Mot. 1983/84

45-47

Motion

1983/84:45

Olof Johansson m. fl.

Beskattningen av energi (prop. 1983/84:28)

Inledning

Energipolitikens inriktning har en avgörande inverkan på samhällsutvecklingen.
Enligt centerpartiet måste därför målsättningen vara att skapa ett
decentraliserat energisystem i huvudsak baserat på utnyttjande av inhemska,
förnybara energikällor och en effektiv användning av den tillförda energin.

En sådan inriktning ger de bästa förutsättningarna för att kraven på
resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet, försörjningstrygghet,
ökad sysselsättning samt en stärkt ekonomi skall kunna tillgodoses.

Stimulans av småskaliga energisystem ger vidare medborgarna bättre
möjligheter till inflytande och kontroll över energisystemen.

Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen understrukit
betydelsen av en decentralistisk inriktning av energipolitiken. De energipolitiska
beslut som togs under centerns ledning från 1976 och senare innebar
att den tidigare centralistiska och koncentrationsinriktade energipolitiken
successivt förändrades. Från att ha haft en energipolitik som medförde ett
storskaligt, känsligt energisystem med stort utlandsberoende fick Sverige en
energipolitik som stegvis inriktades på att forma ett decentralistiskt
energisystem byggt på mångfald, energihushållning och utnyttjande av olika
inhemska energikällor. De förslag som framlades efter folkomröstningen om
kärnkraften följde upp centerpartiets krav på åtgärder för en förbättrad
resurshushållning, för säkerställande av kärnkraftens avveckling och för ett
minskat oljeberoende. De energipolitiska besluten före regeringsskiftet 1982
hade således en målmedveten strävan att såväl styra över energianvändningen
mot utnyttjande av miljövänliga, förnybara energikällor som att
åstadkomma en medveten energihushållning. Ett sådant energiförsörjningssystem
förutsätter bl. a. att utnyttjade energislag anpassas efter ändamål. Vi
måste helt enkelt bruka bättre i stället för att förbruka mer.

Omläggningen av energipolitiken efter 1976 har också givit resultat.

Energispar-, oljeersättnings- och energiforskningsprogrammen har lett till
att såväl oljeanvändningen som energianvändningen totalt kraftigt minskar.

Nedgången i oljeanvändningen har t. o. m. varit snabbare än vad som
bedömdes vara möjligt i det ambitiösa oljeersättningsprogram som lades fast
våren 1981.

Minskningen i oljeanvändningen är sedan 1979 drygt 30 % och förbrukningen
av olja under 1983 förväntas stanna vid drygt 200 TWh. I 1981 års
energipolitiska beslut angavs som målsättning för 1985 en oljeanvändning på

1 Riksdagen 1983184. 3 sami. Nr 45—47

Mot. 1983/84:45

2

256 TWh. Även den totala användningen av energi har minskat kraftigt. Det
föreligger således inget behov av att ersätta olja med andra importerade fasta
bränslen för att uppsatta sparmål skall nås.

Den av riksdagen fastlagda målsättningen för energipolitiken innebär
vidare att användningen av inhemska och förnybara energikällor skall
prioriteras framför importerade. Den effektivare användningen av tillförd
energi är bl. a. beroende på den snabba utvecklingen och introduktionen av
värmepumpstekniken, vilken ger betydande tillskott av energi. Det är enligt
centerpartiets uppfattning nödvändigt att utformningen av skatter och
avgifter på energi utgår från de grundläggande principer för energipolitikens
inriktning som redovisats ovan, om den positiva trenden mot ökad
energihushållning och en effektivare energianvändning skall bestå. Detta
innebär att följande riktlinjer för beskattningen av olika energikällor bör
gälla:

1. Importerade och miljökrävande energiråvaror såsom kol och olja bör
ha en energilikformig beskattning.

2. Importerade miljövänliga energikällor bör kunna få en viss ”miljörabatt”
och skatten sättas lägre än vad som en energilikformig beskattning med
olja skulle motivera.

