16

Motion

1983/84:83

Gunhild Bolander

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

I regeringens proposition 1983/84:40 angående vissa ekonomisk-politiska
åtgärder föreslås en rad besparingar inom den statliga verksamheten, vilka i
en del fall medför mycket besvärliga konsekvenser.

Ett sådant verksamhetsområde är Utbildningsradion (UR) till vars
verksamhet inga ytterligare medel skall anvisas via statens budget. Verksamheten
skall vidkännas ett besparingskrav på 50 milj. kr., och samtidigt skall
den återstående programproduktionen, vilken beräknas kosta 70 milj. kr.,
finansieras genom höjning av licensavgifterna. Enligt den föreliggande
propositionen kommer Utbildningsradion att mista sin ställning som dotterbolag
i SR-koncernen, då vissa programproduktioner föreslås bli inlemmade
i de övriga bolagens verksamhet samt att läromedelsproduktionen överförs
till ett fristående läromedelsförlag, vilket måste bedriva sin verksamhet på
kommersiell grund.

Förverkligas propositionens intentioner i detta avseende innebär det på
sikt att skolradio- och skol-TV-verksamheten försvinner.

Ur allmänkulturell synpunkt är det föreliggande förslaget knappast
försvarbart och den folkbildande verksamhet vilken alltid haft en given plats
inom SR-koncernens vittförgrenade verksamhet skulle bli allvarligt lidande
om förslaget genomförs.

Skolradion, senare kompletterad med TV, har under nära ett halvt sekel
spelat en viktig roll i vårt svenska utbildningssystem och då alldeles särskilt
för små glesbygdsskolor med begränsade resurser. Det var exempelvis
genom skolradion som engelskundervisningen snabbt kunde introduceras i
den dåvarande svenska folkskolan och sedan kunnat utvecklas ytterligare i
dagens svenska skolsystem.

Utbildningsradions produktioner är billiga läromedel, vilka ger värdefull
och allmänbildande information till stora befolkningsgrupper även utanför
skolans värld.

De har också präglats av opartiskhet och objektivitet i framställningen.
Man har i sin produktion smidigt anpassat sig till förändringar i läroplaner
och övrig utveckling på skolans område. Möjlighet har också givits till
regionalt anpassade program. Dessutom har Utbildningsradion kunnat
producera program med aktuell information, vilket blir en omöjlighet för ett
läromedelsförlag.

Det är därför anmärkningsvärt att man från regeringens sida inte insett
vilken unik resurs Utbildningsradion utgör genom sin nuvarande verksamhet
såsom en del av utbildningssamhället. Skulle intentionerna i regeringens

Mot. 1983/84:83

17

proposition nu förverkligas innebär det även att staten lägger över ytterligare
kostnader på kommunerna för produktion av läromedel. För exempelvis
Gotlands vidkommande skulle detta innebära en kommunal merkostnad i
storleksordningen 850 000-900 000 kr. Därtill kommer en rad upphovsrättsliga
problem.

Om Utbildningsradion jämställs med övriga läromedelsproducenter kommer
sålunda den nu fria copyrighten av program att gå förlorad och därmed
kommer urvalsmöjligheterna att minska för de olika mottagarna och
servicenivån att försämras - återigen på glesbygdernas bekostnad. Dessutom
kan starkt ifrågasättas om förslaget verkligen utgör en besparing sett ur
samhällsekonomisk synpunkt.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att Utbildningsradions
verksamhet kan bedrivas i oförändrad omfattning.

Stockholm den 14 november 1983

GUNHILD BOLANDER (c)