte denna besluta: annoriunda.

4. Utan hinder av föreskrifterna i artikel
52, punkt 1, skall, om denna konvention inte
har trätt i kraft fem år efter dagen för anta
gandet av slutaklen frän Förenta nationerna,'
diplomatkonferens om en uppförandekod föi
linjekonferenser, på begäran av en tredjedc
av de stater som är berättigade (ill atl bl
fördragsslutande parter till denna konven
tion, en revisionskonferens sammankallas a
Förenia nationernas generalsekreterare, un
der förutsätlning av generalförsamlingen
godkännande, för att granska föreskrifterna
denna konvention och dess bilaga samt lör at
pröva och antaga lämpliga ändringar.

(b) the dale on which the present Conven-ion enlers into force in accordance with Arti-Ie49;

(d) reservations to the present Convention
nd the withdrawal of reservations;

(e) the text of the legislative or other mea-
ures which each Contracting Party has taken
n order to implemenl the present Convention
n accordance with Artide 47;

(f) proposed amendments and objections to
iroposed amendments in accordance with
\rticle 51; and

(g) entry into force of amendments in ac-
:ordance with Artide 51(3).

(2) The deposilary shall also undertake uch actions as are necessary under Artide

b) datum för denna konventions ikraftträdande i enlighet med artikel 49;

c) uppsägningar av denna konvention i enlighet med artikel 50;

d) förbehåll mot denna konvention och
återtagandet av förbehåll;

e) texten till lagsliftnings- eller andra åt
gärder som varje fördragsslutande part har
vidtagit för att tillämpa denna konvention i
enlighet med artikel 47;

O föreslagna ändringar och invändningar mot föreslagna ändringar i enlighet med artikd 51; och

g) ikraftträdande av ändringar i enlighet med artikel 51, punkt 3.

2. Depositarien skall också företaga sådana åtgärder som erfordras enligt artikel 52.

\rlide 54

\UrHENTIC TEXTS-DEPOSIT

The original of the present Convention, of vhich the Chinese, English, French, Russian ind Spanish texts are equally authentic, will )e deposiled with the Secretary-General of he United Nations.

IN WITNESS WHEREOF the under-;igned, having been duly authorized to this :flect by their respective governments, have .igned the present Convention, on the dates ippearing opposite their signatures.

Artikel 54

TEXTERNAS VITSORD - DEPONERING Originalet till denna konvention, vars kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention på de dagar som anges mitt för deras underskrifter.

Annex to the Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences

Model Rules of Procedure for International Mandatory Conciliation

Rule I

(1) Any party wishing to inslitute conciliation proceedings under the Code shall address a request to that effect in writing, ac-companied by a statement of claim to the other party, and copied to the Regislrar.

(2) The statement of claim shall:

(a) designate precisely each party to Ihe dispute and stale the address of each;

(b) contain a summary statement of pertinent facls, the issues in dispute and the daimanrs proposal for the settlement of the dispute;

(c) stale whether an oral hearing is desired and, if so. and to the extenl then known, the names and addresses of persons to give evidence, including experts' evidence, for the daimani;

(d) be accompanied by such supporting
documenlalion and relevant agreements and
arrangements entered into by the parlies as
the daimani may consider necessary al the
time of making the claim;

(e) indicaie Ihe number of conciliators re
quired, any proposal concerning the appoint
ment of conciliators, or the name ofthe con
ciliator appointed by the daimant in accor
dance with Artide 32(2); and

(f) contain proposals, if any, regarding
rules of procedure.

(3) The statement of claim shall be dated
and shall be signed by the party.

Bilaga till konventionen om en uppförandekod för linjefonferenser

Typrcgler för förfarandet vid intcrnatiuncll obligatorisk förlikning

Regel 1

1. En part som önskar inleda förliknings-förhandlingar enligt koden skall sända till den andra parlen, och i kopia till regislraiorn, en skriftlig begäran därom, åtföljd av ett käromål.

2. Käromälet skall:

a) exakt namnge varje part i tvisten och deras adress;

b) innehålla en kortfattad redogörelse för aktuella fakta, tvistefrågorna och kärandens förslag för biläggande av tvisten;

c) ange om muntlig förhandling önskas och, om så är fallet och i den utsträckning dä är känt, namn och adress pä de personer, inklusive expertvittnen, som skall vittna för käranden;

d) åtföljas av sådan understödjande doku
mentation och aktuella avtal och arrange
mang som parterna har ingått, vilka käranden
kan anse erforderiiga vid tiden för käromålet;

e) ange begärt antal förlikningsmän och
förslag rörande utnämnandet av förliknings
män eller namnet på den förlikningsman som
käranden utnämner i enlighet med artikel 32,
punkt 2; saml

O innehålla förslag, om sådana finns, angående regler för förfarandet.

3. Käromålet skall dateras och skall under
tecknas av parten.

Rule 2

(1) If the respondenl decides to reply to the claim, he shall, within 30 days following the date of his receipt of the siaiement of claim, transmil a reply to the other party and copied to the Regislrar.

(2) The reply shall:

(a) contain a summary statement of pertinent facls opposed lo the contentions in the statement of claim, the respondent's proposal, if any, for Ihe settlement of the dispute and any remedy claimed by him with a view to the settlement ofthe dispute;

Regd 2

1. Om svaranden beslutar att bemöta käro
målet, skall han, inom 30 dagar frän den dag
dä han mottog käromälet, översända elt svar
fill den andra parten och kopia därav till re
gislraiorn.

2. Svaret skall:

a) innehålla en kortfattad redogörelse för de fakta som svaranden anför som invändning gentemot påståenden i käromålel, hans eventuella förslag för biläggande av tvisten och de rättsmedel som han gör anspråk pä för alt bilägga tvisten;

(b) stale whelher an oral hearing is desired »nd, if so, and to the extenl then known, the lames and addresses of persons to give evi-lence, including experts' evidence, for the espondent;

(c) be accompanied by such supporting Jocumentation and relevant agreements and irrangemenis entered into by the parties as ihe respondenl may consider necessary al the lime of making the reply;

(d) indicaie the number of conciliators re
quired, any proposal concerning the appoint
ment of conciliators, or the name of the con
ciliator appointed by the respondenl in accor
dance with Artide 32(2); and

(e) contain proposals, if any, regarding
rules of procedure.

(3) The reply shall be dated and shall be signed by the party.

b) ange om muntlig förhandling önskas
och, om så är fallet och i den utsträckning då
är känt, namn och adress på de personer,
inklusive expertvittnen, som skall vittna för
svaranden;

c) åtföljas av sådan understödjande doku
mentation och aktuella avtal och arrange
mang som parterna har ingått, vilka svaran
den kan anse erforderliga vid tiden för sva
rets avgivande;

d) ange begärt antal förlikningsmän och
förslag rörande utnämnandet av förliknings
män eller namn och adress pä den förlik
ningsman som svaranden utnämner i enlighet
med artikel 32, punkt 2; saml

e) innehålla förslag, om sådana finns, an
gående regler för förtärandet.

3. Svaret skall dateras och skall undertecknas av parten.

Rule 3

(1) Any person or other interest desiring to
participale in concilialion proceedings under
Artide 34 shall transmil a written request to
the parties to the dispute, with a copy to the
Regislrar.

(2) If participalion in accordance with (a) of Artide 34 is desired, the request shall set forth the grounds therefor, including the information required under Rule 1(2) (a), (b) and (d).

(3) If participalion in accordance with (b) of Artide 34 is desired, the request shall stale the grounds therefor and which of the original parties would be supported.

(4) Any objection to a requesi for joinder by such a party shall be sent by the objecting party, with a copy lo the other party, within seven days of receipt ofthe request.

(5) ln the event that two or more proceedings are consolidaled, subsequent requests for third-party participalion shall be transmitied to all parties concerned, each of which may object in accordance with the present Rule.

Regd 3

1. Varje person eller annan intresserad part
som önskar deltaga i förlikningsförhandling
arna enligt artikel 34 skall översända en
skriftlig begäran till parterna i tvisten och
kopia därav till regislraiorn.

2. Om deltagande i enlighet med artikel 34, stycke a önskas, skall begäran ange skälen härför, inklusive den information som ertordras enligt regel 1, punkt 2, stycke a, b och d.

3. Om dellagande enligt artikel 34, stycke b önskas, skall begäran ange skälen härför samt vilken av de ursprungliga parterna som avses stödjas.

4. Varje invändning mot en sådan parts begäran om dellagande i föriikningshandling-arna skall, med kopia till motparten, sändas av den invändande parten inom sju dagar från mottagandet av begäran.

5. I sådana fall att två eller flera förhandlingar är sammanlagda, skall eftertöljande begäran om deltagande i egenskap av tredje part översändas till alla berörda parter, av vilka var och en kan - i enlighet med föreliggande regel - motsätta sig sådant dellagande.

Rule 5

(1) Any party may challenge a conciliator where circumstances exist that cause justifi-able doubls as to his independence.

(2) Noiice of challenge, stating reasons therefor, should be made prior to the dale of the closing of the proceedings, before the conciliators have rendered their recommendation. Any such challenge shall be heard promptly and shall be delermined by majority vote of the conciliators in the first instance, as a preliminary point, in cases where more than one conciliator has been appointed. The decision in such cases shall be final.

(3) A conciliator who has died, resigned, become incapacilaled or disqualified shall be replaced promptly.

(4) Proceedings inlerrupted in this way shall continue from the point where they were inlerrupted, uniess it is agreed by the parties or ordered by the conciliators that a review or re-hearing of any oral teslimony lake place.

Regel 5

1. Varje part kan anföra jäv mol en förlikningsman när omständigheter föreligger, vilka framkallar rättmäriga tvivel om hans oberoende.

2. Invändning om jäv med angivande av skälen därför skall göras före den dag då förhandlingarna avslutas och innan förlikningsmännen har avgett sin rekommendation. Sådant jäv skall behandlas skyndsamt och i första hand i egenskap av inledningsfråga och skall, i sådana fall där fiera än en förlikningsman har utnämnts, avgöras genom majori-telsutslag bland förlikningsmännen. Avgörandet i sädana fall skall vara slutgiltigt.

3. Om en förlikningsman avlider, avgår. blir arbetsoförmögen eller diskvalificerad, skall han skyndsamt ersättas.

4. Förhandlingar, som avbrutits på detla sätt, skall fortsätta från den punkt, dar de avbröts, om inte parterna överenskommer eller förlikningsmännen förordnar om en genomgäng av eller upprepande av muntligt vittnesmål.

Rule 7

(I) The conciliators shall receive and consider all written slatements, documents, affi-davits, publications or any other evidence, including oral evidence, which may be submitled to them by or on behalf of any of the parties, and shall give such weight thereto as in their judgement such evidence merits.

(2) (a) Each party may submil to the conciliators any material it considers relevant, and at the lime of such submission shall deliver certified copies lo any other party lo the proceedings, which party shall be given a reasonable opportunity to reply thereto.

Regel 7

1. Förlikningsmännen skall mottaga och
granska alla skrivna förklaringar, dokument,
beedigade skriftliga försäkringar, trycksaker
eller varje annal bevismaterial - inklusive
muntliga vittnesbörd - som kan framläggas
för dem av någon av parterna eller ä någons
av parterna vägnar och skall lägga den vikt
därvid som detta bevismaterial enligt deras
mening förtjänar.

2. a) Varje part kan framlägga för föriik
ningsmännen allt material den anser relevant
och skall samtidigt överlämna bestyrkta ko
pior till alla övriga parter i förhandlingarna;
dessa skall också givas skälig möjlighet atl
svara därpå;

Rule 8

(1) Whenever a period of days for the do-
ing of any act is provided for in the Code or in
these Rules, the day from which the period
begins to run shall not be counted, and the
last day of the period shall be counted, ex
cept where that last day is a Saturday, Sun-
day or a public holiday al the place of conci
liation, in which case the last day shall be the
next business day.

(2) When the time provided for is less than
seven days, inlermediate Salurdays, Sundays
and public holidays shall be excluded from
the computalion.

Regel 8

1. I alla de fall då i koden eller i dessa regler
har fastställts ett visst antal dagar för utföran
de av en handling, skall den dag från vilken
perioden börjar löpa inte räknas, medan där
emot den sista dagen skall räknas, utom när
denna sista dag är en lördag, söndag eller
allmän helgdag på den plats där förlikningen
äger rum, i vilkel fall periodens sista dag skall
vara nästföljande arbetsdag.

2. När den period som fastställts är mindre
än sju dagar, skall mellanliggande lördagar,
söndagar och allmänna helgdagar inle med
räknas.

Rule 10

(1) The conciliators shall fix the order of business and, uniess otherwise agreed, the dale and hour of each session.

(2) Uniess the parties otherwise agree, the proceedings shall take place in private.

(3) The conciliators shall specifically in-quire ofall the parlies whelher they have any further evidence to submil before dedaring the proceedings closed, and a noling thereof shall be recorded.

Regd 10

1. Förlikningsmännen skall fastställa förhandlingsordningen och, om inle annat överenskommes, dag och timme för varje sammanträde.

2. Om inte parterna överenskommer annorlunda, skall förhandlingarna äga rum bakom lyckta dörrar.

3. Innan de förklarar förhandlingarna avslutade, skall förlikningsmännen uttryckligen förfråga sig hos alla parter huruvida de har något ytteriigare bevismaterial att framlägga - och en anteckning därom skall tagas till protokollet.

Rule 11

(I) Conciliators' recommendations shall be in wriring and shall include:

(a) the precise designation and address of each party;

(b) a description ofthe method of appoint-ing conciliators, including their names;

(d) a summary ofthe conciliation proceed
ings, as the conciliators deem appropriate;

(e) a summary statement ofthe facts found
by the conciliators;

(O a summary of the submissions of the parties;

(g) pronouncements on the issues in dispute, together with the reasons therefor;

(h) the signatures of the conciliators and the date of each signature; and

(i) an address for the communication of the acceptance or rejection of the recommendation.

Regeln

Föriikningsmännens rekommendationer skall vara skriftliga och innehålla:

a) noggrann angivelse av varje parts namn och adress;

b) en beskrivning av metoden för utnämnande av förlikningsmän, samt deras namn;

c) datum och plats för förlikningsförhandlingarna;

d) kortfattad redogörelse för förlikningsför
handlingarna, såsom föriikningsmännen
anser lämpligt;

e) kortfattad redogörelse för de fakta som
förlikningsmännen har konstaterat;

O kortfattad redogörelse för parternas inlagor;

g) beslut i tvistefrågorna med angivande av skälen därför;

h) förlikningsmännens underskrifter och datum för varje underskrift; samt

i) en adress till vilken meddelande om godtagande eller förkastande av rekommenda-fionen skall sändas.

Prop. 1983/84:17 50

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Boström

Lagrådsremiss med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

1 Inledning

Reguljär internationell linjesjöfart har under de senaste hundra åren bedrivits antingen av rederier som samverkar i s. k. konferenser eller av rederier som står utanför dessa, s. k. outsiders.

En linjekonferens är en grupp av rederier som avtalat om atl erbjuda regelbunden linjetrafik mellan vissa hamnar efter i förväg publicerad tidtabell med enhetliga fraktvillkor. Konferenserna kan betraktas som karteller som är acceptabla därför alt de stabiliserar linjesjöfarten och säkerställer tillgången till regelbundna, rationella och pålitliga transporter till bestämda frakter. Huvuddelen av trafiken i det världstäckande linjesystemet hanteras av konferens'rederierna men outsiders är ett nödvändigt komplement främst för att upprätthålla konkurrensen.

Konferenssystemet har under årens lopp utsatts för kritik på olika sätt. Sedan mitten av 1960-talet har utveckhngsländerna inom UNCTAD (United Nations Conference on Trade and Development) krävt att konferensverksamheten skall regleras genom en internationell konvention som bl. a. ger utvecklingsländer en bestämd andel av konferenstrafiken genom lastuppdelning. Bl. a. som en följd av detta antogs år 1974 en internationell konvention om en uppförandekod för linjekonferenser.

Prop. 1983/84:17 51

2 Internationell linjesjöfart och internationella linjekonferenser

Den internationella sjöfarten kan grovt indelas i två verksamhetsområden, nämligen linjefart och trampfart. Medan fartyg i linjefart trafikerar samma hamnar efter en bestämd ordning på i förväg fastställda tider får trampfartygel gå dit där vid varje tillfälle last finns att hämta. Linjefartyget skall avgå enligt sin tidtabell efter atl i vissa fall ha tagit in endast en liten kvantitet last, och ulan atl kunna vänta på en ytteriigare och störte kvantitet som blir klar för lastning i samma hamn om några dagar. Trampfartygel kan däremot ligga stilla utanför en hamn efler en lång barlastresa och vänta på atl laslkvantitet och frakt skall öka från den hamnen.

Trampfartens laster är oftast hela fartygslaster av olja, kol, malm, spannmål, bauxit, gödningsmedel osv. Linjefartens laster däremot är högvärdiga industrivaror som betalar en hög frakt också för en volym- och viktmässigt liten enhet. Dessa varor kräver emellertid regularitet i trafiken, snabbhet i transporten, pålitlighet i tidsangivning för ankomst och avgång, speciell varsamhet i laslhantering oc.i vård av lasten osv.

Den redovisade indelningen av sjöfarten är självfallet grovt förenklad. Under den i detta sammanhang intressanta tidsperioden av de senaste 100 ä 150 åren har stora förändringar inträffat inom den internationella sjöfar-len på grund av ändringar av tekniska, kommersiella och andra faktorer. Likväl får konstateras att indelningens ytteriigheter, den rena trampfarten och den rena linjefarten, existerat under hela den aktuella tidsperioden. Mellan ytterligheterna har förekommit och förekommer en rad mellanformer. Man kan exempelvis peka på två speciallransporter, där för övrigt svenska rederier intar en ledande position, nämligen biltransporter och kylfarten. Bilen är en typisk, kvalificerad industriprodukt som under lång tid enbart var linjegods. Huvuddelen av biltransporterna sker emellertid numera i hela fartygslaster i specialfartyg. Även kylfarten har sina speciella förhållanden liksom transporterna i vissa fall av raffinerade oljor, flytande kemikalier, skogsprodukter osv. De nämnda specialfarterna gäller ofta störte kvantiteter som kräver många fartygslaster under en viss tid mellan bestämda hamnar och för vilka transporten arrangeras genom ett kontrakt för hela kvantiteten.

Det ligger i sakens natur att den som försökte driva linjefart så länge vindkraften var framdrivningsmedlel för väridens handelsflottor hade stora svårigheter. Först när kolet och ångan under mitten av 1800-talel gjort sitt intåg inom sjöfarten förelåg den avgörande tekniska förutsättningen för utvecklingen av ett världstäckande linjesjöfartssyslem som trafikerade alla vikliga hamnar efler i förväg publicerad tidtabell och med enhetliga fraktvillkor.

Storbritannien var under hela 1800-lalet och en betydande del av 1900-talel den helt dominerande sjömakten både militärt och kommersiellt. Storbritannien stod också för mycket av den tekniska, industriella och

Prop. 1983/84:17 52

Inansiella utvecklingen i övrigt. Dessa förhållanden samverkade till att jrittiska intressen fick ett bestämmande inflytande över linjesjöfartens och injekonferensernas uppbyggnad eftersom denna sjöfarts främsta uppgift •-ar att tillgodose handelns behov, och då främst handeln med industri-kiaror.

Verksamheten hade till en början starka protektionistiska inslag. Genom jlika åtgärder ersatte emellertid en liberal ekonomisk ordning successivt, med böljan i mitten av 1800-talet, en tidigare regleringsekonomi också på sjöfartsområdet. Likväl skulle, i vart fall under en lång övergångstid, andra metoder tillgripas som gav staten möjligheter atl värna den egna linjesjöfarten men också i viss mån styra och reglera den.

Storbritannien överförde år 1840 posttransporterna från militära till civila fartyg. Villkoren för alt få föra post var att linjerederiel satte in stora sjösäkra och snabba ångfartyg i trafiken och att regelbundenheten och kontinuiteten i trafiken kunde garanteras för långa perioder. För vissa rederier som levde upp till kraven utgick betydande postsubventioner. ' Detta subventionssystem gav också som effekt alt man minskade riskerna för överetablering på de olika linjerna. De brittiska intressena i världens tunga linjerutter delades upp mellan olika rederikonstellalioner i Storbritannien. Det var självfallet inte enbart Storbritannien som på detla sätt stödde sina nationella linjeintressen. USA, Japan, Brasilien och flertalet av de europeiska kontinenlslaterna inklusive Sverige införde samma syslem. Det skulle vidmakthållas under lång tid. Först efter första väridskrigel minskade dess betydelse utom i USA där del var betydelsefullt fram till andra världskriget.

Postsubventionerna kompletterades och ersattes senare med renodlade investerings- och/eller driflsubventioner. I del här fallet var det Frankrike som gick före. Både investerings- och driflsubventioner infördes i fransk linjesjöfart under 1880-talet. Denna subventionsteknik spred sig också och ersattes eller kompletterades med ytterligare subventionsformer eller genom lastpreferenser. Uppbyggnaden av linjeflottorna i de industrialiserade länderna underlättades således till inte oväsentlig del av nationella stimulans- och stödåtgärder. I flera länder såsom exempelvis USA har sådana åtgärder tillämpats fortlöpande också för att vidmakthålla en nationell linjesjöfart.

Under den inledande linjesjöfartsperioden - mellan åren 1820 och 1870 - utvecklades och preciserades linjesjöfartens principer och villkor: linjerederiel var frislående från laslägarintressen, seglationen följde en geografiskt fixerad rutt, avgång från de olika hamnarna skedde enligt lidtabell oberoende av väderförhållanden och graden av utnyttjande av fartygets lastförmåga, rederiet accepterade varje godsparti oberoende av storlek och avsändare. Det var den snabba tekniska utvecklingen och industrialiseringen som krävde att linjerederiel fungerade enligt de redovisade principerna. Det var också den tekniska utvecklingen som skapade förutsätt-

Prop. 1983/84:17 53

ningar för att linjerederierna över huvud tagel skulle ha fysisk möjlighet alt leva upp till laslägarnas/avlastarnas krav. Men även om de tekniska möjligheterna snabbi förbättrades var linjesjöfarlens principer och villkor likväl svåra att leva upp till i vart fall inom det liberala ekonomiska system som vann insteg inom hela del ekonomiska livet i början av andra hälften av 1800-lalel.

Genom en snabb teknisk utveckling kunde fartygens storiek och fartför-mäga öka på elt sätt som innebar att linjefartygen snabbt blev omoderna och fick bytas ut långt innan den tekniska livslängden var slut. Delta ledde till myckel stora investeringar eftersom på de långa distanserna i linjefarten elt antal fartyg krävdes för all seglationen skulle få en hygglig täthet. Den snabba tekniska utvecklingen ledde till ökad produktivitet och hård konkurtens med mördande fraktkrig under vissa perioder på de tunga linjeruUerna som följd. Utöver de stimulans- och stödåtgärder som redovisats tidigare krävdes uppenbarligen också andra förändringar i de mark-nadsmässiga villkoren för linjesjöfarten. Linjerederiernas speciella presla-lioner och långsiktiga åtaganden i tonnage och regularitet m. m. måste på lämpligt sätt mötas av motprestationer från avlastarna. Det visade sig helt enkelt att linjesjöfartens principer lät sig dåligt förena med en helt fri konkurtens på en fri marknad.

Den första och naturligaste åtgärden var att söka minska konkurrensen genom att öka storleken pä de olika linjerederierna. Bl. a. nya regler för bolag med begränsad ansvarighet gjorde detta möjligt. Ett nödvändigt vida mycket större kapital gick atl mobilisera pä detta sätt jämfört med vad som var fallet med tidigare i princip enskilt ägda rederier. Men del krävdes mer. Det behövdes en samverkan i utbudet av linjesjöfartstjänster på en och samma rutt och det krävdes någon form för lojalitetsförbindelse från de stora avlastarnas sida. Lösningen på problemen i vart fall för en avsevärd tid skulle visa sig vara det s. k. konferenssystemet för linjesjöfarten som började etableras under 1870-talet. Inom och utom konferensen skulle dessutom längre fram utvecklingen för samverkan mellan linjerederierna drivas vidare mot poolarrangemang av olika slag och konsortiebildningar även över nationsgränserna. Metoden atl minska konkurtensen genom sammanslagningar eller uppköp av linjerederier upphörde emellertid inte när linjekonferenserna etablerats och vunnit stadga. De ekonomiska kriserna i slutet av 1800-talet och i perioden mellan första och andra väridskrigel skulle leda fill mycket stora förändringar genom sammanslagningar och köp av konkurtenter. Framförallt i Storbritannien och Tyskland skulle några linjerederier därigenom bli myckel stora och dominerande inle bara i respektive land ulan också internationellt inom konferenserna.

Liksom fallet varit med linjesjöfarten skulle del kräva några års utveckling innan konferenserna funnit sin rätta form eller snarare former eftersom modellen varierade något mellan olika konferenser. De grundläggande principerna för en konferens skulle bli: konferensen är en frivillig sam-

top. 1983/84:17 54

lanslutning av rederier som trafikerar en bestämd linje och som avtalar atl els reglera tonnageutbudet och frakterna på de aktuella trafikrelationerna lom linjen, dels begränsa konkurtensen från rederier som inte är med i onferensen - dvs. från s.k. outsiders eller non-conference lines eller idependent lines — och dels binda avlastare till konferensen genom frakt-abatter. Dessa principer kom bl. a. att i praktiken innebära dels att frakl-örhandlingar mellan enskilda rederier och enskilda avlastare inle längre lehövdes i någon större omfattning och risken för fraktkrig mellan olika ederier därigenom minskade, dels all hamnarna som trafikerades delades ipp mellan konferensrederierna och att därvid de olika nationella delmark-ladema ofta lades ut på rederier från det landet, dels att antingen frakt-rooler eller resultatpooler ofta etablerades som totalfördelade godset eller let ekonomiska resultatet i syfte att förhindra att ett konferensrederi till lackdel för ett annat sänkte konferensfrakterna under beslutad nivå och nedgivna rabatter, och dels att konferensrederierna genomförde gemen-;amma aktioner riktade mot konkurtens från outsiders.

Alla konferenser var till en början s. k. slutna eller stängda konferenser )å så sätt att ett utanförstående rederi inte kunde tvinga sig in i konferen-len mot konferensrederiernas vilja.

Inom ramen för en konferens kan graden av samverkan på olika sätt itärkas mellan vissa av konferensrederierna. Det är exempelvis vanligt ned samseglingsartangemang mellan olika skandinaviska rederier som i /issa fall kommit att utvecklas till resultatpooler och i sista hand i några fall ill konsortier. Kretsen av samverkande rederier eller partners har också jtvidgats till att omfatta andra europeiska och utomeuropeiska rederier. Det ligger i sakens natur att det med den relativt lösa formen för sammanslutning som konferensen utgör, är stora risker för att sammanhållningen 3ch disciplinen inom konferensen försämras och konferensen löper risk att bryta samman. Ökar exempelvis utbudet av tonnage inom en konferens genom att nya medlemmar i konferensen släpps in eller istället lastmängden minskar sätts konferenssammanhållningen på prov. Konferensen kan dessutom samtidigt utsättas för yttre hot genom effekriva outsiders operationer. Frestelsen för konferensrederiema all sänka sina frakter kan bli mycket stor och ett fraktkrig är under uppsegling. Konferensen kan då tillgripa en typ av poolarrangemang som medför att varje medlem tiller-känns en viss andel av den totala lastkvanfiteten eller frakten, eller en kombination av de två. Konferensredaren förbinder sig att lasta den andelen men han förbinder sig också att inte lasta mer.

