Prop. 1983/84:133

Regeringens proposition

1983/84:133

om kommunalekonomiska frågor inför år 1985;

beslutad den 1 mars 1984.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

En redogörelse ges i propositionen för de kalkyler och räkneexempel avseende den reala och finansieka utveckkngen i kommuner och landstingskommuner som under hösten 1983 utförts av den särskilda arbets-gmppen om kommunernas ekonomi (KEA).

Den kommunala beskattningen av juridiska personer föreslås upphöra fr.o.m. inkomståret 1985. Kommunerna kompenseras genom ett särskih statsbidrag för det inkomstbortfall som uppstår. Kyrkofonden tillförs vidare medel för att reducera effekterna för de kyrkliga kommunerna.

Som ett led i åtgärder för atl begränsa den automatiska ökningen i statsbidragen tkl kommunsektom föreslås att grundgarantin i skatteutjämningssystemet minskas med en procentenhet för såväl kommuner som landstingskommuner. För kommuner utom skatteutjämningen nås en motsvarande effekt genom att den kompensation som föreslås utgå vid borttagandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer reduceras. För att främja sysselsättningen och stimulera tkl ökade insatser på prioriterade områden avser regeringen att senare återkomma med förslag till hur en merpart av härigenom frigjorda medel skall användas.

1 Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 133

Prop. 1983/84:133 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-03-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hekström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsråden Feldt och Holmberg

Proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

Statsråden Feldt och Holmberg anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för finans- och civildepartementen.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsrådet Holmberg har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemstäkt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.

Prop. 1983/84:133

Bilaga 1

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-01

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

1 Inledning

Regeringen hade i december förra året överläggningar med företrädare för kommuner och landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför år 1985. I årets finansplan (prop. 1983/84:100 bil. 1) redovisades vissa överväganden som bör utgöra utgångspunkt för åtgärder avseende den kommunala ekonomin inför år 1985. Sedan finansplanen lades fram har ytterligare överläggningar ägt rum med företrädare för kommunerna och landstingskommunerna.

Jag avser atl nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin inför år 1985.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn, m. m.

En återhämtning är på väg i den svenska ekonomin. Somjag anförde i årets finansplan ligger i denna utveckling mot ökad tillväxt och bättre balans såväl möjligheter som begränsningar. Det är enbart genom en stabil produklionsuppgång som sysselsättningen kan öka och arbetslösheten långsiktigt och uthålligt tas ner. Finanspolitiken måste ha sådan stramhet att budgetunderskottet förhindras att driva upp räntor och inflation och därigenom hämma tillväxt och sysselsättning. Men arbetet med att minska budgetunderskottet får å andra sidan inte drivas så långt att det kväver tillväxten och ökar arbetslösheten.

En låg pris- och kostnadsutveckling framöver är av avgörande betydelse för att den nu inledda återhämtningen skall bli bestående. Kampen mot inflationen är därför ett centralt mål i regeringens politik. Jag återkommer strax till vad detta mera konkret fär för konsekvenser för den statliga budgetpolitiken och dess samband med den kommunala ekonomin. Del är 11 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 133

Prop. 1983/84:133 4

viktigt att samtliga samhällssektorer tar ett ansvar för att kostnadsutvecklingen hålls nere. Näringslivet måste bidra genom att omsätta sina vinster i ökade investeringar, produktion och sysselsättning. Måttfuka löneuppgörelser är ett ansvar som faller på arbetsmarknadens parter. För kommunsektom kommer den framtida löneutvecklingens effekter på de kommunala utgifterna atl vara av största vikt för fömtsättningarna att finansiera den kommunala verksamheten och därmed att upprätthålla och öka sysselsättningen.

För innevarande år fömtses, fömtsatt att pris- och kostnadsutvecklingen kan hållas nere på en nivå som är förenlig med regeringens inflationsmål, ett relativt gynnsamt finansiellt läge för kommunsektorn. Antalet sysselsatta i kommuner och landstingskommuner väntas öka med ca 15 000 personer varav 10 000 fömtses falla på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbeten och ungdomslag.

Jag vill i sammanhanget nämna de tillfälliga insatser regeringen beslutat om för att stödja reparationer och underhåll av kommunala fastigheter och anläggningar. Dessa ger ett tillskott till efterfrågan på byggarbetsmarknaden samtidigt som kommunsektorn får stöd för atl genomföra tidigare eftersatt underhåll.

Jag övergår nu till perspektiven för den kommunala ekonomin åren 1985-1986. Den särskilda arbetsgmppen om kommunemas ekonomi (KÉA), vari ingår representanter för finans- och civildepartementen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, har under hösten 1983 gjort kalkyler över dels verksamhetens reala utveckling, dels den finansiella utvecklingen i kommunsektorn dessa år. Kalkylema är att se som schablonmässiga räkneexempel och är inte avstämda mot utvecklingen inom andra sektorer av ekonomin. Kalkylerna har tidigare redovisats vid överläggningar mellan regeringen och företrädare för kommuner och landstingskommuner.

Befolkningsutvecklingen totalt och i olika åldersgrupper är av central belydelse för de krav som ställs på den kommunala verksamhetens volym och inriktning. Under 1980-talel kommer de befolkningsbetingade kraven på en ökning av den kommunala verksamheten att bli betydligt lägre än under 1960- och 1970-talen då befolkningstikväxten totak sett var kraftig. I synnerhet gällde detta för den i sammanhanget betydelsefulla pensionärsgruppen. Detta framgår av tablån i det följande. Ökningen i den kommunala konsumtionen, som under 1970-talet uppgick till i genomsnitt ca 4% per år, har under perioden 1980-1983 minskat till 2,6 %. För år 1984 beräknas volymökningen exkl. arbetsmarknadsåtgärder bli 1,4 %. KEA:s kalkyler över de krav som befolkningsförändringar, statliga beslut och vissa planer ställer, tyder, somjag strax återkommer till, på en konsumtionsutveckling om strax under 1 % per år under åren 1985 och 1986. Detla innebär en väsentlig omsvängning jämfört rned tidigare år. Den snabba utbyggnaden av den kommunala verksamheten under 1960- och 1970-talen är dock i hög grad en effekt även av andra faktorer än befolkningsutvecklingen.

Totalbefolkningen kommer att vara i stort oförändrad under den period KEA: s kalkyler täcker. Utvecklingen varierar dock för olika åldersgrupper.

Samtliga åldersgrupper minskar under perioden 1983-1986 med undantag av åldersgrupperna 19-24 år och 65 år och äldre. Inom äldregruppen är ökningen snabbare för dem som är äldre än 75 år än för de yngre pensionärerna. Om standarden på kommunala verksamheten inle skall förändras innebär detta att relativt sett mindre resurser måste avsättas för grund- och gymnasieskolan. Däremot ökar kostnadema för äldreomsorgen och vissa delar av sjukvården. För kommunsektorn innebär de totala krav som befolkningsutvecklingen ställer en ökning av verksamhetsvolymen under åren 1985 och 1986 med 0,2 % per år.

Åldersgrupp Förändring 1983-1986,%

0-6 -1,2

7-15 -4.7

16-18 -9,9

19-24 7,7

25-64 -0,4

65-74 1,8

75-_____________________ 74______________________

KEA: s beräkningar över utvecklingen av den kommunala verksamheten beaktar även inverkan av andra faktorer än befolkningens storlek och åldersstruktur. För kommunerna beaktas effekterna av statsmakternas fattade beslut och andra bindningar samt vissa planer. Beräkningarna knyter i dessa delar nära an till de baskalkyler som utarbetats av de statliga långtidsutredningarna. För landstingskommunerna redovisas utvecklingen enligt de ekonomiska långtidsplanerna (LKELP 83). Beräkningarna görs på riksnivå och återspeglar således inte de variationer som förekommer mellan olika kommuner och landstingskommuner.

KEA: s kalkyler anger en total volymutveckling för den kommunala verksamheten (exkl. sysselsättningsskapande åtgärder) under åren 1985 och 1986 om strax under I % per år. Kommunerna beräknas därvid öka

Prop. 1983/84:133 6

verksamheten med 0,5 % per år och landstingskommunerna med I å 1,5 %. Preliminära uppgifter från landstingskommunernas nya långtidsplaner (LKELP 84) som kommer under våren 1984 tyder på en lägre volymökning för landstingskommunerna än enligt LKELP 83 som KEA; s kalkyler utgår från. Totala volymökningen skulle för landstingskommunerna i stort sett komma atl bli lika stor som de krav befolkningsförändringarna ställer, dvs. strax under 1 % per år.

