Motion

1983/84:48

Lars Werner m. fl.

Beskattningen av energi (prop. 1983/84:28)

Inledning

Den svenska energipolitiken i dagsläget styrs i stor omfattning av de
olyckliga besluten om kärnkraftens utbyggnad, som fattades under 1960och
1970-talen. Men den påverkas också i hög grad av den ohämmade
oljeintroduktion som genomfördes i Sverige under 1950- och 1960-talen,
utan att några som helst riksdagsbeslut fattades om detta. Marknadskrafter
och därmed i första hand ekonomiska intressen har styrt den svenska
energipolitiken under hela efterkrigstiden. De mera långsiktiga, politiska
besluten har saknats nästan helt utanför kärnkraftens område.

De negativa effekterna av detta visar sig i dagens problem. Under 1970talets
kampanj för kärnkraftsutbyggnad drev socialdemokrater, moderater
och folkpartister en hänsynslös propaganda mot snart sagt alla andra
energikällor, vattenkraften möjligtvis undantagen. De hävdade att inhemska
bränslen var ingenting att räkna med; det var närmast löjliga utopier att
ta upp dem som en resurs i energibalanserna. Kol var otänkbart i större
skala, det skulle ge en miljökatastrof och förvandla vårt land till ett Kolsverige.
Sparande och hushållning kunde bara ge marginella effekter osv.

När skräckpropagandan gett önskat resultat, folkomröstningen manipulerats
och tolvreaktorsprogrammet spikats, var det dags att byta åsikt. Nu
var det kolet som framför allt skulle in som alternativ. Sedan regeringen
genom besluten för ett år sedan åstadkommit en kraftig satsning på kol i
energisystemen, erkänner man de inhemska bränslenas stora betydelse.
Besluten har inriktats på att säkra kärnkraftsprogrammet, öka användningen
av kol i stora, dyrbara anläggningar och först därefter ge en satsning på
inhemska bränsletillgångar, förnyelsebara energikällor som vindkraft och
miljövänliga som naturgas.

Förslagen i den nu föreliggande propositionen följer samma linje och tar
inte på något grundläggande sätt itu med dagens problem. Fortfarande
skall marknadskrafterna få styra och pris- och skattepolitiken användas för
marginella förändringar underordnade de stora, ekonomiska intressena
inom energisystemet.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar som tidigare en långtgående planering
och styrning av produktion och konsumtion inom energisektorn.
Det behövs en ny lagstiftning som ger samhället styrmedel för direkta
ingripanden, inte, som i detta fall, en övertro på marknadskrafternas
betydelse. Inom den begränsade ram som regeringens proposition ger kan
dock åtskilliga förbättringar och skärpningar genomföras. Vpk anser att
1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 48—55

Mot. 1983/84:48

2

kärnkraften gynnas genom den prispolitik och beskattning av elenergi som
föreslås i regeringens proposition. I samma riktning verkar förslaget om en
ständig höjning av oljepriserna, oavsett om priserna på världsmarknaden
är sjunkande eller stigande. Men minskningen av oljeberoendet, som alla
är överens om, får inte leda till ett nytt beroende av kärnkraft och kol.

Det är positivt att det nu införs en mera realistisk beskattning av kol.
Dock medför den samtidigt negativa effekter för hyresgäster och kommuner,
eftersom regeringen genom att stimulera utbyggnaden av stora
koleldade fjärrvärmeverk bundit upp flera kommuner till sådana anläggningar.
Nu när besluten fattats och verken i många fall kommit i gång, slår
man till med en skattehöjning. Denna borde ha genomförts långt tidigare,
så att kommunerna hade haft en realistisk grund för sin energiplanering.

Skattebefrielsen för inhemska bränslen är välkommen, men även den
borde ha genomförts för länge sedan. Det behövs fortsatt stimulans för
skogs- och biobränslen; samma stöd borde t. ex. utgå till uppförande av
anläggningar för såväl sådan energiråvara som till anläggningar som använder
kol eller torv.

En energikälla som helt satts på undantag i det svenska systemet är
naturgasen. Det är märkligt, och ingen tillfredsställande förklaring har
hittills getts till att Sverige som enda industriland i Europa inte är mera
intresserat av naturgas. Speciellt de stora leveranserna från Sovjet, som
Sverige har möjlighet att bli delaktigt av via Finland, är väfda betydligt
större uppmärksamhet. I detta sammanhang är det oförklarligt varför
naturgasen skattemässigt skall drabbas hårdare än kol. Båda är i likhet
med oljan importbränslen, men naturgasen är överlägsen både olja och kol
i miljöhänseende. Den har också stora fördelar i industriella processer. En
lägre skattesats på naturgas än vad som föreslås i propositionen är i högsta
grad befogad.