En annan metod är genom s.k. rationalisering av konferensen. I syfte atl utnyttja konferensens samlade tonnage på ekonomiskt bästa sätt, bestämmer man mellan rederierna antalel avseglingar och därigenom utbudet av lastkapacitet, med utgångspunkt i eft försök atl förutse lastflödet vid varje tillfälle. Ytteriigare metoder för atl stärka konferensen har också utvecklats. Konferensen utnyttjar exempelvis s.k. fighting ships mol outsiders

Prop. 1983/84:17 55

dvs. ett konferen.sanslutet rederis fartyg seglar vid sidan av konferensen och pressar, pä konferensrederiernas gemensamma bekostnad, frakten under outsiderns frakt - som i sin lur redan ligger något under konferensfrakten. Genom atl lägga avgångstiderna lämpligt i förhållande till outsiderns avgång från de olika hamnarna kan konferensrederierna effektivt svälta ut outsidern. Ett annat sätt äran konferensrederiema utnyttjar s. k. innehållen rabatt dvs. en avlastare, med vilken konferensen har en lojali-telsöverenskommelse, kommer ej i åtnjutande av sin rabatt för ett segla-lionsår om avlastaren någon gång under del året utnyttjar outsiders.

Även om konferenserna formellt sett är svaga sammanslutningar finns likväl metoderna att göra dem utomordentligt starka, vilket framgått av vad nyss sagts. Det är också uppenbart att där konferensernas motpart består av många små avlastare, som pä Afrikas västkust och i Fjärran Östern, kan den få en mycket dominerande position om avlastarna inte kan samverka eller myndigheter ingriper. Konferensen som kartell kan då missbruka sin ställning. Den stängda konferensen med lastpool, rationalisering, Fighting ship och innehållna rabatter osv., kan i sådana lägen vara mycket svår att hantera så att på nytt ett rättvist och balanserat läge uppstår mellan de som erbjuder linjelransporter och de som utnyttjar dessa. Redan tidigt började därför avlastare i Europa att samverka. Vissa länder med USA - där samverkan mellan avlastare inle är tillåten - i spetsen skaffade sig efler första världskriget lagstiftning som gav medel att motverka konferensernas monopolmöjligheler. Sådan lagstiftning lar bl. a. sikte på att förbjuda dels stängda konferenser, dels utnyttjande av fighting ships och dels innehållna rabatter i lojalitetsavtal. Lagstiftningen kräver i sin tur ett kontrollsystem som riskerar att i betydande omfattning byråkratisera och fördyra linjesjöfarten.

Den första linjekonferensen tillkom i slutet av 1860-talet mellan brittiska och amerikanska rederier på Nordatlanten. Konferensen utvidgades att omfatta också tyska rederier på 1880-talel. Internationella konferenser tillkom på rutterna Europa till Indien, Fjärtan Östern, Australien, Afrika och Sydamerika i slutet av 1800-lalet. I slutet av 1940-talet var antalet konferenser ca 250. Antalet hade ökat till ca 360 i slutet av 1960-lalel och har därefter i stort sett varit oförändrat till antal.

Avlastarorganisarioner började bildas i slutet av 1800-lalet först för skilda varuområden men senare med uppgift att täcka allt linjesjöfartsgods i relationerna med konferenserna.

USA: s lagstiftning rörande linjekonferenser fillkom år 1916. Sydamerikanska länder, Australien och Nya Zeeland har i viss mån följt USA: s exempel under 1920- och 30-talen och ökat sitt nationella engagemang i linjesjöfarten på olika sätt. Sedan början av 1960-talet har också utvecklingsländernas intresse för linjesjöfart ökat.

»rop. 1983/84:17 56

I Den svenska linjesjöfarten

1 detta avsnitt redovisas i första hand förhållandena för den transoceana ;venska linjefarten. Närtrafikens reguljära sjöfart, som faijetrafiken o.d., ir mindre intressant i detta sammanhang.

Ar 1904 startade Rederi AB Transafianric i Göteborg reguljär linjetrafik ill Södra Afrika och Rederi AB Nordstjernan en linje till Rio de la Platå. Sågra är senare fanns svenska eller skandinaviska reguljära linjer till samtliga avlägsna kontinenter. Det transoceana linjegodset till och från Sverige hade tidigare omlastats i kontinenlhamn eller i brittisk hamn vilket förutsatte separat fartygstransport till och från svensk hamn. De nyetablerade svenska linjerederierna hade emellertid svårigheter att komma in på marknaden. Avlastarna var tveksamma om pålitligheten och uthålligheten hos de svenska rederierna. Även linjekonferenserna gjorde fill en böljan motstånd mol skandinaviskt och svenskt inträde.

De svenska linjerederiernas överlevnad och vidareutveckling i inledningsskedet undertättades av de post- och driftsubventioner man erhöll under perioden 1906-1915. Till bilden kan också sägas höra att de olika svenska linjerederierna inte i någon nämnvärd grad inbördes bekämpade varandra. Väriden "delades upp" mellan de svenska linjerederierna. Ett betydelsefullt steg konkurrensmässigt och i förhållande rill konferenserna togs när de skandinaviska linjerederierna på sina transoceana linjer erbjöd samma frakt till och från svensk hamn som till och från konfinenthamn. Tillträdet till konferenserna slutligen underlättades sannolikt delvis av dessas eget behov av att bredda kretsen av konferensrederierna. Bakgrunden var den kritik som under några årtionden före första världskriget förekommit - inle enbart i USA - mot konferenssystemets slutenhet och bristen på konkurtens inom konferenserna.

Sverige hade under mellankrigsåren och perioden efter andra världskriget flera betydelsefulla fördelar vid vidareutvecklingen av sina linjesjö-fartsintressen. Bl. a. den svenska industrins expansionskraft och exportbehov, en god teknisk och administrativ innovationsnivå, skickliga sjömän och förutseende redare och i förhållande till vissa andra länder begränsade fartygsförluster under de två världskrigen, ledde till att Sverige under 1950-, 1960- och början av 1970-talen hade en mycket framskjuten position inom internationell konferenslinjesjöfart också som s. k. tredje-lands rederier dvs. rederier i trafik mellan andra länder. Dock gick flera linjer i ren tredje-lands trafik förtorade under 1960-talel som en följd bl. a. av lastuppdelning främst i trafiken mellan Nord- och Sydamerika.

Den senaste lO-årsperiodens förhållanden kommer att behandlas längre fram. Det svenska linjenätet i slutet av 1970-talet framgår av bild I.

rop. 1983/84:17 58

Tillkomsten av FN:s konvention om en uppförandekod för linje-onferenser

I tidigare avsnitt har redovisats linjesjöfartens uppkomst och utveckling iternationelll och i Sverige samt framväxten av ett internationellt konfe-mssystem. Med utgångspunkt i linjesjöfartens karaktär har också redovi-its vissa fördelar och nackdelar med linjekonferenssystemet. Därvid har Ivecklingsländernas speciella aspekter från politisk, ekonomisk och soci-I synpunkt inle direkt berörts. Med hänsyn till att den internationella onventionen om en uppförandekod för linjekonferenser tagits fram inom imen för Förenta nationernas konferens för handel och utveckling, UNC-AD, under starkt tryck från gruppen av utvecklingsländer - eller 7-gruppen som den benämns i UNCTAD - är det naturiigt att behandla essä aspekter på linjesjöfart och konferenssystem i anslutning till redo-örelsen för kodens tillkomst.

Linjekonferenssystemel togs upp till behandling inom UNCTAD i mit-:n av 1960-talet. Utgångspunkten var att del internafionella konferenssy-temet inom linjesjöfarten allmänt erkändes spela en nyttig och värdefull jII i den internationella handelns tjänst. Samtidigt ansågs att det var ödvändigt alt genomföra förbättringar i systemet för all undanröja rättvisor och diskriminerande förhållanden och anpassa systemet till möerna förutsättningar och krav. Som framhållits tidigare var det 77-grup-en i UNCTAD som hårdast skulle komma att driva konferensfrågor inom rganisationen. Gruppens inställning kan sammanfattas på följande sätt led utgångspunkt i uttalanden av 77-gruppens talesman vid den inlernalio-ella konferens som sammanträdde 1973 och 1974 för att behandla frågan, or det första var kravet på lasiuppdelning av fundamental betydelse för tt u-länderna snabbt skulle kunna bygga upp sin linjesjöfart. Detla innebar mellertid inte atl man helt ville utestänga tredje-lands linjefartyg i konfe-jnstrafiken mellan två länder som delade lasterna sig emellan. Dessa irtyg måste emellertid hålla sig till den andel som den tilltänkta koden unde komma alt ange för dem. Man kunde heller inte i det sammanhanget cceptera, att en övergång till utvidgad linjetrafik av outsider-redare från idustriländerna äventyrade den fördel u-länderna skulle ha av kodens istuppdelning. För det andra ansåg man att regeringarna måste spela en ital roll i förändringen av linjekonferenssystemet. Det var inte acceptabelt jr u-länderna att deras ansträngningar att öka takten i sin ekonomiska tveckling förhindrades av alt linjekonferenserna levde sill eget liv utan tyrning och kontroll från regeringarna. Ett tredje vitalt krav var att en amtida kods tillämpning i sista hand efter konsultationer och förtiknings-irfarande vid tvister om koden kunde drivas igenom av ett obligatoriskt ch tvingande skiljedomsförfarande.

Utvecklingsländernas inställning och krav kan ses mot bakgrund av att en internationella linjesjöfarten var en angelägen sektor för de nu indu-

Prop. 1983/84:17 59

strialiserade länderna under den industriella uppbyggnadsperioden under 1800-lalet och böljan av 1900-lalel. En utveckling av de nationella linjesjö-fartsinlressena sågs av många av dagens OECD-länder (OECD - Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) som en nödvändig del i deras allmänna industriella utveckling. Som framgått av tidigare redogörelse har därför många OECD-länder under olika perioder med olika medel som privilegier för viss trafik, postsubventioner, laslpreferenseroch investerings- eller driftssubventioner stimulerat eller burit upp ett nationellt engagemang i den internationella linjesjöfarten.

Utvecklingsländernas krav kan också ses mot bakgrunden av exempelvis USA:s negativa inställning till vissa element i konferenssystemet och Argentinas och Brasiliens unilateralt eller bilateralt genomförda lastupp-delningsregler som garanterar argentinska respektive brasilianska fartyg bl. a. 50%av allt linjegods till och från respektive land. Även västeuropeiska länder hade i början av 1960-talet vidtagit vissa åtgärder för all tillmötesgå kritiken av konferenssystemet. Pä olika sätt sökte man få linjerederier och konferenser att frivilligt etablera dels regler för konferenser och konferensrederiers uppträdande och dels ett system för egenkontroll inom respektive konferens av dessa regler. Man ville också stärka förtroendet för konferenserna genom att få till stånd en öppenhet som gav möjlighet till viss insyn i konferensernas affärer. De nationella avlastarna/befraktaror-ganisationerna i de västeuropeiska länderna fick också år 1963 ett gemensamt organ för förhandlingar med konferenser och konferensrederier (Eu-ropean Shippers' Councils — ESC). Den svenska avlastarorganisafionen, Swedish Shippers' Council, är medlem sedan den bildades år 1966.

De västeuropeiska länderna Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland. Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige samt Japan beslöt i februari 1971, inom ramen för Konsultativa sjöfartsgruppen (Consultative Shipping Group - CSG -en sammanslutning för sjöfartssamverkan mellan de nämnda länderna inte minst på linjekonferensområdet), att begära att konferensrederiema från deras länder i samarbete med den europeiska avlastarorganisafionen ESC, skulle utarbeta en regelbok för konferenserna efter riktlinjer som CSG-län-dema fastställt. Uppdraget fullgjordes med tillkomsten av den s.k. CEN-SA-ESC- koden (CENSA är CSG-ländernas redarorganisation) som godkändes av CSG-länderna i slutet av år 1971. (Till CSG hade då även Spanien anslutu sig.)

Emellertid hade arbetet om konferenserna inom UNCTAD gått in i ett produktivare skede vid sammanträden i maj 1970 och i april 1971 med organisationens sjöfartskommitté och med denna kommittés arbetsgrupp för sjöfartslagstiftning i februari 1971 och i januari 1972. UNCTAD: s styrelse för handel och utveckling beslöt också att frågan skulle las upp vid UNCTAD: s tredje session i april/maj 1972 i Santiago i Chile. Inför denna session hade 77-gruppen — som inte godtog CENSA-ESC-koden - utarbe-

Prop. 1983/84:17 60

tat ett eget förslag till kod för linjekonferenser atl ingå i elt internationellt instrument som skulle bli rättsligt bindande och därigenom möjligt att tvångsvis genomföra. Vid Santiago-mötet visade det sig inte möjligt all uppnå enighet, främst i fråga om den tilltänkta internationella överenskommelsens bindande karaktär. 77-gmppen, stödd av de östeuropeiska stats-handelsländerna och Kina, vidhöll sin uppfattning om nödvändigheten av en bindande konvention medan OECD-länderna förordade en rekommendation eller en resolution anlagen av UNCTAD. Frågan hänsköts till FN: s generalförsamling som i december 1972 beslöt — med 94 röster för, ingen emot och 28 länder som avstod från att rösta - dels alt inkalla en diplomatkonferens 'Tör att överväga och anta en konvention, eller något annat multilateralt rättsligt bindande instmment, innehållande en uppförandekod för linjekonferenser" och dels att låta UNCTAD etablera en förberedande kommitté som skulle utarbeta ett utkast till kod att underställa diplomatkonferensen.

Den förberedande kommittén sammanträdde i januari och juni 1973. Diplomatkonferensen sammanträdde i november/december 1973 och i mars/april 1974. Konferensen antog med 72 röster för (samtliga deltagande u-länder och statshandelsländer samt Australien, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Spanien och Turkiet) en konvention med en kod för linjekonferenser (koden). 7 länder röstade emot (Danmark, Finland, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och USA) och 5 länder avstod från att rösta (Canada, Grekland, Italien, Nederländerna och Nya Zeeland).

5 EG-lösningen av en anpassning till koden

Medlemsstaterna i EG var, som tidigare framgått, djupt splittrade i inställningen till koden. Motsättningarna hade tydligt framkommit också vid antagandet av koden i april 1974. Av EG: s dåvarande medlemsstater röstade Belgien, Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland för koden, Danmark och Storbritannien mot, Nederländerna och Italien lade ner sina röster och Iriand och Luxemburg deltog inte i FN-konferensen om koden. Det skulle visa sig vara en svår, konfliktfylld och fidsödande uppgift att finna en attityd och en modell för handlande gentemot koden som var gemensam för EG-staterna.

Arbetet inom EG påböijades strax efter kodkonferensens avslutning. EG: s kommission inledde med att göra klart atl man ansåg att kodens regler om medlemskap i en konferens och om lastuppdelning stod i strid med dels principen om fri elableringsrätt inom EG och dels principen om icke-diskriminering. Kommissionen hade också invändningar mot kodens regler angående relationerna mellan redare och avlastare som man ansåg stå i slrid med konkumensreglerna i artiklarna 85 och 86 i Romtraktalen om etablerandet av EG.

Prop. 1983/84:17 61

Eftersom EG-länderna utgör en väsentlig del av OECD-kretsen och kodens inriktning inle är i samklang med bärande principer för OECD-samarbetet kom EG:s ansträngningar atl inriktas mot en lösning som också kunde underlätta det framtida samarbetet, inte minst på sjöfartsområdet, inom OECD och med enskilda OECD-länder.

Kommissionens invändningar riktade sig också mot medlemsstaterna Belgien, Frankrike och Västtyskland som röstat för koden och också undertecknat den med förbehåll för ratifikation. De förhandlingar mellan EG-staterna som kommissionen initierade blev också påfrestande och det skulle dröja ända till maj 1979 innan en lösning i princip var klar. Den innebar formellt sett att EG: s råd antog en förordning (Council Regulalion (EEC) No 954/79) angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser med i bilagor intagna reservationer och föreskrifter om visst förlikningsförfarande. Det förutsätts också i förordningen att EG kommer att anta en förordning om tillämpningen av Romtraktatens konkurtensregler pä sjöfartsomrädet som kommer att ansluta till den nämnda 1979 års förordning.

Även efter del att förhandlingarna om en EG-anpassning till koden lett fram till en principiell lösning i maj 1979 innebärande en anslutning i praktiken till koden på visst sätt av EG-staterna, har samarbetet dem emellan fortsatt med syftet främst atl säkra en enhetlig tolkning och ett smidigt ikraftträdande av koden och EG-lösningen. 1 detta arbete har också företrädare för Finland, Norge och Sverige kunnat delta. De nordiska länderna har också samverkat inför kontakterna med de övriga ickenordiska EG-länderna.

6 Koden och EG-förordningen

6.1 Kodens och EG-förordningens uppbyggnad och inbördes samband m.m.

Koden är uppbyggd med inledning, tre sakavsnitt, slutartiklar och bilaga. Inledningen anger syftet med koden, de tre sakavsnitten behandlar dels lastuppdelning och övriga relationer mellan rederier i en konferens, dels relationer mellan rederier och avlastare/lastägare och dels regler för biläggande av tvister som har samband med koden. Slutartiklarna har det innehåll som regelmässigt förekommer i en sådan del av en internationell konvention. Värt alt särskilt redovisa av denna del av koden torde vara reglerna om kodens ikraftträdande och reglerna om en obligatorisk revisionskonferens. Bilagan innehåller rekommenderade procedurregler vid biläggande av tvisler genom internationell obligatorisk förlikning enligt kodens regler. Den för kodarbetet särskilt inkallade internationella FN-konferensen antog också några resolutioner i anslutning till koden. En

Prop. 1983/84:17 62

av dessa behandlar en central sakfråga nämligen outsiders rätt all deltaga i den internationella linjesjöfarten.

EG-förordningen nr 954/79 av den 15 maj 1979 om EG-staternas ratifikation av eller anslutning till koden innehåller en inledande redogörelse för skäl och syfte med förordningen samt föreskrifter som ansluter till kodens sakavsnitt om relationer mellan rederier, om lastuppdelning, om relationer mellan rederier och avlastare och om tvisfiösningsförfarandet.! bilaga I till förordningen anges tre reservationer och en tolkande reservation som skall avges av EG-land vid ratifikation av eller anslutning till koden. 1 bilaga 2 ges föreskrifter om förlikningsförfarande vid tvist med anledning av en föreskrift i förordningen.

Som framgått av redogörelsen för kodens och EG-förordningens tillkomst har de två instrumenten framkommit under betydande motsättningar och bär därför tydliga spår av nödvändiga kompromisser på en rad punkter. Redan möjligheten för EG-staterna att kompromissa sig fram till ett artangemang för anpassning till koden — som gör att alla EG-stater oberoende av om de röstade för koden, mot koden eller avstod all rösta nu kan acceptera koden med EG-reservationer och förordningen - antyder ett betydande utrymme i koden för olika tolkningar och utfyllnader. Det kan för övrigt noteras alt den fjärde EG-reservationen anges vara en s.k. tolkningsreservation. Det förhållandet att det internationella instrumentet har rubricerats som en uppförandekod och gäller för ett kommersiellt verksamhetsområde - där tvingande internationella regler tidigare saknats — har medfört att koden innehåller en blandning av tvingande regler, rekommendationer och fritt utrymme för kommersiella parters avtal och regelbildning.

Under sådana förutsättningar ligger del i sakens natur atl införlivandet av koden och EG-förordningen för svensk del bör ske på ett sätt som tolkar och utfyller koden endast där detla är nödvändigt. Detta får främst betydelse när det gäller exempelvis valet av införlivandeteknik - mera om detta följer i ett senare avsnitt - men får också viss betydelse för utformningen av redogörelsen för kodens och förordningens innehåll. Där koden och EG-förordningen är otydliga eller svårtolkade bör för Sveriges del något försök till tolkning inte göras annat än om det behövs av någon särskild anledning. EG-förordningen och en översättning till svenska bör fogas som bilaga 1 fill protokollet i detta ärende. Kodens originaltext på engelska och en översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga till lagförslaget i bilaga 2'.

6.2 Kodens och EG-förordningens innehåll

Vad först gäller kodens inledning har i tidigare avsnitt syftet med koden
översikfligt redovisats. För helhetens skull bör likväl en redogörelse ges
också här även om det i viss mån innebär ett upprepande. Därvid behand-
' Koden utesluten i remitterade lagförslaget. ,

Prop. 1983/84:17 63

las i ett sammanhang kodens och EG-förordningens innehåll av icke sakkaraktär. Därefter följer vissa definitioner och slutligen en redogörelse för sakinnehållet i kod och förordning och outsidcrtesolutionen.

Mol bakgrund av en önskan att förbättra linjekonferenssystemet genom en uppförandekod och därvid beakta utvecklingsländernas speciella behov och problem anger koden i inledningen följande syfte; alt främja en ordnad utveckling av den sjöburna världshandeln genom atl stimulera en reguljär och effektiv linjetrafik i former som ger balans mellan parter som utbjuder och som nyttjar linjesjöfartstjänster. Koden skall också ge uttryck för följande principer: konferenserna bör tillhandahålla avlastare viss information, hålla konsultationer med avlastare och får inte agera på ett sätt som medför diskriminering av redare, avlastare eller något lands utrikeshandel.

Kodens slutartiklar anger bl. a. att koden träder i kraft sex månader efter den tidpunkt då minst 24 stater med en samlad andel av minst 25 procent av världstonnaget av styckegodsfartyg och containerfartyg, beräknat på visst sätt år 1973, är anslutna. Ändringar i konventionen skall kunna komma till stånd relativt snabbt och genom alt anslutna stater inte aktivt motsätter sig ändringsförslag som delgivits på visst sätt. En revisionskonferens skall hållas fem år efter ikraftträdandet av konventionen för att bedöma hur den fungerar och hur den genomförts.

EG-förordningens inledning anger bl. a. skäl till och syfte med förordningen och tillhörande reservationer. Mol bakgrund av atl de frågor koden behandlar är betydelsefulla inte bara för EG: s medlemsländer utan också för EG - särskilt från handels- och sjöfarlssynpunkt - är det viktigt med en gemensam attityd till koden. En sådan attityd måste beakta Romtraktatens principer och syften samtidigt som den påtagligt medverkar till att stödja utvecklingsländernas ambitioner på sjöfartsområdet. Den måste också leva upp till syftet med en fortsatt tillämpning på detta område av kommersiella principer som tillämpas av linjerederier i OECD-länder och i handeln mellan sådana länder. Eftersom koden inte ger utrymme för att EG ansluts till den är det viktigt att säkerställa att de nämnda principerna och syftena beaktas genom att medlemsstaterna gör förbehåll för vissa arrangemang enligt förordningen vid ratifikation eller anslutning. Förordningens inledning anger vidare, att även om man erkänner konferensernas stabiliserande roll när det gäller tryggheten i avlastarnas tillgång rill pålitliga linjetransporter, risken likväl finns att konferenserna bryter mot Romtraktatens konkurtensregler. Mot bakgrund av delta aviserar EG-kommissionen sin avsikt att förelägga rådet ett förslag till förordning om tillämpningen av dessa Romtraktatens konkurrensregler på sjöfarten. Efter denna inledning föreskriver artikel 1 i förordningen att medlemsstaterna när de ratificerar konventionen eller ansluter sig till den skall ange att detta sker i enlighet med förordningen och alt ratifikations- eller anslutningsinstrumentet skall åtföljas av de reservationer som återges i bilagan till förordningen.

Prop. 1983/84:17 64

Förordningens avslutning anger bl. a. atl denna är bindande i sin helhet och omedelbart tillämplig i alla medlemsstater. Förordningen kan emellertid ej leva något eget liv - dess materiella föreskrifter blir meningsfulla först i kombination med uppförandekoden när den är i kraft.

Av den tidigare redogörelsen har i stora drag framgått innebörden av vissa centrala begrepp som koden och EG-förordningen arbetar med. För den fortsatta redogörelsen är del likväl lämpligt atl återge några av de definitioner som koden redovisar i silt första kapitel. Koden definierar sålunda linjekonferens eller konferens, nationellt linjerederi, tredje-lands linjerederi, avlastare, avlastarorganisation, gods som transporteras av konferensen, behörig myndighet, främjande frakt och speciell frakt. Här behöver endast återges definitioner av linjekonferens eller konferens, nationellt och tredje-lands linjerederi samt avlastare. I övrigt hänvisas rill koden och dess svenska översättning.

Med linjekonferens eller konferens åsyftas i koden en grupp av två eller flera rederier som tillhandahåller inlernalionell linjetrafik för transport av last på viss rutt eller vissa rutter inom bestämda geografiska gränser och som har ett avtal eller ett artangemang, av vad natur del vara månde, inom ramen för vilket det utför transporter med enhetlig eller gemensam fraktsättning och eventuella andra överenskomna villkor avseende tillhandahållandet av linjetrafik.

Ett nationellt linjerederi i ett visst land anges vara ett rederi som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i del landet och som är erkänt som sådant av det landets behöriga myndighet eller enligt del landets lag. Även linjerederier som tillhör eller drivs av ett förelag med gemensamt risktagande mellan medlemmar från två eller flera länder och i vars kapital nationella intressen i dessa länder - allmänna och/eller enskilda — har en betydande andel och som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i ett av dessa länder, kan erkännas som ett nationellt linjerederi av behöriga myndigheter i dessa länder.

Med tredje-lands linjerederi menas ett rederi när det trafikerar två länder och inte är nationellt linjerederi i något av dessa länder.

En avlastare är en fysisk eller juridisk person som har inträtt i eller ger tillkänna en avsikt att inträda i ett kontraktsbundet eller annat arrangemang med en konferens eller ett linjerederi för transport av gods i vilket han har ett vinstintresse.

1 den följande redovisningen för kodens och EG-förordningens väsentliga sakinnehåll utgår jag från kodens regler och principer i den ordning de anges i koden och knyter an till förordningens föreskrifter när de på någon punkt innebär avsteg från, anpassning till, tolkning av eller annan påverkan på kodregeln i fråga.

Kodens första sakavsnitt innehåller kodens två centrala men också mest kontroversiella huvudregler nämligen:

1) att nationella linjerederier har en i allt väsentligt automatisk rätt iill medlemskap i konferenser som betjänar deras hemlands handel:

2) att last som transporteras av konferenser normalt kommei att delas mellan de nationella linjcrederierna från de två handelsparlerna samtidigt som en betydande del såsom 20 procenl kommer all vara tillgängligt för tredje-lands linjerederier. (Denna regel år känd som 40-40-20 principen i koden.)

