Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:96

Nils Carlshamre m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

På det socialpolitiska området syftar regeringens ekonomisk-politiska
åtgärder till begränsning av socialförsäkringssektorns utgifter. De rent
budgetmässiga effekterna är av ringa omfattning. Vad som främst föranleder
åtstramningen inom socialförsäkringen är devalveringsavdraget vid
1984 års pensionsuppräkning.

Regeringens hantering av pensionsfrågan har rönt en för det regeringsbärande
partiet pinsam uppmärksamhet mot bakgrund av 1982 års vallöfte
om återställd värdesäkring samt om extra kompensation för att pensionärerna
även i fortsättningen skall räknas upp årsvis i efterskott.

Enligt vår mening ligger det anmärkningsvärda inte i att insikten om att
det är nödvändigt med kostnadsbegränsning också på pensionssidan lett
till konkret handling, utan i att denna insikt synbarligen väckts först sedan
valet väl fört det socialdemokratiska partiet i regeringsposition.

Vi tar avstånd från att i lagtext skriva in klausuler om devalveringsavdrag
vid beräkningen av basbeloppet och föreslår annan författningstext.
Vi kan däremot acceptera den av regeringen förordade pensionskostnadsnivån
1984 med den omfördelning som föreslås. Men vi accepterar inte att
de sämst ställda pensionärerna, de som genom undantagande från ATP
gått miste om pensionstillskott, hamnar i ett ännu sämre läge. Vi föreslår
att pensionstillskott skall utgå till denna grupp pensionärer fr. o. m. 1 juli
nästa år.

Vi vill vidare peka på att pensioner inom den allmänna försäkringen,
med den metodik regeringen tillämpar och beträffande civilrättsligt avtalade
pensioner aviserar, på sikt skulle tendera att övergå till att ge en
enhetsstandard lika för alla med hänsyn till inverkan av skatter och inkomstprövade
förmåner. Utjämningen är redan nu långt gången vilket
framgår av nedanstående tablå.

Disponibel ink.	% av minimipensionär
1984/
Undantagande
pensionär0 30 290	75,7 %
Minimipensionär2’ 40 030	100,0%
ATP 20 000 kr (1983) 41630	104,0%
ATP 40 000 kr (1983) 44 630	111,0%
” Folkpensionärer utan vare sig ATP eller pensionstillskott
21 Folkpensionär utan ATP men med pensionstillskott
3) Inkl. bostadstillägg och efter skatt. Kommunalt bostadsbidrag har anta
gits uppgå till 900 kr. i månaden. Kommunalskatt 30 kr.

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 96—99

1983/84

96-99

Mot. 1983/84: 96

Därför måste frågan om en tillämpbar metod för värdesäkring skyndsamt
bringas till sin lösning. Endast den omständigheten att vi i annat
sammanhang föreslår fullständigt indexskydd av skatteskalorna gör det
möjligt för oss att acceptera de av regeringen förordade bruttopensionsnivåerna
för 1984 också vad beträffar ATP.

Även om det inte i nu rådande ekonomiska läge kan användas för
värdesäkring av den allmänna försäkringens förmåner bör det ursprungliga
basbeloppet kontinuerligt, och utan avbrott för tidigare politiskt beslutade
nivåsänkningar, beräknas vid sidan av för den allmänna försäkringen
giltig värdesäkringsfaktor. Detta basbelopp bör ha författningsmässig
status, beräknas för helt år och kunna användas t. ex. för civilrättsliga
avtal och för en öppen redovisning av den allmänna pensionens utveckling.

Vi föreslår i övrigt högre läkemedelsavgifter och patientavgifter i jämförelse
med regeringens förslag — delvis genom tidigareläggning — och
har för avsikt att ta upp frågan om mer väsentliga besparingar i anslutning
till budgetpropositionen i januari.

Vi kommer i det sammanhanget att föreslå minskade utgifter inom
främst sjukförsäkringen och minskade bidrag till den primär- och sekundärkommunala
sektorn i syfte att minska statens direkta, skattefmansierade
åtaganden utan att för den skull verksamhetens inriktning skall behöva
ändras.

1984 års pensionärer

Propositionens förslag till pensionärer för 1984 medför en rimlig kostnadsökning
för staten och socialförsäkringen. Från kostnadssynpunkt är förslaget
inte anmärkningsvärt i det rådande läget. Pensionskostnaderna blir
ungefär desamma eller snarare något lägre än de skulle ha blivit med det
under borgerlig regim ändrade basbeloppet. Ändå kritiserade den socialdemokratiska
oppositionen den åtgärden häftigt och förband sig att, som
det hette, ”återställa värdesäkringen” i händelse av maktskifte. Man kan
emellertid hävda att regeringens ambition inte alls varit att värdesäkra
pensionerna på grundval av 1983 års prisutveckling, utan att höjningen för
1984 endast dikteras av en enda målsättning, nämligen det s. k. inflationsmålet
för detta år som regeringen satt till 4 %. Denna misstanke bekräftas
av socialministern i propositionen (bil. 3 s. 5).

