Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1983/84:141

Regeringens proposition 1983/84:141

med förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.;

beslutad den 8 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som förbättrar möjligheterna till kom­munala förköp enligt förköpslagen.

Två nya förköpsgrunder föreslås. Dels skall förköpsrällen omfatta egen­dom som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. Dels skall förköp kunna ske för atl säkerställa bostäder (småhus) åt permanenlboende inom områden där det råder en avsevärd efterfrågan på fritidshus. Till det sist nämnda förslaget har kopp­lats ett förslag om statliga lån.

För att underlätta för kommunerna all ta sitt ansvar för bostadsförsörj­ning och stadsförnyelse föreslås också att fastigheter som behöver byggas om för att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som ankny­ter till den skall omfattas av förköpsrällen. Förslaget innebär en utvidgning av den nuvarande möjligheten att förköpa fastigheter som behöver rustas upp.

Möjligheterna till förköp inom detaljplaneområden utvidgas. Förköp skall enligt förslaget få ske dels av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen, dels av mark som är avsedd för något annat ändamål än enskilt bebyggande.

Även möjligheterna till förköp för all tillgodose friluftslivet förbättras. Förköp skall enligt förslaget få ske av fast egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv.

Slutligen stärks genom en ändring i lagen om rätl till faslighelsförvärv för ombildning till bostadsrätt kommunernas ställning i förhållande till bostadsrättsföreningar som har bildats av hyresgäster.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984. 1    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 141

 

Prop. 1983/84:141

1    Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)'

dels att 1, 3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till lagen skall fogas en bilaga av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

1 §

Kommun har förköpsrätl enligt denna lag vid försäljning omfat­tande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utveckling­en kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anord­ning. Kommun har även förköps­rätt vid försäljning omfattande så­dan fast egendom som behöver rus­tas upp.

Kommun har förköpsrätt enhgt denna lag vid försäljning som om­fattar

1.   fast egendom som med hän­syn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller där­med sammanhängande anordning,

2.   fast egendom som behöver mstas upp eller som behöver byg­gas om för att tillgodose bostads­försörjningen eller något ändamål som anknyter till den,

3.   fast egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller frUuftsliv,

4.   fast egendom med byggnad som bör bevaras därför atl den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt,

5.   fast egendom som är bebyggd med hus som behöver användas som bostad för permanent bruk och som är belägen inom ett område där det råder en avsevärd efterfrå­gan på fritidsbosläder.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom som avses i första stycket. Vad i lagen sägs om fast egendom eller faslighet skall, om ej annal är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla även tomträll. Vad som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

Lagen omtryckt 1974:815.

Förköpsrätl enligt första stycket 5 föreligger inom de kommuner som anges i bilaga till denna lag. Regeringen meddelar närmare fö­reskrifter om inom vilka områden av kommunerna som förköpsrätten jördigger.

 

Prop. 1983/84:141                                                                  3

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Förköpsrätt får ej utövas, om

1.    försäljningen endasl avser fastighet, som har en ägovidd understi­gande 3000 kvadratmeter och är bebyggd med friliggande småhus eller rad-dier kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två familjer,

2.    staten är säljare,

3.    staten eller landstingskommun är köpare,

4.    köparen är säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är säljarens avkomling,

5.    försäljningen sker på exekutiv auktion,

6.    försäljningen avser endast andel av fastighet saml köparen redan äger annan andel i fastigheten och denna andel förvärvats på annal sätt än genom gåva.

Första stycket I äger motsvarande tillämpning om försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas skall därvid be­dömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område av faslighet, fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Första stycket 1 gäller inte inom sådana områden som avses i 1 § tredje stycket.

Förköp i strid med bestämmelserna i denna paragraf är utan verkan.

9 § Kommun som utövat förköpsrätl är skyldig att söka tillstånd till för­köpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på sätt och inom tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1.    egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men ej
är belägen inom kommunens eget område,

2.   förköpsrällen har utövats en­Ugt 1 § första stycket 1—4 samt för­säljningen endasl avser egendom som anges i 3 § första stycket I,

3.   förköpsrätten har utövats en­ligt I § första stycket 5 samt förvär­varen gör sannolikt att egendomen kommer att användas som perma­nentbostad,

2.    det är obilligi att förköp sker 4. det är oskäligt all förköp sker
med hänsyn till förhållandet mellan med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren säljare och köpare eller villkoren
för eller omständigheterna vid för- för eller omständigheterna vid för­
säljningen,                                  säljningen.

Senaste lydelse 1979:895. Senaste lyddse 1979:895.

 

Prop. 1983/84:141                                                                   4

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Bestridande enligt första stycket anmäles hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken sist på den inskrivningsdag som infaller närmast efter en månad från det förköpsrällen utövades. Inskrivningsmyn­digheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om bestridandet. Kom­munens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkommit till regeringen inom en månad från del bestridandel antecknades. Sökes tillstånd ej i rält tid, är förköpet ulan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan kom­mun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla atl regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrätten utöva­des. Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas enligt 2§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.1 fråga om köp eller byte som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

BUaga

Östhammars kommun Nyköpings kommun Borgholms kommun Mörbylånga kommun Gollands kommun Sölvesborgs kommun Kungälvs kommun Lysekils kommun Omsts kommun Sotenäs kommun Strömstads kommun Tanums kommun Tjörns kommun Uddevalla kommun Öckerö kommun Sundsvalls kommun Örnsköldsviks kommun Åre kommun

 

Prop. 1983/84:141                                                               5

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1982: 352) om rätl till fastighetsför­värv för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 §

Fast egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intresse­anmälan gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits att förvärva hela hyreshusenheten. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En överiåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1. om bostadsrättsföreningen godkänner överiåtelsen,

2.    om staten förvärvar egendo-  2. om staten eller en kommun men,                                                      förvärvar egendomen,

3.    om förvärvaren är gift med överiåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiåtarens avkomling,

4.    om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält.

Hembud behövs inle heller, om elt förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara oskäligt med hänsyn till förhållandel mellan överlåtaren och en annan förvärvare än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller om­ständigheterna vid en sådan överiåtelse. Frågan om hembud behövs prö­vas av hyresnämnden på begäran av fastighetsägaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

 

Prop. 1983/84:141                                                     6

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holm­berg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.

1   Inledning

Inom justilie- och bostadsdepartementen har gjorts en översyn av för­köpslagen (1967:868). Resultatet av översynen, som också berör expro­priationslagen (1972:719) och lagen (1982:352) om rätl till fastighetsför­värv för ombildning till bostadsrätt, har redovisats i promemorian (Ds Ju 1983:11) Förbättrade möjligheter till kommunala förköp. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som bilaga 1, dels promemorians lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. En sammanställ­ning av remissyttrandena har gjorts inom justiliedepartemenlet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1546-83).

2   Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Under den senare delen av 1960-lalel kännetecknades samhällsbyggan-det i åtskilliga tätorter och tätortsregioner av en stark expansion. Detta ledde till atl markpriserna steg kraftigt.

Förköpslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1968 (prop. 1967:90, 3LU 54, rskr 362), utgjorde ett led i elt reformarbete vars huvudsyfte var att dämpa markprisslegringen och all tillgodose önskemålet atl dra in oför­tjänt värdestegring till det allmänna. Genom förköpslagen vidgades kom­munernas möjligheter all föra en aktiv markpolitik. Förköpsrätten är ett av instrumenten för alt åstadkomma ett erforderligt samhällsinflylande över markanvändningen.

 

Prop. 1983/84:141                                                                   7

Förköpsrätten enligt förköpslagen innebär att kommunen får förvärva den egendom som köpet avser från säljaren på de villkor som har avtalats mellan denne och köparen. Från expropriation skiljer sig förköpet genom att förvärvet alllid sker först när ägaren är beredd att avhända sig egendo­men och till del pris som säljare och köpare har kommit överens om.

Förköpslagen var till en början främst inriktad på mark som behövdes för nyexploatering (se prop. 1967:90 s. 73). Förköpsrätt förelåg ursprungli­gen endast vid sådana försäljningar som omfattade fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävdes för tätbebyggelse eller där­med sammanhängande anordning. Därefter har förköpsrätten utvidgats till all omfatta även försäljningar dels av tomträtt (prop. 1973: 22, CU 18, rskr 207, SFS 1973:544), dels av sådan egendom som behöver rustas upp (prop. 1974: 152, CU 36, rskr 372, SFS 1974:815).

År 1970 inträffade en nedgång i bostadsproduktionen och denna har därefter ytterligare sjunkit och hållit sig på en betydligt lägre nivå än under 1960-talets senaste år. Detta beror bl.a. på att den kvantitativa bostads­bristen i stort sett har avvecklats. Under senare år har vidare en allt större del av byggandet kommit att ske inom den befintliga bebyggelsemiljön och en allt mindre del genom nyexploatering. Intresset av att bevara den befintliga bebyggelsemiljön har också ökat.

1 motiven till 1974 års lagändring underströks all förköpslagen skulle bygga på kommunens obetingade företrädesrätt till mark som avses för ny eller förändrad tätbebyggelse. Den principiella utgångspunkten för för­köpslagstiftningen angavs vara den att förköpsrätl skulle kunna ulövas närhelst del behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina mark­politiska intentioner (prop. 1974: 152 s. 28 och CU 1974: 36 s. 26).

Enligt promemorian bör den nämnda målsättningen för förköpslagstift­ningen fortfarande gälla. Mot bakgrund av det ökade intresset att bevara befintlig bebyggelsemiljö bör vidare, framhålls del, målsättningen vidgas så atl även bevarandeintressena kan tillgodoses inom ramen för förköps­lagstiftningen. I promemorian har därför föreslagits alt förköp skall kunna ske för att tillgodose bevarandeinlressena.

t promemorian har vidare föreslagits att förköpslagen justeras i vissa avseenden för alt den bättre skall svara mot de målsättningar som stats­makterna angav i anslutning till 1974 års lagstiftning. Förköpsinstitutet bör enligt promemorian bli mer användbart i stadsförnyelsearbetet. Möjlighe­terna till förköp inom detaljplaneområden och för atl tillgodose det rörliga friluftslivets intressen anses också böra förbättras.

Promemorian innehåller även ett förslag om en särskild förköpsrätt för att ge kommunerna möjligheter att säkerställa bosläder åt permament-boende i områden där det råder en avsevärd efterfrågan på fritidshus. Förslaget i den delen har tillkommit mot bakgrund av fritidsboendekom­mitténs belänkande (Ds Bo 1981:3) Fritidshus eller permanentbostad? och remissinstansernas synpunkter på betänkandet. Till detta förslag har kopp-

 

Prop. 1983/84:141                                                     8

lats ett förslag om förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv för permanenlboende av fastigheter som har förköpts inom områden med stor efterfrågan på fritidshus.

