10

Motion

1983/84:95

Gunhild Bolander m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

I proposition 1983/84:40 föreslås nedläggning av förskollärarutbildningen
i Visby (FÖVI) — Gotlands första och enda institutionella högskoleutbildning.
En sådan åtgärd går stick i stäv med mångåriga strävanden
att utveckla Gotland/Visby som högskoleort.

Efter den 1 juli 1977 då högskolereformen trädde i kraft verkade länsstyrelsen,
Gotlands kommun och regionalstyrelsen i Stockholms högskoleregion
samtliga aktivt för att Gotland i likhet med övriga län skulle
erhålla högskoleenhet. Inom den expanderande förskolesektorn och den
därmed snabbt ökande förskollärarutbildningen ansågs det lämpligt att
etablera Gotlands första högskoleenhet. Riksdagsbeslut våren 1979 slog
fast att utbildningen organiserades som en egen institution knuten till
högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Utbildningen startade med tre
klasser hösten 1980.

För Gotlands del har rekryteringen av studerande inte varit någon
svårighet. Det har dock stått klart att Visbyinstitutionen är utsatt och
sårbar för svängningar i rekrytering och studerandeantal. Skälet till detta
är att enbart en typ av basutbildning erbjuds. Framstötar har därför skett
vid flera tillfällen både från Gotlands sida och inom lärarhögskolan för att
bredda utbildningsbasen och konsolidera verksamheten på Gotland.

Under hösten 1982 diskuterades vid lärarhögskolan planer på att inrätta
integrerad förskole- och lågstadieutbildning vid Gotlandsinstitutionen.
Kommun och länsstyrelse gick in med skrivelser. Riksdagen avslog dock
våren 1983 en framlagd motion i vilken föreslogs att 30 förskollärarplatser
av sammanlagt 60 i Visby skulle omvandlas till lågstadielärarplatser.

I anslutning till bl. a. regeringens uppdrag till länsstyrelserna den 3 mars
1983 att på olika sätt medverka i utbildningsplaneringen och ange regionalpolitiska
riktlinjer för utbildningssektorn har ett utredningsmaterial
tagits fram av en arbetsgrupp för högskolefrågor med representanter för
kommun, länsstyrelse, länsskolnämnd och FÖVI.

I detta material framförs förslag till funktionell samordning av verksamhet
med såväl statlig som kommunal högskoleutbildning i länet. Detta skall
bl. a. förbättra möjligheterna till en långsiktig utbildningsplanering inom
Gotlands kommun och län på högskoleområdet. Dessutom förbättras förutsättningarna
för samordning av gymnasial och eftergymnasial utbildningsplanering.

FÖVI bör enligt arbetsgruppen kunna utveckla sin primära utbildningsverksamhet
inom området barn—skola och bland förslag till utbildnings

Mot. 1983/84:95

11

komplement finns fort- och vidareutbildning av barnomsorgspersonal och
lärare. Här märks framför allt kortare kurser men även nyligen föreslagen
påbyggnadsutbildning på en termin för förskollärare kan vara en möjlighet
för FÖVI. Vidare framförs att FÖVI med dess lokaler, administration
och lärarkompetens inom olika ämnesområden utgör en naturlig bas för
högskoleverksamhet i länet. Förslag läggs till en långsiktig utvecklingsverksamhet
som inkluderar ökad omfattning av externa kurser med klarare
inriktning mot olika avnämares behov. Dessutom bör undersökas möjligheterna
till nya längre utbildningar, bl. a. i turism, friskvård, energiteknik,
vattenbruk, småföretagarutbildning och ADB. Av dessa får lokal linje
i turism f. n. anses vara mest realistiskt att arbeta vidare med utifrån
Gotlands självklara förutsättningar som ett av landets viktigaste områden
för turism. Till denna bedömning bidrar också att de tre befintliga högskoleutbildningarna
i turism i landet uppvisar ett mycket starkt sökandetryck.