Vi vill vidare påpeka att den borgerliga metoden att räkna upp pensionen
för 1983 hade inneburit en obetydligt lägre höjning än den som
inträffade. (Mellanskillnaden, dvs. det genom det s. k. tilläggsbeloppet på
300 kr. till basbeloppet utanordnade förskottet, blev dessutom helt värdelös
genom att regeringen med vpk:s hjälp genomdrev momshöjning.)
Höjningen för 1984 skulle följaktligen blivit mer påtaglig med det basbeloppsindex
som från socialdemokratisk sida tidigare gjordes till föremål
för häftig kritik. Orsaken är inte bara det devalveringsavdrag som skall

Mot. 1983/84: 96

genomföras. Dessutom har tilläggsbeloppet till basbeloppet inte bara
sänkts med 100 kr. till 200 kr. utan slutligen helt tagits bort. Att grundpensionen
inom folkpensioneringen, pensionstillskotten och handikappersättningen
förstärkts till en total kostnad som motsvarar 200 kr. på basbeloppet
kan inte undanskymma faktum, att regeringen genom att bryta det egna
partiets vallöfte genom såväl devalveringsavdrag som borttagande av tillläggsbeloppet,
praktiskt taget snarare tar bort än återinför värdesäkringen.
I bästa fall skulle detta vara en engångsföreteelse, om man skulle sätta tillit
till det i löftespropositionen för ett år sedan myntade och nu upprepade
begreppet ”extraordinär engångsåtgärd”. Med den ekonomiska politik
regeringen för finns det anledning att befara en halsbrytande omtolkning
av det citerade begreppet när nu föreliggande proposition återkommer i ny
version nästa höst.

De sämst ställda måste få rejäl pensionshöjning

Vi accepterar som inledningsvis nämnts den förordade pensionskostnadsnivån
1984 och den förstärkning av grundpensionen inom folkpensioneringen,
pensionstillskotten och handikappersättningen som föreslås.
Men vi accepterar inte att de mest utsatta pensionärernas situation ytterligare
relativt försämras. Vi avser då dem, som på grund av undantagande
från ATP uppbär enbart grundpension inom folkpensioneringen och som
således saknar pensionstillskott.

Gällande bestämmelser, att avräkning av pensionstillskott skall göras
mot den ATP som skulle ha utbetalats om undantagande inte gjorts, kan
medföra att ålders- och änkepensionärer går miste om en tredjedel — f. n.
9 259 kr. och 1984 9 744 kr. — av den inkomst som en folkpensionär utan
ATP normalt uppbär. I änkornas fall utgår pensionstillskottet inte heller
sedan de blivit ålderspensionärer.

Vi anser att alla som på grund av undantagande från ATP endast uppbär
grundpensionen från folkpensioneringen bör erhålla fullt pensionstillskott
fr. o. m. 1 juli 1984. (Undantag bör göras endast för dem som den 1 juli
1982 hade ett gällande undantagande och inte dessförinnan valt att häva
detta.)

Kostnaden för en sådan reform torde nu inskränka sig till ungefär 100
milj. kr. för helt år. Dessutom skulle kostnaden minska efter hand för att
på sikt försvinna helt eftersom möjligheten att stå utanför ATP i princip
upphörde 1 juli 1982. (Endast personer födda år 1923 eller tidigare, som
vid utgången av 1981 hade gällande undantagande, kan fortsätta stå utanför
ATP, allt enligt riksdagsbeslut våren 1981.)

A TP-pensionens urholkning

Vi anförde inledningsvis att regeringen urholkar ATP genom sitt sätt att
omfördela pensionsmedel som ursprungligen varit avsedda för generell
höjning av pensionernas bruttonivå. ATP:s syfte är att garantera en väsent

Mot. 1983/84: 96

lig andel av de bästa inkomstårens standard och förkortningen står för
”allmän tilläggspension”, med andra ord en pension att lägga till folkpensionen.
Det vore ett långt mer ingripande löftesbrott än det nu inträffade
om regeringen fortsätter att urholka ATP ännu mer, så att tilläggspensionen
vid vanliga inkomster blir av ytterst ringa värde.