Förslagen i promemorian har fåll elt blandat mottagande hos remissin­stanserna. Flertalet remissinstanser är dock positiva till att förköpsinstitu­tet förbättras i enlighel med intentionerna i promemorian. Bl. a. är länssty­relserna med några undanlag positiva till förslagen. De negativa remissin­stanserna är i allmänhet emot samtliga de förslag som har lagts fram.

Jag delar den uppfattning som har kommit till ultryck i promemorian att den principiella utgångspunkten för förköpslagstiftningen alltjämt måste vara den att förköpsrällen skall kunna utövas när det behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska intentioner. Förköps­rätten är ett viktigt instrument för den kommunala markpolitiken.

Av utredningen framgår alt förköpslagstiftningen i dag inte till alla delar svarar mot den nämnda målsättningen. Bl.a. är möjligheterna till förköp inom den befintliga bebyggelsemiljön alltför begränsade. Jag anser därför att det finns skäl all vidga kommunernas förköpsmöjligheler.

Jag förordar att förköpslagen ändras i huvudsak på det sätt som har föreslagits i promemorian. Vissa jämkningar och förtydliganden av försla­gen bör dock göras med anledning av remissinstansernas synpunkter. Bl.a. av rättssäkerhetsskäl är det viktigt alt man så tydligt som möjligt anger de förutsättningar under vilka förköpsrällen får utövas. Expropria­tionslagen kan här utgöra en förebild. Det finns dock inte skäl alt hell begränsa förköpsmöjlighelerna till sådana fall där expropriation eller an­nan inlösen får ske. Vid den avvägning av olika intressen som del här är fråga om måste beaktas atl elt förköp utgör elt väsentligt mindre intrång i enskildas rättsförhållanden än t.ex. en expropriation.

Jag kommer i fortsättningen att närmare redogöra för mina förslag. Frågan om förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv av fastigheter som förköpts för all bevara permanentbostäder avser jag att anmäla sena-

2.2 Förköp för att genomföra en detaljplan

Mitt förslag: Förköpsrätten utvidgas inom områden med stads- eller byggnadsplan så att förköp får ske dels av tomtmark som inle är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen, dels av mark som är avsedd för något annal ändamål än enskilt bebyggande. Lagtek­niskt innebär förslaget endast smärre ändringar i nuvarande I § första stycket första meningen förköpslagen.

 

Prop. 1983/84:141                                                                9

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Lagtekniskt innebar promemorieförslaget en omarbetning av I § första stycket första meningen förköpslagen och 2 kap. I S första stycket expropriationslagen (se promemorian s. 25—26).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. i stort sett samtliga länsstyrelser samt kommunförbundet, är positiva till promemorieförslaget. Många remissinstanser avstyrker dock lagstiftning. Så t. ex. anser Sveriges fastighetsägareförbund att man inte bör genomföra de föreslagna ändring­arna innan man vet vilka förändringar som en ny plan- och bygglag kom­mer atl medföra. Flera remissinstanser, bland dem hovrätten för Nedre Norrland, är kritiska till den valda lagstiftningstekniken och anser bl. a. atl expropriationslagen inle bör ändras.

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt har en kommun förköps­rätt vid försäljningar som omfattar sådan fast egendom som med hänsyn till den framlida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed samman­hängande anordning (se den nu gällande lydelsen av 1 § första stycket första meningen förköpslagen). Regeln har en motsvarighet på expropria-tionsområdet (se 2 kap. I § första stycket expropriationslagen).

Trots att de ifrågavarande bestämmelserna stämmer överens till ordala­gen, anses i praxis att expropriation men inte förköp kan användas för att genomföra en stadsplan. Den rådande situationen har bl.a. uppmärksam­mats i riksdagen (se CU 1981/82: 14).

Praxis på förköpsområdel har sin grund i ett uttalande i förarbetena, där det sägs att mark, beträffande vilken någon förändring av användningen inte kan förväntas, faller utanför förköpsrätten (prop. 1967:90 s. 77). Genomförandet av en plan har inte ansetts som en förändring av markan­vändningen ulan endast som ett fullföljande av den markanvändning som medges i planen. Förköp har mot bakgrund av det sagda inte ansetts kunna ske t.ex. för att obebyggd mark skall bli bebyggd i enlighet med planen. Inte heller har under senare år förköp ansetts kunna ske för att i kommu­nens ägo överföra mark som enligt en stadsplan är avsedd för något annat ändamål än enskilt bebyggande, t. ex. för allmän plats.

Praxis på exproprialionsområdel har sin grund j bl. a. atl 2 kap. 1 § expropriationslagen ersatte bestämmelser som gav kommunen rätt att inlösa mark som inte var bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med en stadsplan (se prop. 1971: 122 s. 159).

Inom tätbebyggt område får enligt 2 kap. I § tredje stycket expropria­tionslagen expropriation för tätbebyggelse ske endast om det med skäl kan antas atl marken inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads-dier anläggningsätgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän syn­punkt, eller om det till främjande av ett planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angelägel att kommunen får rådighet över

 

Prop. 1983/84:141                                                                  10

marken. Någon motsvarighet till den bestämmelsen finns inte i förköpsla­gen.

Enligt den nu gällande byggnadslagstiftningen har kommunen i princip rätt och i vissa fall t. o. m. skyldighet att lösa mark som enligt en stadsplan är avsedd för något annat än enskilt bebyggande (se 41 och 48 §§ bygg­nadslagen, 1947:385). Inom byggnadsplaneområden har kommunen inte någon motsvarande lösningsrätt. I en den 20 oktober 1983 beslutad lag­rådsremiss med förslag till ny plan- och bygglag m. m. föreslås all dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda planform, som kallas detalj­plan. För detaljplaner skall bestämmas en genomförandetid som i liden begränsar markägarnas rätt att bygga i enlighet med planen. Olika regler föreslås som ger kommunen räll att lösa mark inom detaljplan. Bl.a. föreslås en rält att efter genomförandetidens utgång lösa mark som inte bar bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Den nya plan-och bygglagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.

I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig till förslaget i promemorian att förköpsrätten inom områden med stadsplan eller bygg­nadsplan skall vidgas. Förköp bör kunna ske dels för alt få till stånd en planenlig bebyggelse av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen, dels för att i kommunens ägo överföra mark som är avsedd för något annat ändamål än enskilt bebyggande. En sådan utvidgning av förköpsrätten är motiverad med hänsyn till det starka kommunala intresset av all antagna planer verkligen blir genomförda. En utvidgad förköpsrätl innebär också den fördelen alt expropriation eller inlösen kan undvikas i vissa fall.

Enligt min mening finns det inte några bärande skäl alt avvakta med den ifrågavarande utvidgningen av förköpsrällen till dess att den nya plan- och bygglagen har fått sin slutliga utformning. Jag anser inte heller all det är befogal all i förköpslagen införa en motsvarighet till 2 kap. 1 § tredje stycket expropriationslagen.

Den föreslagna förköpsrällen torde i första hand komma att få belydelse inom stadsplaneområden. Del finns dock inget som hindrar alt förköpsrät­ten används även för all t. ex. genomföra en byggnadsplan. 1 vissa fall kan förhållandena också vara sådana atl kommunen bör äga mark som enligt en byggnadsplan är avsedd för allmän plats. I sådant fall bör kommunen kunna utöva sin förköpsrätt om marken säljs.

I ett ärende om tillstånd till förköp av mark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med en stadsplan eller en byggnadsplan bör det inte ske någon avvägning mellan kommunens och den enskilde fastighetsägarens möjligheter alt genomföra planen. Det bör vara tillräck­ligt att planen inle är genomförd och att kommunen gör gällande sin förköpsrätl. Däremot kan kommunen givetvis vid sitt avgörande av frågan om förköpsrätl skall ulövas eller inte bl.a. la hänsyn till om ett genomfö-

 

Prop. 1983/84:141                                                             11

rande kan garanteras utan ingripande av kommunen (jfr prop. 1967:90 s. 75 och 1974:152 s. 29).

Den utvidgning av förköpsrätten som jag nu har förordat medför vissa lagtekniska problem. Utvidgningen ryms således i och för sig redan inom den nu gällande ordalydelsen av 1 § första stycket första meningen för­köpslagen, men sirider mol den praxis som har utvecklats mot bakgrund av motiven till bestämmelsen. Den lämpligaste utvägen är enligt min me­ning all byta orden "kräves" respektive "anordning" i den nuvarande lydelsen mol orden "behövs" respektive "anordningar" samt alt låta vad jag nu anfört utgöra motiv till dessa ändringar. Jag är alltså inte beredd alt förorda att den ifrågavarande bestämmelsen omarbetas i så stor utsträck­ning som har föreslagits i promemorian.

Jag är då inle heller beredd atl följa promemorieförslagel alt nu ändra 2 kap. I § expropriationslagen. Frågan om en samordning av ordalydelsen av de ifrågavarande bestämmelserna i expropriationslagen och förköpsla­gen får tas upp i annat sammanhang. En omarbetning av bestämmelserna kan behöva övervägas i arbetet med följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen.

2.3 Förköp och stadsförnyelse

Mitt förslag: Den nuvarande förköpsrätten beträffande fast egendom som behöver rustas upp utvidgas så all den omfattar även egendom som behöver byggas om för att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som anknyter till den.

Promemorieförslaget: Förköpsrätten utvidgas så att den omfattar även egendom som behöver byggas om (se promemorian s. 28-29).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. flertalet läns­styrelser, tillstyrker förslaget i promemorian. Del finns dock en stor grupp remissinstanser som avstyrker. I den ingår Sveriges fastighetsägareför­bund och Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC). Många instanser anser att förutsättningarna för förköp måsie anges tydli­gare. Enligt dessa instanser är uttrycket "byggas om" inle tillräckligt preciserat.

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt var förköpslagen till en början främst inriktad på mark som behövdes för nyexploatering. År 1974 infördes emellertid en möjlighet för kommunerna atl förköpa även sådan fast egendom som behöver mstas upp (se den nu gällande lydelsen av I § första stycket andra meningen förköpslagen). Denna utvidgning av för­köpsrällen bygger på att kommunerna har ansvar för saneringsverksamhe-

 

Prop. 1983/84:141                                                    12

ten. Förköpsrällen, som kan göras gällande även beträffande andra fastig­heter än bostadsfastigheter, får inte utövas om uppmstningsbehovel är obetydligt från kvalitativ och kvantitativ synpunkt (se prop. 1974:152 s. 29).

Vid stadsförnyelse är det många gånger inte fråga om att ändra markan­vändningen eller atl rusta upp bostadshus till lägsta godtagbara standard. Det kan i stället vara fråga om att sanera gårdar eller atl lillskapa anlägg­ningar för gemensamma behov eller atl ändra lägenhetsindelningen i en fastighet. Det sistnämnda kan vara av stor betydelse ur bostadsförsörj­ningssynpunkt.