Det bör noteras att det i KEA-kalkylen inte har varit möjligt att beakta alla faktorer som kan komma alt påverka konsumlionsulvecklingen i kommunsektorn. Vissa faktorer är svåra alt kvantifiera och svåra atl bedöma konsekvenserna av. I andra fall finns utredningsförslag m. m. som kan antas påverka den kommunala konsumtionen men som inle på nuvarande stadium kunnal beaktas i KEA: s beräkningar. Exempel på detta är svenskundervisning för invandrare samt flyktingomhändertagande.

Total volymförändring i den kommunala verksamheten enl. KEA-kalkylen

Volymföränd- varav p.g.a.

ring befolknings-

förändringar

1985 1986 1985 1986

Kommuner 0,5 0,5 -0,1 -0,1

Landstingskommuner 1,3 1,2 0,8 0,8

Totalt 0,8 0,8 0,2 0,2

Sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn åren 1985 och 1986 mätt i antal personer beror av flera faktorer och kan inte anges med säkerhet. Osäkerheten sammanhänger med dels utvecklingen av den genomsnittliga arbetstiden, dels hur olika verksamhetsområden utvecklas volymmässigt. KE.A anger därför elt intervall för sysselsättningsutvecklingen. För åren 1985 och 1986 bedöms sysselsättningen öka med O till 9 000 personer per år varav för kommunerna från - 3 000 lik + 3 000 och för landstingskommunerna från + 3 000 tkl + 6 000. Av avgörande betydelse för den faktiska utvecklingen är de finansiella förutsättningarna för den offentliga sektorn. Ko.slnadsutvecklingen är därvid en central faktor.

De finansiella kalkylerna i den preliminära nalionalbudget som gjorts i anslutning till finansplanen innebär en viss revidering i förhållande till KEA: s kalkyler. Avvikelserna är dock av mindre omfattning och KEA: s beräkningar för åren 1985 och 1986 illustrerar väl hur beroende den kommunala ekonomin är av hur priser och löner utvecklas. Två räkneexempel redovisas för åren 1984-1986 med antagande om olika inflationstakter i ekonomin. Räkneexemplen baseras i ena fallet på en pris- och lönekostnadsökning som för år 1984 i stort överensstämmer med den i finansplanen och som för åren 1985 och 1986 utgår från i genomsnitt 4%. I det andra fallet bygger beräkningarna på en pris- och lönekostnadsökning om 7 % per år.

Prop. 1983/84:133 7

Som kalkylmässiga förutsättningar har vidare gällt den volymökning för konsumtionen som jag nyss redovisat och en oförändrad utdebitering. Beträffande slatsbidragsgivningen för åren 1985 och 1986 har räknats med nu gällande regler vilket för vissa statsbidrag och ersättningar innebär att ingen pris- och löneuppräkning gjorts i KEA: s kalkyler. Däremoi har den ökning av bidragsgivningen som följer av en volymökning beaktats. KEA-kalkylerna utgår vidare beräkningsmässigt från atl det skatteunderlag som kommunerna har tillgodoräknat sig från juridiska personer år 1984 fortsätter att gälla. Jag återkommer i det följande till denna fråga i samband med de åtgärder jag ämnar föreslå för år 1985.

KEA har gjort beräkningar över dels det finansiella sparandet, dels förändringar i finansieringskapitalel. Finansiekt sparande är del begrepp som i nationalräkenskaperna används för alt beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifter för elt visst år. Däremot ingår inle upplåning och amorteringar. Förändringen i finansieringskapkalet skiljer sig som begrepp från det finansiella sparandet genom att även nettoupplåning-en inkluderas. Finansieringskapitalets förändring visar mera direkt del behov av anpassningsåtgärder, l.ex. kommunalskattehöjningar, anpassning av verksamhelsvolym, ökad upplåning, effektiviseringar m.m., som ställs.

Kalkylerna indikerar för åren 1985 och 1986 en tämligen stabil finansiell situation för kommunsektorn som helhet. Landstingskommunerna uppvisar ett positivt finansiellt sparande båda åren medan elt mindre underskott beräknas uppstå för kommunerna. Landstingskommunernas nyupplåning har under senare år i princip motsvarats av lika stora amorteringar. Någon netloupplåning beräknas således i princip inte ske för landstingskommunala sektorn som helhet även om förhållandena varierar mellan enskilda landstingskommuner. Kommunerna har en genomsnittlig nettoupplåning i storieksordningen 2 ä 2,5 miljarder kr. per år. Med förutsättningarna i KEA: s lågkostnadsalternativ kommer finansieringskapitalet för kommunerna atl bh i stort sett oförändrat åren 1985 och 1986.1 sammanhanget bör framhållas alt regeringens mål är atl skapa fömtsättningar för en inflationstakt som understiger den som KEA-kalkylen baseras på, vilket skulle leda till gynnsammare förutsättningar för kommunsektorn.

KEA: s alternativa kalkyl utgår från schablonmässiga förutsättningar som överensstämmer med de som under tidigare år använts i KEA: s räkneexempel. Med den snabbare kosinadsutveckkngen (7 %) i detla alternativ försämras de finansiella perspektiven påtagligt. I förhållande till KEA:s lågkostnadsalternativ uppgår försämringen i finansiellt sparande till 6 miljarder kr. år 1985 och tkl 10 miljarder kr. år 1986. Även om skillnaderna i pris- och löneutveckling mellan alternativen således endast uppgår till 3 % för vardera årel resulterar denna skillnad i väsentligt olika finansiellt läge för kommunsektorn och indirekt även för kraven på den stafliga budgetpolitiken.

Prop. 1983/84:133 8

Detta är också en förklaring tkl de dystra finansiella utsikter för kommunsektorn som redovisades i fjolårets KEA- beräkningar. Jag vik således än en gång understryka vikten av att de nominella löneökningarna blir låga och att prisutvecklingen kan hållas tillbaka. Eftersom den svenska ekonomin ännu befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge måste fömtsättningarna att finansiera en utbyggnad av den kommunala verksamheten vara av avgörande betydelse vid en avvägning av den expansion som kan ske. MöjUgheterna att öka sysselsättningen i den offentliga verksamheten bhr därmed i hög grad beroende av att antunflationspolitiken lyckas.

De samhällsekonomiska fömtsättningama för utvecklingen i kommunsektom i ett längre perspektiv kommer att tas upp av 1984 års långtidsutredning som blir klar under våren.

Redan i finansplanen angav regeringen vissa utgångspunkter som bör gälla för statsmakternas överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1985. Jag upprepar nu dessa.

Utöver de ökningar i transfereringarna till kommunsektorn som följer av automatiken och volymförändringarna i verksamheten medger det statsfinansiella läget inte några nya beslut om ökade statliga transfereringar tkl kommunsektom för år 1985. I stället är det nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa den automatiska utgiftsökning för staten som annars tenderar att uppkomma. Samtidigt är det viktigt att vidta sådana åtgärder att de medel som därvid blir tillgängliga förs till de områden där de största behoven finns och där sysselsättningseffekten blir störst. Därvid bör bl. a. uppmärksammas atl landstingskommunerna generellt sett har ett bättre finansiellt utgångsläge än kommunerna och att den finansiella utvecklingen i landstingskommunerna ter sig ljusare än i kommunerna även åren framöver.

I syfte att dämpa den automatiska tillväxten i statens transfereringar tkl kommunsektorn till vad som är förenligt med uppsatta mål för stabkise-ringspolitiken kommer jag i det följande att föreslå vissa åtgärder. De medel som därvid frigörs bör i första hand användas för att främja sysselsättningen i kommunsektorn. Behoven av att finansiera förslag om nya utgifter inom vissa andra områden än kommunsektorn gör dock att en mindre del av de frigjorda resurserna bör avsättas för sådana ändamål. Jag avser att senare i annat sammeinhang återkomma till regeringen i denna fråga.

Den automatiska ökningen av bl. a. statsbidragen till barnomsorg och social hemhjälp har år 1984 begränsats genom att uppräkningen knutits an till regeringens inflationsmål för delta år. Jag anser det nu befogat att också vidta förändringar för att begränsa den automatiska ökningen av skatteut-jämningsbidraget till år 1985. De medel som därvid frigörs bör användas för att finansiera de åtgärder jag nyss nämnde. För att skapa likartade fömtsättningar i inkomsthänseende för kommuner utom och inom skatteutjämningen kommer jag att föreslå åtgärder som innebär att även kommunerna utom skatteutjämningen får bidra härtill.

Prop. 1983/84:133 9

I finansplanen aviserade jag att den kommunala beskattningen av juridiska personer bör avskaffas. Jag kommer i det följande att föreslå att kommunerna kompenseras för detta genom ett särskilt statsbidrag. För de kyrkliga kommunernas del föreslås atl kyrkofonden tikförs vissa medel för att reducera de effekter som uppslår i samband med att beskattningen upphör.