Endast den omständigheten att vi på skattepolitikens område hävdar
kravet att skatteskalorna skall indexskyddas fullt ut gör att vi såsom ett
tillfälligt provisorium kan godta förslaget till höjning av ATP för 1984. Då
det gäller de kommunala och statliga pensionerna utgår vi dessutom ifrån
att de begränsningar i höjningen som samordningsreglerna medför delvis
undanröjs genom avtal. Vi tänker då främst på att den med 1 % av basbeloppet
höjda grundpensionen inom folkpensioneringen annars automatiskt
leder till motsvarande minskning av kompletteringspensionen.

I den debatt som framkallats av regeringens sätt att hantera pensionslöftet
har bl. a. myntats begrepp som ”fattiga och rika pensionärer”. Med
”fattiga” pensionärer avses då folkpensionärer utan ATP. Alla som har
ATP behandlas följaktligen i debatten som om de vore rika av dem, som
satts att försvara regeringens mycket egenartade tolkning av pensionslöftet.
Detta försök att vilseleda allmänheten tar vi starkt avstånd ifrån liksom
givetvis hela handlingssättet i övrigt. Saken blir inte bättre av att regeringen
som motiv för lägre procentpåslag för dem som uppbär ATP anger
betydande skattesänkningar genom skatteöverenskommelsens (enligt vår
mening helt otillräckliga) indexskydd av skatteskalorna och sedan i annat
sammanhang planerar att nästan ta bort detta indexskydd inkomståret
1984.

Som vi redan nämnt ställer vi på skattepolitikens område krav på fullt
indexskydd av skatteskalorna 1984, bl. a. med hänsyn till de pensionärer
som betalar skatt, dvs. främst de som uppbär ATP (och även förtidspensionärer
med dubbelt pensionstillskott). Vi har ansett det mer fördelaktigt
att på det viset nu kompensera ATP-pensionärerna än genom någon, i
förhållande till regeringsförslaget, ytterligare procents påslag på bruttopensionen
1984. Skillnaden i disponibel inkomst mellan å ena sidan pensionären
som inte har ATP och å den andra flertalet ATP-pensionärer är
mycket liten. När ATP-pensionen okar äts ökningen i stort sett upp genom
ökad skatt och minskat kommunalt bostadstillägg. En ensamstående pensionär
som i år utöver folkpensionen har 20 000 kr. i ATP får nästa år
endast 1 600 kr. mer i disponibel inkomst än den som enbart har folkpension.
(Vore kommunalskatten högre än här antagna 30 kr. blir skillnaden
ännu mindre.) Har ATP-pensionären 40 000 kr. i tilläggspension, dvs.
dubbelt så mycket, blir ändå den disponibla inkomsten nästa år endast
4 600 kr. högre än för den ATP-löse folkpensionären när skatten dragits
och det kommunala bostadstillägget minskats. Följaktligen har den sänkning
av skatten som ett fullständigt indexskydd av skatteskalorna skulle
innebära stor betydelse för ATP-pensionärerna, då sänkningen med hela

Mot. 1983/84: 96

sitt belopp skulle öka den disponibla inkomsten utan att påverka det
kommunala bostadstillägget eller andra inkomstprövade förmåner.

Hemhjälpsavgifterna och A TP

Även den lilla skillnad som ändå finns i disponibel inkomst mellan
pensionärer utan ATP och ATP-pensionärer kan försvinna helt eller delvis
vid utnyttjande av social hemhjälp.

Detta gäller de kommuner, där hemhjälpstaxan enligt t. ex. kommunförbundets
cirkulär om hemhjälpsavgifter för pensionärer relateras till deras
inkomster före skatt exkl. kommunalt bostadstillägg. ATP-pensionären
med 20 000 kr. i ATP och stort hemhjälpsbehov skulle enligt den ena av
kommunförbundets rekommenderade avgiftstaxor avhändas hela mellanskillnaden.

Enligt de nyligen beslutade hemhjälpstaxorna för 1984 i Stockholms
kommun skulle vid behov av social hemhjälp 1 100 kr. av mellanskillnaden
på 1 600 kr., nära 70 %, smälta bort för pensionären med 20 000 kr. i ATP.
För pensionären med 40 000 kr. i ATP skulle bortemot hälften av mellanskillnaden
på 4 600 kr. försvinna.

Detta visar att stor varsamhet måste iakttas vid uttagande av inkomstdifferentierade
hemhjälpstaxor. Viss ledning kan tas från de regler som gäller
avgifterna vid ålderdomshemmen, där pensionären alltid garanteras att få
behålla minst 30 % av folkpensionen och 20 % av ATP-inkomsten eller
andra sidoinkomster efter skatt.