3. Inhemska fasta bränslen och alternativa drivmedel producerade på
inhemska råvaror bör ej beskattas.

4. Undantag från en energilikformig beskattning med olja bör kunna
göras för drivmedel och en lägre beskattning ske när ekonomiskt rimliga
substitut saknas.

Propositionen

Allmänt

De energipolitiska besluten våren 1981 avsåg att skapa förutsättningar för
kommuner, företag och enskilda att kunna vidta åtgärder i syfte att såväl
ersätta olja med andra energikällor som att spara energi. Ekonomiska
resurser utan tidigare motstycke anvisades för oljeersättning, energibesparande
åtgärder och energiforskning. Satsningarna innebar bl. a. att Sverige
satsade mer än något annat land i världen räknat per person på forskning om
de förnybara energikällorna. Den dåvarande regeringen hävdade den
grundläggande principen att energisparande och oljeersättning i största
möjliga utsträckning skulle stimuleras på frivillig väg. En omfattande
tvångslagstiftning med syftet att på administrativ väg åstadkomma en bättre
energihushållning och ett minskat oljeberoende innebär uppenbara risker för
stora felsatsningar och ökad byråkrati. De administrativa regler som infördes
tog i huvudsak sikte på att dels förhindra en alltför stor övergång från olja till
el för uppvärmningsändamål, dels få till stånd en större användning av
inhemska bränslen.

Mot. 1983/84:45

3

Avsikten från den dåvarande regeringens sida var dock att de ovan
redovisade besluten skulle följas av förslag om en förändrad energibeskattning
i syfte att förändra skatter och avgifter i en riktning så att energisparande,
oljeersättning och introduktion och användning av inhemsk energi
stimulerades. Beredningsarbetet beträffande dessa förslag var i stort sett
avklarat vid regeringsskiftet 1982. Det är därför synnerligen förvånande att
denna proposition inte avlämnas förrän till nu pågående riksmöte. Detta
innebär ett års fördröjning och ytterligare ett exempel på det vankelmod som
präglar den socialdemokratiska regeringspolitiken.

Det kan emellertid med tillfredsställelse konstateras att propositionen när
den nu äntligen föreligger innebär en tillnyktring i förhållande till såväl den
socialdemokratiska energipolitiken före 1976 som de energipolitiska förslagen
till föregående riksmöte. Den tidigare socialdemokratiska energipolitiken
präglades som bekant av en koncentrationsinriktad och centralistisk
filosofi, där det gigantiska kärnkraftsprogrammet är det mest utpräglade
exemplet. Kolpolitiken har varit och är ett annat exempel, där man från
socialdemokratins sida förordar en massiv och centralt administrerad
satsning på storskaliga anläggningar. Koncentrationsfilosofin finns även i
den nu föreliggande propositionen men är mindre framträdande än
tidigare.

Från centerpartiets sida vill vi understryka vikten av att samhällets
åtgärder i första hand inriktas på att skapa förutsättningar och anvisa resurser
i syfte att stimulera till energihushållning och minskad oljeanvändning
genom frivilliga och lokalt anpassade insatser från kommuner, företag och
enskilda.

Riktlinjer för den framtida energiskattepolitiken

I proposition 1983/84:28 sammanfattar föredragande statsrådet målsättningen
för energipolitiken enligt följande:

en offensiv energipolitik i enlighet med 1981 års energipolitiska beslut

är ett led i kampen mot landets ekonomiska och industriella kris. Genom en
effektiv energihushållning och investeringar i ny energiteknik, användning
av fasta bränslen och produktion av inhemska bränslen bryts oljeberoendet
samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. En betydande del av dessa
arbetstillfällen tillkommer de delar av landet som har de största sysselsättningsproblemen.
Därtill kommer en förbättrad bytesbalans och att en
väsentlig grund läggs för en långsiktig utveckling mot en ökad industriproduktion
och därmed ökad sysselsättning inom landet. Svensk industri får
kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden för svenska
exportframgångar i takt med att andra länder förnyar sina energisystem.