Jag kommer vidare att föreslå en viss förstärkning av det extra skatleuljämningsbidrag som ges till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Något riktat stöd dämtöver av den karaktär som utgår under år 1984 bör däremot inte ges då förutsättningama för att hålla tillbaka skattesatshöjningar i kommuner och landstingskommuner för år 1985 nu synes vara goda.

Mina förslag för år 1985 innebär sammantaget att de finansiella resurserna för kommunsektorn som helhet blir i stort sett oförändrade i förhållande tkl KEA: s kalkyler. De omfördelningar som görs mellan olika ändamål syftar till att uppnå gynnsamma effekter i sysselsättningshänseende och förstärka resurserna på vissa prioriterade områden.

2.2 Skatteutjämningen m. m.

De statliga transfereringarna till kommunsektorn kan, som jag tidigare nämnt, inte ökas totalt sett. Trots detla bör insatser göras i syfte att stimulera sysselsättningen och nå en mer balanserad utveckling i samhällsekonomin. Detta bör åstadkommas genom en viss omfördelning av de medel som förs till kommunsektorn. I sammanhanget vill jag erinra om de budgetpolitiska riktlinjer som angetts för de stattiga transfereringarna. Fortsatta åtgärder bör vidtas för att begränsa automatiken, minska detaljregleringen och öka schabloniseringen i bidragssystemen. Riksdagen har tidigare fattat beslut med denna inriktning för flera av de större statsbidragssystemen såsom för barnomsorg och social hemhjälp. Även för bidraget till psykiatrisk vård och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen har övergivits tidigare ordning med en i princip automatisk uppräkning av bidragen baserad på en historisk kostnadsutveckling. F.n. pågår ett arbete som syftar till att förenkla de beräkningsmässiga grunderna även för dessa senare bidrag och ersättningar.

Ett av de beloppsmässigt största statsbidragen till kommunsektorn -skatteutjämningsbidraget - kännetecknas genom sin konstmktion fortfarande av en automatik som i vissa lägen kan leda till kraftiga ökningar av bidraget. I bidraget finns en bristande anpassning till den aktuella utveckhngen på så sätt att lönesummans förändring två år tidigare blir avgörande för bidragets storlek. Den parlamentariska kommkté som f. n. ser över skalteutjämningssystemet skall enligt direktiven bl. a. ta upp hur automatiken i detta bidrag skall kunna begränsas. Enligt direktiven kan det föranleda omprövning även av bidragssystemets gmnder. Ett nytt system baserat

Prop. 1983/84:133 10

på skatteutjämningskommitténs förslag torde kunna träda i kraft först efter år 1986. I avvaktan härpå bör vissa åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande system i syfte att minska skatteutjämningsbidragens ökningstakt till en nivå som bättre överensstämmer med målen för kostnadsutvecklingen i samhället. Därigenom kan också skapas utrymme för vissa insatser, i första hand för all främja sysselsättningen. De kommuner som på grund av hög egen skattekraft inte får skatteuljämningsbidrag bör i likhet med kommunerna inom skatleuljämningen lämna sitt bidrag till de insatser som behöver göras. Jag återkommer strax till hur denna begränsing bör utformas för kommunerna utom skalleutjämningen. Del ankommer på skatieut-jämningskommittén att föreslå en mer permanent lösning av frågan om begränsning av automatiken.

Det ordinarie skatteutjämningsbidraget kan med nuvarande regelsystem och oförändrad utdebitering beräknas öka med ca 9 % från år 1984 till år 1985. Den kraftiga ökningen i jämförelse med den beräknade kostnadsutvecklingen för år 1985 sammanhänger med att skatteunderlagels ökning två år tidigare bestämmer bidragets storlek. Beräkningen, som av naturliga skäl vid denna tidpunkt är något osäker, baseras på en likartad utveckling av skatteunderiaget för kommuner och landstingskommuner utom och inom skatteutjämningen. I syfte atl begränsa skatteutjämningsbidragets ökningstakt till den nivå som ligger i linje med regeringens anliinflationspo-litik föreslår jag följande åtgärder.

Gmndgarantin bör minskas med en procentenhet för både kommuner och landstingskommuner. De spärregler som finns i systemet bör sänkas parallellt med en procentenhet. Som en följd härav kan bidraget beräknas öka med inemot 300 milj. kr. i staket för med I miljard kr. för år 1985.

För kommunerna kommer skatteutjämningsbidraget dämtöver att minska med ca 430 milj. kr. beroende på att förslaget att ta bort den kommunala beskattningen av juridiska personer återverkar på skatteutjämningsbidraget. Som jag strax återkommer tkl bör dock kompensation ges för detta bortfall.

Somjag har redovisat kommer jag att föreslå ett särskilt statsbidrag som kompensation när den kommunala beskattningen av juridiska personer upphör. För kommunerna utom skatteutjämningen bör detta statsbidrag minskas med 70 kr. per invånare. Detta belopp motsvarar den begränsning som sker för kommuner inom skatteutjämningen räknat i kr. per invånare. Genom denna åtgärd minskar det kompensationsbidrag som annars skulle ha lämnats med inemot 200 milj. kr. för helår.

De åtgärder jag nu föreslagit innebär att samtliga kommuner och landstingskommuner utom Stockholms läns landstingskommun får bidra till finansieringen av de åtgärder som bör vidtas för att bl. a. främja sysselsättningen. Landstingskommunen i Stockholms län har å andra sidan relativt sett drabbats av ett större finansiekt bortfall än övriga kommuner och landstingskommuner till följd av de åtgärder som tidigare har genomförts ifråga om det kommunala skatteunderlaget från juridiska personer.

Prop. 1983/84:133 11

Åtgärdernas betydelse för utvecklingen av skatteutjämningsbidraget framgår av följande tablå.

Det ordinarie skatteutjämningsbidragets utveckling 1984-1985

Bidrag, milj. kr. Förändring

1984 1985 milj. kr. %

Kommuner

a) Nuvarande regelsystem 6259 6819 +560 +8,9

b) Sänkning av grundgaranti och spärrregler med en procentenhet 6415 +156 +2,5

c) Slutlig nivå inkl. den effekt som föranleds av den slopade kommunala beskattningen av juridiska personer och dess inverkan på medelskattekraften (bortfallet om ca 430 milj. kr. kompenseras särskilt) .5986 -273 -4,4

Landstingskommuner

a) Nuvarande regelsystem 4691 5 136 +445 +9,5

b) Sänkning av grundgaranti och spärrregler med en procentenhet 4811 +120 +2,6

De insatser som bör göras för att främja sysselsättningen kan ännu inte överblickas i sin helhet. Avsikten är att senare ta upp dessa frågor till en samlad bedömning utifrån de prognoser som då förehgger över utvecklingen i samhällsekonomin.

Förslaget att begränsa automatiken i skatteutjämningsbidraget, som brukar hänföras till de generella statsbidragssystemen, innebär inget ställningstagande mot en generalisering i slatsbidragsgivningen. Tvärtom vill jag understryka vikten av alt fortsätta på den inslagna vägen all minska detaljregleringen i bidragsgivningen. Målet atl öka schabloniseringen uppnås inle enbart genom akmänna bidrag som skatteutjämningsbidraget utan är i hög grad relevant för de fortsatta förändringarna av de specialdestinerade bidragen.

2.3 Den kommunala beskattningen av juridiska personer

Riksdagen har vid överväganden om det statsfinansiella läget och den finansiella skuationen i den kommunala sektorn för åren 1982, 1983 och 1984 beslutat om att dra in viss del av det kommunala skatteunderlaget från juridiska personer i samband med utbetalning av kommunalskattemedel. 1

"- Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 133

Prop. 1983/84:133 12

tydlighetens intresse bör sägas att kommunalskatten under dessa år fortfarande tas ut i full omfattning av företagen. Innebörden av indragningarna är att kommunalskattemedlen inte till fullo utbetalas till kommunsektorn. Indragningarna leder därför till en finansiell förstärkning av statsbudgeten.

Under år 1984 uppbär kommunerna inkomster motsvarande 40 % av skatteunderlaget från juridiska personer och de kyrkliga kommunerna 80 %. För landstingskommunerna är underlaget helt borta. Lagreglema härom är tidsbegränsade till år 1984.

I sammanhanget vik jag erinra om den tidigare behandlingen av den kommunala beskattningen av juridiska personer. I företagsskatteberedningens slutbetänkande från år 1977 föreslogs som förstahandsalternativ en helt statiig beskattning efter en enhetlig statsskattesats. Kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) föreslog i sitt slutbetänkande vissa följdåtgärder om man önskade genomföra företagsskatteberedningens huvudalternativ. Utgångspunkten var därvid atl åtminstone övergångsvis finna ett enkelt system att kompensera kommunsektorn för bortfallet.