Riksdagen bör vid behandlingen av propositionens förslag till pensionsuppräkning
för 1984 uttala att den kommun, som vill besluta om inkomstdifferentierade
hemhjälpstaxor, bör relatera dessa till pensionärens disponibla
inkomst (efter hyra) och inte till den statligt taxerade inkomsten eller
annan bruttoinkomst.

Basbeloppet

Som redan framgått accepterar vi propositionens förslag till i förhållande
till basbeloppet förhöjda relationstal inom folkpensioneringen. Vi går
mot den bakgrunden med på att basbeloppet för 1984 bestäms till 20 300
kr. Vi har ovan motiverat skälet till detta vad gäller ATP-pensionärerna
och pensionärerna med statlig eller kommunal pension, som får de lägsta
procentpåslagen. För de sistnämnda kategorierna förutsätter vi nettosamordning
genom avtal av förhöjningen i grundförmånen (203 kr. per år) så
att kompletteringspensionen inte i motsvarande mån minskas.

Vi accepterar emellertid inte att i 1 kap. 6 § i lagen om allmän försäkring
skrivs in en devalveringsavdragsklausul. Med sådan lagstiftning är risken
för prejudicerande följder uppenbar. Efter nästa devalvering är det bara
att sätta in aktuellt årtal i lagtexten. Tills vidare måste nuvarande lydelse
anses överlägsen ur rättssäkerhetssynpunkt. Den utesluter i praktiken devalveringsavdrag
och ger ledning för slutsatser om pensionsutvecklingen.

Mot. 1983/84: 96

Ändå anser vi att en bättre värdesäkringsmetod måste skapas. Den parlamentariska
pensionsutredning som enligt regeringens tidigare utfästelser
skulle ha varit tillsatt redan i somras och som något berörs i propositionen
bör skyndsamt tillkallas. Dess första uppgift bör bli att överväga och
föreslå en användbar metod att värdesäkra pensionerna som är bättre än
basbeloppsindex. Vi menar att en kombination av löne- och konsumentprisindex
då skulle kunna utredas som ett av tänkbara alternativ. Helst
borde en ny värdesäkringsmetod, som rättvist fördelar standarden mellan
de yrkesaktiva och de pensionerade, komma till tillämpning redan 1985.
Vi avser att återkomma till denna fråga i ett annat sammanhang.

Vi anser vidare att det ursprungliga sättet att beräkna basbeloppet bör
återupptas utan avbrott för genom politiska beslut åsamkade nivåsänkningar,
men med den ändringen att beloppet fastställs årsvis på samma sätt
som skett alltsedan 1982. Denna basbeloppsserie skall återspegla konsumentprisutvecklingen
och vara tillämpbar inte minst inom det civilrättsliga
området.

En stor fördel vore vidare att direkt kunna avläsa pensions- och även
löneutvecklingens tendenser i relation till ett lätthanterligt och begripligt
mått på konsumentprisutvecklingen. Samtidigt skulle det bidra till att
försvåra sådana manipulationer som regeringen nu ägnat stor möda åt för
att beslöja löftesbrottet mot pensionärerna och få det att framstå som något
annat och hedervärt.

Ett sådant ”riktigt” basbelopp bör i särskild ordning tillerkännas författningsmässig
status, dock inte inom ramen för lagen om allmän försäkring.

Patientavgifterna för läkemedel och öppen sjukvård

I syfte att begränsa sjukförsäkringens åtaganden föreslås i propositionen
höjda patientavgifter vid läkemedelsinköp resp. vid besök i öppen
sjukvård.

Beträffande rabatteringen av läkemedel föreslås att högsta avgift
fr. o. m. nästa år skall vara 50 kr. mot nuvarande 40 kr. Vi anser att
höjningen är rimlig, men metoden att höja mindre effektiv. I stället för en
höjning enbart av den övre kostnadsgränsen, över vilken försäkringen
betalar hela kostnaden, föreslår vi en höjning med samma belopp till lika
delar fördelad på den lägre och högre kostnadsgränsen emellan vilka
prisnedsättningen är hälften. (Under den lägre gränsen sker ingen prisnedsättning.)
Vi föreslår därför att bottenbeloppet, 20 kr., höjs till 30 kr. och
att det högre beloppet, 60 kr. höjs till 70 kr. Detta skall jämföras med
propositionens förslag om höjning av det högre beloppet till 80 kr. med
oförändrat bottenbelopp.

Propositionens förslag beräknas höja intäkten av patientavgifterna vid
läkemedelsinköp med 100 milj. kr. på helt år. Vi beräknar att vårt förslag
ger 150 milj. kr. och halva beloppet under innevarande budgetår.