I vissa av de nu nämnda fallen har det visat sig atl tillstånd till förköp inte har kunnat erhållas. Bl.a. har förköp inle ansetts kunna ske för alt man skall få till stånd en ändring av lägenhetsinddningen i en fastighet. Denna fråga har också diskuterats i riksdagen (se senast CU 1981/82: 14).

Enligt promemorian bör möjligheterna till förköp för saneringsändamål m.m. utvidgas. På så sätt underlättar man för kommunerna atl ta sitt ansvar för bostadsförsörjning och stadsförnyelse. Dessutom förbättras kommunernas möjligheter atl föra en aktiv saneringspolitik och att motver­ka segregation i boendet.

För egen del vill jag inledningsvis erinra om alt stadsförnyelsefrågorna i dagens läge slår i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare (se bl.a. prop. 1983/84:40 bilaga 9 saml BoU 1983/84: II). Enligt min mening är det väsentligt atl förköpslagen är utformad så att den är ett effektivt hjälpme­del för kommunerna i stadsförnyelsearbetet. Av utredningen framgår att förköpslagstiftningen inte till alla delar tillgodoser detta önskemål. Jag delar därför uppfattningen atl möjligheterna till förköp bör förbättras på delta område.

Gemensaml för de fastigheter som bör omfaltas av en utvidgad förköps­rätt synes vara att de genom byggnadsåtgärder bör anpassas till förändrade förhållanden utan alt för den skull fastigheterna kan sägas vara i behov av en sådan upprustning som krävs för förköp enligt 1 § första stycket andra meningen förköpslagen i dess nuvarande lydelse. Jag tänker här på faslig­heter där lägenhetsindelningen bör ändras med hänsyn till bostadsförsörj­ningen eller för att hindra boendesegregation. Elt sådant ombyggnadsbe-bov lorde i första hand finnas i vissa områden med stora inslag av hus från 1930—40-talen. Dessa fastigheter är ofta inte i behov av någon mera omfat­tande uppmstning, men de innehåller många gånger ett för dagens förhål­landen alltför starkt inslag av små lägenheter. Om en faslighet som enligt kommunens planer bör användas för bostadsändamål används för något annat ändamål, t.ex. som kontor, torde vidare ofta ett ombyggnadsbehov av här avsett slag vara för handen.

I många äldre områden är vidare tillgängligheten för äldre och handikap­pade dålig. Även i sådana fall kan det ibland vara nödvändigt att kom­munen går in som fastighetsägare. Kommunen kan då antingen genomföra

 

Prop. 1983/84:141                                                                  13

ombyggnaden i egen regi eller också överlåta fastigheten på någon som har förbundit sig all genomföra en ombyggnad enligt kommunens intentioner. Ett kommunall förvärv kan också motiveras av all en anläggning för något gemensamt behov - t. ex. lekplatser eller daghem - bör komma till stånd.

1 promemorian har föreslagits alt den utvidgade förköpsrätten lagtek­niskt anges som en räll att förköpa fast egendom som behöver byggas om. För egen del anser jag i likhet med många remissinstanser att detta uttryck bör preciseras ytterligare. Jag föreslår därför att den utvidgade förköpsrät­ten i lagtexten anges som en rält att förköpa fast egendom som behöver byggas om för atl tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som anknyter till den.

För atl tillstånd till förköp skall ges bör kommunen kunna göra sannolikt att det föreligger ett behov av att bygga om fastigheten. Detta kan ske genom att behovet har kommit till ullryck i kommunens planering, t.ex. i ett bostadsförsörjningsprogram. När det gäller frågan om någon hänsyn skall las i tillslåndsärendel till den enskilde fastighetsägarens möjligheter att genomföra ombyggnaden hänvisar jag till vad jag har anfört om den motsvarande problemställningen beträffande fastighetsägarens möjligheter att genomföra en detaljplan som kommunen vill genomföra (se avsnitt 2.2). Enligt min mening bör del alltså inte ske någon avvägning mellan kommu­nens och den enskilde fastighetsägarens möjligheter att genomföra om­byggnaden (se prop. 1974: 152 s. 29).

2.4 Förköp av mark som behövs för idrott och friluftsliv

Mitt förslag: Förköpsrällen utvidgas så atl förköp får ske för atl tillgo­dose ett väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv (jfr 2 kap. 9 § expropriationslagen).

Promemorieförslaget: Förköp får ske av mark som behövs för friluftsliv. Härmed avses bl.a. mark som i den fysiska riksplaneringen har angivits vara av riksintresse för friluftslivet (se promemorian s. 26-28).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. så gott som samtliga länsstyrelser, tillstyrker promemorieförslaget. Många remissin­stanser anser all enbart den omständigheten alt en fastighet ligger inom ett område av riksintresse för rörligt friluftsliv inle bör räcka för att förköp skall få ske. Enligt dessa instanser måste behovet av den aktuella marken styrkas ytterligare t. ex. genom alt den i översiktlig planering har utpekats som särskilt intressant för friluftslivet.

Skäl för mitt förslag: Den förköpsrätt som föreligger enligt nuvarande regler beträffande mark som krävs för tätbebyggelse eller därmed samman-

 

Prop. 1983/84:141                                                    14

hängande anordning får ulövas även för att tillgodose tätortsinnevånarnas behov av utrymmen för fritid och rekreation (prop. 1967:90 s. 121). Den ändring av den ifrågavarande bestämmelsen somjag tidigare har föreslagit (se avsnitt 2.2) påverkar inle rätten till förköp för att tillgodose fritidsin­tresset.

Enligt promemorian synes man i praxis endast ha sett till de behov för friluftsliv som lälortsinnevånarna i den aktuella kommunen kunnat ha av ett visst område. Det förhållandet alt området utpekats vara av riksintresse för friluftsliv och därmed behövligt för rekreation för tätortsinnevånare i andra delar av regionen och landet har inte, framhålls det, ansetts medföra atl förköp kan ske.

I promemorian föreslås en ordning som innebär att, om mark är av riksintresse för friluftslivet, delta bör kunna utgöra en grund för förköp. Därvid bör inle, som fn., krävas att kommunen ämnar vidta fysiska åtgärder med marken, t. ex. anordna rastplatser, för atl förköp skall få ske.

Enligt min mening är det angeläget att förköpslagen kan användas för att tillgodose friluftslivsintresset.

Den kommunala kompetensen omfattar ett flertal olika slag av åtgärder inom friluftslivets område. Befogenheten bygger dels på den allmänna kompetensregeln i 1 kap. 4 § första stycket kommunallagen (1977:179), dels på lagen (1968: 131) om vissa kommunala befogenheter inom luristvä-sendet. Enligt den sist nämnda lagen har kommunerna befogenhet att vidta åtgärder för uppförande och drift av turistanläggningar (se prop. 1968:44). Vidare följer i viss utsträckning kommunal kompetens på del ifrågavaran­de området av skyldigheten atl vara verksam inom barnavården, hälsovår­den och naturvården.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att förköpsrätl bör föreligga beträffande all mark som en kommun behöver förvärva för att tillgodose behovet av mark för friluftsliv och atl det inle finns skäl att begränsa förköpsmöjligheterna till mark som behövs för tätortsinnevånarna i den kommun som utövar sin förköpsrätt. Jag förordar därför alt de nuvarande möjligheterna alt utöva förköp för atl tillgodose behovei av mark för friluftsliv utvidgas. Enligt min mening bör vidare förköp kunna få ske av mark som behövs för idrott.

Enligt 2 kap. 9 § expropriationslagen får expropriation ske för all tillgo­dose ell väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv. Jag anser att regeln om en utvidgad förköpsrätt bör utformas på motsva­rande sätt. Den föreslagna regeln påverkar givelvis inle den rält till förköp för atl tillgodose friluftslivet som finns redan nu enligt den bestämmelse somjag tidigare nämnde.

Det sagda innebär att jag, i likhet med många remissinstanser, anser atl enbart den omständigheten alt en fastighet ligger inom ett område som är av riksintresse, dvs. av nationell betydelse, för det röriiga friluftslivet inte bör räcka för att förköp skall få ske. Jag vill emellertid här peka på att

 

Prop. 1983/84:141                                                   15

områden som i arbetet med den fysiska riksplaneringen har angetts vara av nationell betydelse för del rörliga friluftslivet genomgående har behandlats i kommunernas översiktliga markanvändningsplaner och kommunöver­sikter. Kommunerna har därvid tagit ställning till hur friluftslivsintresset bör tillgodoses i konkurrens med andra intressen. För att förköpsrätt skall föreligga måste enligt min mening kommunen i sin planering kunna visa att den behöver råda över marken på ett sådant sätt att det krävs att marken förvärvas. Behovet av mark för friluftsliv bör med andra ord vara av den arten alt annan markanvändning bör underordna sig friluftslivsintresset och atl detta inte kan garanteras på annat sätt än atl marken förvärvas.

2.5 Förköp och bevarande

Mitt förslag: Förköp får ske vid försäljningar som omfattar fast egen­dom som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se prome­morian s. 29-31).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. flertalet läns­styrelser, tillstyrker promemorieförslaget. De remissinstanser som av­styrker helt anser att bevarandeintressena är tillräckligt tillgodosedda ge­nom annan lagstiftning än förköpslagen. Flera remissinstanser anser att förköpsrällen inte bör omfatta egendom som är värdefull från miljömässig synpunkt. Andra instanser anser att detta ullryck bör preciseras.

Skäl för mitt förslag: En byggnad som bevarar egenarten hos en gången tids byggnadsskick eller minnet av en historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig, kan förklaras som byggnadsminne enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen. Förklaras en byggnad som byggnadsminne skall vissa skyddsföreskrifter meddelas. La­gen om byggnadsminnen är inte tillämplig på fasta fornlämningar. Dessa skyddas av en särskild lag, lagen (1942: 350) om fornminnen.

Expropriation får enligt 2 kap. 8 § expropriationslagen ske för alt bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse eller märklig fast forn-lämning eller för atl bereda erforderiigt utrymme däromkring. Sådan ex­propriation kan begäras bl. a. av den kommun där egendomen ligger.

Enligt 35 a § byggnadslagen får byggnadsnämnden meddela förbud mot rivning av byggnad bl. a. inom område med stadsplan, om förbud mot rivning är påkallat från bostadsförsörjningssynpunkl eller för bevarande av kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse (se även 8 kap. 15 § förslaget till ny plan- och bygglag). Ett sådant förbud får meddelas för

 

Prop. 1983/84:141                                                                  16

en tid av högst tre år. Om synnerliga skäl föreligger, får förbudet förlängas eller förnyas med högst två år i sänder. Har byggnadslov för rivning av byggnad sökts, får dock förbudet för den byggnaden därefter inte gälla under längre sammanlagd lid än fem år.

I promemorian har föreslagits all förköpslagen ändras så all förköpsräl­len kan användas som ett effektivt medel för att tillgodose bevaran­deinlressena.

Jag delar i likhet med flertalet remissinstanser uppfattningen i prome­morian. En utvidgning av förköpsrällen i bevarandefallen är enligt min mening påkallad av flera skäl.