I prop. 1978/79:95 om den kommunala ekonomin uttalades beträffande den kommunala taxeringen av juridiska personer att ett antal viktiga frågor måste beredas mer i detalj innan ett konkret förslag till beslut kunde föreläggas riksdagen. Bl.a. behövde verkningarna av förslaget i skatteneutralitetshänseende utredas, liksom behovet av följdändringar i skattelagstiftningen och konsekvenser för skatteadministrativa organisationen. Mot denna bakgrund lämnades frågan om hur kommuner och landstingskommuner skulle kompenseras för en eventuell reform ulan ställningstagande.

I finansutskottets betänkande (FiU 1978/79:35) över prop. 1978/79:95 uttalades att frågan om de juridiska personemas beskattning borde utredas vidare. Finansutskottet var enigt i frågan.

Med anledning härav inledde våren 1980 en arbetsgmpp en översyn av den kommunala beskattningen av juridiska personer. I gruppen ingick representanter för dåvarande ekonomi-, budget- och kommundepartementen, ombudet i mekankommunala skatterätten samt kommun- och landstingsförbunden. Visst underlagsmaterial togs fram men arbetet avslutades inte.

I prop. 1982/83:90 på våren 1983 log jag upp frågan i anslutning till förslaget att för år 1984 bibehålla den indragning av det kommunala skatteunderiaget från juridiska personer som gällde för år 1983. Mot bakgrund av bl.a. aktuella förslag på företagsbeskattningens område aviserade jag att frågan om den kommunala beskattningen av juridiska personer skulle utredas. Därefter har frågan beretts vidare inom finansdepartementet.

Den kommunala beskattningen av juridiska personer medför problem i flera hänseenden. Den medför eu betydande arbete för både de skattskyldiga och beskaltningsmyndigheterna. Möjligheten att inom ramen för en fortsatt kommunal taxering väsentligt förenkla regelsystemet måste be-

Prop. 1983/84:133 13

tecknas som liten. Vissa lättnader skulle visserligen kunna åstadkommas om lagstiftningen ändrades så alt mindre taxeringsavvikelser kunde hänföras till endast en kommun - exempelvis hemortskommunen - och inte som nu ull samtliga kommuner där verksamheten bedrivs. Det grundläggande problemet skulle emellertid - så länge som fördelningen inte görs helt schablonmässigt - kvarstå i stort sett oförändrat. Därtill kommer att den kommunala beskattningen påverkar förelagens val av lokaliseringsort vilket medför olämpliga effekter ur regionalpolitisk synpunkt.

Den kommunala taxeringen av juridiska personer bör således avskaffas och företagsbeskattningen göras helt statlig. Härigenom kan slora administrativa vinster uppnås - inte minst hos företagen. För all stabilisera kommunernas ekonomiska situation och ge rimliga planeringsfömtsättningar bör slopandet av den kommunala företagsbeskattningen åtföljas av viss kompensation till kommunerna och de kyrkliga kommunerna. Ingen kompensation bör lämnas till landstingskommunerna som under åren 1983 och 1984 inte har haft något skatteunderlag från juridiska personer. Delta ställningstagande baseras också på att den begränsade finansiella ram som finns för statliga åtgärder bör styras dit behoven är störst. Landstingskommunerna har, somjag tidigare nämnt, elt bättre finansiellt utgångsläge och vidare ter sig den finansiella utvecklingen enligt KEA: s kalkyler ljusare än i kommunerna. Jag har i mitt ställningslagande även beaktat att kommunerna har särskilda kostnader för alt skapa fömtsättningar för del lokala näringslivet bl. a. i fråga om infrastrukturen.

Eftersom syftet med alt slopa den kommunala beskattningen av juridiska personer inte är att ge skattelättnader för företagen krävs justeringar av skattesatser m. m. vid den statliga taxeringen. Från lagteknisk synpunki blir dessa ändringar tämligen omfattande. Inom finansdepartementet har påbörjats en genomgång av de justeringar som bör göras. Avsikten är alt en proposition skall kunna lämnas till riksdagen i höst. De nya reglerna för en helt statlig beskattning av juridiska personer bör för företag med kalenderår som räkenskapsår träda i kraft inkomståret 1985. dvs. taxeringsåret 1986. Eftersom detta får automatisk verkan på utbetalningarna av kommunalskattemedel och skatteuljämningsbidrag först fr. o. m. år 1987 måste en särskild reglering ske rörande förskotten för åren 1985 och 1986 samt skalleutjämningsbidragen för dessa år. En sådan är också nödvändig med hänsyn till företag med brutna räkenskapsår.

Innan jag redovisar omfattningen av kompensationen till kommunerna och dess tekniska utformning vill jag som en akmän bakgrund belysa de finansiella konsekvenserna av en återgång till en fullständig kommunal beskattningsrätt av juridiska personer resp. en hell slopad beskattning.

Indragningen av kommunalt skatteunderlag från juridiska personer motsvarar med för år 1984 beslutade regler 6,3 miljarder kr. jämfört med ett läge med full kommunal beskattning. Rent matematiskt motsvarar den totala indragningen 1:65 kr./skr.

Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner

Summa

Under år 1984	Intäkt	sminskning för ,
indraget skatte-	kommunsektorn
underiäg från	pga.	indragningen
juridiska per-
soner	Milj.	Dito ut-
	kr.»	tryckt i kr./skr.
60%	2932	0:77
100%	3 348	0:96
20%	42	0:01

1:65

6322

*Sammanlagd minskning av förskotl och skatteuljämningsbidrag vid oförändrad utdebitering.

I praktiken har den sammanlagda utdebiteringshöjningen under åren 1982, 1983 och 1984 betydligt understigit det belopp som motsvaras av skatteunderlagsindragningen. Sålunda uppgick utdebiteringshöjningen från år 1981 tik år 1984 till 0:75 kr./skr. Detla har varit möjligt bl. a. genom att den kommunala volymexpansionen dragits ned och alt kommuner och landstingskommuner i sina budgetar för år 1984 utgår från en lägre ökningslakt i fråga om kostnaderna och från en inflationstakt som ligger i hnje m.ed de av regeringen uppsatta målen.

Indragningen har relativt sett varit större för kommuner utom skatteutjämningen. Dessa har också höjt utdebiteringen i högre grad än de kommuner som får skatteuljämningsbidrag vilket framgår av följande uppställning. Det bör här också noteras att den senaste skatteutjämningsreformen, som innebar ökade tillskott tkl skatteutjämningskommunerna, genomfördes under perioden 1980-1982.

	Total ut-	Nuvarande	Reellt förverk-
	debitering	indragning	ligad utdebi-
	1984*	uttryckt	teringshöjning
		i kr./skr.**	1981-1984*''
Kommuner	16:01	0:77	0:28
varav
inom skatteut-
jämningen	16:36	0:64	0: 17
utom skaUeut-
jämningen	15:10	1:04	0:50
Landstingskommuner	13:20	0:96	0:38
varav
inom skatleul-
jämningen	12:83	0:82	0:20
Stockholms läns
landstingskommun	14:50	1:43	1:00

* Exkl. de landstingsfria kommunerna Göteborg, Malmö och Gotland. Vid uträkning av medelvärdena har det totala skatteunderlaget (- summan av skatteunderlag för förskott och tillskott av skatteunderlag) använts som vägningstal. ** Utdebiteringen angiven i förhållande till skatteunderlaget (förskott och tillskott av skatteunderiag) för resp. grupp.

Prop. 1983/84:133 15

För kommunsektom som helhet förstärktes det finansiella läget betydhgt mellan åren 1981 och 1982. Detta gäker främst landstingskommunerna som redan i utgångsläget hade en starkare finansiell ställning än kommunerna. För Stockholms läns landstingskommun som inte omfattas av skatteutjämningen försämrades dock det finansiella läget.

Finansieringskapitalet i % av externa utgifter 1981 och 1982

1981 1982

14,5	15,3
9,3	10,1
12,5	13,7
21,8	24.1
17,5	15,4
20,8	21.9

Kommuner inom skatieutjämningssystemet Kommuner utom skatteutjämningssystemet

Samtliga kommuner

Landstingskommuner inom skatteutjämningssystemet Stockholms läns landstingskommun

Samtliga landstingskommuner

För år 1983 föreligger endast ett fåtal bokslut. Tillgängliga prognoser pekar dock på att den finansiella styrkan inte torde minska.

Ett avskaffande av den kommunala beskattningen utan åtföljande kompensation för kommunema skulle innebära en ytterligare begränsning av inkomsterna år 1985 med ca 2 miljarder kr. motsvarande ca 0:50 kr./skr. Av bortfallet är, som jag tidigare nämnt, ca 430 milj. kr. hänförbart till skatteutjämningsbidraget tik kommunema. För de kyrkliga kommunerna kan det finansiella bortfallet för år 1985 beräknas till ca 170 milj. kr.