Dessa Ivå huvudregler modifieras av EG-förordningen i huvudsak pä följande sålt:

1) Romlraktatens elablcringsregler medför alt ett linjerederi i ett EG-land blir nationellt linjerederi oavsett om del har sill huvudkontor och faktiska ledning där eller i elt annat EG-land;

2) efter kommersiella grunder kan en begränsning införas i rätten att vara nationellt linjerederi i en konferens;

3) kodens regler om lastandelar i en konferens tillämpas inte i trafiken mellan EG-länder eller vid reciprocitet mellan EG-land och annal kodan-slutet OECD-land;

4) i trafiken mellan EG-land och icke OECD-land kommer linjeredc-rierna från EG-länderna att slå samman sina trafik- och lastandelar enligt koden, och omfördela dessa andelar mellan sig efter kommersiella kriterier. I denna omfördelning kan också andra OECD-länder vid reciprocitet delta.

Vad först gäller elt linjerederis tillträde till en konferens föreskriver koden i artikel I, alt nationella linjerederier från länder vars utrikeshandel betjänas av en konferens har rätl till medlemskap i den konferensen under förutsättning alt man visar atl man långsiktigt förmår upprätthälla reguljär, lämplig och effektiv trafik inom konferensens ram. Linjerederiet lär utnyii-ja främmande, inchartral tonnage. Artikel I. punkl 3, föreskriver sliäiigai c krav lör intrade i en konferens för linjeiederi som inte ar nationellt linjcre-deii, dvs. tredje-lands rederier och linjerederier frän land som beijanas av konferensen men som inte erhållit status av nationellt linjeiederi. Utöver de allmänna villkor för tilltrade som gäller för ett nationellt linjercdei i skall konferensen avgöra om ett antal ytterligare villkor är uppfyllda, bl. a. att det finns behov av det tillkommande rederiet i trafiken. Konferensen fär emellertid inte utnyttja sin möjlighet atl utestänga icke nationella linjerederier på ett sådant sätt all lasluppdelningsreglerna i artikel 2 äventyras. För dessa föreskrifter innebär EG-förordningens artikel 2 en ändring så iill vida som att kommersiella förhandlingar mellan linjerederier av samma nationalitet skall avgöra vem eller vilka av dessa som skall fä status av nalionellt linjerederi och vinna automatiskt tillträde till konferensen i denna egenskap. En sådan regel om prioritering blir nödvändig bl.;i. av det skälet atl antalet nationella linjerederier annars kan bli lör stort clici som alla "EG-rederier" måste behandlas på samma sätt i varje EG-land obcio-

5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Prop. 1983/84: 17 66

;nde i vilket EG-land huvudkontoret år beläget och den faktiska ledningen jtövas.

Artikel 2 innehåller den ridigare nämnda 40-40-20 regeln. Artikeln inleder med atl stipulera alt varje konferenslinjerederi skall ha avgångs- och lastningsrältigheter i trafiken och ha rätt alt delta i poolarrangemang. Vad "äller lastandelar betraktas nationella linjerederier frän samma land som en grupp. Sädana grupper, eller enskilda naiionella linjerederier, från två kodanslutna länder vars utrikeshandel transponeras av en konferens skall ha rätt till lika andel i den frakt och den Iransportvolym som genereras av deras inbördes handel och som hanleras av konferensen. Av denna frakt >ch denna Iransportvolym skall emellertid icke-naiionella linjerederier ha ätt till en betydande andel såsom 20%. 40-40-20 principen är emellertid nte exakt. Den andel som tillfaller icke-nalionella linjerederier kan, som framgått av det nyss sagda, variera något och konferensen kan dessutom avtala om andra andelar än de koden ger rätt till. 1 sådant fall har dock enligt artikel 3 de respektive nationella linjerederierna en vetoialt när det gäller avtal inom konferensen som berör handeln mellan deras två länder. Vidare kan nationella linjerederier frän en region i början eller i slutet av en konferens' irafikrelation inbördes komma överens orn all omfördela andelar man tilldelats enligt kodens regler. Artikeln innehåller också föreskrifter om vad som skall gälla när det saknas nationella linjerederier helt och hållet i en konferens eller det saknas sådana från ett av tvä länder som konferensen betjänar. Föreskrifter ges bl. a. också om åtgärder för att praktiskt framtvinga och genomföra lasiuppdelningen. Det föreskrivs slutligen atl lasluppdelningsreglerna skall vara genomförda efter en övergängs-lid av maximalt två år efter konveniionens ikraftträdande och att de gäller alla varor med undanlag av militär utrustning för nationella försvarsändamål.

Även när del gäller lasluppdelningsreglerna medför EG-förordningen ändringar och modifikationer. Till en början gäller, att den lastvolym EG-linjerederier — nationella sådana eller icke nationella — är berättigade till enligt koden i konferenstrafik skall omfördelas efler kommersiella principer, varav fyra sådana principer anges för särskilt beaktande, om man inte enhälligt beslutar om motsatsen. Även omlördelningsbeslutet kräver enhällighel mellan EG-rederierna och kan således beröra mellan 40 och 60% av lastvolymen eftersom vad nationella och icke nationella linjerederier från andra länder kan vara berättigade till också kan uppgå till mellan 40 och 60%. Tvist skall på begäran av part gå till förlikning enligt särskilda regler. Accepteras inle föriikningsresuliatet kan parterna besluta till tvisten hanskjuts till bindande skiljedomsförfarande. Artikel 4, punkl I, i EG-förordningen utvidgar omfördelningssysiemel till att kunna omlälla också linjerederi frän OECD-länder utanför EG-kretsen som är verksam i kt>nfcrcnsliafiken mellan EG-land och kodanslutet icke OECD-land. Föi-i.ilsatiningen för detla är emellertid, att dciia OECD-land behandlar EG-

Prop. 1983/84:17 67

staternas rederier reciprokl eller ömsesidigt i motsvarande siuiaiionei. Artikel 4. punkt 2, föreskriver vidare alt kodens lastuppdelningsregler inte skall tillämpas i konferenslrafiken mellan medlemsstater i EG eller, pä grundval av ömsesidighet, mellan EG-stater och andra kodanslutna OECD-slater. Denna sista föreskrift får emellertid i princip ej medföra alt u-länder går miste om sin möjlighet som tredje-lands rederier i sådan trafik enligt kodens 40-40-20 regel.

I kodens första sakavsniii. som reglerar förhållanden inom konferenser, ges också bl. a. föreskrifterom beslutsordning inom konferenser, om sanktioner av olika slag (uteslutning, avslängning eller annal straff) mol linjerederi som bryter mol konferensens regler, om egenkontroll inom konferenser mol missbruk och broll mol konferensavtalel, om delgivning med myndigheter av konferensavtal osv. EG-förordningens artikel 4, punkl 4, medför här ändring av konferensernas beslutsordning vad gäller vetorätt enligt kodens artikel 3 i konferenstrafik mellan EG-länder. Även denna punkl kan gälla för OECD-länder utanför EG under förutsättning av ömsesidighet.

Kodens föreskrifter i dess andra sakavsnitt berör relationer mellan linjerederier och konferenser ä ena sidan och avlastare/lastägare/befraktare ä andra sidan. Avsnittet inleds med föreskrifter i artikel 7 och 8 om lojaliletsarrangemang. Föreskrifterna anger bl. a. alt avtal mellan avlastare och linjerederiel eller konferensen skall ange maximalt straff vid brott mot lojaliielsavtalet. De stipulerar bl. a. också i vilka fall avlastare har riiit att nyttja annat tonnage än enligt lojaliielsavtalet. Artikel 9 och 10 i koden föreskriver alt avlastare pä begäran skall delges frakliariffer och övriga transportvillkor saml all årsberättelser m.m. skall offentliggöras. I artikel 11 anges regler för konsultationer - och procedur för sädana - mellan konferenser och avlastare. Konsultationer måste komma till stånd, om en sida begär del. Dessa kan gälla fraklhöjningar, ändring av övriga transportvillkor eller förändring av den service konferensen ger.

Artiklarna 12, 13, 14 och 15 ger regler för hur frakiniväer bestäms och hur de kan förändras. Därvid gäller bl. a. alt avlastare, avlaslarorganisationer och i vissa fall behörig myndighet måste varslas om allmänna frakt-nivähöjningar minst 150 dagar innan ändringen avses träda i kraft. Eftersom del också föreskrivs alt sådant varsel inte får ges förrän tio månader efter föregående allmänna höjning, kan fraklraler inte bli föremal för en allmän höjning med kortare tidsmellanrum ån 15 månader. Även i delta fall har EG-förordningen en ändringsregel. Den innebär att tiomånadersiegeln i koden inle skall tillämpas i konfcrensirafik mellan EG-länder eller mellan något av dessa och annat OECD-land vid ömsesidighet.

Artikel 16 behandlar olika tillägg på fraktlaiiflerna hos en konferens. Sådana tillfälliga tillägg är tillåtna exempelvis vid långa väntetider i hamn eller vid en påtaglig höjning av bunkerprisei. I artikel 17 regleras förhallan-

Prop. 1983/84:17 68

dena vid valutakursföråndringar. Artikel 18 förbjuder användandet av s. k. fighting ships.

Artiklarna 19, 20 och 21 behandlar bl. a. konferensens förpliktelser vad gäller regulariiel i trafiken m. m., lokalisering av konferensens kontor och representation m.m. Reglerna, som i viss män kodifierar praxis, anger bl. a. atl regularileten bör arrangeras så att luckor i avseglingsmönslrel inte uppstår samtidigt som säsongmässiga variationer i laslmängd beaktas. Vidare anges att parterna enligt koden - konferenser, redare, avlaslarorganisationer, myndigheter osv. - skall samverka när det gäller alt vidareutveckla konferenslinjerederiernas service. Rationaliseringsmöjligheter skall las tillvara och effekten återspeglas i fraklnivån.

Artikel 22 avslutar kodens andra sakavsniii. Artikeln stadgar att konferensavtal, marknadsdelningsavlal och lojaliletsarrangemang skall vara i överensstämmelse med kodens olika regler men fär också innehålla sådant som inte står i strid med koden.

Kodens tredje sakavsnitt behandlar tvister. Tvisler som uppslår mellan konferenser och linjerederier, mellan linjerederier, mellan konferenser samt mellan konferenser eller linjerederier och avlastare eller avlaslarorganisationer och som inte kan lösas genom förhandlingar kan av en part hänskjutas till internationell föriikning enligt kodens regler. Förtärandet vid förlikningen har likhet med skiljedomsförtärandel. Utslaget ar emellertid inle bindande annal än om parterna accepterar det. Om så sker kan utslaget verkställas på samma sätt som vid skiljedom. Föriikningsförfarandet enligt koden är komplicerat, tidsödande och kostbart och koden ger parterna möjlighet att välja annan form för ivisllösning. 1 EG-förordningen har detta tagils tillvara.

Den i anslutning till koden antagna resolutionen om outsiders - dvs. rederier som driver linjesjöfarl ulan alt tillhöra en konferens - anger att sådana rederier inte fär hindras atl bedriva linjelrafik om del sker med tillbörliga konkurrensmetoder pä affärsmässiga grunder. Avlastare skall med de begränsningar som följer av lojalitetsarrangemang fritt kunna välja mellan konferensanslutna rederier och sädana rederier som står utanför konferenser.

7 Föredragandens överväganden

7.1 Sj(>rartspolitiska överväganden ni. m.

Den år 1974 beslutade internationella konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser syftar bl.a. till alt etablera ett globalt lastuppdel-ningssyslem inom den reguljära konferenslinjesjöfarlen efler den s. k. 40-40-20 regeln. Som framgått av min tidigare redogörelse slår denna mirlsätlning, som starkt drivits av u-landsgruppen inom UNCTAD, i konflikt med principer för ekonomisk samverkan som upprätthålls inom

Prop. 1983/84:17 69

OECD. Som också framgått av min tidigare redogörelse har OECD-ländernas reaktioner på kodens innehåll varit varierande under kodens tillkomst och äverr därefter. Starkast har motståndet mot koden - och da främst mot lasluppdelningsreglerna - naturligt nog varit hos de OECD-länder som röstade emot koden i sin helhet vid konferensen i Geneve eller avstod från alt la ställning. Särskilt starkt har dessa länder - som i och för sig uttryckte sympati för u-ländernas ambition alt uppnå en ökande och reell andel i sjötransporterna - reagerat mot all kodens lasluppdelningsregler skall gälla också för sjötransporter av handeln mellan de utvecklade länderna. De OECD-länder å andra sidan som röstade för koden, får antas ha utgått ifrån, atl koden skulle ge ulrymme för tolkningar som vid tillämpningen av koden skulle medge ett fortsalt iakttagande av aktuella OECD-principer.

För svensk del har man konsekvent motsatt sig lastuppdelning samtidigt som man givit uttryck för sitt stöd för u-ländernas ambitioner all aktivt medverka inom den internationella konferenslinjesjöfarlen. Sveriges linje har stöd - förutom i vår allmänna inriktning av u-landspoliliken - i elt betydelsefullt element i den traditionella svenska sjöfartspolitiken, nämligen värnandet av en så långt möjligt fri internationell sjöfart. Riksdagen har senast vid behandlingen av prop. 1979/80: 166 om sjöfartspolitiken m.m.. haft möjlighet alt la ställning till denna traditionella inriktning av svensk sjöfartspolitik i anslutning till att riksdagen prövade och godtog den i propositionen föreslagna sjöfartspolitiken. I propositionen uttalas också, alt de förändringar som kan förväntas inom del sjöfartspoliliska området är alt svensk sjöfart kommer atl möta en hårdnande internationell konkurrens och marknadsbegränsningar. Föredraganden gör också bedömningen att fjärrlinjetrafiken är den sjöfartsform som vid liden för propositionen är och för dä överblickbar framtid kommer att vara mest utsatt för diskriminering och andra protektionistiska åtgärder. Likväl gör föredraganden bedömningen att de allmänna förutsättningarna för alt i framtiden bedriva Ijärrlin-jelrafik under svensk flagg är goda. De svenska fjärrlinjerederierna och de konsortier som dessa i flera fall deltar i intar i mänga fall en ledande ställning i fråga om kommersiellt och tekniskt kunnande. Den långt drivna kommersiella och ekonomiska integrationen som svenska fjärrlinjerederier etablerat med utländska rederier medför att sårbarheten för olika diskrimineringsåtgärder minskar och alt förankringen på olika marknader stärks. De svenska fjärrlinjerederiernas och deras samseglingsparlners ledande ställning pä den svenska och den nordiska marknaden är en annan faktor av positiv betydelse.

1 propositionen anförs vidare bl. a. alt fjärrlinjetrafiken har stor betydelse för del svenska näringslivels möjligheter alt under trygga former idka internationell handel. Det är därför av stor betydelse atl en fortsatt hög svensk transportkapacitet kan bibehållas inom fjärrlinjetrafiken och atl en successiv förnyelse av tonnaget kommer till stånd.

Prop. 1983/84:17 70

Vad gäller frågan om koden och EG-förordningen anger propositionen all uppgörelsen i maj 1979 mellan EG-länderna öppnar möjlighet till anslutning till koden för EG-länder och för andra OECD-länder. Innebörden är all kodens lasluppdelningsbestämmelser inte skall tillämpas mellan EG-fimlcrna och de antlra OECD-länder som ansluter sig till koden på samma illkor som EG-ländcrna. EG-modellen innebär också att kodens regler om Iraklsaltning. tvister, m. m. ej skall tillämpas mellan dessa länder. Härigenom öppnas en möjlighet för Sverige att ompröva sin tidigare negativa inställning till koden ulan all u-ländernas intressen motverkas. I propositionen redovisas också atl en särskild arbetsgrupp vid kommunikalionsde-partementcl med företrädare för redare, avlastare och de ombordanställda vid tidpunkten för propositionen överväger Sveriges förhållande till koden och EG-förordningen.

För egen del vill jag anföra följande. Jag kan i allt väsentligt instämma i de uttalanden som görs i prop. 1979/80: 166 och som har samband med frågan om del svenska engagemanget i inlernalionell linjesjöfart, de transoceana konferenslinjerederiernas direklanlöp av svensk hamn och Sveriges inställning till koden och EG-förordningen. Jag kan vidare konstatera all berörda parter i den särskilda arbetsgruppen ställt sig bakom bedömningar och slutsatser i fråga om Sveriges inställning till koden och EG-förordningen. Företrädare för redare och avlastare har också haft möjlighet alt delta i de nordiska överläggningar i saken somjag tidigare redovisat under 5.

Kodens lastuppdelningsregler är allmänt sett och från principiella utgångspunkter klart negativa för svenska linjesjöfartsinlresscn och avlastare. Emellertid måste beaktas, all tillgängliga bedömningar anger all ca 75% av alla laster som giir med konferenslinjelonnage avser transporter mellan OECD-länder. Delta medför, atl sä länge dessa transporter är öppna för fri konkurrens dvs. så länge OECD-principerna upprätthålls, kodens lastuppdelningsregler bör få begränsade negativa effekter i form av förlorad last exempelvis för svenska konferenslinjerederier. Detta läge bör enligt min mening i stort föreligga oberoende av om Sverige ansluter sig till koden enligt EG-modell eller väljer atl stå utanför koden. Skulle Sverige välja att slå utanför koden skulle detta således fä liten betydelse för de svenska rederiernas möjligheter i trafiken med andra OECD-länder dock alt kravet på reciprocitet enligt EG-förordningen kan fä praktisk belydelse.

Skulle Sverige fullfölja sin linje från omröstningen vid diplomatkonferensen och inle ansluta sig till koden, skulle detta däremot sannolikt få störst belydelse i förhållandel till utvecklingsländerna. Enligt min mening skulle elt sådant förfarande av u-länderna uppfattas som en handling mol deras intressen och också kunna uppfattas som elt avståndstagande från den positiva attityd till u-ländernas ambition inom konferenslinjesjöfarten som Sverige gav ullryck för vid konferensen i Geneve även om Sverige inte kunde acceptera kodens utformning. AlldensUmd någon sådan förändring i Sveriges attityd till u-ländernas intressen inom konferenslinjesjöfarten inte är avsedd skulle ett behov uppstå av överenskommelser bilateralt

Prop. 1983/84:17 71

eller på annat sät( som från svensk sida tillgodosåg u-ländeinas intressen. Även praktiska skäl skulle tala för sådana överenskommelser eftersom u-länderna skulle vidhålla silt krav på lastuppdelning av linjesjöfarlens transport av varuutbytet med Sverige och dä under hänvisning Iill de rättigheter koden ger dem i relationen med vissa andra OECD-länder. Sådana bilaterala eller andra avtal med enskilda u-länder eller grupper av u-länder skulle också kräva särskilda föreskrifter som säkerställde atl Sveriges åtaganden gentemot OECD-liinderna uppfylldes, dvs. någon konstruktion som i stort gav samma resultat som EG-förordningen syftar till vid ömsesidighet mellan OECD-länderna. Del ligger i sakens natur all den alternativa lösningen för Sveriges del, med bilaterala eller andra avtal direkt med u-länderna, skulle kräva betydande förhandlings- och andra administrativa insatser inte minst med tanke på regleringen i avtalen av svenska OECD-förpliklelser. Effektivitetsskäl talar således för alternativet alt ansluta sig till koden eftersom resultatet i förhållande till u-länderna i sak skulle bli likarlat som vid en icke-anslutning.

Skäl talar således enligt min mening för all Sverige vid lämpligt tillfälle ansluter sig till konventionen även om Sverige röstade emot den vid dess tillkomst. Sveriges anslutning bör anknyta till den lösning för anpassning till koden som utarbetats inom EG. Därvid bör reservationer avges av Sverige som ansluter till de som anges i EG-förordningen. Även en deklaration till förmän för iakttagandet av oulsiderresolulionen kan komma i fråga.

Innan jag övergår till de lagstiftningsfrågor som aktualiseras av en svensk anslutning vill jag något beröra frågan om s. k. outsiders betydelse inom den internationella linjesjöfarlen. Outsiders inom linjesjöfarten är enligt min mening ett nödvändigt komplement till konferenssystemet. Del skulle strida mot svenska sjöfartspoliliska och export- och importinlressen om outsiders som en följd av koden skulle förhindras alt verka eller deras rörelsefrihet inskränkas. Den resolution om outsiders som antogs vid diplomatkonferensen för koden och somjag tidigare redogjort för är därför viktig. Del är angelägel alt resolutionens innehåll respekteras inom den internationella sjöfarten på samma sätt som skulle varit fallet om den varit en integrerad del av konventionen.

I anslutning till vad jag nu anfört om outsiders vill jag redan här förul-skicka att det efterföljande lagförslaget innehåller ett föga långtgående stadgande om motmedel i situationer då någon bryter mol koden. Det kan t. ex. snart visa sig att outsiders rättigheter måste säkerställas genom möjlighet även för Sverige atl i samverkan med andra OECD-länder tillgripa effektivast möjliga motåtgärder.

En internationell sjöfart med på olika sålt tilltagande lastuppdelning och annan protektionism kan i likhet med andra åtgärder som ändrar förutsättningarna för en fri internationell sjöfart tyvärr nödvändiggöra all Sverige också av andra skäl kan få behov av motmedelslagstiftning på sjöfartsområdet. Jag kan därför fä anledning återkomma i denna fråga.

Prop. 1983/84: 17 72

1.2 Melod för inftirlivaiule av koiivenlionen och F,G-f()rordningen med jvensk räll

Genom en svensk anslutning till konventionen - med de reservationer som motsvarar dem som finns i EG-förordningen - åtar sig Sverige enligt -irt. 47 en folkrätlslig förpliktelse all införliva konventionen med nationell rätt. Införlivandet kan ske pä olika sätt. En melod är all konveniionens innehåll förs över - transformeras - till svensk lagtext. Därvid har man möjlighet atl använda den redaktionella och lagtekniska utformning som kan anses mesi ändamålsenlig. En annan melod är att föreskriva alt konventionen i oförändrat skick skall gälla som lag, s.k. inkorporering eller blankelteknik. Linjekonferenskoden är upprättad på engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. Eftersom konventionen inle har nägon autentisk svensk lexl blir'del i sä fall den eller de utländska texterna på främmande språk som blir svensk författningstext. Vanligtvis brukar man då till texterna på de autentiska språken foga en svensk översättning som hjälpmedel vid tolkningen av denna eller dessa texter. Del är emellertid all märka atl. om denna teknik används, texterna pä de främmande språken äger vitsord ftamför översättningen.

En Iransforrnering innebär alllid risk för att man vid omskrivningen oavsiktligt ger lagtexten ett annat innehåll än grundtexten. Då det gäller linjekonferenskoden torde denna risk vara betydligt större än vanligt. Konventionen är nämligen ett myckel omfångsrikt dokument som i fråga om uppställning och utformning i övrigt högst väsentligt avviker från traditionell svensk lagtext. Den utgör resultatet av längdragna förhandlingar och politiska kompromisser. Konvenlionslextcn bär lydliga spår härav och koden är i många hänseenden oklar och svårtolkad. På grund härav föreligger del avsevärda svårigheter att transformera koden till svensk lag. En sådan iransformering måste under alla omständigheter innebära atl den svenska lagtexten både i fråga om disposition och språklig utformning kraftigt avviker från koden. En jämförelse mellan koden och den svenska lagtexten skulle därför bli svär all göra.

Valet av metod för införlivande bör också ske mol bakgrund av atl man så långt som möjligt skall försöka tillgodose kravet på atl en författning ges en sådan utformning att tolkning och tillämpning blir så lätt som möjligt för de myndigheter och enskilda som berörs av den. De bästa garantierna för detta torde man i allmänhet få om reglerna rättstekniskl och systematiskt ansluter Iill det svenska regelsystemet i övrigt eller till del speciella systemet på det aktuella rättsområdet. Detta skulle närmast tala för en Iransformering.

Linjekonferensernas internationella karaktär och kodens syfte alt vara "självreglerande" måste emellertid tillmätas avgörande belydelse i delta hänseende. Sålunda innebär koden en ingående reglering av linjekonferen-scrnas verksamhet. Den innehåller utföriiga föreskrifter om relationerna

Prop. 1983/84:17 73

mellan konfciensmcdicmmarna. såsom regler om medlemskap i en konferens, om maiknadsdelning och om beslutsförfarandet inom konferensen. Vidare innehåller den föreskrifter om konferensernas förhållande till avlastare. om frak(sa(seroch om tillvägagångssättet för handläggning av tvisler. Koden kommer i fortsättningen all i viss utsträckning utgöra grundvalen för konferensernas uppbyggnad och verksamhet. Reglerna kommer all ha sin största betydelse, inle för domstolarna eller andra myndigheter, utan för konferensmedlemmarna och för dem som använder sig av konferensernas tjänster. Domstolars och andra myndigheters befattning med problem i samband med koden kan väntas bli hell marginell bl. a. på grund av dels all koden har ell eget system för handläggning av tvister vilket träder i funktion om en av parterna begär det, dels alt de flesta konferensavial eller poolavial - i vart fall f. n. - innehåller klausuler om skiljedom. Frågan om val av metod för atl åstadkomma en väl fungerande lagstiftning bör därför i första hand ta sikte på de enskilda intressenter som berörs, nämligen såväl svenska som utländska redare och avlastare.

De fördelar som en Iransformering kan ge i fråga om redigering och lagleknisk utformning har därför enligt min mening liten bärkraft beträffande koden. Avvikelser från koden i dessa hänseenden i den nationella lagstiftningen torde i stället vara ägnade atl komplicera den praktiska tillämpningen, eftersom del kan bli svårare alt jämföra de olika staternas regler. Varje skillnad mellan de olika konventionsstaternas nationella regler försvårar möjligheterna all träffa överenskommelser inom ramen för en konferens och atl överblicka konsekvenserna av ett ingånget konferens-avtal. De fördelar som en bättre redigering eller lagteknisk utformning kan erbjuda svenska redare och avlastare torde därför mer än väl uppvägas av nackdelar i andra hänseenden.

Som redan har framhållits är syftet alt koden skall vara självreglerande. De kommersiella parterna skall själva avhjälpa brister i koden genom förhandlingar. Något utrymme för särskilda nationella eller regionala tolkningar ges inte. Sädana skulle i stället, som nyss har framhållits, försvåra eller kanske t. o. m. omöjliggöra ett samarbete inom ramen för konferenser med medlemmar från andra stater.

Mol bakgrund av del sagda förordar jag all koden införlivas med svensk rätt genom inkorporering.

Som redan har framhållits torde koden huvudsakligen vara av intresse för de rederier som deltar i linjekonferenser och för avlastare som använder sig av sådana rederiers transportljänster. Inom ramen för det syslem som koden skapar torde avlastarnas intressen i huvudsak komma att tillvaratas av deras intresseorganisationer. För dessa kategorier (orde del vara naturiigt att arbeta på främmande språk, i första hand på engelska. Enbart hänsynen till svenska domstolar eller myndigheter motiverar knappast att man gör översättningen till svensk lag. Jag anser därför att konventionen bör införlivas med svensk räll i dess avfattning på ett av de auten-

Prop. 1983/84:17 74

liska språken, engelskan. Vid tolkningen kan det dock bli aktuellt atl ta hänsyn också till de andra autentiska texterna. Som hjälpmedel vid tolkningen av de autentiska utländska texterna bör en översättning rill svenska Itrgas till den engelska texten.