Från centerpartiets sida ser vi med tillfredsställelse att föredraganden
ansluter sig till de allmänna riktlinjerna i 1981 års energipolitiska beslut. Vi
anser dock - som ovan redovisats - att i huvudsak inhemsk energi bör
utnyttjas. Utvecklingen har sedan 1981 års beslut togs varit mer gynnsam än

Mot. 1983/84:45

4

vad som då bedömdes vara möjligt, och någon import av fasta bränslen i syfte
att ersätta olja är inte nödvändig för att uppfylla sparmålet för olja. Enligt vår
mening kan man därför ytterligare öka ambitionerna i förhållande till nu
gällande riktlinjer. Importerade fossila bränslen bör t. ex. av miljöskäl
begränsas till de få tillfällen och ändamål där andra energikällor inte står till
buds av olika skäl. Vad beträffar de mera konkreta riktlinjerna för
energiskattepolitiken avvisas i propositionen energiskattekommitténs förslag
att mervärdeskatt på energi skall införas. Från centerpartiets sida har vi
inget att erinra mot detta utan delar uppfattningen att differentierade
punktskatter på energi bör bibehållas. Detta är f. ö. i linje med vad
centerpartiets representant i energiskatteutredningen framförde i ett särskilt
yttrande. Föredragande statsrådet sammanfattar sitt förslag till riktlinjer för
energiskattepolitiken under 1980-talet enligt följande:

Skatteändringar på olja bör vid behov vidtas för att åstadkomma en inte
oväsentlig realprisstegring. Inhemska bränslen bör gynnas genom skattefrihet.
Skatten på kol bör höjas i etapper tills skatten per energienhet är ca
hälften av skatten på olja. För naturgas bör gälla att skatten per energienhet
är ca tre fjärdedelar av skatten på olja. Drivmedelsbeskattningen bör främja
fortsatt energihushållning. Elanvändning inom industrin bör vara skattemässigt
gynnad i förhållande till elanvändning för uppvärmning. Beskattningen
av el för uppvärmning bör ha viss följsamhet mot beskattningen av olja.

Enligt vår mening står de ovan redovisade riktlinjerna för energibeskattning
i viss motsättning till de grundläggande principerna för energipolitikens
utformning. Nedan kommer vi att redovisa vår syn, där vi har en skiljaktig
mening gentemot föredraganden.

Inhemska bränslen

Utnyttjande av inhemska bränslen för energiändamål skapar bl. a. stora
sysselsättningsmöjligheter inom landet och en förbättrad bytesbalans. Olja
och kol är importerade bränslen som kräver relativt små arbetsinsatser vid
hanteringen inom landet. Import av kol och olja är således samtidigt en
import av arbetslöshet, eftersom det då inte finns något utrymme för att
utnyttja våra inhemska fasta bränslen och därmed ge många människor
arbete. Vi vill därför på nytt med kraft understryka att ökad användning av
framför allt skogsbränslen för energiändamål är det snabbaste sättet att,
förutom rena sparinsatser, ersätta olja och förhindra ett alltför stort
elberoende. En ökad användning av skogsråvara för energiändamål kan även
öka tillgången på skogsråvara för industrin, vilket nyligen presenterade
utredningar från SIND och skogsstyrelsen ger ytterligare belägg för. Stöd till
anläggningar eldade med skogsbränslen bör därför vara av samma storleksordning
som stöd till torveldade anläggningar. Rätt utnyttjat kan således våra
tillgångar på skogsbränslen, torv och andra inhemska fasta bränslen kraftigt
begränsa importen av kol och olja. Vi ser därför med tillfredsställelse att

Mot. 1983/84:45

5

inhemska bränslen undantas från skatteplikt enligt mervärdeskattelagen
samt att den på centerns initiativ genomförda bestämmelsen att vedbränslen
för uppvärmning av egen fastighet skall undantas från förmånsbeskattning
vidgas till att gälla även andra inhemska fasta bränslen.