Jag övergår nu tik utformningen av den kompensation som bör ges i samband med att den kommunala beskattningen av juridiska personer tas bort fr. o.m. år 1985.

Vid utformningen av kompensationen till kommunerna har inriktningen varit aU finna en metod vars resultat väl ansluter till vad den enskkda kommunen får i inkomster från juridiska personer i dagslägel. Därvid beaktas även att kompensation bör ges för de effekter som uppstår på skatteutjämningsbidraget tkl kommunerna. Metoden, som jag nu mer i detalj kommer att redogöra för, baseras på vad resp. kommun erhåller i genomsnkt i inkomster från juridiska personer under den närmaste femårsperioden som föregår omläggningen. Skälet tik att kompensationen bör baseras på ett genomsnitt för flera år är de betydande variationer i skatteunderlaget som förekommer i den enskilda kommunen mellan olika år.

Kommunemas skatteinkomster från juridiska personer består av dels förskott för inkomståret, dels slutavräkning, dvs. skiknaden mellan den slutliga skatten och det förskott som erhölls två år tidigare.

Kompensationen för förskottet bör beräknas på följande sätt:

För resp. kommun som för bidragsåret 1985 ligger utanför skatteutjämningssystemet beräknas ett genomsnitt för de juridiska personernas andel av de fysiska personernas skatteunderlag under taxeringsåren 1980-1984.

Prop. 1983/84:133 16

Vid beräkningen av genomsnittet skak skatteunderlaget från juridiska personer samtiiga år korrigeras tkl 40 % och skatteunderlaget från fysiska personer likaledes samtiiga år till 100 %. För kommunerna inom skatteutjämningen beräknas kompensationen utifrån den andel som gäller i genomsnitt för riket. Denna andel korrigeras med förhållandet mellan den för resp. kommun tklförsäkrade skattekraften och medelskattekraften.

Den sålunda framräknade andelen appliceras - för kommuner utanför skatteutjämningssystemet - på resp. kommuns skatteunderlag från fysiska personer enligt 1984 års taxering. För kommuner inom skatteutjämningssystemet skall den framräknade andelen i stället appliceras på medelskattekraften för fysiska personer och multipliceras med resp. kommuns folkmängd den 1 januari 1984. Därefter skall det framräknade antalet skattekronor multipliceras med kommunens skattesats för år 1984.

Det sålunda framräknade beloppet i kronor utgör kommunens årliga kompensation. Utbetalning sker med en tolftedel varje månad i samband med utbetalningen av kommunalskattemedd.

Slulavräkningen varierar kraftigt mellan olika år och mellan olika kommuner. I snitt för riket uppgår den till ca 15 % av förskottet. Kompensation för bortfall av slulavräkningen blir aktuell först år 1987. Frågan om kompensation för slulavräkningen bör därför avgöras senare. För de år som kommunerna tidigare erhållit förskott utgår slutavräkning på sedvanligt sätt vilket innebär att slutavräkning enligt tidigare regler erhålls såväl år 1985 som år 1986.

Kompensationsbidragel till kommunerna kan beräknas till 2 miljarder kr. vilket ungefär motsvarar det bortfall av inkomster som uppstår tik följd av avskaffandet av beskattningsrätten jämfört med 1984 års regler. Emellertid bör somjag tidigare nämnt kompensationen i viss mån reduceras för kommuner utom skatleuljämningen. Denna reduktion bör ske med 70 kr. per invånare. Därmed beräknar jag sammantaget att reduktionen kommer att uppgå till ca 200 milj. kr.

Jag vill i sammanhanget nämna att andra kompensationsmetoder övervägts. Den utformning av kompensationen jag nyss föreslagit har den fördelen att den övergångsåret väl ansluter till vad resp. kommun erhåker med nu gällande regler. Det bör dock uppmärksammas att en permanentning av kompensationen enligt den beskrivna modellen på längre sikt kan leda till orättvisor eftersom företagens lokalisering inte är statisk utan ändras över tiden.

De kyrkliga kommunema bör ges viss kompensation via tillskott av medel till kyrkofonden. Chefen för civildepartementet återkommer strax till denna fråga.

Prop. 1983/84:133 17

2.4 Övriga frågor

Avslutningsvis vill jag redovisa min syn i två frågor som aktualiserats under senare lid. Det gäller dels införande av enhetliga regler i den kommunala redovisningen, dels höjningar av de kommunala taxorna i perspektivet av målet att få ned inflationen. Till sist tar jag också upp en fråga som gäller den kommunala skattesats som bör tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

Enhetliga redovisningsprinciper

Behovet av mera enhetliga redovisningsprinciper i kommuner och landstingskommuner har aktualiserats i flera sammanhang.

Riksdagen har med anledning av en motion gett regeringen tillkänna (FiU 1983/84:45, rskr 397) att den bör ta initiativ till all på lämpliga sätt undersöka möjligheterna att införa enhetligare redovisningsregler för kommunerna. Avsaknaden av enhetliga redovisningsregler anges försvåra jämförelser mellan olika kommuner. Vidare anges alt det är angelägel att informationen om kommunernas verksamhet kan spridas på ett enkelt sätt l.ex. genom förbättrade årsredovisningar till olika intressenter. Riksdagen pekar på den bokföringsförordning som införts för den statliga förvaltningen vilken i stort ansluter till bokföringslagen. En liknande enhetlighet på den kommunala sidan anges vara önskvärd. Delta skulle främja kommunernas möjligheter atl få en bättre kontroll över sin verksamhet och att vidta effektivitelsförbättrande åtgärder.

Liknande synpunkter har framförts från riksrevisionsverket och från kommunala revisorer.

Kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) och den kommunala grundgarantiutredningen (KGU) fick också i silt arbete erfara de problem den bristande enhetligheten gav upphov till vid jämförelser mellan olika kommuner. Del gällde bl. a. skilda principer för periodisering av inkomster och utgifter, skilda värderingsprinciper för tillgångar och skulder och skilda redovisningsprinciper.

Jag delar uppfattningen att en större enhetlighet är önskvärd. I ett läge då den statliga detaljregleringen avtrappas är det angeläget att redovisningen i olika kommuner är jämförbar. En minskad detaljreglering från statens sida är, somjag framfört i olika sammanhang, viktig för att skapa förutsättningar för elt rationellt resursutnyttjande. Samtidigt måste en minskad detaljreglering åtföljas av förbättrade möjligheter från statsmakternas sida att följa upp utvecklingen och göra rättvisande jämförelser mellan olika kommuner och landstingskommuner. Även det samhällsekonomiska lägel med begränsat utrymme för expansion av kommunal verksamhet gör det angeläget att på ett mer tillförlitligt sätl än f. n. följa upp och utvärdera olika kommunala verksamhetsområden.

Prop. 1983/84:133 18

Enligt vad jag erfarit har Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet nyligen startat ett gemensamt utvecklingsprojekt som syftar tkl en enhetligare och enklare kommunal redovisning. Översynen kan komma att utmynna i ett förslag till redovisningsreglemente som kommuner och landstingskommuner rekommenderas att anta. Vidare kommer ett närmande till företagsekonomiska redovisningsprinciper atl studeras och övervägas. Resultatet av översynen torde föreligga under år 1985 varefter ett genomförande kan påbörjas.

Jag vill också nämna att Landstingsförbundet nyligen avgivit en rekommendation till landstingen om förändringar i budget- och redovisningssystemen (L-planen) så att dessa på ett bättre sätt skall uppfylla de nya krav som stäks. På motsvarande sätl har kommunförbundet nyligen gett ut riktiinjer för kommunernas kapitalredovisning.

I avvaktan på resultatet av kommunförbundens gemensamma projekt bör enligt min mening ingen åtgärd vidtas från statsmaktemas sida. Jag vik dock betona vikten av att det av förbunden igångsatta utvecklingsprojektet ges en sådan inriktning atl de önskemål som framförts från statsmakterna kan tklgodoses. I denna fråga har jag samrått med chefen för civildepartementet.

De kommunala taxorna

Det är viktigt att aka sektorer i samhället, även kommunema, medverkar för att målet att fa ned kostnadsutvecklingen skall kunna förverkligas. I detta sammanhang har frågan uppstått om bl.a. vkka höjningar av de kommunala taxorna som är förenliga med denna övergripande målsättning och statsmaktemas ansvar för att den kommunala avgtftssättningen följer centralt uppsatta riktiinjer. Med anledning härav vkl jag anföra följande.