7.3 Tillämpningsområde

En fördragsslutandc stal (konven(ionsstat) måste tillse alt kodens innehåll tillämpas på konferenser som ombesörjer sjölransporler av konven-tionsstatens egen handel. Detta gäller dock endast i den män konferensen också ombesörjer annan konventionsstals handel. Delta innebär alt när koden trätt i kraft dess regler kommer all för svenskt vidkommande gälla för konferenser som ombesörjer handeln mellan Sverige och annan kon-venlionsstal. Kodens regler blir således inle lillämpliga pä konferensburen handel mellan Sverige och stat som inte har anslutit sig till koden. Linjerederier från icke-konvenlionsslaler som deltar i en konfcrensirafik i handeln mellan konvenlionsstaler blir däremot bundna av kodens regler. Dessa rederier frän icke-konvenlionsslaler har sålunda möjligheter att göra gällande rättigheter enligt koden. Om en konferens ombesörjer handel såväl mellan konventionsstater som mellan konventionsstat och icke-konven-tionsstat och mellan icke-konvenlionsslaler kommer kodens regler all vara tillämpliga i vissa delar av konferensens verksamhet men inte i andra. Del fär ankomma på konferensen alt tillse att kodens regler om medlemskap, lasiuppdelning och beslutsfattande iakttas i den utsträckning som föranleds av respektive staters anslutning till koden.

Del bör framhållas alt koden är tillämplig pä handeln mellan stater och inle pä sjötransporterna. Den relevanta omständigheten är ursprunget — exportören - och destinationen - importören — inle det land från vilket godset utskeppas eller det där del lossas. Kodens regler kan alltså t. ex. bli lillämpliga pä sjöburen handel mellan Sverige och en stat som saknar kust.

Konventionens lastuppdelningsregler 40-40-20 får. somjag framhållit under 6.2. anses svåra att förena med OECD-stadgans inriktning mol fria kommersiella rörelser mellan de stater som tillhör organisationen. Den förordning om medlemsstaternas tillträde till konventionen som EG antagit syftar bl. a. till att tillgodose innehållet i OECD-förpliktelserna. EG-sla-lerna är skyldiga att vid ell eventuellt tillträde fill konventionen samtidigt avge den reservation som EG-förordningen innehåller. Sverige bör därför som jag tidigare framhållit inta samma hållning genom atl Iill sin anslutning foga reservationer som motsvarar dem som anges i förordningen. Om Sverige avger dessa reservationer kommer konventionens tillämpningsområde all begränsas för svenskt vidkommande i samma omfattning som del begränsas för EG-staterna till följd av innehållet i EG-förordningen. Last-uppdelningen enligt konventionen skall enligt EG-förordningen inte tillämpas i handeln mellan OECD-länder. I handeln mellan OECD-länder som är

Prop. 1983/84:17 75

konventionsstater och konventionsstater som inte tillhör OECD skall den del av lastvolymen som tillkommer OECD-slaten omfördelas mellan samtliga i konferensen ingående rederier hemmahör:inde i OECD-slater efter kommersiella överväganden. Omfördelningen förutsätter reciprocitet.

7.4 Bchovel av särskilda nationella regler

Koden är avsedd att vara i huvudsak självreglerande och myndigheternas roll begränsas främst till all följa utvecklingen och att ingripa på anmodan av part eller lör all skydda egna nationella in(ressen inom ramen för koden. Koden är en konvention som är rättsligt bindande för anslutna stater. Art. 47 kräver alt konvenlionsslat "genomför sådan lagstiftning eller vidtar sädana åtgärder som anses nödvändiga för all genomföra konventionen". Jag avser atl i del följande ta upp vissa frågor där sådan lagstiftning kan komma i fråga.

7.4.1 Kodens förhållande till den svenska konkurrenslagstiftningen

Den I januari 1983 trädde konkurrenslagen (1982:729) i kraft. 1 likhet med den tidigare konkurrenslagstiftningen krävs för ingripande med stöd av lagens missbruksbeslämmelse all en konkurrensbegränsning på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunki har vissa negativa ekonomiska effekter, bl. a. på prisbildningen. Det är förutsatt (prop. 1981/82: 165 s. 186) atl om staten anbefallt vissa beteenden staten därmed har tagit över ansvaret förderas förenlighet med det allmännas intressen. Uppenbarligen saknas då fog atl använda de former för samhällsingripanden på miss-bruksområdel som den nya konkurrenslagen inrymmer. Dock uppställs kravet all de konkurrensbegränsande effekterna av särregleringen kan sägas vara nödvändiga och med avsiki förbundna med denna eller en ofrånkomlig följd därav. Det är därvid bl. a. fråga om vad som inte sträcker sig utöver direkta eller avsedda följder. Går förfarandet längre än sä kan missbruksbestämmelsen vinna tillämpning.

I den utsträckning linjekonferenssystemel godkänts av riksdagen kan detta syslem. inom de nyss angivna ramarna, inle anses strida mol konkurrenslagstiftningens missbruksbeslämmelse. Någon lagändring på denna punkl krävs alltså inte med anledning av svensk anslutning till koden.

7.4.2 Sanktioner

Koden innehåller som tidigare nämnts åtskilliga föreskrifter för konferenserna om hur dessa skall förfara i förhållande till avlastarna särskilt vad angår fraktsätlningar och formerna för underrättelse och konsultationer. Vidare föreskrivs all konferenserna skall förse myndigheter med vissa uppgifter, offentliggöra vissa formalia beträffande konferensen såsom adress o. d. Det kan diskuteras om föreskrifterna i fråga medför alt nationell

•rop. 1983/84:17 76

Ig med nödvändighet upptar sanktioner för det fall konferensen inle ikllar sina skyldigheter.

Kodens regelsystem riktar sig således mol linjekonferenserna och den onkurrcnsreglcring som konferensavtalen innebär. Möjligheterna alt ge ffekl åt kodens regler beror därför yttersl pä i vad mån man kan åsidosätta vlal som sirider mot koden eller eljest kan nä konferenserna med sank-ioner. Det är således mot konferensavtalen eller mot linjekonferenscrna om eventuella sanktioner vid broll mol koden i princip skall riktas.

Beträffande sanktioner mot konferensen torde man emellertid vara hän-'isad till alt ingripa mot det enskilda linjerederiet för att förmå detta all låverka konferensen. Konferensen som sådan lorde i allmänhet sakna )åde medel och en lämplig ställföreträdare som kan göras ansvarig. Som il. a. framgår av avsnittet 7.7.1 om linjekonferensernas processrätlsliga lehörighet får nämligen en konferens snarare ses som en benämning på elt ;aniarbelsavtal än som en administration - konferensens sekretariat -;om eventuellt konstitueras genom konferensavtalel. Det samarbete som ;onferensen innebär har sin grund i själva avtalet, medan dess mer eller nindre fasta administration, om den över huvud tagel existerar, närmast ungerar som en brevlåda för gemensamma angelägenheter. Även om man lenom lagstiftning ger konferenserna processhabilitel och föreskriver att le kan delges genom medlem torde möjligheterna alt direkt ingripa mot jälva konferenserna med sanktioner i syfte all ge effekt ål kodens regler /ara små.

Visserligen förutsätter koden, såsom framgår av nyss nämnda avsnitt. Ut man genom nationell lagstiftning ger konferenserna möjlighet all vara wrl i tvist och atl företräda de i konferenserna ingående linjeredcrierna i v'issa sammanhang (jfr art. 26). Del gäller bl.a. verkan mot de enskilda ederierna av delgivning med konferenserna. Det torde emellertid vara all jå för långt att utsträcka detta dithän all del även skall innefatta verkan av sanktioner som riktas mot själva konferensen, i varje fall om det gäller Uraffsanklioner. Yttersl komplicerade verkställighelsregler skulle bli nöd-k'ändiga och det är tveksamt om man ulan en särskild överenskommelse -nellan samtliga kodanslutna stater kan uppnå rättvisa och tillfredsslällan-Je sädana.

Frågan är emellertid i första hand om koden över huvud taget ställer krav pä nationella sanklionsregler och vilka dessa krav i så fall är. I irl.47:l föreskrivs allmänt alt konventionsslaterna skall vidta sådana lagstiftnings- och andra åtgärder som erfordras för atl införiiva koden med den nationella lagstiftningen. Bestämmelsen kan uppfattas som ett absolut krav pä konventionsstaterna alt. så långt som det är möjligt, genom sådan lagstiftning se till all kodens regler blir effektiva i alla hänseenden. Del skulle bl. a. innebära ett fullt utbyggt och effektivt sanktionssyslem mol varje åtgärd som kan uppfattas som ell brott mot koden.

Det är dock osäkert om föreskriften i art. 47 skall anses innefatta mer än

Prop. 1983/84:17 77

blott en allmän påminnelse iill de stater lör vilka en ratifikation ime omedelbart innebår all koden blir en del av den inierna rätlen. För en mera restriktiv tolkning pä denna punkt talar, förutom det förhällandet atl koden i flera hänseenden är löst formulerad och oklar, atl den år avsedd atl i stort sett vara självreglerande och atl den i myckel skall ses enbart som en rekommendation till de kodanslulna staternas konferensrederier. Med utgångspunkt i detta skulle nationella sanklionsregler behövas endast i de fall dä koden uttryckligen kräver' det.

i ari.22 i koden föreskrivs uttryckligen atl konferensavtal, avtal om marknadsdelning och lojalitelsöverenskommdser skall uppfylla de krav som koden ställer på dessa avtal. Bestämmelsen måsle anses förutsätta all de kodanslutna staterna har någon form av sanktioner i sin nationella lagstiftning som säkerställer detta.

Rent allmänt kan sägas all en vanlig sanktion i avtalsrältsliga sammanhang är ogiltighet om avtalsinnehållel är otillåtet. Straffsanktion t. ex. i form av böler är också en länkbar möjlighet att ge effekt åt olika regler i koden. Vite eller skadeståndsskyldigbet kan också tänkas. Enbart en risk för skadeständsskyldighet om reglerna inte följs kan utgöra tillräckligt påtryckningsmedel.

Del mest naturliga synes vara att de i arl. 22 angivna avtalen inle kan göras gällande enligt sitt innehåll om de strider mol koden. Elt sådant avlal betecknas då i allmänhet som ogiltigt. Vid de internationella överläggningar om hur koden bör tillämpas som har hållits mellan ell flertal västeuropeiska stater har man kommit till den gemensamma bedömningen atl den del av avtalet som slår i slrid mol koden bör anses ogiltig. Man har även varit överens om all i fall den ogiltiga delen av avtalet har varit väsentlig lör övriga delar av avtalet - den har utgjort en förutsättning för övriga delar -hela avtalet bör kunna åsidosättas. Ogiltighelen skall emellertid inte innebära att regler i koden sätts i stället för de avtalade sä atl avtalet blir gällande med andra rättsverkningar.

Tänkbara tvångsmedel som reaktion mol andra brott mol föreskrifter i koden än de tidigare angivna fallen, dä avtalet skall anses ogiltigt, är som nämnts straffsanktioner, vite eller skadestånd. Som redan har berörts lorde dessa sanktioner endast kunna riktas mot det enskilda linjerederiel, eftersom konferensen som sådan i allmänhet saknar både medel och en ställföreträdare som kan göras ansvarig.

Möjlighet till sanktion mol enskilda linjerederier skulle syfta till all förmå rederiet all verka för alt konferensen följer kodens regler. Det beteende som medför sanktion skulle således bestå i underlätenhet frän rederiels sida alt verka för detta. Svårigheterna ati påvisa en sådan underlåtenhet hos rederiet måsie emellertid anses uppenbara.

1 dessa sammanhang kan även nämnas atl man vid de tidigare angivna överläggningarna med de västeuropeiska staterna åven har diskuterat frågan om åtgärder vid brott mot koden skall kunna vidtas pa initiativ av

Prop. 1983/84: 17 78

nyndigheter - ex officio — eller om det endast ankommer på en enskild )art all själv ingripa. Vid överläggningarna har del framkommit all de lellagande länderna har ett likartal synsätt, nämligen atl del inle föreligger lågoi allmänt, offentligrättsligt, intresse av att ingripa vid broll mot koden. Del får därför anses vara en angelägenhet enbart för dem som berörs.

Vidare bör man vara uppmärksam på all det finns risk för alt sanktioner ,om riktar sig mot ell enskilt linjerederi endast lär begränsad läckvidd med lånsyn till all detta bara utgör en av flera medlemmar i konferensen. Del •Lan vara osäkert vilka möjligheter rederiet har atl påverka övriga medlemmar i konferensen. Sanktioner kan således fä till följd alt de genom sina ekonomiska effekter enbart försvårar för just del drabbade rederiet atl delta i konferensen ulan att man när del mål koden syftar till i fråga om konferensen i övrigt.

Det är enligt min mening angeläget alt samtliga kodanslulna stater har samma sanklionsregler vid samma typ av broll mol koden. Det gäller såväl ogiltighelsregler som straff- och andra sanktioner i form av böter, viten eller skadestånd. Del skulle leda till otillfredsställande resultat om det i vissa länder t. ex. för en viss situation föreskrivs ogiltighel som sanktion, medan del i andra länder föreskrivs böter eller viten i samma situation. Del är länkbart att vissa stater t.o.m. saknar sanktioner. Sverige bör därtor under inga förhållanden införa nägon form av sanktioner utan alt en samordning sker med övriga kodanslutna slaler eller i vart fall de västeuropeiska stater som ansluter sig till den. En fullständig koordinering av sanktionsreglerna - som kan bli svår all genomföra - är således nödvändig, eftersom skillnader i dessa skulle leda till uppenbart orättvisa och t.o.m. orimliga resultat. En sådan koordinering kan dock bli svår att genomföra.

Härtill kommer atl svenska sanktionsregler endast kan omfatta sådana rättssubjekt som har den anknytningen till Sverige alt de kan näs av sanktionerna. Sverige är enligt allmänna principer förhindrat atl ingripa mot främmande staters rättssubjekt vid brott som begås inom annat lands territorium om gärningen inte är straffbar i den stal där den har begåtts och inte är riktad mol exempelvis svenskt offentligt intresse. Eftersom sanktioner mol själva konferensen, om den har sitt sekretariat i Sverige, enligt vad som nyss har sagts inte skulle fä avsedd effekt, skulle vi endast kunna ingripa mol svenska rederier.

Frågan återstår emellertid om koden verkligen ställer krav på nationella sanktionsregler utöver dem som anges i art. 22. Som redan har berörts torde det vara mycket osäkert. Frågan är vidare om del över huvud laget går att införa sädana regler som kan göra anspråk på alt vara godtagbara frän effekfiviletssynpunkl. Mol bakgrund av den osäkerhet som måsle anses råda om vilka möjligheter som elt enskilt svenskt rederi har att påverka övriga medlemmar i konferensen framstår det som föga meningsfullt all införa sådana regler i nu angivna hånseende. Jag anser däiför all några sådana sanklionsregler inte bör införas.

Prop. 1983/84:17 79

7.5 Specialdomstolar

Koden och även EG-förordningen förutsätter atl i vart fall vissa tvister skall kunna lösas av nationella domstolar eller andra myndigheter. Sålunda föreskrivs i art. 23: 2 i koden all tvister mellan medlemslinjer av samma nationalitet i en konferens är s. k. nationella tvister och skall biläggas inom ramen för landets eget rättsväsende. Enligt art. 2: I första stycket i den reservation som EG-staterna enligt förordningen skall göra vid tillträdet till koden skall nationella tvister som angår frågan om nationell linje i första hand avgöras genom förhandlingar mellan parterna. Varje stal som ansluter sig till reservationen skall ge regler för hur tvisterna skall lösas för del fall sädana förhandlingar inle leder till resultat. I arl. 25: 3 i koden föreskrivs bl. a. alt om lalan har väckts vid domstol eller annan nationell myndighet i en fråga som enligt koden kan bli föremål för internationell förlikning, så skall frågan först hånskjutas rill sådan förlikning. Del kan vidare nämnas all del av bl. a. art. 42 i koden torde framgå atl del förutsätts atl de kodanslutna staterna rillhandahåller medel för att lösa tvister för det fall all de Ivistlösningsregler som koden i första hand anvisar - internationell förlikning - inle leder till resultat.

För svensk rätts del gäller all alla tvisler mellan enskilda handläggs av allmän domstol om inget annat föreskrivs. Frågan om inrättande av specialdomstolar för handläggning av tvister som kan uppkomma med anledning av koden har diskuterats vid överläggningar mellan de nordiska länderna. Det har skett mol bakgrund av att den nu aktuella lagstiftningen, som innefattar koden och innehållet i EG-förordningen, utgör elt i flera avseenden egenartat rättsområde och alt de tvistemål som kan komma upp med anknytning till detla rättsområde förutsätter särskild förtrogenhet med sjölransporlrällsliga och internalionellrättsliga förhållanden.

Enligt min mening talar principiella skäl mot inrättandet av specialdomstolar. Mol bakgrund av kodens inriktning kan det dessutom föruisättas att antalet mål knappast kan motivera atl man inrättar nya sädana domstolar.

Från svensk sida kan man därför i första hand tänka sig tvä möjligheter till ivisllösningsförfarande. Antingen kan man låta de allmänna domstolarna pröva de aktuella tvisterna eller också kan man låta marknadsdomstolen göra del. Övervägande skäl talar för all tvisterna bör handläggas av de allmänna domstolarna. För atl undvika gränsdragningsproblem i relation till andra tvister rörande förhållanden som avses i sjölagen bör tvister som gäller tillämpningen av bestämmelserna i konventionen prövas av sjörätts-domstol. I den mån man i elt särskilt fall skulle behöva tillföra dessa ytterligare speciell sakkunskap kan det självfallet göras genom sakkunnigbevisning. Några särskilda regler härom är inte påkallade. Regeringen fullgör i övrigt de uppgifter som enligt koden ankommer på myndighet. Lagen bör innehålla föreskrifter härom.

Prop. 1983/84: 17 80

7.6 Jurisdikliun

Åtskilliga internationella konventioner förlägger uttryckligen tvistlösningen till nationella domstolar. Så är inle fallet med koden. Kodens lystnad på denna punkt ger således ulrymme för nationella lösningar.

Om en svensk domstol är internt behörig på grund av all svaranden har hemvist i Sverige är den också behörig om tvisten är av internationell karukiär. En eljest obehörig svensk domstol kan genom s. k. prorogations-avtal (dvs. avlal att en viss domstol eller domstol i ett visst land är ensam behörig) få processuell kompelens. Om parterna avtalat atl en tvist i stället för all avgöras av en svensk behörig domstol skall prövas av utländsk domstol skall detta i princip godtas, lörutsall att parterna kan disponera över tvisieföremälet. Den svenska domstolen skall i sä fall avvisa målet om en av parterna yrkar del. I det omvända fallet, atl parterna ulsett en svensk domstol, skall detta i princip godtas.

Syftet med prorogaiionsavtal kan vara att man vill fä en eventuell tvist upptagen till prövning inom elt land vars regler är särskilt förmånliga ur en parts synpunkt, s. k. forum shopping. Delta kan leda till otillfredsställande resultat. Domstolar kan i och för sig vägra alt pröva tvister, vilkas anknytning till domstolslandet ter sig konstlad och som därför bör falla utanför domstolens kompetensområde - s.k. forum non conveniens.

Tillträde till koden förpliktar konventionsslaterna atl införa sådan lagstiftning atl anhängig talan avvisas om föriikningsförfarande enligt konventionen pågår eller påkallas. En föreskrift om delta bör las in i den svenska lagstiftningen. Fråga kan vidare uppkomma om vilandeförklaring av mål eller avvisning av talan pä grund av pågående prövning vid utländsk domstol eller annan nationell myndighet. Dessa frågor bör kunna avgöras med tillämpning av allmänna processuella regler.

7.7 Linjekonferensernas och avlastarurganisationernas processuella ställ
ning

7.7. / Linjekonferenserna

Konferensen är som tidigare beskrivits ell samarbelsavial och frågan är vilken juridisk status den har. En konferens som har sitt sekretariat i Sverige ar inle att betrakta som en juridisk person. Konferensen kan enligt gällande rätl inle kära eller svara vid domstol och kan inle heller inneha egendom. Konferenssekrelarialel har normalt inle heller sädana fullmakter frän sina medlemmar all sekretariatet kan fungera som verkstålligheisor-gan för en juridisk person. Somjag har framhållit tidigare bör med linjekonferens avses själva samarbelsavtalel medan sekretariatet ofta inte är mycket mer än en brevlåda för gemensamma angelägenheter. Detta medför alt de enskilda medlemmarna - linjerederierna - oavsett avtalet i princip måste betraktas som juridiskt ansvariga, var och en för sin andel i

avtalets ingående och dess genomförande i praktiken. Linjekonferensen blir inte något självständigt rättssubjekt i vidare mån än medlemmarna genom särskild fullmakt ger det gemensamma sekretariatet sådana befogenheter. Konferensavialen innehåller vidare vanligen en skiljedomsklausul för det fall atl tvist uppkommer mellan medlemmarna. Tvisler mellan medlem i linjekonferens och avlastare handläggs vanligen vid domstol i del land och med tillämpning av den lagstiftning som framstår som naturlig med hänsyn till rättsförhållandet. Anslutning till koden förpliktar i nu förevarande avseende till följande.

- Linjekonferens och avlastarorganisation skall kunna vara part i tvist (art. 26).

- Linjekonferens och avlastarorganisation skall kunna delges genom medlem (art. 26).

- Förlikningsulslag - rekommendation - skall under vissa förutsättningar erkännas och verkställas som lagakraflvunnen dom (art. 39). Kodanslulning förpliktar således konventionsstaterna till atl i frågor som

härrör ur koden tilldela linjekonferenser och avlaslarorganisationer sådan rättslig ställning atl de kan vara part i tvist vid domstol. Däremot synes koden inte kräva atl linjekonferensen identifieras med den medlem som mottagit stämning för konferensen. Part i målet är således konferensen och inte den medlem som i förekommande fall faktisk! fört talan för konferensen.

En annan fråga är i vad mån en för konferensen förpliktande dom kan verkställas mot en medlem. Jag återkommer i det följande till den frågan. Del bör emellertid i sammanhanget framhållas all koden inle ställer något krav pä alt Sverige skall erkänna och verkställa utländska domar i tvister som avses i koden. Däremot måste Sverige vid en anslutning erkänna och verkställa avgöranden (rekommendationer) efler det i koden angivna för-likningsförtarandet.

Vidare medför en strikt tolkning av kodens krav beträffande delgivning endast all om delgivning skett med en konferensmedlem av stämning mol konferensen delgivning skall anses ha skett med konferensen och med andra medlemmar av konferensen än den som mottagit delgivningen. Förpliktelsen atl låta en delgivning med en konferensmedlem få sådan verkan medför inte heller atl annan än konferensen blir part i tvisten.

Föratt uppfylla kodens krav all resultatet av internationell förlikning -rekommendation - skall erkännas och verkställas som lagakraflvunnen dom behövs lagstiftning. En fråga i det sammanhanget är om en rekommendation som är förpliktande mot en konferens bör kunna verkställas mot en medlem med egendom i Sverige. Här är dock atl märka att även enskild konferensmedlem kan vara part i internationell föriikning och att en rekommendation alltså även kan vara förpliktande för enskilt linjeiederi med egendom i Sverige. Koden stadgar dock alt sädah rekommendation

6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

Prop. 1983/84:17 82

som avses vid kravet på erkännande för alt vara verkslällbar måste ha godtagits av båda parter i förlikningsförtarandel.

Det är av stor vikl för de svenska linjerederier som ingår som medlemmar i konferenser hur verkslällighelsfrägan löses i Sverige. Resultatet av den svenska lagstiftningen fär inle bli atl den som har ett krav mol en konferens har möjlighet all få en mol konferensen förpliktande dom verkställd i svensk medlems egendom i Sverige samtidigt som andra länders lagstiftning inte erbjuder motsvarande möjlighet i fråga om respektive lands konferensmedlemmar.

Enligt svenska exekulionsrältsliga principer kan verkställighet som regel inte äga rum hos annan än den som i exekutionslildn anges som förpliktad. Ett undantag härifrån är bl. a. dom mot parirederi, som i rättspraxis ansetts kunna verkställas mol de enskilda partredarna. Förhållandel mellan en linjekonferens och dess medlemmar kan emellertid inte jämföras med förhållandet mellan ett parirederi och de olika pariredarna. Nägon motsvarighet till ansvarsbeslåmmelserna i 40§ sjölagen (1891:35 s. I) föreslås således inle beträffande linjekonferenser. Vidare filr en dom i ett mål vari huvudredaren varit svarande anses rikta sig mol samtliga pariredare (jfr 42 § sjölagen). Inle heller på den punkten föreslås någon motsvarighet när det gäller konferenser, lät vara atl en enskild medlem lörutsätts kunna motta stämning på konferensens vägnar. Om inle annat sägs uttryckligen fär alltså antas atl en rekommendation (eller dom), varigenom en konferens förpliktals, inle kan verkställas hos del enskilda rederiet.

Jag är sålunda inle beredd att nu gå längre än vad som följer av en strikt tolkning av kodkravet, nämligen alt verkställighet av en rekommendation skall ske på samma sätt som av en svensk lagakraftägande dom. All den svenska tolkningen och tolkningen i andra länder som ansluter sig till koden kan komma atl i viss mån skilja sig åt pä denna punkl torde knappast medföra några större problem bl. a. med hänsyn till den allmänna förutsättningen för verkställighet, nämligen all båda parter i tvisten måsle ha godkänt rekommendalionen (arl. 39).

7.7.2 Avlaslarorganisationens behörighet att företräda avlastare

1 kodens kapitel I anges vad som avses med avlastarorganisation vid tillämpningen av koden. Där anges att en avlastarorganisation är en sammanslutning eller motsvarande organisation som främjar, företräder och tillvaralar avlastares intressen. En sådan organisation skall pä begäran av organisationen kunna godkännas såsom behörig företrädare av behörig myndighet. För Sveriges del bör enligt min uppfattning denna myndighet vara regeringen.

Behörighetsfrågan för avlastarorganisation synes främst aktualiseras i tre sammanhang, nämligen dels i relationer mellan konferenser och avlastare, dels i sädana tvislsitualioner mellan konferenser och avlastare som

Prop. 1983/84:17 83

skall hanteras enligt kodens regler - främst föriikningsförfarandet (kodens kapitel VI) - och dels i tvister vid domstol.

När del gäller del sistnämnda fallet - tvist vid domstol - ålägger inle koden direkt konvenlionsslalerna all göra en avlastarorganisation behörig, även om koden förutsätter all ivisier i saker som rör koden skall kunna lösas vid nationell domstol.

I fråga om reglerna i kapitel III om relationerna mellan konferenser och avlastare synes redan genom atl koden görs till svensk lag genom den definition somjag nyss nämnde framgå alt "ihe appropriate authorily" - i Sverige regeringen - är skyldig att ge behörighet ät avlastarorganisation i Sverige. En sådan behörighetsförklaring torde vara tillräcklig nar del gäller behovet av behörighet enligt kodens kapitel III.

