26

Motion

1983/84:2983

Elver Jonsson och Kenth Skårvik

Svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1983/84:199)

Regeringens slutsats att invandrarna skulle få en starkare och tryggare
ställning i samhället med anledning av regeringens förslag om svenskundervisningen
för invandrare finns det anledning att betvivla. Det är främst två
saker som propositionen brister i: dels begränsningen av antalet undervisningstimmar,
dels bristen på flexibilitet, som är nödvändig om det i skiftande
situationer skall bli likvärdiga möjligheter. Bl. a. är det att beklaga att
regeringen inte har tagit i anspråk den utbildningsresurs som landets
folkhögskolor har. Detta skulle vara ett värdefullt komplement till andra
utbildningsanordnare.

Många av dem som i dag läser sfi har som regel varit längre än ett år i
Sverige. Den svenska de lärt och läst ligger flera år tillbaka i tiden. Efter en
del arbetsår i Sverige blir de kanske arbetslösa, de saknar yrkesutbildning
och de har för dålig kunskap i svenska språket för att kunna tillgodogöra sig
en sådan utbildning. I dag kan det sättas in särskilda preparandkurser för
invandrare för dem som har en alltför svag kunskap i svenska språket. Att
begränsa svenskundervisningen till dels 400 timmar, dels första vistelseåret
leder till att många inte kan med de kompletterande tänkta 200 timmarna få
en tillräcklig underbyggnad. Utifrån dessa exempel är propositionen klart
otillräcklig. Det framlagda förslaget innebär också att det försvåras för
invandrarna att få en god ställning på arbetsmarknaden. De nedskärningar
som kan väntas av svenskkurserna och begränsningen av antalet lärare är
bekymmersamt. Därför borde antalet undervisningstimmar kunna mera
regelmässigt uppgå till mer än 600 timmar.

Komplettera med folkhögskola

Den undervisning som sker på landets mer än 100 folkhögskolor präglas av
en undervisning som ligger väl i linje med den av SFI-kommittén tänkta
målformuleringen - en uppläggning som för övrigt statsrådet rent principiellt
ansluter sig till. Det faktum att inte folkhögskolorna har ett fast läroplanssystem
utan kan utforma sina kurser med enbart folkhögskoleförordningens
allmänna riktlinjer som grund gör dem särskilt skickade att ha en god
anpassning. Den gemensamma läroplanen för grundutbildningen kan lätt
hanteras inom den ramen.

Många invandrare har särskilda behov av en harmonisk social miljö. De
har rader av svårigheter som - utöver bristande språkkunskaper i svenska behöver
bearbetas av en förstående omgivning. Där kan folkhögskoleinter

Mot. 1983/84:2983

27

naten spela en aktiv och positiv roll. Detta kan omvittnas från erfarenheter
från många invandrargrupper som gått olika kurser vid folkhögskolorna.
Därför är det angeläget att i den framtida planeringen av svenskundervisningen
för invandrare också tillgodogöra sig dessa erfarenheter. En av
fördelarna med folkhögskolans möjligheter är att man har en erfarenhet från
olika nivåer som är utformade efter skilda behov.

Att folkhögskolan skulle tas till vara som en kompletterande resurs står
inte i ett motsatsförhållande till att studieförbunden kommer att ha en stor
andel av undervisningen. Också i den kommunala vuxenundervisningen
kommer i hög grad att finnas en omfattande och meningsfull undervisning. Vi
tror att det ligger ett stort värde i att det lagstadgade ansvaret för
kommunerna kompletteras med en flexibilitet där studieförbunden, men
framför allt folkhögskolorna, kan komma till sin rätt med sin särskilda och
breda erfarenhet.

Hemställan

Med anledning av det anförda vill vi föreslå

1. att riksdagen uttalar sig för att svenskundervisning för vuxna
invandrare inordnas i ett system med stor flexibilitet för att
tillgodose skilda behov och önskemål,

2. att riksdagen uttalar sig för att undervisningens tyngdpunkt kan
ligga vid annan tid än det första invandringsåret,

3. att riksdagen uttalar sig för att undervisningstimmarna i de fall då
de visar sig vara otillräckliga regelmässigt kan få utökas utöver de
föreslagna 600 timmarna,

4. att riksdagen uttalar sig för att landets folkhögskolor engageras i
svenskundervisningen för invandrare i såväl grund-sfi som påbyggnadskurser
i en omfattning som motsvarar efterfrågan och behov.

Stockholm den 6 juni 1984

ELVER JONSSON (fp)

KENTH SKÅRVIK (fp)