Elektrisk kraft

En effektiv och långt driven hushållning med elenergi är nödvändig för
att kunna avveckla kärnkraften. Det finns stora möjligheter att spara
elenergi inom industrin och övriga sektorer. Men en god hushållning med
energi kräver också att man inte använder högvärdigare energi än ändamålet
kräver. Den omfattande konvertering till elvärme som skett under
senare år innebär ett direkt brott mot denna regel för god hushållning.
Elanvändningen måste hållas tillbaka, och vpk är tveksamt och kritiskt till
förslag om el i värmesystemen.

Vpk kan emellertid i detta sammanhang och med de kopplingar som
finns i propositionen nu godta installationen av stora elpannor under en
övergångstid. Men partiet upprepar sitt krav från motionen till kompletteringspropositionen
i våras, nämligen att även industrins förbrukning utöver
40000 kWh/år skall drabbas av den elskattehöjning som då genomför

Mot. 1983/84:48

3

des. Dessutom föreslår vpk att industrier och andra storförbrukare som
genomför ambitiösa sparprogram inom elenergiområdet skall kunna erhålla
återbäring av skatt.

Olja och oljeprodukter

Det finns ingen anledning att f. n. öka takten när det gäller att pressa ned
oljeförbrukningen. Den har minskat betydligt snabbare än vad som beräknades
i det energipolitiska beslutet 1981. Propositionens uppgift om oljans
andel av den totala energitillförseln är inte korrekt. I stället för knappt 60%
som där anges är oljans andel enligt de senaste uppgifterna från SCB nu
nere i 53 %, således en väsentligt lägre förbrukning. Om man i stället ser på
nettoimporten angavs målet i energipropositionen 1981 till 225 TWh för
1990. Nettoimporten 1982 var 220 TWh, varför oljeimportmålet för 1990
uppnåddes redan för ett år sedan. En minskning av oljeberoendet som i
stället medför ett nytt beroende av kärnkraft och kol kan inte accepteras.
Sverige har redan byggt sig fast i ett stort beroende av kärnkraft. En
ytterligare snabb sänkning av oljeförbrukningen, som då i huvudsak kommer
att ersättas med kol, kommer att skapa nya problem i framtiden. Vpk
kan mot denna bakgrund inte biträda förslaget om en ständig ökning av
oljepriserna, oberoende av om världsmarknadspriset stiger eller sjunker.
Oljeskatten bör endast garantera att oljepriset inte sjunker under nuvarande
nivå.

Naturgas

Introduktionen av naturgas i Sverige har effektivt bromsats upp av den
stora kärnkraftsutbyggnaden. Svårigheterna för Sydgasprojektet är helt
beroende av att Vattenfall och andra elproducenter dumpar billig elström
på marknaden och därmed rycker undan underlaget för naturgasen. När
det talats om naturgas i Sverige på senare år, har det också ensidigt gällt ett
utnyttjande av de danska och norska fyndigheterna i Nordsjön. I det
senare fallet har det spekulerats i en stor ledning genom Sverige ned till
kontinenten för transport av norsk gas. Men denna norska gas är ännu inte
funnen i tillräckliga mängder och ännu mindre exploaterad. Trots detta har
Vattenfall fått 75 milj. kr. för att undersöka och projektera en sträckning av
denna ledning från norr till söder genom Sverige. Men när det har gällt de
sovjetiska leveranserna av naturgas, där fyndigheterna är en realitet och
stora ledningsbyggen till Västeuropa, bl. a. genom Finland, redan genomförts
och utbyggts än mera, har Sverige och de svenska regeringarna inte
varit villiga att satsa några pengar. Detta är en skandal och kommer att
skada svensk energiförsöijning och svensk industri om inte en förändring
sker.

.Mot. 1983/84:48

4

Vpk anser i detta sammanhang att en högre skatt på naturgas i förhållande
till kol inte kan accepteras. Propositionens förslag om en 75-procentig
beskattning av naturgas i förhållande till oljan bör förändras till en skattesats
pä 25 %. Den blir då lägre än den på kol, och detta är motiverat för ett
energislag som har alla fördelar framför kolet.

Propositionens förslag i övrigt godtas t. v. av vpk. De förändringar inom
transportsektorn, eluppvärmningsområdet m.m. som aviseras i propositionen
kommer att bedömas mot bakgrund av de långsiktiga, energipolitiska
mål som vpk ställt i sitt energipolitiska program.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda föreslås

1. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:28 uttalar att
en höjning av elskatten motsvarande den som genomfördes
fr. o. m. den 1 juli 1983 också bör gälla industrienheters förbrukning
utöver 40000 kWh/år,

2. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:28 uttalar att
företag och andra storförbrukare som genomför ambitiösa sparprogram
inom elenergiområdet skall kunna erhålla viss återbäring
av skatt,

3. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:28 beslutar
avslå förslaget om en ständig höjning av oljepriset genom skattehöjningar,

4. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:28 uttalar att
beskattningen av naturgas bör sättas till 25% av oljeskatten.

Stockholm den 7 november 1983

ÖvrSg»

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)
TORE CLAESON (vpk)