För svenska förhållanden torde situationen vara sådan all Swedish Shippers' Council hos Sveriges Industriförbund f. n. får anses företräda i varje fall en majoritet av svenska avlaslariniressen. 1 första hand bör del falla pä organisationen själv och dess huvudmän all arrangera sina förhållanden sä atl man såväl formellt som praktiskt företräder så många som möjligt av de svenska avlastarna. Praktiskt sett lorde del dock vara omöjligt alt samtliga är representerade liksom del inle heller kan uteslutas atl andra organisationer med samma syfte kommer till stånd också i Sverige. Del fär ankomma på regeringen att avväga eventuella motstridiga intressen i samband med begärd behörighetsförklaring.

7.8 Natiunellt linjerederi

Koden definierar nalionellt linjerederi från en kodslal enligt följande. "Ell nalionellt linjerederi i ell visst land är ell rederi som har sill huvudkontor och faktiska ledning i det landet och som är erkänt som sädani av del landets behöriga myndighet eller enligi det landels lag." Koden föreskriver en rätt för nationellt linjerederi all ingå som medlem i konferens som betjänar del egna landets utrikeshandel. Kodens art. I stadgar följande. Varje nationellt linjerederi skall ha rält att vara fullvärdig medlem av en konferens som betjänar dess lands utrikeshandel på villkor all del uppfyller angivna förutsättningar. Linjerederier som inte är nationella linjerederier för några konferenslransporler skall ha rätt att bli fullvärdiga medlemmar av en sådan konferens pä villkor atl de uppfyller vissa angivna förutsättningar och iakttar bestämmelser om lasiuppdelning som anges belräftände linjerederier frän tredjeland.

I Sverige gäller - liksom i flertalet andia OECD-länder - all del inte finns några principiella hinder mot atl utländska intressen via bolagsbiid-ning etablerar rederirörelse i Sverige. Elt sådant svenskt lederibolag, som hell eller delvis ägs av utländska intressen, skulle kunna vara svenskt nationellt linjerederi på samma sätt som ett svenskägt rederi, under löiiit-sättning att svensk myndighet godkänner detla. Rederiet skulle darincd

Prop. 1983/84:17 84

automatiskt ha tillgång iill medlemskap i konferens som betjänar svensk utrikeshandel och vars verksamhet regleras hell av koden. En konferens-trafik mellan länder som lilllräll koden och som dessutom är bundna av EG-förordningen eller har anpassat sin lagstiftning iill den regleras dock pä annal sätt. Status av nationellt linjerederi medför inle automatiskt atl rederiet i fråga erhåller medlemskap i en konferens som upprällhäller trafik mellan EG-länder eller mellan OECD-länder och EG-länder. Beträffande sådan konferens skall medlemskapet avgöras av konferensmedlemmarna inbördes efter kommersiella överväganden. Uppkommer tvist skall denna lösas genom regeringsöverläggningar.

Med den lagstiftningsteknik som jag har förordat kommer innehållet i koden all gälla direkt som svensk lag. De avvikelser härifrän som härrör ur Sveriges anpassning till innehållet i EG-förordningen bör ingå i förslaget till den särskilda svenska lagstiftningen.

7.9 Preskription

Den i avsnitt 7.4.2 föreslagna sanktionen vid broll mol koden, som innebär all ell avlal är ogiltigt, kan leda till krav på ersättning eller skadestånd. Kravet kan då riktas mot ett enskilt linjerederi, som har tillämpat del ogiltiga avtalet. Detsamma gäller om man inför regler som innebår atl äldre tariffer alltjämt skall tillämpas vid underlåtenhet alt iaktta kodens föreskrifter i samband med frakthöjningar. Ett enskilt linjerederi kan i delta fall tvingas atl betala tillbaka vad som har tagits ut för myckel enligt de nya tarifferna.

Sätts inle någon lidsgräns för möjligheterna atl framställa ersättningskrav kan den situationen uppkomma atl del under lång lid råder osäkerhet om de rättsliga och kommersiella relationerna mellan parterna. Del kan lägga hämsko på linjekonferensernas verksamhet över huvud tagel. Del är därför önskvärt att tvisler om sådan ersättning avvecklas inom en rimlig tid.

Koden innehåller inte några regler som begränsar möjligheterna atl ställa krav på ersättning i de nu aktuella fallen. Frågan har emellertid diskuterats vid de tidigare angivna diskussionerna mellan företrädare för de västeuropeiska länderna. Någon överenskommelse om särskilda preskriptionsregler har dock inle träffats. Man var emellertid överens om alt det finns behov av sädana.

Enligt huvudregeln om preskription i den svenska preskriptionslagen (1981: 130) är preskriptionstiden för fordringar tio år från fordringens tillkomst. Delta gäller även skadeslåndsfordringar. Preskriptionstiden för konsumenlfordringar är dock tre år. Särskilda regler om fordringspreskrip-lion finns även i åtskilliga andra författningar. Dessa avviker i flera hänseenden från bestämmelserna i preskriptionslagen både när det gäller preskriptionstidens längd och utgångspunkten för preskriptionstiden. Sålunda

Prop. 1983/84:17 , 85

är vi för svensk rätts vidkommande inle främmande för betydligt kortare preskriptionstider. Det föreskrivs t.ex. en ettårig tidsfrist i 54§ köplagen (1905:38 s. I) och likaledes ettårig reklamationsfrisl i 11 § konsumentköp-lagen (1973: 877). Sjölagen (1891: 35 s. I) innehåller ell flertal bestämmelser om preskription där preskriptionstiden för vissa fordringar är ett år och för andra tvä år (se 347 S). Det finns fler exempel på korta preskriptionslider.

Frågan hur läng preskriptionstiden vid ersättningskrav som grundar sig på koden skall vara borde självfallet helst avgöras gemensamt för samtliga kodanslulna stater. Skilda regler kan leda till orättvisa resultat. Tiden bör av hänsyn till de enskilda medlemmarna i en konferens, mot vilka de aktuella ersättningskraven reses, göras så kort som möjligt. Medlemskapet i en konferens kan växla och det måsle anses rimligt all de rätlsliga och kommersiella relationerna som har sin grund i ell tidigare konferensavtal avvecklas inom en relativt kort lid. Härtill kommer atl en skyldighet all återbetala t. ex. fraktavgifter som har uppburits under en längre lid kan få katastrofala följder för ett enskilt rederis fortsatta verksamhet. I de diskussioner om koden som förekommit mellan ell flertal västeuropeiska slaler har riktmärket för övrigt varit en preskriptionslid om två år från fordringens uppkomst eller sex månader efler del atl internationell förlikning avslutades. De av dessa stater som redan nu slutligt utformat sin nationella lagstiftning har också valt dessa preskriptionstider.

Del kan inte vara förenat med några mera påtagliga olägenheter för den som vill kräva ersättning med anledning av brott mot koden all del skall göras relativt snart. I detta sammanhang kan del nämnas atl de lidsfrister som koden anger i art. 24 i fråga om rätten atl begära internationell föriikning är mycket korta — i vissa fall rör del sig endast om dagar. En preskriptionstid om tvä år lorde inte kunna anses för kort. Jag förordar därför att preskriptionstiden för sädana ersättningskrav bestäms till två år.

8 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.

Förslaget bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

9 Specialmotivering

I §

Somjag har framhållit i den allmänna motiveringen under 7.3 är konventionen - och därmed lagen - tillämplig på handeln mellan de fördragsslu-

Prop. 1983/84: 17 86

lande staterna. Lagen och konventionen innefattar, som anges av rubriken, en uppförandekod för linjekonferenser. Emellertid innehåller konventionen även föreskrifter som rör enskilda medlemmar i en linjekonferens och i visst fall även förpliktelse för linjekonferensens kommersiella motpart, avlastare eller organisation av avlastare. Även avlastare eller organisation av avlastare kan nämligen enligt arl. 43 i konventionen bli skyldig att erlägga kostnad för internationell förlikning enligt kapitel VI B i konventionen. Vidare ger arl. 18 ett linjerederi som inle är medlem i en konferens - outsider - rätl alt hindra konferensmedlem att använda s.k. fighting ships.

2 1}

Beträffande metoden att införliva konventionen och innehållet i EG-förordningen med svensk rätl fär jag hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen under 7.2. Jag vill dock framhålla att konventionens kapitel VII. som innehåller avslutande bestämmelser, inte har någon direkt återverkan pä enskildas rättsförhållanden. Detla medför alt bl. a. art. 51 med bestämmelser om ändringar i konventionen inle omfattas av lagen. Ändras konventionen på sätt som anges i nämnda artikel kommer ändringen i förekommande fall all föreläggas riksdagen genom förslag till ändring i lagen.

Enligt konventionen faller åtskilliga funktioner på myndighet. Vissa uppgifter - tvister enligt 8 § samt erkännande och verkställighet av rekommendation efter förlikningsförfarande enligt 12 § — ankommer enligi lagen på domstol medan övriga myndighetsfunktioner enligt andra stycket faller på regeringen.

3§

Denna paragraf syftar till att göra del möjligt att reagera mot andra konventionsstater som inte uppfyller sina folkrätlsliga förpliktelser enligt konventionen. Grunden är all Sverige - liksom andra fördragsslutande stater i samma situation - bör ha samma rättigheter enligt konventionen som vi tillförsäkrar andra stater genom anslutningen till konventionen. Detta kan t. ex. gälla om ett konventionsland som inte lillhör OECD inle medger tredjelandsseglation i sin konventionsbundna handel. I sådant fall skall rederi hemmahörande i landet i fråga t.ex. inle ha rält atl ddla som tredjelandsseglare i svensk konvenlionsbunden handel.

4§

Paragrafen motsvarar det för svensk del relevanta innehållet i arl. 2 i EG-förordningen. I övrigt får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.8.

Prop. 1983/84:17 87

5.'S

Paragrafen motsvarar de delar av arl. 4 i EG-förordningen som anger vilka delar av konventionen som inte skall gälla i handeln mellan EG-med-lemmar inbördes saml mellan EG-medlemmar och övriga OECD-stater. under förutsättning av ömsesidighel. Genom paragrafen kommer konventionens lastuppdelning inle att bli tillämplig i de relationer som anges i paragrafen. Detsamma gäller Ivisllösningsförfarandet enligt konventionen. Paragrafens andra stycke ålerger EG-förordningens arl. 4:3 vari sägs all undantaget beträffande tillämpningen av konveniionens lasluppdelningsregler för handeln mellan OECD-länder inle skall påverka möjligheterna för rederier från utvecklingsländer alt konkurrera som tredjelandsseglare i enlighet med konventionens art. 2. 1 övrigt får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.1 och 7.3 saml redogörelsen för konventionen och EG-förordningen under 6.

6§

Paragrafens första och andra stycken innehåller de centrala bestämmelserna om omfördelning av laster mellan OECD-stater i EG-förordningens arl. 3 och art. 4: I. Syftet med omfördelningen är, som jag nämnt i den allmänna motiveringen under 7.3. atl tillgodose intresset av konkurrens på lika villkor mellan de slaler som tillhör OECD.

Paragrafens tredje stycke motsvarar innehållet i del ivisllösningsförfarande som anbefalls i art. 3: 3 i EG-förordningen och som utvecklas i del annex II som är fogat till EG-förordningen.

Paragrafens femte stycke motsvarar stadgandet om reciprocitet i arl. 4: I i EG-förordningen. Stadgandet bör försläs så alt om en OECD-stat -oavsett konventionsanslutning - inle medger övriga OECD-stater tillgång till lastvolym enligt de principer som gäller för omfördelningen enligt EG-förordningen, så skall rederier från förstnämnda stal inte kunna göra gällande räll fill deltagande i omfördelning enligt 6§ i den svenska konven-lionsbundna handeln.

7§

Första stycket hänför sig Iill art. 22 i konventionen och tredje stycket till art. 14 och arl. 16 i konventionen. Vad gäller ogiltighelspåföljden får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.4.2.

8§

Belräftände 8§ vill jag hänvisa till vad som anförts i den allmänna motiveringen under 7.6 och i frågan om preskription i paragrafens tredje stycke till avsnitt 7.9 i den allmänna motiveringen.

9«

Paragrafen tillgodoser kravet i arl. 26 i konventionen angående behörighet för linjekonferenser och avlaslarorganisationer.

10 §

Paragrafen tillgodoser kravet i arl. 25:3 i konventionen atl nationellt tvisteförfarande skall avbrytas om föriikningsförhandlingar enligt konventionens bestämmelser pågår eller påkallas.

11 §

Beträffande frågan om vilken domstol som bör handlägga mål enligt lagen får jag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.5.

/2.?

Paragrafen tillgodoser kravet i art. 39 i konventionen atl fördragsslutande stal skall erkänna och verkställa en rekommendation under de förutsättningar som anges i artikeln. I övrigt vill jag hänvisa till vad som sagts i den allmänna motiveringen under 7.7.

13 §

Frågan om hur erkännande och verkställighet skall handläggas har i förslaget lösts efter mönster från lagen (1929: 147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar.

Ikraftträdandebestämmdser

Lagen bör träda i kraft den dag då konventionen träder i kraft för Sveriges del. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när lagen skall träda i kraft.

10 Hemställan

Jag hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

11 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

(Acts whose piihliciition is ohllgatory)

Council Regulathm (EEC) No 954/79 of 15 May 1979

concerning the ratification by Member States of. or their accession to, the United Nations Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard lo tbe Treaty eslablishing the European Economic Communily. and in particular Artide 84 (2) thereof.

Having regard to the draft Regulalion submitled by ihe Commission.

Having regard lo tbe opinion of the European Parliamentt').

Having regard lo the opinion ofthe Economic and Social Committeel"),

Whereas a Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences has been drawn up by a Conference convened under the aii-spices ofthe United Nations Conference on Trade and Development and is open for ratificalion or accession;

Whereas the queslions covered by the Code of Conduct are of importance nol only to the Member States bul also to the Communily. in particular fi"om the shipping and trading viewpoinls, and il is Iherefore impor-tanl that a common position should be adopied in relation lo this Code;

Whereas this common position should respecl the principles and objectives of the Treaty and make a major contribution lo meeling the aspirations of developing countries in the field of shipping while al the same time pursuing the objeclive of the continuing application in this field of the commercial principles applied by shipping lines of the OECD countries and in trades between Ihese countries;

(Dokument \ilk(is piihlii criug är ohligalorisk)

Rådets fiirordning (EG) nr 954/79 av den 15 maj 1979

angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas konvention om en uppfitrandeknd för linjekonferenser

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD.

som beak(ar det Fördrag som etablerar den Europeiska ekonomiska gemenskapen, i synnerhet dess artikel 84. (2).

som beaktar det utkast till förordning som framlagts av Kommissionen.

som beaktar Europaparlamentets uppfattning',

som beaktar den Ekonomiska och sociala kommitténs uppfattning",

alldenstund en konvention om en uppförandekod för linjekonferenser har utarbetats av en konferens som sammanträtt under beskydd av Förenta nationernas konferens föi handel och utveckling och som är öppen föi ratifikation eller anslutning;

alldenstund de frågor som behandlas i uppförandekoden är av betydelse inte bara för medlemsstaterna ulan också för Gemenskapen - särskilt från sjöfarts- och handelssyn-punkl - och det därför är viktigt alt en gemensam ståndpunkt etableras i förhällande fill denna kod;

alldenstund denna gemensamma ståndpunkt måste beakta Fördragels principer och syften och påtagligt medverka till alt möta u-ländernas strävanden inom sjöfarten samtidigt som den lever upp till syftet med en fortsatt tillämpning på detta område av de kommersiella principer som tillämpas av OECD-ländernas linjerederier och i handelr mellan dessa länder;

Whereas lo secure observance of Ihese principles and objectives, since the Code of Conducl conlains no provision allowing the iiccession of the Communily as such. it is importani thal Member Siales ratify or ac-cede to the Code of Conducl subject lo cer-lain arrangements provided for in Ihis Regulalion:

Whereas Ihe stabilizing role of conferences in ensuring reliable services to shippers is recognized. bul it is neverlhdess necessary lo avoid possible breaches by conferences of Ihe rules of competition laid down in the Treaty; whereas the Commission will accord-ingly forward to the Council a proposal for a Regulalion concerning Ihe application of ihose rules lo sea transport.

HAS ADOPTED THIS REGULATION:

Artide I

1. When ratifying the United Nations Con
vention on a Code of Conducl for Liner Con
ferences, or when acceding thereto, Member
States shall inform the Secretary-General of
the United Nations in writing thal such ratifi
cation or accession has laken place in accor
dance with this Regulalion.

2, The instrument of ratification or acces
sion shall be accompanied by the reserva
tions sel out in Annex I.

Artide 2

1. In the case of an existing conference,
each group of shipping lines of the same na
tionality which are members thereof shall de-
lermine by commercial negotiations with an
olher shipping line of that nationality whelher
the latler may participale as a national ship
ping line in the said conference.

If a new conference is crealed, the shipping lines ofthe same nationality shall determine by commercial negotiations which of them may participale as a national shipping line in the future conference.

2. Where the negotiations referred lo in paragraph I fail to result in agreemenl, each Member State may. at the requesi of one of the lines concerned and after hearing all of them. lake the necessary sleps to sellie the dispute.

3. Each Member Stale shall ensure that all

alldenstund del, för all säkerställa beaktande av dessa principer och syften, är viktigt atl medlemsstaterna — då koden inle innehåller någon bestämmelse som medger anslutning av Gemenskapen som sådan - ratificerar eller ansluter sig till uppförandekoden med förbehåll för vissa arrangemang som föreskrivs i denna förordning:

alldenstund konferensernas stabiliserande roll när det gäller att säkerställa pålitliga transportljänster för avlastare erkänns. men del icke desto mindre är nödvändigt alt undvika möjliga broll av konferenser mot de konkurrensregler som fastställts i Fördraget; alldenstund Kommissionen därför kommer att överiamna till Rådet ell förslag till förordning rörande tillämpningen av dessa regler på sjötransport,

HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING:

Artikd I

1. När medlemsstaterna ratificerar eller ansluter sig till Förenta nationernas uppförandekod för linjekonferenser, skall de skriftligen underrätta Förenta nationernas generalsekreterare om alt sådan ratifikation eller anslutning har ägt rum i enlighet med denna förordning.

2. Ratifikations- eller anslulningsinstru-mentel skall åtföljas av de reservationer som återges i bilaga I.

Artikd 2

1. När det gäller en befintlig konferens,
skall varje grupp av linjerederier av samma
nationalitet, som är medlemmar, bestämma
genom kommersiella förhandlingar med ett
annal linjerederi av denna nationalitet, om
del senare får delta som nalionellt linjerederi
i den aktuella konferensen.

Om en ny konferens etableras, skall linjerederierna av samma nationalitet genom kommersiella förhandlingar bestämma vilket eller vilka av dem som får delta som nationellt linjerederi i den framtida konferensen.

2. Om förhandlingarna, enligt punkt I, inle leder till enighet, kan varje medlemsstat, på begäran av ett av de berörda linjerederierna och efter hörande av dem alla, vidta nödvändiga åtgärder för atl avgöra tvisten.

3. Varje medlemsstat skall säkerställa all

vessel-operaling shipping lines established on ils lerrilory under ihc Treaty establishing Ihe European Economic Communily are irealed in the same way as lines which have Iheir management head office on its lerrilory and Ihc effective control of which is exercised there.

Artide 3

1. Where a liner conference operates a pool
or a berthing. sailing and/or any other form of
cargo allocation agreemenl in accordance
with Artide 2 of the Code of Conduct, the
volume of cargo lo which the group of nation
al shipping lines of each Member Stale par
ticipating in that trade or Ihc shipping lines of
the Member States participating in Ihat trade
as third-country shipping lines are enlilled
under the Code shall be redistribuled, uniess
a decision is taken lo Ihe contrary by all the
lines which are members of the Conference
and parties to the present redistribulion
rules. This redistribulion of cargo shares
shall be carried out on the basis of a unani-
mous decision by those shipping lines which
are members of the conference and partici
pale in the redislribution. with a view to all
these lines carrying a fair share ofthe confer
ence trade.

2. The share finally allocated lo each par-
licipanl shall be delermined by the applica
tion of commercial principles. taking account
in particular of:

(a) the volume of cargo carried by ihe conference and generated by the Member States whose trade is served by il;

(b) past peribrmance of Ihe shipping lines in the trade covered by the pool:

(d) Ihe needs of Ihe shippers whose cargoes
are carried by the conference.

3. If no agreemenl is reached on the redis
lribution of cargoes referred to in paragraph

I. the malier shall, al the request of one of the parties, be referred to concilialion in accordance with the procedure sel oul in Annex

II. Any dispute not settled by Ihe conciliation procedure may, with the agreemenl of Ihe parlies, be referred lo arbilration. In thal event. the award of the arbilralor shall be bindinc.

alla linjerederier, som år etablerade på dess terrilirritim i enlighet med Fördraget som etablerar den Europeiska ekonomiska gemenskapen, behandlas på samma sätt som linjerederier som har silt huvudkontor pä dess icrrilorium och vilkas faktiska ledning utövas där.

Ariikd 3

1. När en linjekonferens driver en pool eller har ett avtal om anlöp. avgång och/eller någon annan form av lasltilldelning i enlighet med artikel 2 i uppförandekoden, skall den lastvolym omfördelas som varje medlemsstats grupp av nationella linjerederier som deltar i den trafiken eller de linjerederier i medlemsstater som deltar som tredje-lands linjerederier i den trafiken är berättigade till enligt koden, om inle ett beslut om motsatsen las av alla de linjerederier som är medlemmar av konferensen och omfattas av dessa omfördelningsregler. Denna omfördelning av lastandelar skall göras på grundval av ell enhälligt beslut av de linjerederier som är medlemmar av konferensen och som deltar i omfördelningen, i avsiki alt alla dessa linjerederier transporterar en rättvis andel av konferenslrafiken.

2. Den andel som slutligen tilldelas varje deltagare skall bestämmas genom tillämpning av kommersiella principer, under särskilt hänsynstagande till:

a) den lasivolym som transporteras av kon
ferensen och som härrör från de medlems
stater vilkas handel betjänas av den;

b) linjerederiernas tidigare prestationer i
den trafik som omfattas av poolen;

c) den lasivolym som transporteras av kon
ferensen och som skeppas över medlemssta
ternas hamnar;

d) de avlastares behov, vilkas laster trans
porteras av konferensen.

3. Om ingen enighet uppnås om den lasl-
omfördelning som avses i punkt I, skall frå
gan, på begäran av en av parterna, hänskjutas
till förlikning i enlighet med del i bilaga II
fastställda förfarandet. Varje tvist som inle
biläggs genom förlikningsförfarande kan.
med parternas samtycke, hänskjutas till skil
jedom. I sådant fall skall skiljedomarens dom
vara bindande.

4. At intervals to be laid down in advance. shares allocated in accordance wilh para-ijraphs 1. 2 and 3 shall be regulariy reviewed. laking into account the crileria sel out in paragraph 2 and in particular from the vicw-poinl of providing adequale and efficienl services to shippers.

Artide 4

I.Ina conference trade belween a Member State of the Communily and a State which is a party to Ihe Code of Conduct and nol an (ECD country. a shipping line of anolher Member State of the OECD wishing to participale in the redislribution provided for in Artide 3 of this Regulalion may do so subject to reciprocily defined at governmenlal or ship-owners' level.

2. Without prcjudice to paragraph 3 of this Arlicle. Arlicle 2 of the Code of Conduct shall not be applied in conference trades belween Member States or, on a reciprocal basis, belween such States and the olher OECD countries which are parties lo the Code.

3. Paragraph 2 of this Artide shall not affect the opportunities for participalion as third country shipping lines in such trades, in accordance with the principles reflected in Artide 2 ofthe Code of Conducl. ofthe shipping lines of a developing counlry which are recognized as national shipping lines under the Code and which are:

(a) already members of a conference serving these trades; or

(b) admitted to such a conference under Artide I (3) of the Code.

4. Artides 3 and 14 (9) of the Code of Conducl shall nol be applied in conference trades belween Member States or. on a reciprocal basis, belween such States and other OECD countries which are parties lo the code.

5. In conference trades belween Member States and between these States and other OECD countries which are parlies lo the Code of Conduct, the shippers and ship-owners of Member States shall not insist on applying the procedures for sellling dispules provided for in Chapter VI of the Code in their mutual relationships or, on a reciprocal basis, in relation lo shippers and ship-owners of other OECD countries where olher procedures for settling disputes have been agreed

4. De tindelar, som tilldelats i enlighet med punkl I, 2 och 3. skall regelbundet, efter i förväg bestämda intervall, omprövas med hänsyn till de kriterier som anges i punkt 2 och i synnerhet med hänsyn till avsikten alt lillhandahälla avlastarna lämpliga och effektiva transporltjånster.

Artikd 4

1. 1 konfcrensirafik mellan en medlemsstat i EG och en stat som är ansluten till uppförandekoden och inle ett OECD-land, kan ell linjerederi från en annan OECD-medlemsslal som önskar delta i den omfördelning som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning göra så under förutsättning av ömsesidighel som den preciserats på regerings- eller redare-nivå.

2. Utan hinder av punkt 3 i denna artikel, skall uppförandekodens artikel 2 inle tillämpas på konferenstrafik mellan medlemsstater eller, på grundval av ömsesidighet, mellan sädana stater och de andra OECD-länder som är anslutna till koden.

3. Punkt 2 i denna artikel skall inte påverka möjligheterna för linjerederier i ett u-land all delta som tredje-lands-linjerederier i sådan trafik, i enlighet med de principer som återspeglas i artikel 2 i uppförandekoden, om de är erkända som nationella linjerederier enligt koden och som:

a) redan är medlemmar av en konferens som betjänar denna trafik; eller

b) är beviljade inträde i en sådan konferens enligt kodens artikel I. punkl 3.

4. Artiklarna 3 och 14. punkl 9 i uppföran
dekoden skall inte tillämpas på konfcrensira
fik mellan medlemsstater eller, på grundval
av ömsesidighet, mellan sådana slaler och
andra OECD-länder vilka är anslutna till ko
den.

5. I konferenstrafik mellan medlemsstater
och mellan dessa stater och andra OECD-
länder, som har lilllräll uppförandekoden,
skall avlastarna och redarna från medlems
länderna inle kräva tillämpning av de förfa
randen för biläggande av tvister som ges i
kapitel VI i koden i förhällande dem emellan
och ej heller, på grundval av ömsesidighet, i
förhällande till avlastare och redare från and
ra OECD-länder, om andra förfaranden för
hiläggande av tvisler har överenskommits

belween them. They shall in particular take full advaniage ofthe possibilities provided by Artide 25 (I) and (2) ofthe Code for resolving disputes by means of procedures olher than those laid down in Chapter VI ofthe Code.

Artide 5

For Ihe adoption of decisions relating to malters defined in the conference agreemenl concerning the trade of a Member Stale, olher than those referred to in Artide 3 of this Regulalion, the national shipping lines of such State shall consult all the olher Communily lines which are members of the conference before giving or withholding their as-sent.

