Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

4

Motion

1983/84:58

Lars Hjertén m. fl.

Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m.
(prop. 1983/84:27)

Proposition 1983/84:27, som behandlar elever med handikapp i det
allmänna skolväsendet, bygger i huvudsak på den utredning, SOU 1982:19,
vilken grundligt penetrerat dessa frågor. Där utredningen i allmänna ord
talat om betydelsen av samordning, föreslår propositionen - helt naturligt konkreta
förslag. Förslaget om fem planeringsregioner är väl underbyggt.
Erfarenheten av denna organisation för döva och hörselskadade visar, att
arbetet fungerar väl sedan flera år just i den form som nu föreslås i
propositionen.

Att det behövs en bättre samordning inom gymnasieutbildningen för
hörselskadade är också en sanning som inte behöver bestridas. De olika
remissinstanserna talar också om detta. Det gäller även möjligheten att nu
inrätta ett gymnasium med riksrekrytering. T. ex. har Regionkonferensen
för döva och hörselskadade elever i västra regionen påpekat detta i
proposition 1983/84:27 s. 19; men förläggningen av ett sådant gymnasium är
av vital betydelse för att de intresserade eleverna och deras föräldrar skall ha
möjlighet att utnyttja de platser som på detta sätt ställs till förfogande (prop.
1983/84:27 s. 58).

Regeringen föreslår en gymnasieskola för hörselskadade med riksrekrytering
i Härnösand. Vi anser inte att Härnösand är den lämpliga orten för en
sådan skola, främst av geografiska skäl. Av utredningen (SOU 1982:19)
framgår, att de hörselskadade eleverna är starkt koncentrerade till mellersta
och södra Sverige. Norra regionen, där Härnösand är beläget, har 201
ungdomar i skolåldern med hörselskador, medan mellersta regionen, med
Örebro som centralort, har 297, östra (Stockholm) 272, västra (Göteborg)
288 och södra (Malmö) 218 elever.

Att förlägga en gymnasieskola med riksrekrytering långt ifrån de orter där
eleverna bor är betänkligt redan för elever utan handikapp.

Statsrådets beräkning att skolan skall ta emot 100 elever per läsår får anses
som mycket osannolik. En skola så långt från hembygden blir helt enkelt
inget seriöst alternativ för många hörselskadade elever. I utredningen (SOU
1982:19 s. 186) anses t. o. m. gymnasieskolan i Stockholm vara svår att
rekrytera till, eftersom ”en inackordering långt från föräldrahemmet ofta
betraktas som mindre attraktivt”.

Ett annat förhållande, som man måste ta hänsyn till, är att myndigheterna
såväl i Stockholm som i Göteborg gjort klart att de kommer att bibehålla sina
utbildningar för hörselskadade elever inom resp. gymnasieskolor. Statsmak

Mot. 1983/84:58

5

terna kan givetvis mer eller mindre omintetgöra detta genom en stark
styrning av statsbidragen till skolan med riksrekrytering, men en sådan
utveckling, som inte toge hänsyn till elevernas och föräldrarnas önskemål,
vore djupt olycklig. Ett sådant tillvägagångssätt vore heller inte ekonomiskt
försvarbart.

När det gäller kostnaderna för inrättandet och driften av en skola i
Härnösand uttalar sig statsrådet för ökade bidrag av olika slag. Beträffande
statsbidraget gäller t. ex. ”dels de allmänna reglerna för gymnasieskolan,
dels vissa särskilda bestämmelser”. Vilka dessa s. k. särskilda bestämmelser
är framgår emellertid inte. Utöver dessa statsbidrag talas flera gånger om
”särskilda bidrag” och ”ytterligare bidrag” (s. 27). En utgift, som man heller
inte kan bortse från, är kostnaderna för de långa resorna för 90-95 % av
eleverna och de föräldrar, som önskar besöka sina barn.

I likhet med de synpunkter, som framförts av Regionkonferensen i västra
regionen, senast i oktober 1983, anser vi att organisationen för utbildning av
hörselskadade skall bygga på de erfarenheter man har av nuvarande
utbildning i Stockholm och Göteborg, varvid gymnasieskolan i Stockholm
(Alvik) bör påta sig ansvaret att fungera som en samordnare av utbildningen.
Gymnasieskolor bör även finnas i Härnösand, Göteborg och Malmö. Lika
ekonomiska villkor bör gälla för alla inblandade kommuner.

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen beslutar avslå moment 5 i hemställan i proposition
1983/84:27.

Stockholm den 10 november 1983

LARS HJERTÉN (m)

IVAR VIRGIN (m)

STEN-STURE PATERSON (m)

STEN ANDERSSON (m)
i Malmö

GUNNEL LILJEGREN (m)
STEN SVENSSON (m)