Ett framträdande drag i den kommunala självstyrelsen är beskattningsrätten och rätten att ta ut avgifter i enlighet med vissa gmndläggande principer. Det ankommer sålunda på resp. kommun att själva avgöra hur mycket av en viss verksamhet som skall finansieras via kommunalskatten och hur mycket som skall finansieras via avgifter. Avgifterna får dock aldrig sättas högre än vad som behövs för att täcka de kostnader som verksamheten för med sig (den s.k. självkostnadsprincipen).

Jag har noterat att kommunförbundet uttalat sig för en begränsning av taxehöjningama för år 1984 med hänsyn tkl den hyresöverenskommelse som träffats. Jag vill också erinra om att statens pris- och kartellnämnd (SPK) utövar viss övervakning över förändringarna i de kommunala taxorna.

Mot bakgmnd av önskemålet alt minska automatiken i kostnadsutvecklingen har SPK på regeringens uppdrag nyligen gjort en undersökning av indexbindningar på olika områden i den privata och offentliga sektorn. Kartläggningen visar att konsumentprisindex ofta tillämpas för att reglera olika taxor och avgifter på det kommunala området.

Prop. 1983/84:133 19

Enligt vad jag har erfarit har Svenska kommunförbundet inlett en diskussion med SPK om hur en alternativ taxereglering kan se ut. Därvid har förbundet åtagit sig att verka för en icke slentrianmässig användning av konsumentprisindex vid taxereglering. Det är min förhoppning alt dialogen mellan kommunförbundet och SPK i dessa frågor skall fortgå.

Man torde kunna utgå från att de beslut om taxehöjningar som måste tas i resp. kommun görs med beaktande av både de samhällsekonomiskt betingade kraven och de krav som följer av den situation som föreligger i det enskkda fallet. De avvägningar som görs kan naturiiglvis innebära att man i en viss enskild fråga på ett visst område kommer till ett annat resukat än vad en strikt tillämpning av en centralt fastställd princip skulle ha inneburit. Den kommunala självstyrelsen kan således mycket väl leda tkl beslut i en enskkd kommun på ett visst område som inte står i överensstämmelse med statsmakternas intentioner. Samtidigt har under senare år kunnat skönjas en ökad lyhördhet från kommunernas sida när det gäller anpassning tkl de krav som stäks upp för den ekonomiska politiken. Det är fråga om ett samspel mellan stat och kommun där de viktigaste frågorna las upp vid de årligen återkommande överläggningarna om den kommunala ekonomin mellan regeringen och representanter för kommuner och landstingskommuner. Denna form av samspel ligger helt i linje med strävan att inte styra den kommunala sektorn genom detaljreglering.

1 sammanhanget vill jag också erinra om de direktiv stat- kommunberedningen (C 1983:02) har i fråga om att all se över de statiiga författningsbestämmelser som reglerar avgiftsfinansieringen av kommunal verksamhet. Synpunkter har vid skkda tillfallen förts fram om bl. a. att företagsekonomiska principer bör kunna läggas tik gmnd för taxesättningen. Elt utredningsarbete har enligt vad jag erfarit påbörjats inom stat-kommunberedningen i syfte att kartlägga och analysera de administrativa och institutionella hinder som finns för en mera aktiv kommunal avgiftspolitik.

Kommunal skattesats vid beräkning av preliminär skatl

Jag skall tik sist ta upp en fråga som aktualiserats av riksskatteverkel (RSV) och som gäller tillämpningen av skattesatserna för de kommunala inkomstskatterna (kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt) vid beräkningen av preliminär skatt enligt uppbördslagen (1953:272), UBL. Bestämmelser om detla finns f.n. både i UBL, kommunallagen (1977:179), KomL, och lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Bestämmelserna i de båda sistnämnda lagarna om budgetens och skattesatsernas fastställande är i korthet följande.

Budgeten skall regelmässigt faslstäkas årligen före utgången av november månad. Om budgeten på gmnd av särskilda förhåkanden inle kan fastställas inom denna tid, skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen före november månads utgång. Budgeten skak sedan fastställas under december månad. Om det finns särskilda skäl får fullmäktige då också

Prop. 1983/84:133 20

fastställa annan skattesats än den tidigare bestämda. Dessa bestämmelser finns i 4 kap. 4 § KomL och 6 kap. 4 § lagen om församlingar och kyrkliga samfäkigheter.

I dessa två lagar (6 kap. 2 § resp. 8 kap. 2 §) ges också föreskrifter om att skattesatsen skall tillämpas vid beräkning av det följande årets prekminära och slutiiga skatt enligt UBL och hur del skall förfaras när ett nytt beslut om skattesats meddelats i december månad. I ett sådant fall skak den preliminära skatten beräknas med hänsyn till den först fastställda skattesatsen och den skattesats som fastställts i december månad tillämpas vid debiteringen av den slutliga skatten.

RSV har i en skrivelse till regeringen den 7 febmari 1984 med därvid fogad promemoria påpekat, att föreskrifterna om att den preliminära skatten - när två skattesatser faslstäkts - skall beräknas med hänsyn till den skattesats som först bestämts medför inte önskvärda konsekvenser. Eftersom den först bestämda skattesatsen vanligen ärlägre än den som skall tillämpas vid debiteringen av slutlig skatt blir resultatel atl de skattskyldiga i onormalt stor utsträckning påförs kvarstående skatt och kvarskalteavgift. Följden blir också den att kommunernas och församlingarnas förskott av kommunal inkomstskatt beräknas på gmndval av en högre skattesats än som tikämpas i fråga om den preliminära skatt som betalas för del år förskottet avser.

Det skuke enligt RSV: s mening i praktiken nästan alltid vara möjligt att grunda beräkningen av preliminär skatt på de skattesatser som fastställs i december månad. RSV kan nämligen numera klara av att i lid bestämma bl. a. lillämpliga skattetabeller för preliminär A-skatt om verket får föreskrivna rapporter om skattesatserna under första hälften av december månad. RSV hemstäker därför atl bestämmelserna ändras så att den skattesats som först fastställts behöver användas bara om beslutet i december om ändrad skattesats meddelas så sent alt det inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten.

För egen del får jag anföra följande.

Frågan vkken skattesats som skall tillämpas gäller i praktiken RSV:s möjligheter att, med hänsyn till senast bestämda skattesats, på skattsedlarna för preliminär A-skatt ange vilken tabell för skatteavdrag som den skattskyldiges arbetsgivare skall tillämpa. Den gäller också verkels möjligheter alt i tid få in dessa tabekuppgifter i det s.k. skatleförfrågningsregist-ret, som en arbetsgivare kan använda sig av i stället för att avkräva arbetstagarna skattsedlarna. Beräkningen av preliminär B-skaU berörs däremoi inte. Skattsedlarna avseende sådan skatt skall utsändas senast den 25 februari under inkomståret och ett beslut om ändrad skattesats hinner därför alltid beaktas. Bestämmelse om att debiteringen av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall ske med hänsyn till den skattesats som gäker för inkomståret finns dessutom i 25 § UBL.

Det är naturligtvis angeläget att bestämmelserna om tillämplig skallesats

Prop. 1983/84:133 21

är utformade så att tabelluppgifterna på skattsedlarna och i skatteförfråg-ningsregistret så långt möjligt är gmndade på de senast fastställda skattesatserna. En sådan ordning kan man få genom att ändra nuvarande bestämmelser i 6 kap. 2 § KomL och 8 kap. 2 § lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter så att den först fastställda skattesatsen skall tillämpas bara om den nya skattesatsen fastställts så sent i december månad att den inle kan beaktas.

Bestämmelserna om tikämplig skattesats vid beräkning av preliminär skatl är emellertid av rent uppbördsteknisk natur och har därför sin rätta plats i UBL. Som jag redan nämnt finns föreskrift om skattesats vid debitering av B-skatl i 25 § UBL. Bestämmelser om skattesats vid debitering av slutlig skatl finns vidare i 27 § samma lag. En föreskrift om vad som skall gälla i fråga om skattesals vid bestämmandet av preliminär A-skatt bör i överensstämmelse med detta tas in som ett tillägg till bestämmelserna om skattetabell i 24 § 1 mom. UBL. I enlighet med vad jag sagt tidigare bör föreskriften innebära alt den först fastställda skattesatsen tillämpas bara om den nya skattesatsen fastställts så sent i december månad att den inle kan beaktas.

Jag föreslår alt 24 § 1 mom. UBL kompletteras med en bestämmelse av detta slag. Därmed kan nuvarande föreskrifter om skattesatser i 6 kap. 2 § andra och tredje styckena KomL samt 8 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter utgå. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Ändringen i UBL är av så enkel beskaffenhet atl ett yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

3 Anslagsfrågor för budgetåret 1984/85

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E.2. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1982/83 Utgift 10226096078 1983/84 Anslag 10811000000 1984/85 Förslag 11 121 000 000

I prop. 1983/84: 100 (bil. 9 s. 108) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag lik kommunerna m.m. beräkna ett förslagsanslag av 10811000000 kr. Jag anhåller nu atl få ta upp denna fråga.