Som framgår av vad jag nyss anförde är lagens krav strängare när del gäller byggnadsminnesförklaring än när det gäller expropriation eller riv­ningsförbud. Det finns i dag många byggnader och bebyggelsemiljöer som det föreligger ett allmänt intresse av att bevara utan all för den skull en byggnadsminnesförklaring kan ske. Expropriation framstår många gånger som alltför omständlig och kostnadskrävande, och rivningsförbud kan inte säkra en byggnads fortbestånd annal än under en övergångstid. Rivningar och andra förändringar i miljön aktualiseras inte sällan just i samband med alt en fastighet säljs. En kommunal förköpsrätl som syftar till bevarande ger kommunerna större möjligheter att hindra att byggnader och miljöer förändras på ett inte önskvärt sätt.

Mot bakgmnd av del anförda föreslår jag all förköp får ske vid försälj­ningar som omfattar fast egendom som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. Det är givelvis inle möjligt att göra något allmängiltigt uttalande om vilken egendom som är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. All en viss egendom bör bevaras kan framgå av ett kommunalt beslut, exempelvis i en kommunöversikl, områdesplan eller ell bevarandeprogram, eller ha kom­mit till uttryck i den fysiska riksplaneringen eller i material som i övrigt har tagits fram av de kulturvårdande myndigheterna.

Enligt min mening bör man i förköpssammanhang inte beakta förvärva­rens önskemål att själv utföra de åtgärder som krävs för ett bevarande. Jag förordar alltså här en principiell företrädesrätt för kommunen som motsva­rar vad som gäller vid förköp i andra sammanhang (se avsnitt 2.2 och 2.3). En sådan ordning förenklar tillståndsprövningen i förköpsärendena och kan inte anses träda förvärvarens intressen för när med hänsyn till att ett förköp ju innebär alt kommunen inträder i förvärvarens ställe innan denne hunnit att inrätta sig pä den förvärvade egendomen. En annan sak är att kommunen ofta torde ha elt starkt intresse av atl i göriigaste mån söka förmå en förvärvare all medverka till erforderliga åtgärder för ett beva­rande.

 

Prop. 1983/84:141                                                            17

2.6 Förköp för att säkerställa bostäder åt permanenlboende

Mitt förslag: Förköp får ske för atl säkerställa bostäder ål permanenl­boende inom områden där det råder en avsevärd efterfrågan på fritids­hus. Förköpsrällen gäller i första hand friliggande småhus samt rad- och kedjehus. De kommuner inom vilka förköpsrätten föreligger anges i en bilaga till lagen. Avsikten är att regeringen närmare skall ange inom vilka områden av kommunerna som förköpsrällen föreligger.

Promemorieförslaget: Motsvarar i huvudsak mitt förslag. Föreskrifter av regeringen föreslogs dock inte. (Se betänkandet s. 33-39.)

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till promemorie­förslaget. Många är dock negativa, som regel därför alt de anser att problemen inle bör angripas med lagstiftningsåtgärder.

Skäl för mitt förslag: 1 många turistorter, främst vid kusterna, har det länge pågått en omvandling av permanentbosläder till fritidshus. Bostadshus i främst samhällenas äldre och centrala delar har köpts upp av sommargäs­ter för alt användas som fritidsbostäder. Under 1970-talel har varje är omkring 5000 permanenthus i hela landet köpts upp för alt användas som fritidsbostäder. 1 det stora flertalet fall har omvandlingen varit positiv och inneburit att hus som inte har varit lämpade eller efterfrågade som perma­nentbosläder kunnat bevaras. 1 de samhällen, ofta de mest attraktiva turistorterna, där omvandlingen varit särskih omfattande och där del ock­så har funnits en efterfrågan på bostäder från den bofasta befolkningen, har dock omvandlingen medfört problem. Den stora efterfrågan på fritidshus har här drivit upp fastighetspriserna till en sådan nivå att fastigheterna inle längre är överkomliga för de flesta bofasta.

Omvandlingen medför i vissa fall att slora delar av de gamla samhälls-kärnorna står obebodda under huvuddelen av året. Detta försvårar möjlig­heterna atl upprätthålla service av olika slag för de kvarboende, vilka ofta är äldre människor. De nya bosläder som behövs för att tillgodose efterfrå­gan från de bofasta måste ofta byggas långt från samhällenas centrala delar. 1 vissa av de samhällen som berörs, t.ex. de bohuslänska fiskelä­gena, är vidare tillgången på mark för nybebyggelse mycket knapp. Den mark som finns att tillgå är ofta dyr alt exploatera på grund av terrängför­hållandena.

Under mitten av 1970-talet väcktes i motioner till riksdagen vid flera tillfällen frågan om åtgärder mol omvandlingen av permanentbosläder till fritidshus. När fritidsboendekommitlén (Bo 1978:01) tillsattes år 1978 fick kommittén bl. a. i uppdrag atl överväga åtgärder på detta område.

1 betänkandet (Ds Bo 1981:3) Fritidshus eller permanentboslad? före-

2   Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 141

 

Prop. 1983/84:141                                                                   18

slog fritidsboendekommittén bl. a. atl en förvärvslag skulle införas som ger kommunerna möjligheter att i områden med stor efterfrågan på fritidsbo­städer säkerställa bostäder åt bofasta och därmed hindra en icke önskad omvandling av permanentbostäder till fritidshus. Enligt förslaget skulle kommunens tillstånd krävas för förvärv av småhusfastigheter inom vissa områden, vilka skulle avgränsas genom beslut av kommunfullmäktige. Kommittén var inle enig om förslaget. En minoritet föreslog att kommu­nerna skulle få förköpsrätt till småhusfastigheter inom särskilt avgränsade områden. I en annan reservation hävdades alt problemen borde lösas med hjälp främst av förbättrade finansieringsmöjligheter för permanenlboende.

Betänkandet remissbehandlades. En majoritet av remissinstanserna an­såg att problemen vid omvandling av permanentbosläder till fritidshus på vissa orter var av sådanl slag att ett styrmedel behövdes men var samtidigt negativa till fritidsboendekommitténs förslag om en förvärvsprövning. Omkring en tredjedel av remissinstanserna föreslog i stället en vidgad förköpsrätl för kommunerna. Bättre finansieringsmöjligheter i någon form vid förväfrv och upprustning av äldre fastigheter förordades av nästan hälften av remissinstanserna, ofta i förening med andra åtgärder. En sam­manfattning av remissinstansernas synpunkter finns som bilaga till prome­morian.

Enligt promemorian har kommunerna behov av atl förhindra omkring 100 försäljningar per år där en permanentboslad köps för alt användas som fritidsbostad. I promemorian har därför föreslagits att försköpslagen vid­gas till att gälla även fast egendom som behövs för att tillgodose behovet av permanentbostäder i områden där det är stor efterfrågan på fritidshus. Till förslaget har kopplats elt förslag om förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv av sådana bostäder i de fall då förköpsrällen har utnyttjats.

Vanliga småhus är generellt undantagna från förköpsrällen (se 3 § första stycket 1 förköpslagen). Enligt promemorian bör detta undantag inle gälla inom de kommuner där den föreslagna förköpsrätten kan göras gällande.

En majoritet av remissinstanserna är positiva till förslagen i promemo­rian. Förslagen tillstyrks också i spontana remissyttranden från lokala bohuslänska föreningar, nämligen Hyppdns öråd samt Klädesholmens och Åslols samhällsföreningar. Många remissinstanser avstyrker dock försla­gen. Bohusläns samarbetskommitté anser atl elt system med förvärvslag­stiftning måste prövas mera ingående innan slutlig ställning las.

Många remissinstanser anser att småhusundantaget inte bör las bort för förköp som sker för något annat ändamål än att bevara permanentboslä­der. Bl.a. domstolsverket och lantmäteriverket anser att småhusundanta­get inte bör las bort i hela kommunen ulan endast i sådana områden där den föreslagna förköpsrätten kan göras gällande. Enligt Svenska kommun­förbundet bör småhusundanlagel las bort i samtliga kommuner som begär det.

För egen del anser jag atl utredningen ger vid handen alt del behövs

 

Prop. 1983/84:141

19

åtgärder som hindrar en från allmän synpunki olämplig omvandling'av permanentbostäder till fritidshus. Kommunerna har ett ansvar för atl pla­nera bostäder och service och bör därför också kunna påverka hur bostä­derna används i sådana områden där en omvandling medför svårigheter för kommunerna.

Möjligheterna till permanenlboende kan förbättras genom att man till­skapar särskilda statliga lån på det ifrågavarande området. Jag anser att begränsade sådana lånemöjligheter bör införas och kommer, som jag tidi­gare har nämnt, atl senare anmäla den frågan. Enbart bättre finansierings­möjligheter vid förvärv och upprustning av äldre fastigheter ger dock, enligt min mening, inte de kommuner som har verkliga problem tillräckliga möjligheter alt styra utvecklingen. Förbättrade lånemöjligheter medför också en risk för att prisnivån på de aktuella fastigheterna pressas uppåt. Ytterligare åtgärder bör alltså vidtas. Valet står därvid mellan en särskild förvärvslagstiflning, vilket förordades av fritidsboendekommitlén, och en utvidgad förköpsrätt, som har förespråkats i promemorian.

För egen del anser jag all en vidgad kommunal förköpsrätt är atl föredra av flera skäl. Förköpsrätten kan användas av kommunerna från fall till fall, med hänsyn till om det finns ett behov av bostäder för den bofasta befolk­ningen och om den aktuella fastigheten är lämplig som permanentbostad. Vidare utnyttjas genom en utvidgning av förköpsrällen en befintlig lagstift­ning, som med relativt små förändringar kan anpassas till det aktuella syftet och för vilken det redan finns handläggningsrutiner i kommunerna. En förköpsrätl för kommunerna kan till skillnad från en förvärvslagstift­ning inte komma alt betraktas som orättvis gentemot enskilda fastighets­ägare. Kommunerna får vidare genom förköpsrällen vissa möjligheter atl styra hur fastigheten skall upplåtas och användas.

Under hänvisning till det sagda föreslår jag att förköpslagen ändras så att förköp får ske även av fast egendom som är bebyggd med hus som behöver användas som bostad för permanent bruk och som är belägen inom ell område där det råder en avsevärd efterfrågan på fritidsbostäder.

Förköpsrällen bör omfatta alla fastigheter bebyggda med hus som be­hövs som permanentbosläder, oavsett hur husen används vid tiden för försäljningen och vilket ändamål de ursprungligen har varit avsedda för. Kommunerna bör alltså få rält alt förköpa inte bara sådana småhus- eller hyresfastigheter där husen är uppförda och används som permanentboslä­der, ulan även fastigheter bebyggda med f.d. bostadshus för permanent bruk som under kortare eller längre tid har varit fritidsbostäder. Det bör inle heller möta något hinder mot förköp av ett hus som har uppförts för alt användas som fritidshus, om huset kan användas som permanentbostad antingen omedelbart eller efter en mindre byggnadsåtgärd.

