15

Motion
1983/84:55
Rune Ångström

Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet
m. m. (prop. 1983/84:27)

I proposition 1983/84:27 föreslås en rad angelägna åtgärder för att förbättra
utbildningsmöjligheterna för elever med handikapp. Förslaget om
inrättande av gymnasial utbildning med riksrekrytering i Härnösand för
hörselskadade svarar bra mot sedan länge framförda önskemål från Norrlandslänen
om utbildning på närmare håll än i Örebro. Även förslaget om
förstärkning av resurserna för regionala åtgärder för elever med handikapp
liksom förslaget om indelning av landet i planeringsregioner för samordning
av olika insatser för handikappade barn och ungdomar får vårt fulla
stöd. Mot bakgrund av bl. a. det förhållandet att de fyra nordligaste länen
redan utgör sjukvårdsregion och högskoleregion och att det är naturligt att
stimulera och bygga vidare på det samarbete mellan länen som håller på att
utvecklas synes förslaget till avvikelse från integrationsutredningens förslag
till regionindelning i norra Sverige vara välbetänkt.

Avvikelsen i propositionen från utredningens förslag om huvudort i
norra planeringsregionen kan vi däremot inte förstå. Även om Härnösand
f. n. är huvudort för den norra planeringskonferensen för döva och hörselskadade
och har både resurser och kunnande inom handikappområdet bör
geografiska förhållanden, kommunikationer, elevunderlag för planeringsberedningens
åtgärder, förläggningen av övriga regioninstitutioner av intresse
etc. vägas in vid valet av huvudort för en helt ny planerings- och
samordningsorganisation.

Enligt vår mening talar geografiska och därmed sammanhängande kommunikationstekniska
förhållanden samt uppgifter om spridningen inom
regionen av de handikappade eleverna för att Umeå blir regionhuvudort i
överensstämmelse med integrationsutredningens förslag. Som stöd för
denna uppfattning vill vi anföra följande sakförhållanden.

1. Avstånden inom norra regionen är stora, vilket försvårar för planeringsberedningen
och samordnaren att ”inom regionen samordna insatserna
för elever med olika former av handikapp och att även i övrigt planera
så att befintliga resurser utnyttjas på rätt sätt”. Uppgiften kompliceras
ytterligare, om ledningen av verksamheten förläggs till en ort i regionens
sydöstra hörn, vilket ger följande avstånd till vissa andra orter i regionen.

Umeå 23 mil Luleå 51 mil

Östersund 24 mil Haparanda 64 mil

Skellefteå 37 mil Kiruna 85 mil

Mot. 1983/84:55

16

2. Uppgifter om de handikappade barnens hemorter i regionen läsåret
1983/84 visar att nära två tredjedelar av de rörelsehindrade och synskadade
bor inom BD och AC län.

	Rh-elever		Synskadade
Antal	%	0-6 år Antal	%	7-18 år Antal	%
BD	150	33	30	36	79	34
AC	126	27	23	28	68	29
Y	109	24	15	18	52	23
Z	72	16	15	18	32	14

3. Vid valet mellan Härnösand och Umeå som regionhuvudort i norra

regionen bör även följande förhållanden beaktas:

□ Umeå är huvudort inom sjukvårdsregionen och har vid regionsjukhuset
specialiteter inom medicinsk vård och forskning inom olika områden av
intresse för olika handikappgrupper.

□ En av landets fyra regioninstitutioner med medicinsk och pedagogisk
sakkunskap för gravt rörelsehindrade barn och ungdomar finns i Umeå
och skall med sin forskning och metodutveckling vara en viktig resurs
för bl. a. planeringsberedningens arbete.

□ Umeå universitet har förutom för handikappområdet viktig forskning
även utbildning av läkare och övrig sjukvårdspersonal samt av speciallärare
med inriktning mot olika handikappområden.

□ En av landets rikscentraler för pedagogiska hjälpmedel, RPH-sär, finns
i Umeå som ett viktigt resurscentrum för bl. a. flerhandikappade elever.

Mot bakgrund av ovanstående hemställer jag

att riksdagen beslutar att Umeå skall vara regionhuvudort i norra
planeringsregionen för planering och samordning av insatser för
barn och ungdomar med olika former av handikapp.

Stockholm den 9 november 1983

RUNE ÅNGSTRÖM (fp)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983