Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:47

Knut Wachtmeister m. fl.

Beskattningen av energi (prop. 1983/84:28)

I proposition 1983/84:28 föreslås att nuvarande principiella ordning med
särskilda punktskatter på energi bibehålls. Det förslag som energiskattekommittén
(SOU 1982:16-17) enligt sina direktiv utarbetade med en kombination
av mervärdeskatt på energi och en differentierad energiskatt avvisas
sålunda. Regeringen anger två skäl mot att övergå till ett nytt energibeskattningssystem.
Ett genomförande av utredningens förslag skulle medföra
omfördelningseffekter till nackdel för hushållssektorn och den offentliga
sektorn men till fördel för näringslivet. Därtill kommer de kontrollproblem
som är förenade med dels att beskattningen av bensin skulle lämnas utanför
mervärdeskattesystemet, dels att inköpt energi i vissa fall endast delvis
utnyttjas i mervärdeskattepliktig verksamhet.

Att utredningens majoritetsförslag mött en relativt negativ remissopinion
är knappast överraskande. Konstruktionen att utöver en övergång till
mervärdeskatt på energiområdet (bortsett från bensin) införa en ny
differentierad styrskatt på i stort sett samma totala intäktsnivå som dagens
energibeskattning innebär fler nackdelar än fördelar. Att därefter genom en
icke obetydlig sänkning av den allmänna momsnivån söka motverka
omfördelningseffekterna av övergången till mervärdeskatt saknar uppenbarligen
trovärdighet.

Det bästa hade varit att följa den uppläggning som reservationsvis
förordades av moderata samlingspartiets företrädare i utredningen, dvs.
övergång till mervärdeskatt på energiområdet kombinerad med en särskild
energilikformig punktskatt på en förhållandevis låg nivå. Omfördelningseffekterna
hade därmed kunnat begränsas. Samtidigt hade det för näringslivet
väsentliga önskemålet om en med övriga varor likvärdig beskattning av
energin kunnat tillgodoses. Den konkurrensutsatta industrin hade därmed i
energibeskattningshänseende kommit att likställas med ett betydande antal
utländska konkurrenter, som helt eller delvis kan avlyfta energiskattebördan.

Det är beklagligt att något konstruktivt försök inte görs i propositionen att
reformera energibeskattningen från dessa utgångspunkter. Mervärdeskattebeläggning
tillsammans med en i princip energilikformig punktbeskattning
på energin hade varit att föredra framför de tämligen godtyckligt avvägda
punktskattenivåer som nu föreslås.

Energiskattekommitténs direktiv, dess majoritetsförslag och den nu

Mot. 1983/84:47

föreliggande propositionen präglas alla av orealistiska föreställningar om
vilka styreffekter en särskild energibeskattning kan ha när det gäller att
främja en viss önskad energipolitik. En naturlig utgångpunkt, som i
propositionen redovisas närmast i förbigående, är att den avgörande faktorn
är den totala prisnivån för en viss energiråvara, inte den i priset ingående
skattebelastningen.

I propositionen framhålls att energiskattesystemet bör främja tiilkomsten
av vissa energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning. Dessutom
bör hänsyn tas till olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen,
försörj ningstryggheten, sysselsättningen och den industriella utvecklingen.
Att åstadkomma ett logiskt och konsistent skattesystem på energiområdet
är omöjligt, om ett så stort antal, ofta mot varandra stridande
syften, samtidigt skall tillgodoses. De konkreta förslagen till nya skattesatser
framstår följdriktigt som nyckfulla approximationer och vittnar om en
övertro på statsmaktens förmåga att rätt kunna styra hundratusentals
enskilda investeringsbeslut. Kolskatten skall, i etapper, höjas till att
motsvara ca hälften av skatten på olja; naturgasskatten aviseras bli ca tre
fjärdedelar av samma skatt, medan nuvarande skatt på inhemska bränslen
(ved, torv) helt avskaffas.

Skattesatserna relateras alltså i första hand till oljeskatten. Det förtjänar
då att påtalas att den senaste höjningen av denna skatt inte hade någon
energipolitisk motivering alls. Syftet var i stället att genom skattehöjningen
dels finansiera kostnaderna för att förstärka ubåtsskyddet (för november och
december 1982), dels därefter delfinansiera andra steget av inkomstskatteomläggningen.
Missbrukas oljebeskattningen på samma vis även i framtiden
innebär propositionens förslag att hela raden av andra energiskatter
samtidigt måste höjas.