Som framhålls i promemorian är det inte rimligt att helt ta bort småhus-undantaget i 3 § förköpslagen och därmed belasta fastighetsomsättningen i hela landet när det gäller småhus med förköpsrätten. Problemen är ju, som

 

Prop. 1983/84:141                                                   20

jag tidigare har framhållit, koncentrerade till vissa mycket begränsade delar av landet.

Enligt min mening bör denna fråga lösas genom att det i förköpslagen anges inom vilka kommuner som den föreslagna förköpsrällen gäller. Jag anser alt det i 1 § förköpslagen bör slås fast att rätten till förköp för att bevara permanentbostäder föreligger inom de kommuner som anges i en bilaga till lagen. Jag anser också atl regeringen genom verkställighetsföre­skrifter bör närmare ange de områden av kommunerna där förköpsrätten gäller. Småhusundantaget bör givetvis inte gälla inom sådana områden.

En förutsättning för att en kommun skall tas upp i den föreslagna bilagan till förköpslagen bör enligt min mening således vara att den föreslagna förköpsrätten kan göras gällande inom kommunens område. Jag anser att det är en fördel för såväl kommunerna som de enskilda att det i lagstift­ningsärendet klarläggs inom vilka kommuner som förköpsrällen gäller. En annan ordning skulle komplicera regelsystemet och tillämpningen inte bara av förköpslagen utan också av lånebeslämmdserna.

Den föreslagna lösningen är enkel rent lagtekniskt. Den är också enkel att hanlera praktiskt, bl.a. i förhållande till inskrivningsmyndigheterna. Förslaget innebär också att den nya förköpsrällen snabbi kan komma i praktisk tillämpning.

En förutsättning för att den föreslagna förköpsrätten skall kunna göras gällande bör, somjag tidigare har nämnt, vara alt den överlåtna egendo­men är belägen inom ett sådant område där det råder en avsevärd efterfrå­gan på fritidsbostäder. Att en faslighet är belägen inom ett sådant område torde kunna antas t. ex. om del påvisas att en betydande omvandling redan har skett i området eller att efterfrågan på fritidshus har lett till en betydan­de konkurrens om de hus som bjuds ut till försäljning. En annan fömtsätt­ning är givetvis att det finns en efterfrågan på permanentbosläder inom del aktuella området. En sådan efterfrågan kan beläggas genom l.ex. den kommunala bostadskön ellergenom intresseanmälningar i annan form. Det måste vidare vara så att efterfrågan på permanentbostäder inle kan tillgo­doses på elt från samhällssynpunkl önskvärt sätl. Det kan t. ex. vara så att det saknas mark för nybebyggelse eller att den mark som finns atl tillgå är för dyr atl exploatera på grund av lerrängförhållandena eller därför att kostnaderna för vägar eller vatten- och avloppsanläggningar blir orimligt höga.

Länsstyrelserna har i sina remissyttranden redovisai vilka kommuner som önskar få möjlighet alt utnyttja den föreslagna förköpsrällen. Sådana önskemål har framställts av drygt tjugo kommuner.

Eftersom vissa kompletterande uppgifter behöver inhämtas, är jag i dag inte beredd att lägga fram förslag om vilka kommuner som har sådana svårigheter med omvandlingen av permanentbosläder till fritidshus all de i enlighel med vad jag har anfört i del föregående bör las upp i bilagan till

 

Prop. 1983/84:141

21

förköpslagen. Jag återkommer till den frågan när lagrådels yttrande över lagförslagen föreligger.

Enligt 9 § förköpslagen är en kommun som har utövat sin förköpsrätt skyldig atl söka tillstånd till förköpet, om säljaren eller köparen inom angiven tid bestrider förköpsrällen. Frågor om tillstånd prövas av rege­ringen (bostadsdepartementet). Om kommunens förköpsrätt på den nu föreslagna gmnden bestrids, måste kommunen visa att de förutsättningar för förköp som jag tidigare har redovisat är uppfyllda för att tillstånd till förköpet skall kunna meddelas. Tillstånd skall vidare vägras om det är oskäligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen. Jag återkommer till den regeln (se avsnitt 2.7).

Som har framhållits av många remissinstanser bör förköp av småhus få ske endast i syfte att säkerställa bostäder åt permanenlboende och inte t. ex. under åberopande av atl småhuset behöver rustas upp. Jag föreslår därför all del i 9 § förköpslagen särskilt föreskrivs att tillstånd till förköp skall vägras, om försäljningen endast avser egendom som omfaltas av småhusundantaget och förköpsrätten inte har utövats för att bevara perma­nentbostäder.

Som har framhållits i promemorian är det vidare inte rimligt att en förvärvare som avser att använda fasligheten som permanentboslad skall kunna förlora denna genom ett förköp. Med hänsyn härtill bör enligt min mening för de aktuella förköpsfallen särskilt föreskrivas att tillstånd till förköp skall vägras, om förvärvaren gör sannolikt att fasligheten kommer att användas som permanentbostad. Enbart ett påslående från förvärvaren att han skall bosätta sig på fastigheten bör däremot inte godtas.

För att syftet med förköpsrällen skall tillgodoses skall kommunen över­låta eller upplåta den förköpta fastigheten för att användas som permanent­boslad. Kommunen kan dä välja mellan alt sälja fastigheten eller att upplåta tomträtt i den. Kommunen kan också, om den har ekonomiska möjligheter till del, behålla fastigheten och hyra ut huset som bostad. Vilken väg som väljs måsle givelvis bli beroende på kommunens egna bedömningar.

2.7 Förköp och hyresgästförvärv

Mitt förslag: Hembud enligt lagen (1982: 352) om rätt till faslighelsför­värv för ombildning till bostadsrätt behövs inte om fastigheten överlåts till en kommun.

Ordet "obilligt" i 9 § första stycket 2 förköpslagen byts ut mot "oskäligt". Vid tillämpning av den nämnda regeln gäller den princi­piella företrädesrätten för kommunerna även om det är en av hyresgäs­terna bildad bostadsrättsförening som har förvärvat fasligheten.

3    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 141

 

Prop. 1983/84:141                                                                  22

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag (se promemorian s. 31—33).

Remissinstanserna: En knapp majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslagen i promemorian. I den gruppen ingår bl.a. flertalet länsstyrelser och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Bland de instanser som avstyrker kan nämnas Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges bo­stadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) och Sveriges advokatsam­fund.

Skäl för mitt förslag: Lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt trädde i kraft den 1 juli 1982 (prop. 1981/82: 169, CU 41, rskr 364). Lagen innebär bl.a. all en fastighetsägare som vill sälja sin fastighet är skyldig atl först erbjuda hyresgästerna att köpa den, om hyresgästerna i fasligheten har bildat en bostadsrättsförening och gjort en s. k. intressean­mälan hos inskrivningsmyndigheten. Lagen gäller alla hyresfastigheter som innehåller minst fem lägenheter. Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1983 gäller lagen inte fastigheter som ägs av staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag som helt ägs av kommun eller landstingskommun (se prop. 1982/83: 153,CU 31, rskr 352, SFS 1983:441). I vissa fall får en överlåtdse ske utan hembud till bostadsrättsföreningen. Ett sådant undantag från hembudsskyldighelen gäller bl. a. för det fall atl staten är förvärvare.

Till grund för 1982 års lag låg betänkandet (SOU 1981:74) Från hyresrätt till bostadsrätt, som hade avlämnats av 1978 års bostadsrättskommilté. Kommittén föreslog ett undantag för förvärv som görs av staten men stannade för atl inte föreslå någon begränsning i hembudsskyldighelen för det fall att en kommun avser att förvärva fastigheten genom ett frivilligt förvärv (se SOU 1981:74 s. 195). Lagen utformades på denna punkt i överensstämmelse med kommitténs förslag. Frågan om ett undantag för kommunala förvärv kommenterades inte närmare.

I promemorian har föreslagils att det undantag som nu gäller för staten enligt 1982 års lag också skall gälla för kommunerna och att följaktligen fastighetsägarens skyldighet atl hembjuda fastigheten till en av hyresgäs­terna bildad bostadsrättsförening inte skall gälla om fastigheten förvärvas av kommunen.

För egen del anser jag atl förslaget, som har tillstyrkts av flertalet remissinstanser, är välgrundat. Enligt min mening följer det nämligen av det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen alt kommunen bör ha en ovillkorlig rätl att göra ett faslighelsförvärv i syfte att tillse att det förelig­ger ett tillräckligt utbud av hyreslägenheter inom ett bostadsområde. Delta kan vara nödvändigt bl. a. för atl förhindra boendesegregation.

Under hänvisning till vad jag nu har anfört föreslår jag att det nu gällande undantaget i 6 § andra stycket 2 i  1982 års lag för det fall att staten

 

Prop. 1983/84:141                                                   23

förvärvar egendomen kompletteras med ett molsvarande undantag för kommunala förvärv. Undantaget bör enligt min mening gälla endast för kommunen och alltså inte för exempelvis allmännyttiga bostadsföretag.

Som har påpekats i promemorian är del tydligt att en rält för kommunen att på frivillig väg förvärva en fastighet före en bostadsrättsförening som har bildats av hyresgästerna inte går atl förena med en ordning som innebär alt tillstånd till ett förköp enligt förköpslagen skall kunna vägras enbart på den gmnden att förvärvet har gjorts av en sådan bostadsrättsför­ening.

Denna fråga regleras f. n. av 9 § första stycket 2 förköpslagen. Enligt denna bestämmelse skall tillstånd till förköp vägras, om det är obilligt att förköp sker med hänsyn till förhållandet mellan säljare och köpare eller villkoren för eller omständigheterna vid försäljningen.

Det i nämnda bestämmelse använda uttrycket "obilligt" används inte i den s.k. generalklausulen i 36 § avtalslagen. Där används ordet oskäligt (se om ordvalet betänkandet, SOU 1974:83, Generalklausul i förmögen­hetsrätten s. 119 och prop. 1975/76:81 s. 106-107). Även i förevarande sammanhang är enligt min mening ordet oskäligt alt föredra. Jag föreslår därför att ordet "obilligt" i 9 § förköpslagen byts ut mol "oskäligt".

1 praxis synes ha förekommit att tillstånd till förköp har vägrats enbart därför att en bostadsrättsförening som har bildals av hyresgästerna är förvärvare (se härom prop. 1981/82:169 s. 54-55).

Förköpslagen bygger, somjag tidigare har påpekat, på att kommunerna har en principiell företrädesrätt all förvärva den egendom som omfattas av förköpsrällen. Denna principiella företrädesrätt gäller givetvis också i förhållande till bostadsrättsföreningar som har bildats av hyresgästerna, om inte ett särskilt undantag från förköpsrätten görs för sådana föreningar.