Artide 6

Member States shall, in due course and after consulting the Commission, adopt the laws, regulalions or administrative provisions necessary for the implementation of this Regulalion.

This Regulalion shall be binding in ils en-lirety and directly applicable in all Member States.

mellan dem. De skall sirrskill fullt ut utnyttja de i kodens artikel 25, punkt I och 2, erbjudna möjligheterna all bilägga tvister medelst annat förfarande än det som föreskrivs i kodens kapitel VI.

Artikel 5

För deltagande i beslut i frågor som anges i konferensavtalel angående en medlemsstats handel - dock ej de frågor som avses i artikel 3 i denna förordning - skall de naiionella linjerederierna i en sådan stal rådfråga alla de andra linjerederierna frän EG som år medlemmar av konferensen innan de ger eller vägrar ge sitt bifall.

Artikel 6

Medlemsstater skall, i vederbörlig ordning och efter atl ha rådfrågat Kommissionen, anta de lagar, föreskrifter eller administrativa bestämmelser som ertordras för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning skall vara bindande i sin helhet och omedelbart tillämplig i alla medlemsstater.

Annex I

Reservations

When ratifying ihe Convention or when acceding thereto, Member States shall enter the following three reservations and interpre-talive reservation:

1. For the purposes of ihe Code of Conduct, the term 'national shipping line' may, in the case of a Member Stale of the Communily, include any vessel-operaling shipping line established on ihe lerrilory of such Member Slale in accordance with the EEC Treaty.

2. (a) Without prejudice to paragraph (b) of this reservation, Arlicle 2 ofthe Code of Conduct shall nol be applied in conference trades belween ihe Member States ofthe Communily or, on a reciprocal basis, belween such States and ihe olher OECD countries wich are parlies lo the Code.

(b) Point (a) shall nol affecl the opportunities lör participalion as third country shipping lines in such trades, in accordance wilh the principles reflected in Arlicle 2 of the Code, of the shipping lines of a developing counlry which are recognized as national shipping lines under the Code and which are: (i) already members of a conference

serving these trades; or (ii) admitted lo such a conference under

Artide I (3) ofthe Code.

3. Artides 3 and 14 (9) of the Code of Conducl shall not be applied in conference trades between the Member States of the Communily or, on a reciprocal basis, between such States and the other OECD countries which are parties to the Code.

4. In trades to which Arlicle 3 ofthe Code of Conducl applies, the last sentence of that Artide is inlerpreled as meaning thal:

(a) the Iwo groups of national shipping lines will cooidinate their positions before voling on malters concerning the trade belween their two countries;

(b) this sentence applies solely to mallers which the conference agreemenl ideniifies as requiring the assent of bolh groups of national shipping lines concerned, and nol lo all maliers covered by the conference agreemenl.

Bilaga I

Reservationer

När medlemsstaterna ratificerar eller ansluter sig till konventionen, skull de anföra följande tre reservationer och följande lolk-ningsreservalion:

1. Vad avser uppförandekoden kan termen
"nationellt linjerederi" när det gäller en med
lemsstat i EG omfatta varje linjerederi som är
etablerat på en sådan medlemsstats territo
rium i enlighet med Fördraget om EG.

2. a) Utan hinder av punkl b) i denna reser
vation, skall kodens artikel 2 inle tillämpas på
konferenslrafik mellan medlemsstater i EG
eller, på grundval av ömsesidighet, mellan
sädana stater och de andra OECD-länder
som ar anslutna Iill koden.

b) Punkl a) skall inte påverka möjligheterna för linjerederier frän elt u-land all delta som tredje-lands linjerederier i sådan trafik, i enlighet med de principer som återspeglas i artikel 2 i koden, om de är erkända som nationella linjerederier enligt koden och;

(i) redan är medlemmar av en konferens som trafikerar dessa trader; eller

(ii) är beviljade inträde i en sådan konferens enligt kodens artikel I, punkt 3.

3. Artiklarna 3 och 14, punkt 9, i upplöran-dekoden skall inle tillämpas på konferenslrafik mellan medlemsstater i EG eller, på grundval av ömsesidighet, mellan sädana stater och de andra OECD-länder vilka är anslutna till koden.

4. För trafik där artikel 3 i uppförandekoden är tillämplig tolkas den sista meningen i den artikeln som följer:

a) de tvä grupperna av nationella linjere
derier kommer all samordna sina stånd
punkter innan de röstar i frågor som berör
trafiken mellan deras tvä länder;

b) denna mening gäller endast frågor vilka i
konferensavtalel anges såsom fordrande bi
fall av båda de berörda grupperna av natio
nella linjerederier, och inte alla frågor som
omfattas av konferensavtalel.

Annex 11

Conciliation referred to in artide 3 (3)

The parties to ihe dispute shall designate one or more conciliators.

Should they fail lo agree on the malier, each of the parties lo the dispute shall designate a conciliator and the conciliators thus designated shall co-opt anolher conciliator lo act as chairman. Should a party fail to designate a conciliator or the conciliators designaled by the parlies fail lo reach agreemenl on the chairman, the President of the Inlernalional Chamber of Commerce shall, at the requesi of one ofthe parties, make the necessary designalions.

The conciliators shall make every endeavour to sellie the dispute. They shall decide on the procedure lo be followed. Their fees shall be paid by the parties to the dispuie.

Bilaga 11

Förlikning som avses i artikel 3, punkt 3

Parterna i tvisten skall utse en eller flera förlikningsman.

Skulle de inte lyckas komma överens i denna sak, skall var och en av parterna i tvisten uise en förlikningsman och de sålunda utsedda förlikningsmännen skall tillsammans välja en annan förlikningsman som skall fungera som ordförande. Skulle en part underlåta atl utse en förlikningsman eller de av parterna utsedda förlikningsmannen inte kunna komma överens om ordföranden, skall presidenten i Internationella handelskammaren, pä begäran av en av parterna, göra de erforderliga utnämningarna.

Förlikningsmännen skall göra silt yttersta för all bilägga tvisten. De skall besluta om den procedur som skall följas. Deras arvode betalas av parterna i tvisten.

Prop. 1983/84:17 %

Bilaga 2 Det remitterade förslaget

Körslag till

Lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

Allmänt

1 § Denna lag skall tillämpas pä den linjesjöfart som bedrivs av linjekonferenser i handeln mellan de stater som har anslutits till den i Geneve den 6 april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser.

2 § Kap. I-VI av konventionen skall i sin engelska lexl gälla som svensk lag. Konveniionens engelska text jämte en svensk översättning är intagen i bilaga till denna lag'.

Regeringen fullgör de uppgifter som enligt konventionen ankommer pä svensk myndighet, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Vid tillämpningen av konventionen skall iakttas vad som föreskrivs i del följande.

Ömsesidighet

3 § Den som hör hemma i annan stat som har anslutit sig till konven
tionen kan inte åberopa rättigheter enligt denna lag, om inle staten i fråga
ger motsvarande rättigheter till den som hör hemma i stal som är medlem i
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD-stat).

Natiunellt linjerederi m. m.

4 § Frågan om ett linjerederi i Sverige skall få delta som svenskt natio
nellt linjerederi i en konferens avgörs genom förhandlingar mellan de
svenska medlemmarna i konferensen eller, i fråga om en ny konferens, de
svenska rederier som avser atl ingå i konferensen. Uppnäs inte enighet,
kan regeringen på begäran av elt av de berörda rederierna utse del rederi
eller de rederier som skall få delta i konferensen.

Regeringen beslutar om vilka organisationer av avlastare som kan åtnjuta rättigheter eller ha skyldigheter enligt konventionen.

Undantag från tillämpning av konventionens regler um lastuppdelning m. m.

5 § Reglerna i arl. 2, 3, 14(9) och kap. VI i konventionen gäller inte i
handeln mellan OECD-slater. Dessa regler skall dock helt eller delvis
tillämpas i handeln mellan Sverige och annan OECD-stat, om staten i fråga
gör motsvarande regler lillämpliga.

Beslämmelserna i första stycket skall dock inte påverka möjligheterna för linjerederi hemmahörande i utvecklingsland, som är anslutet till konventionen, att delta som rederi frän tredje land i handel mellan Sverige och annan OECD-stat i enlighet med principerna i art. 2 i konventionen. Detla

' Bilagan här utesluten.

Prop. 1983/84:17 97

gäller under förutsättning atl rederiet är erkänt som nationell linje och medlem i en konferens som betjänar handeln i fråga.

Om parterna i handeln mellan Sverige och andra OECD-stater har träffat särskilda avtal om förtärandet vid biläggande av tvister mellan linjerederierna inbördes eller mellan linjerederierna och avlastarna skall detla avtal gälla. Har sådant avtal inte träffats, skall reglerna i kap. VI i konventionen gälla utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket.

6 § När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelningsav
lal i enlighet med arl. 2 i konventionen, skall den iranspoitandel som
tillkommer ett linjerederi från en OECD-stat omfördelas mellan samtliga
rederier från OECD-stater, om inle enighet råder om motsatsen. Beslut om
omfördelning skall syfta till atl ge samtliga sädana linjerederier en rättvis
andel av konferensens trafik.

De Iransporlandelar som efler omfördelning tilldelas ett linjerederi skall bestämmas med utgångspunkt i sedvanliga affärsmässiga principer och med särskild hänsyn till

a) den lastvolym som transporteras av konferensen och som härrör från de OECD-stater vilkas utrikeshandel den betjänar.

b) linjerederiernas tidigare deltagande i den linjefart som omfattas av marknadsdelningen,

c) den last volym som transporteras av konferensen och som skeppas över OECD-staters hamnar.

d) behoven hos de avlastare vars gods transporteras av konferensen.

Kan enhälligt beslut om omfördelningen av transportandelarna inte träffas, skall frågan på begäran av nägon av parterna hänskjutas till förlikning enligt vad som sägs i detta stycke. Parterna skall utse en eller flera föriikningsmän. Kan parterna inte enas härom skall vardera av dem utse en förlikningsman och de sålunda utsedda förlikningsmännen tillsammans välja en tredje, som skall fungera som ordförande. Skulle någon part underiäta alt utse förlikningsman eller kan de av parterna utsedda föriikningsmännen inle komma överens om ordförande, skall presidenten i Internalionella handelskammaren, pä begäran av någon av parterna, utse de föriikningsmän som behövs. Föriikningsmännen beslutar själva om det förfarande som skall följas. Deras arvode betalas av parterna. Tvist som inte biläggs genom förlikning kan hänskjutas till skiljedom, om parterna är eniga om detta.

Fördelningen av iransporlandelar skall regelbundet ses över vid i förväg bestämda tidpunkter. Vid översynen skall särskilt beaktas atl avlastarna får tillgäng till ändamålsenliga och effektiva transporter.

Reglerna om omfördelning gäller inte till förmån för linjerederi hemmahörande i en OECD-stat som inle medger motsvarande omfördelning.

Ogiltighel

7 § Villkor i konferensavtal som inle uppfyller de krav som ställs i
konventionen är ogiltigt i den del del sirider mot konventionen. Detsamma
gäller för avtal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser.

Villkor som avviker från konveniionens regler om konferensiariffer i art. 13( I) är ogiltiga i den del de avviker.

Förekommer allmänna höjningar av frakterna eller införs tilläggsavgifter utan alt det förtärande som har föreskrivits i konventionen har iakttagits, är höjningarna eller införandel av tilläggsavgifter hell eller delvis ogiltiga.

7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

frop. 198-3/84: 17 98

lurisdlktion m. m.

I § Tvist som gäller tillämpningen av bestämmelserna i konventionen
;ller som pä annat sålt rör förhållanden som är reglerade i denna lag får
/äckas vid svensk domstol

a) om den gäller en konferens som betjänar svensk utrikeshandel.

b) om lalan riktas mot någon som har hemvist hår i riket,

c) om lalan riktas mot någon som pa grund av avlal skall svara här,

d) om lalan riktas mol nägon som med hänsyn till sakens anknytning till
svenska lörhållanden bör svara här.

Talan kan avvisas, om tvisten på grund av anknytning till en annan stat ;ller med hänsyn till omständigheterna inte är ägnad all avgöras här.

En fordran som härrör ur ett sädani rättsförhållande som är reglerat i konventionen är preskriberad, om lalan inle har väckts inom tvä år efler det all fordringen uppkom eller sex månader efter del atl inlernalionell förlikning avslutades.

? § En linjekonferens eller en organisation av avlastare kan vara part i sådana tvisler som avses i 8 §.

Ell linjerederi som är medlem i en konferens och har säte här i riket är behörigt atl ta emot delgivning för konferensen. Sådan delgivning skall dä anses ha skett med varje enskild medlem av konferensen. Motsvarande gäller för en organisation av avlastare och för medlem i sådan organisation.

10 § Har talan väckts i fråga som enligt konventionen kan bli föremål för internationell förlikning, skall rätlen på begäran av nägon av parterna avvisa talan. Väcks talan efter del all begäran om internationell förlikning har framställts, skall rätten avvisa lalan.

II § Mål enligt 8§ prövas av den tingsrätt som är behörig enligt 336-
337 SS sjölagen (1891: 35 s. I). Finns inle behörig sjörattsdomstol, får lalan
väckas vid Stockholms tingsrätt.

Verkställighet av rekommendation efter internationell förlikning

12 § En rekommendation som utfärdats med anledning av förlikningsförfarande enligt art. 39 i konventionen gäller här i riket mellan de parter som har godkänt rekommendationen. På ansökan av en sådan part får rekommendationen också verkställas här mol annan godkännande part.

En rekommendation skall dock inle erkännas och verkställas här, om del visas

1. all en part som godkänt rekommendationen inte var behörig därtill.

2. all rekommendalionen tillkommit under inflytande av tvång eller svikligt förledande,

3. att valet av förlikningsman eller förfarandet inte gäll till pä del sätt som föreskrivs i konventionen eller

4. all rekommendalionen är oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket.

Om någon omständighet som anges i andra stycket I -4 endast berör en del av rekommendalionen, skall denna erkännas och verkställas i återstående delar, om dessa kan särskiljas frän rekommendalionen i övrigt.

Prop. 1983/84:17 100

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-05-27

Närvarande: juslilierådet Fredlimd. regeringsrådet Brodén. justitierådet Palm.

Enligt lagrådet den 28 mars 1983 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingrid Forsström.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänt

I del remitterade lagförslaget har regler från skilda håll sammanförts. Genom den föreslagna lagen görs sålunda huvuddelen av bestämmelserna i 1974 års FN-konvention om en uppförandekod för linjekonferenser till svensk lag. Vidare upptar den föreslagna lagen regler som hämtar sitt innehåll från en av EG:s råd år 1979 utfärdad förordning angående EG-staternas ratifikation eller anslutning till nämnda FN-konvenlion. De från EG-förordningen härrörande reglerna modifierar i skilda hänseenden bestämmelserna i konventionen. Dessutom innehåller lagförslaget vissa bestämmelser som ansetts behövliga för genomförandet av koden och förordningen.

När konventionen för nio år sedan lades fram inom FN var Sverige bland de länder som röstade emot att den skulle antas. Enligt vad som upplysts i remissen är avsikten numera atl Sverige vid lämpligt tillfälle skall ansluta sig till konventionen. Det tillhör inle lagrådels uppgifter att ta ställning till frågan om Sverige bör ansluta sig till konventionen eller inle. Elt ställningstagande till den frågan kräver nämligen beaktande även av synpunkter som lagrådet inte har all företräda, t. ex. samhällsekonomiska och politiska överväganden. Konveniionens rällsiekniska beskaffenhet som lagrådet har att bedöma kan emellertid ingå som elt moment bland andra i bedömningen av anslutningsfrågan.

Konventionen måste - även med beaktande av alt den är en internationell produkt tillkommen under hänsynstagande fill många motstridiga intressen - anses vara en omständlig, svåröverskådlig, och i stor utsträckning oklar författningsmaleria. Som belysande exempel kan nämnas del för konventionens syften centrala avsnittet i arfikel 2, som i en svårtillgänglig

Prop. 1983/84:17 101

reglering söker bestämma, hur stora marknadsandelar som skall tillkomma olika i en konferens ingående linjerederier, ulan alt lämna något användbart besked om vad andelarna skall beräknas på (jfr Bernitz m. fl. "Sjöfart och konkurrensrätt" s. 39). Många av oklarheterna i konventionen beror pä atl olika bestämmelser är för allmänt hållna eller eljest har ett oprecist eller svärgripbart innehåll. Som exempel kan nämnas beslämmelserna i artikel I punkt 3 om rätt till medlemskap i en konferens, inte minst den i andra stycket upptagna regeln, saml föreskriften i artikel 3 all omrösi-ningsreglerna i en konferens skall vara sådana alt de inle hindrar' en ordnad verksamhet i konferensen eller den handel den betjänar. Andra oklarheter kan sägas vara av strukturell natur. Konventionen innehåller sålunda en blandning av bestämmelser, som har karaktär av rättsligt olörbindande rekommendationer, och regler med rättslig effekt ulan att i erforderlig utsträckning klargöra till vilken kategori en viss konkret föreskrift skall höra. Iden mån del rör sig om rättsregler är del inle sällan tveksamt, omen viss regel skall vara dispositiv, dvs. gällande endast om något annal inle har avtalats, eller indisposiiiv, dvs. gällande trots att något annat avtalats. Reglerna om marknadsdelning förefaller t. ex. vid läsningen av artikel 2 att vara disposiliva men vid läsning av artikel 22 att vara indispositiva. De lösningar på rättsliga problem som valts i konventionen ar emellanåt diskutabla, I. ex. försöken alt behandla linjekonferens både som rällssubjekt (jfr artikel 26) och som organisation utan egen rättssubjektivitel (jfr definitionen på linjekonferens i kap. I). Med hänsyn till konveniionens beskaffenhet och till atl remissbehandling inte skett är del svårt atl förutsäga vilka lösningar av olika sakfrågor som konventionsbestämmelserna kan leda till i praktisk tillämpning. Vad man däremot kan vara övertygad om är, atl bestämmelserna kommer att vålla avsevärda tillämpningssvärigheter och skapa betydande osäkerhet pä de områden av rättslivet som berörs av konventionen. Som helhetsomdöme kan sägas, all konventionen bedömd som rätlsteknisk produkt framstår som föga agnad atl läggas till grund för lagstiftning. I detta sammanhang kan tilläggas, atl även EG-förordningen i sig utgör en komplicerad materia. Att med konventionen och EG-förordningen som huvudsakliga beståndsdelar åstadkomma ett funktionsdugligt regeisysiem är utomordentligt svårt. Frågan är om det ens är möjligt.

Om Sverige ansluter sig till konventionen, måste denna i erforderliga delar införlivas med svensk rätt. Delia avses i del remitterade förslaget ske genom inkorporation i den formen alt vissa kapitel i konventionen förklaras skola i sin engelska texi gälla som svensk lag. När såsom i föreliggande fall en konvention saknar svensk autentisk text leder inkorporalioiismeto-den till all en svensk författning kommer alt utfärdas enbart på främmande språk. Elt starkt allmänt intresse talar emot au i sädana fall använda inkorporationsmetoden. Såsom framhållits av utredningen om förlätt-ningspublicering i dess betänkande om internalionella överenskommelser och svensk rätt (SOU 1974: 100 s. 98) bör den vikliga grundsatsen alt 8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 17

Prop. 1983/84:17 102

svenska författningar skall utfärdas på svenska språket i princip följas också när det är fråga om konventionsbeslämmelser som införlivas med svensk rält. I del nu aktuella lagstiftningsärendet talar ytterligare ell vägande skäl emoi en användning av inkorporationsmetoden. För att inte lagstiftningen skall bli alltför svårtillgänglig bör om möjligt varje från EG-förordningen hämtad bestämmelse placeras i anslutning till den konventionsbestämmelse som den modifierar, något som inkorporationsmetoden inle tillåter. Lagrådet bedömer del som en lagteknisk och för tillämpningen stor fördel, om i stället för 5 och 6S§ i lagförslaget den lexl som anges där kan inarbetas på de ställen i lagen där den sakligt hör hemma. Även med beaktande av alt det är fråga om lagslifining som i första hand är av intresse för personer med vana atl i sin yrkesutövning nyttja främmande språk vill lagrådet förorda, att någon typ av transformation kommer till användning i stället för inkorporation. Atl välja den typ av transformation, som brukar kallas den traditionella och som går ut på alt i grunden omarbeta konventionsbeslämmelser till en med svensk lagteknik och svenskt lagspråk överensstämmande författningstext, torde väsentligen pä de skäl departementschefen anfört inte kunna ifrågakomma i förevarande fall. Den melod för införlivande som i nyssnämnda betänkande (s. 99 0 kallats transformation genom översättning bör däremot kunna användas. Metoden kan sägas innebära atl svensk översättning av konventionslexierna görs till svensk lag. Den hindrar inle, all uppenbart obehövliga konventionspartier utesluts eller att en försiktig omredigering av materialet sker, när del ökar läsbarheten. Inte heller hindrar metoden, atl bestämmelser härrörande från EG-förordningen placeras i silt sammanhang. I de danska författningarna om linjekonferenser har denna metod med framgång använts. Det måste emellertid betonas, att man varken med denna eller med någon annan införlivandemetod kan eliminera det stora flertalet av de oklarheter som förekommer i konventionen. Oavsett införlivandemelod behöver den översättning som bifogats remissen överses i vissa delar.

2§

Lagrådet har i det allmänna avsnittet förordat, alt transformation av visst slag användes i stället för inkorporation, när konventionen i erforderliga delar skall införiivas med svensk rätt. I anslutning till förevarande paragraf vill lagrådet tillägga följande.

I paragrafen föreskrivs, alt vissa angivna delar av konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag. Konventionen är avfattad pä engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska språken. Alla fem texterna äger enligt artikel 54 lika vitsord. Den föreslagna bestämmelsen atl endast en av de auteniiska texterna skall gälla som svensk lag slår inle väl samman med denna artikel. Även i övrigt kan lämpligheten av en sådan ordning ifrågasättas. Inkorporation i egentlig mening innebär alt konventionsbeslämmelser som skall tolkas med utgångspunkt i sina auteniiska

Prop. 1983/84:17 103

texter görs till svensk författning. Det är väl känt. att konkreta lillämp-ningsfrågor ofta aktualiserar skillnader mellan de olika autentiska texterna i en konvention. Valet av en av de autentiska texterna till svensk lag kan innebära ell omedvetet ställningstagande i olika tolkningsfrågor. Ell mera korrekt förfarande synes vara alt dels föreskriva, all vissa närmare angivna delar av konventionen skall gälla som svensk lag, dels i paragrafen hänvisa Iill den (raktatsamling dar konvenrionen i sin helhet är publicerad dels att som bilaga till lagen foga minst en autentisk lexl jämte översättning därav (jfr SOU 1974: 100 s. 106f). 1 ett sådant förfaringssätt bör inkorpora-tionen även omfatta en bestämmelse av det slag som finns i artikel 54.

Den i 2 § föreslagna inkorporationen omfattar också konventionsbestämmelser som riktar sig till de fördragsslutande staterna med åläggande alt vidtaga åtgärder med avseende på deras nationella lagstiftning. Bestämmelser av denna typ kan under inga förhållanden inflyta i svensk lag. Till bestämmelser som på grund härav eller av liknande skäl måste utgå ur lagförslaget hör artikel 26 (eventuellt med undantag av punkl 2 vars funktion i denna artikel förefaller oklar), artikel 30 och artikel 39 samt artikel 46 jämte den närmast föregående rubriken.

Bestämmelsen i andra stycket bör enligt lagrådets uppfattning anknyta till uttrycket "behörig myndighet" sådant det definierats i koden och endast innehålla all regeringen fullgör de uppgifter som ankommer på sådan myndighet.

Lagförslagets senare paragrafer upptar i flera avseenden undantag från de lagbestämmelser som skall gälla genom införlivandet av koden. Detla bör uttryckas tydligare än genom den föreslagna bestämmelsen i tredje stycket av 2 5. Om lagtekniken i remissförslaget vidhålls bör stycket utgå och ersättas genom att till första stycket första meningen läggs orden "om inle annat framgår av det följande". Med den uppbyggnad av lagen som lagrådet förordat blir det däremot möjligt att i stället anknyta de olika undantagen direkt till de konventionsbeslämmelser som berörs.

3 §

Konventionen utgör ett resultat av elt mellanstatligt samarbete för har-monisering av vissa näringsrättsliga normer på linjesjöfarlens område. I och med atl konventionens bestämmelser blir införlivade med svensk lag skall lagen iakttas av i första hand enskilda linjerederier som är verksamma i en linjekonferens. Lagen kan även komma all tillämpas av svensk domstol i fall av tvist som avses i 8 S.

I lagförslaget upptas i 3 § en regel om begränsad tillämpning av lagens bestämmelser i fall då en konvenlionsslat brister i ömsesidighet i något hänseende som föreskrivs i konventionen. Enligi den föreslagna regeln skall sålunda rättigheter enligt lagen inte kunna åberopas av den som hör hemma i en konvenlionsslat, om denna stal inle medger motsvarande rättigheter till den som hör hemma i en OECD-stat.

Prop. 1983/84: 17 104

Det framgår av vad som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1) III det föreslagna stadgandet är avsett att användas som ett motmedel i de ■ituationer där en konvenlionsslat inle uppfyller sina folkrätlsliga förplik-clser. Frågan hur och av vem det skall fastställas all del i en viss situation öreligger ell konventionsstridigt handlande från en ansluten stats sida lerors dock inle i motiven. Enligt förslagets avfattning lorde det komma Itt åligga berörda svenska domstolar när part yrkar del - och även injeredericr i deras verksamhet - att göra en egen bedömning av frågan im ömsesidighel samt i vad mån en avvikelse från lagens bestämmelser lör ifrågakomma i händelse av bristande reciprocitet. Med hänsyn till irlen av bedömningarna synes den föreslagna ordningen vara mindre ämplig. Om konventionsstridiga åtgärder skall kunna bemötas på elt effektivt sätt, bör dessutom inte motmedlen göras beroende av medverkan Tån enskild part. Förslaget får ses mol bakgrund av att del i vårt land inte lorde vara konslilulionelll möjligt alt lägga avgörandet pä regeringen och nte heller, så som i Danmark, på ministernivå. Det bör enligt lagrådets iTiening ankomma på riksdagen alt, när behov uppkommer, genom tillägg till eller ändring i lagen besluta i vilken omfattning avsteg skall göras från agens bestämmelser i förhållande till viss angiven konvenlionsslat. Om agrådets nu nämnda uppfattning godtas, bör den föreslagna regeln i 3§ itgå ur lagförsl.iget.