Ambitionerna att utveckla förutsättningarna för högskolestudier i ett län
som Gotland torde vara i linje med högskolereformens syften om regional
spridning av högskoleverksamhet. Detta uttrycks också av departementschefen
i budgetproposition 1982/83 (bil. 10 s. 377):

I detta perspektiv framträder också än klarare betydelsen av en annan
del av högskolereformen, nämligen den regionala spridningen av högskoleutbildningen.
De mindre högskoleenheterna utanför universitetsorterna
har redan blivit verksamma instrument för att förbättra förutsättningarna
för sina resp. regioners utveckling. De fångar upp impulser från det omgivande
samhället för att utveckla nya utbildningar, erbjuda fortbildning
och vidareutbildning och utveckla forsknings- och utvecklingsverksamhet
för bl. a. små och medelstora företag och offentlig verksamheter av skilda
slag. Dessa högskoleenheter är, med den spridda geografiska fördelning
vårt näringsliv har, utomordentligt viktiga för att behålla livskraften i
detta. Därmed bidrar de också till att säkerställa arbetstillfällen i regionerna.

FÖVI är ett bra exempel på att en liten utbildningsanstalt har studiesociala
och pedagogiska fördelar. Studieatmosfären vid institutionen är omvittnat
trivsam och det pågår en ständig verksamhet för att på olika sätt
utveckla insitutionen och dess arbetsformer.

Möjligheterna att fullt ut tillgodogöra sig fördelarna med en liten högskoleutbildning
i en liten region kräver dock den självständighet som
ställning av egen högskoleenhet medför. Samtliga län utom Gotland och
Blekinge har — efter riksdagsbeslut att inrätta egen enhet i Halmstad och
Skövde från den 1 juli 1983 — någon form av högskola/universitet. Det
vore rimligt att ge också Gotland, med högskoleutbildning i ungefär samma
storleksordning och ålder som Halmstad och Skövde, de fördelar som
egen enhet medför.

Bl. a. visar UHÄ:s förslag (rapport 1983:9) om stöd till forskning och
utvecklingsarbete vid regionala högskolor om riskerna för län utan sådan

Mot. 1983/84:95

12

högskola att hamna i en ogynnsam position när det gäller resurstilldelning
för utbildning/forskning av betydelse t. ex. för näringslivet i länet.

Förslaget att lägga ned högskoleutbildningen på Gotland är — mot
denna bakgrund — regionalpolitisk och utbildningsmässigt av synnerligen
allvarlig betydelse. Åtgärden skulle i ett slag rycka undan grunden för
det mödosamma arbetet att bygga upp en långsiktig verksamhet av betydande
psykologisk, service- och sysselsättningsmässig betydelse för en
region som Gotland. Det borde finnas möjlighet att genomföra föreslagen
besparing på ett sätt som inte får lika kraftigt märkbara effekter. Vad gäller
Stockholms högskoleregion kan f. n. inte institutionen för förskollärarutbildning
i Solna rekrytera tillräckligt antal studerande till sina utbildningsplatser.
Det vore rimligt att fördela nedskärningen av förskollärarutbildning
i regionen lika mellan institutionerna i Solna och Visby och därmed
bereda möjlighet för fortsatt verksamhet t. v. i Visby.

Det bör i sammanhanget erinras om att de akademiska studiemöjligheterna
på Gotland riskerar att utarmas också av andra skäl. De ändrade
statsbidragsreglerna för poänggivande högskolekurser inom studieförbunden
gör denna verksamhet i framtiden ekonomiskt praktiskt omöjligt.
Detta drabbar Gotland hårt eftersom länet tillsammans med ett par norlandslän
relativt sett varit de mest aktiva på detta område.

Dessutom har anslaget för externa kurser och lokala linjer i Stockholms
högskoleregion skurits ned kraftigt i årets budget. Från detta anslag skall
tas medel till externa decentraliserade kurser förlagda till Gotland i konkurrens
med kommuner i Stockholms län. Utvecklingen av externkursverksamheten
är, i brist på alternativa studiemöjligheter på Gotland, av
den största betydelse för länet.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att upprätthålla Visbys status av högskoleort
i enlighet med det anförda.

Stockholm den 14 november 1983
GUNHILD BOLANDER (c)

BARBRO NILSSON (m) PER-AXEL NILSSON (s)

i Visby

LiberTryck Stockholm 1983