Den gällande ordningen på förköpsområdet är alltså förenlig med den ändring i lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt som jag nyss har föreslagit. Jag föreslår därför inte någon ändring i för­köpslagen i detta avseende.

Några remissinstanser har hävdat att den kommunala företrädesrätten i förhållande till bostadsrättsföreningar skulle kunna få negativa effekter på den i och för sig önskvärda övergången från s.k. andelshus till boslads-rättshus. Jag delar inte den uppfattningen. Andelsägarna kan nämligen enligt min mening utgå ifrån atl förköp i en sådan situation anses oskäligt och att följaktligen tillstånd till förköp inte lämnas. En annan sak är att kommunen givetvis kan begära atl elt sådanl förvärv prövas enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

 

Prop. 1983/84:141                                                            24

3    Upprättade lagförslag

I enlighel med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

2.   lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till faslighelsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

I §

Första slyckel i paragrafen har indelats i fem punkter. 1 varje punkl anges vissa omständigheter som berättigar till förköp. Om förköpsrällen bestrids, skall kommunen enligt 9 § söka tillstånd till förköpet. Därvid har kommunen atl ange vilka omständigheter som åberopas till stöd för att förköp får ske. Det är givetvis inget som hindrar all kommunen åberopar flera av punkterna. Förköpsrätten enligt första stycket gäller även vid försäljning av tomträll (se andra stycket).

Första stycket 1 motsvarar nuvarande 1 § första stycket första meningen (jfr promemorians förslag 1 § första stycket 1). Bestämmelsens ordalag har dock ändrats något. Skälen härtill framgår av den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2).

Ändringen innebär att förköpsrällen utvidgas inom detaljplaneområden så all förköp får ske dels av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen, dels av mark som är avsedd för något annat ändamål än enskilt bebyggande.

Första stycket 2 motsvarar nuvarande I § första stycket andra mening­en, när det gäller fast egendom som behöver rustas upp (jfr promemorians förslag I § första stycket 2). Dessutom införs en förköpsrätt belräffande fast egendom som behöver byggas om för att tillgodose bostadsförsörjning­en eller något ändamål som anknyter till den. En fastighet som bara är i behov av sedvanliga underhållsåtgärder faller alltså inte in under denna punkt. Den nya förköpsgrunden har behandlats i den allmänna motivering­en (avsnitt 2.3).

Att en fastighet behöver byggas om av skäl som avses i denna bestäm­melse torde framgå av kommunens planering, t. ex. dess bosladsförsörj-ningsprogram. Normalt torde inte kunna krävas att planeringen uttryckli­gen lar sikte på den fastighet som förköpet avser. För att förköp skall få ske bör i allmänhel inte krävas mera än att planeringens syften kan tillgo­doses genom förköpet.

 

Prop. 1983/84:141                                                                 25

Första stycket 3, som är ny, har behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen (jfr 2 kap. 9 § expropriationslagen och promemorians förslag 1 § första stycket 1). Det är att märka alt förköp enligt första stycket 1 får utövas även för att tillgodose tälortsinnevånarnas behov av utrymmen för fritid och rekralion.

Första stycket 4 är också ny. Punkten, som motsvarar promemorians förslag 1 § första stycket 3, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

Bestämmelsen möjliggör förköp av byggnader som bör bevaras, anting­en därför atl byggnaden i sig är värdefull från kulturhistorisk eller miljö­mässig synpunki eller också därför alt byggnaden är en del i en värdefull bebyggelsemiljö. Det rivningsholade huset kan t.ex. ingå i en enhetlig grupp med tidstypiskt byggnadsskick eller ligga i en husrad eller vid ett torg, där bortfallet av ell hus skulle medföra stor skada på stadsbilden.

Även första stycket 5 år ny. Punkten, som motsvarar promemorians förslag 1 § första stycket 4, har behandlats i avsnitt 2.6 i den allmänna motiveringen. Förköpsrällen föreligger endasl i vissa kommuner (se tredje stycket). Obebyggd mark som bör tas i anspråk för bebyggelse kan inte förköpas enligt denna punkt. 1 dessa fall fär förköp ske enligt punkl 1.

Har förköpsrätl utövats enligt första slyckel 5 skall tillstånd till förköpet vägras, om förvärvaren gör sannolikt all egendomen kommer att användas som permanentbostad (se 9 § första stycket 3). Förköp får ske även av egendom som avses med småhusundanlaget i 3 § första stycket 1 (se 3 § tredje stycket och 9 § första stycket 2).

De kommuner inom vilka förköpsrätl enligt första stycket 5 föreligger skall enligt del tillagda tredje stycket anges i en bilaga till lagen.

Avsikten är att regeringen i förköpskungörelsen (1967:873) skall medde­la närmare föreskrifter om vilka områden av kommunerna där förköpsrät­ten gäller.

1 det fall kommunen omfattas av det nya fastighetsdatasystemet, kan föreskrivas att förköpsrätten gäller inom det område som avgränsas genom vissa koordinatangivdser. Ett annat alternativ är atl föreskriva att för­köpsrätten gäller inom den trakt där berörda orter eller områden är be­lägna.

Omfaltas kommunen av det manuella systemet, torde avgränsningen böra avse jordregister- eller stadsregisterområden.

3 §

Det nu införda tredje stycket innebär att det undantag från förköpsrällen som gäller beträffande småhus enligt första stycket 1 upphävs inom vissa områden av de kommuner som anges i bilagan (se I § tredje stycket och den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6).

Regelsystemet innebär i praktiken att småhusundanlagel har tagits bort endast för det fall att förköp sker enligt 1 § första stycket 5 (se 9 § första stycket 2).

 

Prop. 1983/84:141                                                                  26

9 §

Första stycket, som f. n. är uppdelat i två punkter, har delats upp i fyra punkter.

Första stycket I är oförändrad i förhållande till gällande rätl.

Första stycket 2 är ny och hänger samman med alt småhusundanlagel i 3 § första stycket 1 inte gäller i vissa områden (se 3 § tredje stycket och 1 § tredje stycket). Bestämmelsen innebär att småhus endast får förköpas med slöd av 1 § första stycket 5.

Även första stycket 3 år ny och hänger samman med utvidningen av förköpsrätten i 1 § första stycket 5.

Enligt bestämmelsen skall tillstånd till förköp som har utövats enligt I § första stycket 5 vägras, om förvärvaren gör sannolikt att den förvärvade egendomen kommer atl användas som permanentbostad. Det ankommer alltså på förvärvaren atl förebringa utredning i denna fråga. Visar förvär­varen med mantalsskrivningsbevis eller på annal sätl alt han är bosatt på orten, torde man i allmänhet få godta hans påstående atl han skall använda egendomen som permanentbostad. Är förvärvaren inte bosatt på orten, bör kraven på utredningen ställas högre. Förvärvarens påstående att han skall använda egendomen som permanentboslad bör då godtas endasl om det med hänsyn till hans familje- och arbetsförhållanden framstår som sannolikt att han ämnar bosätta sig på den förvärvade egendomen.

Första stycket 4 motsvarar första stycket 2 i gällande rätt. Ordet "obil­ligi" har dock bytts ut mol "oskäligt". Motiven till ändringen har redovi­sats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7). Som jag där har påpekat gäller den principiella kommunala företrädesrätten även i förhållande till bostadsrättsföreningar. Detta hindrar givetvis inte att ett förköp i ett en­skilt fall kan vara oskäligt när en bostadsrättsförening är förvärvare. Fråga kan vara om en övergång från s. k. andelshus till bosladsrällshus eller också kan föreningen ha fått köpa fastigheten till ett lågt pris därför att säljaren velat gynna sina hyresgäster.

Övergångsbestämmelsen

Lagändringen föreslås träda i kraft den I juli 1984. I fråga om köp eller byten som har skett före ikraftträdandet skall dock de äldre reglerna alltjämt gälla.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsför­värv för ombildning till bostadsrätt

Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7). Någon särskild övergångsbestämmelse behövs inte.

 

Prop. 1983/84:141                                                             27

5   Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yllrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

2.   lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1983/84:141                                                             28

BUaga 1

Sammanfattning av promemorian

Förslagen i promemorian syftar främst till att förbättra möjligheterna till kommunala förköp enligt förköpslagen.

Två helt nya förköpsgmnder föreslås. Dels skall egendom som är värde­full ur kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt omfattas av förköpsrät­ten. Dels skall förköp kunna ske för att säkerställa bostäder (småhus) åt permanenlboende inom områden där del råder en avsevärd efterfrågan på fritidsbus.

För att underlätta för kommunerna atl ta silt ansvar för bostadsförsöij-ning och stadsförnyelse föreslås också att fastigheter som behöver byggas om skall omfattas av förköpsrätten. Förslaget innebär en utvidgning av den nuvarande möjligheten atl förköpa fastigheter som är i behov av uppmst­ning.

Vidare förbättras möjligheterna till förköp inom detaljplaneområden. Bl. a. föreslås alt förköp skall kunna användas för att genomföra en detalj­plan. Förslaget i den delen föranleder också en ändring i expropriations­lagen. Även möjligheterna till förköp för atl tillgodose del rörliga frilufts­livets intressen blir förbättrade.

Kommunernas ställning i förhållande till bostadsrättsföreningar som bildas av hyresgäster stärks. Delta föranleder ändringar i förköpslagen och i lagen om rält till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Slutligen föreslås förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv för permanenlboende av fastigheter som förköpls inom områden med stor efterfrågan på fritidshus.

 

Prop. 1983/84:141

29 Bilaga 2

Promemorians lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)' dels atl 1, 3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt till lagen skall fogas en bilaga' av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 Kommun har förköpsrätt enligt denna lag vid försäljning omfat­tande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utveckling­en kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anord­ning. Kommun har även förköps­rätt vid försäljning omfattande så­dan fast egendom som behöver rus­tas upp.

Föreslagen lydelse

§

Kommuner har förköpsrätl enligt denna lag vid försäljningar som omfattar

1.   fast egendom som med hän­syn till samhällsutvecklingen be­hövs för bebyggelse eller därmed sammanhängande anordningar el­ler för friluftsliv,

2.   fast egendom som behöver byggas om eller rustas upp,

3.   fast egendom som är värdefull ur kuliurhisiorisk eller miljömässig synpunkt,

4.   fast egendom som är belägen inom ett område där det råder en avsevärd efterfrågan på fritids­bostäder och som är bebyggd med hus som behöver användas som bo­stad för permanent bruk.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom som avses i första slyckel. Vad i lagen sägs om fast egendom eller faslighet skall, om ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla även tomträll. Vad som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

3

Förköpsrätl får ej ulövas, om

I. försäljningen endast avser fastighet, som har en ägovidd understi­gande 3 000 kvadratmeter och är bebyggd med friliggande småhus eller rad-dier kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst tvä familjer.

' Lagen omtryckt 1974:815.

- Bilagan har uteslutits här (se not 4).

' Senaste lydelse 1979:895.