Om en bestämmelse av ifrågavarande slag likväl skall kvarstå i lagen bör dess utformning övervägas ytteriigare. Del är t.ex. inte i alla lägen klart vad som skall förstas med det i paragrafen använda uttrycket "motsvarande rättigheter". Även andra rekvisit i bestämmelsen behöver omprövas. Bestämmelsen är enligt specialmoliveringen bl. a. avsedd atl användas som motmedel mot konvenlionsanslulen stat som söker hindra annan sådan stat att utnyttja sin fördragsenliga rält atl i sin konventionsbundna handel anlita rederi frän tredje land (jfr arl. I p. I och 3 och art. 2 p.4). Denna fördragsenliga rätl gäller oberoende av om tredjelandsrederiet hör hemma i OECD-stat eller inte. Varför den föreslagna lagbestämmelsen det oaktat endast lar sikte på fall dä ell tredjelandsrederi kommer från en OECD-stat framgår inte av remissen. I den mån lagbestämmelsen avser annal än rätlen rill tredjelandsseglation är den för vidsträckt, därför att fördragsslutandc stat inte kan vara skyldig att låta OECD-stat som inte är konvenlionsanslulen komma i åtnjutande av rättigheter enligt konventionen.

Denna paragraf innehåller enligt sin rubrik de bestämmelser som skall äälla om nationellt linjerederi. Huvudbestämmelserna härom återfinns ;mellertid i konventionens kap. I-II, vilka enligt 2§ i förslaget skall gälla 5om svensk lag.

Ell nationellt linjerederi i ell visst land är enligt definitionen i kap. I i

Prop. 1983/84:17 105

konventionen ell rederi som har sill huvudkontor och sin faktiska ledning i del landet och som år erkänt såsom nationellt linjerederi av det landels behöriga myndighet eller del landets lag. Linjerederier som ägs och drtvs av "a joint venlure" med huvudintressenler frän tvä eller flera länder och med huvudkontor och faktisk ledning i något av länderna kan enligt en specialbestämmelse i kap. I i konventionen av behörig myndighet erkännas som nalionellt linjerederi i vart och ett av dessa länder. Huruvida sådant erkännande från behörig myndighets sida, som avses i de båda beslämmelserna om nalionellt linjerederi i kap. I i konventionen, skall vara relaterat till viss linjekonferens eller ha karaktär av generell slalusförklaring ulan anknytning till någon bestämd linjekonferens är något oklart i konventionen, men man lorde få utgå ifrån att del är sistnämnda alternativ som är del i första hand avsedda (jfr t. ex. arl. 2 p.7). Ell rederi, som uppfyller rekvisiten rörande huvudkontor och faktisk ledning och som fått föreskrivet erkännande såsom nationellt linjerederi, skulle sålunda - på villkor som anges i artikel 1 punkl 2 - äga rält alt bli medlem i varje konferens som betjänar landels handel med annan konvenlionsslat.

EG-staterna kommer beroende på Romfördragels elablcringsregler att vid tillträde reservera sig mol konveniionens bestämning av begreppet "nationellt linjerederi" (se art. 2 p.3 i EG-förordningen och p. I i den till förordningen hörande reservationen). I en EG-stal kommer begreppet "nalionellt linjerederi" i stället atl betyda ett linjerederi som i Romfördragets mening är etablerat pä den statens territorium. Ell Iill en EG-stal hörande rederi, som i nämnda mening är etablerat i ett flertal EG-stater, kan sålunda komma ifråga som nationellt linjerederi i varje sådan stat, oberoende av var rederiet har sitt huvudkontor eller sin faktiska ledning. Denna vidsträckta innebörd av begreppet "nationellt linjerederi" kan, vid tillämpning av bestämmelserna i konveniionens artikel I om rätt för nalio nellt linjerederi i visst land att pä angivna villkor bli medlem i linjekonferens som betjänar landets utrikeshandel, lätt leda till att nationella linjerederier föl' en EG-stal anhopas i de konferenser som transporterar den staiens import- och exportvaror. Som antytts i remissen torde del vara för atl motverka detta som bestämmelserna i artikel 2 punkterna I och 2 i EG-förordningen har kommit till. Dessa bestämmelser innebär i korthet följande. Linjerederier av samma nationalitet i en existerande konferens skall genom förhandlingar med annal rederi av samma nationalitet avgöra, om detta rederi skall få delta som nationellt rederi i konferensen. Besvaras denna fi"äga jakande av de förhandlande rederierna, lorde det jämlikt artikel 1 i konventionen likväl ankomma pä konferensen atl pröva, om de kommersiella förutsättningarna för all det nya rederiet skall beviljas medlemskap i konferensen föreligger (jfr det förhållandet all EG-staterna enligt den till EG-förordningen hörande bilagan inle reserverar sig mol art. I i konventionen). Skulle de förhandlande rederierna inle uppnå enighet får

Prop. 1983/84:17 106

medlemsstaten i fråga vidta åtgärder för alt avgöra tvisten. Ett liknande förfarande skall iakttas, när en ny konferens skall bildas.

Första stycket i 4 § i lagförslaget är avsett atl vara en motsvarighet till de närmast av Romfördragets elablcringsregler föranledda beslämmelserna i artikel 2 punkterna I och 2 i EG-förordningen. Lagförslaget innehåller i denna del, alt frågan huruvida ett linjerederi i Sverige skall få delta som svenskt nalionellt linjerederi i en konferens skall avgöras genom förhandlingar mellan de svenska medlemmarna i konferensen eller, i fråga om ny konferens, de svenska rederier som avser att ingå i konferensen saml all regeringen vid bristande enighet mellan de förhandlande kan utse del eller de rederier som skall få delta i konferensen.

Eftersom Sverige inte är bundet av Romfördragels elablcringsregler har vårt land emellertid inte samma skäl som EG-staterna alt reservera sig mol den snävare bestämning av begreppet "nationellt linjerederi" som konventionen innehåller eller atl införa regler av den typ som förekommer i artikel 2 punkterna 1 och 2 i EG-iorordningen. Några andra skäl för Sverige all på denna punkt följa EG-staterna har inte redovisats i remissen. Om sädana skäl av tillräcklig styrka inte kan påvisas, bör stadgandet utgå.

För den händelse lagen anses böra på nu aktuell punkt innehålla elt stadgande motsvarande EG-förordningens reglering vill lagrådet framhålla, att stadgandet inte bör röra frågan huruvida ett linjerederi skall få medlemskap i en konferens eller inle (jfr sista meningen i första stycket av 4 §), vilkel skulle kräva reservation från svensk sida mot artikel I i konventionen, ulan avse frågan huruvida elt linjerederi som önskar medlemskap i en konferens skall kunna få ställning som nationellt linjerederi för visst land och därmed i den egenskapen fä delta i konferensen i fall den beviljar medlemskap. I de förhandlingar som avses i 4 § första stycket bör även del rederi som önskar medlemskap i en bestående konferens fä delia (jfr första meningen i första stycket och art. 2 p. I första stycket i EG-förordningen). Slutligen vill lagrådet påpeka att, om Sverige reserverar sig mot konventionens i kap. I upptagna bestämning av termen "nationellt linjerederi", detta bör komma till synes i lagen, där del nu inte alls framgår, all 4 S är ell undanlag från kap. I i konventionen.

I andra stycket av 4 § upptas en bestämmelse enligt vilken regeringen beslutar vilka organisationer av avlastare som kan åtnjuta rättigheter eller ha skyldigheter enligt konventionen. Bestämmelsen har, enligt vad som upplysts för lagrådet, till uppgift alt ange att det skall ankomma på regeringen atl besluta om sådant erkännande som avses i definitionen av begreppet avlastarorganisation i kap. I i konventionen. Den föreslagna bestämmelsen behövs emellertid inte för detta ändamål. Av definitionsbestämmelsen framgår, att erkännande av nämnt slag i avsaknad av särskild lagbestämmelse utfärdas av behörig myndighet, och regeringen är enligt 2 § andra stycket i den föreslagna lagen för svensk del behörig myndighet. Lagrådet föreslår, att också andra stycket i 4 § utgår.

Prop. 1983/84:17 '»7

5 och 6 §S

Den lösning som enligt EG-förordningen skall gälla när en "EG-stal tillträder koden innebär, förutom de nyss berörda särreglerna om nationellt linjerederi, väsentligen följande avvikelser från eller förklaringar till koden sä som lagrådet tolkar dem.

1. I konferenslrafik mellan EG-länder och - vid ömsesidighel - mellan EG-land och annal konvenlionsanslutet OECD-land gäller inte kodens artikel 2 om marknadsandelar, utom såtillvida atl reglerna om lasttilldelning för s.k. tredjelandsrederi skall kunna åberopas av nalionellt linjerederi i ett utvecklingsland, om rederiet tillhör konferensen eller är berättigat all vinna inträde enligt artikel I punkt 3 i koden (EG art. 4 p. 2 och 3). Artikel 3 om beslutsordning inom en konferens och artikel 14 punkl 9 om minimiperioder för giltighet av allmän frakthöjning skall inte heller tillämpas (EG arl. 4 p.4).

2. 1 trafik som sägs under 1 ovan skall part frän EG-land inle påkalla sådant förlikningsförfarande som anges i kodens kap. VI. I förhållande iill part från annal OECD-land förutsätts härvid, förutom ömsesidighet, all avtal har träffats om nägol annal förfarande (EG art. 4 p. 5).

3. I annan trafik - dvs. när artikel 2 i koden i och för sig är tillämplig -kan ett eller flera av medlemsrederierna från EG-länderna i en konferens påkalla en omför'delning av de kvoter som enligt koden skulle ha tillfallit dem. De nya kvoterna kan, om parterna inte är överens om dem och elt förlikningsförfarande enligt Annex II i EG-förordningen inte lett till resultat, bestämmas genom bindande skiljedom, om parterna är ense om del (EG art. 3).

4. 1 konferenstrafik mellan ell EG-land och ell konvenlionsansluiel icke-OECD-land kan - vid ömsesidighel - också medlemsrederier från OECD-länder utanför EG delta i omfördelning enligt 3 ovan (EG art. 4 p. I).

5. I vissa frågor som anges i konferensavtalel skall i en konferens som betjänar ett EG-land de nationella linjerederierna från del landet inte ta ställning innan rederierna frän övriga EG-länder inom konferensen konsulterats (EG art. 5).

6. Artikel 3 i koden skall, när den är tillämplig, tolkas och tillämpas pä visst sätt i fråga om vetorätten för nationella linjerederier i de två länder som betjänas av en konferens (EG-reservalionen nr 4). Enligt vad depar-lementschefen anför är avsikten all de svenska reglerna skall ansluta iill EG-lösningen och del förutskickas att man frän svensk sida också skall vid tillträde till koden göra reservalroner motsvarande dem soir. fogais till EG-förordningen. Lagrådet har i det inledande avsnittet av detla yttrande förordat, all koden, om den antas, skall införlivas med svensk räll genom transformation i en översättning som nära följer konventionslexlen men med en försiktig omredigering bl. a. sä alt modifikationerna på grund av anpassningen enligt EG-modellen anges i anslutning till den kodlexl som

Prop. 1983/84:17 108

berörs. Den omarbetning som behövs kan inte ske inom ramen för lagrådets befattning med ärendet. Hur de regler som skall motsvara de nu föreslagna 5 och 6SS bör utformas i en sådan lag kan därför inte bedömas i detalj. I anslutning till texten i lagförslaget kan ändå anföras niigra synpunkter som huvudsakligen gäller också om reglerna skrivs om vid en ändrad lagleknisk lösning.

1 5 *j första stycket förslå meningen föruisäils inte iiitiyckligen - som i
EG-lösningen - atl vederbörande OECD-land är anslutet till koden. Lag
rådet ifrågasätter om inte texien bör lyda: " gäller inle i handeln

mellan konventionsanslulna OECD-stater". Orden "gör molsvaiande regler rillämpliga" i den följande meningen synes vidare inle vara ett adekvat ultryck för vad som åsyftas. Beträffande ömsesidigheisrekvisitet i den meningen har lagrådet emellerrid en mer principiell invändning av samma slag som anlörls i anslutning till 3 S och som också gäller 6S sista stycket. Med hänvisning till vad som sagts vid 3§ förordar lagrädei atl de nämnda villkoren om ömsesidighel fär utgå och i stället lagstiftning tillgrips i fall där det kan bli aktuellt atl göra undantag på grund av att ömsesidighe-ten brister. Enligt vad som framgår av motiven till de danska förfaiinings-bestämmelser na har man vid de nordiska överläggningar som förekommit ansett sig kunna utgå frän ömsesidighel i alla relevanta avseenden inom samtliga OECD-slater. Mol den bakgrunden lorde omgången med lagstiftning knappast bli aktuell såvitt gäller bestämmelserna i 5 och 6ij§.

Beslämmelserna i remissförslaget angående tillämpningen av föriikningsförfarandet enligt kap. VI i koden avviker formellt frän EG-lösningen genom atl i 5§ första stycket förfarandet generellt ställs åt sidan inom OECD-områdel (jfr ovan under 2). Sista stycket i 5S, vilkel modifierar första stycket, lorde inte ha annat syfte än all tillgodose del särskilda villkoret rörande OECD-stater som lagrådet redovisai ovan under 2 i sista meningen. Eftersom remissförslaget avviker från EG-förslagci när der gäller huvudregeln om tillämpligheten av kap. VI i koden måste också villkoret skrivas om. Nägon begriplig lagtext kan man enligt lagrådets mening emellertid knappast få, om inle huvudregeln och villkoret förs samman på i princip följande sätt: "Inom konferenser som betjänar handeln mellan konventionsanslutna OECD-slater skall förfarandet enligt kap. VI i konventionen inte tillämpas pä tvist som enligt avtal mellan parterna skall biläggas genom annal förfarande." I och för sig ställer sig lagrådet frågande till behovet och funktionen av regleringen med hänsyn till innehållet i artikel 25 punkterna I och 2 i konventionen.

En jämförelse mellan beslämmelserna i 5 och 6<;S och EG-iexlen visar också en del andra skillnader som inle har kommenterats i motiven. De särskilda föreskrifterna i artikel 5 resp. reservationen nummer 4 i EG-lösningen (se under 5 och 6 ovan) har inle lagils med i remissförslaget. De tycks också vara betingade av rent inierna EG-förhällanden. I sista meningen av andra siyckei i 5 § finns däremoi en avvikelse som ime förefaller

befogad. Enligt EG-förordningen (se referatet under 1 ovan) förutsätts det inte all ell rederi frän utvecklingslandet i fråga redan skall vara medlem i en konferens utan artikel 2 i koden skall också gälla rederi som har rätl till inträde enligt beslämmelserna i kodens artikel I punkt 3. Beträffande slutligen 6§ första stycket har ullrycken "ett linjerederi" respektive "enighet" fält ersätta en mera preciserad text i EG-förordningens artikel 3. Lagrädei ifrägasälter om inle något utföriigare text behövs.

7 Si

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4.2) diskuteras frågan i vad mån konventionen ställer krav på atl en ansluten stat skall i sin lagstiftning införa sanktionsregler som säkerställer efterlevnaden av konveniionens bestämmelser. I del sammanhanget uttalas att artikel 22 i konventionen är atl se som en sådan bestämmelse som måsle anses förutsätta att sanktioner skall införas i nationell lagstiftning. Lagrådet finner denna bedömning tveksam. Artikel 22 anger enligt sin lydelse endast atl vissa slags avtal som ingås av linjekonferenser - konferensavtal, avtal om marknadsdelning och lojalitelsöverenskommdser - skall överensstämma med lillämpliga krav i uppförandekoden men fär innefatta andra föreskrifter, om de inle sirider mol koden. I denna bestämmelse behöver inte inläggas nägol krav pä alt nationella sanktionsregler skall införas av en stat som tillträder konventionen. Inle heller av annan konventionsbeslammelse framgår något sådant krav. Bestämmelsen i artikel 22 synes likväl ha ställ i blickpunkten vid de överläggningar om hur uppförandekoden bör tillämpas som med svenskt deltagande ägt rum mellan ett antal västeuropeiska stater. Enligt vad som anförs i motiven har därvid den gemensamma bedömningen framkommit alt elt avtal av sådant slag som anges i artikel 22 bör anses ogiltigt i den del avtalet sirider mot koden. Enighet har även rått bl. a. om atl ell sådant avlal bör kunna i sin helhet åsidosättas, om den ogiltiga delen varit väsentlig för övriga delar av avtalet.

I första stycket av 7 S upptas i lagförslaget en sanktionsregel enligt vilken villkor i konferensavtal som inle uppfyller de krav som ställs i konventionen är ogiltigt i den del del strider mol konventionen. Samma ogillig-hetspåföljd föreslås gälla beträffande avvikande villkor i avlal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser. Enligt den föreslagna regeln lorde varje villkor som ingår i exempelvis ett poolavial och som innebär en avvikelse från en tvingande regel i koden vara att bedöma som ogiltigt, oavsett vad som i övrigt överenskommits och utan hänsyn till andra föreliggande omständigheter. Enligt lagrådets mening kan en sådan stel ogiltighetsregel komma att medföra oförutsebaia verkningar och i vissa fall leda till en tillämpning som inle är avsedd.

1 7§ andra och tredje styckena föreslås ogiltighelsregler även pä vissa punkter utanför del område som berörs av artikel 22. Dessa förslag galler avvikelser från konveniionens bestämmelse i artikel 13 punkl I om fraki-9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 17

rop. 1983/84:17 110

ariffer saml avvikelser från de förtäranderegler vid allmänna höjningar av raktema och införande av tilläggsavgifter som finns i artiklarna 14 och 16. rågan om lämplighelen av sanktioner mol konveniionsbroit pä området Hänför artikel 22 behandlas relativt utföriigt i moriveringen. Deparle-nentschefen stannar lör atl sådana sanklionsregler inte bör införas. Lagrå-lel delar i huvudsak de synpunkter som anförs i denna del och anser atl Örslagen i 7 § andra och tredje styckena bör utgå.

Med anledning av det anförda föreslär lagrädei atl ogillighetsregeln begränsas att avse avtalsvillkor som avviker frän konveniionens tvingande bestämmelser om konferensavial, avtal om marknadsdelning och lojaliiels-jverenskommelser saml alt förslaget i denna del ges följande lydelse:

"Villkor i konferensavtal som inle uppfyller de krav som ställs i konventionen kan förklaras vara ogiltigt i den del del sirider mol konventionen. Detsamma gäller i fråga om villkor i avlal om marknadsdelning och i lojaliteisöverenskommelse."

Lagrådet vill påpeka all, om avsikten är att fullfölja den uppfattning som framgått som ell resultat av överväganden inom den västeuropeiska län-derkrelsen, förslaget efter mönster av regeln i 36 S första slyckel andra meningen avtalslagen (1915:218) synes böra kompletteras med en bestämmelse om alt ell avlal i vissa fall skall kunna ogilligförklaras i sin helhet.

8§

Vilka överväganden som ligger bakom preciseringen i denna paragraf av gränserna för svensk domstols behörighet i mål om tillämpning av den nya lagstiftningen framgår inte av remissen (jfr specialmotiveringen och avsnitt 7.6). I de danska lagbestämmelserna finns en jurisdiklionsbeslämmelse av samma innebörd. Med hänsyn till svårigheterna all bedöma vilka regler i koden som är av beskaffenhet atl kunna genomdrivas domslolsvägen år del inte möjligt alt bedöma, om regeln är påkallad och om den har fått den lämpligaste utformningen. Den ger emellertid genom bestämmelserna i första slyckel d och i andra stycket ulrymme för en relativt fri bedömning av domstolarna, som därvid bör kunna använda sig av principer när det gäller behörigheten som har kommit till uttryck i praxis på andra liknande rättsområden.

Den särskilda preskriptionsregeln i sista slyckel förefaller alt kunna tolkas alltför vitt genom att det talas om en fordran "som härrör ur" ell sådant rättsförhållande som är reglerat i konventionen. Vidare år uttrycket "inom tvä år efter det atl fordringen uppkom eller sex månader efter del all internationell förlikning avslutades" inte entydigt. Om det inte sirider mot vad som har avselts kan bestämmelsen lämpligen lyda: "En fordran som grundar sig pä ell rällsförhällande som är reglerat i konventionen år preskriberad, om talan inle har väckts inom två år efler del att fordringen uppkom. Har inom den liden sådant förlikningsförfarande som anges i kap. VI i konventionen inletts, preskriberas fordringen sex månader efter det

Prop. 1983/84:17 III

att förfarandet avslutades, om inte preskription inträlTar senare enligt tväårsregeln."

Slutligen kan anmärkas, all den föreslagna preskriptionsregeln inle sätter någon gräns för ratt atl med stöd av nägon bestämmelse i lagen väcka lalan i annal hänseende än i fråga om fordiingsanspiäk, dvs. exempelvis inle för talan om fastställande av rätt till medlemskap i en konferens eller' om ogiltighel av ett avtalsvillkor. Av ett löreiett utkast till införlivande av koden med engelsk lagslifining framgår, atl preskriptionsregeln där mer generellt angetts avse tvist i anledning av tillämpningen eller genomförandet av koden. Motiven i remissen tyder på all en relativt kort talelrist funnits behövlig i fråga om de rattsliga relationerna överhuvudlaget inom en linjekonferens. Om detta är en riklig tolkning, bör preskriptionsregeln byggas ut.

9§

Partsbehörighelen, dvs. förmågan alt vara part i rättegång, följer rätts-subjeklivilelen, dvs. förmågan all vara bärare av rätligheleroch skyldigheter. Endast den som kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, dvs. fysisk och juridisk person, kan alltså inta ställning som part i process (se II kap. I och 2S§ rättegångsbalken). Som berörts i remissen, lorde en linjekonferens inte kunna betraktas som något riitissubjeki. Linjekonleieiis är närmast en samlingsbeteckning pä kontrahenterna i ett för inlernalionell linjesjöfart träffat samarbelsavial mellan rederidrivande rällssubjekt. Nägon ändring härav lorde inle vara avsedd i konvenrionen (jfr definitionen i kap. I i konventionen). Av vad som nu sagts följer, att en linjekonferens inle för närvarande kan vara part i rättegång. Enligt bestämmelsen i artikel 26 punkl I i konventionen skall fördragsslutande stat tilldela linjekonferenser och avlaslarorganisationer den behörighet som är nödvändig lör tillämpning av konventionens kapitel VI, .som handlar om biläggande av tvister. Konventionsbeslämmelsen nämner särskilt behörighet lör linje-konferens eller avlastarorganisation all "i sin kollektiva egenskap" kära och svara såsom pari. Den nu berörda konventionsbeslämmelsen har föranlett föreskriften i 9§ första stycket i remissförslaget, enligt vilken en linjekonferens eller avlaslarorganisalion kan vara part i tvisler som avses i 8§ i förslaget. En liknande föreskrift har uppiagits i 7S i den danska lagen om linjekonferenser. Till den del stadgandet i 9 5 första stycket avser sådana avlaslarorganisationer som är juridiska personer är det obehövligt. Atl sådana avlaslarorganisationer äger partsbehörighet följer redan av 1 I kap. 2§ räliegångsbalken. I den mån dei föreslagna stadgandet avser linjekonferenser och sädana avlaslarorganisationer som saknar juridisk personlighet innebär det den avvikelsen från gällande räll, att niigon som inte kan förvärva rättigheter eller ådra sig förpliklelser utrustas med paits-behörighet. En rättegångsordning eller annat lödarande, som syftar iill atl nå rättsligt verksamma avgöranden av tvister, kan inte fylla sin uppgift när

Prop. 1983/84:17 112

pä ena eller båda sidor förekommer part som inle kan berättigas eller förpliktas till någonting i saken. Det kan möjligen förefalla ligga nära till hands all som en åtgärd för anpassning till konventionen lillskapa regler som skulle göra linjekonferens till rättssubjekt. Ett sådant förfaringssätt skulle emellertid av allt atl döma fört"ela silt syfte, därför all en linjekonferens i konveniionens mening inle lorde kunna bestå bara av elt enda rättssubjekt (jfr konveniionens bestämning av begreppet linjekonferens). För någon speciell lagstiftning av den typ som finns i 3 kap. sjölagen ges inte nägol underlag vare sig i konventionen eller i remissen.

Den föreslagna regeln i 9§ första stycket är, till den del den handlar om linjekonferens och avlastarorganisation utan juridisk personlighet, av sådan beskaffenhet atl den i varje fall inle bör ges tillämplighet pä ell vidsträcktare område än konventionen gör nödvändigt, dvs. vid internationell medling som avses i kap. VI i konventionen.

I anslutning till frågan om partsbehörighet för linjekonferens må nämnas att konventionen, fastän den i vissa avseenden behandlar konferensen som om den vore ett rättssubjekt, inte tycks innehålla några bestämmelser om vem som äger företräda en linjekonferens "i dess kollektiva egenskap" (frånsett speciella fall såsom mottagande av delgivning). I avsaknad av klara bestämmelser om annal får åtminstone för svensk rätts del i så fall antas gälla, att linjekonferens som kollekliv inle kan handla annat än genom samtliga medlemmar i förening.

Medlem kan härvid uppträda personligen eller genom legal ställföreträdare eller genom ombud som befullmäktigais av medlemmen i konferensavtalel eller på annal sätt. Konventionen förutsätter såsom praktiskt närliggande alt sådana representanter som avses i artikel 21 när så behövs befullmäktigas alt i lämplig omfattning falla beslut för konferensen. Del som nu sagts har - frånsett vad som rör representation enligt artikel 21 -motsvarande tillämpning på sådan avlastarorganisation som inle har karaktär av juridisk person. Emellertid bör påpekas att konventionen ibland tycks utgå ifrån alt en linjekonferens kan vara företrädd av någon som inle härleder sin behörighet från samtliga medlemmar i konferensen. I bestämmelsen i artikel 26 punkl 2 anges sålunda, alt om "en konferens" godtagit eller förkastat en av förlikningsmän framlagd rekommendation, varje medlem av konferensen därmed skall anses ha godtagit eller förkastat rekommendationen. Om innebörden härav är, att någon utan bemyndigande från konlerensmedlem skall kunna med bindande verkan för denne godta eller förkasta förlikningsförslag, finns anledning för Sverige alt reservera sig mot bestämmelsen såsom ur rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande. Detsamma gäller beträffande den likaledes i artikel 26 punkl 2 upptagna bestämmelsen alt avlastarorganisation ulan bemyndigande från medlem-mariius sida skall äga all med bindande verkan för dem godia eller förkasta förlikningsförslag.

I 9 S andra slyckel i lagförslaget anges, all ett linjerederi, som är medlem

Prop. 1983/84:17 113

i en konferens och som har säte här i riket, är behörigt atl ta emot delgivning för konferensen och att sådan delgivning "då" skall anses ha skett med varje medlem i konferensen. Det tillfogas all motsvarande gäller för en organisation av avlastare och för medlem i sådan organisation. Innebörden härav torde vara. all en hår i riket domicilierad medlem av en avlastarorganisation är behörig alt la emot delgivning för organisationen och atl delgivning som medlem med stöd av denna behörighet mottagit anses ha skett också med övriga medlemmar i organisationen. Dessa bestämmelser lorde vara föranledda av artikel 26 punkterna I b och I c i konventionen. De avviker emellertid i skilda hänseenden från konventionen. Bestämmelsernas tillämplighelsområde är sålunda inte begränsat till medlingsförfarande enligi kap. VI i konventionen (jfr ingressen till artikel 26) utan gäller också i exempelvis rättegång. Behörigheten för medlem i linjekonferens eller avlastarorganisation atl pä konferensens eller organisationens vägnar motta delgivning är i konventionen men inte i 9§ andra stycket begränsad till fall då konferensen eller organisationen inte har något i vederbörlig ordning registrerat huvudkontor. En till en konferens eller avlastarorganisation ställd underrättelse som överbringas till konferensen eller organisationen pä annat sätt än genom medlem, t.ex. genom atl sändas till registrerat huvudkontor, gäller enligt konventionen men inle enligt 9§ andra stycket som en underrättelse till varje medlem i konferensen eller organisationen.

