13

Motion

1983/84:76

Kerstin Andersson

Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m.
(prop. 1983/84:27)

I proposition 1983/84:27 föreslås under punkten 3.3.2 Särskilda resurser
för regionala åtgärder på skolområdet att 6,9 milj. kr. tillförs anslaget
Särskilda åtgärder på skolområdet. Till SÅS-anslaget skall också föras 5,5
milj. kr. som beräknas inflyta till staten i kommunal ersättning för elever som
får sin undervisning i specialskolan.

Vid SÖ:s fördelning av SÅS-anslaget till länsskolnämnderna bör enligt
framlagda förslag hänsyn tas till regionala insatser utifrån framställningar
från de fem planeringsberedningarna. Länsskolnämnderna har sedan att
fördela erhållet SÅS-anslag till kommunerna.

Under rubriken Specialskolan för döva och hörselskadade (s. 29) delar
föredraganden utredningens synpunkter att specialskolan kan fylla en viktig
funktion som regional resurs. De flesta regionala specialskolor har numera
utvecklat samverkan och kontaktverksamhet med förskolor, grundskolor,
särskolor och gymnasieskolor, som undervisar hörselskadade barn. Denna
till kommunerna riktade service har specialskolorna kunnat ge inom ramen
för tilldelade resurser hittills. Vissa svårigheter att upprätthålla denna
utåtriktade verksamhet har uppstått på grund av minskade resurser som följd
av den nya förordningen om tilldelning av lärarresurser vid specialskolan.
Specialskolorna är en pedagogisk stödverksamhet åt kommunerna och en
regional resurs och borde rimligen också omfattas av möjligheten att erhålla
medel vid länsskolnämndernas fördelning av SÅS-anslaget. Detta bör
framgå i de aviserade ändringarna av förordningen (1981:50) om statsbidrag
till särskilda åtgärder på skolområdet.

Beträffande planeringsregionerna föreslås att Gävleborgs län skall ingå i
östra regionen. Om detta innebär att norra regionen minskas har man gått
från principen att bygga på befolkningsunderlaget inom regionerna. I alla
sammanhang där ställningstagande måste göras till en elevs skolplacering
beaktas elevens totala situation inkl. bostadsort. I regionens gränsområden
har elever alltid kunnat erbjudas skolgång på den specialskoleort som bäst
lämpar sig från resesynpunkt. En ändring av regionsindelningen skulle
negativt påverka Kristinaskolan i Härnösand och dess roll som regional
resurs.

I propositionen föreslås inrättandet av gymnasial utbildning för hörselskadade
med riksrekrytering förlagt till Härnösand. Att gruppen hörselskadade
har behov av rejälare anordningar på gymnasienivån har väl dokumenterats.
Men mot bakgrund av erfarenheterna av hittills gjorda regionala anordning

Mot. 1983/84:76

14

ar i Stockholm och Göteborg för denna elevgrupp, kommer verksamheten i
Härnösand i praktiken att fungera som en regional resurs för norra regionen.

Enligt min mening vore det riktigare och mer realistiskt att skapa samlade
resurser för gymnasial utbildning av hörselskadade ungdomar på en ort i
varje region: Härnösand för norra regionen, Stockholm för östra, Göteborg
för västra och i Örebro, som redan har samlade resurser för specialskolans
elevgrupp. Jag föreslår därför en omprövning av regeringsförslaget till
förmån för en regional organisation av den gymnasiala utbildningen för
hörselskadade.

Till förra årets riksmöte väckte jag och några andra en motion om
specialskolans lokalmässiga anknytning till grundskolan. I propositionen
framgår inte något klart ställningstagande till frågan. På s. 30 står: ”En fråga
som diskuterats är specialskolans lokalmässiga anknytning till grundskolan.
Jag förutsätter att planeringsberedningarna såväl som de dövas egna
organisationer och föräldraorganisationer får delta i diskussioner om en
sådan samordning.” Men på s. 17 i propositionen står i fråga om kommunala
ersättningar till staten för elever som är inskrivna i specialskolan: ”Ersättning
bör dock inte tas ut för de elever som i sin hemkommun går s. k. extern klass
av specialskolan eller vid högstadium där specialskolan har förlagt undervisningen
till grundskola på specialskoleorten.”

Specialskolan har alltså sedan lång tid tillbaka haft lokal för undervisning
av döva elever i grundskolan. I många avseenden har detta visat sig vara
befrämjande för döva barns allsidiga utveckling och då framför allt deras
sociala utveckling. Detta kan inte sägas vara fallet med den institutionsmiljö
nuvarande specialskolor kan erbjuda. Det finns inga belägg för att institutioner
av vad slag det vara må är till fördel för barn i deras mest utvecklingsbara
åldrar. Statsrådet framhåller också att (s. 9-10) ” målet för skolpolitiken
är att vi skall få ungdomar med vidgade sociala kontakter som är väl
förberedda att klara sig i samhället efter avslutad skolgång.” Men samtidigt
görs reservationer beträffande integrationssträvandena för döva och gravt
hörselskadade barn med hänvisning till identitetsbehovet med den egna
gruppen, dövas teckenspråk och beroendet av teckenspråklig miljö. Ingen
ifrågasätter att dessa skäliga behov måste tillgodoses. Men enligt min mening
bibehålls dessa förutsättningar i hög grad om en hel specialskola samplaneras
med en mindre grundskola. Under alla förhållanden borde en sådan
anordning ligga närmare den framlagda målsättningen för skolpolitiken och
dövas språkliga miljöbehov än redan etablerade externa klasser och högstadier
förlagda till grundskolor. Därför behöver riksdagen göra ett klarare
ställningstagande i fråga om den framtida specialskolans lokalmässiga
anknytning till grundskolan. Under alla förhållanden borde en försöksverksamhet
komma till stånd med en samplanerad specialskola och grundskola.
Till denna försöksverksamhet borde knytas forskning med sociologisk
huvudinriktning, som dels skulle belysa integrationsprocessen som sådan,

Mot. 1983/84:76

15

dels klarlägga för- och nackdelar hos nuvarande dövskolan jämfört med den
anordning som föreslås i en försöksverkamhet.

Med stöd av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att vid ändring i förordningen
om statsbidrag till särskilda åtgärder på skolområdet tas
i beaktande vad som i motionen anförts om länsskolnämndernas
fördelning på SÅS-anslaget,

2. att riksdagen förordar att Gävleborgs län även i fortsättningen
bör höra till norra regionen vad beträffar specialskolans
upptagningsområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den gymnasiala utbildningen för hörselskadade,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller att försöksverksamhet
med en samplanerad specialskola och grundskola kommer till
stånd.

Stockholm den 15 november 1983

KERSTIN ANDERSSON (c)