10

Motion
1983/84:8
Nic Grönvall

Fastighetsmäklare (prop. 1983/84:16)

Den lagstiftning som föreslås i regeringens proposition 1983/84:16 är ett
beklagligt exempel på förhastad, ofullständig och oskicklig lagstiftning.

Det offentligrättsliga element som återges i lagförslagets 4-8 §§ innebär
etablering av etableringstvång på mycket dåligt formulerade grunder.
Förutom att detta etableringstvång kan kritiseras med utgångspunkt i gängse
argument har lagstiftningen i dessa avsnitt byggts omkring mycket vagt
formulerade regler, av vilka särskilt femte paragrafen, fjärde punkten är ett
beklagligt exempel. Kriterierna för att länsstyrelsen skall bedöma en person

som ”i övrigt lämplig som fastighetsmäklare” har ingenstans angetts.

Förutom den rättsosäkerhet som följer av regler av detta slag kommer med
säkerhet den föreslagna lagregleringen att leda till att kriterierna bedöms
olika inom olika delar av landet.

Den offentligrättsliga delen tillför konsumenten egentligen enbart den
nyttan att en skadeståndsförsäkring blir obligatorisk för mäklare. Det kan då
konstateras att de företag som är dominerande i branschen regelmässigt
tillhandahåller sådant försäkringsskydd.

19-18 §§ av den föreslagna lagtexten ges civilrättsliga regler för fastighetsmäklarens
uppdrag och fastighetsmäklarens ersättning. Dessa regler slår in
öppna dörrar. Reglerna får endera en direkt negativ effekt genom att de
preciserar frågor som redan styrs av allmän praxis och därigenom kan
uppfattas såsom begränsade. Eller också innebär de nu föreslagna reglerna
att förhållandevis enkla och självklara förhållanden kompliceras. Några
exempel.

19 § anges att fastighetsmäklaren skall utföra sitt uppdrag med omsorg och
med iakttagande av god sed. För alla uppdragstagare gäller denna regel, som
står inskriven i handelsbalken. Vidare anges att medel och penningar som
mäklaren emottar skall hållas åtskilda. Även denna regel finns inskriven i lag
1944 om redovisningsmedel.

I 10 och 12 §§ ålägger lagstiftaren fastighetsmäklaren dubbla lojaliteter.
Fastighetsmäklaren skall lämna såväl köpare som säljare råd och upplysningar.
Fastighetsmäklaren skall ge köparen en strikt beräkning av dennes
boendekostnader, trots att mäklaren normalt har uppdrag av säljaren.
Denna konstruktion av dubbla lojaliteter är helt förödande för det förtroende
som är en nödvändig förutsättning för en fastighetsmäklares uppdrag. Det
räcker här inte att hävda att normalt utför fastighetsmäklaren dessa dubbla
tjänster. En lagregels mest väsentliga uppgift är att i händelse av motstående
intressen reglera hur tvisten skall avgöras. Lagstiftaren synes här ha brutit en

Mot. 1983/84:8

11

princip som aldrig tidigare brutits i svensk lagstiftning. Det kan starkt
ifrågasättas om den föreslagna regleringen av mäklarens uppdrag tjänar
konsumenten. Min uppfattning är att konsumentens ställning försvagats,
eftersom konsumenten inte kan riktigt definiera mäklarens rättsliga ställning.

I 15 § anges form för ersättning till fastighetsmäklaren utan att däri finns
minsta inslag av den mycket vanliga situation som ligger däri att fastighetsmäklarens
uppdrag formuleras med olika innehåll. I de fall uppdraget avser
försäljning av större hyresfastighet eller annan komplicerad fastighetsförsäljning
är det vanligt att bank eller advokat eller annan expert biträder säljaren.
I det fallet måste mäklaren genomföra alla elementen i en fastighetsförsäljning.

Som påvisats här innehåller således de civilrättsliga reglerna i den
föreslagna lagen om fastighetsmäklare egentligen blott regler som komplicerar
rättsförhållandet mellan parterna i en fastighetsaffär. Den föreslagna
lagen är ett utmärkt exempel på onödig lagstiftning.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1983/84:16.

Stockholm den 19 oktober 1983

NIC GRÖNVALL (m)