Prop. 1983/84:133 22

Skatteutjämningsbidrag utgår tik kommuner och landstingskommuner. I Stockholms län finns dämtöver ett inomregionalt skatleutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet atl lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunema.

För de kyrkliga kommunema finns ett internt inomkyrkligt utjämningssystem som främst finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

En pariamentarisk utredning ser f.n. över skatteutjämningssystemet. Översynen skall utgå från att ramen för skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Dämtöver skall utredningen bl.a. ta upp hur automatiken i bidragen skall kunna begränsas.

Utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag ges extra skatteuljämningsbidrag tik kommuner som av olika skäl har kommk i ekonomiska svårigheter. Bidraget har tidigare utgått med ca 100 milj. kr. per år. För år 1984 minskades bidragsramen till 85 milj. kr. med hänsyn till att separata stöd infördes för bidrag tkl kostnader för outhyrda lägenheter. Stödet för outhyrda lägenheter har senare förlängts. Antalet kommuner som erhöll extra skatteutjämningsbidrag minskades från 71 år 1983 tkl 50 år 1984.1 flera fak har bidragen varit relativt små och inte av avgörande belydelse för kommunen.

Ett särskilt stöd om 300 milj. kr. gavs under år 1984 till kommuner och landstingskommuner för att undvika kraftiga skattehöjningar i de finansiekt sett sämst stäkda kommunerna och landstingskommunerna. Med hänsyn till bl. a. att det finansieka läget i kommunsektom nu ter sig mer stabilt erfordras enligt min mening inget motsvarande stöd under år 1985. Däremot bör en något högre ram än under år 1984 anslås för extra skatteutjämningsbidrag. Ramen bör för år 1985 höjas med 25 milj. kr. tkl 110 milj. kr. och medlen tas i anspråk endast i synnerligen angelägna fall.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag skak inges senast den 31 mars året före bidragsåret.

Jag övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1984/85. Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1984 och första hälften av år 1985. Jag har i beräkningarna beaktat dels inverkan på skatteutjämningsbidraget av att upphäva den kommunala beskattningen av juridiska personer dels de förslag tkl förändring av gmndgaranti och spärregler som jag tidigare redogjort för.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1984 tik sammanlagt 10950 milj. kr. Bidragen under år 1985 är beroende av den fortsatta utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget för år 1985 är vidare avhängigt av de skattekraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1984 av åldersstmkturfaktorerna. Kostnaderna kan alltså inte nu beräknas med säkerhet. Om man utgår från 1984 års skattesatser och antar en viss höjning av skatteunderlaget samt att

Prop. 1983/84:133 23

åldersstmkturen m. m. i kommuner och landstingskommuner är densamma som för år 1984 kan motsvarande bidrag för år 1985 beräknas tik 10797 milj. kr. Som tidigare nämnts utgår därutöver 385 milj. kr. i extra skatteutjämningsbidrag under 1984. För år 1985 har jag föreslagit att 110 mkj. kr. utgår för detta ändamål. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1984 och 1985, 11121 milj. kr., utbetalas under budgetåret 1984/85. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

E.3. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen

Nytt anslag (förslag) 900000000

I samband med att den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphör bör, som jag tidigare anfört, ett bidrag ges till kommunerna som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Bidraget beviljas utan ansökan. För år 1985 kan bidraget beräknas komma att uppgå till ca 1 800 milj. kr. Jag har därvid även tagit hänsyn tkl den avräkning om 70 kr. per invånare som bör ske för kommuner som inte erhåller skatteuljämningsbidrag. Hälften av beloppet för kalenderåret 1985, dvs. 900 milj. kr., kommer att utbetalas under budgetåret 1984/85. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lik

1. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

5. lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfäkigheter.

Förslagen under 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för civildepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

Prop. 1983/84:133 25

Bilaga 1.1

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser

angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderiaget m.m. skall införas två nya paragrafer, 1 b och 5 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 b

Vid bestämmandel av del förskott på kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt enligt 4 och 4 a §§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skalt m. m. som skaU utbetalas under år 1985 och följande år samt av skatteunderlag för bidragsåret 1985 och följande år enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag skall antalet skattekronor och skalleören enligt taxeringsnämndens beslut vid närmast föregående års taxering minskas med det antal skattekronor och skatteören som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Vid bestämmandet av skattesals för år 1985 och följande år skall bestämmelserna i denna paragraf beaktas.

5 §

I fråga om slutavräkning under år 1987 och följande år skall antalel skattekronor och skatieören justeras på sätt anges il b §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Nuvarande lydelse 6§' För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften som grundgaranti.

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften	Kommuner
Stockholms	106	Samtliga
Uppsala	103	Enköping och Uppsala
	106	Håbq. Tierp, Älvkarieby och Östhammar
Södermanlands	103	Samtliga
Östergötlands	103	Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping, Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög
	106	Boxholm, Kinda och Valdemarsvik
	109	Ydre
Jönköpings	103	Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda och Värnamo
	106	Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd
Kronobergs	103	Alvesta, Ljungby, Växjö och Älm-huU
	106	Markaryd
	109	Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge
Kalmar	103	Samtliga utom Högsby
	106	Högsby

Senaste lydelse 1982:631.

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften	Kommuner
GoUands	115	Gotland
Blekinge	103	Samtliga
Kristianstads	103	Samtliga
Malmöhus	103	Samtliga
Hallands	103	Samtliga utom Hvlte
	106	Hylte
Göteborgs och Bohus	103	Samtliga utom Öckerö
	112	Öckerö
Älvsborgs	103	Samtliga utom Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
	106	Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
Skaraborgs	103	Essunga, Falköping, Grästorp, Gö-tene, Hjo, Lidköping, Mariestad, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda och Vara
	106	Gullspång, Habo, Karlsborg och Mullsjö
Värmlands	103	Hammarö, Karlstad och Kristinehamn
	106	Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Kil, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng
	112	Torsby
Örebro	103	Askersund, Degerfors, Hallsberg, Kariskoga, Kumla, Laxå och Örebro
	106	Hällefors, Lindesberg, Ljusnars-berg och Nora
Västmanlands	103	Samtliga utom Norberg och Skinnskatteberg
	106	Norberg
	109	Skinnskatteberg
Kopparbergs	103	Borlänge och Falun
	106	Avesta, Hedemora. Ludvika, Smedjebacken och Säter
	109	Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro
	115	Malung
	127	Älvdalen
Gävleborgs	103	Gävle och Sandviken
	106	Hofors och Ockelbo
	109	Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn
	112	Ljusdal
Västemorrlands	109	Härnösand, Sundsvall och Timrå
	112	Kramfors och Örnsköldsvik
	115	Ange
	118	Sollefteå
Jämtlands	112	Östersund
	118	Bräcke
	121	Berg, Krokom, Ragunda och Åre
	124	Härjedalen och Strömsund
Västerbottens	112	Umeå
	115	Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå
	118	Bjurholm, Vindeln och Vännäs
	124	Mala och Norsjö
	127	Dorotea och Åsele
	130	Lycksele, Sorsele, Storuman och Vilhelmina

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften	Kommuner
Norrbottens	121	Luleå och Piteå
	127	Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn
	130	Gällivare och Kiruna
	133	Överkalix
	136	Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertomeå

Föreslagen lydelse 6 § För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften som gmndgaranti.