Kol

Samhällets åtgärder bör som ovan framhållits inriktas på att stödja
introduktion och användning av inhemsk energi, ny energiteknik, sparande
etc., inte användning av importerade energislag såsom t. ex. kol. Förbränning
av fossila bränslen såsom kol och olja innebär en mycket kraftig
påverkan av naturmiljön genom den ökande försurningen. Denna förbränning
innebär vidare att koldioxidhalten i luften successivt ökar, vilket på
någon sikt kan utvecklas till det allra största miljöproblemet. Den ökande
koldioxidhalten medför temperaturökningar, vilka efter hand på ett drastiskt
sätt förändrar vårt klimat och därmed förutsättningarna för allt mänskligt liv.
Koldioxidproblemet är en global företeelse, och det är nödvändigt att varje
land bidrar till att minska förbränningen av fossila bränslen. En övergång
från olja till kol har i dessa hänseenden en negativ betydelse. Förbränning av
skogsbränslen ger inte motsvarande effekter på den omgivande naturmiljön.
Lika mycket koldioxid binds vid återväxten som frigörs vid förbränningen,
förutsatt att avverkning och tillväxt balanseras.

I de beslut som riksdagen fattat ligger enligt vår mening implicit att
importerade energislag skall utnyttjas först när några andra möjligheter inte
står till buds. Ovan har redovisats att nedgången i oljeanvändningen har gått
betydligt snabbare än vad som förutsattes i 1981 års energipolitiska beslut.
Något behov att ersätta olja med kol för att uppnå sparmålen finns därför
inte. Kol är ett importerat bränsle och ger därför ingen ökad försörjningstrygghet.
En introduktion av kol i stor skala skulle dessutom rycka undan
marknaden för inhemska bränslen såsom skogsbränslen och torv. Det är
redan i dagsläget svårigheter att få avsättning för t. ex. flis.

Med en krympande värmemarknad finns inget utrymme för användning av
både kol och inhemska fasta bränslen. Kolanvändning innebär även ett
betydligt mindre antal sysselsättningstillfällen inom landet. De ekonomiska
påfrestningarna på landets ekonomi blir sannolikt betydande vid en
omfattande kolanvändning, eftersom kolpriset på den internationella
marknaden kan förväntas stiga kraftigt under de närmaste åren.

Enligt vår mening bör kol såsom ett miljöstörande och importerat bränsle
beskattas energilikformigt med olja. Skatten på olja uppgår f. n. till 411
kr./m3. Olika typer av avgifter uppgår samtidigt till 112 kr./m3. Totalt tas
således ut 523 kr./m3 på olja i skatter och avgifter. En energilikformig
beskattning för kol skulle innebära ett skatte- och avgiftsuttag på ca 350
kr./ton. Det bör dock närmare prövas vilka typer av avgifter som bör belasta
kolet. Det kan inte anses orimligt att kolet skall bära sina egna kostnader för

Mot. 1983/84:45

6

t. ex. miljöinvesteringar, forskning och beredskapslagring. I dagsläget är det
dock rimligt att endast ta ut en skatt på kol som motsvarar den rena
oljeskatten - dvs. 275 kr./ton kol. Skatten bör höjas i två etapper för att den 1
januari 1984 uppgå till 140 kr./ton och den 1 januari 1985 till 275 kr ./ton.
Skatten bör endast tas ut för kol som används för energiändamål. En sådan
prissättning på kol är i linje med de långsiktiga målsättningarna för
energipolitiken och innebär att inhemsk energi gynnas i förhållande till
importerade bränslen.

Naturgas

Naturgas är ett importerat bränsle, men har avsevärda miljöfördelar. Det
är vidare väsentligt att de planerade större projekten för användning av
naturgas inte utsätts för än större ekonomiska påfrestningar. Det kan därför
finnas skäl att rabattera användningen av naturgas mera än vad som föreslås i
propositionen. Med tanke på naturgasens miljöfördelar bör beskattningen
därför enligt vår mening inte utgöra mer än hälften av skatten per
energienhet för olja - dvs. 205 kr./l 000 m3.