Mot. 1983/84: 96

När det gäller patientavgifterna i öppen sjukvård föreslår propositionen
en höjning i privat vård med 5 kr. 1984 för såväl läkarbesök som sjukgymnastbesök
och med ytterligare 5 kr. 1985 för läkarbesök.

I propositionen förutsätts att motsvarande avgiftsanpassning skall ske
inom den offentliga vården 1985.

I motsats till vad som gäller begränsning av patienters läkemedelskostnader
ankommer det på regeringen att förordna om dessa avgifter.

Vi ansluter oss till propositionsförslaget vad gäller höjningens storlek
men anser att hela den förordade höjningen skall ske 1984 utan avvaktan
på underhandlingar med sjukvårdshuvudmännens företrädare.

Vi vill emellertid påpeka att höjningen av patientavgifter förfelar sitt
syfte om den inte avräknas mot 1984 och 1985 års försäkringsersättning.
Det bör vidare göras i praktiken omöjligt för huvudmännen att inte efterkomma
rekommendationerna så som skett t. o. m. med understöd av centralt
utformade och distribuerade uppmaningar från Landstingsförbundet,
sedan detta under den borgerliga regeringstiden bytte från borgerlig till
socialistisk majoritet. Därför förordar vi att i den mån den fastställda,
rekommenderade patientavgiften inte tas ut, försäkringsersättningen dras
in. Därmed blir tillämpningen av den fastställda patientavgiften ett villkor
för försäkringsersättning och avgiftens nivå i praktiken den enda, och inte
den högsta, tillåtna.

Riksdagen bör nu fatta beslut om dessa skärpta villkor. Det torde härvid
ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Vårt förslag beräknas innebära en ökning på helt år av patientavgifterna
i öppen vård med 250 milj. kr. och halva beloppet under innevarande
budgetår. Sammanfattningsvis beräknar vi att våra förslag om patientavgifter
för läkemedel och öppen sjukvård ger kostnadsbegränsningar som
för budgetåret 1983/84 är 120 milj. kr. större än vad regeringens förslag
innebär, och 170 milj. kr. större för budgetåret 1984/85.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställer vi

1. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att folkpensionärer som på grund av undantagande
från ATP endast uppbär folkpensionens grundbelopp
fr. o. m. den 1 juli 1984 skall ha rätt till pensionstillskott i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att uttala att inkomstdifferentierad avgift för social
hemhjälp bör relateras till disponibel inkomst efter avdrag för
boendekostnad och inte till statligt taxerad inkomst eller annan
bruttoinkomst,

Mot. 1983/84: 96

3. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att anta följande förslag till lydelse av 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring:

Inom den ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen för varje år och utgör 20 300 kr.

multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det

allmänna prisläget i november året före det som basbeloppet avser och
prisläget i november 1983. Därvid skall i enlighet med föreskrifter som
meddelas av regeringen förändringarna i det allmänna prisläget beräknas
med bortseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i
energipriser samt med tillägg för subventioner. Basbeloppet avrundas till
närmaste hundratal kronor.

4. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om behovet att redovisa ett årsbasbelopp
beräknat utifrån konsumentprisernas förändring och utan avbrott
för genom politiska beslut åsamkade nivåsänkningar,

5. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att anta följande förslag till lydelse av 3 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m. m.:

I andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom föreskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med
hälften av det belopp som överstiger 30 kr. och hela det belopp som
överstiger 70 kr. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en
gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle.
Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefonförskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i till barn.

Från prisnedsättning första stycket,

6. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
patientavgifterna för sjukvårdande behandling och läkarvård i
öppen sjukvård bör höjas med 5 resp. 10 kr. i såväl offentlig som
enskild vård den 1 januari 1984,

7. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:40, bilaga
3, beslutar att försäkringsersättning till offentlig sjukvårdshuvudman
eller enskild vårdgivare som inte tillämpar rekommenderad
patientavgift i den öppna sjukvården ej skall utbetalas.

Mot. 1983/84: 96

Stockholm den 15 november 1983

NILS CARLSHAMRE (m)
GÖTE JONSSON (m)

GÖREL BOHLIN (m)

INGVAR ERIKSSON (m)
HUGO HEGELAND (m)
GULLAN LINDBLAD (m)

EWY MÖLLER (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
GUNNAR BIÖRCK (m)
i Värmdö

BO ARVIDSON (m)

GÖRAN ERICSSON (m)

ANN CATHRINE HAGLUND (m)
SIRI HÄGGMARK (m)

BLENDA LITTMARCK (m)
SONJA REMBO (m)

ALLAN ÅKERLIND (m)

BARBRO NILSSON (m)
i Visby