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medelskattekraften	Kommuner
Stockholms	105	Samtliga
Uppsala	102	Enköping och Uppsala
	105	Håbo, Tierp, Älvkarleby och Östhammar
Södermanlands	102	Samtliga
Östergötlands	102	Finspång, Linköping, Mjölby, Motala, Norrköping, SöderJiöping, Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög
	105	Boxholm, Kinda och Valdemarsvik
	108	Ydre
Jönköpings	102	Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda och Värnamo
	105	Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd
Kronobergs	102	Alvesta. Ljungby, Växjö och Älmhult Markaryd
	105	Alvesta. Ljungby, Växjö och Älmhult Markaryd
	108	Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge
Kalmar	102	Samtliga utom Högsby
	105	Högsby
Gotlands	114	Gotland
Blekinge	102	Samtliga
Kristianstads	102	Samtliga
Malmöhus	102	Samtliga
Hallands	102	Samtliga utom Hylte
	105	Hylte
Göteborgs och Bohus	102	Samtliga utom Öckerö
	111	Öckerö
Älvsborgs	102	Samtiiga utom Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
	105	Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
Skaraborgs	102	Essunga, Falköping, Grästorp, Gö-tene, Hjo, Lidköping, Mariestad, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda och Vara
	105	Gullspång, Habo, Karlsborg och Mullsjö

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Värmlands	102	Hammarö, Karlstad och Kristinehamn
	105	Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Kil, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng
	111	Torsby
Örebro	102	Askersund, Degerfors, Hallsberg, Kariskoga, Kumla, Laxå och Örebro
	105	Hällefors, Lindesberg, Ljusnars-berg och Nora
Västmanlands	102	Samtliga utom Norberg och Skinnskatteberg
	105	Norberg
	108	Skinnskatteberg
Kopparbergs	102	Borlänge och Falun
	105	Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken och Säter
	108	Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro
	114	Malung
	126	Älvdalen
Gävleborgs	102	Gävle och Sandviken
	105	Hofors och Ockelbo
	108	Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn
	111	Ljusdal
Västernorrlands	108	Härnösand. Sundsvall och Timrå
	111	Kramfors och Örnsköldsvik
	114	Ange
	117	Sollefteå
Jämtlands	111	Östersund
	117	Bräcke
	120	Berg, Krokom, Ragunda och Åre
	123	Härjedalen och Strömsund
Västerbottens	111	Umeå
	114	Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå
	117	Bjurholm, Vindeln och Vännäs
	123	Mala och Norsjö
	126	Dorotea och Åsele
	129	Lycksele, Sorsele, Storuman och Vilhelmina
Norrbottens	120	Luleå och Piteå
	126	Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn
	129	Gällivare och Kiruna
	132	Överkalix
	135	Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertomeå

Prop. 1983/84:133 31

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § kommunallagen (1977: 179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 2 §' Skattesatsen för kommunalskatt och landstingsskatt bestäms enligt de grunder som anges i lagen (1965:269) med särskkda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts för visst år skall tillämpas vid fastställandet av dels sådan kommunalskatt och landstingsskatt som ingår i preliminär skatl för inkomst under detta år, dels sådan kommunalskatt och landstingsskatt som ingår i slutlig skalt på grund av det följande årets taxering.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket annan skattesats slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den kommunalskatt eller landstingsskatt, som ingår i den preliminära skatten för inkomst under det följande året, utgå efter den tidigare bestämda skattesatsen. Den kommunalskatt och landstingsskatt, som ingår i slutlig skatt på grund av det därnäst följande årets taxering, skall utgå efter den skattesats som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1980:85.

Prop. 1983/84:133 32

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter skak ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 2 § Skattesatsen för församlingsskatt bestäms enligt de gmnder som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts för ett visst år skall tillämpas vid fastställandet av dels sådan församlingsskatt som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels sådan församlingsskatt som ingår i slutlig skatt på grund av det följande årets taxering.

Om enUgt 6 kap. 4 § tredje stycket annan skattesats slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare, skaU den församlingsskatt som ingår i den preliminära skatten för inkomst under det följande året utgå efter den tidigare bestämda skattesatsen. Den församlingsskatt som ingår i slutlig skatt på grund av det därnäst följande årets taxering skaU utgå efter den skattesats som har bestämls i samband med atl budgeten fastställdes.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1983/84:133 33

Bilaga 2

Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-01

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1985

C. KYRKLIGA ÄNDAMÅL

C 3. Vissa ersättningar till kyrkofonden

På statsbudgeten för innevarande år har under denna anslagsrubrik anvisats elt anslag av 5051000 kr. Ur anslaget betalas ersäUning enligt 5 § lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982:379 ändrad 1983:401) till kyrkofonden för prästerskapets till staten indragna tionde m.m.

Chefen för finansdepartementet har nyss föreslagit atl den kommunala beskattningen av juridiska personer skall avskaffas fr.o.m. år 1985. Förslaget beräknas medföra ett årligt inkomstbortfall för de kyrkliga kommunerna på ca 170 milj. kr. beräknat enligt 1984 års taxering. För en del kyrkliga kommuner där skalleunderlaget från juridiska personer utgör en stor andel av det totala skatteunderiaget, skulle en sådan inkomstminskning bli mycket kännbar.

För de kyrkliga kommunerna gäller fr.o.m. år 1983 ett inomkyrkligt ekonomiskt utjämningssystem via kyrkofonden. Systemet har ersatt både del tidigare skatteutjämningssystemet för kyrkliga kommuner och den tidigare inomkyrkliga utjämningen via kyrkofonden av pastoratens kostnader för präst- och kyrkomusikerlöner.

Jag finner del rimligt att de kyrkliga kommunerna totalt sett ges viss kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer genom alt den kommunala beskattningen av juridiska personer avskaffas. Kompensationen bör tillföras kyrkofonden. Ur fonden kan sedan utgå extra utjämningsbidrag till vissa kyrkliga kommuner efler beslut av kyrkofondens styrelse. Som riktlinjer för bedömningen av sådant bidrag bör främst gälla behovet av bidrag men övergångsvis också bortfallet av skatteinkomster från juridiska personer i resp. kyrkliga kommun.

Prop. 1983/84:133 34

Frågan om de kyrkliga kommunernas ekonomi behandlas av 1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05). Jag avser att föreslå regeringen au uppdra åt kommittén att i sina överväganden också ta hänsyn lik den nya situation som uppstår när den kommunala beskattningen av juridiska personer avskaffas. Kommittén har att utarbeta förslag om användningen av det kom-pensalionsbdopp somjag har förordat.

Jag föreslår att kompensation utgår med 85 milj. kr. för hell år. För första halvåret 1985 bör anvisas hälften av detta belopp. Del i prop. 1983/84:100 (bk. 15 s. 86) under förvarande anslagsrubrik begärda beloppet bör därför räknas upp till 47 551 000 (5 051 000 -I- 42 500 000) kr.

Beräkningen av utjämningsbidrag enligt lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader gmndas på skatteunderiaget i församlingen, varvid skatteunderlaget från juridiska personer reduceras med 20%. Fr.o.m. bidragsåret 1985 bör underlaget från juridiska personer inte alls ingå i beräkningen. Ett inom civildepartementet upprättat förslag till ändring i nämnda lag bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.1.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1. till Vissa ersättningar tiU kyrkofonden för budgetåret 1984/85 under trettonde huvudtiteln utöver vad som föreslagks i prop. 1983/84:100 anvisa ett anslag av 42500000 kr.

2. anta lagförslaget.

Prop. 1983/84:133 35

Bilaga 2.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1970:940) om kyrkUga kostnader' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Med bidragsår förstås det år under vilket utjämningsbidrag utgår enligt 15-21 §§.

Med skatteunderlag förstås anta- Med skatteunderlag förstås anta
let skattekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt taxerings
nämnds beslut rörande taxeringen nämnds beslut rörande taxeringen
tik kommunal inkomstskatt året till kommunal inkomstskatt året
före bidragsåret, minskat med 20 före bidragsåret, minskat med det
procent av det antal skattekronor antal skattekronor som har påförts
som har påförts andra skattskyldiga andra skattskyldiga än sådana som
än sådana som avses i 10 § 1 mom. avses i 10 § 1 mom. lagen
lagen (1947:576) om statlig in- (1947:576) om statlig inkomstskatt,
komstskatt.

Med skattekraft förstås kvoten mellan den kyrkliga kommunens skatteunderiag och antalet i samma kommun kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Med medelskattekraft förstås kvoten mellan skatteunderiaget för riket och antalet i riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 december året före bidragsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tikämpas från och med bidragsåret 1985.

' Lagen omtryckt 1982:379.

Prop. 1983/84:133 36
Innehållsförteckning

Proposition ........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... 1

Utdrag ur regeringsprotokoll den 1 mars 1984 ........... 2

Bilaga I: Finansdepartementet ............................. .... 3

1 Inledning ......................................................... .... 3

2 Föredragandens överväganden ............................ 3

2.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektom, m. m 3

2.2 Skatteutjämningen m. m................................. 9

2.3 Den kommunala beskattningen av juridiska personer 11

2.4 Övriga frågor ............................................. .. 17

Enhetliga redovisningsprinciper ...................... .. 17

De kommunala taxorna ................................... 18

Kommunalskattesats vid beräkning av prehminär skatt 19

3 Anslagsfrågor för budgetåret 1984/85 ................. 21

4 Upprättade lagförslag ......................................... .. 23

5 Hemställan ...................................................... .. 24

Bilaga l.l Lagförslag .............................................. 25

Bilaga 2: Civildepartementet .............................. . 33

Bilaga 2.1 Lagförslag ............................................ . 35

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

1960-talet	1970-talet	1980-talet*
-Hl,7	-13,3	- 6,1
- 7,3	+ 6,0	-11,1
+ 7,9	+ 1,4	+ 2,2
+ 11,1	4-18,3	+ 0,4
+28,2	-33,9	-1-24,9