Enligt vår mening bör energiskattesatserna i princip vara energilikformiga.
Eventuellt erforderliga subventioner och direkta statsstöd på energiområdet
bör redovisas öppet och i normalfallet inte få formen av skatterabatter. Detta
ställningstagande står i överensstämmelse med de ståndpunkter som
redovisades av moderata samlingspartiet vid behandlingen våren 1983 av ett
antal förslag på energipolitikens område (NU 1982/83:33). Sålunda uttalades
bl. a. att de statliga styrmedlen på energiområdet redan i dag är för
omfattande och detaljerade samt att ”energipolitiken kan understödja
arbetet på att skapa balans i samhällsekonomin endast om marknadsmässiga
hänsyn tillåts spela den avgörande rollen vid omvandlingen av energisystemet”.
Endast på sådana grunder kan rationella investeringsbeslut fattas av
industrier, kommuner och enskilda energikonsumenter.

Som tidigare framhållits förordar vi en övergång till mervärdeskatt på
energiområdet kombinerad med en särskild energilikformig punktskatt på en
förhållandevis låg nivå. Eftersom parlamentariska förutsättningar för en

Mot. 1983/84:47

sådan övergång saknas vill vi beträffande de nu föreslagna skattejusteringarna
- mot bakgrund av vad som tidigare anförts - särskilt framhålla
följande:

Inhemska bränslen. I propositionen understryks med rätta att det från
samhällsekonomiska utgångspunkter är angeläget att användningen av
skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter att erhålla träfiberråvara.
En utredning om konsekvenserna för skogsindustrins virkesförsörjning
av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål har nyligen
slutförts. Utredningen remissbehandlas f. n. Ett avskaffande av nuvarande
mervärdebeskattning på inhemska bränslen bör under inga förhållanden
beslutas innan en slutlig utvärdering av utredningens resultat hunnit ske. Vi
kan därför inte biträda propositionens förslag att ved och torv nu skall befrias
från mervärdeskatt.

Ett möjligen erforderligt - men under alla omständigheter på förhand
tidsbegränsat - stöd till torv och ved som bränslen bör som ovan framhållits
inte få formen av skatterabatter utan redovisas direkt och öppet.

Kol. Den anmärkningsvärt låga skattesatsen för kol bör snarast justeras.
En energilikformig beskattning skulle f. n. innebära en skattesats om ca 275
kr. per ton. Att på en gång genomföra en så kraftig höjning skulle sannolikt få
oönskade effekter. En etappvis höjning till nämnda nivå bör dock nu inledas.
Propositionens förslag om en höjning till 97 kr. per ton fr. o. m. den 1 januari
1984 och till 140 kr. per ton fr. o. m. den 1 januari 1985 tillstyrks. Resterande
höjningar upp till den nivå energilikformigheten stipulerar bör genomföras i
etapper fram till den 1 januari 1989. Vi biträder förslaget att kol och koks som
används i metallurgiska processer bör undantas från beskattning.

Beträffande det aviserade förslaget om en skattesats för naturgas, som per
energienhet anges till ca tre fjärdedelar av skatten på olja, vill vi erinra om
vår principiella ståndpunkt att beskattningen bör vara energilikformig och att
eventuellt erforderliga statliga subventioner bör redovisas såsom sådana. Ett
stöd till sydgasprojektet via lägre skatter kan vi sålunda inte acceptera.

Förslaget om återbetalning under vissa förutsättningar av skatt för el som
används i större avkopplingsbara elpannor tillstyrks. Genom systemet med
återbetalning möjliggörs en öppen redovisning av stödets storlek.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt nu avslås,

2. att riksdagen beslutar att den i motionen förordade successiva
skatteuppräkningen i fråga om kol till en energilikformig nivå
den 1 januari 1989 genomförs,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna de i motionen förordade riktlinjerna för den framtida
energiskattepolitiken.

Mot. 1983/84:47

Stockholm den 7 november 1983

KNUT WACHTMEISTER (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
BO LUNDGREN (m)

KARL BJÖRZÉN (m)

HUGO HEGELAND (m)

EWY MÖLLER (m)
GUNNAR HÖKMARK (m)
GÖRAN RIEGNELL (m)
BENGT WITTBOM (m)