4    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 141

 

Prop. 1983/84:141                                                                  30

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lyddse

2.   staten är säljare,

3.   staten eller landstingskommun är köpare,

4.   köparen är säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensaml, någon av dem är säljarens avkomling,

5.   försäljningen sker på exekutiv auktion,

6.   försäljningen avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i fastigheten och denna andel förvärvats på annat sätt än genom gåva.

Första stycket I äger molsvarande tillämpning om försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas skall dävid be­dömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område av fastighet, fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Inom de kommuner som anges i bilaga'' till denna lag får förköps­rätt utövas ulan hinder av första stycket 1.

Förköp i slrid med beslämmelserna i denna paragraf är utan verkan.

9 §-' Kommun som utövat förköpsrätl är skyldig att söka tillstånd till för­köpet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrällen på sätt och inom lid som anges i andra stycket. Fråga om tillstånd till förköp prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1.    egendom som avses i I § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men ej
är belägen inom kommunens egel område,

2. förköpsrällen har utövats en­ligt I § första stycket 4 samt förvär­varen gör sannolikt atl egendomen kommer att användas som perma­nentbostad,

2.     det är obilligt atl förköp sker  3. det är oskäligt att förköp sker
med hänsyn till förhållandet mellan med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren säljare och köpare eller villkoren
för eller omständigheterna vid för- för eller omständigheterna vid för­
säljningen,                                             säljningen.

Bestridande enligt första slyckel anmäles hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken sist pä den inskrivningsdag som infaller närmast efler en månad från det förköpsrällen utövades. Inskrivningsmyn­digheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om bestridandet. Kom­munens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det bestridandet antecknades. Sökes tillstånd ej i rätl tid, är förköpet utan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätl i fråga om egendom i annan kom­mun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla atl regeringen

" Bilagan kommer alt upprättas först efter remissbehandling av denna promemoria. ' Senaste lydelse 1979:895.

 

Prop. 1983/84:141                                                                 31

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrällen utöva­des. Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätl ej får ulövas enligt

2§.

Denna lag träder i kraft den         . 1 fråga om köp eller byte som

har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lyddse

2 kap.

1§'

Expropriation får ske för att ge Expropriation får ske för att ge

kommun möjlighet att förfoga över kommuner   möjlighet   atl   förfoga

mark   som   med   hänsyn   till  den över mark  som  med  hänsyn  till

framtida  utvecklingen  kräves för samhällsutvecklingen   behövs   för

tätbebyggelse  eller därmed sam- bebyggelse eller därmed samman-

manhängande anordning.                         hängande anordningar.

Expropriation för ändamål som anges i första stycket får avse endast mark som är belägen inom kommunens eget område.

Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om det med skäl kan antagas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av bygg­nads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller om det till främjande av planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken.

Med molsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropria­tion ske till förmån för landstingskommun eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.

Denna lag träder i kraft den

Senaste lydelse 1979:896.

 

Prop. 1983/84:141                                                             32

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1982: 352) om rält till faslighelsför­värv för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                  Föreslagen lydelse

6 §

Fast egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intressean­mälan gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits atl förvärva hela hyreshusenhelen. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En överlåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1. om bostadsrättsföreningen godkänner överiåtelsen,

2.    om staten förvärvar egendo-  2. om slaten eller en kommun men,                                                       förvärvar egendomen,

3.    om förvärvaren är gift med överiåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling,

4.    om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt.

Hembud behövs inte heller, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara oskäligt med hänsyn till förhållandet mellan överlåtaren och en annan förvärvare än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller om­ständigheterna vid en sådan överlåtelse. Frågan om hembud behövs prö­vas av hyresnämnden på begäran av fastighetsägaren.

Denna lag träder i kraft den

 

Prop. 1983/84:141                                                   33

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1983: II) Förbättrade möjligheter till kommunala förköp avgetts av hovrät­ten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, bostads­styrelsen, staiens planverk, staiens lantmäteriverk, samtliga länsstyrelser. Auktoriserade fastighetsmäklares riksförbund. Hyresgästernas riksför­bund, Lantbrukamas riksförbund (LRF), Näringslivets byggnadsddega-tion. Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Göteborgs kom­mun, Malmö kommun. Svenska riksbyggen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO), Sveriges bostadsrätts­föreningars centralorganisation (SBC), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges villaägareförbund, Bohusläns samar­betskommitté, Hyppdns Öråd, Klädesholmens samhällsförening och Ås­lols samhällsförening.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden från följande kommuner, nämli­gen Haninge, Norrtälje, Enköping, Håbo, Tierp, Uppsala, Älvkarleby, Östhammar, Eskilstuna, Nyköping, Katrineholm, Strängnäs, Flen, Oxelö­sund, Vingåker, Norrköping, Valdemarsvik, Kinda, Ljungby, Markaryd, Gotland, Kariskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Kristianstad, Simrishamn, Åstorp, Höör, Höganäs, Vdlinge, Trelleborg, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, Mölndal, Partille, Öckerö, Kungälv, Stenungsund, Tjörn, Orust. Uddevalla, Munkedal, Solenäs, Ly­sekil, Strömstad, Tanum, Åmål, Borås, Alingsås, Trollhättan, Marieslad, Lidköping, Falköping, Skövde, Hjo, Tidaholm, Karislad, Kristinehamn, Hammarö, Torsby, Sundsvall, Härnösand, Kramfors, Örnsköldsvik, Ös­tersund, Åre, Härjedalen, Skellefteå, Storuman, Umeå, Vilhelmina och Haparanda.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden från länsbo­stadsnämnden och lantbruksnämnden i länet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från länsbostadsnämnden i länet. Läns­styrelsen i Västemorrlands län har bifogat yttrande från fiskenämnden i länet.

 

Prop. 1983/84:141

34

BUaga4 De remitterade förslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)'

dels att 1, 3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till lagen skall fogas en bilaga av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kommun har förköpsrätl enligt denna lag vid försäljning omfat­tande sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utveckling­en kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anord­ning. Kommun har även förköps­rätl vid försäljning omfattande så­dan fast egendom som behöver ms­tas upp.

Föreslagen lydelse

1 §

Kommun har förköpsrätt enligt denna lag vid försäljning som om­fattar

1.   fast egendom som med hänsyn
till den framtida utvecklingen be­
hövs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordningar,

2.     fast egendom som behöver
rustas upp eller som behöver byg­
gas om för att tillgodose bostads­
försörjningen eller något ändamål
som anknyter till den,

3.  fast egendom som behövs för atl tillgodose elt väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller frUuftsliv,

4.  fast egenom som hör bevaras därför att den är värdefull från kul­turhistorisk eller miljömässig syn­punkt,

5.  fast egendom som är bebyggd med hus som behöver användas som boslad för permanent bruk och som är belägen inom ett område där det råder en avsevärd efterfrå­gan på fritidsbostäder.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom som avses i första slyckel. Vad i lagen sägs om fast egendom eller fastighet skall, om ej annat är föreskrivet, i lillämpliga delar gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträll.

Förköpsrätt enligt första stycket 5 föreligger inom de kommuner som anges i bilaga till denna lag. Regeringen meddelar närmare fö­reskrifter om inom vilka områden av kommunerna som förköpsrätten föreligger.

Lagen omtryckt 1974:815.

 

Prop. 1983/84:141                                                                  35

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

3f~

Förköpsrätt får ej ulövas, om

1.  försäljningen endast avser fastighet, som har en ägovidd understi­gande 3 000 kvadratmeter och är bebyggd med friliggande småhus eller rad-dier kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två familjer,

2.  staten är säljare,

3.  staten eller landstingskommun är köpare,

4.  köparen är säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är säljarens avkomling,

5.  försäljningen sker på exekutiv auktion,

6.  försäljningen avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger annan andel i fastigheten och denna andel förvärvats på annat sätl än genom gåva.

Första stycket I äger motsvarande tillämpning om försäljningen avser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas skall därvid bedö­mas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbmlen, eller, när försäljningen avser område av fastighet, fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Första stycket 1 gäller inte inom sådana områden som avses i 1 § tredje stycket.

Förköp i strid med beslämmelserna i denna paragraf är utan verkan.

9§ Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig att söka tillstånd till förkö­pet, om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på sätt och inom tid som anges i andra slyckel. Frågan om tillstånd till förköp prövas av regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1.    egendom som avses i 1 § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men ej
är belägen inom kommunens eget område,

2.  förköpsrällen har utövats en­ligt 1 § första stycket 1-4 samt för­säljningen endast avser egendom som anges 13 § första stycket 1,

3.  förköpsrätten har utövats en­ligt 1 § första stycket 5 saml förvär­varen gör sannolikt atl egendomen kommer atl användas som perma­nentbostad,

2.    del är obilligt att förköp sker    4. det är oskäligt all förköp sker
med hänsyn till förhållandet mellan med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren säljare och köpare eller villkoren
för eller omständigheterna vid för- för eller omständigheterna vid för­
säljningen,                                            säljningen.

- Senaste lydelse 1979:895. ' Senaste lydelse 1979:895.

 

Prop. 1983/84:141                                                   36

Bestridande enligt första stycket anmäles hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i faslighelsboken sist på den inskrivningsdag som infaller närmast efter en månad från det förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyn­digheten skall ofördröjligen underrätta kommunen om bestridandet. Kom­munens ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkommit till regeringen inom en månad från det bestridandet antecknades. Sökes tillstånd ej i rätt tid, är förköpet ulan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan kom­mun, äger den kommun där egendomen är belägen påkalla all regeringen prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall ha inkommit till regeringen inom en månad från del förköpsrätten utöva­des. Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får ulövas enligt 2§.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.1 fråga om köp eller byte som har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

BUaga

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för

ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1982: 352) om rätl till faslighelsför­värv för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6§

Fast egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intressean­mälan gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan att den bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits alt förvärva hela hyreshusenheten. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En överiåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1.    om bostadsrättsföreningen godkänner överlåtelsen,

2.   om staten förvärvar egendo-   2. om staten eller en kommun för­
men,                                                     värvar egendomen,

3.  om förvärvaren är gift med överlåtaren eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiåtarens avkomling,

4.  om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält.

Hembud behövs inte heller, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen skulle vara oskäligt med hänsyn till förhållandet mellan överiåtaren och en annan förvärvare än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller om­ständigheterna vid en sådan överiåtelse. Frågan om hembud behövs prö­vas av hyresnämnden på begäran av fastighetsägaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. ■* Bilagan kommer att redovisas först i propositionen.

 

Prop. 1983/84:141                                                                 37

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-03-02

Närvarande: f.d. juslhierådet Petrén, justitierådet Rydin, regeringsrådet Voss.

