7

Motion
1983/84:68
Doris Håvik

Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m.
(prop. 1983/84:27)

I propositionen understryks vikten av att handikappade elever får en
undervisning som är individuellt anpassad. Detta är en central tanke, som
ställer åt sidan den fruktlösa diskussionen om huruvida skolsystemet
väsentligen skall bygga på integration eller ej. Det måste vara den enskilde
elevens egna förutsättningar som avgör hur skolundervisningen planeras och
genomförs. Sett mot den bakgrunden finns det anledning uttala tillfredsställelse
med propositionen. På några punkter menar jag emellertid att
propositionen inte i tillräcklig omfattning, eller tillräckligt klart, tar hänsyn
till de rörelsehindrade elevernas situation.

Detta gäller bl. a. planeringsregionerna. I propositionen föreslås att fem
sådana inrättas och att dessa i princip skall ha en geografisk indelning som
stämmer överens med vad som i dag gäller för döva och hörselskadade
elever. Jag menar, i likhet med flera remissinstanser som yttrat sig över
integrationsutredningens betänkande, att planeringsregionerna bör sammanfalla
med sjukvårdsregionerna. Många skäl talar härför. Sjukvårdsregionerna
är etablerade och väl fungerande baser för samarbete i olika
avseenden, bl. a. vad beträffar omsorgerna om de rörelsehindrade barnen
och ungdomarna. Väljer riksdagen att bifalla propositionen i denna del
måste dessutom lagen om elevhem för vissa rörelsehindrade barn (1965:136)
ändras. I 3 § stadgas att regeringen skall fastställa en plan över de elevhem
som skall finnas i riket. Denna plan sammanfaller i dag med sjukvårdsregionerna.
Om planeringsregionerna får sammanfalla med sjukvårdsregionerna
innebär detta inte endast en logisk organisationsform utan också att
landstingen - i fråga om de rörelsehindrade elevernas boende - kan fortsätta
att samarbeta med samma landsting när det gäller elevernas medicinska
omvårdnad och habilitering. Detta är ett skäl av väsentlig betydelse vad
gäller de rörelsehindrade eleverna, vars existens ofta präglas av att bollas
mellan olika instanser och vård- och habiliteringsinstitutioner.

Vad beträffar avvecklingen av Skärholmens gymnasium synes det som om
denna åtgärd i princip är riktig. Jag menar emellertid att propositionen inte
tillräckligt tydligt anvisar hur man skall kunna garantera att eleverna vid
Skärholmens gymnasium på andra platser i landet skall få en undervisning
och en medicinsk omvårdnad och habilitering i nivå med vad som f. n. gäller.
Denna oro delas uppenbarligen också av styrelsen för vårdartjänst som, i en
skrivelse till socialdepartementet daterad den 27 oktober 1983, begär
klarlägganden på en rad väsentliga punkter. Jag menar att man av hänsyn till

Mot. 1983/84:68

8

behovet av tid för att klara av problemen ute i landet bör fortsätta
verksamheten vid riksgymnasiet i Skärholmen även under skolåret 1984/85.
Alternativet till detta är att sådana resurser - personellt och ekonomiskt ställs
till förfogande att fullständiga garantier kan ges för att nuvarande och
tillkommande rörelsehindrade elever kan få en god gymnasial utbildning och
erforderlig medicinsk omvårdnad och habilitering regionalt redan höstterminen
1984. Skolmyndigheterna måste åläggas att göra en uppföljning av varje
enskild elev vid Skärholmens gymnasium. Motsvarande omsorg måste visas
de elever som avser att hösten 1984 påbörja gymnasiala studier.

I propositionen föreslås att det nuvarande antalet regionala konsulenter
för de rörelsehindrade eleverna utökas budgetåret 1984/85 från f. n. 12 till
17. Departementschefen säger i anslutning härtill att han inte nu är beredd att
binda sig för en utökning till 25 regionala konsulenter, vilket hade föreslagits
av integrationsutredningen. Jag menar att integrationsutredningens förslag i
denna del bör vara förverkligat snarast möjligt. Betydelsen härav understryks
ytterligare av det faktum att utöver de grupper som åberopades i
integrationsutredningens betänkande ingår i rörelsehindersgruppen även de
s. k. MBD-barnen (Minimal Brain Dysfunction), vilka samtliga har motoriska
och perceptuella störningar. Dessa förorsakar ofta beteendeavvikelser
och inlärningssvårigheter. Av alla barn som föds i Sverige har 1,2 % svår
MBD.

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att planeringsregionerna bör sammanfalla
med sjukvårdsregionerna,

2. att riksdagen uttalar sig för att försöksverksamheten med
riksintagning till gymnasiet i Skärholmen får fortsätta under
läsåret 1984/85,

3. att riksdagen uttalar vikten av att antalet rh-konsulenter ökas
till 25.

Stockholm den 14 november 1983

DORIS HÅVIK (s)