10

Motion
1983/84:53

Bertil Fiskesjö m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

De prognoser som gjorts av socialstyrelsen och Sveriges läkarförbund
över tillgång och efterfrågan på läkare visar ganska entydigt på ett betydande
framtida överskott. UHÄ har anslutit sig till dessa bedömningar och
föreslår i årets anslagsframställning liksom i förra årets att planeringsramen
för läkarlinjen skall minsKas med 90 platser från 1026 till 936. Förslaget
avser budgetåret 1984/85.

Regeringen har tagit upp detta förslag i proposition 1983/84:40 tillsammans
med en rad andra förslag som också berör nästkommande budgetår.
Det är således fråga om en slags utbrytning ur det ordinarie budgetarbetet
av skilda anslagsposter som riksdagen nu avkrävs ställningstagande till, i
form av förhandsgodkännanden av delposter som återkommer i den ordinarie
budgeten i januari nästa år. Avsikten med detta förfaringssätt är väl
att den s. k. sparpropositionen skall ge ett mera imponerande intryck.

Deri uppenbara nackdelen med denna handläggning är att diverse delposter
bryts ut ur sitt sammanhang, att analysen och motiveringen av
förslagen blir rapsodiska och att den avvägning som riksdagen borde göra
gentemot andra i propositionen icke berörda områden allvarligt försvåras.

Bristande analys och motivering karakteriserar i allra högsta grad det
framlagda förslaget om neddragning av läkarutbildningen. Utbildningsministern
föreslår nämligen utan någon motivering för detta att hela minskningen
av läkarutbildningen skall drabba Lund/Malmö. Det innebär att
antalet nybörjarplatser på läkarlinjen vid universitetet i Lund dras ner från
190 till 100 platser. I övrigt sägs det i propositionen endast att ”minskningen
bör i princip genomföras så att den kliniska utbildningen vid Malmö
Allmänna Sjukhus läggs ner”.

Detta förslag är anmärkningsvärt redan av den anledningen att UHÄ i
sina anslagsframställningar hela tiden angett att neddragningen skall ske
vid Karolinska institutet i Stockholm och att det sedan länge funnits en
plan för detta. Utbildningsministern ger ingen motivering som förklarar
varför hon nu frångått UHÄ:s förslag. Ur saklig synpunkt förefaller således
utbildningsministerns förslag föga genomtänkt.

De neddragningar som kan vara motiverade på särskilda utbildningsområden
bör enligt vår mening vara noggrant övervägda med hänsyn till de
effekter de får ur utbildnings-, forsknings- och regionalpolitisk synpunkt.

I det fall som nu är aktuellt talar en rad skäl entydigt för att nedskärningen
bör ske i Stockholm som tidigare planerats och inte i Lund/Malmö.

Mot. 1983/84:53

11

F. n. har Stockholm 370 utbildningsplatser för läkarutbildning. Till detta
kommer 110 platser i det närbelägna Uppsala. I hela den södra högskoleregionen,
som har ett betydligt högre invånarantal än Stockholms högskoleregion,
finns det som tidigare nämnts endast 190 platser. Stockholm är
således på detta område liksom inom så många andra inom den högre
utbildningen starkt favoriserat redan nu. Denna favorisering kommer att
bli ännu mera markant genom den nu föreslagna neddragningen i Lund/
Malmö, som innebär att 40% av landets läkarutbildning kommer att vara
koncentrerad till Stockholm. Detta kan inte vara rimligt.

Till detta kommer att Malmöregionen tillhör de områden som är allra
hårdast drabbade av sysselsättningskrisen med en arbetslöshet på 5,7%.
Enligt gjorda beräkningar skulle en nedläggning av utbildning och forskning
vid Allmänna sjukhuset i Malmö direkt och indirekt leda till att
ytterligare 500— 1000 arbetstillfällen försvinner.

För att bevara utbildningskapaciteten i Lund/Malmö talar med särskild
styrka den nära integrationen mellan utbildning och forskning. 23 professurer
är knutna till Allmänna sjukhuset i Malmö med ansvar för grundutbildning,
forskarutbildning och forskning. Disputationsfrekvensen är hög
och den kliniska forskning som bedrivs vid sjukhuset är på vissa områden
unik för landet och har vunnit stor internationell uppmärksamhet. I detta
sammanhang bör också nämnas det nära sambandet mellan avancerad
klinisk forskning och de många läkemedelsföretagen i Lund/Malmöregionen.
Dessa företag tillhör de mest framgångsrika i landet. En förutsättning
för läkemedelsföretagens framtida utveckling är att såväl grundforskning
som tillämpad forskning kan hållas på en hög nivå.

Regeringen har i andra sammanhang uttalat att man vill främja forskningen
som ett medel att säkerställa välstånd och framsteg. En nedläggning
av undervisning och forskning vid Malmö allmänna sjukhus går stick i stäv
med denna uttalade ambition.

En minskning av intagningen till Karolinska institutet skulle inte få
samma negativa konsekvenser för forskningen som en nedläggning av
utbildning och forskning vid Malmö allmänna sjukhus. Två av undervisningssjukhusen
i Stockholm — Södersjukhuset och Danderyds sjukhus —
är inte regionsjukhus och de saknar forskningsresurser. En avveckling av
undervisningen vid dessa sjukhus innebär således inte att man som i
Malmö slår sönder väl fungerande och framgångsrika forskningsinstitutioner.
Även ur övergripande forskningspolitisk synpunkt är det således väl
motiverat att den påyrkade minskningen av intagningen till läkarutbildningen
sker i Stockholm och inte i Lund/Malmö.

Mot. 1983/84:53

12

Med hänvisning till vad som framförts i motionen hemställer vi

att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att den
föreslagna minskningen av antagningen till läkarutbildningen
skall — som tidigare planerats — genomföras i Stockholm.

Stockholm den 8 november 1983

BERTIL FISKESJÖ (c)
STIG JOSEFSON (c)
ULLA TILLANDER (c)

SIGVARD PERSSON (c)
ULLA EKELUND (c)