Enligt lagrådet den 17 februari 1984 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1984 har regeringen på hemsläl­lan av statsrådet och chefen för bostadsdepartmenlet Gustafsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.   lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

2.   lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Lars An­dersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

1  §

Enligt första meningen i första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse har en kommun förköpsrätt vid försäljning omfattande sådan fast egendom "sorn med hänsyn till den framlida utvecklingen kräves för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning". Den citerade lydelsen överensstämmer helt med stadgandet i 2 kap. I § första stycket expropriationslagen (1972:719) om expropriation för tätbebyggelseända­mål. Trots denna överensstämmelse har i rättstillämpningen expropriation men inle förköp ansetts kunna äga rum för att genomföra en stadsplan. Anledningen till denna olikhet i tillämpningen har utvecklats närmare i remissprotokollet (avsnitt 2.2).

På grund av den praxis som sålunda råder när det gäller förköpslagen föreslås i lagrådsremissen att förköpsrätten skall utvidgas inom områden med stads- eller byggnadsplan så, att förköp får ske av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen och av mark som är avsedd för annat ändamål än enskilt bebyggande. Som påpekats i remissprotokollel ryms den avsedda utvidgningen i och för sig redan inom den nuvarande ordalydelsen av 1 § första stycket första meningen. Vad det i själva verket nu gäller är att bringa rättslillämpningen i överensstämmelse med tillämpningen av motsvarande bestämmelse i expropriationslagen. Föredragande statsrådet har funnit den lämpligaste lösningen vara att i lagtexten byta ut ordet "kräves" mot "behövs" och ordet "anordning" mot "anordningar" saml att därutöver falla tillbaka på de i lagrådsremis­sen gjorda motivuttalandena.

 

Prop. 1983/84:141                                                                  38

Den valda lagstiftningstekniken synes diskutabel. De föreslagna änd­ringarna i lagtexten framstår närmast som redaktionella jämkningar och är i vart fall knappast ägnade att ge bestämmelsen den ändrade innebörd som förslaget syftar till. Det ler sig vidare föga konsekvent att, när man för förköpslagens del eftersträvar samma vidsträckta tillämpningsområde som anses följa av 2 kap. 1 § första stycket expropriationslagen, frångå lydelsen enligt nämnda stycke. Föreliggande lagrådsremiss innebär en allmän omar­betning av den grundläggande bestämmelsen om kommuns förköpsrätl. 1 betraktande härav lorde del, för att den utvidgade tillämpningen av be­stämmelsen i gällande 1 § första stycket första meningen skall komma till stånd, vara tillräckligt att lagstiftaren nu gör klara motivuttalanden i saken. Vad som i den allmänna motiveringen och specialmoliveringen i lagrådsre­missen har anförts i anslutning till förevarande paragraf får anses innefatta sådana uttalanden. Någon ändring av lagtextens nuvarande lydelse torde således inte vara påkallad.

I enlighet med det sagda får lagrådet föreslå alt punkt 1 i första stycket av förevarande paragraf i förslaget ges denna lydelse: "1. fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning".

Av uttalanden i remissprotokollet framgår att bestämmelsen i första slyckel punkt 4 avses skola gälla endasl fastighet med byggnad som bör bevaras därför alt den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. Den utformning lagtexten föreslagils få synes emellertid kunna leda till tolkningen alt även fastighet med naturområde som är miljömässigt värdefullt omfattas av bestämmelsen. Till undvikande härav torde lagtex­ten lämpligen kunna förtydligas genom alt uttrycket "med byggnad" in­skjuts mellan orden "fast egendom" och "som bör".

9 §

Lagrådet har i samband med granskning nyligen av lagrådsremiss om ändring av 12 kap. jordabalken funnit att enligt uttalanden av föredragande statsrådet ingen saklig ändring avsetts genom att i 46 och 57 §§ ordet "obilligt" utbytts mot "oskäligt". Lagrådet utgår från att även motsvaran­de utbyte i första stycket punkt 4 förevarande paragraf innebär blott en modernisering av språklig art utan atl någon saklig ändring sker.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

 

Prop. 1983/84:141                                                    39

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-08

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, An­dersson, Boström, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition med förslag till ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m.

1    Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

2.   lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört om I och 9 §§ förköpslagen samt förordar alt 1 § förköpslagen ändras i överensstämmelse med lagrå­dets förslag.

2    Kommuner som behöver förköpsrätt för att säkerställa bostäder åt permanentboende

Förslaget att förköp skall få ske för att säkerställa bosläder åt perma­nenlboende inom områden där det rådet en avsevärd efterfrågan på fritids­bosläder måste kompletteras med ett förslag om vilka kommuner som bör tas upp i den föreslagna bilagan till förköpslagen (se avnsilt 2.6 i lagrådsre­missen).

Som jag nämnde i lagrådsremissen har länsstyrelserna i sina remissytt­randen redovisat vilka kommuner som till länsstyrelsen har framställt önskemål om atl få möjlighet alt utnyttja den ifrågavarande förköpsrällen. Sådana önskemål hade framställts av drygt tjugo kommuner. Det av läns-

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 februari 1984.

 

Prop. 1983/84:141                                                    40

styrelserna insända materialet har kompletterats under ärendets beredning i regeringskansliet, bl. a. med synpunkter från de berörda kommunerna.

Vid övervägande av det tillgängliga materialet har jag kommit till den uppfattningen alt huvuddelen av de kommuner som uttryckt önskemål om att få tillgång till den ifrågavarande förköpsrätten också har sådana pro­blem med omvandling av permanentbosläder till fritidshus alt de i enlighel med vad jag anförde i lagrådsremissen bör tas upp i bilagan till förköpsla­gen.

Jag förordar atl följande kommuner las upp i bilagan: Östhammar, Nyköping, Borgholm, Mörbylånga, Gotland, Sölvesborg, Kungälv, Lyse­kil, Orust, Sotenäs, Strömstad, Tanum, Tjörn, Uddevalla, Öckerö, Sunds­vall, Örnsköldsvik och Åre.

3    Förbättrade finansieringsmöjligheter vid förvärv av fastigheter som förköpts för att säkerställa bostäder åt permanentboende

Mitt förslag: Särskilda lånemöjligheler införs för förvärv av sådana fastigheter som förköpts för alt säkerställa bosläder åt permanent­boende. Bostadslån till förvärv i dessa fall kan lämnas på grundval av ett låneunderlag som motsvarar summan av de belopp för tomt- och grundberedningskostnader och eventuellt lägestillägg som skulle ha fastställts för en motsvarande nybyggnad.

Promemorieförslaget: Motsvarar mitt förslag (se promemorian s. 39—41).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förvärvslån. Många anser emellertid att förvärvslån skall kunna lämnas även när överlåtelsen sker direkt till den som skall bebo fastighe­ten. Några anser att det finns behov av större lån än vad som föreslagits i promemorian.

Skäl för mitt förslag: Enbart en vidgad kommunal förköpsrätt räcker inle för alt säkerställa bostäder ål permanentboende inom områden där del råder en avsevärd efterfrågan på fritidshus. Kommunen måste i dessa fall kunna förköpa en faslighet och sälja den vidare för permanentboende utan risk för ekonomiska föriuster. Bostadslån till förvärv bör därför lämnas kommunen eller den som köper fastigheten av kommunen för permanent­boende. Att lämna förvärvslån till alla som köper elt hus för att erhålla en permanentbostad i nu avsedda områden är däremoi inte möjligl med hän­syn till det statsfinansiella läget. Det skulle enligt min mening inte heller vara lämpligt med hänsyn till att det skulle kunna pressa upp nivån på överlåtelsepriserna.

 

Prop. 1983/84:141                                                                 41

Bostadslån för förvärv bör beviljas på grundval av elt läneunderlag som motsvarar summan av de belopp för tomt- och grundberedningskostnader och eventuellt lägestillägg som skulle ha fastställts för motsvarande ny­byggnad . Räntebidrag bör lämnas enligt de regler som gäller för bostadslån till sådana småhus som skall bebos av låntagaren. Amorteringstiden bör vara del anlal år som bestäms med hänsyn till husels återstående använd­ningstid, dock högst 30 år. Om kommunen har beviljats förvärvslån får lånet övertas endast av den som förvärvat fastigheten för atl själv bebo den. Lånet får i dessa fall övertas på oförändrade villkor. Av generella bestämmelser för bostadslån följer alt lånet kan sägas upp eller att amorte­ringstiden kan förkortas om huset upphör atl användas som permanentbo­slad. 1 sådana fall upphör alltid räntebidraget.

Antalel förköp för att säkerställa bosläder ål permanentboende bedöms uppgå till ca 100 per år. Brultokostnaden för långivningen blir då drygt 10 milj. kr., varav 25 procent belastar statsbudgeten i form av bostadslån. Den kompletterande finansieringen inom låneunderiaget får ske i bostads-instituten. Statens koslnad för räntebidrag kan beräknas till drygt 700000 kr. under det första årel. Jag delar uppfattningen i promemorian att en beräkning av brultokostnaden inle ger någon ledning för alt bedöma de statsfinansiella effekterna av förslaget. Genomförs förslaget om lån för det redovisade ändamålet får det nämligen förutsättas att nybyggandel av småhus med statliga län kommer att minska i stort sett i motsvarande grad. Eftersom dessa hus genomsnittligt tar i anspråk betydligt större lån och räntebidrag än det nu är fråga om, torde förslaget om bostadslån för förvärv i ifrågavarande fall kunna leda till att statens nettokostnader för bostadslån och räntebidrag minskar.

4    Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

dels att anta

de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels att

godkänna alt lån av statsmedel får ges vid förvärv av fastigheter som förköpts för atl säkerställa bostäder åt permanentboende på de villkor som jag har angett.

5    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1983/84:141                                                             42
Innehåll

Propositionen  ..................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ...................... .... I

Lagförslag ..........................................................      2

1. Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)   ...........      2

2. Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv

för ombildning till bostadsrätt   ............................ .... 5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1984       6

1   Inledning .........................................................      6

2   Allmän motivering   ............................................      6

 

2.1    Allmänna utgångspunkter ................................      6

2.2    Förköp för att genomföra en detaljplan   ............      8

2.3    Förköp och stadsförnyelse  .............................    11

2.4    Förköp av mark som behövs för idrott och friluftsliv           13

2.5    Förköp och bevarande   .................................    15

2.6    Förköp för alt säkerställa bosläder åt permanentboende                17

2.7    Förköp och hyresgästförvärv    ........................    21

 

3   Upprättade lagförslag  ........................................    24

4   Specialmolivering   .............................................    24

 

4.1    Förslaget till lag om ändring i förköpslagen (1967: 868)                 24

4.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt    ..............................................    26

 

5   Hemställan   ..................................................... .. 27

6   Beslut    ..........................................................    27

BUaga 1 Sammanfattning av promemorian ................. .. 28

Bilaga 2 Promemorians lagförslag   ...........................    29

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna   ............ .. 33

BUaga 4 De remitterade förslagen   ......................... .. 34

Utdrag av lagrådets protokoll den 2 mars 1984   ........    37

Utdrag av protokoll vid regeringsssammanträde den 8 mars 1984   ...    39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984