De i artikel 26 punkterna I b och I c avsedda bestämmelserna är ur rältssäkerhelssynpunkt diskutabla. Försiktigheten talar därför för att i vart fall inle ge bestämmelserna i 9§ andra stycket ell vidare tillämpningsområde än en anslutning till konventionen gör nödvändig. Beslämmelserna bör m.a.o. endast tillämpas i medlingsförfarande enligt kap. VI i konventionen. Även i övrigt lorde bestämmelserna i 9§ andra stycket böra anpassas till vad konventionen kräver (jfr 56 § i den danska kungörelsen om linjekonferenser). I rättegång kommer med den nu angivna ordningen vanliga delgivningsregler att gälla.

10 §

Kap. VI i konventionen innehåller omfattande regler (arl. 23—46) om elt internationelll förlikningsförfarande för biläggande av tvister angående tillämpningen eller verkställandet av föreskrifterna i uppförandekoden. Förlikningsförfarandet beskrivs vara obligatoriskt men parterna i en tvist är enligt artikel 25 punkterna I och 2 i princip oförhindrade att avtala om att tvisten skall biläggas i annan ordning.

Artikel 25 punkl 3 upptar bestämmelser om förhållandet mellan det internalionella förlikningsförfarandet enligt kap. VI och den tvistemålsordning som tillhandhålls enligt nationell lagstiftning. Det stadgas där alt föriikningsförhandlingar, som har inletts, har företräde framför ett förfarande enligt nationell lag. Vidare föreskrivs att om en part har påbörjat elt

Prop. 198.3/84: 17 114

rättsligt förfarande enligt naliondl lag ulan all anlita inlernalionell förlikning, det nationella förfarandet på begäran av motparten skall avbrytas och tvisten hänskjutas till internationell förlikning enligt kap. VI.

I den allmänna moriveringen (avsnitt 7.6) uttalas med hänsyftning pä de nämnda bcslämmdsernti i artikd 25 punkt 3 atl tillträde till konventionen förpliktar konvenlionsslalerna alt införa sådan lagstiftning att en anhängig talan skall avvisas om föriikningsförfarande enligt konventionen pågår eller påkallas. I överensstämmelse med denna uppfattning tas i 10 S lagförslaget upp föreskrifter om all rållen skall avvisa en talan dels när denna har väckls efter del alt begäran om internationell förlikning har framställts och dels. pä begäran av part, när talan eljest väckls i en fråga som enligt konventionen kan bli föremål för internationell förlikning.

Lagrådet ifrågasätter, om beslämmelserna i artikel 25 punkl 3 i konventionen i själva verket härden innebörd som angetts i motiveringen och som föranlett förslaget i I0§ om awisningsregler. I konventionsbeslämmelsen sägs endast att inledda förlikningsförhandlingar "skall ha företräde" framför ett förfarande enligt naliondl lag, i den engelska texten "shall have precedence", och vidare all förfarandel enligt nationell lag på begäran av part "shall be stayed". Sistnämnda ullryckssätl torde i engelskt lagspråk inle innefalla annal eller mer än elt uppskov av exempelvis en dom eller en förhandling till ell senare tillfälle. Konventionslexlen synes därför i sig inte tvinga (ill slutsatsen, all om Sverige tillträder konventionen, en vid svensk domstol anhiingig talan måsle vika för ett förlikningsförfarande enligt konventionen pä det saltet att talan skall avvisas. Det är atl märka alt ett internationellt föriikningsförfarande inle med nödvändighet leder till ett slulligi avgörande av en uppkommen tvist. Elt slutligt, för parterna bindande avgörande kommer enligi artikel 38 Iill stånd endasl i den mån parterna godtar den rekommendation av förlikningsmännen som förfarandet skall utmynna i. I angivna förhållande ligger enligt lagrådets mening elt starkt skäl lör att en anhängig talan i en fråga som är eller kan bli föremål för ett förlikningsförfarande enligt konventionen i stället för alt avvisas bör ftirklaras vilande i avbidan på resultatet av förlikningsförfarandet. Med en sådan ordning undgår man även att kärandeparten utsålts för risken alt lida rällsförlusl genom preskription om förlikningsförhandlingarna skulle bli resullatlösa.

Lagrådet föreslår med stöd av det anförda alt bestämmelserna om del inbördes förhållandel mellan rättegång och förlikningsförfarande utformas på följande sålt:

"Mål angående tvist som avses i (8§) skall förklaras vilande om,

1. tvisten rör en fråga som är föremål för inlernalionelll förlikningsför
farande enligt bestämmelserna i kap. VI i konventionen,

2, tvisten inte har varit föremål för internationellt förlikningsförfarande
som nyss sagts och nägon av parterna påkallar att tvisten skall hänskjutas
till sådant förfarande.

Prop. 198-3/84:17 115

Har mål förklarats vilande enligt första stycket, fär del återupptagas när förlikningsförfarandet har avslutals utan att förlikning nåtts eller det visas all frågan om förlikning eljest har förfallit."

12 och 13 §§

I konveniionens artikel 39 åläggs de fördragsslutande staterna all, utom i vissa angivna fall. erkänna en sådan rekommendation som avses i kap. VI av konventionen som bindande mellan de parter som godtagit den, saml på begäran av någon av parterna låta verkställa den som en lagakraftägande dom. Lagrådet har i yttrandet vid 2§ anmärkt, all artikel 39 som sådan, dvs. såsom en anmaning till fördragsslutande stater, inte kan las med i en svensk lag. Remissförslaget innehåller emellertid också i 12 och 13 SS motsvarande bestämmelser i form av materiella regler om erkännande och verkställighet. I den formen skall regleringen naturligtvis tas med om konventionen antas. I fråga om utformningen skulle del enligt lagrådets mening vara till fördel, om beslämmelserna - liksom motsvarande regler angående utländsk skiljedom i lagen (1929: 147).om utländska skiljeavtal och skiljedomar - uppdelas så att giltighels- och verkställighelsbestäm-mdserna hålls isar. Lagrådet föreslår, med vissa närmast redaktionella ändringar också i övrigt, all 12 S (eller den motsvarande paragraf som en omarbetning av lagförslaget kan leda till) får nedan angiven lydelse. I fråga om innebörden av uttrycket "parter som godkänt" en rekommendation hänvisas till vad lagrådet har anfört i anslutning (ill 9S andra stycket i lagförslaget.

"En rekommendation som har utfärdats vid elt förlikningsförfarande enligt kap. VI i konventionen gäller här i riket mellan parter som godkänt den. om inle den part mol vilken rekommendationen åberopas visar.

1. all någon av de parter som godkänt rekommendationen inle var behörig till del.

2. alt rättsslridigt tvång eller svikligt förledande inverkat vid tillkomsten av rekommendalionen, eller

3. all lillsällandet av förlikningsmännen eller föriikningsförfarandet stått i slrid mol bestämmelserna i konventionen.

En rekommendation gäller inle heller, om den är oförenlig med grunderna för rältsordningen här i riket.

Om någon av de omständigheter som sägs i första och andra styckena föreligger i fråga om endast en del av en rekommendation, skall denna gälla i återsläende delar, om de kan särskiljas."

De nu föreslagna ändringarna behöver inte föranleda all bestämmelserna i I3S sådana de utformats i remissförslaget behöver ändras. Bestämmelsen om alt avskrift av en rekommendation måste vara bestyrkt av myndighet är dock enligt lagrådets mening onödig och bör ersättas av en sedvanlig regel om krav på bestyrkt avskrift. Också beträffande sådan översättning som sägs i första slyckel bör krävas alt den skall vara bestyrkt.

Prop. 1983/84:17 117

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-09-22

Närvarande: slatsminisiern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigiinlsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Rainer. Boström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellslr(im. Thunborg

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser

1 Anmälan av lagrådsyttrandc

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådets helhetsomdöme om konventionen är atl denna bedömd som rättsteknisk produkt framstår som föga ägnad att läggas till grund för lagstiftning. Lagrådet har vad gäller metoden för alt införliva konventionen med svensk rätl förordat all nägon typ av transformation kommer till användning i stället för den inkorporation som använts i remitterade förslaget.

Jag kan dela lagrådets helhetsomdöme om konventionen som rättsteknisk produkt. Emellertid talar - som jag framfört i lagrädsremissen -numera starka skäl för alt Sverige tillträder konventionen och den omslän-dighelen atl lagstiftningsprodukten blir svårtillgänglig föranleder mig inte till annan bedömning av anslutningsfrågan.

Vad gäller metoden för att införliva konventionen med svensk rätl vill jag hänvisa till vad jag anfört i remissprotokollel om att del bäst gagnar de kommersiella intressenterna - inle bara i Sverige - atl man inte genom omredigering skapar osäkerhet även i frågan om del föreligger skillnader mellan den nationella lagstiftningen och konventionens grundtext. För de kommersiella intressenterna måsle koden i dess ursprungsversion under alla omständigheter vara vägledande eftersom del rör sig om inlernationel-

' Beslut om lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde den 17 mars 1983.

Prop. 1983/84:17 118

la kommersiella förhållanden. Jag kan därför inle biträda lagrådets förslag angående införlivandemeloden.

Efter lagrädsföredragningen har granskning av översättningen skett varvid smärre justeringar har gjorts i vissa delar.

Jag går nu över till all behandla de olika frågor som las upp i lagrådels yttrande.

2§

Lagrädei framför principiella invändningar mol att endast en av de fem autentiska texterna förklaras gälla som svensk lag. Den melod som använts i remitterade förslaget innebär givetvis atl den engelska versionen kommer att giilla som svensk lag medan de övriga autentiska texterna endast kan fä betydelse som hjälpmedel vid tolkningen av den engelska texten. Enligt min mening skulle det emellertid inle vara lämpligt all låta samtliga autentiska texter gälla som svensk lag. Del skulle givelvis kunna medföra svårigheter om t. ex. den kinesiska texien införlivades med svensk rätt. Eftersom del för den som i första hand har intresse av koden är naltirligl alt arbeta pä engelska, anser jag det ändamålsenligt att endast den engelska texien införlivas med svensk rätl.

I sin kommentar till 2§ i remitterade förslaget påpekar lagrådet bl. a. atl vissa av artiklarna i konventionen riktar sig till de fördragsslutande staterna och att dessa föreskrifter inte är av den karaktären att de kan förklaras gälla som svensk lag. Jag biträder lagrådets förslag att artiklarna i fråga utesluts ur lagen. Detla innebär att kap. I-V saml kap. VI art. 23-25, 26 (2). 27. 29, 31-38 och 40-45 i konventionen i sin engelska text bör gälla som svensk lag. Emellerrid medför den omständigheten att t. ex. art. 26 (I) i konventionen inle kommer all gälla som svensk lag alt vissa där ingående moment måsle tillföras den svenska lagen på annat sätt eftersom de till silt innehåll är föreskrifter riktade till de kommersiella parterna. De rör ordningsfrågor om att ange adress o. d. Föreskrifterna i fråga har därför filiförts lagen i 8§.

Jag biträder även lagrådels förslag vad gäller formuleringen av regeringens roll vid tillämpningen av lagen.

Lagrådet har i sitt yttrande över 3 S i remitterade förslaget påtalat svårigheterna att söka lösa problemet med bristande reciprocitet och motmedel som reaktion häremot. Eftersom konstitutionella skäl hindrar den lösning som valts i t. ex. Danmark har i remitterade förslaget bedömningen av om reciprociteten brister lämnats till domstolarnas prövning. Lagrådet förordar all paragrafen utgår och atl - om förhållandena ger anledning därtill -riksdagen får ta ställning i ett eventuellt konkret fall av brislande reciprocitet och atl därvid riksdagen även har all ta ställning till metoder att reagera mot delta.

Prop. 1983/84: 17 119

Såsom jag anfört i motiveringen i remissen kan del komma alt bli aktuellt med en mer generell motmedelslagstiftning med en utformning som i huvudsak överensstämmer med den lagstiftning som redan finns i vissa EG-I;indcr och som förbereds i övriga. De skäl lagrädei redovisar mol 3 S i remissen finner jag övertygande och jag biträder alltså ftrrslaget alt paragrafen utgår. Frågan om motmedel kommer jag atl anmäla i annal sammanhang.

Mot 4 § första stycket har lagrådet den invändningen atl utformningen ger intryck av atl åven Sverige är bundet av elableringsreglerna inom EG. Vidare anför lagrådet alt begränsningen i rätten för nationellt linjerederi all få dellaga i konferens inle överensstämmer med konventionen varför i sådant fall en svensk reservation mot konventionen på denna punkt skulle vara nödvändig. Sammanfattningsvis anför lagrådet alt paragrafens första stycke lorde kunna utgå eftersom konveniionens regler avses gälla. I konventionen stadgas nämligen att frågan om nationellt linjerederi avgörs antingen genom nationell lagstiftning eller av behörig nationell myndighet. Om paragrafens första stycke utgår innebär delta atl någon nationell lagstiftning i frågan inle finns och att alltså beslut fallas av nationell behörig myndighet — enligt 2§ regeringen - vilkel är avsikten enligt 4S första stycket.

Härtill vill jag anföra följande. Avsikten är inte att inskränka tillämpligheten av konventionen vad gäller innebörden av kodens definition av nalionellt linjerederi. Som lagrådet påpekar gäller enligt konventionen alt ell linjerederi som uppfyller vissa krav beträffande anknytningen till ett land för atl vara nationellt linjerederi des.sulom skall erkännas som sådant av behörig myndighet eller enligt landets lag. Om nationell lagstiftning inte innehåller något stadgande som kvalificerar ett linjerederi som nationellt linjerederi gäller således automatiskt enligt konventionen att beslut om erkännande fallas av behörig myndighet - i remiiierade förslagets 2 § regeringen. Emellertid innehåller EG-förordningen på denna punkl elt moment som utgör ell tillägg till konventionens definition av "nationellt linjerederi". Avsikten enligt EG-förordningen är bl. a. alt frågan om vilket eller vilka rederier som skall fä delta i en viss konferens med ställning som nalionellt linjerederi skall i första hand bestämmas efler överiäggningar mellan de berörda rederierna. Detta förfarande är väl förenligt med konventionens krav alt ett nationellt linjerederi skall ha sitt huvudkontor och faktiska ledning i del aktuella landet. Endasl det rederi som uppfyller dessa krav kan vara aktuellt i överläggningar i frågan. Konventionen föreskriver vidare alt rederiet skall vara erkänt som nationellt linjerederi enligt nationell Lag eller av nationell behörig myndighet. Den i remitterade förslaget förordade lösningen år att svensk lag anvisar överläggningar mellan berörda rederier och - om enighet inte uppnås - beslut av regeringen för att

Prop. 198.3/84: 17 120

avgrira vilket eller vilka rederier som i en viss konferens har ställning av svensk! nationellt linjerederi. Någon reservation pä denna punkt mol konventionens föreskrifter år således inle aktuell för svenskt vidkommande.

Lapriidels förslag alt 4 § tredje stycket om avlastare utgår såsom överflödigt kan jag godta.

Angående fi>rsla slyckel har lagrådet framfört bl.a. samma påpekande om ömsesidighel som beträffande 3S i remitterade förslaget. Lagrådet har vidare föreslagit att del utsågs atl undantaget gäller konventionsanslulna OECD-stater. delta för all uppnå likhet med EG-förordningen. Jag delar lagrådets åsikt angående frågan om ömsesidighet och kan vitsorda intresset av överensstämmelse så långt möjligt med EG-förordningen även om konventionsanslulningen är underförstådd. Konventionen och därmed lagen jämte däri intagna undanlagsregler kan dock aldrig gälla i en handelsre-lalion om inle båda parter är konventionsanslutna. Eftersom "konventionsanslulna" i lagrådels förslag är överflödigt och ett förtydligande i detta sammanhang skulle kräva motsvarande förtydligande på andra ställen anser jag inte att bestämningen bör tas med.

Beträffande tredje stycket i paragrafen har lagrådet föreslagit en annan utformning av stadgandet angående tillämpningen av kap. VI i konventionen. Jag biträder lagrådets förslag i denna del, vilkel medför att tredje stycket kommer att ingå i första stycket såsom elt tillägg till detla.

Jag godtar lagrådets påpekande beträffande andra slyckel.

Eftersom 3 S i remitterade förslaget föreslås utgå kommer denna paragraf all betecknas 4 S.

6§

Jag godtar lagrådets påpekande. Första stycket av bestämmelsen - som nu betecknas 5S - föresläs därför få följande lydelse:

"När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelning enligt arl. 2 i konventionen, skall den lastvolym omfördelas som enligi konventionen varje grupp av nationella linjerederier hemmahörande i OECD-stater eller linjerederier frän OECD-stater som deltar som tredjelandsseglare är berältigade till, om inte beslut om annal fattas av samtliga rederier som år medlemmar av konferensen och omfattas av omfördelningsreglerna. Beslut om omfördelning skall syfta till atl ge samtliga sådana rederier en rättvis andel av konferensens trafik."

Tredje stycket av paragrafen bör utgå av samma skäl som 3 § i remitterade förslaget. Frågan om motmedel vid bristande reciprocitet avser jag att la upp i senare sammanhang.

_k.

Prop. 1983/84:17 121

Lagrådet har föreslagit en mera inskränkt ogiltighetsregel än den soni finns i remitterade förslaget. På de skäl lagrådet anfört godtar jag lagrådets förslag med hänsyn till all en ev. bristande överensstämmelse med andra nationella lagstiftningar i den västeuropeiska länderkretsen synes bli marginell.

Jag ansluter mig till lagrådets bedömning att bestämmelsen behöver kompletteras med en möjlighet all avlal skall kunna ogilligförklaras i sin helhet, efter mönster från avtalslagen.

Jag ansluter mig till lagrådels bedömning och godtar lagrådels förslag till ändrad utformning av preskriptionsregler för penningfordringar. Som lagrådet påpekat bör preskriptionsregler även finnas för andra krav än penningfordringar. Vad gäller preskription av talan när förlikningsförhandlingar enligt konveniionens regler föregått talans väckande bör samma regel gälla som för penningfordringar.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt bör numera 7 S tredje stycket ges följande lydelse:

"En fordran som grundar sig pä ett rättsförhållande som är reglerat i konventionen är preskriberad, om talan inle har väckls inom två år efler det att fordringen uppkom. Har inom den tiden sådant förlikningsförfarande som anges i kap. VI i konventionen inletts, preskriberas fordringen sex månader efler del att förtärandet avslutades, om inle preskription inträffar senare enligt tväårsregeln. Gäller talan annat än penningfordrun räknas tiden från del att den omständigheten inträffade som yrkandet hänför sig till."

9§

Lagrådet har riklat principiella invändningar mol stadgandet i första slyckel atl konferens och organisation av avlastare skall kunna vara part i domstolstvisl enligt lagen. Lagrådet har vidare påpekat all stadgandet i fråga går utöver vad konventionen kräver, nämligen all konferens och avlaslarorganisalion skall kunna vara part i de förhandlingar som avses i kap. VI i konventionen. Lagrådet förordar att den svenska lagen inte går längre än vad konventionen kräver under förutsättning atl detta är lämpligt med hänsyn till det samarbete med den västeuropeiska länderkretsen vari Sverige deltagit.

Som framgår av resonemanget i remissen går förslaget där inte längre än alt ge bl. a. konferens parlshabililel vid domstol i mål enligt lagen och koden. Något ansvar för konferensens förpliktelser enligt ett domsiolsut-slag lades - enligt det remitterade förslaget - aldrig på den enskilde medlemmen i konferensen. Att över huvud laget stämma en konferens enligt del remitterade förslaget framstår således som mindre välbetänkt

Prop. 1983/84: 17 122

eftersom utsikten att kunna verkställa en förpliktande dom synes liten. Lagrådets förslag alt inte ge konferens partshabilitei vid domstol innebär alltså i praktiken - jämfört med remitterade förslaget - alt möjligheten alt föra en meningslös talan vid domstol bortfaller. Jag godtar lagrådets kritik och förordar atl föreskriften angående konferensers och avlaslarorganisa-tioners partshabilitei begränsas till alt avse förhandlingar som avses i kap. VI i konventionen.

Lagen bör innehålla ett stadgande av denna innebörd eftersom artikeln vari lördragssluiande part åläggs tillse delta efter lagrådets påpekande inle kommer atl omfattas av inkorporeringen.

Med hänsyn till det sagda bör stadgandet som 8§ erhålla följande lydelse:

"Angående sädana förhandlingar som anges i kap. VI i konventionen gäller

a) alt linjekonferens och organisation av avlastare kan vara part,

b) att en underrättelse till en linjekonferens eller en organisation av
avlastare skall anses utgöra underrättelse till varje medlem av en sådan
konferens eller avlaslarorganisalion,

c) att underrättelser till en linjekonferens eller en organisation av avlas
tare skall sändas till adressen för konferensens eller avlaslarorganisatio
nens huvudkontor,

d) alt, om linjekonferensen eller avlastarorganisationen underiätil all
registrera adress eller inte har något huvudkontor, underrättelse till vilken
som helst av medlemmarna skall anses utgöra underrättelse till konferen
sen eller avlastarorganisationen."

Lagrådet har förordat all regeringen avger reservationer i fråga om artikel 26 (2) eftersom det framstår som otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt all svenskt rederi som medlem av konferens blir bundet av förlikning som godtagits av annan medlem av samma konferens. Delsamma gäller lör avlastare som är medlem av avlastarorganisation.

För egen del finner jag visserligen atl del finns fog för lagrådets oro. Jag anser mig dock kunna utgå från att konferenser respektive avlaslarorganisationer internt har sådana bestämmelser att det inte kommer att inträffa all nägon medlem godkänner föriikning som kommer att binda annan medlem som inle kan acceptera avgörandet. Konferensavtalen kommer således sannolikt atl innehålla sådana bestämmelser som föreskriver alt medlem måste ha samtliga andra medlemmars godkännande för att acceptera en föriikning å konferensens vägnar. Eftersom artikeln i konventionen har en central ställning kan det inte komma i fråga atl Sverige reserverar sig på denna punkt. Inte heller andra länder inom den västeuropeiska kretsen har övervägt sådan reservation.

10, 12 och I3§§

Jag ansluter mig till lagrådets resonemang och godtar lagrådels förslag till avfattning av paragraferna.

Prop. 1983/84: 17 123

Lagrådet har slutligen i sitt yllrande tagit upp frågan om övergångsbestämmelser, i synnerhet frågan om konventionens och lagens tillämplighet pä redan ingångna avtal.

Villkoren för konveniionens ikraftirådande har numera uppfyllts och den kommer atl träda i kraft den 6 oktober 1983. För svensk del blir konventionen emellertid bindande först sex månader efter del all Sveriges anslutningsinstrument deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare. Bedömningen av den lämpliga tidpunkten härför bör ankomma på regeringen. Som lagrädei påpekar innehåller konventionen en tvåårig övergångsperiod beträffande avtal om marknadsuppdelning, tiden räknad frän konveniionens ikraftträdande. Vad gäller övriga skyldigheter, t. ex. innehållet i lojalitetsöverenskommelser och den föreskrift i lagen sonr härrör ur EG-förordningen och som avhandlar omfördelning av laslvolymer gäller följande. Frågor av denna typ har inte varit föremal för diskussion i den västeuropeiska länderkretsen och de länder som slutligt har utformat sin nationella lagstiftning har inga föreskrifter i ämnet. Det naturliga vore att i den svenska lagstiftningen föreskriva atl bestämmelserna endasl galler avlal som ingås efter det atl konventionen trätt i kraft för svenskt vidkommande. Emellertid skulle en sådan inskränkning endast kunna göras gällande vid svensk domstol. Hur man skulle resonera vid förlikningsförfarande enligt VI kap. i konventionen eller vid utländsk domstol kan inle förutsägas. Därtill bör anmärkas all lojalitelsöverenskommdser normalt inte ingås för längre lid än sex månader. I sådant fall skulle del inle vara någon större olägenhet alt låta konventionens bestämmelser gälla även ingångna avtal eftersom del måsle vara känt för parterna när de ingår avtalet vid vilken tidpunkt konventionens bestämmelser kommer alt gälla även för avlal ingånget dessförinnan. Motsvarande skulle då gälla avtal mellan rederier, som utesluter den tredjelandsseglation som härrör ur EG-förordningen. Den svenska lagen bör således inle ha nägon särskild övergångsbestämmelse.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

dels all anta del av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar,

dels atl godkänna den i Geneve den 6 april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84: 17 124

Innehall

Propositionen .................................................................. 1

Pioposiiioncns huvudsakliga innehåll .............................. I

Propositionens lagförslag med Convention on a Code of Conducl for

Liner Conferences ......................................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 . . 50

1 Inledning ..................................................................... ... 50

2 Internationell linjesjöfarl och inlernaliondla linjekonferenser ... 51

3 Den svenska linjesjöfarlen ........................................... ... 56

4 riilkomslen av FN:s konvention om en uppförandekod för linjekonferenser 58

5 EG-lösningen uv en anpassning till koden ................. 60

6 Koden och EG-förordningen .......................................... 61

6.1 Koden och EG-förordningens uppbyggnad och inbördes samband m.m 61

6.2 Kodens och EG-förordningens innehåll .................. 62

7 Föredragandens överväganden .................................. 68

7.1 Sjölärlspolitiska överväganden m.m........................ ... 68

7.2 Metod för införlivande av konventionen och EG-förordningen med svensk rålt 72

7.3 Tillämpningsområde .............................................. 74

7.4 Behovet av särskilda nationella regler .................. 75

7.4.1 Kodens förhållande till den svenska konkurrenslagstiftningen 75

7.4.2 Sanktioner .................................................... 75

7.5 Specialdomsiolar ................................................... .. 79

7.6 Jurisdiktion ............................................................ .. 80

7.7 Linjekonferensernas och avlaslarorganisaiionernas processuella ställning 80

7.7.1 Linjekonferenserna ........................................ .. 81

7.7.2 Avlastarorganisationernas behörighet alt lörclräda avlastare 82

7.8 Nationellt linjerederi .............................................. .. 83

7.9 Preskription .......................................................... .. 84

8 Upprättat lagförslag ................................................... 85

9 Specialmolivering ........................................................ 85

10 Hemställan ................................................................. .. 88

11 Beslut ........................................................................ .. 88

Bilaga I Council Regulalion (EEC) No 954/79 of 15 May 1979 concerning the ratificalion by Member States of, or their accession lo, the United Nalions Convention on a Code

of Conducl for Liner Conferences ................. .. 89

Bilaga 2 Det remitterade lagförslaget .................... .. 96

Utdrag av lagrådets protokoll den 27 maj 1983 ............. 100

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 september 1983 117

1 Anmälan av lagrådsytirande ........................................ 117

2 Hemslällan ................................................................... 123

3 Beslut ......................................................................... 123

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983