Alternativa drivmedel

Vi vill inledningsvis framhålla att möjligheterna att beskatta drivmedel
hårdare än f. n. är starkt begränsade beroende på att lämpliga substitut
saknas. Energibeskattningen måste därför enligt vår mening stimulera
forskning, introduktion och användning av alternativa drivmedel. Vidare är
det av miljöskäl väsentligt att användning av blyfri bensin stimuleras med en
skatterabatt, vilken också bör gälla flygbensin. Riksdagen bör hos regeringen
hemställa om förslag av denna innebörd. Blytillsatserna i bensin har en
oktanhöj ande effekt och kan därför behöva ersättas med någon annan
tillsats. Ett möjligt substitut för bly i bensin är t. ex. etanol.

Det är vidare synnerligen väsentligt att forskning och utveckling om
motoralkoholer fortsätter enligt de intentioner som fanns i de energipolitiska
besluten våren 1981 i syfte att få till stånd en ökad användning av såväl
metanol som etanol.

Med de principer för energibeskattningen som redovisats ovan bör därför
motoralkoholer producerade på inhemsk råvara vara skattefria.

Beskattning av elektrisk kraft

Det är väsentligt att strävandena att minska vårt oljeberoende inte leder
till en massiv övergång till el för uppvärmning av fastigheter. En sådan
utveckling innebär risker för framtida låsningar till ett stort elberoende och
därmed svårigheter att genomföra den beslutade avvecklingen av kärnkraf

Mot. 1983/84:45

7

ten. Det bör därför finnas ett visst samband mellan förändringar i oljeskatten
och elskattens nivå.

Det är vidare betydelsefullt att den tillkommande elproduktionskapaciteten
sker i anläggningar baserade på andra energikällor än olja, kol och uran.
F. n. sker i stort sett all elproduktion med hjälp av vattenkraft och
kärnkraft.

Nuvarande lagstiftning innebär att energiskatten på bränslen restitueras då
dessa används för produktion av el. Det kan ifrågasättas från energipolitiska
utgångspunkter om denna restitution bör finnas för kol. Om kolskatten
restitueras vid elproduktion riskerar bl. a. en framtida mottrycksproduktion
med inhemska bränslen och vindkraft att konkurreras ut av koleldade
anläggningar. Ett borttagande av restitueringen av kolskatten skulle i
dagsläget inte drabba någon elproduktion nämnvärt, men få en stark
långsiktig styreffekt för byggande av mottrycksanläggningar baserade på
inhemska bränslen, ny vattenkraft och vindkraft. Enligt vår mening bör
riksdagen hos regeringen begära förslag om förändringar i lagen om allmän
energiskatt med ovan förordade inriktning.

Sammanfattning

De av oss förordade riktlinjerna för energiskattepolitiken innebär att de
grundläggande målsättningarna för energipolitiken uppfylls på ett bättre sätt
än i den föreliggande propositionen. De föreslagna skatteförändringarna
m. m. ger prisrelationer på marknaden som förhindrar uppkomsten av ett
alltför stort elberoende och avsevärt gynnar användning av inhemsk energi i
förhållande till utnyttjande av kol och olja och därmed fullföljer avsikterna
med 1981 års energipolitiska beslut.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen godkänner de i motionen förordade riktlinjerna
för energiskattepolitiken,

2. att riksdagen beslutar att skatten på kol från den 1 januari 1984
skall uppgå till 140 kr./ton kol och från den 1 januari 1985 till 275
kr./ton kol,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av i vilken
omfattning kolanvändning även skall belastas med samma
avgifter som tas ut vid oljeanvändning,

4. att riksdagen beslutar att skatten på naturgas skall uppgå till 205
kr./l 000 m3,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att motoralkoholer
producerade på inhemsk råvara skall vara skattefria,

Mot. 1983/84:45

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om skatterabatt
för blyfri bensin och flygbensin i enlighet med vad som
anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förändringar
i lagen om allmän energiskatt, innebärande att restitution
för el producerad av kol ej skall medges.

Stockholm den 7 november 1983
OLOF JOHANSSON (c)

STIG JOSEFSON (c) IVAR FRANZÉN (c)

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) BÖRJE HÖRNLUND (c)

PÄR GRANSTEDT (c)